Gunnar Strömmer

Herr talman! Ingela Nylund Watz har ställt frågor till mig med anledning av betänkandet Ökat informationsflöde till brottsbekämpningen - En ny huvudregel (SOU 2023:69). Hon har frågat om jag avser att lämna en proposition till riksdagen i juni i år och när ny lagstiftning i sådana fall kan vara på plats.

Frågan om förbättrade möjligheter för myndigheter och andra aktörer att dela information är mycket angelägen. Brottsutvecklingen i Sverige är utomordentligt allvarlig med höga nivåer när det gäller antalet skjutningar och sprängningar, samtidigt som säkerhetsläget i Sverige allvarligt har försämrats. Till detta kommer de stora utmaningarna med den ekonomiska brottsligheten. Den kriminella ekonomin bidrar till att den organiserade brottsligheten kan verka och växa.

Brottsutvecklingen medför också att många unga löper risk att involveras i kriminalitet eller utnyttjas i kriminella sammanhang. En väl fungerande samverkan mellan myndigheter krävs för att trycka tillbaka brottsligheten, och en sådan samverkan förutsätter att det finns ett regelverk som gör det möjligt att utbyta information på ett effektivt sätt.

Som Ingela Nylund Watz anför är frågorna om samverkan och informationsutbyte komplexa. Det krävs noggranna avvägningar kring hur lagstiftningen om informationsutbyte ska utformas för att både bidra till en mer effektiv brottsbekämpning och samtidigt upprätthålla ett skydd för enskildas personliga integritet.

I det nämnda betänkandet föreslås bland annat att vissa statliga myndigheter, kommuner och regioner samt skolor ska vara skyldiga att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna. Betänkandet har remitterats, och förslagen bereds nu inom Regeringskansliet. Ambitionen är att en proposition ska lämnas till riksdagen i juni i år för att lagstiftning ska kunna vara på plats före årets slut.

Fru talman! Jag tackar än en gång Mathias Tegnér för möjligheten att diskutera dessa angelägna frågor under denna fredagsförmiddag.

Jag vill först göra en liten utvikning om det brottspreventiva och skicka med ett helgläsningstips, nämligen den nya strategi för brottsförebyggande insatser som regeringen beslutade om och presenterade i går och som ska genomföras parallellt med de repressiva brottspreventiva åtgärderna. Det är viktigt för mig att repression, till exempel i form av straff, också har en brottsförebyggande verkan.

Det är alldeles uppenbart att det socialpreventiva arbetet för att bryta till exempel nyrekryteringen av barn och unga till kriminella gäng är av helt avgörande betydelse. Jag är väldigt glad över att se att vi nu tar samma systematiska grepp om socialpreventionen som vi gör kring kriminalpolitiken.

Jag är också glad för att det i det direktiv vi nu diskuterar, som har förhandlats fram på EU-nivå och som vi lyckades ta i mål under det svenska ordförandeskapet, finns rejäla delar som handlar om just förebyggande åtgärder, samordning och samarbete.

Med detta sagt är det förstås oerhört viktigt att den straffrättsliga lagstiftningen, som Mathias Tegnér säger, inte har luckor som gör att sådant som vi verkligen inte accepterar, såsom övergrepp med hjälp av ny teknik, hamnar utanför det straffbara området av närmast lagtekniska skäl i relation till en snabb teknikutveckling. Vi ska säkerställa att det inte är eller kommer att vara på det sättet.

Som jag ser det gör vi detta mest naturligt inom ramen för den fortsatta EU-processen, när vi tar hem den till Sverige. I detta arbete hoppas och tror jag att vi kommer att kunna jobba nära varandra. Det är ett oerhört angeläget samhällsproblem som vi med gemensamma krafter ska göra allt vi kan för att trycka tillbaka.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag gläds också åt att vi är överens om tagen i dessa viktiga frågor. Det är oerhört viktigt att vi också ser över straffnivåerna när det gäller den här typen av brottslighet. Det är en viktig del av den stora översyn av straffen som nu pågår under Petra Lundhs ledning att vi har en blick inte bara för den oerhört allvarliga brottslighet som sker i den gängkriminella miljön utan också för annan allvarlig brottslighet med stora negativa konsekvenser för brottsoffren. Det handlar inte minst om mäns våld mot kvinnor men också om den typ av övergrepp som vi talar om här.

Den fråga som Mathias Tegnér tar upp handlar också om att säkerställa inte bara det som är min utgångspunkt, alltså att straffen på ett bättre sätt måste återspegla allvaret i dessa brott, utan också att alla handlingar som vi starkt ogillar och inte vill se i vårt samhälle blir kriminaliserade, så att man kan lagföra dessa handlingar och utmäta straff för dem.

Jag är glad över det som vi nu har åstadkommit i samspel med andra EU-länder, inte minst under det svenska ordförandeskapet, och att vi kunde ta processen i mål när det gäller detta EU-direktiv. Utöver det vi nu talar om nämnde jag ju kvinnlig könsstympning, nätstalkning och nättrakasserier. Det finns också andra viktiga frågor som gäller skydd för brottsoffer, tillgång till rättslig prövning, stöd till brottsoffer, olika förebyggande åtgärder, samordning och samarbete.

Den fråga som vi nu talar om finns alltså i ett bredare sammanhang. När direktivet väl är på plats under våren kommer nästa steg att vara att vi på ett noggrant sätt måste gå igenom vad det får för konsekvenser för svenskt vidkommande. Då ska vi se till att den fråga som Mathias Tegnér lyfter finns med som en naturlig del av den helheten. Det kommer att göra att vi får ett ännu robustare och mer offensivt skydd mot denna typ av övertramp och övergrepp och vassare verktyg för att lagföra och straffa dem som gör sig skyldiga till dem.

Fru talman! Stort tack till Mathias Tegnér för möjligheten att få diskutera dessa viktiga frågor här i kammaren i dag!

Låt mig börja med att instämma i allt som ledamoten säger om det här problemets stora allvar och de enorma integritetsskador och mänskliga kostnader som kommer med den här typen av brottslighet. Min utgångspunkt är att de straffbestämmelser vi har ska träffa den typ av övergrepp som vi talar om här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Mot bakgrund av frågan från Mathias Tegnér tog jag också del av vad organisationen Make Equal skriver på sin sida Näthatshjälpen. Där tar man fasta på att detta är brottsligt. Man vänder sig till den som till äventyrs kan ha blivit drabbad av ett sådant här övergrepp och skriver: Det är olagligt. Du måste kontakta polisen. Gör en polisanmälan, och samla gärna digitala bevis så att detta kan utredas och lagföras och så att den skyldige kan straffas! Detta är ett viktigt budskap också till den som drabbas av AI-genererade övergrepp. Man ska utgå från att det man råkat ut för är olagligt och vända sig till polisen, så att de kan utreda detta och lagföra den som är skyldig till brottet.

Men med detta sagt tar jag också fasta på det som ledamoten säger om att lagstiftningen måste möta stora tekniksprång. De överväganden man gjorde och de underlag man hade för sina beslut för några år sedan har inte nödvändigtvis tagit sikte på alla nya former av övergrepp som kan komma, även om reformerna ligger ganska nära i tid.

Jag vill lyfta fram den process som pågår i EU, för jag tror att det är en naturlig process för oss att ta hand också om de frågor som Mathias Tegnér lyfte fram. Det gäller direktivet om bekämpning av våld mot kvinnor och våld i nära relationer, som kommissionen lade fram i mars 2022 och som vi under det svenska ordförandeskapet lyckades ta i mål och göra till en allmän riktlinje. Nu sker det en förhandling med parlamentet, och det hela ska förhoppningsvis vara på plats under våren.

Detta är ett förslag som innehåller en rad olika åtgärder mot till exempel kvinnlig könsstympning, nätstalkning, nättrakasserier och delning av intima bilder utan samtycke. Så kallade deepfakes är en del av detta. När EU-processen väl är i mål kommer nästa steg för svensk del att vara att göra en utredning för att säkerställa att alla våra åtaganden i enlighet med EU-direktivet blir omhändertagna i vår lagstiftning. Den fråga som Mathias Tegnér tar upp hör på ett självklart sätt hemma där.

Självklart ska vi med gemensamma krafter säkerställa att den typ av övergrepp som Mathias Tegnér tar upp i sin interpellation ska vara olagliga och leda till lagföring och fällande domar för dem som är ansvariga.

Fru talman! Mathias Tegnér har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkra att kränkningar skapade av ny teknik kriminaliseras.

Jag vill först slå fast att förebyggande och bekämpande av hot och kränkningar som sker via internet är en prioriterad fråga för regeringen. Det är viktigt att se till att det straffrättsliga skyddet är effektivt och ändamålsenligt.

Skyddet mot hot och andra integritetskränkningar har stärkts över tid till följd av samhällsutvecklingen. Som Mathias Tegnér påpekar infördes den 1 januari 2018 brottet olaga integritetsintrång. Den som gör intrång i någons privatliv genom att sprida till exempel bilder eller filmer på någons sexualliv döms, om spridningen är ägnad att medföra allvarlig skada för den som bilden rör, för olaga integritetsintrång till böter eller fängelse i högst två år. Att det som sprids är ändrat, omstuvat eller på annat sätt manipulerat utesluter inte att det innefattar en uppgift vars spridande kan innebära ett intrång i privatlivet.

Beroende på omständigheterna kan spridning av sexuellt material också bedömas som förtal. Detta kan vara fallet även om bilderna är manipulerade eller falska. Olika förfaranden med pornografiska bilder av barn kan vara straffbara som barnpornografibrott. Alla tänkbara bildformer omfattas, även till exempel tecknade bilder eller bilder framställda med datateknik. Det krävs alltså inte att ett barn har varit modell för bilden eller att den föreställer ett visst barn.

Även utanför brottsbalken har det införts olika straffbestämmelser till skydd för den personliga integriteten. I lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor finns en straffrättsligt sanktionerad skyldighet för tillhandahållaren av tjänsten att ta bort eller hindra vidare spridning av meddelanden vars innehåll uppenbart är sådant som avses i bland annat bestämmelserna om olaga integritetsintrång och barnpornografibrott.

Jag vill också lyfta fram att det inom EU pågår ett intensivt arbete mot hot, våld och andra kränkningar av den personliga integriteten. Under det svenska ordförandeskapet enades rådet om en allmän riktlinje som gäller ett förslag till direktiv om att förebygga och bekämpa våld mot kvinnor och våld i nära relationer. I direktivet finns bland annat en straffbestämmelse som i stort motsvarar den svenska regleringen om olaga integritetsintrång. Bestämmelsen innebär att det ska vara kriminaliserat i alla EU:s medlemsstater att utan samtycke sprida bilder som har manipulerats, till exempel med hjälp av artificiell intelligens, och där det ser ut som att en person ägnar sig åt sexuella handlingar. Detta omfattar även så kallade deepfakes, där materialet på ett tydligt sätt liknar en verklig person och felaktigt skulle kunna uppfattas som autentiskt. Direktivet väntas bli slutligt antaget i april.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

De befintliga straffbestämmelserna i svensk lagstiftning ger i många avseenden ett ändamålsenligt skydd mot oönskade beteenden som innebär hot och allvarliga kränkningar. Man kan dock inte utesluta att den tekniska utvecklingen för med sig att det återigen kan finnas skäl att se över det straffrättsliga skyddet för enskildas personliga integritet, särskilt när det gäller spridning av kränkande material skapat av ny teknik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar Anna-Belle Strömberg än en gång för möjligheten att diskutera de här viktiga frågorna i dag.

Vi är helt överens om att rätten till rättvis rättegång inte får vara teoretisk och illusorisk, utan den ska vara praktisk och effektiv, det vill säga att den i praktiken ska finnas tillgänglig för medborgarna. Det betyder också att människor måste ha en rimlig möjlighet att driva sina frågor i domstol, också i privata tvister och också mot mäktigare motparter om det, som i det här fallet, rör försäkringsbolag.

Flera av de moment i vår ordning som jag har lyft fram, alltifrån hemförsäkringens rättsskydd till möjligheten att få statlig rättshjälp, ordningen i nämnder som ett sätt att pröva en tvist utan att hamna i domstol och domstolarnas skyldighet att prova skäligheten i exempelvis ett försäkringsbolags yrkande om rättegångskostnader - allt detta finns där för att jämna ut oddsen mellan å ena sidan en svagare försäkringstagare och å den andra en starkare försäkringsgivare när det gäller ett typiskt fall och de fall som vi talar om här och nu. Den ordningen tror jag att vi ska vårda och utveckla.

Flera av de förslag som har kommit från Anna-Belle Strömbergs sida är i och för sig värda att diskutera vidare. Jag tycker att rättshjälpsfrågor och rättsskyddsfrågor, inte bara på det här området utan även på andra, är frågor som är värda att diskutera vidare.

Vi aviserade i förra veckan att vi kommer att låta utreda en mycket speciell fråga som gäller rättegångskostnader, nämligen möjligheten att över huvud taget få ersättning för rättegångskostnader i förvaltningsmål när staten är motparten. Det är en oerhört viktig fråga på det temat.

Jag tycker också att vi ska fortsätta diskussionen om hur ordningen med nämnderna kan både stärkas och utvecklas så att den enskilde får en bra och rättvis prövning.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag tackar för utvecklingen av frågeställningen.

Försäkringsbolagen fyller en oerhört samhällsviktig funktion. De har också anförtrotts viktiga uppgifter i vårt samhälle som handlar om att skydda enskilda människor och att hjälpa enskilda att hantera konsekvenserna av olika skador, oavsett om det handlar om egendom eller personskador eller vad det nu kan vara. Det tycker jag är det första.

Vi måste naturligtvis ur den synvinkeln ha en lagreglering som är rimlig för försäkringsbolagen. De har en samhällsviktig funktion, och det måste fungera på ett bra sätt för den som har den funktionen.

Med den samhällsviktiga rollen följer också ett stort ansvar. Det råder ingen som helst tvekan om att den enskilde i det konkreta fallet kommer att uppleva sig vara och faktiskt vara i underläge mot en mer resursstark motpart om man hamnar i en tvistedomstol eller ett försäkringsärende, och även långt innan man hamnar där. Det är klart att det är väldigt viktigt att vi också har en ordning som är balanserad och tillgodoser den enskildes rättigheter i den relationen.

Jag har nämnt Finansinspektionen ett par tre gånger. Det viktigaste är att säkerställa att det blir rätt från början, innan det hamnar i domstol. Där är exempelvis Finansinspektionens tillsyn över försäkringsbolagen oerhört viktig. Den är ju ägnad att åstadkomma det som Anna-Belle Strömberg kanske framför allt är ute efter, nämligen att det ska bli balanserat och rätt i första läget. Det tycker jag är en viktig sak att lyfta fram. Jag tror att utgångspunkten måste vara att i görligaste mån undvika att den här typen av frågor hamnar i en domstol. Där är ordningen med nämnderna en viktig del av vår modell.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag ska kommentera två delar av det som tas upp när det gäller nämnderna. Det första är att skriftliga processer även gäller på andra områden. När det gäller konsumentskydd och den typen av nämnder är det som regel ett skriftligt förfarande. Det ska vara ett förenklat förfarande och inte som i domstol. Man ska kunna pröva stora volymer av ärenden.

Jag tycker ändå att flera saker som Anna-Belle Strömberg tar upp gör att det är rimligt att ställa sig frågan om de här processerna kan utvecklas. Det är klart att det är väldigt viktigt att den enskilde upplever att prövningen är rättvis. Det är viktigt att de underlag som ligger till grund för de beslut som fattas i nämnderna, även om de inte är bindande för försäkringsbolag, är sakliga och opartiska till sin karaktär. Det ligger i sakens natur. Och det tycker jag är en helt legitim diskussion, även om jag inte har några konkreta förslag i dag på hur man eventuellt kan utveckla den verksamheten. Prövningen är väldigt viktig. Vi vill att huvuddelen av de tvister som uppkommer helst ska hanteras i nämnderna, så att man slipper komma till domstol med alla de risker som finns med det.

Vad gäller kostnaderna vill jag bara avslutningsvis säga: Ja, här finns det en viss intressekonflikt. Å ena sidan finns det generella regler om tvister som är rimliga, nämligen att den som inleder en tvist ska tänka igenom det i förväg och inte ta onödiga risker. Risken för att drabbas av motpartens rättegångskostnad om man förlorar ska naturligtvis också vara lite avhållande när det gäller att dra igång onödiga tvister. Å andra sidan är det utomordentligt viktigt att domstolarna säkerställer att det finns en skälighet i de rättegångskostnader som ska betalas ut.

Fru talman! Jag tackar Anna-Belle Strömberg för möjligheten att diskutera dessa viktiga frågor här i kammaren i dag.

Jag ska först göra en mer allmän reflektion när det gäller tillgången till rättvisan. Man talar om att det finns en grundläggande rätt till en rättvisande rättegång. En grund är förstås att man har tillgång till den här rättvisan på lika villkor, oavsett om man har väldigt stora ekonomiska resurser eller om man saknar ekonomiska resurser. Jag har själv företrätt många enskilda i domstol som utan exempelvis ett bra stöd från ombud aldrig hade orkat ta sina fall till domstol.

Den enskilde möter många hinder, inte bara på det här området. Risken för rättegångskostnader, både egna kostnader och risken för att ta motpartens kostnader om man förlorar, är förstås ett hinder. Rättsprocessen tar tid. Det kan vara väldigt krävande att driva rättsprocesser över tid. Ofta har du ett latent kunskapsunderläge mot en mäktigare och mer resursstark motpart.

Detta är hinder som varje rättsstat med självaktning måste diskutera löpande och fundera på hur man ska hantera beroende på vad det är för frågor som ska prövas. Att vi får chansen att prata om det nu, i det här fallet på försäkringsrättens område, tycker jag är utmärkt och viktigt. Jag vill tacka Anna-Belle Strömberg för att hon har tagit upp frågan.

Beroende på vilka frågor som ska prövas hanterar vår rättsstat detta på olika sätt. När det gäller försäkringsfrågor är det så att om de hamnar i domstol är det en tvist. Det är inte ett brottmål med de regler som gäller där och inte heller en grundläggande fråga om mänskliga rättigheter där vissa andra regler gäller och där det är fråga om rättegångskostnader mellan staten och den enskilde. Här är det i stället en tvist mellan två privata parter: en enskild försäkringstagare och en försäkringsgivare, ett försäkringsbolag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Även om vår modell utgår från de regler som gäller just tvistemål, vilket också inkluderar huvudregeln att man riskerar att få stå för motpartens rättegångskostnader om man förlorar tvisten, finns det ändå olika kuddar inbyggda i systemet för att göra det rimligare sett ur den enskildes synvinkel.

En viktig sak är förstås att försäkringen i sig ska innehålla ett rättsskydd, även om det finns beloppsbegränsningar, som Anna-Belle Strömberg är inne på, och rätt till rättshjälp för den som inte har tillräckliga egna ekonomiska resurser. Domstolen ska också göra en skälighetsbedömning i det konkreta fallet för att jämna ut en del av de förutsättningar som Anna-Belle Strömberg tar upp. Domstolen ska bedöma om det är skäligt i förhållande till den fråga som tvisten gäller med till exempel väldigt omfattande ombudskostnader på försäkringsgivarsidan eller på försäkringstagarsidan.

På olika sätt är alltså ändå tanken att riva ned eller minska en del av de ekonomiska hindren i den ojämlika relation som gäller mellan en försäkringstagare och en försäkringsgivare.

En viktig del av systemet är också att försöka se till att så få fall som möjligt över huvud taget hamnar i domstol. När det gäller patientskador finns Patientskadenämnden, och när det gäller trafikskador finns Trafikskadenämnden. Det är ett sätt att försöka pröva frågorna om man inte är överens, utan att man hamnar i domstol med exempelvis de kostnadsrisker som finns där.

Jag nämnde också vikten av tillsyn från Finansinspektionen, just för att de här bolagen har en så samhällsviktig funktion.

Jag är beredd att fortsatt följa frågorna och se hur detta slår i praktiken. Dessvärre kan vi inte utesluta att det i enskilda fall ändå får orimliga effekter. Men så här ser ordningen ut, och i grund och botten tycker jag att den är rätt balanserad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att fler människor ska få tillgång till rättskipning, så kallad access to justice.

Låt mig börja med att understryka att alla människor är lika inför lagen och att alla också ska ha lika tillgång till rättvisa. Att få sin sak prövad av en opartisk och oberoende domstol i en rättvis rättegång är en grundläggande rättighet och en väsentlig del av rättsstatsprincipen. Hinder mot att få tillgång till rättvisa kan ta olika former. Höga rättegångskostnader är en av dem.

För den som överväger att inleda en rättstvist innehåller de flesta hemförsäkringar i dag rättsskyddsmoment som kan ge ersättning för ombuds- och andra rättegångskostnader. För den som inte har tillräckliga ekonomiska resurser finns även rätt till rättshjälp, som kan täcka kostnader för exempelvis ett juridiskt ombud.

Det kan också vara värt att nämna att i tvistemål, dit bland annat försäkringstvister hör, gäller att domstolen har en skyldighet att självmant och i varje enskilt mål pröva skäligheten, alltså rimligheten, i vad en part har yrkat i ersättning för rättegångskostnader. Det inkluderar också partens ombudskostnader. Det sker alltså en viss kostnadskontroll inom ramen för domstolarnas prövning.

För den som drabbats av en skada och inte är nöjd med försäkringsbolagets beslut finns också olika alternativ innan en eventuell domstolsprocess sker, exempelvis att begära omprövning eller att vända sig till någon av de fristående nämnderna på området, som Patientskadenämnden när det gäller patientskador eller Trafikskadenämnden när det gäller trafikskador.

Jag vill också nämna att försäkringsbolagens verksamhet fyller en viktig funktion, både för den enskilde och för samhället i stort. Branschens verksamhet är särskilt reglerad i lag. När lagstiftningen på området reformerades var ett uttalat syfte att stärka försäkringstagarnas ställning i förhållande till försäkringsbolagen. Viktigt att lyfta fram är att Finansinspektionen ska utöva tillsyn över försäkringsbolagens skadereglering och att den, liksom bolagens övriga verksamhet, följer god försäkringssed.

Det här är frågor som är viktiga, och jag kommer att fortsätta att följa utvecklingen på området noga. Jag ser fram emot att få diskutera frågorna här i dag.

Fru talman! Än en gång tack till Mattias Vepsä för möjligheten att diskutera dessa viktiga frågor i dag!

Det råder ingen som helst tvekan om att Sverige har stora och allvarliga problem när det gäller brottslighet och medborgarnas trygghet, rörelsefrihet och integritet. Därför är den här regeringens kanske främsta prioritet att återupprätta tryggheten, säkerheten, integriteten och rörelsefriheten för medborgare i hela landet oavsett var man bor.

Det gör vi på en rad olika sätt, givetvis genom att investera rekordmycket i svensk polis under innevarande år och de år som ligger framför oss. Vi investerar i en rekordstor tillväxt i svensk polis. Vi har i ett nytt uppdrag till den nya rikspolischefen tydliggjort att den tillväxten ska ske lokalt och medborgarnära. Vi har också betonat de medborgarnära brotten som ett särskilt uppdrag till den nya rikspolischefen för att få upp brottsuppklaringen när det gäller den brottslighet som påverkar medborgarna närmast i vardagen - stöld, misshandel, skadegörelse och den typen av brott. Det är otroligt viktigt för det lokala trygghetsarbetet och för medborgarna.

De investeringar vi gör i polisen nationellt korresponderar med satsningar som görs av polisen i Stockholm och de insatser och åtgärder som nu vidtas för att få till stånd en polistillväxt i Stockholm. Den har dessvärre lyst med sin frånvaro under många år.

40 procent av reformutrymmet i regeringens budget gick till välfärden i kommunerna och regionerna. Nu tillförs ytterligare medel till regionerna. Att kunna investera i välfärden också under krävande ekonomiska omständigheter är en stor styrka.

Allt detta måste göras samtidigt som vi inte slår undan benen för det lokala trygghetsarbetet genom att ta bort ordningsvakter och annan personal som kan bidra på annat sätt till att skapa en trygg, säker och fri vardag för medborgarna i Stockholm och runt om i landet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Eftersom det är fredag väljer jag att verkligen ta till mig berömmet att jag i största allmänhet är pigg och snabb. Det är jag glädjande nog också när det kommer till de här frågorna.

Det är en realitet att bokslutet efter åtta år med socialdemokratiskt styre - dessa siffror refererade Mattias Vepsä själv till - var ett underskott på 800-1 000 poliser i Stockholm. Medan resten av landet har växt har Stockholm inte växt. Det är realiteten.

I det ljuset blir det första man gör när man kliver in i Stadshuset i Stockholm särskilt stötande. Det allra första är förstås att höja skatten, för det är alltid det första Socialdemokraterna gör, men det andra är att sparka 120 av 180 ordningsvakter. Jag kan inte se hur det kan vara ett starkt trygghetsbud till stockholmarna.

Nu försöker vi räta upp båda dessa delar - dels ge bättre förutsättningar för kommuner att bidra aktivt till trygghetsskapande insatser, dels säkerställa att det blir en ordentlig polistillväxt, som också kommer Stockholm till del, på helt andra nivåer och med helt andra volymer än bakåt i tiden.

Jag är den förste att understryka betydelsen av att göra flera saker samtidigt. Om det är någon här som signalerar att man ser bara med ena ögat och inte med båda är det väl Mattias Vepsä, som står upp - förvisso rakryggat - för beslutet att sparka 120 av 180 ordningsvakter i Stockholm men inte ser vilka konsekvenser detta får för förutsättningarna att bedriva ett socialt arbete ute på fältet. När fältassistenter vittnar om att de inte vågar gå ut och bedriva sitt arbete i det offentliga rummet därför att den trygghetsskapande personal som fanns där tidigare nu inte finns ser man att det blir effekter också för de sociala insatserna, de brottspreventiva insatser som inte handlar om repression eller om det polisiära och den typen av åtgärder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta tycker jag kanske är den allra allvarligaste dimensionen av detta: att man inte ser att detta är kommunicerande kärl. Genom att polis och ordningsvakter finns där kommer också andra vuxna, inte minst från socialtjänst och civilsamhälle, som kan bidra till att skapa trygghet, inte minst för barn och unga, kvällstid och nattetid, i Stockholm och på andra håll, att kunna arbeta under trygga och säkra former. Nu har de förutsättningarna försämrats.

När det gäller den nationella politiken vill jag understryka att vi verkligen arbetar med båda sidorna, både det repressiva och brottsbekämpande å ena sidan och det socialpreventiva och brottsförebyggande å den andra. Vi river sekretesshinder för att polis, skola och socialtjänst ska kunna samverka på ett helt annat sätt, inte minst för att bryta nyrekryteringen av barn och unga till gängkriminalitet. Vi är på gång med en ny socialtjänstlag som ska ge socialtjänsten goda möjligheter att vara proaktiv, kunna ställa krav och inte behöva ha en defensiv roll med åtgärder som i praktiken bygger på frivillighet och samtycke.

Sett över de kommande sex, sju, åtta åren gör vi rekordstora investeringar i svenska socialsekreterare. Det är historiska satsningar som ingen tidigare regering kan mäta sig med. Vi investerar i skolsociala team, i familjestöd och annat.

Självklart måste den här helheten hänga ihop. Det är bara det att beslutet att sparka 120 av 180 ordningsvakter i Stockholm är ett slag i båda dessa avseenden. Det minskar tryggheten för medborgarna, och det minskar tryggheten för alla fältarbetare och andra som ska göra sociala insatser och på det sättet bidra till tryggheten.

Fru talman! Jag tackar Mattias Vepsä för möjligheten att diskutera dessa viktiga frågor i kammaren i dag.

Jag ska vara ärlig och säga att jag tyckte att det var väldigt djärvt av Mattias Vepsä att väcka denna interpellation i ljuset av bokslutet efter åtta års socialdemokratiskt styre av landet och ett års styre av Stockholms stad vad gäller trygghetsfrågorna.

Bokslutet, som visade att Stockholmsregionen ligger 800-1 000 poliser back, är de siffror som är resultatet efter åtta års socialdemokratiskt styre av landet. Medan resten av landet fick en tillväxt på hundratals poliser per region tappade Stockholmsregionen 130 poliser mellan 2015 och 2022. Jag håller med om att detta är en utomordentligt bekymmersam situation.

Vi kan konstatera att Socialdemokraterna inte levererade gällande polistillväxt i Stockholm, utan precis tvärtom. I ljuset av detta klev man in i Stockholms stadshus och bestämde sig för att sparka 120 av 180 ordningsvakter; det var ett av de första beslut man fattade. Det går möjligtvis att säga att detta är i linje med vad man gjorde under åtta år vid regeringsmakten när det gäller polissituationen, men det är knappast ägnat att öka tryggheten på gator och torg i Stockholm.

Det råder ingen som helst tvekan om att polisen måste växa i Stockholm; detta är en otroligt central sak. När den nya rikspolischefen tillträdde i december fick hon ett mycket tydligt tillväxtuppdrag där det utrycktes att tillväxten ska ske lokalt. I samband med detta upprättade man i Region Stockholm en samordningsfunktion när det gäller polisen med särskilt fokus på att ta ett grepp kring tillväxtfrågorna i Stockholm.

Vi måste vända denna utveckling. Faktum är att utvecklingen vände under 2023 - för första gången på väldigt många år kan vi faktiskt se ett nettoplus i tillväxten i Stockholm. Det är dock bara början; mycket mer måste till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Från regeringens sida är vi angelägna om detta och hängivna denna uppgift. Det gäller även myndigheten, också lokalt. Arbetet kommer att fortsätta med hög intensitet. Medborgarna i Stockholm har rätt att förvänta sig en hög polisnärvaro, en hög polistäthet, en synlig polis, en brottsuppklarande polis och en trygghetsskapande polis på gator och torg.

Jag går vidare till frågan om ordningsvakter. Vi skapar en lagstiftning som ger kommuner mycket större flexibilitet när det gäller användningen av ordningsvakter, också för att de på ett ännu bättre sätt än i dag ska kunna understödja polisen. Från den 1 januari gäller en ny lagstiftning som gör att ordningsvakter kan användas för fler syften och på större geografiska ytor. Vi höjer utbildningsnivån och understryker integreringen i samspelet med polisen.

Vid Sergels torg, några kvarter härifrån, finns det en lokal där polis och ordningsvakter jobbar tillsammans för att samspela för stockholmarnas trygghet. Dessvärre har 120 av de 180 kollegorna fått sparken. Det är väldigt synd, för det underminerar naturligtvis förutsättningarna för detta samspel.

Apropå det Mattias Vepsä tog upp vill jag uppmärksamma en aspekt när det gäller annan vuxennärvaro i det offentliga rummet, till exempel fältarbetare från socialtjänsten. När jag har besökt stadsdelar i Stockholm och träffat företrädare för socialtjänsten och medarbetare ute på fältet har de tagit upp ordningsvaktsfrågan. När ordningsvakterna tas bort från den offentliga ytan, inte minst kvällstid och på helger, vågar fältpersonalen från socialtjänsten inte heller vara ute. Effekten av detta blir alltså dubbelt negativ.

Vi ska ha fler poliser, fler ordningsvakter och bättre samspel i Stockholm och i resten av landet.

Fru talman! Mattias Vepsä har frågat mig vad jag menade med det som framfördes i en debattartikel i Expressen avseende att kommuner ska anställa fler ordningsvakter. Därutöver har Mattias Vepsä frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen vidtar för att öka antalet poliser i Stockholm.

Låt mig börja med att konstatera att jag och Mattias Vepsä delar ambitionen att antalet poliser i landet behöver öka. Det gäller inte minst i våra storstäder och inte minst i Stockholm. Sverige ska vara ett tryggt land att leva i, och det förutsätter ett starkt rättsväsen och en tillgänglig polis.

Det är regeringens mål att polistätheten i Sverige ska öka så att den minst motsvarar genomsnittet i EU. Polismyndigheten har tillförts särskilda medel som ska användas till höjda löner och annan ersättning i syfte att stärka polisyrkets attraktivitet. I årets regleringsbrev har Polismyndigheten dessutom fått ett uppdrag om fortsatt tillväxt i syfte att säkerställa att åtminstone nuvarande tillväxttakt när det gäller antal poliser fortsätter efter utgången av 2024.

Polismyndigheten ska även återrapportera vilka åtgärder avseende verksamhetsstyrning, organisering och resursfördelning som myndigheten har vidtagit för att säkerställa en ökad lokal närvaro i hela landet. Två av de tre förändringsuppdrag som den nya polisledningen har fått är också kopplade till frågan om närvaro lokalt. Det handlar dels om att återupprätta en lokalt synlig och trygghetsskapande polis och en god service till medborgarna, dels om att säkerhetsställa en effektiv styrning, användning och uppföljning av polisens växande resurser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi vet alla att den organiserade brottsligheten är systemhotande. Det våldskapital, de finansiella strukturer och de parallella samhällsstrukturer som den organiserade brottsligheten har byggt upp medför en stor påverkan på såväl människors trygghet som samhällsviktiga funktioner. Polisens resurser måste prioriteras till detta arbete och kompletteras av att samhället i övrigt engagerar sig på olika sätt och tar sin del av ansvaret. Där fyller ordningsvakter en viktig funktion. Ordningsvakter kompletterar polisens arbete och kan medverka till att polisiära resurser i första hand används i de situationer där polisiär kompetens är nödvändig.

Lagstiftningen för ordningsvakterna har setts över, och sedan årsskiftet gäller en ny lag på området. Den nya lagen är mer ändamålsenlig när det kommer till att avlasta polisen. När möjligheterna finns och behovet är som störst behöver hela samhället bidra för att Sverige ska bli ett tryggt land att leva i.

Herr ålderspresident! Än en gång tack till Patrik Björck för möjligheten att få diskutera viktiga demokratifrågor denna fredagsförmiddag i början av mars.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi är eniga om det mesta, det vill säga betydelsen av att ledamöter i Sveriges riksdag, oavsett om de tillhör oppositionen eller ett regeringsparti, har goda möjligheter att utöva kontroll över regeringsmakten. Det finns många viktiga instrument för att åstadkomma detta, och interpellationer är utan tvekan ett sådant. Frågestunder är ett annat, särskilda debatter i kammaren ett tredje och konstitutionsutskottets granskningar av regeringen och statsråden, inklusive statsministern, ett fjärde. Allt detta är omistliga inslag i vårt demokratiska system, och det faktum att vi i dag diskuterar dessa frågor tycker jag är ägnat att vårda denna ordning på ett viktigt och bra sätt.

Jag vill inte vara polemisk så här i avslutningen, men jag vill ändå bara understryka att statsministern inte har tagit sig någon rätt i något avseende. Alla sådana här beslut fattas givetvis utifrån den rätt som gäller, och då ligger det i sakens natur att varje statsråd svarar för hela regeringens ståndpunkter och att frågor som riktas till ett statsråd ibland kan gå över till ett annat. Det gäller förstås även statsministern. Det är dock inte ett uttryck för en ambition i något avseende.

Jag är säker på att dagens meningsutbyte kommer att följas av fler och att Patrik Björck kan få uppleva andra personer i denna talarstol än justitieministern - även om det givetvis är förenat med både nytta och nöje.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr ålderspresident! Tack, Patrik Björck, för ett intressant inlägg!

När det gäller de viktiga frågorna i dag vill jag först bara säga att min erfarenhet är att lång parlamentarisk erfarenhet som regel trumfar jurister när det gäller förståelse av även grundlagarnas teori och praktik.

Jag vill också understryka att referenserna till de här bestämmelserna inte är ett uttryck för något juridiskt spetsfunderi. Det är inte heller, hör man om man lyssnar noggrant på svaret, ett uttryck för skäl för statsministern att inte svara på interpellationer. Det är en beskrivning av hur processen går till i Regeringskansliet när man avgör vem som ska svara på en fråga. Det är inte en direkt hänvisning till varför Ulf Kristersson inte är här och svarar i kammaren i dag. Vad som står, om jag inte är helt ute och cyklar, är att ansvarsfördelningen i regeringen och tillämpningen av riktlinjerna oftast leder till att det inte är statsministern utan statsråd som svarar på interpellationen i kammaren. Det är en korrekt beskrivning av det.

Jag vill också bekräfta att det självklart är så att frågestunden inte ersätter interpellationsdebatter. Vad jag ville invända mot var beskrivningen eller antydningen om att statsministern så att säga håller sig undan från allt utbyte med parlamentet. Åtminstone kan man mellan raderna eller av andan i Patrik Björcks debattinlägg ana att det är det som insinueras.

Jag vill bara för säkerhets skull påminna om att statsministern var här i kammaren och svarade på frågor så sent som i går. Patrik Björck har haft möjlighet att ställa flera av de frågor som vi nu diskuterar i ett direkt meningsutbyte med statsministern här i kammaren i samband med en frågestund. Det var varken mer eller mindre än det som jag ville lyfta upp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker inte att tillbakablickar behöver avgöra hur man ska hantera saker framåt men kan för all del säga att den fråga som vi nu diskuterar inte är ny, inte heller i ett utbyte mellan opposition och regering. Om vi sträcker ut tidsperspektivet 5 år, 10 år, 15 år, 20 år eller 25 år kan vi konstatera att den här frågan har diskuterats.

Patrik Björck har varit väldigt aktiv i samband med borgerliga statsministrar och något mindre aktiv när det gäller den här typen av frågor i relation till socialdemokratiska statsministrar. Det kan man å andra sidan säga ligger i sakens natur - oppositionen ska granska regeringsmakten. Men jag tror att den som har bottenrekordet eller vad man ska säga när det gäller närvaro i den här typen av meningsutbyte är Göran Persson. Jag vet inte om han satte en standard för statsministrar efter honom.

Jag kan i alla fall understryka att Ulf Kristersson som statsminister har en mycket hög ambitionsnivå när det gäller utbytet med Sveriges riksdag. Det gäller även interpellationer. Nu har det fallit sig naturligt att några av de frågor som Patrik Björck har väckt i interpellationsform har hanterats av andra statsråd. Men det är ingen prognos för framtiden, utan jag tror att när vi summerar de här fyra åren ska kanske inte bara Göran Persson få se sig distanserad när det gäller närvaron i interpellationsdebatter utan möjligtvis även andra socialdemokratiska statsministrar efter honom.

Herr ålderspresident! Låt mig först tacka Patrik Björck för möjligheten att diskutera dessa viktiga frågor i kammaren. Jag tackar också för de generösa och uppskattande orden inledningsvis, och jag kvitterar dem gärna.

Man får ju underlag sig tillsända inför ett sådant här meningsutbyte, och då har jag konstaterat att Patrik Björck har lyft upp frågorna under lång tid, inte bara i relation till den nu sittande statsministern. Det får jag ändå säga är ett hederligt och konsekvent arbete för dessa viktiga frågor, och det uttrycker jag gärna erkänsla för.

I grund och botten handlar det om att de frågor som Patrik Björck aktualiserar är sådana som hela regeringen har anledning att fundera och reflektera över, och de svar som lämnas ska vara sådana som en hel regering kan stå för. De är konstitutionella till sin karaktär, och därför känns det inte onaturligt att även jag har möjlighet att belysa dem i dagens meningsutbyte.

Det vi ska ta fasta på är att vi är överens om att riksdagens arbete med att granska regeringen är en helt avgörande del av vårt parlamentariska styrelseskick. Det är självklart för den här regeringen att underlätta och möjliggöra en sådan granskningsprocess. En aktiv dialog mellan regeringen och riksdagen är helt central.

Låt mig också säga att det inte är så att statsministern kommer undan Patrik Björcks frågor. Jag tror att ni har haft ett meningsutbyte om närliggande frågor i samband med en frågestund i kammaren. Det är inte en helt riktig beskrivning att Ulf Kristersson inte förhåller sig till de frågor som har lyfts upp i dag, utan de har debatterats i många olika sammanhang också här i kammaren, till och med i ett direkt meningsutbyte med riksdagsledamoten Björck.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta är i grund och botten positivt. Det är så som samspelet mellan regeringen och riksdagen ska se ut, och det är så som samspelet mellan kammaren och ytterst statsministern ska se ut.

Det är en mycket berättigad förväntan från riksdagens ledamöter att interpellationerna hanteras på ett seriöst sätt, att de svar som lämnas är väl genomarbetade och att de i görligaste mån besvaras på den utsatta tiden. Där har jag själv lite förbättringspotential efter att ha sett statistiken för förra säsongen. Nu jobbar vi hårt för att vara här inom 14-dagarsfristen i snart sagt varje fall.

Jag kan försäkra Patrik Björck om att detta är en hållning som inte bara jag har utan som delas av statsministern och hela regeringen. Min förhoppning är att utbytet mellan regering och opposition kan fortsätta i syfte att stärka det demokratiska samtalet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr ålderspresident! Jag tackar Patrik Björck för möjligheten att få diskutera dessa viktiga frågor i kammaren i dag.

Patrik Björck har frågat statsministern om han avser att vidta åtgärder när det gäller regeringens arbetsformer så att det blir möjligt för statsministern att oftare delta i riksdagens interpellationsdebatter och därigenom stärka riksdagens viktiga demokratiska uppdrag som regeringens kontrollmakt. Han har också frågat statsministern om han avser att vidta åtgärder för att den för frågan ansvariga ministern också ska komma till kammaren och delta i debatten.

Interpellationen har överlämnats till mig.

En av riksdagens grundläggande uppgifter är att kontrollera hur regeringen sköter sitt arbete. Att den uppgiften kan utövas effektivt är en förutsättning för vårt statsskick, som bygger på parlamentarismens principer. Mot den bakgrunden är det viktigt att statsråden deltar i interpellationsdebatter.

Regeringen svarar gemensamt för den förda politiken och för de svar som ges i kammaren. Det gäller också mitt svar på den nu ställda interpellationen.

Vilket statsråd som i ett enskilt fall svarar på en interpellation bestäms med utgångspunkt i hur ansvaret är fördelat inom regeringen. Ansvarsfördelningen framgår av förordningen med instruktion för Regeringskansliet och de förordnanden som statsministern beslutar med stöd av 7 kap. 5 § regeringsformen. Det finns mot bakgrund av denna fördelning sällan skäl för en statsminister att svara på interpellationer.

I sammanhanget bör noteras att det också finns en rad andra tillfällen för granskning och utfrågning av statsråden, inte minst statsministern, till exempel särskilda debatter i kammaren, statsministerns frågestund, som ägde rum så sent som i går, och den granskning av statsrådens tjänsteutövning som görs av konstitutionsutskottet.

Herr ålderspresident! Tack, Martina Johansson och Laila Naraghi, för interpellationerna och Anna-Belle Strömberg för deltagandet i debatten å Laila Naraghis vägnar!

Jag tar fasta på det som jag tycker är en stor styrka och som kommer till uttryck i denna diskussion. Det finns en mycket bred uppslutning som jag uppfattar omfattar alla partier i Sveriges riksdag när det gäller att barnens rättigheter i rättsprocessen måste tillgodoses eller tas till vara på ett bättre sätt än i dag. De brister som har lyfts upp av alla som har deltagit i dagens diskussion när det gäller dokumentation, riskbedömningar eller annat är naturligtvis problem som inget anständigt samhälle kan leva med. Det är något som måste åtgärdas, och det måste åtgärdas på ett systematiskt sätt så att det inte blir slumpen eller omständigheterna i det konkreta fallet som avgör om barns rättssäkerhet tas till vara i svåra rättsprocesser som rör känsliga frågor som vårdnad, umgänge, boende och annat. Det handlar också om att detta ska kunna göras så att barns rätt tas till vara på ett sådant sätt att konflikter inte förvärras eller att barn inte i onödan dras in mer i konflikter som i grund och botten är föräldrarnas.

Allt detta ser vi nu över. Vad gäller Moderaterna kan jag säga att inget ställningstagande hittills har varit ett uttryck för en blockering utan möjligtvis ett uttryck för att när det kommer till kritan är det vi som har tagit ansvar för att hantera frågan i både Justitiedepartementet och Socialdepartementet. När vi har vägt av frågan ordentligt ska vi också lämna besked om hur frågorna ska hanteras framåt. Jag är rätt övertygad om att det kommer att ske på ett sådant sätt att vi får ett fint samspel även i den här frågan.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr ålderspresident! Engagemanget i dessa frågor i Sveriges riksdag är brett och väl känt. Jag tror nog att Laila Naraghi har goda skäl för att inte vara här i dag. Inte minst hon och Martina Johansson och andra har varit otroligt uthålliga både i denna fråga och i en rad andra. Ann-Charlotte Hammar i Moderaterna har också drivit på. Detta ifrågasätter jag alltså inte alls.

Nu handlar det mer om hur vi ska hantera dessa frågor på ett lämpligt sätt framåt. Då kan man ta fasta på det som Anna-Belle Strömberg tog upp när det gäller lex Tintin och kanske framför allt den erfarenhet som ligger bakom det initiativet. Det är naturligtvis så att inte några barn ska behöva uppleva eller utsättas för det som det barnet fick uppleva.

Jag tycker att det är en förpliktelse för alla oss som på olika sätt kan påverka framtiden att ta intryck av den typen av tragiska händelser och föra diskussion med berörda, expertis och andra om hur man kan arbeta framåt. Det gäller också frågan om hur barns perspektiv och barns intressen kan tas till vara i rättsprocessen när det gäller vårdnad, boende och umgänge på ett bättre sätt än vad som är fallet i dag.

Det är väl i hög grad den erfarenhetsbakgrunden som gör att vi står här i dag och nu med gemensamma krafter blickar framåt.

Jag tycker att vi nu gradvis med gemensamma krafter har tagit tag i flera brister på familjerättens område. När det gäller utredningen om tryggare hem, en utredning som berör flera av de frågor som vi talar om här, har vi sagt att det ska komma en lagrådsremiss före sommaren och en proposition efter sommaren. Det kommer att bli ett viktigt steg att ta det framåt.

Man kan säga att bodelningsfrågorna är besläktade med dessa frågor. Vi har sagt att vi under året kommer att tillsätta en utredning för att belysa detta, inte minst när det gäller att komma åt problem där bodelning används som ett verktyg mot den svagare parten i samband med en skilsmässa.

De frågor som vi nu talar om hör till det sammanhanget.

Jag vill på nytt understryka att vi inte blockerar någonting. Den ärliga beskrivningen av de 5 000 utredningssidor som Martina Johansson refererade till är däremot att de i denna fråga drar åt lite olika håll, även om kanske ingen specifikt har gått till botten med frågan. Jag tycker att det är en ärlig beskrivning av det. Det gäller inte att det bakomliggande problemet finns och att barns rättigheter ska tas till vara på ett bättre sätt än i dag. Men i några fall pekas det på att vi borde utreda ombudsfrågan. I ett annat fall avvisas ombudsfrågan med argument om att socialtjänsten kanske är bättre skickad att ta vara på barns rättigheter också inom ramen för en domstolsprocess.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta säger jag inte som en undanflykt, utan jag säger det mer som en rättvisande beskrivning av underlaget.

Nu överväger vi noggrant vad som är nästa steg när det gäller just barns ställning i rättsprocesserna. Detta är en viktig diskussion som jag tror kommer att påverka också de kommande stegen framöver. Jag är säker på att vi kommer att kunna göra detta i mycket bred enighet i det här huset när vi blickar framåt.

Herr ålderspresident! Jag vill tacka för möjligheten att diskutera dessa viktiga frågor i dag. Vi har gjort det tidigare, och det är väldigt viktigt att utbytet fortsätter.

Jag vill först vara tydlig med att varken jag eller Moderaterna håller emot i denna fråga. Vad vi gör är att nu noggrant analysera vägen framåt. Det finns en rad olika frågor på familjerättens område som ska hanteras på ett klokt sätt och parallellt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns utredningsunderlag; interpellanterna har lyft fram flera av dessa utredningar som, om vi ska vara alldeles uppriktiga, pekar åt olika håll när det gäller dessa frågor. Det är detta som vi nu på ett samlat sätt ska ta hand om, och då vill jag ta fasta på några saker som jag tycker är en viktig bas för detta.

Det första är att det råder stor samsyn i Sveriges riksdag, som har kommit till uttryck även här i dagens utbyte, om att det finns väldigt allvarliga problem när det gäller barns ställning i rättsprocesser som rör frågor om vårdnad, boende och umgänge. Vi är överens om att vi måste göra något åt dessa brister.

Det är en självklar utgångspunkt att barn ska komma till sin rätt och komma till tals och att barns intressen och uppfattningar i frågor om vårdnad, boende och umgänge ska få fullt genomslag i processen i domstol. Jag tycker att det som det refererades till tidigare är väl formulerat: Det handlar om att skydda barn i processen, inte från processen och att skydda barn i domstolen, inte från domstolen. Det finns en bred samsyn om denna problembild och om insikten att vi måste göra något åt de brister som finns, och detta tycker jag är en utmärkt utgångspunkt när vi blickar framåt.

När det sedan gäller den konkreta frågan i sak tycker jag att den förtjänar en något bredare belysning. Hur detta ska lösas är nämligen inte självklart, skulle jag säga. Det finns starka argument som talar för att barn ska ha egna ombud i denna typ av rättsliga processer. Det finns också invändningar som är värda att beakta.

Vi kan titta på argumenten för. Ett är förstås att det handlar om en rättighet att komma till tals, som behöver stärkas. Vi vet att det finns exempel på att domstolar har brustit i bedömningar av risken för att barn far illa. Barns perspektiv måste lyftas fram på ett tydligare sätt. Vi vet att det ofta händer att föräldrar som befinner sig i en konfliktfylld tvist som gäller till exempel vårdnad, boende eller umgänge med barn inte riktigt lyckas tillgodose barnens intresse i den situationen. Detta talar för ett eget ombud för barnen. Vi vet också att ett eget ombud eller någon som företräder barnet kan bidra till att hämma konflikter och möjligen bidra till att förskjuta fokus från föräldrarnas konflikt till barnets perspektiv och intressen.

Ett argument mot som brukar lyftas fram är att barnet på ett ännu mer konkret sätt dras in i föräldrars konflikter. Mot detta kan man naturligtvis säga att det redan i dag är ett problem att barn är en del av konflikter; det är en realitet, och kanske kan barnets ställning i sådana konflikter stärkas med ombud.

De argument jag tycker att man ska lägga i andra vågskålen är att det väsentliga är att barns intressen kan komma fram och beaktas på ett tydligare sätt, och det kan göras på andra sätt än genom ombud i varje enskilt fall, till exempel genom att socialnämndens roll blir tydligare. Det finns risker för att dras in i konflikter som jag nämnde. Det är inte självklart att jurister förmedlar barnens perspektiv på ett bättre sätt än till exempel företrädare för socialtjänsten, som har utbildning och erfarenhet på området.

Summan av detta är, tycker jag, att det finns goda skäl som talar för och goda skäl som talar emot. Vi blockerar inte alls en väg framåt. Däremot överväger vi noggrant vad som ska vara nästa steg.