STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att fler människor ska få tillgång till rättskipning, så kallad access to justice.

Låt mig börja med att understryka att alla människor är lika inför lagen och att alla också ska ha lika tillgång till rättvisa. Att få sin sak prövad av en opartisk och oberoende domstol i en rättvis rättegång är en grundläggande rättighet och en väsentlig del av rättsstatsprincipen. Hinder mot att få tillgång till rättvisa kan ta olika former. Höga rättegångskostnader är en av dem.

För den som överväger att inleda en rättstvist innehåller de flesta hemförsäkringar i dag rättsskyddsmoment som kan ge ersättning för ombuds- och andra rättegångskostnader. För den som inte har tillräckliga ekonomiska resurser finns även rätt till rättshjälp, som kan täcka kostnader för exempelvis ett juridiskt ombud.

Det kan också vara värt att nämna att i tvistemål, dit bland annat försäkringstvister hör, gäller att domstolen har en skyldighet att självmant och i varje enskilt mål pröva skäligheten, alltså rimligheten, i vad en part har yrkat i ersättning för rättegångskostnader. Det inkluderar också partens ombudskostnader. Det sker alltså en viss kostnadskontroll inom ramen för domstolarnas prövning.

För den som drabbats av en skada och inte är nöjd med försäkringsbolagets beslut finns också olika alternativ innan en eventuell domstolsprocess sker, exempelvis att begära omprövning eller att vända sig till någon av de fristående nämnderna på området, som Patientskadenämnden när det gäller patientskador eller Trafikskadenämnden när det gäller trafikskador.

Jag vill också nämna att försäkringsbolagens verksamhet fyller en viktig funktion, både för den enskilde och för samhället i stort. Branschens verksamhet är särskilt reglerad i lag. När lagstiftningen på området reformerades var ett uttalat syfte att stärka försäkringstagarnas ställning i förhållande till försäkringsbolagen. Viktigt att lyfta fram är att Finansinspektionen ska utöva tillsyn över försäkringsbolagens skadereglering och att den, liksom bolagens övriga verksamhet, följer god försäkringssed.

Det här är frågor som är viktiga, och jag kommer att fortsätta att följa utvecklingen på området noga. Jag ser fram emot att få diskutera frågorna här i dag.

Fru talman! Jag tackar Anna-Belle Strömberg för möjligheten att diskutera dessa viktiga frågor här i kammaren i dag.

Jag ska först göra en mer allmän reflektion när det gäller tillgången till rättvisan. Man talar om att det finns en grundläggande rätt till en rättvisande rättegång. En grund är förstås att man har tillgång till den här rättvisan på lika villkor, oavsett om man har väldigt stora ekonomiska resurser eller om man saknar ekonomiska resurser. Jag har själv företrätt många enskilda i domstol som utan exempelvis ett bra stöd från ombud aldrig hade orkat ta sina fall till domstol.

Den enskilde möter många hinder, inte bara på det här området. Risken för rättegångskostnader, både egna kostnader och risken för att ta motpartens kostnader om man förlorar, är förstås ett hinder. Rättsprocessen tar tid. Det kan vara väldigt krävande att driva rättsprocesser över tid. Ofta har du ett latent kunskapsunderläge mot en mäktigare och mer resursstark motpart.

Detta är hinder som varje rättsstat med självaktning måste diskutera löpande och fundera på hur man ska hantera beroende på vad det är för frågor som ska prövas. Att vi får chansen att prata om det nu, i det här fallet på försäkringsrättens område, tycker jag är utmärkt och viktigt. Jag vill tacka Anna-Belle Strömberg för att hon har tagit upp frågan.

Beroende på vilka frågor som ska prövas hanterar vår rättsstat detta på olika sätt. När det gäller försäkringsfrågor är det så att om de hamnar i domstol är det en tvist. Det är inte ett brottmål med de regler som gäller där och inte heller en grundläggande fråga om mänskliga rättigheter där vissa andra regler gäller och där det är fråga om rättegångskostnader mellan staten och den enskilde. Här är det i stället en tvist mellan två privata parter: en enskild försäkringstagare och en försäkringsgivare, ett försäkringsbolag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Även om vår modell utgår från de regler som gäller just tvistemål, vilket också inkluderar huvudregeln att man riskerar att få stå för motpartens rättegångskostnader om man förlorar tvisten, finns det ändå olika kuddar inbyggda i systemet för att göra det rimligare sett ur den enskildes synvinkel.

En viktig sak är förstås att försäkringen i sig ska innehålla ett rättsskydd, även om det finns beloppsbegränsningar, som Anna-Belle Strömberg är inne på, och rätt till rättshjälp för den som inte har tillräckliga egna ekonomiska resurser. Domstolen ska också göra en skälighetsbedömning i det konkreta fallet för att jämna ut en del av de förutsättningar som Anna-Belle Strömberg tar upp. Domstolen ska bedöma om det är skäligt i förhållande till den fråga som tvisten gäller med till exempel väldigt omfattande ombudskostnader på försäkringsgivarsidan eller på försäkringstagarsidan.

På olika sätt är alltså ändå tanken att riva ned eller minska en del av de ekonomiska hindren i den ojämlika relation som gäller mellan en försäkringstagare och en försäkringsgivare.

En viktig del av systemet är också att försöka se till att så få fall som möjligt över huvud taget hamnar i domstol. När det gäller patientskador finns Patientskadenämnden, och när det gäller trafikskador finns Trafikskadenämnden. Det är ett sätt att försöka pröva frågorna om man inte är överens, utan att man hamnar i domstol med exempelvis de kostnadsrisker som finns där.

Jag nämnde också vikten av tillsyn från Finansinspektionen, just för att de här bolagen har en så samhällsviktig funktion.

Jag är beredd att fortsatt följa frågorna och se hur detta slår i praktiken. Dessvärre kan vi inte utesluta att det i enskilda fall ändå får orimliga effekter. Men så här ser ordningen ut, och i grund och botten tycker jag att den är rätt balanserad.

Fru talman! Jag tackar för utvecklingen av frågeställningen.

Försäkringsbolagen fyller en oerhört samhällsviktig funktion. De har också anförtrotts viktiga uppgifter i vårt samhälle som handlar om att skydda enskilda människor och att hjälpa enskilda att hantera konsekvenserna av olika skador, oavsett om det handlar om egendom eller personskador eller vad det nu kan vara. Det tycker jag är det första.

Vi måste naturligtvis ur den synvinkeln ha en lagreglering som är rimlig för försäkringsbolagen. De har en samhällsviktig funktion, och det måste fungera på ett bra sätt för den som har den funktionen.

Med den samhällsviktiga rollen följer också ett stort ansvar. Det råder ingen som helst tvekan om att den enskilde i det konkreta fallet kommer att uppleva sig vara och faktiskt vara i underläge mot en mer resursstark motpart om man hamnar i en tvistedomstol eller ett försäkringsärende, och även långt innan man hamnar där. Det är klart att det är väldigt viktigt att vi också har en ordning som är balanserad och tillgodoser den enskildes rättigheter i den relationen.

Jag har nämnt Finansinspektionen ett par tre gånger. Det viktigaste är att säkerställa att det blir rätt från början, innan det hamnar i domstol. Där är exempelvis Finansinspektionens tillsyn över försäkringsbolagen oerhört viktig. Den är ju ägnad att åstadkomma det som Anna-Belle Strömberg kanske framför allt är ute efter, nämligen att det ska bli balanserat och rätt i första läget. Det tycker jag är en viktig sak att lyfta fram. Jag tror att utgångspunkten måste vara att i görligaste mån undvika att den här typen av frågor hamnar i en domstol. Där är ordningen med nämnderna en viktig del av vår modell.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag ska kommentera två delar av det som tas upp när det gäller nämnderna. Det första är att skriftliga processer även gäller på andra områden. När det gäller konsumentskydd och den typen av nämnder är det som regel ett skriftligt förfarande. Det ska vara ett förenklat förfarande och inte som i domstol. Man ska kunna pröva stora volymer av ärenden.

Jag tycker ändå att flera saker som Anna-Belle Strömberg tar upp gör att det är rimligt att ställa sig frågan om de här processerna kan utvecklas. Det är klart att det är väldigt viktigt att den enskilde upplever att prövningen är rättvis. Det är viktigt att de underlag som ligger till grund för de beslut som fattas i nämnderna, även om de inte är bindande för försäkringsbolag, är sakliga och opartiska till sin karaktär. Det ligger i sakens natur. Och det tycker jag är en helt legitim diskussion, även om jag inte har några konkreta förslag i dag på hur man eventuellt kan utveckla den verksamheten. Prövningen är väldigt viktig. Vi vill att huvuddelen av de tvister som uppkommer helst ska hanteras i nämnderna, så att man slipper komma till domstol med alla de risker som finns med det.

Vad gäller kostnaderna vill jag bara avslutningsvis säga: Ja, här finns det en viss intressekonflikt. Å ena sidan finns det generella regler om tvister som är rimliga, nämligen att den som inleder en tvist ska tänka igenom det i förväg och inte ta onödiga risker. Risken för att drabbas av motpartens rättegångskostnad om man förlorar ska naturligtvis också vara lite avhållande när det gäller att dra igång onödiga tvister. Å andra sidan är det utomordentligt viktigt att domstolarna säkerställer att det finns en skälighet i de rättegångskostnader som ska betalas ut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar Anna-Belle Strömberg än en gång för möjligheten att diskutera de här viktiga frågorna i dag.

Vi är helt överens om att rätten till rättvis rättegång inte får vara teoretisk och illusorisk, utan den ska vara praktisk och effektiv, det vill säga att den i praktiken ska finnas tillgänglig för medborgarna. Det betyder också att människor måste ha en rimlig möjlighet att driva sina frågor i domstol, också i privata tvister och också mot mäktigare motparter om det, som i det här fallet, rör försäkringsbolag.

Flera av de moment i vår ordning som jag har lyft fram, alltifrån hemförsäkringens rättsskydd till möjligheten att få statlig rättshjälp, ordningen i nämnder som ett sätt att pröva en tvist utan att hamna i domstol och domstolarnas skyldighet att prova skäligheten i exempelvis ett försäkringsbolags yrkande om rättegångskostnader - allt detta finns där för att jämna ut oddsen mellan å ena sidan en svagare försäkringstagare och å den andra en starkare försäkringsgivare när det gäller ett typiskt fall och de fall som vi talar om här och nu. Den ordningen tror jag att vi ska vårda och utveckla.

Flera av de förslag som har kommit från Anna-Belle Strömbergs sida är i och för sig värda att diskutera vidare. Jag tycker att rättshjälpsfrågor och rättsskyddsfrågor, inte bara på det här området utan även på andra, är frågor som är värda att diskutera vidare.

Vi aviserade i förra veckan att vi kommer att låta utreda en mycket speciell fråga som gäller rättegångskostnader, nämligen möjligheten att över huvud taget få ersättning för rättegångskostnader i förvaltningsmål när staten är motparten. Det är en oerhört viktig fråga på det temat.

Jag tycker också att vi ska fortsätta diskussionen om hur ordningen med nämnderna kan både stärkas och utvecklas så att den enskilde får en bra och rättvis prövning.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.