Herr talman! Ingela Nylund Watz har ställt frågor till mig med anledning av betänkandet Ökat informationsflöde till brottsbekämpningen - En ny huvudregel (SOU 2023:69). Hon har frågat om jag avser att lämna en proposition till riksdagen i juni i år och när ny lagstiftning i sådana fall kan vara på plats.

Frågan om förbättrade möjligheter för myndigheter och andra aktörer att dela information är mycket angelägen. Brottsutvecklingen i Sverige är utomordentligt allvarlig med höga nivåer när det gäller antalet skjutningar och sprängningar, samtidigt som säkerhetsläget i Sverige allvarligt har försämrats. Till detta kommer de stora utmaningarna med den ekonomiska brottsligheten. Den kriminella ekonomin bidrar till att den organiserade brottsligheten kan verka och växa.

Brottsutvecklingen medför också att många unga löper risk att involveras i kriminalitet eller utnyttjas i kriminella sammanhang. En väl fungerande samverkan mellan myndigheter krävs för att trycka tillbaka brottsligheten, och en sådan samverkan förutsätter att det finns ett regelverk som gör det möjligt att utbyta information på ett effektivt sätt.

Som Ingela Nylund Watz anför är frågorna om samverkan och informationsutbyte komplexa. Det krävs noggranna avvägningar kring hur lagstiftningen om informationsutbyte ska utformas för att både bidra till en mer effektiv brottsbekämpning och samtidigt upprätthålla ett skydd för enskildas personliga integritet.

I det nämnda betänkandet föreslås bland annat att vissa statliga myndigheter, kommuner och regioner samt skolor ska vara skyldiga att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna. Betänkandet har remitterats, och förslagen bereds nu inom Regeringskansliet. Ambitionen är att en proposition ska lämnas till riksdagen i juni i år för att lagstiftning ska kunna vara på plats före årets slut.

Herr talman! Jag vill tacka justitieminister Gunnar Strömmer för svaret och naturligtvis också tacka Ingela Nylund Watz som har ställt interpellationen.

Jag tänkte ta mig friheten att delta i debatten eftersom det här är en fråga som jag brinner för och som jag tidigare har debatterat med statsrådet. Jag vill bara understryka behovet av att se över sekretesslagstiftningen och varför det är så viktigt med möjligheter till ett informationsutbyte.

Jag har under många år, som jag har tagit upp i debatter, arbetat som socialarbetare i olika roller, som både socialsekreterare, skolkurator och fältare. Jag har alltid sett att vi verkligen har behövt en möjlighet till informationsutbyte. Det handlar om att förebygga att ungdomar och barn hamnar i kriminalitet eller annan utsatthet.

Vi behöver varandra när vi ska hjälpa och stötta barn och ungdomar. Det gäller förstås också andra, men det är mest barn och ungdomar jag har ägnat mitt liv åt. När man till exempel ser att ett barn är på väg in i kriminalitet behöver man hjälpas åt. Det räcker inte att bara ha en bra elevhälsa, utan man måste också kunna samarbeta med polis eller andra myndigheter. Det är därför det är så otroligt viktigt att översynen av att möjliggöra informationsutbyte verkligen görs och att detta kommer på plats.

Jag har sett det som att det alltid ska handla om barnets bästa, och barnets bästa är att vi förhindrar att det hamnar i kriminalitet eller andra utsatta situationer. Det kan vi göra om vi kan hjälpas åt.

Problemet har blivit extra tydligt eftersom brottsligheten och kriminaliteten har ökat de senaste åren. Även om det varit en liten paus har ökningen nu tagit fart igen. Detta är inte över, utan vi behöver fortsätta jobba väldigt hårt för att bekämpa den brottslighet och den kriminalitet som inte bara hotar enskilda personer utan hotar hela samhället. Då har det också blivit tydligt att vi verkligen behöver detta samarbete. Kriminella har ingen sekretess, men myndigheter har det. Det innebär helt enkelt att kriminella har ett försprång.

Under pandemin blev det också tydligt att det finns sekretess även inom myndigheter. Till exempel blev vi tvungna att fatta ett beslut så att man skulle kunna prata med varandra inom Skatteverket.

Det finns alltså ett stort antal bekymmer med den lagstiftning som vi har i dag. Det är tydligt att vi behöver komma till rätta med detta och möjliggöra delning av information.

Ett annat exempel är arbetslivskriminalitet och sådant. Där behöver vi verkligen kunna dela information.

Jag betvivlar inte statsrådets vilja, särskilt inte med tanke på det svar han gav mig senast när jag ställde frågan. Detta handlar inte om att sätta åt, utan det är ett allvarligt försök till diskussion och debatt om hur vi ska komma framåt. Vi kan ju ändå se att det finns en möjlighet att komma till rätta med detta och göra förändringar.

Det Ingela Nylund Watz lyfter fram i debatten är dock viktigt: När vi väl kommer förbi detta med att vi behöver göra någonting, hur ska det då göras? Därför är jag väldigt intresserad av hur statsrådet och regeringen anser att man ska ta till vara det som har kommit in från remissinstanserna och även vilken tidsplan vi har att hantera när det gäller den här frågan.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för förtydligandet att det är en plan som Regeringskansliet arbetar med och hoppas kunna verkställa. Vi får väl se hur det blir med den saken.

Jag vill kommentera detta med det starka önskemålet från skolan om informationsdelning för att motverka att elever lockas in i kriminella nätverk. Jag är väl medveten om detta, men remissinstanserna som har beröringspunkter med skolan - skolledare och de som arbetar i skolans värld - är oerhört kritiska, liksom kommunerna. Många remissinstanser menar att detta är väldigt långtgående och att det inte stämmer överens med skolans kärnuppdrag. Det ska bli väldigt spännande att se hur statsrådet i sin proposition formulerar denna avvägning och möter den kritiken och den oron.

Låt mig också ta upp en annan aspekt. I utredningen föreslår utredaren också att vissa finansiella företag ska bli skyldiga att lämna information, inte minst för att bidra till att bekämpa den ekonomiska brottslighet som statsrådet nämner i sitt svar. Detta är en alltmer bekymmersam och tung del av den organiserade brottsligheten, och vi vet att uppfinningsrikedomen är väldigt stor när det kommer till olika brottsupplägg genom företag, föreningar och stiftelser.

Jag tror att statsrådet är väl medveten om att man i den senaste gemensamma lägesbilden från de brottsbekämpande myndigheterna för 2023 lyfte upp just problemet med hur den organiserade brottsligheten genom olika typer av bolagsupplägg och koncernbildningar, ibland med säte i utlandet, blåser upp sina företags årsredovisningar, till exempel, för att ge sken av god kreditvärdighet. Man skapar sig pengar för att se till att de pengar man en gång har skaffat på olaglig väg kommer in i den vita ekonomin. Det skapar ett gråzonssamhälle som är väldigt obehagligt.

Jag tycker att det är ett väldigt intressant förslag som utredningen kommer med, det vill säga att vissa finansiella företag ska få en tydligare skyldighet att informera några av de myndigheter som här ligger närmast till - Ekobrottsmyndigheten, Säkerhetspolisen och några till. Jag tycker att det är ett väldigt bra förslag.

Det som är lite tråkigt i sammanhanget är att när man tittar på hur remissinstanserna svarar kan man, kanske som av en händelse, notera att flera av de remissinstanser som ligger den finansiella sektorns företag väldigt nära, till exempel Bankföreningen och Fondbolagens förening, är oerhört kritiska mot detta. De tycker att det i princip är oansvariga förslag från utredaren som innebär att man går utöver banksekretessen och försvårar möjligheten att upprätthålla goda relationer med kunderna. Här finns det alltså en väldigt stark intressekonflikt.

Jag skulle därför vilja höra hur statsrådet ser på detta. Jag tror att vi är eniga om att det som polisen säger om att behovet av att skärpa arbetet mot den ekonomiska brottsligheten är otroligt viktigt. Och vi måste kunna gå efter pengarna. Det tror jag att vi är helt eniga om.

Här finns nu ett förslag som skulle kunna bidra till att vi kommer lite närmare och får ett bra verktyg för detta. Dessvärre möter det väldigt stark kritik. Hur ser statsrådet på detta?

Herr talman! Jag ska först säga någonting om avvägningarna när det gäller just skola och socialtjänst i relation till polisen och de synpunkter som kommer fram i en del av remissvaren. Jag tycker att de återspeglar den genuina målkonflikt som egentligen finns redan med dagens regler. Det handlar bara om var man ska lägga balanspunkten mellan dessa olika intressen. Det finns redan i dag en avvägning mellan å ena sidan intresset av att dela information och å andra sidan intresset av att skydda information, skydda den personliga integriteten och värna så att säga tilliten mellan exempelvis socialtjänst och barn och unga eller deras föräldrar.

Det som dessa förslag är ett uttryck för är att samhällsutvecklingen ger oss anledning att se över denna balanspunkt, där just intresset av att kunna dela information mellan olika aktörer i samhället har vuxit sig så mycket starkare eftersom det sociala priset och det mänskliga priset för att inte kunna göra det har blivit outhärdligt högt i väldigt många fall.

Den organiserade brottsligheten måste angripas från flera olika håll samtidigt, och vi har lyft fram flera av dessa vinklar i denna diskussion. Naturligtvis kan inget anständigt samhälle över tid leva med en situation där vi i Sverige har nio gånger fler dödliga skjutningar på årlig basis än vad de nordiska grannländerna har tillsammans, eller sprängdåd av det slag som vi har sett under senare år. Att slå mot det grova våldet är naturligtvis en helt central del av en sådan strategi. Men att strypa den kriminella ekonomin och att bryta nyrekryteringen av barn och unga in i de kriminella nätverken är också en central del, men inget av detta låter sig göras - i alla fall inte med den effektivitet som är nödvändig - om vi inte är beredda att ompröva dagens regelverk när det gäller informationsdelning. Denna utredning är ett uttryck för det.

Jag tycker att man ska ta alla remissynpunkter som handlar om att värna dessa grundläggande integritets- och tillitsintressen på mycket stort allvar, för det är reella och viktiga intressen. Dessa intressen kommer vi så att säga inte runt. Det vore också falskt att låtsas som att vi både kan öka utrymmet för informationsdelning och göra det på ett sådant sätt att det över huvud taget inte drabbar integritetsintresset. Det är klart att det kommer att göra det.

Det handlar dock om att göra denna avvägning på ett seriöst sätt och sedan utforma regler som ändå tar hand om dessa intressen på ett så bra sätt som möjligt. Det menar jag att denna utredning i grund och botten gör. Men jag har respekt för att vi i vår process på Justitiedepartementet nu naturligtvis noggrant måste analysera de synpunkter som har kommit för att se om det finns anledning att göra några förändringar i ljuset av dessa synpunkter. Detta arbete pågår just nu.

När det gäller just att strypa den kriminella ekonomin finns det samma behov. Det finns ett behov av att kunna ta del av information från olika privata aktörer, exempelvis finansiella institut, i relation till brottsbekämpningen. Även där tycker jag att man ska ta kritiska synpunkter på allvar. Banksekretess är någonting oerhört viktigt och inte någonting som bara skyddar människor med väldigt mycket pengar. Det är någonting som skyddar oss alla mot otillbörligt integritetsintrång. Men likafullt tror jag att den riktning som anges i utredningen är viktig även när det kommer till informationsdelning för att kunna strypa den kriminella ekonomin.

Sammantaget menar jag att utredningen är väl avvägd. Vi analyserar förstås de remissynpunkter som har kommit in. Jag är också övertygad om att vi enligt den plan som vi har lagt fram kommer att kunna återkomma med en mycket väl avvägd proposition under våren.

Herr talman! Jag ser mycket fram emot den hårda granskningen från kammaren.

Jag känner mig förvissad om att vi kommer att tillgodose den mycket berättigade efterfrågan som finns på ny lagstiftning som på ett helt annat sätt än i dag möjliggör informationsdelning. Det gäller både för att komma åt det grova våldet, strypa den kriminella ekonomin och bryta nyrekryteringen inom de kriminella nätverken av barn och unga.

Precis som Ingela Nylund Watz säger i sitt avslutande inlägg pågår flera lagstiftningsprocesser parallellt. Det som vi har talat om i kväll rör framför allt skyldigheten för olika aktörer att dela information med brottsbekämparna, alltså polisen. Om jag inte är helt ute och cyklar tog riksdagen häromdagen ställning till en proposition från regeringen när det gäller utvecklade möjligheter att dela information för att förhindra felaktiga utbetalningar och arbetslivskriminalitet, vilket är utomordentligt viktigt.

Sedan har vi den bredare uppföljningen när det gäller just möjligheten att dela information mellan myndigheter. Vår analys har varit att det som ligger på bordet inte räcker hela vägen utan att vi också behöver säkerställa möjligheten att byta information mellan myndigheter på ett annat sätt än i dag. Det är inte minst betydelsefullt när det gäller att effektivt kunna bekämpa den ekonomiska kriminaliteten. Det finns dessutom en skolsäkerhetsutredning som också ser på vissa aspekter av detta.

Min sammanfattande poäng är att allt detta är väl avvägda direktiv som adresserar viktiga och verkliga samhällsproblem. Det tas om hand på ett mycket seriöst sätt enligt en mycket svensk, traditionell utredningsmodell. Det gör att jag är övertygad om att vi kommer att hitta en väl avvägd balans, även om den kan vara en annan än i dag, mellan å ena sidan utökade möjligheter att dela information och å andra sidan regelverk som också respekterar den personliga integriteten och värnar tilliten i viktiga verksamheter.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.