Herr talman! Martina Johansson har frågat mig om jag är beredd att tillsätta en utredning om barns rätt till eget ombud i vårdnads, boende och umgängesfrågor. Laila Naraghi har samtidigt frågat socialtjänstministern om vilka åtgärder ministern avser att vidta för att en utredning om möjligheten för barn att få ett eget ombud i processer som rör deras vårdnad, boende och umgänge ska tillsättas. Den senare interpellationen har överlämnats till mig.

Jag vill inleda mitt svar med att knyta an till det som Laila Naraghi refererar till i sin interpellation om vikten av att barnets perspektiv synliggörs och förstärks. Detta lyfts även fram av Martina Johansson. Det pågår sedan ett par decennier tillbaka en rättsutveckling där barnets roll som rättighetsinnehavare successivt stärks. Inkorporeringen av barnkonventionen i svensk rätt är en del av detta. Barnets ställning i frågor om vårdnad, boende och umgänge har relativt nyligen också stärkts och tydliggjorts i föräldrabalken. Sedan 2021 gäller att barnet ska få information och ges möjlighet att framföra sina åsikter. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Socialnämnden har nu också möjlighet att höra ett barn utan vårdnadshavarens samtycke och närvaro.

I betänkandet Se barnet! övervägdes för några år sedan frågan om barns rätt till ombud i mål om vårdnad, boende och umgänge. Man kom där fram till att ombud för barn inte bör införas. I betänkandet Förbättrade möjligheter för barn att utkräva sina rättigheter enligt barnkonventionen lämnas inte något förslag, men utredningen har gjort bedömningen att barn bör ha en möjlighet att få en starkare processuell ställning och tilldelas ett eget juridiskt biträde och att frågan därför bör utredas. Betänkandet, som är relativt färskt, bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Tvister om till exempel vårdnad är svåra för alla inblandade parter och särskilt för barnen. Jag och regeringen arbetar därför kontinuerligt för att stärka barnrättsperspektivet i frågor om vårdnad, boende och umgänge, särskilt för att skydda barn från alla former av våld. Jag tycker att det är positivt att det finns en bred enighet om att stärka barns rättigheter och möjligheter att komma till tals. Det väsentliga är, enligt min mening, först och främst att barnets åsikter och upplevelser verkligen kommer fram och beaktas. Just nu ligger mitt fokus på förslagen i betänkandet Tryggare hem för barn. I det föreslås bland annat att familjehemsplacerade barn ska ha rätt till ett offentligt biträde när socialnämnden ansöker om att vårdnaden ska flyttas över till familjehemsföräldrarna. I betänkandet finns också förslag på ändringar för att barnets bästa ska få bättre genomslag till exempel vid överväganden om huruvida ett barn ska ha umgänge med en förälder som utövat våld. En proposition är som jag tidigare angett planerad till september i år.

Då Laila Naraghi (S), som framställt en av interpellationerna, anmält att hon var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav förste vice talmannen att Anna-Belle Strömberg (S) i stället fick delta i interpellationsdebatten.

Herr talman! Tack så mycket för svaret, Gunnar Strömmer!

Jag deltar i denna debatt för Socialdemokraternas räkning eftersom Laila Naraghi inte har möjlighet att vara i Stockholm i dag. Hon har bett mig att framföra sina hälsningar till ministern. Både Laila och jag har en positiv bild av den dialog som har funnits mellan ministern och Socialdemokraterna i civilutskottet på det familjerättsliga området.

Herr ålderspresident! Nyligen presenterade Rädda Barnen en enkätundersökning som visar att sju av åtta riksdagspartier menar att en utredning behöver tillsättas för att se över möjligheten för barn att få ett eget ombud i processer som rör deras vårdnad, boende och umgänge. Tillsammans utgör dessa sju partiers riksdagsledamöter en rejäl majoritet här i kammaren: 281 av riksdagens 349 ledamöter.

Flera utredare och myndigheter har framfört detta, till exempel Fredrik Malmberg från Institutet för mänskliga rättigheter, som också varit regeringens utredare i utredningen En uppväxt fri från våld. Barnombudsmannen har uttryckt sig så här: "Barnet ska skyddas i rättsprocessen och inte från processen. Barnet ska skyddas i domstolen och inte från domstolen." Barnombudsmannen har också föreslagit att barnet därför ska få ett eget ombud i processen, som för barnets talan.

Herr ålderspresident! Såväl forskare, experter, civilsamhälle och myndigheter som statliga offentliga utredningar har konstaterat brister i hur barns rättigheter tillgodoses i processer om deras vårdnad, boende och umgänge. Flera myndighetsrapporter har visat på stora brister. Det gäller bland annat domstolars bristfälliga riskbedömningar kring våld och att barns berättelser och åsikter sällan lyfts fram eller ges betydelse. Detta framförs i exempelvis Barnkonventionsutredningen 2020 och senast i betänkandet 2023 från Utredningen om barns möjligheter att utkräva sina rättigheter. Där framförs följande till regeringen: "Frågan om talerätt och juridiskt biträde för barn i mål om vårdnad, boende och umgänge är en så pass omfattande och komplex fråga att det saknas möjlighet att inom ramen för denna utredning lämna konkreta förslag. Frågan bör därför utredas ytterligare."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr ålderspresident! Det finns en klar majoritet för detta i kammaren. Sju av åtta partier tycker att en utredning behöver tillsättas. Det enda parti som håller emot är justitieministerns. Varför vill inte Moderaterna utreda detta? Och varför inte göra det som en majoritet i riksdagen vill?

I grund och botten handlar detta om barns rättigheter. Barn har rätt till ombud i brottmålsprocesser och förvaltningsprocesser. Det är inte logiskt att barn inte ska ha ett ombud i civilrättsliga processer som handlar om barnets hela liv - frågor som rör vårdnad, boende och umgänge. Dagens upplägg betyder alltså att när frågor om våld ska bedömas i brottmål och förvaltningsmål har barnet rätt till ett eget ombud, men när frågor om våld inom familjen ska bedömas har barnet ingen som helst talan.

Jag hoppas och tror att ministern håller med om inkonsekvensen och om vad detta innebär för barn i allmänhet och våldsutsatta barn i synnerhet. Denna inkonsekvens är inte till barnets bästa och inte värdig ett rättssamhälle.

Herr ålderspresident! Jag vill tacka för möjligheten att diskutera dessa viktiga frågor i dag. Vi har gjort det tidigare, och det är väldigt viktigt att utbytet fortsätter.

Jag vill först vara tydlig med att varken jag eller Moderaterna håller emot i denna fråga. Vad vi gör är att nu noggrant analysera vägen framåt. Det finns en rad olika frågor på familjerättens område som ska hanteras på ett klokt sätt och parallellt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns utredningsunderlag; interpellanterna har lyft fram flera av dessa utredningar som, om vi ska vara alldeles uppriktiga, pekar åt olika håll när det gäller dessa frågor. Det är detta som vi nu på ett samlat sätt ska ta hand om, och då vill jag ta fasta på några saker som jag tycker är en viktig bas för detta.

Det första är att det råder stor samsyn i Sveriges riksdag, som har kommit till uttryck även här i dagens utbyte, om att det finns väldigt allvarliga problem när det gäller barns ställning i rättsprocesser som rör frågor om vårdnad, boende och umgänge. Vi är överens om att vi måste göra något åt dessa brister.

Det är en självklar utgångspunkt att barn ska komma till sin rätt och komma till tals och att barns intressen och uppfattningar i frågor om vårdnad, boende och umgänge ska få fullt genomslag i processen i domstol. Jag tycker att det som det refererades till tidigare är väl formulerat: Det handlar om att skydda barn i processen, inte från processen och att skydda barn i domstolen, inte från domstolen. Det finns en bred samsyn om denna problembild och om insikten att vi måste göra något åt de brister som finns, och detta tycker jag är en utmärkt utgångspunkt när vi blickar framåt.

När det sedan gäller den konkreta frågan i sak tycker jag att den förtjänar en något bredare belysning. Hur detta ska lösas är nämligen inte självklart, skulle jag säga. Det finns starka argument som talar för att barn ska ha egna ombud i denna typ av rättsliga processer. Det finns också invändningar som är värda att beakta.

Vi kan titta på argumenten för. Ett är förstås att det handlar om en rättighet att komma till tals, som behöver stärkas. Vi vet att det finns exempel på att domstolar har brustit i bedömningar av risken för att barn far illa. Barns perspektiv måste lyftas fram på ett tydligare sätt. Vi vet att det ofta händer att föräldrar som befinner sig i en konfliktfylld tvist som gäller till exempel vårdnad, boende eller umgänge med barn inte riktigt lyckas tillgodose barnens intresse i den situationen. Detta talar för ett eget ombud för barnen. Vi vet också att ett eget ombud eller någon som företräder barnet kan bidra till att hämma konflikter och möjligen bidra till att förskjuta fokus från föräldrarnas konflikt till barnets perspektiv och intressen.

Ett argument mot som brukar lyftas fram är att barnet på ett ännu mer konkret sätt dras in i föräldrars konflikter. Mot detta kan man naturligtvis säga att det redan i dag är ett problem att barn är en del av konflikter; det är en realitet, och kanske kan barnets ställning i sådana konflikter stärkas med ombud.

De argument jag tycker att man ska lägga i andra vågskålen är att det väsentliga är att barns intressen kan komma fram och beaktas på ett tydligare sätt, och det kan göras på andra sätt än genom ombud i varje enskilt fall, till exempel genom att socialnämndens roll blir tydligare. Det finns risker för att dras in i konflikter som jag nämnde. Det är inte självklart att jurister förmedlar barnens perspektiv på ett bättre sätt än till exempel företrädare för socialtjänsten, som har utbildning och erfarenhet på området.

Summan av detta är, tycker jag, att det finns goda skäl som talar för och goda skäl som talar emot. Vi blockerar inte alls en väg framåt. Däremot överväger vi noggrant vad som ska vara nästa steg.

Herr ålderspresident! Jag tror att ministern och jag är väl överens om kontexten. Det är ett stort problem i dag att barn utsätts för våld av sina föräldrar och att samhället inte lyckas skydda dem från detta våld. Barn är också de enda brottsoffer som tvingas träffa sina förövare.

Det är nu är drygt ett år sedan pojken Tintin mördades i Luleå av sin pappa under umgänge. Han tvingades till umgänge trots sin rädsla, trots mammans varningar och trots att flera myndigheter var väl medvetna om detta. Tintin tvingades till umgänge och mördades under sitt umgänge. Det finns tyvärr många fler exempel på våld mot barn vid umgänge. Ofta har socialtjänst och tingsrätt kunskap om att risk för våld föreligger, men barnet tvingas ändå in i förövarnas hem, med övergrepp och våld som följd. Samhället sviker dessa barn varje dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ett verktyg som experter och våldsutsatta själva tar upp är just att barn ska få rätt till ett eget ombud vid vårdnadstvister. Efter mordet på Tintin bildade hans mamma Lex Tintin-föreningen. Jag vet att de kommer att se den här debatten. Tintins mamma förtjänar att bli hörd. Hon talar för så många av våldsutsatta barn och föräldrar.

Jag vill ge lite tid till dem här. Därför läser jag upp vad Lex Tintin-föreningen skriver om detta: "Att ge barnet ett ombud skulle garantera att barnets perspektiv synliggörs och förstärks i processen. Om barnets position ska stärkas på ett mer reellt och hållbart sätt krävs det att ombudet knyts till en talerätt för barnet, så att ombudet exempelvis kan framställa egna yrkanden om en viss vårdnads, boende- eller umgängesform, åberopa egen bevisning, ställa frågor till de vittnen och sakkunniga som åberopats av andra, föra fram argumentation och överklaga ett beslut eller en dom. Ytterst skulle talerätt och rätten till ombud för barn i vårdnadstvister bidra till att domstolens beslutsunderlag blir mer robust och därigenom ges domstolen bättre förutsättningar att fatta välgrundade beslut i enlighet med barnets bästa."

Herr ålderspresident! Det handlar inte om enstaka fall eller undantag. Tvärtom är det så att våldsutsatta barn och mammor systematiskt lämnas ensamma av samhällets stödsystem och rättsväsendet för att själva tvingas värja sig mot våldet. Det finns gott om forskning och rapporter. Detta är välkänt. Nu beror det på oss i Sveriges riksdag om vi ska få till en praktisk förändring för alla dessa barn. Det är rimligt att nu titta på ombud för barn i civilrättsliga processer och ta fram förslag till en utredning.

Herr ålderspresident! Även jag är här för att debattera med justitieministern, men låt mig bemöta Martin Westmonts fråga. Vi socialdemokrater gick ju fram med förslag om tidsgräns i bodelningsprocesser, och i den beredningen nåddes enighet mellan alla partierna i civilutskottet. Vi gör självklart gärna likadant i denna fråga.

Herr ålderspresident! Engagemanget i dessa frågor i Sveriges riksdag är brett och väl känt. Jag tror nog att Laila Naraghi har goda skäl för att inte vara här i dag. Inte minst hon och Martina Johansson och andra har varit otroligt uthålliga både i denna fråga och i en rad andra. Ann-Charlotte Hammar i Moderaterna har också drivit på. Detta ifrågasätter jag alltså inte alls.

Nu handlar det mer om hur vi ska hantera dessa frågor på ett lämpligt sätt framåt. Då kan man ta fasta på det som Anna-Belle Strömberg tog upp när det gäller lex Tintin och kanske framför allt den erfarenhet som ligger bakom det initiativet. Det är naturligtvis så att inte några barn ska behöva uppleva eller utsättas för det som det barnet fick uppleva.

Jag tycker att det är en förpliktelse för alla oss som på olika sätt kan påverka framtiden att ta intryck av den typen av tragiska händelser och föra diskussion med berörda, expertis och andra om hur man kan arbeta framåt. Det gäller också frågan om hur barns perspektiv och barns intressen kan tas till vara i rättsprocessen när det gäller vårdnad, boende och umgänge på ett bättre sätt än vad som är fallet i dag.

Det är väl i hög grad den erfarenhetsbakgrunden som gör att vi står här i dag och nu med gemensamma krafter blickar framåt.

Jag tycker att vi nu gradvis med gemensamma krafter har tagit tag i flera brister på familjerättens område. När det gäller utredningen om tryggare hem, en utredning som berör flera av de frågor som vi talar om här, har vi sagt att det ska komma en lagrådsremiss före sommaren och en proposition efter sommaren. Det kommer att bli ett viktigt steg att ta det framåt.

Man kan säga att bodelningsfrågorna är besläktade med dessa frågor. Vi har sagt att vi under året kommer att tillsätta en utredning för att belysa detta, inte minst när det gäller att komma åt problem där bodelning används som ett verktyg mot den svagare parten i samband med en skilsmässa.

De frågor som vi nu talar om hör till det sammanhanget.

Jag vill på nytt understryka att vi inte blockerar någonting. Den ärliga beskrivningen av de 5 000 utredningssidor som Martina Johansson refererade till är däremot att de i denna fråga drar åt lite olika håll, även om kanske ingen specifikt har gått till botten med frågan. Jag tycker att det är en ärlig beskrivning av det. Det gäller inte att det bakomliggande problemet finns och att barns rättigheter ska tas till vara på ett bättre sätt än i dag. Men i några fall pekas det på att vi borde utreda ombudsfrågan. I ett annat fall avvisas ombudsfrågan med argument om att socialtjänsten kanske är bättre skickad att ta vara på barns rättigheter också inom ramen för en domstolsprocess.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta säger jag inte som en undanflykt, utan jag säger det mer som en rättvisande beskrivning av underlaget.

Nu överväger vi noggrant vad som är nästa steg när det gäller just barns ställning i rättsprocesserna. Detta är en viktig diskussion som jag tror kommer att påverka också de kommande stegen framöver. Jag är säker på att vi kommer att kunna göra detta i mycket bred enighet i det här huset när vi blickar framåt.

Herr ålderspresident! Det är alltså sju av åtta riksdagspartier som tycker att en utredning ska tillsättas om barns rätt till eget ombud i mål om vårdnad, boende och umgänge.

Moderaternas samarbetsparti Liberalerna skrev just före valet i en riksdagsmotion: I samband med vårdnadstvister borde barnet ha rätt till ett eget ombud som för dennes talan. Motionen undertecknades av Strömmers ministerkollegor Johan Pehrson, som nu är arbetsmarknadsminister, och Mats Persson, som nu är utbildningsminister.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Också Moderaternas andra samarbetsparti, Kristdemokraterna, har lyft fram detta. På deras riksting i november hade just denna fråga en framskjuten plats. I motionssvar om denna fråga svarade partiledare och näringsminister Ebba Busch och partistyrelsen i Kristdemokraterna: Redan i dag driver vi att barnens rättigheter ska stärkas och att barn i vårdnadstvister ska få rätt till ett juridiskt ombud.

I själva kärndokumentet på rikstinget, den familjepolitiska propositionen, står det att alla barn ska ha rätt till ett eget ombud i en vårdnadstvist.

Herr ålderspresident! Vi talar här om två partiledare i regeringen som nyligen uttalat att detta är jätteviktigt. Det är alltså sju av åtta partier som vill att det ska utredas. Myndigheter har framfört detta. Utredningar har lyft fram det. Därför vore det väldigt fint om Moderaterna och justitieministern kunde låta demokratin ha sin gång och släppa igenom just utredningen kring detta.

Jag vill tacka för debatten.