Gunnar Strömmer

Herr talman! Rasmus Ling har frågat mig om jag avser att utvärdera de straffskärpningar som infördes för narkotikabrott och som trädde i kraft sommaren 2023, om jag avser att i en SOU utreda effekterna av kriminaliseringen av narkotikakonsumtion överlag och slutligen om jag kommer att ta initiativ till att utreda de samlade kostnaderna för den svenska narkotikapolitiken.

Jag får börja med att konstatera att narkotika medför stora skadeverkningar på liv och hälsa och genererar omfattande kostnader för samhället. Narkotikahandeln är en av den organiserade brottslighetens huvudsakliga inkomstkällor och uppskattas utgöra ungefär en femtedel av den globala brottslighetens intäkter. Handeln med narkotika är också en av flera drivande komponenter i det dödliga våldet mellan kriminella nätverk. Handel med narkotika är därutöver en inkörsport för unga till en kriminell livsstil.

Sedan regeringsskiftet pågår en stor omläggning av politiken för att trycka tillbaka den organiserade brottsligheten och återupprätta tryggheten för hederliga medborgare i hela landet. Att bekämpa den narkotikarelaterade brottsligheten utgör en viktig del i det arbetet. Brottsbekämpande åtgärder behöver kombineras med ett effektivt narkotikaförebyggande arbete och en god missbruks- och beroendevård för att minska efterfrågan.

Den straffrättsliga lagstiftningen har en central roll i bekämpningen av narkotika och narkotikabrott. Låt mig betona vikten av att den straffrättsliga regleringen signalerar ett kraftigt avståndstagande från samhällets sida mot all illegal hantering av narkotika. Att straff bestäms utifrån brottslighetens allvar måste vara utgångspunkten.

Förra sommaren skärptes alltså straffet för narkotikabrott som tar sikte på försäljning, och beställning av narkotika för eget bruk kriminaliserades som ett försöksbrott. Lagändringarna utgör en del av ett större antal ändringar av den straffrättsliga lagstiftningen som sammantaget markerar allvaret i brott som begås inom kriminella nätverk och ger rättsväsendet utvidgade möjligheter att bekämpa sådan kriminalitet.

Jag välkomnar verkligen en engagerad och allsidig debatt om den svenska narkotikapolitiken och dess konsekvenser. Att utvärdera de samlade kostnaderna för den förda politiken är en fråga som involverar många aktörer och departement. Just nu ligger regeringens fokus på Narkotikautredningens slutbetänkande som kom relativt nyligen. Det syftar till att säkerställa att narkotikapolitiken är förenlig med kraven på evidensbaserad vård, beprövad erfarenhet och skademinimering samt att den utvecklas och anpassas till nutidens och framtidens utmaningar. Betänkandet är ute på remiss. Regeringen kommer därefter att ta ställning till om ytterligare åtgärder behöver vidtas på det narkotikapolitiska området. Däremot bedömer jag att det är för tidigt att närmare utvärdera effekterna av kriminaliseringen av narkotikakonsumtion och de senaste lagändringarna på området mot bakgrund av att straffskärpningarna trädde i kraft så sent som förra sommaren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag och regeringen företräder en linje där restriktivitet ryms inom ramen för en folkhälsobaserad narkotikapolitik. Men i den svenska linjen ligger också att kriminalisering inte är hela lösningen. Vi behöver arbeta brett och långsiktigt för att minska antalet narkotikarelaterade sjukdomar och dödsfall. Rätten till hälsa gäller alla människor. För att uppnå den målsättningen krävs insatser inom flera politikområden.

Herr talman! Jag tackar Sanna Backeskog och Åsa Eriksson för möjligheten att få diskutera dessa utomordentligt angelägna frågor i dag.

Jag vill även säga att vi är väldigt överens om att de problem vi talar om, inklusive det som aktualiseras när det gäller det psykiska och det ekonomiska våldet, är sådant som inte ska vara lagligt i det här landet och att vi ska ha en reglering som träffar det våldet. Det är en reglering med stor precision och som är förenad med straff som speglar dessa brotts och övergrepps allvar. Det är detta arbete som pågår. Jag ser fram emot att komma tillbaka med detta och att bli jagad i frågan med lämplig frekvens till dess att detta ligger på riksdagens bord.

Jag vill avslutningsvis också lyfta fram några frågor som nämndes här tidigare. Vi vet att snittet över en längre tid har legat på 14 eller kanske 15 mördade kvinnor i en nära relation. Då får man säga att starten på det här året har varit utomordentligt mörk. Det har återigen ställt frågorna på högkant.

Jag, tillsammans med socialtjänstminister Waltersson Grönvall och jämställdhetsminister Brandberg, hade förrförra veckan ett möte med företrädare för myndigheter, kommuner, regioner, forskningssamhälle och civilsamhälle. Där sa vi, apropå det strukturerade arbetet framåt, att vi kommer att hitta ett format liknande det här rådet under tolv månader återkommande mot dessa delar av samhället för att på ett mycket operativt sätt ta oss an de här frågorna. Vi kommer också att följa upp de återrapporteringskrav som exempelvis polis- och åklagarmyndighet och andra på mitt område har när det gäller de här frågorna med en mycket högre frekvens än vad vi normalt sett gör. Det är för att säkerställa att det som också händer i vår omvärld får ett avtryck i skärpa, tempo och fokus hos alla aktörer som har förutsättningar att påverka situationen och gör att färre kvinnor än i dag drabbas av våld på detta fruktansvärda sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag bekräftar uppmaningen. Jag blir gärna jagad i denna angelägna fråga - förhoppningsvis inte år efter år, utan vi ska få till en leverans som gör att den fina traditionen ändå måste upphöra vid någon lämplig tidpunkt.

Jag tänker så här: Man kan naturligtvis ha olika fordringar på 18 månader på det här området. Jag kan bara konstatera att väldigt mycket av det som borde ha varit på plats, inte bara för 18 månader sedan utan för fem år sedan eller tio år sedan, nu kommer med väldigt hög hastighet och med ett väldigt djup och en väldig kraft.

Det är kontaktförbuden. Det är det hyresrättsliga skyddet. Det är tvångsmedelsanvändningen, som man ska kunna sätta in även vid den här typen av brottslighet.

Det gäller straffen, och får jag bara säga apropå fokus att när vi tog det breda greppet om straffen i somras fick jag också kritik från Socialdemokraterna. Men då var kritiken att jag var ofokuserad eftersom jag inte riktade mitt fokus enbart mot de kriminella gängen.

Min enkla motfråga är om Socialdemokraterna tycker att dagens straff när det gäller våld mot kvinnor och sexuella övergrepp på ett rimligt sätt speglar brottens allvar. Det tycker inte jag. Därför tycker jag att det är viktigt att vi gör något åt dem.

Tycker Socialdemokraterna att den reglering som vi har ärvt, som innebär att en våldtäktsman med hög risk för att återfalla i brott ändå blir villkorligt frigiven eftersom Kriminalvården inte ens har möjlighet att väga in den aspekten i sina beslut om villkorlig frigivning, är rimlig? Det tycker inte jag.

I den mån Socialdemokraterna tycker att detta är ett uttryck för bristande fokus vill jag säga att mitt fokus omfattar både reformer på straffrättens område ämnade att knäcka den grova gängkriminaliteten och offensiva förslag ämnade att möta det våld som kvinnor här i landet utsätts för och den orimligt slappa respons som det straffrättsliga systemet och rättsstaten ger i de avseendena.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller det vi talar om i dag vill jag säga att alla saker vi har talat om, alla de problem som aktualiserats, ska vara kriminaliserade i det här landet.

Jag har som sagt inga problem att förhålla mig självständig till remisskritik, men det handlar om vad det är för remisskritik. Om det verkligen finns ett seriöst intresse för den här frågan tycker jag att fler borde analysera remisskritiken. Det kan jag säga: Att lägga det förslaget på bordet i befintligt skick hade inte gjort tillvaron enklare för brottsoffer i det här landet. Det är också en realitet.

Vi har tagit det som vi vet har stor effekt och som vi kan komma fram med snabbare, och det är återigen kontaktförbuden, det hyresrättsliga skyddet och tvångsmedlen - allt det som har utomordentligt stor betydelse i alla de här hänseendena.

Vi ska se till att ett brett straffrättsligt grepp kommer att omfatta straffen, reglerna för villkorlig frigivning och reglerna för mängdrabatt också när det gäller det våld och de övergrepp som drabbar Sveriges kvinnor. Det skyndar vi på med, för det finns underlag som gör att vi kan göra det. Det här kommer vi också att komma tillbaka till.

Jag tycker att flera av de frågor som kommit fram bara i vårt meningsutbyte visar att det finns rätt viktiga frågor att avväga, exempelvis om det ekonomiska våldet ska vara en del av den reglering som träffar psykiskt våld eller om det behöver hanteras i särskild ordning och även hur det psykiska våldet ska kunna angripas på ett träffsäkert sätt som både får avsedd effekt för brottsoffren och inte kan användas som ett motmedel från förövarens sida mot brottsoffret, som ju oftast är en kvinna.

Jag väljer i min sedvanligt mycket konstruktiva anda att ta fasta på allt konstruktivt som har framkommit. Det finns en gemensam vilja och ambition att ta sig framåt så skyndsamt det bara går på det här området, och jag vågar säga att för landets våldsutsatta kvinnor är det utomordentligt viktigt att det psykiska våldet kriminaliseras men att det görs på ett sätt som också får den avsedda effekten. Det är min främsta prioritet.

Herr talman! Tack, Åsa Eriksson och Sanna Backeskog, för möjligheten att diskutera dessa viktiga frågor i dag!

Jag börjar med det psykiska våldet. Vi är helt överens när det gäller de samhällsproblem och problem som därmed uppträder för enskilda människor, enskilda kvinnor, som beskrivs i den promemoria där det läggs fram förslag på området. Alla de beteenden och övergrepp som promemorian tar sikte på är sådant som ska vara kriminaliserat i Sverige. Det är vi helt överens om. Frågan är bara hur vi åstadkommer det på ett sätt som är precist och får den avsedda effekten och som är förutsägbart, kanske inte i första hand för den brottsmisstänkte utan för brottsoffret och det potentiella brottsoffret. Det är det arbetet som pågår.

Jag tycker att man ska hålla huvudet kallt i förhållande till remissinstanser, men det finns en dimension av remissinstanskritik som är oerhört betydelsefull att ta fasta på. Den gäller kritik från de praktiker som ska hantera detta. Kommer det att fungera i praktiken, och får det den avsedda effekten? På den punkten fanns det rätt långtgående synpunkter, inte minst från rättsväsendet, på den föreslagna modellen. För mig är det alltså inte ett argument för att inte ta det här vidare, men det är ett argument för att på ett omsorgsfullt sätt arbeta med det så att det får precis den effekt som jag vet att interpellanterna, många andra och jag själv efterfrågar.

En dimension av förslaget som lyfts upp, inte minst av flera kvinnoorganisationer i civilsamhället, är riskerna med det här sättet att reglera detta. Det kan bli en sorts maktkamp när en man som slår kommer att kunna hävda till sitt försvar att kvinnan först utövade psykiskt våld mot honom. Det kan man säga är en latent risk med all sådan här lagstiftning, men jag tycker också att det understryker vikten av att få precision i den så att man undviker den typen av effekter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag avser att hitta en väg framåt. Det arbetet pågår. Jag tycker att det ligger någonting i synpunkten att det kanske går långsammare än vad man skulle önska, men ambitionen finns. Jag är övertygad om att det kommer att gå att hitta en bra väg framåt.

Vad gäller det ekonomiska våldet är det egentligen inte mitt förslag att det ska ingå i definitionen av psykiskt våld, utan det är den väg som utredaren har pekat på i promemorian. Jag har ingen stark preferens där. Jag tycker att det ligger en del i de farhågor som Åsa Eriksson lyfter fram och att det möjligen skulle kunna finnas en styrka i att reglera det på ett särskilt sätt. Det är en av de frågor vi tittar på när vi nu ska ta hand om helheten.

Att alla dimensioner av ekonomiskt våld - alltså kontroll, det som beskrevs som inkomstsabotage och exploatering - ska omfattas av en kriminalisering är definitivt min inriktning. Sedan ska vi bara hitta ett sätt att lösa det så att det får den kraft, tydlighet och synlighet som problemen förtjänar. I det sammanhanget vill jag återigen nämna bodelningar, som ju är en annan dimension av det ekonomiska våldet - även om det kanske snarare är ekonomiskt våld ägnat att försöka hindra en utsatt kvinna från att lämna en destruktiv relation.

Allra sist vill jag säga apropå propositionslistor och annat att vad gäller straffen, den villkorliga frigivningen, kontaktförbuden, det hyresrättsliga skyddet och möjligheterna att använda hemliga tvångsmedel också mot den här typen av brottslighet hade vi varit i ett mycket bättre läge i dag om de hade funnits på plats för fem eller tio år sedan. Nu kommer de, och det är jag stolt över. Jag är övertygad om att de kommer att göra utomordentligt stor skillnad för alla våldsutsatta kvinnor i det här landet.

Herr talman! Sanna Backeskog har frågat mig om jag och regeringen anser att psykiskt våld ska kriminaliseras, om det pågår ett arbete på Justitiedepartementet för att få en proposition på plats och hur tidsplanen för arbetet i så fall ser ut samt om allmänheten kan förvänta sig att psykiskt våld kommer att vara kriminaliserat under 2024.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vidare har Åsa Eriksson frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att ekonomiskt våld ska få ett eget lagrum.

Att förebygga och bekämpa våld och kränkningar i nära relationer är högt prioriterade frågor för regeringen. Alldeles oavsett i vilken form sådant våld förekommer utgör det ett allvarligt samhällsproblem som aldrig kan accepteras.

Regeringen genomför nu en historisk omläggning av kriminalpolitiken där fokus flyttas från gärningsmannen till brottsoffrets upprättelse och samhällets behov av skydd. En viktig del i arbetet är att bekämpa mäns våld mot kvinnor, annat våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck. Regeringen arbetar därför intensivt med en rad olika lagstiftningsförslag för att flytta fram positionerna i kampen mot olika former av relationsvåld.

En väl fungerande kontaktförbudslagstiftning utgör en viktig del för att ge skydd åt dem som är utsatta. I februari överlämnades betänkandet En effektivare kontaktförbudslagstiftning - ett utökat skydd för utsatta personer (SOU 2024:13) till regeringen. Utredningen föreslår bland annat att otillbörlig övervakning i form av exempelvis gps-sändare eller appar, som utgör en form av psykiskt våld, ska kunna ligga till grund för ett kontaktförbud. Det föreslås även att fler omständigheter, exempelvis trakasserier, ska beaktas vid riskbedömningen även om agerandet inte når upp till gränsen för vad som är straffbart. Betänkandet är nu ute på remiss.

Som en del av denna omläggning gav regeringen i somras en särskild utredare i uppdrag att göra en översyn av straffskalorna och reformera påföljdssystemet för att straffen på ett bättre sätt än i dag ska återspegla brottens allvar (dir. 2023:115 och dir. 2023:181). Regeringen har också gett en utredare i uppdrag att överväga ändringar inom ramen för påföljdssystemet som innebär utökade eller nya möjligheter att besluta var en dömd person ska vistas eller inte får vistas (dir. 2022:95 och dir. 2023:74). Detta bedöms bland annat kunna ge ett ökat skydd för den som har utsatts för våld eller andra kränkningar i en nära relation.

I november förra året överlämnades ett betänkande till regeringen där det bland annat föreslås att kön ska läggas till som en ny grund i den bestämmelse som gäller straffskärpning vid brott som begås med hatbrottsmotiv (SOU 2023:80). Remisstiden gick ut i mars, och förslagen bereds för närvarande i Regeringskansliet.

Det är också centralt att se på det som ibland beskrivs som ett slags eftervåld. Under året avser regeringen att som en del i detta arbete tillsätta en utredning som ser över bodelningsprocessen. Syftet är att säkerställa en välfungerande, effektiv och rättssäker ordning för bodelningar. Regelverket ska inte kunna utnyttjas av en våldsutövande partner i syfte att förhala bodelningsprocessen.

Vidare har regeringen nyligen gett en utredare i uppdrag att föreslå hur rätten till målsägandebiträde kan stärkas, bland annat i förhållande till brott i nära relation.

Vi gör också reformer på det hyresrättsliga området. I mars överlämnade regeringen en proposition till riksdagen som bland annat stärker det hyresrättsliga skyddet för våldsutsatta kvinnor genom att göra det enklare för en hyresvärd att säga upp en hyresgäst som använder lägenheten för att utöva våld mot en närstående samtidigt som den våldsutsatta partnerns möjlighet att ta över hyreskontraktet stärks.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

På jämställdhetspolitikens område satsar regeringen därutöver drygt 600 miljoner kronor under 2024 på åtgärder ägnade att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, annat våld i nära relationer samt hedersrelaterat våld och förtryck. Regeringen har också tillsatt en utredning som ska stärka den långsiktiga styrningen på detta område (dir. 2023:117), och det pågår även ett arbete med att ta fram ett nytt åtgärdsprogram för perioden 2024-2026 i syfte att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor.

Som framgår av Sanna Backeskogs fråga har det i promemorian Straffansvar för psykiskt våld (Ds 2022:18) föreslagits en särskild brottstyp som tar sikte på just psykiskt våld. I promemorian beskrivs också att ekonomiskt våld, exempelvis i form av att övervaka och ta kontroll över en annan persons inloggningsuppgifter och bankkonton, kan utgöra en form av psykiskt våld. Enligt förslaget bör ekonomiskt våld omfattas av straffbestämmelsen om psykiskt våld.

Promemorian har remitterats, och flera remissinstanser har inkommit med förhållandevis omfattande synpunkter. Det handlar bland annat om lagförslagets förenlighet med legalitetsprincipens grundläggande krav på tydlighet och förutsebarhet, vilket är viktigt för både den brottsmisstänkte och brottsoffret. Det handlar också om risken för att det nya brottet skulle kunna missbrukas av förövare mot de personer som de själva har utsatt för våld.

Det är mot denna bakgrund viktigt att såväl förslaget som remissinstansernas synpunkter analyseras noga. Detta arbete pågår för närvarande inom Regeringskansliet. Jag vill inte föregripa resultatet av den processen annat än genom att på nytt framhålla att den grundläggande frågan om kvinnors och mäns lika rätt till trygghet och frihet från såväl fysiskt som psykiskt våld är oerhört angelägen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar återigen Pontus Andersson Garpvall för att den här frågan har aktualiserats genom interpellationen och att vi har fått möjlighet att diskutera detta i dag.

Låt mig avsluta med att konstatera det jag inledde med att slå fast, nämligen det självklara att det är djupt otillfredsställande om allvarliga brott inte leder till lagföring på grund av preskription trots att brottet i och för sig kan klaras upp, kanske för att en gärningsman som tidigare inte har varit känd har blivit känd för polisen genom att till exempel ny teknik har gjort det möjligt att ta fram bevisning som gör att man kan fälla någon som skyldig för ett allvarligt brott som har begåtts för länge sedan.

Därför har det högsta prioritet för oss att med gemensamma krafter ändra preskriptionsreglerna. En utgångspunkt när det gäller allvarlig brottslighet som har livstids fängelse i straffskalan är att helt enkelt ta bort preskriptionen eftersom brotten är så allvarliga och behovet av upprättelse för brottsoffren är så stort och inte minst också för att den tekniska utvecklingen gör att det i dag finns väldigt goda förutsättningar att klara upp fler brott, också efter väldigt lång tid.

Detta måste vi möta, och det gör vi. Det arbetet pågår just nu, och vi avser att komma tillbaka till riksdagen med förslag så snart det arbetet är avslutat. Sedan vill jag också understryka betydelsen av att vi fortsätter att diskutera frågor som gäller just unga förövare, under 18 år, inklusive de frågor vi har diskuterat i dag och att vi fortsätter att göra allt vad vi kan för att säkerställa att polis och andra rättsvårdande myndigheter har de verktyg de behöver för att kunna klara upp brott så snabbt som det bara går så att frågan om preskription över huvud taget inte ska behöva aktualiseras.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Låt mig först säga att jag tycker att det är oerhört viktigt att vi nu ser över preskriptionsreglerna. Redan de förändringar som vi nu bereder och kommer att genomföra kommer att innebära en oerhört stor skillnad när det kommer till just preskriptionsfrågorna.

I dag är endast vissa särskilt utpekade brott undantagna när det gäller preskriptionen såsom mord, dråp, våldtäkt, grov våldtäkt och våldtäkt mot barn. Det är alltså ett antal utomordentligt allvarliga brott där det i dag inte finns preskription. Enkelt uttryckt: Om man hittar en gärningsman efter många år kommer de här brotten alltid att kunna lösas.

När vi nu ska genomföra de förslag om preskriptionstid som finns i denna första utredning, som jag har nämnt, gör vi väldigt stora förändringar. Vi säger helt enkelt att när det är livstid i straffskalan ska preskription inte gälla. Då omfattar det helt plötsligt många fler brott såsom grov mordbrand, grovt blåljussabotage, människorov och grov allmänfarlig ödeläggelse.

Detta tror jag är en otroligt viktig signal till brottsoffer. När det finns tekniska möjligheter och vi kan klara upp brott även när det har gått väldigt lång tid och det gäller riktigt allvarlig brottslighet ska det inte finnas någon preskription som sätter käppar i hjulet för att klara upp och lagföra i de fallen. Även när det gäller mindre allvarlig brottslighet kommer vi att förändra reglerna så att vi i färre fall än i dag får snedvridande effekter eller allvarliga effekter på grund av preskriptionsregler. Detta är alltså en väldigt stor förändring. Som sagt höjer vi preskriptionstiden till 25 år - om vi ska följa utredarens förslag - också för barn och unga mellan 15 och 17 år som begår allvarliga brott.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att de argument Pontus Andersson Garpvall anför för att helt och hållet ta bort preskriptionstiden också för barn och unga över 15 år är berättigade och rimliga. Sedan finns det andra argument i andra vågskålen som handlar om hur vi generellt sett kommer att utforma straffbestämmelser för barn och unga.

Vi kommer att göra en stor reform när det gäller straff för brottslingar över 15 år. Påföljden sluten ungdomsvård, som i dag är det allvarligaste straffet för dem mellan 15 och 17 år som begår allvarliga brott, övergår till fängelsestraff, vi kommer att ersätta dagens system med Sis-hem för de grövsta brottslingarna och vi har ungdomsfängelser. I den helheten kommer vi naturligtvis också att belysa andra frågor som är kopplade till unga mellan 15 och 17 år.

Min egen uppfattning är att vi sannolikt även i framtiden i olika avseenden kommer att behandla unga mellan 15 och 17 år - alltså icke-myndiga brottslingar - delvis annorlunda än vuxna. Självklart måste dock dessa frågor hanteras som en helhet. De frågor som Pontus Andersson Garpvall tar upp ingår naturligtvis i den helheten.

Vi får helt enkelt återkomma till hur vi avser att gå vidare med frågorna efter det att vi har genomfört de stora och viktiga förändringar när det gäller preskriptionstider som vi nu förbereder i departementet.

Fru talman! Jag tackar Pontus Andersson Garpvall för möjligheten att få diskutera dessa viktiga frågor här i dag.

Det råder ingen som helst tvekan om att vi under många år har haft en utomordentligt allvarlig samhällsutveckling i Sverige där det dödliga skjutvapenvåldet har tredubblats under en tioårsperiod. Regeringen gör nu väldigt mycket i samspel med Sverigedemokraterna för att vända denna utveckling. Vi resurssätter rättsväsendet på ett annat sätt, ger polisen mer effektiva verktyg, ser till att straffen på ett bättre sätt än i dag återspeglar brottens allvar och betonar den preventiva effekt som en längre inlåsning kan ha. Sitter man inne dubbelt så länge för ett grovt vapenbrott, vilket man gör från den 1 januari, i normalfallet fyra år i stället för tidigare två år, kan man inte begå nya brott under den tiden, inte rekrytera nya barn eller ungdomar till de kriminella nätverken och så vidare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Allt detta bottnar i en principiell grundsyn som handlar om att rikta om perspektiven när det gäller synen på straff och rättspolitiken i stort till att ta mindre hänsyn till gärningsmannen och dennes intressen och lägga större betoning på samhällets behov av skydd mot grov och allvarlig brottslighet och, förstås, brottsoffers intresse av stöd, skydd och upprättelse. Denna dimension har givetvis betydelse också för de frågor vi diskuterar här i dag.

För ett brottsoffer eller för anhöriga till ett brottsoffer kan det naturligtvis framstå som oerhört stötande att ett brott som begicks för länge sedan och då inte kunde klaras upp men som nu på grund av ny bevisning, ny teknik eller annat visar sig vara möjligt att klara upp ändå inte kan leda till en konsekvens för gärningsmannen eftersom brottet har preskriberats. Denna fråga står på högkant, och det är viktigt och bra att vi får diskutera den här i dag.

Låt mig innan jag går in på denna fråga betona att huvudfokus för vår politik är att ge brottsbekämpningen verktyg som gör det möjligt att klara upp så många brott som möjligt så snabbt som möjligt. I Stockholm låg 2022 brottsuppklaringen för dödsskjutningar på drygt 15 procent, men när vi summerar 2023 låg brottsuppklaringen på över 75 procent. Motsvarande siffra i Uppsala var 85 procent. Det beror på en kombination av en rad olika faktorer, men en faktor är nya, effektiva verktyg till brottsbekämpningen, andra arbetssätt och så vidare.

Vi ska givetvis lägga tyngdpunkten i våra insatser på att brott helst förebyggs och förhindras innan de äger rum, men om de väl äger rum ska de kunna utredas och klaras upp så att gärningsmannen eller gärningsmännen kan fällas i så nära anslutning det bara går till det begångna brottet. Här gör vi oerhört mycket.

När det gäller preskriptionsfrågorna har preskriptionen avskaffats för mord och andra riktigt allvarliga våldsbrott. När det gäller just barn mellan 15 och 17 år kan man säga att den särbehandling som också syns i preskriptionsreglerna baseras på att vi överlag hanterar brottslingar mellan 15 och 17 år på ett annat sätt än vuxna brottslingar. Det är mer en förklaring än ett uttryck för att jag tycker att det nödvändigtvis är rätt. Det är i alla fall bakgrunden.

I ett första steg höjs nu preskriptionstiden till 25 år för barn mellan 15 och 17 år. Det är ett viktigt steg, och det kommer att träffa många av de situationer som Pontus Andersson Garpvall tar upp. När vi väl har genomfört detta får vi återkomma till vilka ytterligare frågor som behöver belysas i ett andra steg.

Fru talman! Pontus Andersson Garpvall har frågat mig om jag och regeringen är beredda att avskaffa preskriptionstiden för mord för personer under 18 år.

Låt mig inleda med att slå fast det självklara: Det är djupt otillfredsställande om ett så allvarligt brott som mord inte leder till lagföring på grund av preskription trots att brottet kan klaras upp. Genom den tekniska och forensiska utvecklingen och de framsteg som görs, exempelvis i form av ny dna-teknik, kan vi i dag på ett rättssäkert sätt ta fram bevisning som gör att vi kan lösa brott som begicks för mycket lång tid sedan. Regelverket när det gäller preskription måste anpassas till denna utveckling.

Preskriptionsutredningen har haft i uppdrag att se över regelverket utifrån dessa utgångspunkter. Utredningen har föreslagit förlängda preskriptionstider för allvarliga brott i allmänhet, även för brott som begåtts av någon som inte fyllt 18 år. För den som begått ett mord eller ett annat brott som kan bestraffas med livstids fängelse innan han eller hon fyllt 18 år innebär utredningens förslag att preskriptionstiden förlängs från 15 år till 25 år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringspartierna - alltså Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna - och Sverigedemokraterna har i Tidöavtalet kommit överens om att dagens preskriptionsbestämmelser ska revideras. Som ett första led i det arbetet är partierna överens om att huvudförslagen från Preskriptionsutredningen ska genomföras. Arbetet med en lagrådsremiss utifrån utredningens förslag pågår för närvarande på departementet.

I ett andra led ska, enligt Tidöavtalet, en ny utredning tillsättas och ges i uppdrag att se över vissa andra frågor som är kopplade till den straffrättsliga preskriptionen.

Som Pontus Andersson Garpvall påpekade ser vi i dag en tydlig trend: Allt yngre personer begår grova brott, till exempel mord och grova våldsbrott. Regeringen arbetar brett för att bryta den här utvecklingen.

Så sent som i förra veckan beslutade regeringen om en nationell brottsförebyggande strategi med socialpreventivt fokus. I fokus för denna strategi står insatser för att bland annat bryta rekryteringen till de kriminella nätverken, förebygga att barn och unga dras in i kriminalitet och få personer som begår brott att lämna kriminaliteten bakom sig.

Förra sommaren infördes en ny brottsrubricering som gör det straffbart att involvera personer under 18 år i brott eller brottslig verksamhet. Vi ser nu över straffen och straffrabatterna för unga brottslingar. Vi prövar också om straffmyndighetsåldern bör sänkas - inte främst för att sätta barn i fängelse utan för att öppna hela verktygslådan med ungdomsvård, ungdomsövervakning och andra särskilda ungdomspåföljder för ännu fler.

Vi avser också att lämna en proposition till riksdagen om att inrätta särskilda ungdomsfängelser för de unga brottslingar som dömts för grova brott.

Allt detta är bra ur ett straffrättsligt perspektiv. Det ger också utrymme för Sis, Statens institutionsstyrelse, att fokusera på alla andra ungdomar som är placerade på de särskilda ungdomshemmen, som har andra behov som i dag i alltför hög grad inte blir tillgodosedda. Redan nu begränsar vi kraftigt tillgången till mobiltelefoner för unga som avtjänar sluten ungdomsvård på Sis.

En utredare har också fått i uppdrag att föreslå en ordning som ger socialtjänsten möjlighet att ställa krav på barn och unga att till exempel delta i olika aktiviteter eller vara hemma under vissa bestämda tider. Detta liknar de barn- och ungdomsförelägganden som förekommer i Danmark.

På en rad olika områden flyttar vi alltså fram positionerna för att bryta utvecklingen med barn och unga som begår allt grövre brott. Detta gör vi för brottsoffren, för det omgivande samhällets behov av skydd och för att unga som har påbörjat en kriminell karriär ska ha en chans att bryta sina destruktiva mönster.

Fru talman! Jag vill än en gång tacka Anna Wallentheim för möjligheten att diskutera dessa mycket angelägna frågor denna förmiddag.

Vi som samhälle ska göra allt vi kan för att skydda och stödja utsatta kvinnor och, i förekommande fall, utsatta män. Prostitutionens offer är ofta kvinnor, men det är inte alltid så.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Under alla omständigheter ska vi med gemensamma krafter göra allt vi kan för att skydda och stödja dem som är mest utsatta. Det handlar förstås om ekonomiska resurser. Det handlar också om samverkan, om att riva sekretesshinder och om att införa nya verktyg och exempelvis utveckla arbetet med individuella exitprogram som kan riktas mot flickor och kvinnor som befinner sig i en utsatt situation.

Jag vill också säga att det finns ett behov av att utveckla vår gemensamma lägesbild av problematiken. Jag uppfattar att detta är en dimension av den organiserade brottsligheten som inte har undersökts och diskuterats tillräckligt. Det handlar om flickors och kvinnors delaktighet i denna brottslighet, antingen som förövare eller som offer.

I dag har vi diskuterat en väldigt brutal aspekt av detta, nämligen prostitution, människohandel och unga kvinnor och flickor som används som handelsvaror inom de kriminella nätverken. Det finns dock en bredare och ganska underrapporterad och underdiskuterad dimension som handlar om flickors och kvinnors delaktighet i eller koppling till dessa kriminella nätverk i övrigt. Därför är jag väldigt glad att regeringen har gett Brå i uppdrag att gå på djupet vad gäller alla dimensioner av flickors och unga kvinnors delaktighet i eller koppling till de kriminella nätverken. Jag är övertygad om att detta kommer att ge oss grund för att få ännu bättre precision och kraft i flera av de saker som har nämnts här i dag.

Jag vill avslutningsvis säga någonting om hamnarna. Detta är en utomordentligt central fråga. Vi samlade tidigare denna vecka företrädare för Sveriges Hamnar, fackförbund, arbetsgivare och andra för att diskutera både narkotikadimensionen och människohandelsdimensionen av denna fråga.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag vill först säga att det naturligtvis är av otroligt central betydelse att polisen och andra delar av rättsväsendet och samhället i stort organiserar sina resurser så att vi kan möta all allvarlig brottslighet och inte "bara" skjutningar och sprängningar.

Det ska naturligtvis sägas att det är helt avgörande att komma åt skjutningarna och sprängningarna som de mest brutala och hänsynslösa uttrycken för den organiserade brottsligheten. Men jag är också övertygad om att prostitution och människohandel har koppling till den organiserade brottsligheten och de kriminella nätverken; snittet in mot skjutningarna och sprängningarna finns ju där, exempelvis i vittnesbörden om hur unga kvinnor används som betalningsmedel eller handelsvaror inom dessa gäng.

Därmed kan man naturligtvis säga att en mobilisering av ekonomiska resurser när det gäller att bekämpa de kriminella nätverken också är en stor möjlighet att på allvar komma åt flera av de problem vi nu diskuterar. Med det sagt är det också viktigt att även prostitution och människohandel som inte nödvändigtvis har någon koppling till de kriminella nätverk som ägnar sig åt skjutningar och sprängningar hanteras på ett systematiskt sätt av polisen.

Jag tror att en viktig nyans när det gäller den årsredovisning som Anna Wallentheim refererar till är att det naturligtvis inte är så att polisen gör någon skillnad i förhållande till den brottsligheten. Tvärtom får man väl säga att polisens insatser gör en utomordentligt stor skillnad.

Däremot har man pekat på att polisen inte har kunnat förbättra sina resultat under det gångna året i jämförelse med tidigare år. Man har också pekat på att det råder konkurrens om resurser och att det finns risker med att en stor mobilisering av resurser till de i och för sig utomordentligt akuta och stora samhällsproblemen med skjutningar och sprängningar på flera håll har fått till effekt att resurser har tagits från annan verksamhet, exempelvis utredningsverksamhet eller brottsförebyggande verksamhet. Jag är helt på det klara med att polisen och dess ledning är mycket medvetna om detta.

Vi ska på måndag ha ett möte med polisens ledning, bland annat om dessa frågor men också om en bredare fråga, nämligen brottslighet som rör kvinnor men inte sker i organiserad form. Vi har under de senaste veckorna sett brutala exempel på detta i form av att kvinnor har mördats - ofta i sina hem - av närstående män. Här finns en otroligt viktig trovärdighetsuppgift i att säkerställa att rättsväsendet mobiliserar resurser för att bryta dessa mycket destruktiva mönster. Detta ska förstås ske i samspel med exempelvis socialtjänst och civilsamhälle, som också måste resurssättas på ett sådant sätt att de kan fullgöra sina viktiga uppgifter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I detta sammanhang vill jag ta upp en annan viktig sak som många lyfter fram. När vi nu river sekretesshinder gör vi det ofta i ljuset av den organiserade brottsligheten och de behov som den ger upphov till när det gäller möjligheten att effektivt dela information mellan olika aktörer i samhället. Det är dock inte minst betydelsefullt för att komma åt den organiserade människohandeln och prostitutionen, som vi talar om här, och annan brottslighet där det finns ett snitt mellan exempelvis rättsväsendet och sociala myndigheter. Detta är en oerhört viktig sak också för att bekämpa den brottsligheten.

Jag vill också nämna att vi i närtid kommer att ha ett brett möte med företrädare för myndigheter, kommuner, regioner och civilsamhällesaktörer om brott som framför allt drabbar kvinnor i syfte att gemensamt ta fram en ordentlig handlingsplan för att kunna bearbeta dessa problem på den bredd som de kräver.

Jag ber att få återkomma till hamnfrågan i mitt nästa inlägg.

Fru talman! Jag tackar Anna Wallentheim för möjligheten att diskutera dessa oerhört viktiga frågor i dag.

Får jag börja med strategin vill jag säga att begreppet människohandel förekommer flera gånger i den och att fenomenet pekas ut som ett centralt och utomordentligt allvarligt problem kopplat till den organiserade brottsligheten. Det har också varit ett grundackord i de insatser vi har genomfört både nationellt och i vårt internationella arbete på EU-nivå; jag nämnde det breda grepp vi tog kring människohandelsfrågorna genom en egen konferens i Stockholm.

Ett viktigt ingångsvärde i arbetet med olika initiativ på EU-nivå har varit insikten om betydelsen av att i snittet mot den organiserade brottsligheten och den gränsöverskridande dimensionen av den bekämpa till exempel vapensmuggling. Också insikten att även människosmuggling och människohandel är en central del av denna brottslighet har vi lyft fram. Vi gör det i strategin och även i andra sammanhang, och det är en vägledande insikt för politiken.

Jag tog också del av rapporteringen nyligen om att de kriminella gängen dessutom, som det verkar, på ett cyniskt och oerhört omänskligt sätt använder flickor eller unga kvinnor som en sorts betalningsmedel för att reglera skulder mellan nätverken, oavsett om det gäller skulder av ekonomiskt slag, hedersslag eller annat slag. Detta är väl bara ytterligare en bekräftelse på vilken brutal, hänsynslös och, som det verkar, totalt normupplöst brottslighet vi har att hantera.

Vi har naturligtvis en skyldighet som samhälle, som regering och som riksdag att göra allt vi kan för att stå upp mot den här brottsligheten och skydda och stödja de flickor och unga kvinnor som drabbas av de kriminella nätverkens cyniska hantering av dem. Jag tycker att flera av de saker som har nämnts både i mitt inlägg och i Anna Wallentheims inlägg naturligtvis hör dit.

Ett nära samarbete mellan aktörerna i socialt arbete, rättsväsen och brottsbekämpning är förstås oerhört centralt. Att flytta fram positionerna när det gäller olika åtgärder, alltifrån exitprogram till andra saker som vi nu har förslag på och som vi arbetar med i Regeringskansliet och kommer att återkomma med på ett konkret sätt, är förstås oerhört betydelsefullt. Jag nämnde även den arbetsplan som jämställdhetsministern är ansvarig för och arbetar med och som ska så att säga skapa en systemkraft när det gäller våra samlade insatser i samhället för att från olika håll angripa problemet och ge hjälp och stöd till utsatta kvinnor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Oavsett vad vi har för roll - oavsett om vi sitter i regering eller riksdag och oavsett vilken ministerhatt vi har på oss - kommer många att behöva bidra för att vi ska kunna bryta den här utvecklingen. Jag vågar påstå att Justitiedepartementet har tagit täten i det arbetet.

Fru talman! Anna Wallentheim har frågat mig hur jag och regeringen jobbar med att bekämpa prostitution som en del i arbetet med att stoppa finansieringen av den organiserade brottsligheten.

Jag är helt ense med Anna Wallentheim om att prostitution som medel och inkomstkälla för den organiserade brottsligheten måste bekämpas. Genom prostitution och andra former av exploatering utnyttjas människor, oftast kvinnor som redan befinner sig i en utsatt situation, på ett cyniskt och hänsynslöst sätt.

Regeringen arbetar på bred front mot den organiserade brottsligheten. Att förebygga och bekämpa efterfrågan på köp av sexuella tjänster samt att erbjuda brottsoffer det skydd och stöd som de behöver är en viktig del av detta arbete. En annan viktig del är att strypa den kriminella ekonomin. Inkomsterna från brottslighet är inte bara en försörjning för kriminella, utan de används också för att återinvestera i brottslig verksamhet.

De senaste åren har antalet anmälda brott avseende köp av sexuell tjänst ökat, och en stor andel av de anmälda sexköpsbrotten klaras upp. I exempelvis Stockholm och Malmö har Polismyndigheten särskilt utpekade resurser som arbetar mot prostitution. Vidare finns det i samtliga polisregioner antingen en sektion, en grupp eller utredningsresurser med ansvar att utreda människohandel och människoexploatering.

Regeringens ambition är förstås att ingen människa ska utnyttjas för sexuella ändamål. Det är därför som regeringen under 2023 tillsköt medel och totalt gav Jämställdhetsmyndigheten 22 miljoner kronor för deras uppdrag att stärka arbetet mot sexuell exploatering av barn, prostitution och människohandel. Samma belopp har beviljats för 2024 för ett fortsatt förstärkt arbete med dessa frågor.

Så sent som i december mottog regeringen också betänkandet Ut ur utsatthet, som bland annat lämnar förslag på individuellt utformade exitprogram för vuxna som är utsatta för prostitution och människohandel för sexuella ändamål samt förslag på utformning och organisering av program för barn utsatta för sexuell exploatering och människohandel för sexuella ändamål. Betänkandet har skickats ut på remiss. Jag ska återkomma när vi har detta underlag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen arbetar också intensivt med att ta fram ett nytt åtgärdsprogram för att motverka och bekämpa mäns våld mot kvinnor, annat våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck, inklusive prostitution och människohandel, som ska gälla 2024-2026.

Slutligen vill jag också lyfta fram vikten av det internationella samarbetet. Sverige har ett nära samarbete med andra länder och aktörer, både globalt och inom EU. Under det svenska ordförandeskapet i EU anordnade regeringen en konferens med fokus på hur man kan motverka efterfrågan på prostitution och människohandel för sexuella ändamål.

Fru talman! Jag tackar återigen Markus Kallifatides för möjligheten att diskutera dessa viktiga frågor.

Att strypa den kriminella ekonomin är helt avgörande för att vi ska kunna komma åt den organiserade brottsligheten långsiktigt. Om detta är vi helt överens. Vi ska mobilisera hela systemkraften i våra myndigheter och i rättsväsendet förstås. Men det kommer att krävas en mycket bredare mobilisering som omfattar många andra myndigheter. Några av dem har vi nämnt i dag: Bolagsverket och Skatteverket. Ytterligare några bör nämnas: Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Lantmäteriet när det gäller fastigheter, penningtvätt och så vidare. Det är uppenbart.

Det handlar om flera olika saker. Informationsdelning är oerhört centralt. Ska man få tryck i den brottsbekämpning som kan ske på basis av exempelvis registeruppgifter hos Bolagsverket handlar det i hög grad också om att samverka - i Bolagsverkets fall med andra myndigheter - för att kunna åstadkomma detta. Att kunna riva dagens sekretesshinder för en effektiv delning av information är helt avgörande. Men i detta ligger också, vilket Markus Kallifatides pekar på i dag, vikten av att stärka myndigheternas kontrollfunktioner inom sina respektive ansvarsområden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Återigen: Den införda instruktionen till Bolagsverket att från och med mars april aktivt säkerställa att uppgifter om revisor i deras register är korrekta är en väldigt viktig del i detta.

Vad gäller revisionsplikten är det precis som Markus Kallifatides säger. Utredaren har i detta betänkande presenterat argument för och emot och olika modeller kring detta. Detta arbete pågår i Regeringskansliet här och nu. Jag ser fram emot att återkomma till riksdagen med en proposition där vi tar det bredare greppet baserat på detta betänkande.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Låt mig börja även detta inlägg med att förstås understryka betydelsen av högt ställda krav på företag vad gäller redovisning och i förekommande fall revision och att säkerställa att de uppgifter som finns i statens olika register är korrekta. Det är i det ljuset man ska se den viktiga förändringen att Bolagsverket nu har fått en instruktion om att på ett mycket aktivt sätt säkerställa att uppgifter om revisor i Bolagsverkets register är korrekta. Det är avgörande för att sedan kunna rikta sina kontroller mot de bolag som inte har revisor. I de fall det inte handlar om ett förbiseende ska man också kunna rikta mycket kraftfulla åtgärder, ytterst tvångslikvidering om det krävs, mot bolagen.

Jag tycker också, vilket Skatteverket och för den delen också andra har lyft fram, att ny teknik förstås ger nya möjligheter. Det gäller inte bara Bolagsverket och deras register, utan det gäller våra myndigheter i stort som ju sitter på enormt mycket information. En stor utmaning i en icke-digitaliserad värld har förstås varit att kunna systematisera, genomlysa och ha kontroll på all information som finns samlad i myndigheternas olika system. Det är självklart så att teknikutvecklingen ger helt nya möjligheter för det.

Frågan om hur man kan använda artificiell intelligens för att kunna analysera och kontrollera exempelvis registeruppgifter eller annan kritisk information är mycket intressant. Jag förutsätter också att det är en pågående dialog i relation till aktuella myndigheter. Många av dem ligger ju inte under Justitiedepartementets paraply, men jag vet att det kontinuerligt förs en dialog om hur man med den typen av verktyg ytterligare kan effektivisera kontrollerna.

Jag vill också lyfta fram en sak som Markus Kallifatides nämnde i förbifarten men som är helt central, nämligen möjligheten att dela information mellan myndigheter. Om vi ska få en riktig systemkraft i de berättigade kontrollerna av oseriösa aktörer, oavsett om det är företag eller individer som begår brott utan att göra det i bolagsform, är en effektiv informationsdelning mellan myndigheter helt avgörande. Där vet vi att det finns rätt rigorösa sekretesshinder för att det ska kunna ske på ett effektivt sätt.

Här vill jag nämna flera pågående lagstiftningsprojekt som är ägnade att riva sådana hinder. Ett var ett förslag som vi fick i höstas som handlar om olika aktörers skyldighet att lämna information till Polismyndigheten för att kunna bistå i deras brottsbekämpning. Vi lade en proposition på bordet under mars månad som jag tror att riksdagen redan har tagit ställning till. Den tar sikte på arbetslivskriminalitet och möjligheten att dela information mellan olika aktörer för att kunna angripa bland annat arbetslivskriminalitet och fusk på området. Det har också synliggjort ett bredare behov och en efterfrågan hos många myndigheter på en generell sekretessbrytande regel som kort sagt gör det möjligt för myndigheter, oavsett vilken brottslighet och vilka myndigheter vi talar om, att dela information på ett effektivt sätt för att kunna få riktig kraft i kontroll, uppföljning och åtgärder mot oseriösa och kriminella företag.

Fru talman! Tack, Markus Kallifatides, för möjligheten att diskutera denna väldigt viktiga fråga den här morgonen!

Ja, den organiserade brottsligheten måste bekämpas på flera olika fronter samtidigt.

När det gäller skjutningarna och sprängningarna under det gångna dygnet - vi har upplevt ännu en skjutning i Stockholmsområdet - måste man naturligtvis angripa det grova våldet direkt. Inget anständigt samhälle kan över tid leva med skjutningar och sprängningar på den nivå som Sverige har haft under snart tio års tid i eskalerande grad. Därför gör vi väldigt mycket som riktar sig just mot det grova våldet.

Men den nationella strategi mot organiserad brottslighet, den första i sitt slag, som regeringen beslutade om på det nya året tar ett bredare grepp. Den betonar betydelsen av att vi, om vi långsiktigt ska nedkämpa den organiserade brottsligheten, måste vidta väldigt offensiva åtgärder på en lång rad fronter parallellt, utöver att slå mot det grova våldet.

Det handlar inte minst om att bryta nyrekryteringen av barn och unga till de kriminella nätverken men också om att strypa den ekonomiska basen för denna kriminalitet. Denna kriminalitet drivs i högsta grad av pengar. Det handlar i hög grad om narkotikabrottslighet. Men nu tycks det som att den ekonomiska brottsligheten till och med har gått om narkotikan som huvudsaklig intäktskälla för de kriminella nätverken. Där finns det bedrägerier av olika slag. Det är förstås bedrägerier som drabbar enskilda människor, inte minst äldre, men det är också mycket systematiska bedrägerier - skattebrott och annan ekonomisk brottslighet - som drabbar välfärdssystemen och skattebetalarna som ett kollektiv.

Det är av avgörande vikt att vi lyckas strypa den kriminella ekonomin för att vi också ska komma åt den organiserade brottslighetens mest brutala uttryck. Därför är det väldigt bra att vi diskuterar dessa frågor i dag.

Företag som växer och ger vinst som kan återinvesteras är helt avgörande, för med ett välmående samhälle som utvecklas och blir rikare kan vi investera mer i välfärd. Det tror jag att vi är helt överens om. Därför är det också viktigt att vi utformar brottsbekämpningen på det här området på ett sådant sätt att vi kommer åt de kriminella utan att skapa onödig byråkrati och regelbörda för lejonparten av alla företagare, som ju är skötsamma.

Vi har ett bra underlag för detta arbete med det betänkande som vi båda har nämnt och som tar sikte på just bolag som verktyg för brott. En av de frågor som lyfts fram där rör just frågan om revision och vikten av revision. Och jag vill understryka vikten av revision, i synnerhet förstås om man bedriver verksamhet av större slag.

I mars ändrade vi i förordningen och gav Bolagsverket en mycket tydlig instruktion om att aktivt säkerställa att de uppgifter som finns i deras register stämmer vad gäller exempelvis revisor. Man kan säga att det är ett svar på den mycket rimliga efterfrågan att någon måste se till att de uppgifter som finns i registren är korrekta. Annars finns det inget underlag att vidta åtgärder utifrån. Precis som Markus Kallifatides nämner efterfrågas denna förändring från flera håll. Det är också ett av förslagen i den aktuella utredningen och som är möjligt att genomföra i ett snabbt tempo. En del andra förslag är mer genomgripande och kräver lagstiftningsförändringar. Där får vi återkomma med en proposition.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är också öppen för det som Markus Kallifatides säger när det gäller digitaliseringen, AI och annat. Det är klart att vi måste säkerställa att teknikutvecklingen blir en vinstlott för brottsbekämpningen. I det ligger förstås också bättre möjligheter att kontrollera väldigt omfattande information, exempelvis uppgifter i register.

Fru talman! Markus Kallifatides har frågat mig om jag och regeringen avser att vidta åtgärder för att lagreglerna om revisorsplikt ska efterföljas.

I de allra flesta företag finns det förstås en strävan efter att följa lagar och regler. Men under senare år har det med all tydlighet framgått att företag också används för brottsliga ändamål av oseriösa aktörer på ett alltmer systematiskt sätt.

Att företag utnyttjas för oseriös eller olaglig verksamhet är, som Markus Kallifatides nämner, ett problem som förtjänar att tas på mycket stort allvar, särskilt när det sker inom ramen för organiserad brottslighet.

Brottslighet i företag leder till att samhället drabbas av stora förluster, till exempel genom bedrägerier mot välfärdssystemen och genom uteblivna skatteintäkter. Hederliga näringsidkare riskerar också att slås ut när de tvingas konkurrera med oseriösa och brottsliga aktörer. Med de vinster som genereras i bolag kan också annan grov brottslighet finansieras. Regeringen arbetar därför aktivt på flera plan för att förhindra att företag utnyttjas för att begå brott.

Så sent som i februari presenterade regeringen en nationell strategi mot organiserad brottslighet - den är den första i sitt slag. Strategin innehåller prioriteringar, åtgärder och mål för att öka samhällets motståndskraft mot den organiserade brottsligheten. Arbetet med att förhindra att företag används som brottsverktyg pekas i strategin ut som ett prioriterat område.

En del av regeringens arbete mot brottslighet i företag handlar om att stärka Bolagsverkets kontrollfunktion. I början av mars beslutade regeringen om en ändring av verkets instruktion som innebär att myndigheten aktivt ska verka för att uppgifterna i verkets register är korrekta. Genom de här kontrollerna kan Bolagsverket motverka att målvakter används för att dölja de aktörer som utnyttjar ett företag för att begå brott. Även andra brottsliga upplägg kan motverkas på det sättet. Genom ändringen har Bolagsverket också fått bättre möjligheter att samverka med andra myndigheter i ett brottsförebyggande syfte.

Att revisionspliktiga företag saknar revisor kan naturligtvis vara en del av ett brottsligt upplägg, men det kan också vara fråga om ett förbiseende. En granskning av Riksrevisionen har visat att merparten av de företag som saknade revisor trots att de var skyldiga att ha det skaffade revisor följande år. Om det vid en myndighetskontroll eller på annat sätt upptäcks att ett företag som ska ha revisor inte har det ska Bolagsverket agera, ytterst genom en tvångslikvidation av företaget. Bolagsverket har de senaste åren också beslutat om tvångslikvidation i ett antal fall. Verket har alltså kraftfulla verktyg att ta till mot företag som bryter mot reglerna.

Eftersom många företag varje år passerar gränsen för revisionsplikt skulle det krävas omfattande kontroller för att säkerställa att alla företag som ska ha revisor också har det vid varje givet tillfälle. Att komma åt den kriminella ekonomin och förhindra att bolag utnyttjas som brottsverktyg är en prioriterad fråga för regeringen. Jag följer därför utvecklingen noga och är inte främmande för att vidta ytterligare åtgärder om det skulle visa sig vara nödvändigt.

Herr talman! Jag ser mycket fram emot den hårda granskningen från kammaren.

Jag känner mig förvissad om att vi kommer att tillgodose den mycket berättigade efterfrågan som finns på ny lagstiftning som på ett helt annat sätt än i dag möjliggör informationsdelning. Det gäller både för att komma åt det grova våldet, strypa den kriminella ekonomin och bryta nyrekryteringen inom de kriminella nätverken av barn och unga.

Precis som Ingela Nylund Watz säger i sitt avslutande inlägg pågår flera lagstiftningsprocesser parallellt. Det som vi har talat om i kväll rör framför allt skyldigheten för olika aktörer att dela information med brottsbekämparna, alltså polisen. Om jag inte är helt ute och cyklar tog riksdagen häromdagen ställning till en proposition från regeringen när det gäller utvecklade möjligheter att dela information för att förhindra felaktiga utbetalningar och arbetslivskriminalitet, vilket är utomordentligt viktigt.

Sedan har vi den bredare uppföljningen när det gäller just möjligheten att dela information mellan myndigheter. Vår analys har varit att det som ligger på bordet inte räcker hela vägen utan att vi också behöver säkerställa möjligheten att byta information mellan myndigheter på ett annat sätt än i dag. Det är inte minst betydelsefullt när det gäller att effektivt kunna bekämpa den ekonomiska kriminaliteten. Det finns dessutom en skolsäkerhetsutredning som också ser på vissa aspekter av detta.

Min sammanfattande poäng är att allt detta är väl avvägda direktiv som adresserar viktiga och verkliga samhällsproblem. Det tas om hand på ett mycket seriöst sätt enligt en mycket svensk, traditionell utredningsmodell. Det gör att jag är övertygad om att vi kommer att hitta en väl avvägd balans, även om den kan vara en annan än i dag, mellan å ena sidan utökade möjligheter att dela information och å andra sidan regelverk som också respekterar den personliga integriteten och värnar tilliten i viktiga verksamheter.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag ska först säga någonting om avvägningarna när det gäller just skola och socialtjänst i relation till polisen och de synpunkter som kommer fram i en del av remissvaren. Jag tycker att de återspeglar den genuina målkonflikt som egentligen finns redan med dagens regler. Det handlar bara om var man ska lägga balanspunkten mellan dessa olika intressen. Det finns redan i dag en avvägning mellan å ena sidan intresset av att dela information och å andra sidan intresset av att skydda information, skydda den personliga integriteten och värna så att säga tilliten mellan exempelvis socialtjänst och barn och unga eller deras föräldrar.

Det som dessa förslag är ett uttryck för är att samhällsutvecklingen ger oss anledning att se över denna balanspunkt, där just intresset av att kunna dela information mellan olika aktörer i samhället har vuxit sig så mycket starkare eftersom det sociala priset och det mänskliga priset för att inte kunna göra det har blivit outhärdligt högt i väldigt många fall.

Den organiserade brottsligheten måste angripas från flera olika håll samtidigt, och vi har lyft fram flera av dessa vinklar i denna diskussion. Naturligtvis kan inget anständigt samhälle över tid leva med en situation där vi i Sverige har nio gånger fler dödliga skjutningar på årlig basis än vad de nordiska grannländerna har tillsammans, eller sprängdåd av det slag som vi har sett under senare år. Att slå mot det grova våldet är naturligtvis en helt central del av en sådan strategi. Men att strypa den kriminella ekonomin och att bryta nyrekryteringen av barn och unga in i de kriminella nätverken är också en central del, men inget av detta låter sig göras - i alla fall inte med den effektivitet som är nödvändig - om vi inte är beredda att ompröva dagens regelverk när det gäller informationsdelning. Denna utredning är ett uttryck för det.

Jag tycker att man ska ta alla remissynpunkter som handlar om att värna dessa grundläggande integritets- och tillitsintressen på mycket stort allvar, för det är reella och viktiga intressen. Dessa intressen kommer vi så att säga inte runt. Det vore också falskt att låtsas som att vi både kan öka utrymmet för informationsdelning och göra det på ett sådant sätt att det över huvud taget inte drabbar integritetsintresset. Det är klart att det kommer att göra det.

Det handlar dock om att göra denna avvägning på ett seriöst sätt och sedan utforma regler som ändå tar hand om dessa intressen på ett så bra sätt som möjligt. Det menar jag att denna utredning i grund och botten gör. Men jag har respekt för att vi i vår process på Justitiedepartementet nu naturligtvis noggrant måste analysera de synpunkter som har kommit för att se om det finns anledning att göra några förändringar i ljuset av dessa synpunkter. Detta arbete pågår just nu.

När det gäller just att strypa den kriminella ekonomin finns det samma behov. Det finns ett behov av att kunna ta del av information från olika privata aktörer, exempelvis finansiella institut, i relation till brottsbekämpningen. Även där tycker jag att man ska ta kritiska synpunkter på allvar. Banksekretess är någonting oerhört viktigt och inte någonting som bara skyddar människor med väldigt mycket pengar. Det är någonting som skyddar oss alla mot otillbörligt integritetsintrång. Men likafullt tror jag att den riktning som anges i utredningen är viktig även när det kommer till informationsdelning för att kunna strypa den kriminella ekonomin.

Sammantaget menar jag att utredningen är väl avvägd. Vi analyserar förstås de remissynpunkter som har kommit in. Jag är också övertygad om att vi enligt den plan som vi har lagt fram kommer att kunna återkomma med en mycket väl avvägd proposition under våren.

Herr talman! Jag tackar både interpellanten och meddebattören för möjligheten att diskutera dessa viktiga frågor i kväll.

Låt mig börja med ordet ambition, som ni har belyst. Det är väl bokstavligt talat vad det är: Vi har en tidsplan som bygger på att vi ska kunna lägga fram en proposition i sommar för att detta sedan ska kunna vara på plats till hösten. Den är inte förändrad. Sedan ligger det väl i sakens natur att det är lite show, don't tell: Det är när man väl kommer till riksdagen med propositionen som det är riktigt på allvar. Detta är dock den tidsplan vi arbetar efter, och den tycker jag är realistisk.

Det betyder dock inte att de övervägningar och avvägningar som nu görs på något sätt är enkla. Precis som tas upp av interpellanten finns det ett omfattande remissmaterial att arbeta sig igenom, och det gör vi på ett mycket seriöst sätt. De synpunkter som kommer fram i remissvaren är kanske inte överraskande, men de belyser mycket väl precis de avvägningar som utredaren har ägnat sig åt under utredningstiden.

Det finns ett starkt intresse av att kunna dela information på ett annat sätt än i dag. Om jag ska peka på en väldigt stark efterfrågan från fältet som jag tycker har hörts högre än nästan all annan efterfrågan under den tid som jag har kunnat överblicka i den här rollen, inte minst när det gäller möjligheten att vidta åtgärder och göra insatser för att förhindra att barn och unga dras in i kriminella nätverk, handlar det just om informationsdelning - att skola, socialtjänst och polis ska kunna sätta sig runt ett och samma bord och dela information, prata med varandra och mobilisera gemensamma krafter för att kunna bryta exempelvis en destruktiv utveckling i ett konkret fall.

Den utredning som vi nu diskuterar tar väldigt många viktiga steg i den riktningen, även om det - vilket också har belysts här - framför allt är fråga om en skyldighet för myndigheter, kommuner och regioner i olika kapaciteter att dela information med brottsbekämpningen. Detta ska förstås vägas mot intresset av personlig integritet. Den tillitsfråga som lyftes fram i diskussionen är förstås också betydelsefull. Givet Eva Lindhs professionella bakgrund är hon förstås också medveten om det starka intresse som finns i socialtjänsten av att kunna ha och upprätthålla förtroendefulla relationer med både barn och unga och familjer som vänder sig dit.

Jag uppfattar att utredaren på ett mycket seriöst sätt har gjort den avvägningen och hittat en modell som är balanserad. Det är dock klart att det är en målkonflikt, och om vi vill flytta fram positionerna när det gäller möjligheten att dela information kommer det naturligtvis att innebära att andra intressen får ge vika en del. Detta menar jag dock är nödvändigt. Det är också utredarens bedömning, och det är också den riktning vi nu har i vårt arbete innan vi kommer med lagförslaget till riksdagen.

Låt mig sedan bara bredda perspektivet något. Utredningen tar som sagt sikte på flera viktiga aspekter av informationsdelning men täcker inte alls alla relevanta aspekter, som mycket riktigt tas om hand i andra lagstiftningsprocesser. Jag återkommer gärna i mitt nästa inlägg till vilka dessa är och hur jag ser framför mig att helheten ska se ut när olika lagstiftningsprodukter har gått i mål, så att säga, och vi har en hel lagstiftning.