Herr talman! Rasmus Ling har frågat mig om jag avser att utvärdera de straffskärpningar som infördes för narkotikabrott och som trädde i kraft sommaren 2023, om jag avser att i en SOU utreda effekterna av kriminaliseringen av narkotikakonsumtion överlag och slutligen om jag kommer att ta initiativ till att utreda de samlade kostnaderna för den svenska narkotikapolitiken.

Jag får börja med att konstatera att narkotika medför stora skadeverkningar på liv och hälsa och genererar omfattande kostnader för samhället. Narkotikahandeln är en av den organiserade brottslighetens huvudsakliga inkomstkällor och uppskattas utgöra ungefär en femtedel av den globala brottslighetens intäkter. Handeln med narkotika är också en av flera drivande komponenter i det dödliga våldet mellan kriminella nätverk. Handel med narkotika är därutöver en inkörsport för unga till en kriminell livsstil.

Sedan regeringsskiftet pågår en stor omläggning av politiken för att trycka tillbaka den organiserade brottsligheten och återupprätta tryggheten för hederliga medborgare i hela landet. Att bekämpa den narkotikarelaterade brottsligheten utgör en viktig del i det arbetet. Brottsbekämpande åtgärder behöver kombineras med ett effektivt narkotikaförebyggande arbete och en god missbruks- och beroendevård för att minska efterfrågan.

Den straffrättsliga lagstiftningen har en central roll i bekämpningen av narkotika och narkotikabrott. Låt mig betona vikten av att den straffrättsliga regleringen signalerar ett kraftigt avståndstagande från samhällets sida mot all illegal hantering av narkotika. Att straff bestäms utifrån brottslighetens allvar måste vara utgångspunkten.

Förra sommaren skärptes alltså straffet för narkotikabrott som tar sikte på försäljning, och beställning av narkotika för eget bruk kriminaliserades som ett försöksbrott. Lagändringarna utgör en del av ett större antal ändringar av den straffrättsliga lagstiftningen som sammantaget markerar allvaret i brott som begås inom kriminella nätverk och ger rättsväsendet utvidgade möjligheter att bekämpa sådan kriminalitet.

Jag välkomnar verkligen en engagerad och allsidig debatt om den svenska narkotikapolitiken och dess konsekvenser. Att utvärdera de samlade kostnaderna för den förda politiken är en fråga som involverar många aktörer och departement. Just nu ligger regeringens fokus på Narkotikautredningens slutbetänkande som kom relativt nyligen. Det syftar till att säkerställa att narkotikapolitiken är förenlig med kraven på evidensbaserad vård, beprövad erfarenhet och skademinimering samt att den utvecklas och anpassas till nutidens och framtidens utmaningar. Betänkandet är ute på remiss. Regeringen kommer därefter att ta ställning till om ytterligare åtgärder behöver vidtas på det narkotikapolitiska området. Däremot bedömer jag att det är för tidigt att närmare utvärdera effekterna av kriminaliseringen av narkotikakonsumtion och de senaste lagändringarna på området mot bakgrund av att straffskärpningarna trädde i kraft så sent som förra sommaren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag och regeringen företräder en linje där restriktivitet ryms inom ramen för en folkhälsobaserad narkotikapolitik. Men i den svenska linjen ligger också att kriminalisering inte är hela lösningen. Vi behöver arbeta brett och långsiktigt för att minska antalet narkotikarelaterade sjukdomar och dödsfall. Rätten till hälsa gäller alla människor. För att uppnå den målsättningen krävs insatser inom flera politikområden.

Herr talman! Tack, Rasmus Ling, för möjligheten att diskutera dessa frågor i dag! Låt mig först säga att straffen och straffens längd har en rad olika funktioner. En del handlar om att påverka beteenden, men det finns också många andra funktioner i ett straff. Det ska återspegla brottets allvar både ur det omgivande samhällets synvinkel och ur tänkta brottsoffers synvinkel.

Det är ett faktum att narkotikan är en bärande del av den kriminella ekonomin, och vi ser konsekvenserna av narkotikahandeln och de omedelbara kopplingarna till skjutningar, sprängningar och annat. Allvaret i denna brottslighet måste också återspeglas i den straffrättsliga regleringen.

Jag har tagit del av ESO-rapporten men kan inte säga att jag har fördjupat mig i varje del av den. Jag är dock bekant med de huvudsakliga iakttagelserna. En reflektion jag gör utan att ha analyserat detta på djupet är att det är klart att man kan se på frågan ur den synvinkeln. Men om man tittar på länder som har en avsevärt mer liberal inställning till narkotika och vad gäller den straffrättsliga regleringen tror jag att man kan hitta olika utfall och mönster även där. Vad som de facto påverkar användningen av narkotika är en rad olika faktorer - straffen har möjligtvis en betydelse, men andra faktorer har kanske ännu större betydelse.

Jag är medveten om att man efterlyser en utvärdering i den utredning som både jag och Rasmus Ling tar upp. När det gäller de senaste straffskärpningarna tycker jag att det är för tidigt, av det enkla skälet att de bara har varit i kraft under knappt ett år. Visst kan man säga att det skulle kunna finnas ett behov av en utvärdering av något som har gällt under en längre tid. Jag för gärna den diskussionen vidare.

Jag ser just nu inte att detta är en prioriterad åtgärd från regeringens sida, även om jag allmänt sett bejakar att inte bara straff utan även andra reformer på kriminal- och socialpolitikens område utvärderas och analyseras på ett kvalificerat sätt, så att vi kan få en ännu bättre precision i våra beslut och åtgärder framöver.

Herr talman! Vi kan vara överens om att vi som samhälle kan bättre. Det betänkande som vi nu refererar till har naturligtvis remitterats. Det analyseras på Regeringskansliet, och vi ska återkomma till hur vi kommer att ta förslagen i betänkandet vidare. I detta arbete ska man förstås väga in även andra initierade ståndpunkter, exempelvis den ESO-rapport som Rasmus Ling nämner.

Ur min synvinkel, den brottsbekämpande synvinkeln, står det klart att narkotikan måste motarbetas från flera olika håll parallellt. Det krävs förstås en effektiv brottsbekämpning. Min uppfattning är att det krävs kännbara straff. När det gäller att med olika åtgärder begränsa utbudet handlar det inte minst om polisiära insatser och tullinsatser.

Även jag har varit i Helsingborgs hamn och tagit del av både problembilden och det offensiva arbete som tull och polis i samspel med andra lokala aktörer bedriver för att komma åt den utomordentligt stora problematik som det innebär att en svensk hamn har blivit en inkörsport för narkotika från Sydamerika, inte bara med Sverige som marknad utan sannolikt även övriga Norden och kanske en bit ned på kontinenten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därutöver måste det förstås göras olika insatser för att minska efterfrågan i alla delar av samhället, och man behöver säkerställa en god och tillgänglig vård och omsorg för individer som har ett skadligt bruk eller beroende.

Jag tycker att det är viktigt att vi fortsätter denna diskussion. Jag medger gärna att jag själv kommer från det mer repressiva hållet i fråga om synen på straffen, i synnerhet när man ser på den utomordentligt stora skada som de kriminella nätverkens hantering av narkotika innebär för vårt samhälle. Jag har inte låtit mig övertygas av de argument som har framförts om att exempelvis en avkriminalisering skulle lätta på trycket på ett påtagligt sätt. Jag tycker inte heller att en internationell utblick ger något entydigt stöd för det.

Men även om det är min utgångspunkt är jag förstås mycket intresserad av att fortsätta med en konstruktiv dialog om hur vi kan bli bättre i olika, viktiga avseenden när det gäller denna fråga. Den naturliga utgångspunkten för regeringens arbete i den delen är nu, som sagt, att i ljuset av remissvar ta det aktuella betänkandet vidare. Detta tänker vi återkomma till.

Herr talman! Jag säger ännu en gång: Tack, Rasmus Ling, för möjligheten att diskutera dessa väldigt viktiga frågor i dag!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är så som Rasmus Ling lyfter upp. Detta är frågor som, så att säga, skär mellan olika delar av samhällslivet och därmed förstås olika politikområden. Det är väldigt påtagligt. Det gäller inte minst snittet mellan de rättsliga frågorna eller de kriminalpolitiska frågorna å ena sidan och de socialpolitiska frågorna å den andra. Den utredning som vi har talat om är ett uttryck för det.

Jag menar, precis som Rasmus Ling, att det finns ett stort värde i att fortsätta diskutera dessa frågor på ett allsidigt och oängsligt - om vi ska använda det uttrycket - sätt. Det är allmänt sett lätt att instämma i att det, för att en sådan diskussion ska bli så informerad och produktiv som möjligt, är av värde att det finns goda kunskapsunderlag.

Exakt vilka de underlagen är och hur de ska inhämtas är ändå för min del en senare fråga. Nu tar vi hand om den här utredningen, och vi tar del av remissvaren. Detta kommer att bli utgångspunkten för våra avvägningar även i den delen framöver. Men för dagen säger jag: Stort tack för möjligheten att diskutera frågorna här i kammaren!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.