Gunnar Strömmer

Fru talman! Tack till Åsa Eriksson både för att frågan är lyft i kammaren i dag, för engagemanget i frågan och för att Jaanas och Andreas erfarenheter också når hit till regering och riksdag!

Låt mig börja med den sista fråga som ställdes. Avser jag och regeringen att göra någonting åt det här? Det raka svaret är ja. Vad är det då vi ska göra någonting åt och baserat på vilket underlag?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag sa i mitt svar att jag är medveten om Åklagarmyndighetens rapport eller interna granskning när det gäller tillämpningen av tillträdesförbud och de slutsatser som har dragits där. Jag sa också att jag är medveten om att andra aktörer har en annan uppfattning och en annan erfarenhet. Dessa bilder och erfarenheter går inte ihop.

För min del räcker det med det vittnesbörd som Åsa Eriksson har förmedlat i dag om verkligheten för de här två handlarna för att inse att vi inte kan låta problemet bero. Jag har dessutom träffat många butiksägare som både lyfter problematiken att det behandlas olika på olika ställen och andra svagheter med den befintliga regleringen.

Jag nämnde några delar i detta. En sådan sak är att utgångspunkten är att om någon har varit i butiken och stökat flera gånger ska man kunna få tillträdesförbud. Om någon är där och stökar eller begår den här typen av brott för första gången kanske det inte räcker för att få till ett tillträdesförbud.

En annan del handlar om vem det är som ska disponera frågan. Det är klart att Jaana och Andreas skulle ha kommit väldigt långt om de som i dag disponerar frågan, nämligen åklagare, skulle fatta beslut om tillträdesförbud för deras butik. Jag tycker att det också är värt att pröva frågan om handlarna själva inte ska ha rätt att fatta sådana beslut på ort och ställe för att ytterst själva kunna avgöra vilka som ska vara i butiken eller inte.

Den berättelse som Åsa Eriksson förmedlar reser möjligen också några andra frågor som har att göra med tryggheten och säkerheten för både kunder och medarbetare i butiker runt om i landet. Den reser frågor om kamerabevakning, om lokal polisiär närvaro, om möjligheten att använda annan väktarpersonal eller andra preventiva åtgärder för att minska utrymmet för personer som uppenbarligen tar sig den här typen av friheter i våra butiker.

Jag kan inte i dag ge en tidpunkt för när greppet om tillträdesförbuden ska tas. Det beror inte på att jag inte har någon idé om när det ska ske, utan jag tycker att det är bättre att berätta om det när vi verkligen gör detta. Men vi kommer att göra det, och dagens vittnesbörd är bara ytterligare ett uttryck för att behovet av en översyn av tillträdesförbuden är av nöden.

Fru talman! Åsa Eriksson har frågat mig vad jag avser att göra för att stoppa individer som upprepade gånger hotar och slåss i butik. Jag tackar för en väldigt relevant fråga.

Det råder ingen tvekan om att vi i regeringen och, tror jag, väldigt många med oss tar brottslighet och andra störningar som drabbar landets handlare på mycket stort allvar. Det gäller i särskild grad personer som hotar och brukar våld. Det påverkar kundernas trygghet, och det påverkar arbetsmiljön för dem som är anställda i butikerna på ett väldigt negativt sätt. Dessutom kan det förstås få väldigt negativa konsekvenser och leda till stora ekonomiska skador för de butiker som drabbas.

Lagen om tillträdesförbud trädde i kraft för snart fyra år sedan. Vid bedömningen av om en person ska förbjudas tillträde till en butik ska man väga in olika faktorer. En omständighet som särskilt ska beaktas är om personen som det rör tidigare har begått brott i butiken. Den som bryter mot ett tillträdesförbud kan dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Lagen om tillträdesförbud var ett steg i rätt riktning, men det är nu viktigt att följa upp lagstiftningen och säkerställa att den är effektiv och att tillträdesförbud kan meddelas i den utsträckning som krävs.

Förra året publicerade Åklagarmyndigheten en så kallad tillsynsrapport. Myndigheten anför där att andelen beviljade tillträdesförbud framstår som rimlig. Det sägs också där att det inte har konstaterats några betydande regionala skillnader i landet när det gäller hur lagstiftningen tillämpas. Samtidigt vet jag att andra berörda aktörer, inte minst butiksägare, har gett uttryck för en annan uppfattning och pekar på att dagens lagstiftning i vissa delar är otillräcklig. Det tycker jag att vi har anledning att ta fasta på. Det är därför vi sedan tidigare har aviserat att vi har för avsikt att se över tillträdesförbudet i syfte att göra det starkare, bland annat genom att se över möjligheten för en butiksägare att själv få avgöra vilka som ska välkomnas i hans eller hennes butik.

Regeringen har även tillsatt Straffreformutredningen, som har fått i uppdrag att lämna förslag som innebär skärpningar av straffen för flerfaldig brottslighet. Det har stor betydelse på det här området och på många andra områden, och jag ser fram emot att ta emot de förslagen senare i vår.

Jag vill i sammanhanget också säga följande: Utöver lagstiftning som ger ett effektivt skydd för butiksägare i just det här konkreta avseendet är det viktigt med en ökad polisnärvaro lokalt samt en snabbare hantering av de så kallade mängdbrotten. Det är ett viktigt skäl till att regeringen har tillfört polisen medel för att den ska kunna växa och till att rikspolischefen har fått ett tydligt uppdrag att förändra viktiga delar. En central del av det handlar just om att återupprätta en lokalt synlig och trygghetsskapande polis och att öka trycket i den utredningsverksamhet som tar sikte på de brott vi nu talar om, förstås i syfte att klara upp fler brott.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sammanfattningsvis tar jag och regeringen det problem som lyfts på mycket stort allvar, och vi är förstås beredda att överväga ytterligare åtgärder för att stärka skyddet för butiksägare och deras kunder.

Fru talman! Tack, Eva Lindh, för möjligheten att diskutera de här viktiga frågorna i dag!

Det är en realitet att vi för att lyckas komma åt den organiserade brottsligheten måste göra flera saker samtidigt. Vi måste förstås slå mot det grova våldet och bryta rekryteringen av barn och unga till de kriminella nätverken samt strypa den kriminella ekonomin.

Det är också en realitet att det här är en utveckling som har pågått under väldigt lång tid. Det dödliga skjutvapenvåldet tredubblades mellan 2012 och 2022, och vi är i dag i ett läge där den kriminella ekonomin omfattar 100–150 miljarder. Var och en förstår att det är en utveckling som har pågått under lång tid och ätit sig in i vårt samhälle. Det betyder också att det kommer att ta viss tid att lyckas trycka tillbaka den här brottsligheten och komma till den punkt där vi verkligen kan säga att vi har tagit tillbaka kontrollen.

Ett är dock säkert: Om vi gör som vi hittills har gjort kommer det att gå som det hittills har gått, och det kan inte gärna vara ett alternativ. Nu måste vi i stället göra andra saker, och det gäller inte minst bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten.

Jag skulle vilja säga att det perspektivet, om man verkligen tar det på allvar, betyder att vi även strukturellt och brett måste genomföra omfattande reformer på det här området. Jag nämnde tidigare att till exempel användningen av tvångsmedel historiskt sett av någon anledning inte har varit aktuell i bekämpningen av ekonomisk brottslighet på samma sätt som i bekämpningen av annan brottslighet, till exempel våldsam sådan. Jag tycker att det är väldigt bra att vi nu riktar hela den systemkraften mot de ekonomiska sidorna av brottsligheten.

Eva Lindh lyfter förtjänstfullt fram de stora reformer som nu genomförs när det gäller informationsdelning mellan myndigheter. Det jag kan konstatera är att vi med de stora reformer som vi nu genomför – vi har två steg kvar, ett som träder i kraft den 1 april eller möjligen den 1 maj och ett större som ska komma i höst – har uttömt de möjligheter att säkerställa ett effektivt informationsutbyte som vi har inom ramen för dagens modell. Det behövs av många skäl, inte minst för att bryta rekryteringen av barn och unga men också i högsta grad för att vi på ett effektivt sätt ska kunna strypa den kriminella ekonomin.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Nej, jag kan inte ställa ut ett sådant löfte eftersom jag inte vet om jag kan hålla det.

Vad jag däremot kan säga är att vi har övervägt frågan noggrant. Vi har gjort det nyligen, baserat på ett ordentligt utredningsunderlag, omfattande remissvar och en omfattande analys av hela detta underlag. Den analysen har helt enkelt landat i att när man väger fördelar och nackdelar mot varandra blir bördan för de skötsamma och kostnaderna högre än vinsterna i förhållande till brottsbekämpningen, detta i relation till att det skulle ta väldigt lång tid att genomföra en reform som bygger på resurser i den skalan, som vi alltså inte har i dag i form av revisorer.

Jag förstår på Eva Lindh att hon tycker att regeringen gör för lite. Jag hoppas att hennes case har en bättre grund än att bara hängas upp just på revisionsplikten, för i det här läget menar jag att det finns goda skäl att inte återinföra den.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Däremot gör vi en lång rad andra saker i relation till den ekonomiska brottsligheten, och jag har nämnt en del av detta i dag. Det hade naturligtvis varit mycket bättre om detta hade varit på plats för fem eller tio år sedan. Det är åtgärder som handlar om att säkerställa att de offentliga uppgifterna om företag i våra register är korrekta, att förhindra att målvakter används som företrädare för företag, att upptäcka brottsliga upplägg tidigare och att skärpa straff i relation till sådant som vi vet är reella problem när det gäller just användandet av bolag i brottsligheten.

Jag ska nämna en sak som jag själv tycker var väldigt viktig att ändra på i befintliga utredningsunderlag, och det var att säkerställa att hela verktygslådan i form av hemlig avlyssning och hemliga tvångsmedel i preventivt syfte mot den organiserade brottsligheten också kan riktas mot ekonomisk brottslighet.

Vi är överens om att det finns mycket mer att göra. I ett läge där den kriminella ekonomin bedöms omsätta 100–150 miljarder kronor om året är det uppenbart att vi inte kan säga att vi är på en plats där vi kan vara nöjda. Det kommer att krävas väldigt mycket mer för att verkligen lyckats strypa den kriminella ekonomin. Det kommer att krävas sådant som ligger utanför det som är huvudspåret för dagens diskussion, inte minst i snittet mellan det offentliga och det privata. Det är klart att insikten om att den kriminella ekonomin i dag till större del handlar om välfärdsrelaterad brottslighet och annan ekonomisk brottslighet än om narkotika understryker vikten av att gå fram med full kraft på den fronten.

Socialdemokraterna brukar ändå snappa upp och säger sig vara för allting. När ni får frågan om ni är för det som regeringen föreslår svarar ni att ni är för allting som är effektivt och som ger avsedd verkan.

Det borde nog tillämpas också på den här frågan, för jag tror att vi är i ett läge där ett återinförande inte skulle vara särskilt effektivt eller få avsedd verkan. Dessvärre skulle det i stället framför allt försvåra för och lägga bördor på dem som, helt riktigt, kanske i första hand drabbas av den här brottsligheten, det vill säga alla sjysta företagare som drabbas av en ohederlig och brottslig konkurrens.

För egen del tycker jag att det är toppen att vi får tillfälle att diskutera de här frågorna i dag. Jag tycker att det är toppen att det tycks finnas en bred uppslutning kring vikten av att bekämpa den ekonomiska brottsligheten på ett sätt som vi inte har gjort tidigare. För dagen får vi kanske konstatera att just när det gäller revisionsplikten har det vid en helhetsbedömning framstått som mer rationellt att flytta fram positionerna rejält på andra fronter.

Fru talman! Ja, det är klart att jag är beredd att överväga alla åtgärder som kan vara effektiva för att bekämpa brottslighet. När det gäller just revisionsplikten har den väldigt noggrant övervägts i en utredning. Underlaget har remitterats, och det har analyserats noggrant i Regeringskansliet.

För egen del är jag en mycket varm anhängare av revision. För de allra flesta företagare är revisorn, så att säga, den bästa vännen, den som säkerställer att saker och ting blir rätt, också för den som inte är ute i brottsliga syften, vilket alltså de allra flesta inte är. Det är ingen garant för någonting, men det är i varje fall någonting att luta sig mot, så att man vet att det man håller på med blir rätt. Ur den synvinkeln är jag en mycket, mycket varm anhängare av revision.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller den reform som mycket riktigt gjordes under alliansregeringen och som handlade om att ta bort revisionsplikten för de minsta företagen är det klart att intentionerna väldigt mycket handlade om att minska just krångel och lyfta bort kostnader. I ett litet företag kan kostnaden för en revisor vara rätt stor, jämfört med om samma kostnad ska bäras av ett större företag. Dessa intentioner har naturligtvis också blivit verklighet.

Sedan är det en realitet att det finns en intressemotsättning. Det är klart att det på marginalen finns de som genom att inte ha en revisor kan använda bristen på sådan insyn till att begå brott eller andra oegentligheter. Då landar vi mer i avvägningsfrågan: Är det här ett effektivt verktyg, eller kommer bördan i praktiken att bäras av de allra flesta, som är hederliga, medan de som är ute i kriminella syften löser detta på andra sätt?

Jag kan inte säga att det var alldeles självklart, men när vi lade ihop underlagen tyckte jag ändå att det var relativt tydligt att det här blir för trubbigt.

Jag tänker på alla de åtgärder som ligger på bordet och för den delen också på alla ytterligare åtgärder som vi kommer att behöva vidta framöver. Jag nämnde till exempel näringsförbudet, som jag tror är en mycket effektiv väg att gå om man med precision vill komma åt dem som verkligen ska bort, så att säga, från olika marknader.

Men det här blir för trubbigt. Det skulle i praktiken drabba väldigt många skötsamma, men de som inte är skötsamma skulle hitta andra sätt att komma undan i sin kriminalitet.

Nu vill jag inte alls misstänkliggöra någon yrkeskår, men någonting som kännetecknar den organiserade brottsligheten numera är att man bygger egna system, också med så kallade möjliggörare: egna revisorer, egna advokater och egna rådgivare av olika slag. Jag tror alltså att risken att kriminella skulle ta sig runt även en sådan här reform skulle vara betydande, medan alla hederliga företagare bara skulle drabbas av ökad administration och högre kostnader.

Till detta kommer för övrigt realiteten att någon måste utföra det här jobbet. Man kan göra en reflektion. Vad gör alla revisorer numera? Många ägnar sig numera åt hållbarhetsredovisning. Det är ägnat att möta andra viktiga samhällsmål. Men det är en realitet att de som arbetade med detta bedömde att det skulle ta väldigt lång tid att bygga upp kapaciteten, att göra en sådan här väldigt stor utbyggnad av revisionsplikten, varför det on the balance framstod som inte särskilt lämpligt att gå fram med den här åtgärden.

Detta är alltså inte på något sätt ett uttryck för att vi skulle sky några medel i den här delen, utan tvärtom ett uttryck för att vi, när vi nu rullar fram så brett, måste göra det med precision, så att vi vet att vi med det vi gör kommer åt det problem som vi vill lösa utan att i onödan lägga bördor och belastningar på alla skötsamma och hederliga.

Fru talman! har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att återinföra revisionsplikten för fler aktiebolag för att minska den ekonomiska brottsligheten.

Låt mig börja med att säga att det i de allra flesta företag naturligtvis finns en strävan efter att följa lagar och regler. Men under senare år har det med tydlighet framgått att företag också används för brottsliga ändamål på ett alltmer systematiskt sätt. Brottslighet i företag leder till att samhället drabbas av stora förluster, och hederliga näringsidkare riskerar att slås ut när de tvingas konkurrera med oseriösa och brottsliga aktörer. Med de vinster som genereras i bolag kan också annan grov brottslighet finansieras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är helt överens med Eva Lindh om att vi ska göra det svårt för oseriösa och kriminella aktörer att driva företag och att använda företag som verktyg för brottslighet. Regeringen arbetar därför aktivt på flera plan för att förhindra detta. Låt mig nämna en del av vad vi gör.

Den 1 januari trädde en rad åtgärder i kraft med anledning av regeringens proposition Bolag och brott. Åtgärderna syftar bland annat till att säkerställa att de offentliga uppgifterna om företag är korrekta, att förhindra att målvakter anmäls som företrädare för företag och att så tidigt som möjligt upptäcka brottsliga upplägg i företag. I linje med detta har Bolagsverket också fått bättre verktyg i arbetet mot brott i företag. Maxstraffet för brott mot det så kallade målvaktsförbudet har skärpts från ett till två års fängelse, och företagskapning har kriminaliserats genom en särskild straffbestämmelse.

Under hösten utreddes också i snabbspår hur näringsförbudet kan utökas till att omfatta den som har gjort sig skyldig till organiserad eller systematisk brottslighet, även om personen inte bedrev näringsverksamhet vid brottstillfället. Det arbetet pågår nu på Regeringskansliet. Regeringen har även gett Brottsförebyggande rådet, Brå, i uppdrag att studera hur bolag används som brottsverktyg av aktörer i den kriminella miljön och föreslagit åtgärder som stärker informationsutbytet mellan myndigheter. Det arbete som nu görs kommer att väsentligt flytta fram samhällets positioner i kampen mot den ekonomiska brottsligheten.

Sedan är det naturligtvis viktigt att de åtgärder som vidtas är effektiva och träffsäkra och att de slår just mot den kriminella ekonomin. Vi ska undvika sådant som drabbar vanliga näringsidkare med orimliga bördor.

Det är en realitet att det inte går att dra några säkra slutsatser om i vilken mån förekomsten av en revisor bidrar till att motverka brott i företag. Revision är ett trubbigt verktyg mot den avancerade brottslighet där företag införskaffas för att under en relativt kort tid användas för flera olika typer av brott. Vad som däremot stod klart, när vi gjorde den här avvägningen, var att ett återinförande av revisionsplikten skulle bli väldigt kostsamt för alla företagare och innebära försämrade möjligheter för dem att växa och anställa fler människor. Det gäller inte minst de allra minsta företagen.

Till detta kommer realiteten att efterfrågan på revisionstjänster påtagligt skulle öka. Det är ett försiktigt byråkratiskt uttryck för att säga att det skulle öka alldeles oerhört, på ett sätt som i praktiken skulle göra att detta skulle bli väldigt svårt att hantera eller leva upp till. Det betyder också – man kan titta på den här utredningen – att det skulle ta väldigt lång tid innan en sådan här reform skulle kunna få genomslag i praktiken.

Detta är bakgrunden till att vi, när vi vägde ihop helheten, valde att gå fram med alla andra förslag från utredningen – plus att göra väldigt många andra saker – men i det här läget valde att avstå just från frågan som avser revisionsplikten för små aktiebolag. Men vi får förstås följa detta och se hur saker och ting utvecklar sig och om även den frågan kommer i ett annat ljus när vi blickar framåt.

Fru talman! Eftersom Patrik Björck nämner den tidigare nationella säkerhetsrådgivaren vill jag gärna säga att det är bra att ha viss precision i hur man beskriver frågorna. Jag upplever att det finns ett värde i detta eftersom frågorna är så betydelsefulla. Låt mig bara konstatera att just det tillsättningsförfarandet har granskats av konstitutionsutskottet, och ett enigt konstitutionsutskott, inklusive Patrik Björcks eget parti, fann att det inte hade framkommit några brister i hur detta hade skötts.

Nu har jag förstått att processen återigen ska bli föremål för granskning i KU. Jag är övertygad om att det kommer att göras på ett noggrant och bra sätt. Jag tror ändå att det är angeläget – om man nu ska använda det begreppet – att man också i enskilda fall kan luta sig mot en granskning som har gjorts av någon som har haft i uppgift att reda ut om det faktiskt har förekommit vänskapskorruption eller inte.

Med allt detta sagt är jag väldigt glad över att vi har haft möjlighet att tala om dessa viktiga frågor i dag. Det har handlat om vänskapskorruption, om de stora korruptionsrisker som finns mellan det privata och det offentliga, om de bredare riskerna för otillbörlig påverkan och infiltration, om korruption i relation till den systemhotande organiserade brottsligheten och väldigt mycket annat. Vi kan också vara överens om värdet av att höja vår kunskap om dessa frågor på olika sätt, även om vi möjligen kan tvista om exakt i vilka processer det lämpligen bör ske.

Jag tror för egen del att det finns ett behov av att skärpa lagstiftningen i vissa avseenden. Det återstår att se om utredningen gör samma bedömning.

Jag vill också lyfta fram det arbete som nu sker baserat på den nya nationella handlingsplanen mot korruption, som också har kommit på plats i närtid.

En annan viktig process som det inte har talats så mycket om gäller hela upphandlingsapparaten, där det till exempel är en stor brist att det inte finns nationella register som är enkla för kommuner att slå i för att veta vilka aktörer man har att göra med och så vidare. Där finns det väldigt mycket att göra. Låt oss återkomma till detta i lämpligt format framöver!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Låt mig kommentera några av de frågor som har lyfts här.

Självklart måste vi höja kunskapen om dessa frågor precis som om många andra frågor. Sedan kan man ha olika uppfattning om i vilket format detta bör ske för att vara så effektivt och ändamålsenligt som möjligt. Vi uppfattar att det finns många goda initiativ ägnade att öka kunskapen om dessa frågor och även kombinera detta med praktisk tillämpning.

Låt mig exempelvis nämna det uppdrag som regeringen har gett Statskontoret och Brottsförebyggande rådet. Det handlar om att baserat på en bred kunskap om dessa frågor både ta fram och sprida stödmaterial till olika aktörer i den offentliga förvaltningen för att på ett konkret sätt kunna arbeta mot korruption och andra närliggande problem.

Det är klart att vi måste lära oss mer, och det är klart att den utredning som nu har ett skarpt lagstiftningsuppdrag inte kommer att lämna förslag baserat på ett tomt hål av okunskap. Det ligger i utredningens natur att de lagförslag som ska läggas fram måste baseras på en gedigen analys av de problem som de olika lagstiftningsåtgärderna ska angripa.

Låt mig också ta upp frågan om balansen mellan att å ena sidan skydda offentliganställda och å andra sidan flytta fram positionerna när det gäller ansvarsutkrävande – det som i diskussionen har kallats för tjänstemannaansvar eftersom det var så modellen såg ut en gång i tiden.

Från en del håll hör man kritiska röster som tycker att man på det sättet riktar ljuset mot enskilda medarbetare i det offentliga. Men jag vill säga att båda sidorna behövs.

Å ena sidan behöver vi bygga ett robust skydd för medarbetare i det offentliga som kan bli föremål för otillbörlig påverkan eller utsättas för hot eller andra påtryckningar. Det straffrättsliga skyddet tror jag inte kommer att räcka, utan jag tror att vi kommer att behöva göra fler saker. Jag kan peka på en sådan sak som vi har gjort när det gäller polisen och som kanske kan bli nödvändig i andra yrkeskategorier, nämligen möjligheten att fatta beslut utan att skriva under med sitt personnamn. Man kan skriva under med ett tjänstenummer hos polisen. Man kan också hitta andra sätt att skydda beslutsfattare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Å andra sidan finns det ett intresse av transparens. Ett myndighetsbeslut som har ingripande konsekvenser för enskilda måste ju också kunna följas upp och granskas, och det måste i många fall kunna överklagas. I det ljuset måste man också se hur utredningen ser på just ansvaret för konsekvenserna av beslut.

Det offentliga utövar ju också makt mot enskilda. En del av den transparens vi vill uppnå handlar också om att för medborgarna kunna visa vem som är ansvarig för ett visst beslut och hur vi kan utkräva ansvar för besluten. Vi måste alltså både skydda offentliganställda i olika roller och samtidigt tydliggöra möjligheten att utkräva ansvar för beslut, som dels ska vara transparenta och dels vara möjliga att följa upp för medborgarna.

Om man nu ska ta dessa frågor på allvar, exempelvis vänskapskorruption, kanske man ibland också ska uttala sig med något större precision om saken. Jag snappade till exempel upp att vi skulle ha sett väldigt många exempel på vänskapskorruption på senare tid. Well, låt då de instanser som har till uppgift att granska dessa frågor göra det och komma med sina slutsatser. Det gäller för all del också lönesättningsfrågor i Regeringskansliet.

Mig veterligen finns det inget underlag från konstitutionsutskottet eller någon annan instans som pekar på att detta skulle vara ett grasserande problem. Men det är möjligt att interpellanten har tillgång till annat källmaterial än de som granskar dessa frågor i offentligheten har.

Fru talman! Låt mig börja med frågan om varför den tidigare utredningen lades ned. Det gjordes för att vinna tid. Det var en utredning som inte hade i uppdrag att lämna några skarpa förslag och inte hade något lagstiftningsuppdrag, utan den hade ett bredare kunskapshöjande uppdrag. Vi valde att lägga ned den för vi ville gå till handling, både genom att förnya den handlingsplan mot korruption som redan är beslutad och igång och genom att ersätta den tidigare utredningen med en ny utredning som fick ett brett och skarpt lagstiftande uppdrag.

Låt mig gå över till de frågor som har tagits upp. Det handlade först om marknadisering. Jag antar att det med det menas korruption i relationen mellan det offentliga och det privata. Det handlade också om vänskapskorruption, om man med det menar att man ger otillbörliga förmåner till exempel i samband med tjänstetillsättningar, som då inte baseras på förtjänst och skicklighet utan på personliga relationer. Allt detta omfattas av den nya utredningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När vi säger att det är ett brett uppdrag är det inte för att säga att vissa saker inte ska vara med eller att vi inte vill tala om vissa saker, utan det uppdrag som utredningen har och de lagstiftningsfrågor som ligger på utredningens bord tar sikte på alla varianter. Man kan tänka sig att otillbörliga förmåner i samband med en anställning kan uppkomma på grund av vänskap eller andra personliga relationer, att man vill ha ekonomisk vinning eller att man är föremål för hot eller utpressning. Det kan finnas en lång rad olika orsaker till att exempelvis en tjänstetillsättning inte gått till på rätt sätt. Alla dessa aspekter finns med i den nya utredningens uppdrag.

Det långa talets korta mening är att alla de relevanta frågor som tagits upp av både Patrik Björck och Eva Lindh ingår i utredningsgreppet. Och skälet till att vi lade ned den förra utredningen var att vi ville vinna tid. Den var för bred och hade inget skarpt lagstiftningsuppdrag. Vi ersatte den med dels en konkret handlingsplan mot korruption, som redan är igång, dels ett utredningsupplägg som fick just ett skarpt lagstiftningsuppdrag. Jag ser mycket fram emot att ta del av underlagen.

Jag vill också ta mig an frågan om huruvida korruptionen har ökat eller minskat i Sverige. Det refererades bland annat till Transparency Internationals index – jag vet inte om det sades rakt ut, men det är det som har varit aktuellt på senare tid. En del problematiserar index av denna typ och menar att det är svårt att läsa ut konklusioner av dem. Men man kan läsa dem tillsammans med andra underlag, till exempel sådant polisen ger uttryck för i årsrapporter och annat. I exempelvis årsrapporten för 2023 slår polisens avdelning för särskilda utredningar fast att korruption, insiderverksamhet och infiltration är växande problem i offentlig förvaltning. Om vi läser ihop olika saker tror jag att vi kan ha som utgångspunkt att dessa problem är växande i Sverige, inte avtagande.

En särskild aspekt av detta, som vi inte diskuterat i dag men som jag ändå tycker måste föras in för att vi ska få en bredare bild av problematiken, är att det riktigt nya i Sverige är inslaget av organiserad brottslighet. Vi talar om vari systemhotet består, och utöver förfärliga konsekvenser för enskilda brottsoffer består det i att detta är en brottslighet som har enormt offensiva anspråk och äter sig in i den offentliga förvaltningen – apropå detta med snittet mellan privat och offentligt. Den korrumperar också privata marknader genom att använda bolag som brottsverktyg, och den skär emellan och tar sig in i offentlig verksamhet och annat. Allt detta totalt sett motiverar de reformgrepp som nu tas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Patrik Björck har frågat mig om jag och regeringen tänker se över hur vänskapskorruption kan bekämpas vid utnämningar och rekryteringar samt om regeringen i så fall kan tänka sig att ge tilläggsdirektiv som beaktar vänskapskorruption till Utredningen om straffrättsliga åtgärder mot korruption och tjänstefel.

Anställningar inom staten ska ske på sakliga grunder. Den arbetsgivarpolitiska delegeringen i staten innebär att personal- och kompetensförsörjning är frågor för respektive myndighets verksamhet. Myndighetens ledning ansvarar inför regeringen för verksamheten och ska se till att den bedrivs effektivt och enligt gällande rätt. Regeringen följer löpande upp myndigheternas verksamhet.

Att bekämpa korruption i alla dess former är en central fråga för regeringen, och arbetet bedrivs på bred front. I somras fattade regeringen beslut om en ny handlingsplan mot korruption och otillåten påverkan. Med den tas ytterligare steg för att stärka den offentliga förvaltningens förmåga att stå upp mot korruption, infiltration och otillåten påverkan. I handlingsplanen ingår även att stärka de statsanställda i deras tjänstemannaroll.

Vi stärker skyddet för offentliganställda mot våld, hot och trakasserier för att värna integriteten i det offentliga beslutsfattandet. Senast nu i februari beslutade regeringen om en lagrådsremiss med förslag på ett stärkt straffrättsligt skydd för offentliganställda. Förslagen innebär bland annat att bestämmelserna om våld eller hot mot tjänsteman utvidgas och förtydligas, samt att straffskalorna skärps. Lagändringarna föreslås träda i kraft i juli i år.

Ytterligare ett viktigt led i regeringens arbete är den översyn av det straffrättsliga regelverket gällande korruption och tjänstefel som Patrik Björck uppmärksammat. Utredningen har ett brett uppdrag och ska lämna skarpa lagstiftningsförslag. I uppdraget ingår bland annat att ta ställning till om dagens regelverk för korruptionsbrotten behöver moderniseras och göras mer effektivt och om det straffrättsliga ansvaret för tjänstefel bör utvidgas.

Allmänheten har berättigade krav på att offentlig verksamhet bedrivs på ett ansvarsfullt och korrekt sätt, och det behövs ett effektivt system för individuellt ansvarsutkrävande när det begås olika typer av felaktigheter. Här kan ett utvidgat tjänstefelsansvar komplettera regleringen om mutbrott och andra korruptionsbrott. Jag ser fram emot utredningens förslag, som kommer att utgöra ett viktigt underlag för regeringens fortsatta arbete.

Att bekämpa och trycka tillbaka korruption och otillåten påverkan handlar ytterst om att värna vårt fria och öppna samhälle och tilliten till rättsstaten. Regeringen tar dessa frågor på största allvar och kommer att fortsätta att driva på arbetet med dem.

Fru talman! Tack, Katja Nyberg, för möjligheten att diskutera dessa viktiga frågor i dag!

Polisen har stor betydelse i vårt samhälle i fredstid och för totalförsvaret i ett läge då vi hanterar både hot av hybridkaraktär och hot mot vår yttre säkerhet. Polisen har en oerhört central roll att spela. Den insikten har i högsta grad förstärkts av att det är krig i Europa. De erfarenheter som har dragits av kriget i Ukraina är en viktig bakgrund till att vi redan 2023 valde att tillsätta en utredning som på ett systematiskt sätt går igenom alla frågor som har relevans och som Katja Nyberg också tog upp. Bland de frågorna finns både den om kombattantstatus och den om behovet av att återinrätta en beredskapsresurs inom polisen för att kunna hantera hot av olika slag.

Jag ser fram emot att ta emot denna utredning inom två månader. Den kommer att ge oss en bas för att föra en viktig diskussion och framför allt vidta relevanta åtgärder för att stärka polisens roll i samhället i stort i fredstid och i totalförsvaret. Vi ska rusta dem för alla de hot som vi här och nu och – vad det verkar – även under överblickbar framtid måste räkna med att hantera.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det är en mycket välkänd moderat position som har kommit till uttryck här i riksdagen under många år att vi ska återinföra en polisiär förstärkningsresurs – det som tidigare var beredskapspolisen. I det utredningsuppdrag som ligger på bordet och vars resultat ska redovisas i mitten av april är detta en av huvudfrågorna. Det ligger också i linje med sådant som uttalats av exempelvis Försvarsberedningen tidigare.

Det har naturligtvis hänt en hel del sedan 2012, både i vår omvärld och vad gäller våra egna politiska prioriteringar när det kommer till att möta hoten mot vår inre och yttre säkerhet. Det ska vi förstås också väga in när vi nu ska utforma en förstärkningsresurs. Man skulle kunna kalla det en beredskapspolis för vår tid, vår nya tid eller vår framtid.

Jag ser mycket fram emot att ta del av utredningens förslag i de här delarna. Vad gäller betydelsen av en sådan resurs är det helt korrekt som Katja Nyberg lyfte fram att det är något som Moderaterna har pekat på under lång tid. Det är också min uppfattning. Jag ser fram emot att ta del av utredningens förslag om hur en sådan resurs ska utformas för vår säkerhetspolitiska tid.

Fru talman! Tack, Katja Nyberg, för möjligheten att få diskutera dessa väldigt viktiga frågor i dag!

Låt mig börja med att svara väldigt rakt på den avslutande frågan: Ja, polisen har en utomordentligt viktig roll både i samhället och i totalförsvaret. Det kommer förstås till uttryck redan i fredstid genom att polisen har just den särskilda rollen som beredskapsmyndighet i rättsväsendet och bredare än så.

Den utredning vi initierade 2023 sker också mot den bakgrunden, både insikten om polisens betydelse i totalförsvaret och insikten om att omvärldsutvecklingen gör det motiverat för oss att genomlysa alla relevanta frågeställningar på området på ett ordentligt sätt för att kunna fatta nödvändiga beslut när vi blickar framåt.

Säkerhetsläget har varit allvarligt under en längre tid och får också sägas ha eskalerat över tid. Det är också bakgrunden till den utredning jag nämner, som tillsattes i just detta syfte och som omfattar alla de utomordentligt relevanta frågor som Katja Nyberg lyfter upp i sin interpellation och i sitt inlägg här.

Frågan om samspelet mellan polisen och Försvarsmakten är ett centralt tema för utredningen. Vi har adresserat den även på andra sätt under mandatperioden, till exempel genom att ge ett särskilt regeringsuppdrag till Polismyndigheten och Försvarsmakten att inom ramen för dagens reglering utveckla och stärka sitt samspel. Det är dock uppenbart att det krävs mer, vilket är skälet till att exempelvis också frågan om polisiär beredskapsresurs finns med som en viktig del i utredningen.

Jag uppskattar också den otålighet när det gäller att komma framåt som Katja Nyberg ger uttryck för. Glädjande nog behöver vi inte vänta så länge på underlag för att föra frågorna framåt eftersom utredningen ska redovisa sitt uppdrag inom loppet av två månader. I ljuset av det underlaget ska regeringen både på ett tydligt sätt artikulera sina egna positioner och föra reformer och åtgärder framåt i ett skyndsamt tempo.

Fru talman! Katja Nyberg har frågat mig om jag kan redogöra för min syn på betydelsen av den folkrättsliga statusen för polisen samt hur jag ser på vikten av att svensk polis ges goda förutsättningar att stödja samhället i krig och om jag avser att ta några initiativ utifrån min ståndpunkt.

Först och främst vill jag förstås understryka att polisen har en mycket viktig roll i samhället och i totalförsvaret. I egenskap av beredskapsmyndighet ska polisen ha god förmåga att motstå hot och risker, förebygga sårbarheter, hantera fredstida krissituationer och genomföra sina uppgifter vid höjd beredskap. Att polisen har viktiga uppgifter inom totalförsvaret följer också av Sveriges medlemskap i Nato och alliansens sju rekommendationer eller baskrav för motståndskraft.

Under senare år har det säkerhetspolitiska läget allvarligt försämrats. Det finns en breddad och förhöjd hotbild mot Sverige och svenska intressen. Även den inre säkerheten i Sverige är hotad. Situationen är allvarlig och kräver att polisens beredskap är god. Det var mot denna bakgrund som regeringen i oktober 2023 tillsatte en utredning som ska föreslå åtgärder som stärker polisens förmåga att genomföra sina uppgifter i fredstid samt vid höjd beredskap och ytterst i krig.

En av de frågor utredningen ska ta ställning till är vilka uppgifter och vilken folkrättslig ställning polisen ska ha i krig. En grundläggande princip i krig är att civilbefolkningen ska skyddas. Därför görs det i krig skillnad på väpnade styrkor och civila. De väpnade styrkorna består i sin tur av stridande, eller kombattanter, och icke-stridande, eller icke-kombattanter. Det är i princip endast kombattanter som har folkrättslig befogenhet att direkt delta i fientligheterna i en väpnad konflikt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För polisen gäller enligt den nuvarande ordningen att de vid krig förväntas både fortsätta utföra sitt civila uppdrag och delta i det väpnade försvaret. Polisen växlar alltså folkrättslig status mellan kombattant och civil, beroende på uppgifternas karaktär. Den utredning jag nämnde ser nu över om denna ordning bör förändras och i så fall vilken folkrättslig status polisen bör ha. Det är en komplicerad fråga, och jag vill i dag inte föregripa utredningens överväganden.

En annan fråga som utredningen ska ta ställning till är om en polisiär förstärkningsresurs ska införas. Uppdraget ligger i linje med det som Försvarsberedningen uttalade redan 2017 om att det bör övervägas att inrätta en sådan i syfte att förstärka och frigöra polisens resurser vid höjd beredskap och ytterst krig.

Syftet med utredningen är att stärka polisens beredskap och förmåga att utföra sitt uppdrag i fredstid och i krig. Jag ser fram emot utredningens förslag, som enligt plan ska redovisas senast den 15 april i år.

Fru talman! Jag tackar än en gång Teresa Carvalho för möjligheten att diskutera dessa frågor i dag. Jag tycker att det är utmärkt att de lyfts fram i olika sammanhang, inklusive i justitieutskottets arbete, och att det finns en sådan bred uppslutning kring insikten om vilka förfärliga konsekvenser det får när personer håller sig undan ansvarsutkrävande när det gäller allvarlig brottslighet samt om hur moraliskt stötande detta är. Det kan få en dubbelt drabbande effekt för brottsoffer och kanske också för det omgivande samhällets tilltro till rättssystemets effektivitet. Jag välkomnar att det finns en bred samsyn kring det.

Teresa Carvalho har enligt mig ingen annan tonalitet, utan det är ganska klara besked i sak. Alla de frågor Socialdemokraterna lyfter fram i dag är föremål för processer i regeringens arbete. Jag har tagit fasta på när det gäller den digitala delgivningssidan och den konklusion som finns där i form av en hemställan från ett antal myndigheter precis hur vi tänker gå till väga med denna process. Jag kommer att återkomma även publikt till hur vi arbetar med de andra frågorna.

Skälet till att det inte blev en bredare uppslutning i utskottet var inte för att någon avvisade frågorna i sak utan för att processerna redan är pågående i Regeringskansliet.

Som sagt var: mindre fokus på gärningsmannen och mer fokus på brottsoffer och på det omgivande samhällets berättigade anspråk på skydd mot allvarlig brottslighet. Detta är ett perspektivskifte som har sin relevans också i detta sammanhang, så låt oss göra det enklare att komma åt alla dem som håller sig undan rättvisan, bland annat på det sätt som vi har diskuterat i dag.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det blev en ganska komplicerad fråga om det processuella. Om jag får föra tillbaka diskussionen till samhällsproblemen kan jag konstatera att det som jag nu aviserar är att vi arbetar ordentligt med de förslag som lagts fram i den hemställan som mycket riktigt har kommit från ett antal myndigheter. Det handlar om ganska ingripande och viktiga reformer om delgivning.

Det handlar om att man ska kunna sköta delgivning på statliga servicekontor och begära biträde av andra myndigheter för att kunna genomföra delgivningar. Det handlar om tillgänglighet för delgivning som ett villkor för vissa utbetalningar från välfärdssystemen. Det handlar också om att på olika sätt utveckla funktionaliteten på olika plattformar där dessa frågor hanteras.

Vi har bestämt exakt hur dessa frågor kommer att tas om hand i den utredning som vi avser att tillsätta. Jag kommer inte att i dag redovisa klockslaget för detta, utan den informationen tänker jag dela när vi gör det. Det råder dock ingen tvekan om att arbete pågår i ljuset av den hemställan som nämndes tidigare.

Teresa Carvalho efterfrågade min viljeinriktning vad gäller de andra frågorna, alltså frysning av preskription och kriminalisering av att hålla sig undan. Jag tycker att de problem som belyses är av det slaget att viljan måste vara att komma åt dem. Exakt hur vi ska komma åt dem är möjligtvis någonting som återstår att se, men att både frysning av preskription och kriminalisering är möjliga vägar framåt är jag beredd att säga på ort och ställe.

Jag ska återkomma till exakt på vilket sätt vi nu arbetar med frågorna och avser att komma tillbaka till dem så att riksdagen kan få ett genomarbetat underlag att ta ställning till vad det lider.

Fru talman! Tack till Teresa Carvalho för möjligheten att diskutera de här frågorna i dag, även om det som Teresa Carvalho säger förstås sker i ett läge där uppmärksamheten hos en stor del av samhället och även hos en stor del här i riksdagen är riktad åt ett annat håll. Samtidigt har vi i dag förmått samlas och hedra dem som miste livet i den förfärliga masskjutningen i Örebro genom den tysta minut som hölls också i den här kammaren, och vi har även diskuterat frågorna tillsammans med rikspolischefen i justitieutskottet. Vi klarar nog alltså av att göra både och.

Vi ska ge den förfärliga händelsen i Örebro all den uppmärksamhet som den i sig förtjänar, som de drabbade har rätt att förvänta sig och som det omgivande samhället förväntar sig att vi ska ge den. Det handlar förstås både om att ta hand om den konkreta situationen och om att, när vi blickar framåt, fråga oss vad det här betyder för vårt samhälle i stort och vad vi ska göra med det.

Inget av detta utesluter att vi diskuterar andra frågor, vilket vi gör i dag. Jag håller helt med om den problembild som tecknas i den här diskussionen och om vikten av att göra någonting åt detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Bakgrunden till att det röstats som det röstats i utskott är ju att alla frågor som aktualiserats är föremål för pågående processer i Regeringskansliet. Dessa processer omfattar alla de frågor som Socialdemokraterna har pekat på: den digitala delgivningen, kriminalisering av att hålla sig undan och preskriptionsfrågorna. Jag har i dag aviserat att flera av dessa frågor kommer att ingå i en utredning som vi kommer att tillsätta. De andra frågorna är också föremål för beredning i Regeringskansliet. Jag kommer att återkomma till exakt vilka processer de kommer att omhändertas i.

Vi är helt överens om att göra någonting åt detta. Det gör regeringen också. Om det finns fler tankar om hur man på olika sätt ska kunna komma åt det här beteendet, som drar väldigt mycket resurser i rättsväsendet och som dessutom är stötande i relation till brottsoffer och till det omgivande samhället, är jag naturligtvis beredd att lyssna även på det.

Fru talman! Teresa Carvalho har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att man inte ska kunna slippa straff genom att gömma sig undan rättvisan.

Svaret på den frågan är ja, och jag vill gärna närmare utveckla på vilket sätt.

Som bakgrund är det så att regeringen lägger om rättspolitiken i stort. Vi gör det för att åstadkomma ett grundläggande perspektivskifte från ett alldeles för ensidigt fokus på gärningsmannen till ett fokus på brottsoffer och samhällsskydd. En central del i det är förstås att fler brott ska utredas och lagföras. Det är viktigt av flera skäl, såsom samhällets tilltro till rättsväsendet och, förstås, brottsoffers upprättelse.

Regeringen vidtar också en lång rad åtgärder för att den som begår brott inte ska kunna hålla sig undan rättvisan. En sådan sak är arbetsmetoden som kallas snabbare lagföring och som tydligt har minskat utrymmet för den misstänkte att förhindra eller fördröja rättsprocessen. Det har gjort det möjligt att ha en domstolsprövning i väldigt nära anslutning till brottet, bland annat genom det nya delgivningssätt som kallas tillgänglighetsdelgivning. I juni förra året fattade regeringen beslut om att försöksverksamheten med snabbare lagföring även för lagöverträdare under 18 år ska fortsätta och byggas ut i hela landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har också gjort det möjligt för brottsbekämpande myndigheter att använda hemliga tvångsmedel när man ska verkställa frihetsberövanden av olika slag. Det har vi förstås gjort för att man på ett snabbare och mer effektivt sätt ska kunna lokalisera personer som försöker hålla sig undan utredning, lagföring och straff.

Regeringen har även gett ett antal centrala myndigheter i uppdrag att förstärka det internationella arbetet mot organiserad brottslighet. Det har vi gjort i syfte att öka lagföringen av kriminella som gömmer sig utomlands och därifrån orkestrerar skjutningar, sprängningar och annan brottslighet som utförs på våra gator. I alla våra kontakter utomlands arbetar vi för att öka trycket för att svenska kriminella som uppehåller sig i andra länder ska utlämnas, lagföras och berövas sina brottsvinster.

Jag vill gärna också lyfta fram att regeringen så sent som i december lämnade en proposition till riksdagen som innehöll förslag gällande den så kallade straffrättsliga preskriptionslagstiftningen (prop. 2024/25:59). Förslagen är omfattande till sin karaktär. Vi ser till att fler av dem som har begått brott inte kommer undan ansvar på grund av preskription. Det innebär bland annat att brott som kan straffas med livstids fängelse aldrig ska vara föremål för preskription och att utdömda fängelsestraff aldrig ska preskriberas.

Vi vidtar alltså en rad åtgärder för att göra det svårare att gömma sig undan rättvisan.

När det gäller delgivning har regeringen redan initierat ett sådant arbete. Bland annat har vi för avsikt att tillsätta en utredning som till exempel ska se över möjligheterna till effektivare delgivning, och det innefattar även frågan om digital delgivning. Frågan om att kriminalisera att hålla sig undan delgivning och frågan om att frysa preskriptionstiden under delgivningsperioden kommer att tas om hand i kommande processer.

För mig och regeringen är det en självklarhet att kriminella inte ska kunna slippa straff genom att hålla sig undan, och det är förstås välkommet att fler partier är engagerade i de frågorna.

Fru talman! Det gläder mig mycket att Gustaf Lantz är glad.

När jag väl avgår som justitieminister efter valet 2030 och vid den tidpunkten lämnar över till en yngre moderat förmåga hoppas jag att vi ska kunna blicka tillbaka på en tid som varit framgångsrik i många olika avseenden och även på detta område. Jag hoppas dock att vi långt innan den tidpunkten ska ha flyttat fram positionerna rejält.

Vi tar diskussionen om det vi pratat om i dag vidare och ser om det finns ett lämpligt sätt att hantera den frågan framåt. Tills vidare gläds vi åt det viktiga steg som tas redan den 1 mars i år. Då får vi en lagändring på plats som gör det möjligt att upptäcka narkotikapåverkade förare i trafiken på ett mycket bättre sätt än i dag. Det blir då möjligt att göra rutinmässiga ögonundersökningar i trafiken utan att det finns en misstanke om brott.

Redan det är en viktig framgång på det här området, men det finns säkerligen mycket mer att göra för att värna medborgarnas trygghet och säkerhet i trafiken, liksom för all del många andras - exempelvis polisers - trygghet och säkerhet i trafiken.

Jag tycker att vi kan avrunda med att konstatera att inte bara Gustaf Lantz utan även jag är glad för att vi fick möjlighet att diskutera det här i dag. Vi återkommer till frågorna på ett lämpligt sätt framöver.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag vill återigen bekräfta att det samhällsproblem som Gustaf Lantz lyfter upp verkligen är stort och reellt. Det handlar förstås om att vi alla vill värna om medborgarna, som i alldeles för hög grad exponeras för sådana här risker i trafiken. Alltför många människor omkommer, och av dem omkommer i sin tur alltför många i olyckor där det förekommer alkohol och droger hos den som orsakar olyckan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker också att det i sammanhanget är viktigt att värna om polisen - vilket även Gustaf Lantz gör - som också utsätts för dessa risker i sitt viktiga uppdrag. När det gäller rättsväsendet tycker jag att arbetsbelastningsfrågorna är relevanta även om de förstås också illustrerar att invändningen om eftersupning naturligtvis inte ger trumf. Den kan man naturligtvis överbevisa, och det sker också i hög grad.

När det gäller den principiella frågan redogjorde jag för utredningens två argumentationslinjer. Den ena var den mer principiella om att var och en ska ha rätt att dölja sin egen brottslighet. Den andra gällde mer praktiska komplikationer. Jag är förvisso en varm supporter av denna princip.

Jag tror att var och en kan uppleva att det också finns andra viktiga principiella värden i samhället även när det gäller brottsbekämpningen och legitimiteten i rättsordningen. Dessa måste naturligtvis också in i den här ekvationen. För min del handlar det inte så mycket om de principiella frågorna utan kanske snarare de praktiska.

I ljuset av det som lyfts fram i den här diskussionen tycker jag att vi ska fundera på hur det möjligtvis går att föra dessa frågor framåt. Det har som sagt gått tolv år, eller något sådant, sedan den senaste utredningen gjordes. Den norska erfarenheten fanns ju rimligen på plats även när den utredningen togs i mål. Det vore intressant att se hur man förhöll sig till den norska erfarenheten redan i den utredningen.

Jag kanske också får efterforska skälen till att den socialdemokratiska regeringen under åtta år inte valde att gå vidare trots utredningen. Jag ska inte utesluta att det fanns goda skäl också för det ställningstagandet.

Med allt detta sagt tycker jag att det är utmärkt att frågan aktualiseras även på detta sätt. Låt oss hitta ett format för att diskutera detta vidare.