Fru talman! Åsa Eriksson har frågat mig vad jag avser att göra för att stoppa individer som upprepade gånger hotar och slåss i butik. Jag tackar för en väldigt relevant fråga.

Det råder ingen tvekan om att vi i regeringen och, tror jag, väldigt många med oss tar brottslighet och andra störningar som drabbar landets handlare på mycket stort allvar. Det gäller i särskild grad personer som hotar och brukar våld. Det påverkar kundernas trygghet, och det påverkar arbetsmiljön för dem som är anställda i butikerna på ett väldigt negativt sätt. Dessutom kan det förstås få väldigt negativa konsekvenser och leda till stora ekonomiska skador för de butiker som drabbas.

Lagen om tillträdesförbud trädde i kraft för snart fyra år sedan. Vid bedömningen av om en person ska förbjudas tillträde till en butik ska man väga in olika faktorer. En omständighet som särskilt ska beaktas är om personen som det rör tidigare har begått brott i butiken. Den som bryter mot ett tillträdesförbud kan dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Lagen om tillträdesförbud var ett steg i rätt riktning, men det är nu viktigt att följa upp lagstiftningen och säkerställa att den är effektiv och att tillträdesförbud kan meddelas i den utsträckning som krävs.

Förra året publicerade Åklagarmyndigheten en så kallad tillsynsrapport. Myndigheten anför där att andelen beviljade tillträdesförbud framstår som rimlig. Det sägs också där att det inte har konstaterats några betydande regionala skillnader i landet när det gäller hur lagstiftningen tillämpas. Samtidigt vet jag att andra berörda aktörer, inte minst butiksägare, har gett uttryck för en annan uppfattning och pekar på att dagens lagstiftning i vissa delar är otillräcklig. Det tycker jag att vi har anledning att ta fasta på. Det är därför vi sedan tidigare har aviserat att vi har för avsikt att se över tillträdesförbudet i syfte att göra det starkare, bland annat genom att se över möjligheten för en butiksägare att själv få avgöra vilka som ska välkomnas i hans eller hennes butik.

Regeringen har även tillsatt Straffreformutredningen, som har fått i uppdrag att lämna förslag som innebär skärpningar av straffen för flerfaldig brottslighet. Det har stor betydelse på det här området och på många andra områden, och jag ser fram emot att ta emot de förslagen senare i vår.

Jag vill i sammanhanget också säga följande: Utöver lagstiftning som ger ett effektivt skydd för butiksägare i just det här konkreta avseendet är det viktigt med en ökad polisnärvaro lokalt samt en snabbare hantering av de så kallade mängdbrotten. Det är ett viktigt skäl till att regeringen har tillfört polisen medel för att den ska kunna växa och till att rikspolischefen har fått ett tydligt uppdrag att förändra viktiga delar. En central del av det handlar just om att återupprätta en lokalt synlig och trygghetsskapande polis och att öka trycket i den utredningsverksamhet som tar sikte på de brott vi nu talar om, förstås i syfte att klara upp fler brott.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sammanfattningsvis tar jag och regeringen det problem som lyfts på mycket stort allvar, och vi är förstås beredda att överväga ytterligare åtgärder för att stärka skyddet för butiksägare och deras kunder.

Fru talman! Tack till Åsa Eriksson både för att frågan är lyft i kammaren i dag, för engagemanget i frågan och för att Jaanas och Andreas erfarenheter också når hit till regering och riksdag!

Låt mig börja med den sista fråga som ställdes. Avser jag och regeringen att göra någonting åt det här? Det raka svaret är ja. Vad är det då vi ska göra någonting åt och baserat på vilket underlag?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag sa i mitt svar att jag är medveten om Åklagarmyndighetens rapport eller interna granskning när det gäller tillämpningen av tillträdesförbud och de slutsatser som har dragits där. Jag sa också att jag är medveten om att andra aktörer har en annan uppfattning och en annan erfarenhet. Dessa bilder och erfarenheter går inte ihop.

För min del räcker det med det vittnesbörd som Åsa Eriksson har förmedlat i dag om verkligheten för de här två handlarna för att inse att vi inte kan låta problemet bero. Jag har dessutom träffat många butiksägare som både lyfter problematiken att det behandlas olika på olika ställen och andra svagheter med den befintliga regleringen.

Jag nämnde några delar i detta. En sådan sak är att utgångspunkten är att om någon har varit i butiken och stökat flera gånger ska man kunna få tillträdesförbud. Om någon är där och stökar eller begår den här typen av brott för första gången kanske det inte räcker för att få till ett tillträdesförbud.

En annan del handlar om vem det är som ska disponera frågan. Det är klart att Jaana och Andreas skulle ha kommit väldigt långt om de som i dag disponerar frågan, nämligen åklagare, skulle fatta beslut om tillträdesförbud för deras butik. Jag tycker att det också är värt att pröva frågan om handlarna själva inte ska ha rätt att fatta sådana beslut på ort och ställe för att ytterst själva kunna avgöra vilka som ska vara i butiken eller inte.

Den berättelse som Åsa Eriksson förmedlar reser möjligen också några andra frågor som har att göra med tryggheten och säkerheten för både kunder och medarbetare i butiker runt om i landet. Den reser frågor om kamerabevakning, om lokal polisiär närvaro, om möjligheten att använda annan väktarpersonal eller andra preventiva åtgärder för att minska utrymmet för personer som uppenbarligen tar sig den här typen av friheter i våra butiker.

Jag kan inte i dag ge en tidpunkt för när greppet om tillträdesförbuden ska tas. Det beror inte på att jag inte har någon idé om när det ska ske, utan jag tycker att det är bättre att berätta om det när vi verkligen gör detta. Men vi kommer att göra det, och dagens vittnesbörd är bara ytterligare ett uttryck för att behovet av en översyn av tillträdesförbuden är av nöden.

Fru talman! Låt mig ta frågan om galleriorna först. Helt ärligt har jag ingen kännedom om detta, så det får vi i så fall kolla upp.

Min utgångspunkt är att vi när vi ser över reformen när det gäller tillträdesförbuden ska göra det i syfte att det förstås ska vara rättssäkert men också effektivt. Det omfattar såklart också frågan om hur det ska få användas och på vilka ytor. Är det i enskilda butiker? Hur använder man det i en miljö där enskilda butiker finns i gallerior och annat? Men jag har alltså ingen närmare kännedom om historiken, utan det får vi följa upp.

Låt mig bara säga något om skälet till att jag tycker att det är viktigt att se över den här lagstiftningen, som jag i grund och botten välkomnade när den infördes – den har ju några år på nacken. Det finns flera anledningar, bland annat de vittnesbörd som finns vad gäller den i alla fall upplevda olikabehandlingen i tillämpningen – även om vi är medvetna om Åklagarmyndighetens analys i frågan. Det handlar också om att tillträdesförbuden inte används i tillräckligt många fall.

Jag nämnde att vi naturligtvis ska slå ned på det här med flerfaldig brottslighet mycket hårdare, framför allt straffrättsligt. Men om man vänder på steken tycker inte jag att det är självklart att det ska krävas flerfaldig brottslighet innan ett tillträdesförbud kan slå till. Det kan vara så att någon som begår ett allvarligt brott trots att de gör det för första gången i ett konkret fall bör kunna portas från en viss butik redan baserat på det brottet. Det är typiskt sett en sådan fråga som jag tycker att utredningen ska se på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Så till Åsa Erikssons frågor om väktarna och om butiksägare ska ha större rådighet.

När det gäller väktarna var inte min poäng att enskilda handlare ska anställa väktare. Jag tror dock att vi måste få till stånd ett bättre samspel mellan den statliga nivån, det vill säga polis, och den kommunala nivån, där man i hög grad råder över ordningsvakter och väktare. Också närvaron av kommunalt anställda väktare har betydelse för enskilda butiksinnehavares trygghet.

När det gäller rådigheten för butiksägare ska vi givetvis inte ha en ordning där man kan diskriminera folk genom att baserat på etnisk bakgrund eller andra sådana hänsyn säga nej till personer att komma in i butiker. Om man ska få en annan arbetsfördelning mellan enskilda butiksägare och åklagare kan det utformas på olika sätt, men allt handlar om att det måste vara lagbundet. Man ska inte kunna neka folk tillträde till en butik på vilka grunder som helst, utan det handlar om precis det som jag nu talar om. Man kan också tänka sig en modell där en butiksägare har fattat ett interimistiskt beslut på ort och ställe men att det sedan måste underställas en rättslig prövning.

Man kan hitta olika sätt att hantera detta. Min poäng är att våra vänner i Skinnskatteberg och andra måste kunna lita på att den lagstiftning som syftar till att hindra att farliga personer befinner sig i deras butiker är effektiv. När vi nu gör en översyn är det rimligt att se på olika aspekter av denna lagstiftning för att just göra den mer effektiv. Men självklart ska det göras på ett sätt som är rättssäkert.

Fru talman! Jag säger än en gång tack till Åsa Eriksson för att vi fick prata om dessa viktiga frågor i dag. Jag tackar också för vittnesbörden från Skinnskatteberg och handlarna där.

Det långa talets korta mening är att den problematik Åsa Eriksson lyfter upp är verklig och drabbar många. Det är också en realitet att många av dem som är berörda och de organisationer som samlar många av dem som är berörda lyfter upp samma problembild. Detta är skäl nog för att se över reformen, och det ska vi förstås göra i syfte att göra det tryggare och säkrare för handlare, deras anställda och deras kunder.

Jag ser fram emot att återkomma med hur detta exakt ska gå till. Men inriktningen från min sida är att alla relevanta frågor rörande detta i sådana fall måste upp på bordet för att vi i slutet av en sådan process verkligen ska vara säkra på att detta flyttar fram positionerna och ökar tryggheten och säkerheten för alla dem vi vill hjälpa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.