Gunnar Strömmer

Herr talman! Tack, Heléne Björklund, för möjligheten att diskutera de här frågorna i dag!

Heléne Björklund har frågat mig hur jag ser på beslutet att stänga polisstationerna i Olofström och Sölvesborg och vilken dialog som har förts med de berörda kommunerna. Heléne Björklund har också frågat mig om jag och regeringen avser att införa någon form av miniminivå för lokalt förankrad polisiär närvaro.

Jag hör att också Lars Isacsson har anslutit sig till debatten, så jag föreställer mig att vi vad det lider kommer att bredda geografin till att också omfatta ett antal kommuner i Dalarna.

Låt mig först understryka det uppenbara: För regeringen är det en mycket prioriterad fråga att öka den lokala polisiära närvaron. Ett uttryck för det är det tydliga förändringsuppdrag som regeringen gav till rikspolischefen när hon tillträdde för ett och ett halvt år sedan. Det handlar bland annat om att säkerställa just en lokalt synlig och trygghetsskapande polis och en god service till medborgarna.

I regleringsbrevet för 2025 har regeringen också gett Polismyndigheten flera återrapporteringskrav på området.

Regeringen arbetar mycket målmedvetet och systematiskt för att nå en ökad polistäthet i Sverige och att den ska motsvara åtminstone genomsnittet i EU. För att möjliggöra en sådan fortsatt polistillväxt och stärka polisaspiranternas villkor har vi bara i årets budget (prop. 2024/25:1) tillfört drygt en miljard kronor. Det handlar inte minst om att höja aspirantlönerna, som har varit oförändrade sedan 2002. Det måste vara norra Europas sämsta reallöneutveckling, men det blev i alla fall en höjning från 15 000 till 23 000 kronor genom reformen.

Regeringen har också aviserat att de som studerar vid polisutbildningen från och med hösten 2024 under vissa förutsättningar och villkor ska få sina studielån avskrivna eller återbetalda. I mars gavs en utredare i uppdrag att ta ställning till på vilket sätt de som studerat vid polisutbildningen ska få sin utbildning betald.

När det gäller lokaliseringen och bemanningen på enskilda orter är det beslut som fattas av Polismyndigheten. Det är naturligtvis myndigheten som har bäst förutsättningar att bedöma var polisstationer ska finnas och hur service och tillgänglighet ska kunna tillhandahållas på bästa sätt. Det hindrar förstås inte att de frågor som väcks är berättigade, men det är trots allt den arbetsdelning vi har.

För mig och regeringen är det centralt att förväntningen i den investering vi gör i polistillväxt är att den verkligen ska synas i fler uniformerade poliser i lokal tjänst. Om vi lägger ihop det med en tydlig styrning mot den lokala nivån och den lokala problembilden väntas Polismyndigheten fortsätta öka sin lokala närvaro i hela landet.

Herr talman! Vi är verkligen överens om att det är helt centralt att komma åt det problemområde vi nu beskriver om vi ska ha en chans att långsiktigt trycka tillbaka den organiserade brottsligheten. Det är ett väldigt starkt intresse för Sverige som land, för hela vårt samhälle, men förstås, och kanske inte minst, också för alla de enskilda människor som drabbas på ett väldigt brutalt sätt av den här brottsligheten.

Det understryker som sagt vikten av att attackera problematiken från flera olika håll. Patrik Lundqvist nämner ett antal branscher som är särskilt utsatta: hotell och restaurang, bygg och vissa gröna näringar som bärplockning. Det finns även vissa småföretagarbranscher som i någon mån har anställda, men som kanske inte nödvändigtvis har det, som också är utsatta. Jag nämnde det LO-seminarium som jag deltog i, där taxibranschen beskrev arbetslivskriminalitet av olika slag som sker där. Det är också kopplat till annan brottslighet, penningtvätt och annat.

Det är helt rätt att ta det breda greppet. Det är på det sättet positivt att det nu riktas mycket fokus just på arbetslivskriminalitetens del i den organiserade brottsligheten.

Jag håller förstås också med om att den infiltration eller det utnyttjande som sker av välfärdssystem är en styggelse. Sedan skulle vi möjligtvis ha lite olika uppfattningar om exakt hur balanspunkterna ska se ut om vi skulle älta det här några varv till. Jag tycker för egen del att det är väldigt viktigt att värna enskilda människors möjlighet att välja i välfärdssystemen.

Men det är klart att vi inte kan organisera systemen på ett sådant sätt att de är lätta att korrumpera av kriminella krafter. Vi kan vara helt överens om att det har varit alldeles för lätt, och det finns fortfarande väldigt mycket att göra för att komma åt det.

Slutligen: Vad gäller arbetskraftsinvandringen sker stora reformer på det området. Jag är inte beredd att säga att vi ska gå tillbaka till den gamla tidens arbetsmarknadsprövningar, men det är uppenbart att vi måste flytta fram positionerna på andra sätt för att också komma åt exempelvis den som avtalar om en lön som är i nivå med kraven men som sedan av andra skäl inte betalar ut lönen eller tar tillbaka den. Kontrollen och tillsynen av systemen är alltså helt avgörande.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag delar helt utgångspunkten att vi måste slå mot problemet från flera olika håll. Patrik Lundqvist nämnde inledningsvis de så kallade arbetslivskriminalitetscentren som har etablerats runt om i landet. Det är i praktiken ett nav för olika aktörer i samhället att gemensamt få systemkraft mot problemen.

Jag tycker också att det framgår av det förnyade uppdrag som vi gav i höstas till de myndigheter som samverkar runt centren. Vi pekar på att uppdraget är brett. Det handlar förstås om att slå hårt mot den kriminella ekonomin och den organiserade brottsligheten på företagsnivå.

Människohandel, människosmuggling och exploatering i arbetslivet hänger ihop, och det är det bredare greppet. Det utspelar sig också på många olika arenor och i särskilt utsatta branscher. Där sker ett viktigt arbete, och jag uppfattar att vi flyttar fram positionerna. Men jag håller också helt med om att det är resultaten som kommer att visa om det går tillräckligt bra. Ett väldigt viktigt mått på det är trots allt att fler fall lagförs. Vi måste få fler fällande domar på det här området.

Låt mig anknyta till det Patrik Lundqvist tar upp om den så kallade RICO-lagstiftningen och behovet av bredare lagstiftning som går mot mer organiserade eller maffialiknande strukturer.

Den organiserade brottsligheten har mycket riktigt många facetter. Skjutningarna och sprängningarna är de mest brutala uttrycken liksom rekryteringen av barn, men den breda kriminella ekonomin är basen för allt detta.

Jag håller med om att det finns stora reformbehov där, och regeringen är också på gång. Snart sagt varje inslag i den amerikanska RICO-lagstiftningen är nu på väg fram. Det gäller exempelvis möjligheten att kriminalisera deltagande i kriminella nätverk, vilket har till syfte att få en mycket bredare träffbild in i strukturerna. Om det enskilda brottet kan vara mer svårbevisat kan möjligen redan kopplingen eller anknytningen till en struktur som ägnar sig åt denna brottslighet vara tillräcklig för att kunna lagföra eller fälla någon till ansvar för brottsligheten.

Jag tycker att diskussionen och interpellationen påminner oss om vikten av att komma ihåg att den organiserade brottsligheten i sina mest brutala uttryck är skjutningarna och sprängningarna men att det finns en underbyggnad som vi måste strypa om vi långsiktigt ska ha en möjlighet att komma till rätta med de här problemen.

Herr talman! Jag vill än en gång tacka Patrik Lundqvist för att han har lyft upp dessa frågor i dag.

Det är klart att frågorna är oerhört betydelsefulla för de enskilda människor som berörs och blir utsatta för övergreppen och för utnyttjandet av det slag vi talar om. Det är också klart att det i förlängningen blir ett problem för hela vårt samhälle. Det blir problem för arbetslivet och för det seriösa företagandet. Vi som samhälle totalt sett kan inte acceptera en utveckling där människor far illa på det sätt som sker i alltför många fall.

Jag uppfattade beskrivningen av det enskilda fallet just som en illustration av ett problem som kan leda oss vidare till en bredare diskussion. Finns det behov av att se över hur lagstiftningen ser ut och hur den används? Utan att gå in på det enskilda fallet vill jag säga att min uppfattning initialt ändå är att det är ett centralt problem att alldeles för få fall blir föremål för rättslig prövning. Det är svårt att dra lite mer systematiska slutsatser över hur lagstiftningen fungerar när den i praktiken prövas alldeles för sällan. Det är en viktig bakgrund till det uppdrag vi har gett till aktuella myndigheter, det vill säga att i praktiken få upp trycket i ärendena så att vi verkligen kan få se fler fall leda till lagföring och på det sättet i förlängningen förhoppningsvis få fällande domar och en ännu bättre uppfattning av om det finns eventuella brister i lagstiftningen som i sådana fall måste åtgärdas. Då är vi förstås alltid beredda att föra en diskussion.

Det har också kommit förslag från andra håll. Delegationen mot arbetslivskriminalitet lämnade sitt slutbetänkande runt årsskiftet. Jag var själv med i en diskussion i anslutning till överlämnandet som arrangerades av LO. Där framkom många goda tankar om hur man kan arbeta preventivt för att förhindra att människor utnyttjas för sexuella ändamål och i övrigt, exempelvis i arbetslivet.

Sammantaget tycker jag att det är otroligt viktigt att följa detta noggrant. Vi ska debattera och diskutera frågorna. Ur min synvinkel är syftet att få ansvariga myndigheter att gräva så djupt att de får fram underlag för att få fler fall lagförda och därmed värna enskilda som drabbas och få bättre underlag för att se om vi även på systemnivå måste genomföra ytterligare förändringar.

Herr talman! Patrik Lundqvist har frågat mig vad jag avser att göra för att öka fokuset på bekämpningen av människohandel och se till att de som handlar med människor för till exempel prostitution eller byggarbeten inte ska kunna komma undan.

Jag vill börja med att tacka Patrik Lundqvist för att han lyfter en viktig och angelägen fråga. Genom människohandel för sexuella och andra ändamål utnyttjas människor på ett cyniskt och hänsynslöst sätt. Ofta handlar det om kvinnor som redan befinner sig i en utsatt situation. Det är en brottslighet som förstås ska bekämpas med full kraft.

Människohandel är ofta svår att upptäcka, utreda och bevisa. Under lång tid har också antalet fällande domar på området varit litet. Jag är dock övertygad om att myndigheterna med gemensamma ansträngningar kan förbättra sitt arbete. Regeringen har i ett första steg gett polisen i uppdrag att redovisa hur polis och åklagare arbetar tillsammans för att fler brott ska utredas och lagföras. Det är också viktigt att stärka stödet till offer för människohandel så att de orkar anmäla eller vittna.

Just nu pågår inom Regeringskansliet ett arbete med att ta fram en ny nationell handlingsplan mot prostitution och människohandel. Det handlar om att förebygga och bekämpa att personer utnyttjas i prostitution och människohandel, men också om att stärka skyddet för utsatta personer. I det arbetet ingår att se över hur vi kan ta om hand de rekommendationer som har lämnas på området, bland annat av Partskommittén till Europarådets konvention om bekämpande av människohandel och av svenska myndigheter och organisationer. Vi står också i nära dialog med myndigheter och andra aktörer i samhället om dessa viktiga frågor.

Fru talman! Jag kommer att hitta en krok, som det heter.

Först och främst tackar jag Merit Frost Lindberg för att hon tog upp en oerhört angelägen fråga. Kampen mot antisemitismen är en av vår tids stora kamper.

Hur saker och ting ska organiseras i Sveriges riksdag överlåter jag med varm hand till riksdagen. Men jag kan säga vad regeringen gör i samhället i stort. Jag vill peka på en viktig sak.

Så sent som i dag fattade regeringen beslut om Sveriges första strategi för att stärka judiskt liv och motverka antisemitism. För att föra frågorna till mitt område kan jag säga att en väldigt central del i detta är att motverka hatbrott med antisemitiska motiv och säkerställa att rättsväsendets respons på den typen av hat också är kraftfull och återspeglar allvaret i sådan brottslighet. Vi kommer i närtid att återkomma till våra myndigheter med väldigt tydliga uppdrag som ligger i linje med den strategi som regeringen fattade beslut om i dag.

Frågestunden var härmed avslutad.

Fru talman! Tack, Sara Gille, som lyfter en väldigt viktig fråga!

Det raka svaret på frågan är nej. Straffen i dag återspeglar inte allvaret i denna brottslighet. Jag kan förstås inte uttala mig om det enskilda fall som Sara Gille tar upp. Men allmänt sett kan jag säga att våld, andra brott i nära relation och hedersrelaterat våld och förtryck är frågor som vi verkligen har satt sökljus på.

Med gemensamma krafter flyttar vi nu rejält fram positionerna. Vi har utökat möjligheten att meddela utreseförbud för barn. Vi har beslutat om en lagrådsremiss som innehåller förslag, bland annat om att kriminalisera oskuldskontroller. Nästa vecka kommer jag att ta emot en utredning som haft i uppdrag att se över straffen för vissa hedersrelaterade brott, inklusive barnäktenskapsbrott och vilseledande till äktenskapsresa. Vi gör dessutom en generell översyn av straffskalorna som också tar sikte på den här situationen.

Låt mig upprepa mina svar. Återspeglar dagens straff brottens allvar? Nej. Håller vi på att ändra på det nu? Ja, det gör vi, och vi gör det med gemensamma krafter. Det här är oerhört betydelsefullt för enskilda och för samhället i stort.

Fru talman! Tack, Jennie Wernäng, för möjligheten att diskutera också dessa viktiga frågor i dag!

Jag var i ett tidigare meningsutbyte inne på att det är en otroligt viktig reform som trädde i kraft den 1 januari i år och som tar sikte på ett starkare skydd för barn i tvister om vårdnad, umgänge och boende. Det har hetat hittills att utgångspunkten alltid ska vara barnets bästa, men det har dessvärre alltför ofta inneburit att också en våldsam förälder exempelvis kan få vårdnad eller umgängesrätt. Nu finns verkligen offensiv lagstiftning på det området. Det är en stor landvinning.

Det hindrar inte att det finns fler frågor. En sådan fråga har handlat om hur man kan säkerställa att barn kommer till sin rätt på ett bättre sätt i dessa processer. Vissa har lyft frågan om egna ombud för barn. Vi kommer att ta in det i en ny utredning som tillsätts i närtid. Jag tror att inbjudan att diskutera detta redan har gått ut till ettorna för de olika partierna i civilutskottet. Vi kommer alltså i närtid att dra igång en process som handlar om att stärka stödet för barn i de här väldigt besvärliga tvisterna.

Fru talman! Tack, Lars Isacsson, för en väldigt viktig fråga!

Vi vet att det är väsentligt när det gäller att komma åt den organiserade brottsligheten att strypa den kriminella ekonomin. Det är också en hörnsten i den strategi mot organiserad brottslighet som regeringen fattade beslut om förra året och som hela systemet nu arbetar utifrån på ett mycket målmedvetet sätt. Det handlar om att stoppa välfärdsfusket, om att stoppa möjligheten att använda företag som brottsverktyg och förstås om att stoppa narkotikan, som fortfarande är en huvudsaklig intäktskälla för gängen.

Vi behöver få till ett mer effektivt samspel mellan myndigheter och ta tillbaka brottsvinster. Utbetalningsmyndigheten är en viktig del i detta. Den kan göra viktiga insatser i kampen mot den organiserade brottsligheten och den kriminella ekonomin. I den instruktion som myndigheten har fått ligger ett tydligt uppdrag att på olika sätt motverka organiserad brottslighet.

Vi har också sett till att myndigheten omfattas av det som heter LUS-förordningen, alltså skyldigheten att dela uppgifter myndigheter emellan. Det är otroligt viktigt.

Vad gäller granskning, uppföljning och analys finns nu ett uppdrag som handlar om att följa upp olika aktörer. Vi ska se om vi också ska följa upp på individnivå på det sätt som Lars Isacsson föreslog.

Fru talman! Jag vill tacka för en utomordentligt relevant och viktig fråga.

Jag var härförleden i Uppsala, på plats vid den frisersalong där ett brutalt mord skedde för en tid sedan. Det är klart att det också är en brutal påminnelse om det mörker som den här brottsligheten innebär, förstås för dem som drabbas omedelbart av den men även för hela vårt samhälle.

Jag är av den övertygelsen att flera saker, till exempel straff och annat, är nödvändiga för att vända den utvecklingen, men det är klart att vi även behöver göra andra saker.

Jag ska nämna några: Stora investeringar i socialtjänsten och en ny socialtjänstlag kommer att göra att den delen av systemet kan arbeta väldigt mycket mer offensivt från och med i sommar.

Från den 1 april river vi sekretesshinder för att olika aktörer i samhället – skola, polis, socialtjänst – ska kunna dela information med varandra om barn som är i riskzon och förebygga den typen av allvarlig brottslighet som vi ser alltför många exempel på. Vi gör även investeringar i skolsociala team och föräldrastöd.

Det finns en lång rad saker som vi måste göra, både repressivt och preventivt.

Fru talman! Tack, Angelica Lundberg, både för frågan och för långvarigt engagemang när det gäller att få in den viktiga aspekten att våld och övergrepp inte behöver vara fysiska för att kunna få väldigt ingripande konsekvenser för den som är utsatt för det. Det gäller inte minst vid bodelningsfrågor.

Bodelningsprocessen är som sagt väldigt central och väldigt efterlängtad, och det är nu på gång i en utredning. Vi har också gett olika uppdrag till myndigheter att sprida information om just ekonomiskt våld.

Jag ska nämna några: Jämställdhetsmyndigheten har fått ett sådant uppdrag att säkerställa att våldsutsatta hänvisas till rätt stödinsats, och Kronofogdemyndigheten och Skatteverket har också den typen av instruktioner för att motverka ekonomiskt våld.

Jag har tagit del av Riksrevisionens granskning, och jag är säker på att den kommer att föranleda oss att vidta ytterligare åtgärder i det här sammanhanget. Bakgrunden är naturligtvis given: Mäns våld mot kvinnor, också det som inte nödvändigtvis är fysiskt men som kan få samma ingripande konsekvenser, ska bekämpas med samma kraft som gängbrottsligheten.

Fru talman! Tack så mycket, Laila Naraghi, för en möjlighet att få diskutera den här viktiga frågan!

Vi har ju redan med gemensamma krafter adresserat den här frågan. Vi har gjort det genom reformen Tryggare hem för barn, som trädde i kraft den 1 januari i år. En central del av den reformen var just att förändra portalbestämmelsen om barnets bästa så att den ska säkerställa att barn som utsätts för våld eller förtryck av det slag som Laila Naraghi tar upp inte ska bli föremål för vårdnad hos den förälder som står för detta våld eller förtryck.

Sedan är det inte min sak att avgöra det i varje enskilt fall, men att vi nu äntligen har en lagstiftning som tar sikte på den situationen är en väldigt viktig sak. Där får jag nog säga, om jag ska vara lite polemisk tillbaka, att den bestämmelse som vi ärvde i utredningsunderlaget från den förra regeringen inte hade gjort det jobbet. Genom att vi spetsade till den bestämmelsen har vi nu väldigt goda förutsättningar att skydda precis de barn som Laila Naraghi nämner i sin fråga.

Fru talman! Tack, Ellen Juntti, för ett mycket uthålligt arbete i de här väldigt viktiga frågorna!

Jag ser inte i nuläget att vi har några processer igång eller har för avsikt att sätta igång några processer vad gäller kemisk kastrering, även om jag också är mycket medveten om att debatten förs på ett seriöst sätt i många sammanhang.

Vi har nu i hög grad fokus på att ta sikte på de personer som vi talar om, fast med andra verktyg. Exempelvis ska vi se till att personer som gör sig skyldiga till upprepade fall av grova våldtäkter sitter inlåsta och inte är ute i samhället.

Detta gör vi på flera fronter. Vi skärper straffen och ser till att den som begår flera våldtäkter kan dömas till livstids fängelse även om inte livstid ingår i straffskalan för det enskilda brottet. Vi har också aviserat att vi den 1 mars nästa år avser att ha på plats det nya säkerhetsstraffet, en tidsobestämd påföljd med inlåsning för dem som är riktigt samhällsfarliga. Flera av dem berörs av Ellen Juntti i den här frågan.

Fru talman! Jag vill tacka Jan Riise för att han lyfter den viktiga reform av våra grundlagar som regeringen har lagt på riksdagens bord och som kommer att vara föremål för riksdagens debatt och beslut under hösten, som jag förstår det.

Detta rymmer många viktiga delar, inte minst att vi i ett läge där man i många andra delar av världen går i motsatt riktning och underminerar oberoendet för rättsväsen och domstolarna gör det motsatta, det vill säga stärker det skyddet i en rad olika avseenden.

Det är också helt riktigt att vi lägger fram förslag som tar sikte på formerna i grundlagsändringar, också det i bred politisk enighet. I vilken ordning riksdagen sedan kommer att vilja behandla de här frågorna efter nästa val är en fråga för riksdagen och inte för mig.

Vi kommer att lägga det här underlaget på riksdagens bord så att de första besluten kan fattas på den här sidan valet. Sedan kommer riksdagen att avgöra i vilken ordning olika beslut ska fattas på andra sidan valet.

Fru talman! Det är en stor andel av JO-ärendena som rör polisen. Martin Melin nämnde siffran 40 procent. Man kan se på den på flera sätt. Man kan se den som ett uttryck för att en effektiv tillsyn av polisen utförs av oberoende aktörer, i det här fallet Riksdagens ombudsmän. Dessutom finns det interna granskningssystem. I våra lagstiftningsprodukter säkerställer vi också att det byggs in kvalificerad utvärdering och granskning även på det individuella planet. Man kan också se siffran som ett uttryck för att det kan finnas anledning att organisera det här på ett annat sätt för att det ska bli ännu mer effektivt – och kanske ännu mer tillitsfullt. Det är jag beredd att titta vidare på, och det gör vi också.

Fru talman! Jag tackar Martin Melin för en väldigt viktig fråga.

Det är mycket riktigt så att det är oerhört angeläget med effektiv tillsyn av inte minst polisen, med tanke på hur mycket resurser vi investerar i polisen, vilka tvångsbefogenheter polisen har och vilka utsatta situationer polisen verkar i. Det finns i dag både interna kontrollorgan, som naturligtvis är rigorösa jämfört med andra verksamheter i samhället, och en extern tillsyn. Mycket görs till exempel av Justitieombudsmannen.

Samtidigt är den fråga som nu lyfts viktig att diskutera vidare. JO har i en egen utredning pekat på det här behovet. Frågan om att se över de här frågorna har beretts i konstitutionsutskottet i bred enighet, och det är min avsikt att vi också ska göra det. Vad det landar i ska jag be att få återkomma till. Men vi har ett intresse av att stärka tillsynen, inte minst av polisens verksamhet. Där är jag helt enig med Martin Melin.

Fru talman! Det är klart att det finns kulturfrågor i alla strukturfrågor. Det gäller förstås även de här frågorna. Däremot är min bestämda uppfattning att polisens arbete på det här området inte präglas av ett kvinnoförakt. Det är en fråga om kunskap, om metod, om resurs, om struktur och i någon mån också om kultur. Alla de frågorna är Polismyndigheten på.

Jag vill upprepa det här med sekretessen. Brottsuppklaringen när det gäller kvinnomorden är 100 procent. Det är inte där skon klämmer. Skon klämmer eftersom det inte finns tillräckligt mycket underlag för att i ett tidigt skede förebygga och förhindra den här brottsligheten. Där måste polisen flytta på sig. Men det måste även andra aktörer göra.

Fru talman! Jag tackar Gudrun Nordborg för en utomordentligt viktig fråga.

Till att börja med är det polisen som har initierat granskningen för att verkligen genomlysa sitt eget arbete på området. Det ger extra kraft åt både analysen och slutsatserna att polisen själv pekar på ett antal brister som man är fast besluten att åtgärda.

Jag har själv följt upp de här frågorna med rikspolischefen, senast i början av den här veckan, för att säkerställa att det sker. Jag är också helt säker på att det kommer att göra det. De är mycket målmedvetna och hängivna den uppgiften. Det är som sagt ett arbete som de själva har initierat.

Vi måste också göra andra saker för att underlätta polisens arbete. En nyckelfråga, som de också lyfter fram, är att få fart på delningen av information mellan olika aktörer i samhället så att polisen kan bli mer effektiv och ha bättre underlag för preventiva insatser som gör att det inte går så långt som det dessvärre har gjort i flera av dessa fall.

Herr talman! Det är helt riktigt att det är dags att sätta stopp för de krafter på nätet, och för all del på andra håll, som inte minst ägnar sig åt en mycket cynisk rekrytering och radikalisering av barn och unga på ett sätt som är otroligt destruktivt för de barn som berörs och påverkas. Deras liv blir kanske förstörda på grund av detta, och det har en otroligt negativ påverkan på hela vårt samhälle. I förlängningen är detta en del av en organiserad brottslighet som äventyrar hela vårt fria och öppna samhälle.

Det är också i det ljuset regeringen vidtar en lång rad mycket långtgående åtgärder. De borde naturligtvis ha varit på plats för fem eller tio år sedan. Det hade gjort att vi hade varit i ett mycket bättre läge i dag när det gäller att angripa problemen.

Nu i veckan hade Uppdrag granskning i SVT ett långt reportage om gängens cyniska rekrytering och hantering av barn och unga i skolan. Flera säger att vi inte är rustade för att möta detta. Det är dessvärre helt sant. Men utöver det jag nu har talat om gör vi så oerhört mycket mer för att åstadkomma en vändning på området, nämligen att ge polisen helt andra verktyg att verka i de digitala miljöerna, agera preventivt, plocka ned olagligt innehåll, själva vara verksamma inne i forumen eller på andra sätt avbryta pågående brottslighet.

Den 1 april kom den stora breda reformen som bryter sekretesshinder. Det är stora skolsäkerhetssatsningar och ny lagstiftning på området i sommar. Jag har nämnt vikten av att hemliga tvångsmedel kan användas även mot barn under 15 år i preventivt syfte för att komma åt dem som är inne i barnens telefoner och ställer till det rejält. Allt detta är på gång, och även om kampen kommer att vara lång och svår kommer det att bli avgjort mycket bättre förutsättningar att komma till rätta med de problem som vi alla rätteligen lyfter fram så fort vi får chansen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Det är helt riktigt att våra diskussioner börjar följa ett visst mönster. S säger att vi är överens om allting vi gör på det kommunalpolitiska området, och sedan kommer det en ganska slarvig ekonomisk debatt efter det.

Låt oss titta på resurserna till skolan. Statens bidrag till skolan under förra året, 2024, var det största på 20 år mätt i löpande priser och det tredje största mätt i fasta priser. Mätt som andel av bnp var det ett av de största någonsin.

Jag vill bara börja i den änden. Det är ett falsarium att säga att det nu skulle pågå något slags statlig dränering av resurserna till den svenska skolan. Låt oss diskutera en i och för sig väldigt komplicerad verklighet – det råder det ingen tvekan om – men låt oss åtminstone göra det utifrån rimligt sanna premisser.

Om vi sedan talar om de frågor som inte minst är relevanta när det gäller skolans roll i det brottsförebyggande perspektivet gör regeringen de största satsningarna någonsin på skolsociala team. Med den nya socialtjänstlag som nu äntligen kommer på plats i sommar och som kommer att ge socialtjänsten helt andra möjligheter att samspela med skolan i det brottsförebyggande arbetet kommer också en historisk investering på 10 miljarder kronor till socialtjänsten kommunalt.

Dessutom säger jag som jag brukar säga: För det första är det viktigaste för kommunernas ekonomi att värdet på pengarna inte går förlorat. Inflationsbekämpningen har varit A och O. För det andra ser jag fram emot att någon gång under den här mandatperioden få höra en socialdemokrat tala om arbetslinjens betydelse för att öka de offentliga resurserna. Det är en otroligt central fråga för att vi långsiktigt ska kunna finansiera välfärden, inklusive skolan.

Sedan var det frågorna om bank-id och sociala medier. Min tveksamhet handlar mer om personlig integritet och oberoende. I realiteten är anonymitet också ett viktigt värde i ett öppet och fritt samhälle. Därför tycker jag kort sagt att den frågan är svår.

Sedan är det naturligtvis rimligt att vi skulle vilja ha bättre sätt att komma åt identiteterna på dem som driver den typen av konton. Frågan är bara med vilka kostnader det kommer för öppenheten och integriteten i stort. Därför har jag hittills varit avvaktande i frågan. Det innebär inte att de problem som Mattias Vepsä lyfter upp på något skulle vara små – tvärtom.

All-in-all är min uppfattning att de problem vi nu talar om är utomordentligt allvarliga. Jag ser att samhället ligger i baktakt. Det finns en enorm innovationskraft hos de olika aktörerna, och det finns ett stort behov av att utrusta brottskämparna med nya och kraftfulla verktyg för att komma i kapp. Det arbetet pågår, och en del är redan på gång.

Låt mig lägga till ytterligare något som inte har nämnts, nämligen möjligheten för polisen att använda hemliga tvångsmedel också mot barn under 15 år. Det är helt avgörande för att polisen ska få full access in i barnens mobiltelefoner och därmed komma åt dem som ligger bakom, som beställer, organiserar och radikaliserar. Allt detta är nu på gång. Det jag nu nämnde kommer i höst, och det kommer att vara otroligt betydelsefullt på området.

Jag återkommer gärna till frågorna om hur vi kan höja kunskapsnivån och hjälpa föräldrar oavsett om det är med hjälp av offentliga aktörer eller med stöd av civilsamhället.