Herr talman! Pontus Andersson Garpvall har frågat mig om jag och regeringen, i samråd med våra brottsbekämpande myndigheter, har vidtagit några åtgärder för att mildra de eventuella effekterna av aktioner mot svensk infrastruktur under påskhelgen eller om vi har för avsikt att göra det.

Att blockera en väg eller på andra sätt störa infrastrukturen riskerar inte bara att orsaka förseningar och frustration utan kan även störa utryckningar och brådskande transporter. Sådana ageranden är också straffbara. Sabotage, sabotage mot blåljusverksamhet, ohörsamhet mot ordningsmakt och egenmäktigt förfarande är några av de brottsrubriceringar som kan vara aktuella.

Det är polisen som ansvarar för åtgärder mot brott och ordningsstörningar i samband med manifestationer av olika slag, och enligt myndigheten står man väl rustad för att mildra eventuella effekter av aktioner mot infrastrukturen även under påskhelgen. Om den allmänna ordningen störs kan polisen ingripa genom att exempelvis avlägsna en person från en vägbana. Polisen kan också upplösa en allmän sammankomst som medför en allvarlig störning av trafiken. Om brott begås är polisen förstås skyldig att ingripa.

Rätten att demonstrera är central i en demokrati, och alla begränsningar i den rätten måste möta krav på legalitet, nödvändighet och proportionalitet. Med det sagt kan aktioner som stör infrastrukturen ha ytterst samhällsskadliga och farliga konsekvenser. Regeringen ser därför med största allvar på denna fråga och följer utvecklingen noga.

Herr talman! Jag tackar för möjligheten att diskutera dessa viktiga frågor.

Jag vill först säga någonting om straffen. Det beror naturligtvis på vilken brottslighet det handlar om. Om man exempelvis begår väldigt grova brott som stör, försvårar eller förstör för blåljusverksamheten är straffskalan väldigt omfattande; sådana brott kan redan i dag leda till livstids fängelse. Över hela skalan av aktioner och påföljder finns det alltså redan i dag möjlighet till väldigt ingripande konsekvenser.

Det handlar dock även om prevention. De brott som aldrig äger rum är de bästa brotten, och de störningar som inte äger rum är de bästa störningarna. Polisen vidtar alltid förberedelseåtgärder för att kunna möta ordningsstörningar av olika slag som man har anledning att befara. Utan att gå in närmare på exakt vilka åtgärder polisen har vidtagit kan jag säga att jag efter en fråga från departementet till polisen, som ställdes med anledning av ledamotens fråga, har fått beskedet att polisen är väl förberedd för att hantera denna typ av aktioner om de skulle inträffa under påskhelgen eller i påsktrafiken.

Herr talman! Det är naturligtvis helt rätt att vi måste ta den här typen av aktioner, som är brottsliga, på allvar. Jag vill dock understryka att rätten till uppfattningar – även sådana vi inte gillar – är grundlagsskyddad. Det är väldigt viktigt att understryka betydelsen av att ordningsmakten har en långtgående skyldighet att säkerställa att också sådana manifestationer kan få äga rum.

Däremot handlar det inte om att skydda manifestationer som får en allvarlig negativ inverkan på andra människors rörelsefrihet och möjlighet att ta sig fram i trafiken. Det kan till exempel handla om ambulanspersonal eller personal i brottsbekämpande verksamhet. Det omgivande samhället måste förstås se utomordentligt allvarligt på aktioner som får den typen av effekter, och det gör polisen.

Jag utesluter inte att det kan finnas anledning att på det straffrättsliga området se över de straff som kan bli aktuella i de här fallen. Det pågår en påföljdsutredning som ska komma med förslag under våren. Vi har redan ändrat reglerna och sänkt tröskeln för obligatorisk häktning så att man kan häkta i fler fall när det gäller brottslighet som rör sig i den nedre delen av straffskalorna, vilket det ofta är fråga om i de här fallen.

Vad gäller det kommande säkerhetsstraffet är jag tveksam till att vi ska sätta vårt hopp till just den lagstiftningen. Den riktar ju in sig på väldigt allvarlig brottslighet; man måste upp ganska högt i straffvärde för att den typen av påföljder ska bli aktuella. Det ska dessutom handla om upprepad brottslighet och risk för ytterligare återfall i allvarlig brottslighet. Det utesluter inte att denna lagstiftning skulle kunna träffa någon som exempelvis vid upprepade tillfällen gjort sig skyldig till synnerligen grovt blåljussabotage, alltså om det handlar om brottslighet som är så pass allvarlig att man kommer högt upp på straffskalan och som dessutom sker vid upprepade tillfällen. Jag tror dock att vi i första hand ska sätta vårt hopp till den övriga straffrätten.

Polisen tar under alla omständigheter detta på största allvar och försöker med olika preventiva insatser säkerställa att den här typen av samhällsskadliga aktioner inte äger rum från början.

Herr talman! Jag tackar än en gång Pontus Andersson Garpvall för möjligheten att få lyfta fram dessa viktiga frågor i dag.

Som jag sa inledningsvis är rätten att demonstrera central i en demokrati, och alla begränsningar i den ska förstås bygga på krav som legalitet, nödvändighet och proportionalitet. Men med det sagt innebär det ingen rätt att genomföra aktioner som stör infrastrukturen på ett allvarligt sätt med ytterst samhällsfarliga och skadliga konsekvenser. Det betyder också att straffen för denna typ av verksamhet måste återspegla brottets allvar, och här finns mer att göra. Det betyder förstås också att våra brottsbekämpande myndigheter, framför allt polisen, tar denna brottslighet på stort allvar och vidtar preventiva åtgärder för att om möjligt undvika att den typ av aktioner som stör just infrastrukturen på ett samhällsfarligt sätt över huvud taget äger rum. Det gäller även påskhelgen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.