Herr talman! Anna Wallentheim har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att tjejers utsatthet inom gängkriminalitet synliggörs och att rätt insatser finns för att hjälpa dem att ta sig ur kriminalitet och exploatering.

Regeringen bedriver ett intensivt och omfattande reformarbete för att minska brottsligheten och stärka brottsoffers ställning. Samtidigt är kunskapen om kvinnors och flickors deltagande i kriminella nätverk begränsad, även om kvinnors och flickors olika roller i de kriminella miljöerna har uppmärksammats alltmer de senaste åren.

Polisen har också uppmärksammat att rättsväsendet och andra aktörer ofta identifierar kvinnor och flickor främst som offer. Det har inneburit att kvinnors agerande i kriminella miljöer inte har belysts och tydliggjorts i tillräcklig omfattning. Men kvinnors och flickors delaktighet i kriminella miljöer är mer utbredd än vad som tidigare har antagits.

För att öka kunskapen på området har regeringen gett Brottsförebyggande rådet, Brå, i uppdrag att studera vilka brott och sysslor som tenderar att utföras av kvinnor och flickor i kriminella nätverk. I uppdraget ingår även att studera kvinnors och flickors situation och utsatthet för våld. Brå ska också föra fram uppslag och rekommendationer gällande hur kvinnors och flickors involvering i kriminella miljöer kan motverkas.

Förutfattade meningar om kvinnors och flickors deltagande i brottslighet riskerar att leda till att de varken identifieras som kriminella aktörer eller får den hjälp de behöver för att kunna lämna kriminaliteten bakom sig. Aktörer som arbetar med stöd till avhoppare behöver i högre grad kunna identifiera situationer och genomföra insatser i fall där kvinnor och flickor är involverade i organiserad brottslighet.

Med anledning av detta gav regeringen i oktober förra året Polismyndigheten, Kriminalvården, Statens institutionsstyrelse och Socialstyrelsen i uppdrag att anpassa arbetet med stöd till avhoppare till de omständigheter som kan föreligga när flickor och kvinnor är involverade i organiserad brottslighet.

Vi vet också att kvinnor och flickor som utsätts för prostitution och människohandel utnyttjas av den organiserade brottsligheten och i kriminella nätverksmiljöer. Även personer utan tidigare erfarenhet av att utsättas för prostitution exploateras sexuellt, till exempel i syfte att betala av skulder. Regeringen prioriterar arbetet med att förebygga och bekämpa utnyttjandet i prostitution och människohandel. Bland annat stärkte regeringen i den senaste budgetpropositionen stödet till dem som är utsatta för prostitution med 10 miljoner kronor för det här året.

Regeringens plan för att trycka tillbaka den organiserade brottsligheten ligger fast: Vi ska slå hårt mot det grova våldet, strypa den kriminella ekonomin och bryta rekryteringen av barn och unga. För att öka kraften och träffsäkerheten i våra åtgärder säkerställer vi också att kunskapen om kvinnors och flickors delaktighet och utsatthet inom gängkriminella miljöer ökar.

Herr talman! Tack, Anna Wallentheim, för möjligheten att prata om de här viktiga frågorna i dag!

Jag vill ta fasta på grundackordet i interpellationen och i mitt svar. Det är den viktiga erfarenheten av, eller insikten om, att de flickor och kvinnor vi talar om har just dubbla erfarenheter. Det är ofta på det sättet. De har erfarenhet både som förövare och som brottsoffer. Det är helt riktigt att det nog har funnits en perception av kvinnor och flickor som bara offer. Det har också gjort att rättsväsendets, och inte minst brottsbekämpningens, möjligheter och effektivitet i arbetet mot den här gruppen inte alls har varit på den nivå vi önskar oss. Det är därför det är så viktigt att frågan nu är på bordet och att det trots allt ganska snabbt bildas en mer precis uppfattning om hur problemet ser ut.

Jag vill peka på två verktyg. Det ena trädde i kraft så sent som den här veckan, och det andra hoppas vi ha på plats senare i höst. Dessa har en stor generell betydelse och inte minst en betydelse när man vill närma sig, och komma åt, problem som tidigare inte har varit helt synliggjorda. Det handlar om de rivna sekretesshinder som trädde i kraft i början på veckan. Det handlar också om möjligheten att använda hemliga tvångsmedel även mot barn under 15 år – jag menar att detta också måste kunna ske preventivt. Detta kommer att vara ett väldigt viktigt verktyg, och det ska enligt vår plan komma på plats i oktober. Det införs för att i ett tidigt skede kunna identifiera även de här deltagarna i de kriminella nätverken och tidigt kunna sätta in preventiva insatser för att bryta destruktiva mönster.

Herr talman! Ett viktigt sätt att åstadkomma det är naturligtvis att få det underlag som vi nu har beställt från Brå och som ska komma efter sommaren. Det ska både med hög upplösning belysa problemet och strukturerna – hur detta ser ut – och föreslå precisa verktyg, åtgärder och metoder för att komma åt det.

Det hade naturligtvis varit mycket bättre om underlaget hade funnits på plats tidigare, men det har det inte gjort. Nu gör vi det här jobbet, och det kommer att ge oss i Sverige – oavsett om vi verkar nationellt, kommunalt, genom en statlig myndighet eller i ett annat sammanhang – bättre underlag och mer effektiva verktyg för att komma åt den här problematiken.

Jag vill ta fasta på det Anna Wallentheim säger. Det här betyder inte att vi helt och hållet saknar kunskaper i dag; tvärtom står vi här och talar om ett problem utifrån ett underlag som ändå säger en hel del om problemets djup och vidd. De insikterna implementeras med full kraft redan i dag, exempelvis i polisens arbete.

När det gäller den reform som trädde i kraft den 1 april och att riva sekretesshindren vill jag ändå säga att det är lätt att liksom spola förbi de stora reformerna när de väl är på plats. Apropå Brå var jag på deras 50årsjubileum för någon månad sedan, och som det brukar vara på jubileer hölls ett quiz. En fråga var vad det första numret av Brås tidning Apropå, som kom för 50 år sedan, handlade om. Svaret var att det handlade om att riva sekretesshindren.

Det har gått 50 år, och nu är det här på plats. Jag skulle säga att det inte minst har betydelse för kvinnor och flickor, och då inte bara i den gängkriminella kontexten utan över huvud taget när det gäller brottsutsattheten. Bara för att dra en parallell till ett annat område, nämligen mäns våld mot kvinnor: Brottsuppklaringen när det gäller de mord på kvinnor som sker i nära relationer är 100 procent. Det är inte där skon klämmer, utan problemet är att det inte finns information i systemet tidigare så att exempelvis polisen genom preventiva insatser kan se till att morden över huvud taget inte äger rum.

I hög grad är det så även på andra områden av det här slaget, det vill säga att bristande information i brottsbekämpningen gör att det också är svårare att vidta preventiva åtgärder i ett tidigare skede. I och med den informationsdelning från andra delar av samhället – såsom den kommunala socialtjänsten, skolmiljön och annat – in i brottsbekämpningen som kommer när vi får full kraft i den reform som trädde i kraft här tidigare i veckan är det min uppfattning att polisen kommer att få bättre förutsättningar att arbeta mer precist och med större effekt även mot den grupp av både brottsoffer och förövare som vi talar om här i dag.

Herr talman! I diskussionerna om rättspolitiken blir det en eller två rundor där jag uppskattar väldigt mycket av det som sägs, men sedan hamnar vi slentrianmässigt i en kanske lite mer vänsterslapp diskussion om ekonomisk politik. Jag kan gärna ta den frågan också.

För det första kan jag konstatera att det fanns en tid då Socialdemokraterna talade om värdet av att trycka tillbaka inflationen. Det har nu gjorts, förvisso i osäkra ekonomiska tider. Vi har gjort allt vi kan för att säkerställa att kommunernas pengar lika lite som medborgarnas pengar tappar i värde. Det är otroligt betydelsefullt för att de ska kunna investera i välfärden. Det innebär att kommuner och regioner bara när det gäller minskade pensionskostnader har mer än 50 miljarder kronor mer att röra sig med det här året jämfört med förra året. Det är otroligt viktigt.

För det andra kan jag konstatera att det också fanns en tid då socialdemokrater talade om vikten av arbete och arbetslinjen. Höjda skatter ser vi nu i form av tullar och tariffer, vilket kommer att få enastående negativa konsekvenser för vanligt folk. Också höga skatter på arbete får sådana konsekvenser, vilket är drivkraften för att sänka skatterna på arbete och se till att människor kommer i arbete och får en egen försörjning – och på det sättet bidra till att finansiera den välfärd som naturligtvis är helt central för det brottspreventiva arbetet.

I den delen tycker jag alltså att Anna Wallentheim, som jag uppskattar väldigt mycket, dessvärre inte har större stringens än någon annan på vänsterkanten. Men i övrigt uppskattar jag väldigt mycket det som förs fram i talarstolen här, det vill säga vikten av att lyfta fram flickor och kvinnor som på olika sätt har varit osynliggjorda i den här problematiken – både som offer och som förövare – och att vi nu med gemensamma krafter driver upp frågorna på agendan och synliggör dem, säkerställer att det blir ett bättre beslutsunderlag och dessutom kommer att addera verktyg som med kraft kan angripa den här situationen. Det är utmärkt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.