Emma Nohrén

Herr ålderspresident! Jag tackar Kjell-Arne Ottosson för frågorna.

Jag tycker att det är väldigt viktigt att vi reder ut detta. Jag tror inte att det är många som har koll på rödlistan. Jag tror att jag har det, och jag ska försöka reda ut detta med rödlistan lite grann.

Den används internationellt – IUCN. Det handlar om att man tittar på utveckling över tid, två generationer tillbaka. För ett djur som bara lever i två år tittar man fyra år tillbaka. För ett djur som har en reproduktionstid på 15 år tittar man 30 år tillbaka. Då ser man trenderna och om det går upp eller ned, precis som vi pratade om tidigare när det gällde miljökvalitetsmålen.

Om ett djur som har varit vanligt, exempelvis gråsparv, kraftigt minskar hamnar den på rödlistan. Vilken kategori den hamnar i beror på hur brant lutningen är. Det är inte samma sak som att den är utrotningshotad. Det handlar om trenden. Är den är negativ eller positiv? Och hur brant kurvan är avgör i vilken rödlistningskategori den hamnar.

När en art hamnar på rödlistan vet man att någonting har hänt som missgynnat den arten. När en vanlig art blir sällsynt är det fara å färde. Om det är en så kraftig svängning på bara två generationer är det någonting man bör ta i beaktande.

Jag tycker absolut att man ska titta på rödlistan, för den visar en trend och ger en indikation på vad som händer.

När det gäller uttaget säger de forskningsrapporter jag har tagit del av att om vi minskar till 2015 års uttag – och då tog vi inte ut lite virke i Sverige – skulle vi nå de flesta av våra mål. Vi har i dagsläget ett oerhört stort uttag, det största på mycket länge eller någonsin. Om vi skulle minska till den nivå vi hade för tio år sedan skulle vi fortfarande ha gott om virke, kunna göra långlivade produkter och kortlivade av det som vi inte kan använda till annat och ändå nå våra mål.

Herr ålderspresident! Tack, Kjell-Arne Ottosson, för frågan!

Jag tror absolut att det skulle kunna nås, men det kanske är så att vi har fått ny kunskap sedan de senaste preciseringarna gjordes och att det kan krävas nya etappmål för att det ska lira bättre med senare lagstiftning från EU och internationellt, till exempel.

Men oavsett om man kan nå ett mål eller inte ser man vid utvärderingarna utvecklingen över tid. Det gör man tack vare miljöövervakningen, som jag vet att den här regeringen inte tycker så bra om eftersom man hela tiden drar ned på den. Men vi ser alltså utvecklingen över tid.

Utvärderingen säger inte bara att vi inte når detta. Den säger också att det är en negativ utveckling på flera ställen. Då har ju inte nuvarande system fungerat. I så fall får man ha ett mål om att det ska vara en negativ utveckling, och det hoppas jag verkligen inte att någon i den här kammaren vill ha. Skulle det vara det nya målet för levande skogar vill jag absolut inte ha det.

Det är en sak om vi inte når hela vägen fram till målet, men vi måste jobba på det. Det var precis det som utvärderingen av miljömålen handlade om. Det var samma sak som OECD tittade på. Det handlar om trenderna framåt. Man ser att det är ett hack i kurvan. Det senaste hacket när det gäller biologisk mångfald och klimat, enligt OECD, kom 2022 när Kjell-Arne Ottossons parti med flera satte sig i regering. Då ändrade man faktiskt politiken och styrde bort från målen i stället för mot målen. Det tycker jag är fel.

Herr ålderspresident! Nu är vi återigen här för att diskutera skogspolitik. Det brukar vara en väldigt livaktig diskussion. Jag vill därför redan nu yrka bifall till vår reservation 16, om skydd av fjällnära naturskog, så att jag inte glömmer bort det senare ifall det skulle bli lite tidsnöd.

Nu är det vår igen i Sverige. Jag tror att vi alla har längtat dit, inte minst med tanke på hur omvärldsläget ser ut. Vi ser hur knoppar börjar komma här och där. Vi ser blommor som börjar blomma. Jag tror att många längtar ut i vår natur. I Sverige har vi en lång tradition av detta – ibland kallar man det nationalromantik. Men jag tror att de allra flesta har en känsla för skogen och känner ett välbefinnande när de är där.

Mycket av våra fritidsintressen följer också med årstiderna och hur det ser ut i skogen. Nu på våren kanske det handlar om att komma ut och promenera, att få lite luft och titta på allt det vackra. På sommaren kanske det handlar om att få komma ut och plocka bär och annat, promenera, cykla – det har även blivit populärt att cykla i skogen – springa och så vidare. På hösten kommer sedan svampplockning, bärplockning, jakt och allt som hör därtill. På vintern kanske man också kan få åka lite skidor.

Jag tror att nästan alla känner väldigt starkt för skogen. Samtidigt debatterar vi ofta hur vi ska sköta skogen och att vi inte riktigt når upp till våra åtaganden. I Sverige har vi sedan länge två likställda mål: ett produktionsmål och ett miljömål. Inget ska gå före det andra, utan de är likställda.

Herr ålderspresident! Förra året pratade jag mycket om Skogsstyrelsens fördjupade utvärdering av miljömålet Levande skogar. Den görs vart fjärde år. Den senaste utvärderingen gjordes 2023 och användes under förra året, alltså 2024. Det är den som gäller tills vidare.

Låt mig ta några utdrag därifrån. Det står att miljökvalitetsmålet Levande skogar inte är uppnått och inte kommer att nås med befintliga och beslutade styrmedel och åtgärder. Utvecklingen i miljön var negativ. Målet har utvärderats mot 2030. Vi kommer alltså inte att uppnå våra mål, så som politiken ligger.

Miljöförbättrande åtgärder som genomförs ger positiva effekter, men de är inte tillräckliga för att stoppa förlusten av viktiga livsmiljöer i skogslandskapet. Effekterna av de skydd och åtgärder vi vidtar på ett ställe äts upp av vad vi gör med skogen i andra delar. Vi äter kakan för snabbt.

Det står också att förlusten av naturvärden som inte går att återskapa under överskådlig tid i analysen har identifierats som ett problem av särskilt brådskande karaktär. Vi talar alltså om ”överskådlig tid”, och det handlar då inte om bara några år utan verkligen om just överskådlig tid.

Man tar upp de fem viktigaste problemen att lösa för att nå målet om levande skogar. Det första är brist på viktiga livsmiljöer i skogslandskapet. Flera typer av livsmiljöer minskar och blir alltmer fragmenterade. Vi vet att 52 procent av alla rödlistade arter är skogslevande.

Nummer två på listan är ogynnsam status och negativ utveckling för många skogslevande arter. Många hotade och känsliga arter minskar, och populationerna blir alltmer fragmenterade. Fragmenteringen är faktiskt en anledning till att vi måste hålla ihop skogspolitiken mer. Många arter sprids över stora områden, och de behöver olika miljöer i olika delar av sitt liv. Vi behöver se skogsbruket och de områden vi skyddar i ett lite större perspektiv, så att vi inte fragmenterar detta. Det skydd vi har inrättat kanske funkar för vuxna individer, men det kanske inte finns spridningskorridorer för yngelvård eller annat.

Flera av skogens ekosystemtjänster har otillräcklig status, säger Skogsstyrelsen. Man säger att kulturmiljöer förstörs i skogslandskapet i samband med skogsbruksåtgärder.

Man ser också en negativ påverkan på skogslandskapets vattendrag. Det sistnämnda är inte minst viktigt med tanke på klimatförändringarna och att vi ska ha resiliens. Vi behöver se vatten som en resurs från källa till hav. Skogen och hur vi brukar den hör hemma i detta sammanhang. I ett förändrat klimat måste vi också se till att våra marker håller den väta som behövs.

Detta var den svenska genomgången.

I förra veckan kom OECD med en utvärdering av den svenska klimat- och miljöpolitiken. I den säger man – jag har blandat lite från DN:s och SVT:s översättning, för vi ska ju prata svenska här i kammaren: Långvarigt intensivt skogsbruk och standardiserat kalhyggesbruk har haft negativa effekter på skogsmiljöerna. Sverige är inte på rätt väg för att nå sitt mål för hållbara skogar till 2030. Man noterar också att skogsavverkningarna har ökat kraftigt, medan skyddade områden växer långsamt. Detta hotar inte bara den biologiska mångfalden utan minskar också skogens förmåga att binda koldioxid från luften.

Det här, herr ålderspresident, är vad vi ser när vi utvärderar skogsbruken. Samtidigt vet jag att vi behöver ha skogsbruk – det vill vi också ha. Men det måste vara i samklang.

Jag skulle vilja göra en analogi med fiskeripolitiken, där vi har blivit mer enade i den här kammaren. Där har vi varit överens om att vi ska flytta ut trålgränsen för att minska trycket längs kusterna – för att vi ska få tillbaka fiskbestånden. Vi är också överens om att kvoterna måste ned, för om vi bara ändrar när det gäller var man fiskar kommer det att bli ett ökat tryck på de andra områdena.

Det blir samma sak med skogspolitiken. Vi måste skydda för att kunna bevara de här sakerna. Vi måste ha dem på rätt ställe, men vi måste kanske också minska så att inte trycket blir för stort på de områden som blir kvar.

När det gäller det salta är vi överens, men när det kommer till skogen är vi inte överens. Jag förstår inte hur det går ihop, för det är samma logik.

Herr ålderspresident! Om vi ska uppnå våra klimat- och miljömål i skogen måste vi öka kolinlagringen. Det betyder att vi behöver ha längre omloppstider. Vi behöver ha ett lägre uttag. Vi behöver skydda mer skog för den biologiska mångfaldens skull och också för att vi ska klara av skogens roll i klimatförändringarna. Vi vet att friska skogar har bättre motståndskraft mot insektsangrepp och mot väder och att de är bättre för vattnets väg.

Vi behöver ändra sättet att bruka skog, så att det inte blir kontraproduktivt, precis som Skogsstyrelsen sa. De åtgärder vi gör som är positiva för skogen ska inte ätas upp av det som görs som är negativt. Vi måste se till att det här hänger ihop.

Precis som vi pratar om skonsamma fiskemetoder måste vi prata om naturnära skogsbruksmetoder. Och vi behöver se hela skogens roll i ekosystemet när det gäller vattenresiliens, spridningskorridorer och skydd mot klimatförändringarna.

I betänkandet har vi flera reservationer. Det handlar om hur vi ska få till en ekonomi i ett nytt skogsbruk. Det handlar om hur vi ska uppnå våra klimatåtaganden. Det handlar om hur vi ska kunna få till ett styrmedelspaket som faktiskt gör det lönsamt att bruka rätt. Det handlar om att vi behöver skydda det som är av störst värde, som vi redan vet, det vill säga fjällskogen. Och det handlar om att vi måste se till att vi har brukningsmetoder som gynnar skogen, skogsbrukarna och även den biologiska mångfalden.

Med detta, herr ålderspresident, säger jag: Tack för i dag!

Herr ålderspresident! Ja, vi träter lite grann om hur man ska se på skydd och om vad som är skydd. Men tittar man på den statistik som finns kan man se att det är 6,1 procent av den produktiva skogsmarken som är skyddad. Räknar man med impediment och improduktiv skogsmark kommer man upp i 9,7 procent, och tar man med skyddade myrar och kalfjäll är knappt 15 procent skyddat. Men vi ska upp till 30 procent av landekosystemen.

Jag vet att Miljömålsberedningen tyckte att man kunde räkna in vägrenar, banvallar och annat också, men för mig är det inte skogsmark eller produktiv skogsmark.

När jag lyssnar på ledamoten tycker jag att det låter mer som att man ska hitta sätt att kringgå lagstiftningen än som att man ska följa den. Ledamoten lade i sitt anförande också väldigt stor vikt vid äganderätten och den enskilde skogsägaren. Då kan jag passa på att säga att det också är många kvinnor som äger skog – det var ju bara ”han” i exemplen – jag är själv en av dem.

Enligt ledamoten kan alltså alla skogsägare redan följa detta till punkt och pricka och behöver inget regelverk. Men vi ser ju hur man kan slira på detta och ta saker olika. Vi vill ha en mångfald i skogsbruket, men ska vi inte ha några regler alls? Ska vi ta bort det regelverk vi har? Ska de som äger skog vara helt undantagna från regler?

Herr ålderspresident! Jag tackar John Widegren för anförandet. Jag blev lite bekymrad när jag lyssnade på ledamoten, så jag tänkte att det är bäst att jag ställer frågor för att höra om det inte bara är jag som har missuppfattat.

Skogsfrågorna debatterar vi ofta och livligt, och de kommer in i väldigt många andra betänkanden också. Men i dag är det en liten högtidsdag, då det bara är skogsfrågorna på schemat för miljö- och jordbruksutskottets debatt.

Vi har internationella åtaganden. Vi har skrivit under Kunming–Montreal-avtalet om skydd av 30 procent av skogen. Vi har EU-lagstiftning, EU-rekommendationer och svensk lagstiftning. För mig gäller det här tills något annat är sagt. Det är inte fritt valt arbete.

Ändå tycker jag mig höra från ledamoten att vi inte ska skydda mer skog och inte ska ta mer skog ur produktion. Det sades också flera olika saker om EU-lagar. Ledamoten sa inte att de inte ska följas, men det lät som att det här inte är någonting som vi ska lyssna på.

John Widegren var ledamot i Miljömålsberedningen, vars betänkande skulle handla om hur vi ska uppnå det som anges i LULUCF-lagstiftningen. Men vad som har diskuterats är i stället ofta om vi ska gå med på LULUCF-lagstiftningen. Jag anser inte att slutförslaget svarar på det.

Min fråga är om regeringen och Moderaterna tycker att vi ska följa vår lagstiftning. Det hoppas jag att ni tycker. Men hur ska man i så fall nå dit? Jag anser inte att er politik är tillräcklig.

Herr talman! Jag kan konstatera att vi måste minska våra utsläpp och att de ökar mest just nu, jämfört med tidigare, i transportsektorn. En stor del av detta handlar om bränslepriserna. Sverige har gått från att ha bland de högsta priserna, men inte det högsta, i Europa till att ha bland de lägsta priserna, räknat på disponibel inkomst. Det tycker jag att vi behöver ändra på.

Vi måste också ge människor alternativ. Det fanns miljöbilspremie och elbilspremie. Vi höll på att styra om. Det fanns bidrag för att skaffa en laddplats hemma och så vidare. Allt det här rullades tillbaka av regeringen över en natt. Jag tror att det var ganska många som gick i bilköpartankar som satte kaffet i vrångstrupen den där eftermiddagen i oktober november 2022 när det sades att premien skulle tas bort bara någon dag senare.

Vi ser nu en inlåsningseffekt där folk kan ha kvar sina diesel- och bensinbilar. Det finns inget incitament att gå över till elektriska bilar eller andra bilar med mindre utsläpp. Det finns styrmedel, till exempel skrotningspremien. Men i år är det endast 1 procent av medlen som har använts, och då är ändå skrotningspremien en av de största reformer som regeringen har presenterat. Jag ser alltså inte att det finns så mycket.

På miljösidan ser det likadant ut. Regeringen tar bort pengar och säger att man ska effektivisera men säger inte hur det ska göras. Regeringen ger inte pengar till att lägga om utan säger: Här får ni 30 procent mindre pengar. Gör samma sak! Vi vill gärna veta mer.

Det går inte. Vi ser att våra kurvor går åt fel håll. Hur ska ni förändra det? Finns det en vilja att förändra det här?

Herr talman! Tack, Elin Nilsson, för anförandet och också för tidigare replikskifte! Jag kommer att tangera en del av det som sagts. Jag ska försöka att vrida mina frågor så att vi inte återupprepar oss.

Jag har redan tidigare i debatten tagit upp den OECD-rapport som kom. Den berör väldigt många av de ämnen som behandlas i det betänkande vi debatterar i dag.

Vi ser att vi inte kommer att uppnå 12 av våra 16 miljömål. Vi ser att det är hack i kurvan år 2022. Samtidigt står Elin Nilsson, som företräder samma parti som vår klimat- och miljöminister, och säger att vi ska ha en stark klimat- och miljöpolitik och att man ska göra avvägningar.

Vi måste göra avvägningar som politiker. Det är vad vi är till för. Vi har en mängd fakta och experter som säger saker. Sedan ska vi väga samhällsintressena mot varandra och också se till att det finns en legitimitet för de beslut vi fattar.

Vi ser också att den politik som har förts har tjänat oss väl. Vi har minskat våra utsläpp och ökat vårt välstånd. Vi har ökat andelen skyddad natur. Vi har gått framåt, även om vi inte heller var i mål för många av miljömålen innan 2022. Men utvecklingen för många av dem gick åt rätt håll.

Nu ser det inte ut så. Det ser också ut som att det är medvetna beslut som gör att det går åt fel håll. Vi har ett minskat pris på bensin och diesel, som också var ett vallöfte. Vi ser att vi har en minskad budget för miljöövervakning.

Vi ser att strandstädningspengarna försvinner, något som är väldigt stort på västkusten där jag bor. Vi ser att vi inte kan sätta ut lax i vissa laxprojekt som pågår. Flera av dessa olika miljöprojekt, klimatprojekt och politiken stoppas upp, minskas och motarbetas aktivt. Hur ska ni komma till rätta med det?

Herr talman! Vi har redan satt igång debatten med replikskiften, men vi är ju här för att debattera betänkandet Övergripande miljöfrågor.

Bakom den något intetsägande rubriken gömmer sig viktiga frågor som tillståndsprocesser, miljöprövning, vindkraftsetableringar, äganderättsfrågor, offentlig upphandling – en joker i de flesta betänkanden – samt miljöbrott och ansvarsfrågor vid miljöföroreningar. Det är spretigt, men det är det här som är enormt viktigt för att pusslet ska gå ihop. Många av de här frågorna är det som sammanbinder de olika politikområdena inom miljö och klimatpolitiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande miljöfrågor

Herr talman! Vi har redan nämnt det i debatten, men jag vill gärna ta det igen i mitt anförande: Vart tionde år utvärderar OECD Sveriges miljö och klimatpolitik. Det är en stor utvärdering – OECD, där vi är med, är ju en organisation som har enormt mycket fakta och kunskap och jämför mellan länder men också inom länder.

Den här rapporten lämnades över till klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari i går. Det är ingen rolig läsning. OECD är väldigt frågande. Sverige har varit på rätt spår länge och tidigare visat att det går att minska utsläppen och öka välståndet. Men nu har någonting hänt.

År 2022 fick vi en ny regering, Tidögänget, och helt plötsligt skakar siffrorna. Det blir hack i kurvan, och kurvor som brukar gå nedåt går uppåt. Framför allt ser vi att utsläppen ökar i transportsektorn. Av våra 16 nationella miljömål kommer 12 inte att nås till de årtal då de är tänkta att nås.

Vår skogspolitik får svidande kritik. Miljöanpassningen av vattenkraften får svidande kritik. Den måste komma igång och verkställas igen och återfå rätt plats.

Det här, herr talman, är inte bara pinsamt. Det är också allvarligt. Om vi inte når våra egna klimatmål, som ofta är skarpare än de internationella mål och EU-mål vi har, betyder det att vi inte heller kommer att nå våra europeiska eller internationella miljö- och klimatmål.

Vad gäller internationella åtaganden har vi skrivit under Parisavtalet. Vi har även skrivit under avtalet för biologisk mångfald och skydd, Kunming–Montreal-ramverket. Vi har dessutom skrivit under naturrestaureringslagstiftningen, herr talman, och vi har skrivit under europeiska klimatlagar.

Rent krasst visar den här sammanställningen av vår klimatpolitik att vi inte kommer att nå målen. Man skriver inte att man är förvånad, men man skriver ut att Sverige var ett av de sex länder som röstade emot restaureringslagstiftningen. Men även om regeringen nu inte tycker att det här är en bra idé och har röstat nej till den gäller den fortfarande. Man ska uppfylla sina åtaganden för att följa lagstiftningen. Det är där många av de saker vi debatterar i dag kommer in.

Herr talman! Miljöpartiet har lagt fram många motioner om hur Sverige ska uppnå sina klimat- och miljömål och komma på rätt spår igen. Många av dem finns med i dagens betänkande. Tyvärr har de inte fått majoritet, och därför har vi många reservationer. Vi står bakom alla våra reservationer, men jag vill redan nu yrka bifall till reservation 37, som handlar om miljöfarliga subventioner.

Miljöfarliga subventioner är också en sak som OECD slår ned på. Sällan har väl bensin och diesel varit så billigt som nu i förhållande till disponibel inkomst. Dollarn har visserligen sjunkit i värde, och det gör sitt till. Men det beror även på en aktiv politik av den här regeringen. Det var något man också gick till val på. Nu ser vi att de fossila utsläppen ökar. Det är alltså en politik man aktivt för genom att sänka dessa priser.

Den 19 december 2022 antogs Kunming–Montreal-ramverket för biologisk mångfald. Jag tycker att det visar väldigt väl hur klimat- och miljöfrågorna hänger ihop. Tyvärr blir det ofta så att klimat och miljö hanteras som två skilda saker, men vi kan inte uppnå det ena utan att uppnå det andra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande miljöfrågor

Ett av de mål som Sverige har åtagit sig att uppnå, åtgärdsmål 18, handlar om att vi senast 2025 – i år – ska påbörja arbetet med att identifiera subventioner som är skadliga för biologisk mångfald och påbörja arbetet med att fasa ut dem. Fram till 2030 ska de subventionerna minskas med 500 miljarder dollar årligen. Trots att vi har ratificerat detta har vi inte uppnått det eller ens påbörjat arbetet.

Herr talman! Den senaste kartläggningen av miljöfarliga subventioner gjordes 2017. Därför handlar vår reservation om att återigen ge Naturvårdsverket i uppdrag att kartlägga de miljöskadliga subventionerna för både klimat och miljö och om en åtgärdsplan för hur de ska fasas ut.

Globalt sett är det otroliga siffror. Enligt IMF subventionerades olja, kol och gas med 7 biljoner dollar 2022. Det är 145 miljoner kronor i minuten.

Bara i Sverige, i förra årets budget, gick 10 miljarder kronor mer än den totala klimat, miljö- och naturbudgeten till miljöskadliga subventioner. Det var 31 miljarder. Vi anser alltså att någonting behöver göras väldigt snabbt. Vi kan hitta lågt hängande frukter och även vinn-vinnsituationer.

Herr talman! Det finns många fler saker som behöver göras. Vi har pratat om hur man ska få till tillståndsprocesserna. Miljöpartiet har en motion om en så kallad klimatstyrka. Det förslaget fanns med i Miljöprövningsutredningen men blev tyvärr inte verklighet – åtminstone inte än. Vissa länsstyrelser har ändå försökt göra detta. Länsstyrelsen i Västra Götaland poolade resurserna till stora anläggningar. Batterifabriker kanske man inte vill prata om i dag, men det finns de som fortfarande fungerar. Det handlade även om andra stora satsningar för att få ned klimatavtrycken. Man såg till att länsstyrelserna hade resurserna. Men tyvärr har regeringen dragit ned medlen till länsstyrelserna, så man kan inte ha kvar detta.

Ett förslag i Miljöprövningsutredningen var alltså en klimatstyrka – en task force – för dessa stora investeringar, som man skulle kunna använda nationellt. Den skulle kunna hjälpa till med tillståndsprocessen och ha kunskaperna som behövdes. Det är inte så att ett och samma ställe hela tiden får dessa stora förfrågningar, utan det kanske handlar om en etablering på ett ställe. Då kan man jobba där och sedan ta med sig kunskapen vidare. På det viset skulle man kunna öka hastigheten. Det skulle vara väldigt bra för såväl de företag som vill etablera sig som för klimatet och våra tjänstemän, som får bättre kunskap.

Herr talman! Det är många fler saker som jag skulle vilja ta upp. Det kommer jag inte att göra nu, men återigen: Lagen om offentlig upphandling behöver uppdateras. Vi är ledsna över att regeringen inte gick med på att göra de förändringar som skulle kunna göra klimatnytta.

Vi anser också att skyddet för privatpersoner som råkar ut för olika typer av miljöproblem behöver stärkas. Senast handlade det om PFAS i Kallinge, där privatpersoner fick kämpa som David mot Goliat. De vann, men vi anser att det behöver finnas ett rättsligt stöd för dem som råkar ut för sådant där man drabbas utan egen förskyllan – i det här fallet av förgiftning av cancerogena ämnen. Sådant ska inte drabba den enskilde. Det måste till en lex Kallinge.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande miljöfrågor

Herr talman! Jag yrkar som sagt bifall till reservation 37 och hoppas att Sverige åter kan bli ett land som går i täten för omställningen och som kan inspirera andra i stället för att konfundera utredare.

(Applåder)

Herr talman! Ja, de här frågorna går in i varandra. Det är väl också därför vi har ett betänkande som heter Övergripande miljöfrågor. De finns med i många av våra andra betänkanden, men så behövs det här som på något vis håller ihop det hela. Det är tillståndsprocesser, vetorätt och äganderätt och sådana saker.

Men, återigen, trots de höga ambitioner som jag är övertygad om att Helena Storckenfeldt vill ha ser vi att utvecklingen går åt fel håll. Det är inte bara att utsläppsminskningarna stannar upp, utan vi har en aktiv politik som faktiskt gör att utsläppen ökar. Det gäller framför allt i transportsektorn.

Vi ser också ett stopp och ett bakåtsträvande på miljösidan när det gäller till exempel miljöanpassning av vattenkraften och hur skogspolitiken bedrivs och framställs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande miljöfrågor

Vi har fått den här grundliga rapporten. Den görs vart tionde år, herr talman; det är fjärde gången vi får den i Sverige. Läser vi mellan raderna ser vi att man är konfunderad. Vad hände 2022? Vad hände egentligen? Vi har faktiskt visat att det går att få ökat välstånd och att vi har starka företag.

Jag får till mig från många av företagen att de undrar vad regeringen gör. Den spelplan och de regelverk som fanns försvann över en natt i vissa delar eller har ändrats.

Är det någonting som näringslivet vill ha är det långsiktighet, herr talman. Jag frågar ledamoten återigen: Hur ska man komma till rätta med det här, och hur ska man se till att få igång det?

Jag skulle också vilja ha svar på när det här med vattenkraften kommer igång. Det är otroligt viktigt att vi har ren energi, men vi måste kunna ha den med gott samvete ur klimatsynpunkt men också för biologisk mångfald.

Herr talman! Tack, Helena Storckenfeldt, för ditt anförande! Du började med att säga att vi inte ska titta bort. Nu mer än någonsin är det viktigt att vi håller ögonen på klimat- och miljöfrågorna, så där håller jag med ledamoten fullt ut. Så som det ser ut i nyhetsflödet och dagspolitiken är det lätt att dessa frågor hamnar i skymundan, men de är minst lika viktiga för vår överlevnad, som det faktiskt handlar om, som många av de andra frågor som diskuteras just nu. Vi måste hålla ögonen på detta.

Klimat- och miljöpolitiken är nödvändig, och vi har varit väldigt duktiga på den i Sverige. I det tidigare replikskiftet tog Joakim Järrebring upp den OECD-rapport som kom i går. Mycket av det som vi debatterar i dag finns med i rapporten. Den visar, herr talman, att vi i Sverige ofta har varit champions, alltså ledande, när det gäller miljö- och klimatpolitiken. Vi har lyckats visa att man kan få ned utsläppen och samtidigt öka välståndet. Vi har varit bäst i EU på det.

Sedan vi fick den här regeringen har det dock gått åt fel håll. Vi har nu en utsläppsökning som är bland de snabbaste bland EU-länderna, till och med den allra snabbaste.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande miljöfrågor

Det finns också andra frågor här där vi ser att vi inte når våra mål. Av våra 16 miljömål är det 12 som vi inte når, och det går åt sämre håll sedan den nya regeringen kom in.

En av de saker som jag tänkte fråga om, förutom hur vi övergripande ska komma åt det här, är vattenkraften som Helena Storckenfeldt var inne på när det gäller tillståndsprocesser.

Någonting som OECD slår ned på är att vi inte har miljöanpassat vattenkraften. Det finns en överenskommelse. Det finns en NAP, nationell plan, för hur det här ska gå till som har pausats av den här regeringen. Nu händer ingenting, och vi ser att våra miljövärden försvinner. Det här är viktig baskraft för Sverige, men vi måste också nå våra miljömål. Vad gör regeringen åt det? När återkommer NAP:en?

Fru talman! Jag är inte säker på att de som behöver uppsöka Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten eller Migrationsverket bryr sig om pendlingsmönster, utan de vill ha service där de bor.

Det är symtomatiskt för Tidöregeringen att man drar ned och ska göra förändringar samtidigt, men det kostar pengar att göra förändringar eller att implementera dem efteråt. Vi ser detta när det gäller Statens servicecenter. Först tar man bort pengarna, och samtidigt ska man förändra arbetssättet.

Vi har sett det på andra områden, som miljöövervakning. Regeringen drar bort hälften av medlen och säger att man ska effektivisera, utan att man har fått möjlighet att utveckla metoderna.

Jag kan hoppas att vi kan få en närvaro, men jag ser inte att det sätt som regeringen gör det på är framgångsrikt.

Regional utvecklings-politik

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 26 februari.)

Fru talman! I dag finns det 148 servicekontor i Sverige. På flera kontor finns förutom Skatteverket, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten också Migrationsverkets tjänster, vilket jag tror är viktigt särskilt i så kallade utanförskapsområden och andra områden där det finns många som har invandrat till Sverige.

Jag kan inte utmåla hur det kommer att bli, men jag kan läsa innantill vad Statens servicecenter säger i den rapport man har lämnat till regeringen. Där står det att principerna är tillgänglighet till service i hela landet, tillgänglighet utifrån besöksvolymer och behov samt effektivt resursutnyttjande. Men man skriver också att 35 kontor i glesbygd, landsbygd, storstadsområden och utanförskapsområden kommer att försvinna. Man säger att det kommer att få konsekvenser för privatpersoner och företag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regional utvecklings-politik

Det vore väl jättebra om man kan organisera det så att det inte blir några större effekter, men med 100 miljoner mindre lär det bli konsekvenser. Man skriver också att man ska göra arbetet samtidigt som man har pågående arbete.

Som jag sa i mitt anförande är det vissa kontor som har få besökare, men det kanske är just dessa kontor som är viktigast. Just de personerna kanske har långt till nästa ställe eller problem med att ta sig dit. Det är i de mest glesbebyggda områdena som kontoren gör störst nytta.

Fru talman! Vi är här för att debattera regional utvecklingspolitik, och för mig handlar det om att vi ska se till att vi har ett Sverige för alla och att alla har samma möjligheter oavsett var de bor – att vi ska utjämna de regionala och lokala skillnaderna.

Fru talman! När man pratar om detta händer det att man säger att ett förslag ska fixa allt, och det är lite grann vad jag tycker att den här regeringen har gjort. De har lagt alla ägg i samma korg, som det har talats mycket om tidigare. De har sänkt bensinpriset, och så har de gjort något för landsbygden. Men att människor ska kunna gå till Arbetsförmedlingen eller kunna handla och göra sådana saker lyser med sin frånvaro.

Fru talman! Man pratar om rättvisa – många här i salen har säkert varit på olika föreläsningar och sett en bild där barn i olika storlekar ska titta över ett staket och alla får en likadan pall att stå på, så att de som är korta inte kommer att nå upp ändå. Men man säger att rättvisa är att man får det som ens förutsättningar kräver, så att det korta barnet får en högre pall. Det är väl lite grann detta som den här politiken ska göra: ge rätt pallar, rätt förutsättningar, för olika delar av landet och olika platser.

Jag roade mig med att ta fram lite statistik. Vi har många kommuner här i landet, och av dem har 202 färre än 30 000 invånare. Det är 132 av våra kommuner som har färre än 15 000 invånare, och 76 kommuner har färre än 10 000 invånare. Det är klart att invånarna i dessa kommuner inte kan ges samma pall. Det råder också väldigt olika förutsättningar beroende på var i landet man bor. Det är för de allra flesta längre avstånd ju längre upp i Sverige man kommer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regional utvecklings-politik

Statlig närvaro är en av garanterna när det gäller att visa att vi faktiskt bryr oss om hela landet – att staten är där och ger sina medborgare den service de har rätt till. Samtidigt ser vi nu att den här regeringen har minskat budgeten till Statens servicecenter och gett Statens servicecenter i uppdrag att redovisa hur man ska klara sig med 100 miljoner mindre.

Detta debatterades lite tidigare i ett replikskifte här, och jag har med mig sammanfattningen av konsekvensbeskrivningarna så att vi får fakta när det gäller vad Statens servicecenter säger. De säger att 35 servicekontor kommer att avvecklas. De kommer att göra neddragningar i alla delar av landet, däribland gles- och landsbygdsområden, storstadsområden och områden med stort utanförskap. Detta kommer att få konsekvenser för privatpersoner och företag som besöker servicecenter. Bedömningen är vidare att konsekvenserna för myndigheten är påtagliga och komplexa, och det blir en omfattande verksamhetsförändring som ska bedrivas parallellt med den operativa verksamheten.

Det är inte bara så att man stänger några kontor i storstadsområden där det går att ta tunnelbanan till nästa. För Statens servicecenter handlar det om Arbetsförmedlingen – vi fick siffror i går som visar att arbetslösheten ökar till 8,6 eller om det var 9 procent. Det handlar om Försäkringskassan, som hjälper de mest utsatta. De kanske har svårt att ta sig dit och inte ens kan ta tunnelbanan. Och det handlar om Pensionsmyndigheten, det vill säga de äldre, och Skatteverket.

Om vissa kontor har färre besök är det kanske för att det inte finns så många invånare där. Men för dem som bor där är det otroligt viktigt. Allt går inte att lösa digitalt eller med en resa. Man vill ha en kontakt, och man vill kunna gå till ett kontor på sin ort.

Det är inte heller så att dessa kontor bara ligger i gles- eller landsbygdsområden. Jag bor själv i Lysekils kommun med 13 000–14 000 invånare. Vi har servicecenter. Vår närmaste större stad, Uddevalla, har också ett servicecenter. Det finns inga andra kontor i dag.

I vår budget, som vi inte debatterar här, har vi en satsning på servicecentren. Vi har också med i en motion att vi tycker att man ska utöka Statens servicecenter och på det viset visa att staten faktiskt bryr sig om alla medborgare, oavsett var de bor.

Fru talman! Jag vill därmed yrka bifall till reservation 9.

Fru talman! Jag kom in i riksdagen 2014 första gången, och detta var ett av de områden som jag jobbade med då. Precis som vi hörde från tidigare talare hade vi en landsbygdskommitté som tog fram förslag. Vi jobbade aktivt med att utöka Statens servicecenter till fler orter och också med att flytta ut statlig verksamhet från storstadsområdena till hela landet.

Nu har vi sett att det har kommit en utredning som handlar om att man ska effektivisera organiseringen av mindre myndigheter. I flera av dessa förslag handlar det också om att man helt enkelt ska ta bort myndigheter som är utlokaliserade. Vi hörde exempel från Växjö tidigare.

Jag har själv fått mejl från Skellefteå, där man vill lägga ned en myndighet. Det står ännu inget om att den ska flytta, men man är rädd för att det kommer att bli en flytt. Om ens myndighet inte finns kvar utan ska uppgå i något större kommer det förmodligen snart att i effektiviseringsanda bli en hopflyttning i storstäderna. Då försvinner kvalificerade jobb från flera delar av landet, och den statliga närvaron går förlorad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regional utvecklings-politik

Just denna myndighet i Skellefteå, Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd, ska införlivas i Socialstyrelsen. Det kanske är rätt, eller inte. Men det handlar om 50 jobb i Skellefteå. Och även om den inte flyttar är folk redan rädda och börjar leta efter annat. Detta är en arbetsplats där väldigt många kvinnor jobbar, och samtidigt vet vi att det råder kvinnounderskott där det framför allt finns mansdominerade yrken. Genom att ha statliga jobb får vi alltså fler kvalificerade jobb för andra yrkesgrupper. Den som flyttar till ett jobb, till exempel i en gruvbygd, har ofta en partner med sig, som också ska ha ett jobb men kanske inte inom samma område. Där brukar också de statliga jobben vara viktiga.

Fru talman! Med detta vill jag säga att jag tycker att den här regeringen gör det bakvänt. Man visar att man inte bryr sig och inte vill att staten ska vara närvarande. För mig och Miljöpartiet är det otroligt viktigt att visa att alla medborgare, var i Sverige de än bor, har rätt att förvänta sig en viss service av staten, och den ska vara lika god överallt.

(Applåder)

Fru talman! Vi är här i dag för att debattera livsmedel. Det är ett årligt återkommande betänkande. Just den här gången får man faktiskt säga att det har hänt någonting positivt.

Från och med den 1 mars kommer det att vara ursprungsmärkning av kött i restauranger och storkök. Det är någonting som Miljöpartiet har drivit på för länge och något som vi fick igenom i januariavtalet. Det har sedan fått brett genomslag. Utskottet har också haft flera tillkännagivanden om det genom åren, och nu är det här. Det tycker jag är glädjande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

Samtidigt hade vi gärna sett att det skulle ha varit bredare. Det som nu innefattas, fru talman, är kött och chark i alla dess former, fryst och färskt, men däremot inget annat animaliskt. Det skulle vi gärna se.

Tidigare talare Joanna Lewerentz från Moderaterna nämnde att Sverige har en fantastisk livsmedelsproduktion. Vi är nästan bäst i världen på att ha så lite bekämpningsmedel som möjligt. Vi har rent vatten. Vi har god djurhållning, och vi har ett högt djurskydd som vi skattar väl.

Men vi ser också att det finns skillnader från andra länder. Ta en sådan sak som mjölkproduktion. Den skiljer sig åt ganska radikalt mellan olika länder.

Vi har haft en debatt och kommer att fortsätta att ha en debatt här i Sverige om förslaget om att ta bort beteskravet för kor. Det finns ett starkt stöd för att våra kor ska vara ute. Det är någonting som de får nu och som gör att vi faktiskt har ett gott djurskydd för kor. Men detta finns inte med. Många mejeriprodukter kommer också från mjölkråvara från andra delar av världen. Ägg är en annan sådan sak, där det fortfarande finns mycket att göra även inom svensk hållbarhet. Men vi har till exempel ingen salmonella i Sverige. Vi är jätteglada för att ursprungsmärkningen äntligen är här, men vi hade gärna sett att den gällde fler produkter.

Fru talman! En annan sak som jag skulle vilja ta upp är de nordiska näringsrekommendationerna, som kom 2023. Detta var ett brett arbete under Nordiska rådets ledning med forskare och en massa människor som kan de här sakerna. De tog fram nya kostråd, och de tittade då på både klimat och hälsa. Livsmedelsverket fick i uppdrag att införliva rekommendationerna och ta fram nya kostråd i Sverige.

Men när Livsmedelsverket kom med sitt förslag blev Tidöregeringen fundersam, för helt plötsligt skulle vi äta lite mindre kött. Det är någonting som vi vet skulle vara bra för hälsan och klimatet. Men regeringen slog bakut och gav Livsmedelsverket ett nytt uppdrag med hänvisning till att detta helt enkelt inte var berett.

Regeringen överprövar alltså forskningen och vad den har kommit fram till. Dessutom är detta rekommendationer om vad den enskilde ska äta för att det ska bli bra; det är ju ingen lagstiftning! Jag tycker att det är anmärkningsvärt att regeringen lägger sig i och ger detta nya uppdrag till Livsmedelsverket. Myndigheten själv bedömer att skillnaden mellan de nordiska näringsrekommendationerna ur hälso- och miljösynpunkt var väldigt liten. Den livsmedelsgrupp där det fanns en tydlig skillnad mellan rekommendationerna var just rött kött. Trots detta väljer alltså regeringen att göra så här.

Argumenten, som man kan se i underlaget, är att vi ska ha en livsmedelsstrategi 2.0 där produktionen ska öka. Jag har ställt frågan tidigare, och jag gör det igen för det kanske blir ett replikskifte nu. Ska all produktion verkligen öka? Är all livsmedelsproduktion bra? Ska vi rikta detta till det som funkar i Sverige, som är bra och som vi vet är hållbart över tid? Eller ska allt bara öka för ökandets skull? Dessutom är vi ändå inte självförsörjande i de här delarna, så det borde inte vara något att ta upp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

Miljöpartiet har en reservation som gäller detta som handlar om att vi tycker att man ska implementera de nordiska näringslivsrekommendationerna. Jag tycker att regeringen bortser från fakta.

Fru talman! Jag skulle vilja ägna de sista minuterna av min talartid åt att prata om ett annat livsmedel, som vi kanske inte tänker på som livsmedel. Det är vatten. Vatten är det livsmedel som vi använder mest av, och nästan allt vatten som vi använder är livsmedelsklassat trots att vi använder det i andra delar. Även det som används i processvatten kommer ofta från reningsverken och är ett fullgott tjänligt livsmedel. Vi måste vara aktsamma om detta.

Förutom att vi behöver säkra dricksvattenförsörjningen och se till att vi alltid har tillgång till dricksvatten måste vi undvika att få in kemikalier i det. En kemikalie som vi ofta återkommer till i utskottet är PFAS. Det är en evighetskemikalie, eller egentligen många. Den används i jättemycket. I veckan kunde vi läsa en artikel om att vissa sorters ögondroppar till nästan hundra procent består av PFAS, som man alltså häller rakt i ögat. Samtidigt vet vi att PFAS är cancerframkallande. Vi vet också att det finns i medicin, till exempel i cancermedicin, som alltså används för att bekämpa cancer.

PFAS finns i en massa olika former, och det sprids med vatten. Vi vet också att det ackumuleras inom näringskedjan. Det finns studier från Frösön utanför Östersund som visar att sorkarna som bor på ett gammalt flygfält där har höga halter av PFAS men att rävarna i området har ännu högre. Det betyder att när vi äter någonting som innehåller PFAS ackumuleras det även i våra kroppar.

I dag finns det ingen bra provtagningsmetod för detta. Miljöpartiet har skrivit en reservation om detta, nummer 14, som jag yrkar bifall till.

Vi tycker att det borde finnas ett övergripande ansvar för provtagning av PFAS även i områden där det inte finns någon verksamhet men där man till exempel plockar svamp, jagar eller på annat sätt helt enkelt tar livsmedel från marken. Vi får in PFAS på det viset, och i dag finns inte denna övervakning. Vi vet att det varje gång man har undersökt och hittat PFAS har varit enormt mycket högre halter än man har trott. Det gäller dricksvattnet i Kallinge, och på till exempel Frösön är det alltså höga halter. Det gäller också flera ställen utanför Uppsala.

Miljöpartiet tycker att det borde finnas ett övervakningsprogram för detta och att man skulle ha riktlinjer och ett kontrollprogram. Jag vet tyvärr att miljöövervakning inte är prioriterat av regeringen, som har dragit ned på den väldigt mycket.

Men vi måste veta att den fisk vi fiskar, de kräftor vi äter samt den svamp och frukt och de bär som vi plockar är säkra att äta. Där har vi som samhälle ett ansvar, och jag hoppas att man kan gå vidare med det.

Fru talman! Jag ska börja med att säga att det inte var av oartighet som jag inte skakade hand med min kombattant i replikskiftet tidigare. Jag har ett bandage på handen. Det var därför jag inte gjorde det. God dag, god dag funkar inte så bra. Annars hade jag givetvis gjort det.

Vi är här för att prata om jakt och viltvård i dag. Detta är ett årligt återkommande betänkande. Det är ett ämne som engagerar vårt utskott mycket – och riksdagen i stort. Det är fler jägare, räknat i procent, bland riksdagsledamöterna än det är i samhället i övrigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Jakten i Sverige skiljer sig från jakten i många andra länder. Sverige har en hög jaktetik. Vi har en hög acceptans bland våra medborgare. Vi hörde tidigare att den ligger på mellan 85 och 90 procent. De flesta i Sverige har något slags relation till detta. Om de inte jagar själva har de någon släkting eller vän som gör det. Det är ganska unikt. I många länder är jakt något som är för de få.

I Sverige är jakten ofta naturnära. Den är lokal. Och vi har av tradition ett stort hänsynstagande till viltets förutsättningar och allmänhetens åsikter. Jag tror att det är just därför som vi har den här höga acceptansen. Man litar på att det blir rätt.

Vi har en organiserad eftersöksjakt på trafikskadat vilt. Vi har en jaktkalender för när man får jaga vad, som utgår från varje arts ekologi. Vi har också utbildning för alla nya jägare och jägarexamen.

Men om de här delarna inte funkar går det väldigt snabbt att rasera ett förtroende. Vi har flera kontrollapparater. Tidigare talare pratade om vapen. Det är en annan debatt, men det går inte att komma ifrån det fruktansvärda dådet i Örebro och att det var jaktvapen som användes. Jag vill understryka att det är otroligt sällan som legala vapen används i brott, men i det här fallet gjordes det.

Vi vet att anledningen till att det är få legala vapen i brott är att vi har en stor kontrollapparat. Det återkallas vapen. Man har en kontroll. Men det kan givetvis göras ännu mer, och det kan göras ännu säkrare. Jag tror att det kommer att komma flera förslag på det här området, också för att allmänheten ska känna att det är okej att vissa har vapen.

Men det här gäller också andra delar av jakten. Vi säger att jakt ska bedrivas med hänsyn till och respekt för djur och natur. I vår jaktlag står det i 27 § att jakten ska bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt lidande.

Det här föranledde en av de reservationer som vi har, fru talman. Den handlar om att vi tycker att användning av snara för att fånga rödräv och annat bör förbjudas. Detta ger nämligen ett stort lidande. Det går inte att säga vem som kommer dit och som fastnar med sitt ben. Man ser att djuren tuggar sönder sig. Detta är en jaktform som vi inte tycker hör hemma i modern jakt. Även vissa fällor tycker vi ska förbjudas. Vi ser att lodjur och andra som har fastnat i fällor har klöst sig så att de är blodiga på tassarna, och de har flisor i magen. Det är inte förenligt med god jaktetik.

Det finns andra fångstmetoder. Det finns också vissa fällor som funkar bra. När det gäller vildsvin kan det funka alldeles utmärkt och vara det enda stället. Men just de där vi ser stress och snaror, där man sitter fast, anser vi inte hör hemma i modern jaktlagstiftning.

Detta är kanske rester från hur det har varit tidigare, som har hängt med. Men det finns nya förslag som kan slå samhällskontraktet mellan jägare och allmänhet i spillror. Det handlar om utredningsbetänkandet Animalieproduktion med hög konkurrenskraft och gott djurskydd, som kom förra året. Där föreslår utredaren att det ska införas rätt att bedriva skyddsjakt utan tillstånd från länsstyrelsen för markägare och jordbruksarrendatorer med jakträtt avseende dovhjort, kronhjort och rådjur, det vill säga utöver vildsvin, som redan i dag får jagas utan tillstånd.

Detta tror jag skulle vara förödande. Det finns en anledning till att vi har jaktkalendrar, som utgår från när jakten gör minst skada. Det är fredningstider under parnings- och ungvårdssäsong. Det här förslaget hoppas jag att man inte tar vidare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

När det gäller vildsvin har de en annan typ av brunst, höll jag på att säga. De har ingen speciell tid under året när de har ungar. Det finns en annan typ av jakt där. Men just dessa hjortdjur har väldigt tydliga kalendrar för när saker och ting händer i deras liv. Att öppna upp för jakt på dem året runt tror jag inte skulle gynna jakten eller göra att vi skulle få en bättre förståelse.

Jag ska också säga någonting om rovdjur. Vi har redan haft ett litet replikskifte här om rovdjur. Från Miljöpartiets sida vill vi se till att motverka de stora konflikterna så mycket som möjligt – innan de sker. Vi tycker att det ska vara högre stöd och hjälp när det gäller stängsling mot rovdjur. Vi vill att det ska vara full täckning för de merkostnader som uppstår för någon som olyckligtvis har fått sina djur rivna. Det innefattar veterinärkostnader, inkomstbortfall och sådana delar som i dag inte täcks. I dag utgår man i princip från slaktvikten på det djur som har blivit rivet och inte någonting annat. Det kan ta tid att få upp sin besättning. Det kostar med veterinärvård, att bara att stå stilla och med det som händer. Vi tycker att det ska vara full täckning för de delarna. Det har vi med i vårt budgetförslag.

Fru talman! Jag ska inte dra ut mycket längre på det här. Jag vill yrka bifall till vår reservation nummer 9, Vilt- och klövviltsförvaltning. Jag hoppas att vi kan stärka jaktetiken utifrån ny forskning och djurens ekologi och se till att stärka samhällskontraktet så att både allmänheten och jägarna kan ha fortsatt högt förtroende för jakten och regelverken.

Fru talman! Inom biologin och genetiken brukar man tala om N 500, alltså att det behövs 500 individer som reproducerar sig med varandra för att man ska komma undan inavel. Det gäller nästan alla djurarter. Det är ju inte heller alla individer i en population som förökar sig.

Ska man se det rent strikt biologiskt behöver man ha minst 500 individer som har möjlighet att para sig med varandra och föra sina gener vidare.

Har vi då 170 vargar är det mycket mindre än 500 vargar. Alla dessa kommer inte heller att träffa varandra. Om jag förstår svaret rätt är tanken då att man på tjänstemannanivå ska hitta på något slags konstgjord andning och försöka se vargarna ute i naturen lite grann som djurparksvargar, där man söker maka och kaka och försöker fixa det hela så att genetiken funkar. Annars kommer det nämligen inte att gå. Då får vi flaskhalsar. Det kan funka ett tag, men händer det något – det pågår till exempel klimatförändringar, och vi får in nya parasiter – kan hela populationen slås ut om vi inte har en bred genetisk bas i den.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Jag ställde samma fråga till en kollega från ett annat regeringsparti förra året. Då fick jag också svaret att man var beredd att se på andra möjligheter. Om jag förstår rätt kan man alltså tänka sig att flytta vargar från andra ställen för att få ut detta. Men de få vargar som vi får kvar blir då mer värdefulla. Det blir svårare att få skyddsjakt, och det blir svårare att jaga bort problemindivider än om vi har en större population, där varje individ inte blir lika värdefull. Hur har regeringen tänkt lösa detta?

Fru talman! Tack, John Widegren, för inlägget! Det är flera saker som vi delar åsikt om. Det handlar om den respekt och aktning vi hyser för våra jägare och det som de gör. Det bygger också på att vi har ett gemensamt regelverk och att det finns en acceptans från allmänheten.

Det är två saker – säkert fler, men vi får se vad min tid räcker till för att ta upp – i ditt anförande som jag vill ta upp. Det blir ingen jakt- och viltvårdsdebatt utan att vi pratar varg här i kammaren. Nu var ledamoten väldigt tydlig med att man ska skicka in det nya referensvärdet 170 vargar.

Jag undrar: Hur kommer det sig att regeringen och en majoritet av partierna här bortser från vetenskapen och tycker att 170 vargar är det korrekta? Vi vet ju att det inte blir en livskraftig stam av det. Hur har man tänkt: Ska man stödutsätta eller flytta vargar? Hur har man tänkt sig att det ska göras, och vad händer om man inte får godkänt för det nya referensvärdet?

Fru talman! Precis som ledamoten före mig här, Björn Petersson, sa när han redogjorde för ärendet handlar detta om en proposition om naturvårdshänsyn vid fiske i havet för att skydda Natura 2000-områden.

Det är många olika regleringar som kommer på fiskeområdet nu. I grunden är vi i Miljöpartiet väldigt positiva till detta och välkomnar den här propositionen. Vi har dock en reservation, och det är reservation nummer 2 som jag vill yrka bifall till.

Precis som föregående talare sa kommer det här förslaget efter att vi fått påpekande från EU-kommissionen. Vi har tillsatt en utredning om vad som behöver göras för att vi ska komma till rätta med de sakerna, och det finns ett beredningsunderlag som är mer långtgående än vad regeringen nu faktiskt lägger fram. Vi i Miljöpartiet tycker att det är tråkigt att regeringen inte tar chansen när det faktiskt finns möjligheter att göra detta rätt och riktigt.

Herr talman! Jag ska alldeles kort redogöra för vad det är vi tycker borde ändras.

Kommissionen har uppmanat medlemsländerna att lämna in en nationell färdplan mot förbud mot bottentrålning i marina skyddade områden. Jag tror att den här propositionen kanske hade sett annorlunda ut om regeringen hade arbetat fram en sådan och den hade varit färdig och lämnats in. Jag hoppas att regeringen skyndsamt gör detta så att kommissionen inte återigen behöver påpeka att vi ligger efter i det här arbetet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvårdshänsyn vid fiske i havet för att skydda Natura 2000-områden

Det förslag som ligger på bordet i dag handlar om att Sverige ska kunna inskränka och förbjuda fisket även om det försvårar för fisket. Det är bra. Vi vet att tillståndet i våra hav inte är något vidare; det är snarare katastrof. Vi vet att många bestånd är under gränserna, och vi har ett flertal gånger haft många och långa debatter i den här talarstolen om tillståndet för detta.

I förslaget som ligger vill man att den myndighet som regeringen ska ge det här uppdraget till ska kunna inskränka detta utifrån bevarandemål. Just när det gäller det ordet, herr talman, skulle vi vilja att det i stället stod utifrån ekosystemansatsen. Många av våra bevarandemål är nämligen gamla. Det har kommit ny kunskap, och det innebär att om man gör de här förändringarna utifrån bevarandemålen kanske man helt enkelt missar det man behöver göra. Vi skulle alltså vilja att man ändrade i beslutet så att man faktiskt gjorde dessa förändringar utifrån ekosystemansatsen och inte bara bevarandemålen - och förstås också att man gör ett arbete om att uppdatera bevarandemålen.

Sedan är det också så, herr talman, att många av våra bestånd av fisk som mår dåligt rör sig över stora delar. Vi anser att man också skulle behöva kunna göra inskränkningar utanför Natura 2000-områden, beroende på hur det påverkar de olika bestånden och de olika fiskarnas habitat. Därför har vi också med att vi vill att man ska kunna utöka detta så att även åtgärder som påverkar ett Natura 2000-område men som sker utanför Natura 2000-området skulle kunna vara med. Det fanns ett berett förslag för detta, och det saknar vi.

I övrigt tycker jag att det är bra att vi kommer en bit på väg. Men vi hade kunnat komma längre, och därav yrkar jag bifall till reservation 2.

Under våren kommer det också fler propositioner. Vi välkomnar dessa, och vi får ta tag i dem då. Förhoppningsvis kan de här stegen leda till ett bättre och hållbarare fiske och ett högre naturskydd. Vi hade dock velat se det redan nu.

I detta anförande instämde Ulrika Westerlund (MP).

Fru talman! Jag skulle nog inte kalla kunniga människor för aktivister om de är duktiga på arter och är ute och inventerar. Det är faktiskt någonting som Skogsstyrelsen egentligen borde göra men inte har tid att göra, speciellt inte med regeringens budget där de får mindre pengar. De säger själva att de inte kan åka ut till skogarna. Om det görs en avverkningsanmälan är det väldigt få gånger som de har möjlighet att komma ut och titta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Klimat, miljö och natur

Jag kan inte alla arter i skogen. När det gäller arter i havet kan jag nog nämna de flesta i Sverige. I skogen kan jag hyfsat många arter men inte alla. Jag skulle bli jätteglad om någon kom och hjälpte mig där.

Däremot får det inte vara så att man rapporterar in arter som inte finns, att man tror sig ha sett någon art. Det måste ju finnas ett bevis för att den har varit där. Men om den finns där och är en bra biotop finns det också en anledning till att den ska vara skyddad. Det är väl en jättebra sak. Vi behöver ju ha fler inventeringar.

Vi hade tidigare nyckelbiotopsinventeringar men som stoppades. När vi inte vet vad vi har vet vi inte heller vad vi ska skydda. Då kanske vi skyddar fel arter. Jag skulle vilja se fler inventeringar. Vi behöver veta var det finns naturskogar, gammal ved och annat, men vi har inte koll överallt. Därför är det väl jättebra att vi faktiskt får reda på det.

Att kalla de som lägger tid på sin fritid för att inventera vad som faktiskt finns i Sveriges natur för aktivister tycker jag är fel.

Herr talman! Tack för frågan, Kjell-Arne Ottosson!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Klimat, miljö och natur

Jag tror att Kjell-Arne Ottosson har missförstått vår politik. Vi vill ha biologisk mångfald både i skogar och i hagar tack vare betande djur. Naturbeteskött är någonting vi absolut tycker att vi ska ha mer av.

Just mjölkkorna, som ledamoten tog upp här, betar ju oftast närmast gården. Där är det ungdjuren som kanske är ute på naturbetesmarker. Det är framför allt köttdjuren som håller de marker vi pratar om nu öppna.

Om det är någonting som man har sett som resultat av den här regeringens budget är det att skydd av värdefull natur och hävd har försvunnit. I Västra Götaland, min hemregion, har Västkuststiftelsen, som får sina pengar från länsstyrelsen, gått från att få 120 000-125 000 kronor till 25 000 kronor per naturreservat med den här budgeten. Det gör att man inte har kunnat köra med lie och inte kunnat ha djur ute på öarna så mycket som man skulle behöva. Man har helt enkelt fått avsluta vissa delar.

Det här hänger också ihop med klimatförändringarna, för på grund av klimatförändringarna ökar mycket av igenväxningen. Vi ser att mossa och annat växer året runt nu på många delar i kustzonen, medan gräs måste ha plus fem grader för att växa. Det gör att det krävs större insatser nu. Samtidigt drar regeringen undan mattan för just de beteshagar som vi behöver ha och för de hävdade markerna. Här är det nog regeringen som behöver göra sin hemläxa och inte Miljöpartiet.