Fru talman! I Sveriges riksdag finns en bred samsyn om mycket i utrikespolitiken. Det är bra för Sverige att det finns en bred majoritet i Natofrågan, att vi är ense om att EU är vår viktigaste utrikespolitiska arena och att vi ser lika på vikten av att ge stöd på alla sätt till Ukraina så att de kan vinna kriget mot Ryssland.
Det som oroar mig, fru talman, är någonting annat. Det är att Sverige nu verkar dra sig tillbaka på den internationella arenan. Signalen från den nya regeringen är att Sverige ska fokusera på närområdet och EU och se till svenska intressen - som om den tidigare regeringen inte hade gjort det?
Det är klart att Magdalena Anderssons regering hade svenska intressen för ögonen i all utrikes- och säkerhetspolitik. Frågan är snarare vad man betecknar som svenska intressen. Tar de svenska intressena slut utanför EU:s gränser? Vi ska förstås visa solidaritet med folket i Ukraina. Men betyder det att det är slut på den svenska solidariteten när vi har gjort det? Är måttet fullt?
Är det inte också ett svenskt intresse att krig och konflikt upphör i Jemen, Iran, Myanmar och Etiopien eller på andra platser där miljoner tvingas fly, svält breder ut sig och demokrati, folkrätt och mänskliga rättigheter trycks tillbaka?
Självklart är det ett svenskt intresse att arbeta globalt och brett. Inte minst EU självt har ju kommit till insikten att EU måste vara mer aktivt som aktör och mer närvarande på den globala scenen, ta fler initiativ och bygga starkare relationer i Asien, Latinamerika och Afrika. Men den svenska regeringen skickar signalen att Sverige drar sig tillbaka, koncentrerar sig på annat än globala utmaningar och blir en mer provinsiell aktör. Det tror jag är dåligt för Sverige och för svenska intressen.
Annat som oroar är förstås att man skrotar enprocentsmålet för biståndet. Man skär ned med flera miljarder och låtsas med ett reptrick att det är möjligt att få mer och bättre resultat med mindre pengar. Man gör också ett lappkast i inriktningen: Från att ha haft fokus på fattigdomsbekämpning, mänskliga rättigheter och hållbar utveckling blir i stället biståndet en bisyssla för handelsministern.
Biståndet ska nu också vara ett verktyg för att stoppa migration, stimulera till återvandring och användas som påtryckningsmedel för att få länder att ta emot utvisade från Sverige. Detta lappkast och detta reptrick tror vi är dåligt för Sverige.
Slutligen oroar jag mig för att Sverige nu skrotar den feministiska utrikespolitiken. När länder som Kanada, Frankrike och Norge följer Sveriges exempel skrotar den nya svenska regeringen den feministiska utrikespolitiken. Jag undrar då på vilket sätt regeringen tycker att feminismen i världen har gått för långt.
Den feministiska utrikespolitiken bygger på tre R: representation, resurser och rättigheter. Är det för hög representation av kvinnor i världen? Är det för omfattande rättigheter för flickor och kvinnor i världen? Är det för stora resurser som går till att stärka flickor och kvinnors villkor i världen?
Den här riksdagen, väljarna och tittarna kan lita på att vi socialdemokrater kommer att fortsätta att kämpa för svenska intressen, inte minst genom biståndspolitiken och genom att driva på för en fortsatt feministisk utrikespolitik.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänpolitisk debattInternationella frågor och utrikespolitik
(Applåder)
