Aron Emilsson

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Herr talman! Morgan Johansson uttryckte i sitt anförande att UNRWA är den viktigaste biståndsorganisationen i Gaza. UNRWA är också en oerhört främmande fågel i FN-systemet som vi i åratal har kunnat se varit behäftad med antisemitism i utbildningsväsendet, dit bistånd gått. Vi ser hur anställda och medarbetare med direkt anknytning till Hamas och terrorattacken den 7 oktober nu utreds för allvarliga brott.

De utredningar som nu pågår om hela biståndsorganisationen är den från FN:s generalsekreterare António Guterres eget kontor och de från UNRWA och EU-kommissionen. Vad krävs för att Morgan Johansson och Socialdemokraterna ska göra en omprövning?

(TALMANNEN: Det är inte tillåtet att störa från läktaren. Jag får be vakterna att genast avvisa dem som stör.

Det är inte tillåtet att störa kammarens sammanträde. Jag får be vakterna att omgående avlägsna dem som stör.

Det är inte tillåtet och inte förenligt med demokratiska principer att störa riksdagens sammanträden. Jag får be vakterna att genast avlägsna dem som stör kammarens sammanträde.)

Herr talman! Morgan Johansson talade i sitt anförande om att UNRWA är den allra viktigaste biståndsorganisationen i Gaza och att vi måste släppa på kranarna igen, trots att vi kunnat se att UNRWA:s verksamhet i utbildnings- och skolväsendet, dit det har gått biståndsmedel, inte minst svenska, under åratal varit behäftad med antisemitism och att anställda och medarbetare med direkt anknytning till Hamas var inblandade i terrorattacken den 7 oktober. De här misstankarna har fortsatt att vara graverande. De senaste dagarna har vi sett att det kunnat beläggas att tunnlar kunnat kopplas till UNRWA:s egna verksamhetsavdelningar.

Nu pågår alltså både en utredning som ska komma från FN:s generalsekreterare Guterres eget bord och UNRWA:s egen utredning. Även EU-kommissionen har en utredning på gång. Vad ska krävas innan Socialdemokraterna frågar sig om det verkligen är rimligt att bara släppa på kranarna igen med biståndsmedel till den här typen av organisation? UNRWA har med sina inbetalda medel upplåtit utrymme i skol- och utbildningsväsendet till kartor där Israel inte existerar och material som underblåser och göder den antisemitism som hotat Israels och judars existensberättigande under åratal och fortsätter att göra det. Vi ser skandal på skandal kopplat till hur bistånd går till och har gått till terror och antisemitism. Förra veckan såg vi hur islamistiska terrorister använt tunnlar i direkt anslutning till UNRWA:s egen verksamhet.

För Sverigedemokraternas del är det uppenbart att vi inte bara kan vrida på kranarna, återgå till en låtgåpolitik och låtsas som att allt är som förr. Är det acceptabelt för Socialdemokraterna att göda en sådan organisation med biståndsmedel alldeles oavsett hur organisationen ser ut och hur krafter i den verkar? Kan vi då vara trovärdiga i att fördöma Hamas terrorattack mot Israels rätt att existera?

Fru talman! Jag lyfte i mitt första anförande vikten av att värna och rädda civila liv och riktade ett stort tack till alla som nu gör vad de kan i det sammanhanget. Naturligtvis behövs det humanitära insatser och katastrofbistånd. I efterhand kommer också väldigt mycket att kunna utredas på ett bättre sätt än under ett pågående krig och en pågående konflikt.

Men jag står ovillkorligt upp för Israels rätt att försvara sig. Här har vi att göra med å ena sidan en demokratisk stat med ett demokratiskt förankrat försvar och civila som har attackerats och å andra sidan en terrororganisation, som inte ens erkänner Israels rätt att existera eller judarnas rätt att existera, leva, bo och verka i Israel.

För den här fredsprocessen krävs två parter. Hamas erkänner inte ens Israels existens. Frågan går också till Håkan Svenneling: Hur ska man kunna förhandla fred när en av parterna vill förgöra den andra? Det är en viktig fråga.

Vi har ju sett att Vänsterpartiets biståndsstiftelse har slussat vidare bistånd till en av dessa organisationer, DFLP, som har deltagit i och också stöttat Hamas i terrorattackerna mot Israel. Jag vill höra hur Svenneling bemöter detta och om han tar avstånd från detta.

Fru talman! Jag vill börja med att välkomna Håkan Svennelings inledande ord här i debatten - han manade till en sansad debatt och is i magen. Jag tror att detta är väldigt viktigt just nu, eftersom det finns väldigt mycket känslor, även befogade sådana, kring denna konflikt. Jag tycker att vi har kunnat hålla det på en rimlig nivå. Men det är också viktigt att vi har en ordentlig transparens, ett ansvarsutkrävande och ett kritiskt förhållningssätt till mycket av det som omgärdar denna konflikt.

Jag vill börja där Svenneling slutade när det gäller siffrorna och bedömningarna av det lidande och det antal döda vi nu ser. Vi är alla medvetna om att många av de siffror som nu försörjer omvärlden kommer från hälsoministeriet i Gaza, som kontrolleras av Hamas. Man har blivit allt tydligare med att det är svårt att verifiera dessa siffror.

Därför vill jag passa på att fråga Håkan Svenneling hur han resonerar kring att han var väldigt hastig med att twittra att Israel låg bakom attacken mot sjukhuset i Gaza, till exempel, när det senare framkom att man inte hade militär aktivitet i området och det sannolikt var en förlupen Hamasraket som orsakat förstörelsen.

Fru talman! Jag har inte så mycket mer att tillägga än att det såklart finns en öppenhet för att titta på det här förslaget. Men jag tror som sagt att det just nu är viktigt att vidta dels kortsiktiga och dels långsiktiga åtgärder. Det är också därför jag lyfter den djupa oro jag faktiskt har för den utveckling vi ser på svenska gator och torg - den antisemitism och det judehat som faktiskt frodas i många delar av vårt eget samhälle, vilket är djupt oroväckande.

I det avseendet, men också i samband med att vi, samarbetspartierna, gör en ordentlig genomlysning av utvecklingsbiståndet till Palestina, har vi ett ordentligt städarbete att göra efter tidigare regeringar. Socialdemokraterna har varit ansvariga för en biståndspolitik och en naiv och kravlös integrationspolitik i vårt land som har gjort att denna typ av åsikter och rörelser fått fotfäste och nu frodas och sprids, inte bara på plats i Israel och Palestina, som sagt, utan också runt om i världen och i vårt land. Detta behöver det utkrävas ansvar för.

Fru talman! Jag tror att det är uppenbart för många som följer denna debatt och har följt utvecklingen i det politiska samtalet över tid att Sverigedemokraterna och Liberalerna ligger varandra väldigt nära när det gäller Israel-Palestina-konflikten och behovet av att göra vad vi kan för att trygga den judiska minoritetens skydd, säkerhet och rätt till religionsfrihet även i Sverige. Så det är klart att detta är intressant att titta på.

Det här förslaget har precis presenterats, och jag får titta på det i detalj. Jag tycker att alla förslag som går i riktning mot att stärka säkerheten för denna extremt utsatta grupp, som är mer utsatt än snart sagt alla andra religiösa minoriteter i Sverige, är viktiga att ta till sig. Man har ju många gånger kommit till Sverige just för att kunna utöva sin tro och sin religion i vårt fria land.

Jag tror som sagt också att man får tänka i både kortsiktiga och långsiktiga termer, och det kortsiktiga handlar även om att skjuta till resurser här och nu för att stärka säkerheten och grunden för religionsfriheten för den judiska minoriteten. Det är det första vi har gjort.

Fru talman! Kriget mot Israel som islamismen med Hamas i spetsen inlett är inte nytt utan snarare kulmen på flera års terrorism som utgått från Gaza. Raketbeskjutningarna som Israel fått utstå de senaste åren saknar motstycke, och landet har faktiskt visat stor restriktivitet hittills.

Men trots Israels försiktighetsprincip i sina svar finns det krafter både i Sverige och utomlands som inte klarar av att förbehållslöst ta avstånd från terrororganisationen Hamas och terrorangreppen mot Israel.

I Sverige har vi sett stora demonstrationer, inte minst förra helgen på Sergels torg i Stockholm, där öppen antisemitism sprids av talkörer. Desinformation fortsätter frodas, som den mot socialtjänsten.

Det är uppenbart att vi står inför stora problem i Sverige med öppet antisemitiska grupper som stöder denna terror, och det är inte svårt att konstatera att en stor del av roten till denna utveckling ligger i att tidigare regeringar fört en naiv migrationspolitik och en kravlös integrationspolitik. Man har välkomnat människor som värderingsmässigt ligger på total kollisionskurs med svenska värderingar. Det är det vi nu ser när det skanderas på gator och torg vecka efter vecka.

Tack och lov sopar nu nya kvastar i och med Tidösamarbetet, för här behöver samhället reagera starkt och resolut.

De som nu drabbas hårdast av den växande antisemitismen, också här i vårt land, är den judiska minoriteten. Därför har vi i samarbetspartierna i veckan föreslagit ett antal åtgärder såsom att bidraget för säkerhetshöjande åtgärder kopplade till olika trossamfund ska öka med 30 miljoner. Detta bidrag har främst gått till judiska organisationer. Redan nu har vi också beslutat att under de sista månaderna det här året stödja Judiska centralrådet med 10 miljoner för att trygga säkerheten och i förlängningen faktiskt religionsfriheten.

Samhället behöver stå upp mot antisemitism var den än visar sig, oberoende av om det är på den internationella arenan, på plats i krigets inferno i Israel och Palestina eller här i Sverige, då vårt eget land i allt högre grad faktiskt har blivit en arena för internationella konflikter.

Fru talman! Vi kan säkert tvista om vem som har flest akademiska poäng i historia i ett annat forum.

Osloavtalet tror jag att vi alla hoppas på, men det är ändå ett faktum att Socialdemokraternas samarbetsparti på Västbanken och den palestinska myndigheten inte tydligt och förbehållslöst har tagit avstånd från Hamas och den attack som skett på civila. Det är alltså inte ogrundat med kritik.

FN-programmet UNRWA har återkommande finansierat utbildning med antisemitiska skolböcker i Palestina där Israel är utraderat på kartan, där terror liksom martyrskap glorifieras och där det manas till våld mot judar. Det är uppenbart att detta har pågått under många år, liksom att svenska biståndsmedel har sipprat ned till icke-statliga organisationer som krattar manegen för den här typen av åsikter som naturligtvis göder hatet och för det faktum att man inte ens erkänner Israels och judars rätt att existera.

Socialdemokraternas historia kan vi definitivt gå in på i det här sammanhanget, men då tror jag att vi behöver mer talartid.

Fru talman! Till att börja med får jag tillstå att inledningsanförandet som Morgan Johansson höll hedrar honom, därför att det är viktigt att Socialdemokraterna nu visar var de står i den här konflikten och tydligt deklarerar detta. Jag säger det för att de har en historia av stor tveksamhet.

Morgan Johansson framförde hur viktigt det är att skyndsamt få fart på det humanitära biståndet. Det tror jag att vi alla egentligen är överens om. Humanitärt katastrofbistånd till de civila som lider är helt nödvändigt här och nu. Men han nämnde inte med ett ord om man förstår betydelsen av att göra en ordentlig genomlysning av det utvecklingsbistånd som under lång tid har gått till Palestina och den palestinska myndigheten och till FN-program på den sidan. De har fostrat generation på generation till antisemitism och gett underlag till den terror vi nu ser. Detta är ett faktum och har så varit under många år.

Fru talman! Lördagen den 7 oktober nåddes vi av fruktansvärda bud. En storskalig terrorattack hade omsvept Israel i mörker, och ett dödande vars motsvarighet det judiska folket inte hade sett sedan förintelsen på en och samma dag ägde rum. Den 7 oktober nådens år 2023 är ytterligare ett datum som kommer att etsa sig fast i minnet och vår historia denna prövande tid för världen.

Sverigedemokraterna står vid Israels och det judiska folkets sida och alldeles särskilt när landet befinner sig i krig efter en brutal, omänsklig terroristattack av islamistiska terrorister. Vi har länge varnat för risken med islamistisk terror. Den 7 oktober blev det återigen uppenbart för hela världen vad den terrorn kan åstadkomma.

Terroristerna som attackerade Israel gjorde det både brutalt och genomtänkt. Civila attackerades, våldtogs och torterades. Barn och kvinnor brändes i sina egna hem, och liken skändades. En fredsfestival attackerades. Ungdomar jagades av Hamas. Lemlästandet kunde fortgå ända till dess att Israel satte sig till motvärn. Hamas tog också hundratals personer som gisslan. Gisslan hålls fortfarande i Gaza och används som brickor och utpressningsmedel.

Med rätta har det väckt avsky i vår civilisation. I västvärlden har ledare efter ledare deklarerat och varit tydliga i sitt stöd för Israel. USA har placerat marina enheter utanför Israels kust, vilket också fungerat som avskräckning för Israels fiender mot att utvidga kriget.

Flera länder har valt att dra in biståndet till Palestina. Sverigedemokraterna och regeringen agerade skyndsamt för att frysa utvecklingsbiståndet för en ordentlig genomlysning då vi vet hur pengaflöden av detta under åren gött antisemitismen och terrorn.

Från riksdagens partiledare har vi sett ett unisont fördömande av den brutala attacken, vilket varit viktigt och välkommet. Israel har rätt att försvara sig. Det är helt nödvändigt att med kraft bekämpa terrorn oberoende om den uppträder i Hamas eller i andra organisationers skepnad.

Stödet till Israel, som nu för första gången sedan 1973 befinner sig i den här sortens krig, behöver vara fast och långsiktigt. Väst får inte vika när Israels som enda utvecklade demokrati i området står upp för civilisatoriska värden mot det barbari som islamismen utgör.

Det krig som Israel nu återigen behöver utkämpa är inte bara Israels krig utan också främsta linjens försvar av värden såsom demokrati och humanism. Självklart behöver kriget föras i enlighet med folkrätten. Vi kan konstatera att Israel i jämförelse med många andra stater vidtagit omfattande åtgärder för att värna och varna civilbefolkningen.

Man har uppmanat till evakuering. Man är tydlig med att man angriper militära mål. Att Hamas sedan gentemot sitt eget folk använder civila som sköldar och civil infrastruktur för militära syften visar med all önskvärd tydlighet vilket ansvar och vilken feghet de besitter.

Israels försvar mot Hamas och andra terrorgrupper än en plikt, en rätt och en skyldighet och bygger på ett legitimt och demokratiskt beslutsfattande. Jag vill därför avsluta med att tacka dem som strider och står upp för Israels rätt att existera och alla dem som nu gör sitt yttersta för att värna civila liv.

Herr talman! Jag vill initialt yrka bifall till utrikesutskottets förslag till beslut. Jag vill också rikta ett tack till utskottet för ett samförståndsinriktat och effektivt arbete i en väldigt ovanlig och skyndsam beredningsprocedur.

Enligt 9 kap. 16 § första stycket riksdagsordningen får ett utskott väcka förslag hos riksdagen i ett ämne som tillhör dess beredningsområde, ett så kallat utskottsinitiativ. Med stöd av denna initiativrätt föreslår utrikesutskottet att riksdagen medger att regeringen ställer en svensk väpnad styrka bestående av högst 400 personer till förfogande till och med den 30 juni 2023 för att i enlighet med folkrätten stödja och genomföra en evakueringsinsats när det gäller svenska och utländska medborgare samt materiel från Sudan i nära samverkan med andra stater och internationella organisationer.

Regeringen inkom i går, lördagen den 22 april, med ett underlag till utskottsinitiativ om svenskt deltagande i evakueringsinsats i Sudan. Enligt regeringens bedömning måste riksdagens beslut tas skyndsamt. Därför har utrikesutskottet ansett det vara motiverat att beslutet har beretts i form av ett utskottsinitiativ.

Utrikesministern och försvarsministern närvarade under morgonen i dag vid utrikesutskottets sammanträde och redogjorde närmare för underlaget för evakuering av svenska medborgare. I 15 kap. 16 § regeringsformen anges att en svensk väpnad styrka får sändas till ett annat land om riksdagen medger det, om det medges i lag som anger förutsättningarna för åtgärden eller om skyldigheten att vidta åtgärden följer av en internationell överenskommelse eller en förpliktelse som har godkänts av just riksdagen.

Utskottet vill, liksom vid tidigare beslut om svenskt deltagande med väpnad styrka, understryka att den demokratiska förankringen är väsentlig för att uppnå starkt folkligt stöd för insatserna. Att riksdagen ger regeringen bemyndigande att sända svenska trupper på uppdrag utomlands är ett beslut som innebär ett betydande ansvar förenat med stora risker.

Det svenska militära bidraget föreslås omfatta evakueringsstyrka inklusive transportflygkapacitet samt förmågor för ledning, underhåll, skydd och bevakning. Styrkan ska på egen hand eller tillsammans med internationella partner kunna genomföra skydds, räddnings- och fritagningsinsatser om behov uppstår.

Insatsen bedöms kunna avslutas senast den 30 juni 2023. Hur lång tid insatsen tar kommer såklart att vara beroende av händelseutvecklingen i Sudan de närmaste månaderna. Tidsramen för bidraget ger däremot möjlighet att med kort varsel förstärka bidraget tillfälligt för att bibehålla handlingsfrihet vid ett utdraget eller ytterligare försämrat säkerhetsläge.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svenskt deltagande i evakueringsinsats i Sudan

Herr talman! För de svenska medborgarna i Sudan är situationen allvarlig i detta nu. Det är förenat med livsfara att förflytta sig ens korta sträckor i Khartoum, även med bepansrade fordon. Förråden av förnödenheter inklusive mat och vatten börjar ta slut liksom bränslet för generatorer som förser bostäder, telemaster och annan kritisk infrastruktur med elektricitet. Khartoums internationella flygplats är stängd och uppges vara i dåligt skick. Sammantaget gör den rådande situationen att det för närvarande är väldigt svårt att på egen hand uppsöka en säkrare ort eller lämna landet.

Läget är snabbt föränderligt. Det har uppnåtts uppgörelser om vapenvilor, som sedan inte efterlevts. Vi ser det röra sig fram och tillbaka. Det finns för närvarande inga uppgifter om skadade svenskar. Enligt tillgängliga uppgifter befinner sig de svenskar som Utrikesdepartementet har kunnat nå i relativ säkerhet, men man vittnar samtidigt om en väldigt svår situation och just tilltagande brist på förnödenheter.

Med anledning av allvaret i situationen har utrikesutskottet gjort samma bedömning som regeringen: att det är angeläget att skapa handlingsfrihet för att kunna evakuera svenskar i behov av konsulärt stöd och personal med familjer vid Sveriges ambassad i Khartoum samt i den mån det är möjligt bistå andra stater för att evakuera utländska medborgare från Sudan genom att ge mandat till en väpnad styrka.

Herr talman! Utskottet konstaterar vidare att den folkrättsliga grunden normalt utgörs av ett beslut i FN:s säkerhetsråd eller en inbjudan från det mottagande landet. Samtidigt har vi kunnat konstatera att läget för de svenska medborgarna i Sudan är väldigt allvarligt och att Sudan inte efterlevt sina skyldigheter att skydda utländsk diplomatisk personal enligt Wienkonventionen.

Utskottet delar mot den bakgrunden regeringens uppfattning att det finns ett visst folkrättsligt utrymme för begränsade evakueringsinsatser som avser egna medborgare vid exceptionella säkerhetslägen. Utrikesutskottet föreslår därför att riksdagen medger att regeringen ställer en svensk väpnad styrka bestående av högst 400 personer till förfogande med en tidsram till den 30 juni 2023 för att i enlighet med just folkrätten stödja och genomföra en evakueringsinsats av svenska och utländska medborgare samt materiel från Sudan.

Jag vill med detta passa på att sända en hälsning till de anställda vid ambassaden och inte minst till de försvarsanställda som nu ska ingå i evakueringsinsatsen om all styrka och kraft för att klara av insatsen.

(Applåder)

Fru talman! Det vi nu ser är i stor utsträckning inte något helt nytt. Redan i början av 70-talet använde inte minst Opec oljevapnet mot västvärlden. Att den här dagens debatt samlar såväl utrikeshandelsministern som ledamöter från EU-nämnden, näringsutskottet och utrikesutskottet visar hur energifrågan inte minst i vårt närområde är förbunden med säkerhetspolitik, internationellt samarbete och resiliens mot auktoritära regimer.

Det är viktigt att vi nu har förmåga att ta till oss de historiska lärdomarna och kan blicka framåt i energipolitiken. Den avvecklingslinje som rått i svensk energipolitik gällande kärnkraften, återigen, i över 40 år har varit en misslyckad linje. Den har inneburit inte bara att stora investeringar förslösats genom en förtida avveckling utan dessutom ett säkerhetspolitiskt risktagande.

Sverige har som tur är inte bundit upp sig i ett energiberoende av Ryssland av den grad som andra länder har haft och har, men vår energisäkerhet har genom denna politik ändå underminerats i ett allvarligt säkerhetspolitiskt läge. Det gör att vi i dag har mindre möjligheter att sammantaget bidra till att minska Europas energiberoende av Ryssland. Det är en allvarlig utveckling som behöver reverseras.

Vi behöver också ha insikten att situationen gällande den ryska aggressiviteten kommer att bestå. Om detta är samtliga partier överens. Det är också tydligt i den skrivelse om Sveriges säkerhetspolitiska väg som togs fram inför Natoansökan. Därför behöver investeringar i ny produktionskapacitet vara långsiktiga och leveranssäkra över årtionden. Här hänger energipolitik och säkerhetspolitik samman.

Ett Ryssland som samarbetar med Kina, vilket är en utveckling som vi redan nu ser, kan också få än större konsekvenser för energiförsörjningen internationellt. Även detta är en fråga att inte förglömma i det här avseendet. Vi har två dimensionerande hot mot den regelbaserade världsordningen. Tillsammans utmanar de både energisystem och det säkerhetspolitiska läget.

Visst kan Sverige under EU-ordförandeskapet vara framåtlutat och driva initiativ framåt. Men tack vare Tidöpartierna kan vi också bygga ett robust energisystem.

Fru talman! I går gick debattens vågor höga om vårbudgeten här i kammaren, och jag tror inte att jag var ensam om att notera att en av flera frågor som ringades in var energisystemet med behovet av motståndskraft, robusthet i den svenska energiproduktionen och långsiktig och ansvarsfull utrikeshandel på energimarknaden.

Nyligen kunde vi konstatera att vi justerade ett betänkande om Ukraina och den fullskaliga ryska invasionen mot landet där vi i utrikesutskottet var helt eniga. Förra veckan debatterades betänkandet under fullkomlig svensk samförståndsanda från höger till vänster. Det här är en styrka i en säkerhetspolitiskt skakig omvärld.

På samma sätt har en enig riksdag gång efter annan ställt sig bakom omfattande stödpaket till Ukraina - enig efter Vänsterns omprövning av sitt första ställningstagande då man röstade nej. Liksom detta faktum är jag tämligen säker på att få om ens någon anser det vara en god eller ens hållbar idé att under rådande omständigheter på något vis handla med Ryssland, vare sig det handlar om energi eller något annat. Tvärtom är sanktionerna omfattande, och Sverigedemokraternas hållning är att de kan utvidgas än mer.

Ryssland är och förblir ett ondskans imperium, och energi är ett av dess främsta påtryckningsmedel mot oss. Därför är det så viktigt att Sverige och Europa är oberoende av rysk fossil energi.

EU:s stater befinner sig i mycket olika beroendeställning vad gäller rysk fossil energi. Ett av de största EU-länder som lyckats bäst med att göra sig oberoende är Frankrike. Landet har i stället i många år satsat på en omfattande utbyggnad av kärnkraften och är ett av de länder som i dag har störst andel kärnkraft. Det gör att Frankrike i dag står väl rustat mot beroende av rysk fossil energi.

Kontrasten är tydlig om man jämför med Tyskland som också har haft en väl utvecklad kärnkraft men nu avvecklar den. Där har beroendet av rysk fossil energi varit stort, inte minst genom direktimport via den nu saboterade Nord Stream-ledningen.

Det finns också en risk att vi framöver, efter Tysklands stängning av kärnkraften, kommer att se att landet får ett ökat beroende av fossil energi. Det vore allvarligt och kan få en påverkan på Europas energipriser och på försörjningssäkerheten.

Fru talman! Vi behöver ta till oss lärdomarna från de stora europeiska staterna. Och lärdomen är tydlig: Finns det inte några realistiska alternativ blir beroendet av fossil energi stort. Det realistiska alternativet som historien lärt oss är att kärnkraft är och förblir en sådan energikälla som utgör ett av de främsta alternativen till fossil energi.

Sverige drog denna lärdom när vi byggde ut kärnkraften, men under de senaste decenniernas röda och rödgröna regeringar har man avvecklat denna pålitliga energikälla. Det måste nu vara dags att omvärdera ståndpunkten och satsa långsiktigt på kärnkraft som ett trovärdigt alternativ till fossil energi för både Sverige och Europa.

Vi har vridit på många men inte alla kranar gentemot Ryssland. Denna debatt, liksom tidigare debatter, understryker att arbetet inte är klart.

Fru talman! Ukraina - det är den korta rubriken på det betänkande vi nu ska debattera och senare besluta om här i kammaren. Jag vill initialt yrka bifall till utrikesutskottets förslag i betänkandet i sin helhet.

Utskottet har behandlat förslag från motionstiden 2022 samt aktuella frågor och har samlats i ett enigt ställningstagande om Ukraina. Utskottet fortsätter att fördöma Rysslands invasion av Ukraina och understryker att skulden och ansvaret ligger helt på Ryssland och dess president Vladimir Putin.

Utskottet konstaterar också att det pågår massiva övergrepp i Ukraina, i strid med folkrätten. Därför välkomnar utskottet att Internationella brottmålsdomstolen beslutat att utfärda en arresteringsorder mot Rysslands president och även mot barnrättskommissionären Maria Lvova-Belova. Arresteringsordern gäller den misstänkta olagliga deportation av barn som sker.

Utskottet menar att ICC tillsammans med andra rättsinstanser förmodligen kommer att kunna utfärda ytterligare arresteringsorder mot det ryska ledarskapet allteftersom fler misstänkta folkrättsbrott i Ukraina uppdagas och kan utredas.

Rysslands olagliga, oprovocerade och folkrättsvidriga krig i Ukraina är en vattendelare i svensk utrikespolitik. Hur vi agerar mot Rysslands anfallskrig kommer att avgöra såväl vår som Ukrainas och Europas framtid. Vi som är samlade här vet att Rysslands aggression mot Ukraina började 2014 med annekteringen av Krim, men den fullskaliga invasion som bröt ut den 24 februari förra året förändrade den europeiska säkerhetsordningen i grunden.

Rysslands krig är inte bara ett krig mot Ukraina utan ett krig mot det samlade väst och den regelbaserade världsordningen. Vinner Ryssland kriget kan framtiden bli som tiden före 1945 då stater kunde dela upp världen och stormakterna kunde anfalla grannstater utan några omfattande konsekvenser.

Sverige är ett land som liksom Ukraina ligger i Rysslands grannskap. Ryssland vill liksom när det gäller Ukraina styra de svenska säkerhetspolitiska vägvalen. Därför ligger det, inte bara av moraliska och solidariska skäl gentemot Ukraina, också i högsta grad i Sveriges intresse att på alla tänkbara sätt stödja Ukraina. För det behöver vi eftersträva en svensk politik med samförståndsanda, men vi behöver också välkomna och se värdet av en debatt och diskussion om hur vi mest effektivt och med bäst verktyg kan stödja Ukraina. Ett stöd till Ukraina är också ett sätt att bygga vår egen säkerhet.

Fru talman! Det är viktigt att konstatera att kriget tyvärr ser ut att kunna fortsätta under lång tid framöver. Det kommer troligen att dröja flera år tills vi ser ett ordentligt avslut i alla delar. Det ska vara en frihet som Ukraina deklarerar och en fred som är hållbar. Utfallet blir avgörande för hur säkerheten i hela Europa kommer att se ut.

Ett Ryssland som går segrande ur kriget kan återuppbygga sin militära kapacitet och, utifrån det nya geografiska läget, utgöra ett ännu större hot mot Europas demokratiska stater. Det vi nu ser i Ryssland är tyvärr inte oppositionell aktivitet utan snarare nya generationer som fostras in i Rysslands självupplevda rätt att dominera och förtrycka andra folk.

Vi måste ta det här på allvar. Därför behöver vi utforma en politik som fullt ut stöder Ukraina och som tar höjd för ett fortsatt aggressivt Ryssland. Utskottet pekar i övervägandena och slutsatserna på ett flertal viktiga områden.

Med anledning av Sverigedemokraternas yrkande har utskottet också tagit initiativ till betydande informationsinhämtning om förutsättningarna att erkänna Stalins orkestrerade massvält i Ukraina 1932-33 som folkmord. Inhämtningen har bidragit till fördjupad kunskap om folkmordskonventionen och dess tillkomst, tillämpning och implementering. Likaså har statspraxis och aktuella konstitutionella överväganden klarlagts.

Det har varit viktigt att visa att utskottet tar frågan på allvar. Statspraxis säger att regeringar, snarare än parlament, generellt sett fattar beslut om att kategorisera händelser som folkmord. Samtidigt är det, vilket framgår av utskottets överväganden, uppenbart att parlament och parlamentariska församlingar, såsom inte minst Europaparlamentet, i närtid fattat beslut om att erkänna massvälten holodomor som folkmord.

Sverigedemokraterna väljer i det här betänkandet att ställa oss bakom ett genomarbetat och enigt betänkande där styrkan i utskottets gemensamma syn på Ukraina och Rysslands orättfärdiga aggressionskrig framgår med all önskvärd tydlighet. Vi anser, vilket också framgår av utskottets betänkande, att yrkandet om folkmord delvis är tillgodosett. Dagens situation är emellertid, som det också råder enighet om, exceptionell. Därför kommer vi att framöver noggrant bevaka denna fråga och hur regeringen agerar.

Jag vill också ur ett sverigedemokratiskt perspektiv lyfta upp frågan om Rysslands plats i FN och FN:s säkerhetsråd. Jag tror att vi bara har sett början av en viktig diskussion om hur den ska se ut. Kan man suspenderas eller helt uteslutas ur FN:s säkerhetsråd givet att man faktiskt brutit mot FN-stadgan? Det är inte heller juridiskt entydigt att landet skulle ha tagit över Sovjetunionens plats i FN:s säkerhetsråd i början av 1990-talet. Att agera här skulle kunna öppna möjligheter för det internationella samfundet att agera mer beslutsamt. Jag är övertygad om att den frågan kommer att diskuteras ur allt fler perspektiv.

Fru talman! Sverigedemokraterna har sedan före kriget verkat för att stödet till Ukraina ska utökas och för att även krigsmateriel ska kunna exporteras till landet. Det är nu uppenbart för alla i denna kammare att så måste ske. Tyvärr har det inte alltid varit så. Före krigets utbrott hade vi en utrikesminister som felaktigt påstod att det inte skulle vara möjligt utifrån gällande regelverk. Det har dock inte endast varit möjligt utan helt nödvändigt. Och i dag ser vi en koalition av stater som alla bidrar efter sin förmåga.

Sverige bidrar med vapen och humanitärt stöd. Och i Storbritannien utbildar vi ukrainska soldater inom ramen för insatsen Interflex. Sammantaget har Sverige bidragit med 4,2 miljarder i humanitärt och civilt stöd sedan invasionen började. Efter invasionen kunde Sverige bidra med vapen såsom pansarskott och annan materiel såsom skyddsutrustning.

Med nuvarande regering har stödet trappats upp. Bidraget omfattar nu avancerade luftvärnssystem, och beslut finns om att stridsfordon, artilleripjäser och stridsvagnar också ska ingå.

Fru talman! Det är viktigt att folkrättsbrott följs upp och kan beivras. Det arbetet behöver fortsätta vad gäller kriget i Ukraina. Folkrättsbrotten från den ryska sidan fortsätter. Vi har sett avrättningar av oskyldiga, inte minst i samhällen som Butja. Senast denna vecka har det kommit ytterligare belägg i form av videoupptagningar av folkrättsvidriga avrättningar av krigsfångar som ska ha begåtts av de ryska väpnade styrkorna. Dessa brott behöver följas upp. Sverige ska på alla sätt bidra till det arbetet.

Sverige har också tagit på sig ledartröjan i arbetet med att utreda hur frysta ryska tillgångar kan användas för återuppbyggnaden av Ukraina. Kommerskollegium leder nu det viktiga arbetet med start under Sveriges EU-ordförandeskap.

Fru talman! Det är en styrka att riksdagens partier är eniga i fråga om stödet till Ukraina. Och det är en styrka att Sverige under nuvarande liksom tidigare regering kan bidra till Ukrainas försvar. Det är ett arbete som kommer att fortgå under lång tid och som är ett omfattande, uthålligt stöd.

Ukrainas kamp för frihet är även vår kamp för frihet både i dag och i morgon. Det måste vara Ukraina som avgör hur den ryska aggressionen bekämpas. Det är vår skyldighet att bistå dem i den strävan.

Fru talman! Jag instämmer i det som utrikesministern menar. Vi har av många olika skäl kommit fram till att statspraxis och aktuella konstitutionella överväganden ger vid handen att detta snarare är en fråga för regeringen än för riksdagen. Därför går min fråga just till regeringen. Det är runt om i Europa och även i vårt närområde i stor utsträckning regeringar och domstolar som har fattat denna typ av beslut. Det är ett viktigt övervägande och medskick att denna möjlighet är god för regeringen. Min fråga är därför om ministern vill verka för detta inom EU-kretsen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Min fråga går till utrikesminister Tobias Billström. En fråga som är högaktuell för Ukraina är den om narrativet och hur historiska och nutida händelser beskrivs och bedöms, både moraliskt och juridiskt. En sådan händelse är massvälten holodomor i Ukraina 1932-1933, under Stalins välde, då mellan 2,6 och 3,9 miljoner människor dog av politiskt orsakad svält.

I går hölls en minnesstund här i Bankhallen med anledning av händelsen. Allt fler EU-länder erkänner händelsen som folkmord. Totalt har 23 EU-länder och nordiska länder samt Europaparlamentet gjort det.

Utrikesutskottet har vidtagit omfattande informationsinhämtning i frågan från åklagare, myndigheter med flera. Statspraxis och aktuella konstitutionella överväganden ger vid handen att regeringen har goda möjligheter att erkänna händelsen som folkmord. Så min fråga till utrikesminister Billström är om regeringen avser att erkänna holodomor som folkmord.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sveriges medlemskap i Nato

Herr talman! Jag kan bara konstatera att jag och Håkan Svenneling är långt ifrån överens om analysen, och må så vara.

Låt mig ändå fortsätta till kärnvapenfrågan. Den behöver också belysas. Både Vänsterpartiet och Miljöpartiet skriver i sin följdmotion till propositionen att partierna ska verka för en no first use-princip.

Det enda land som i dag kan sägas ha en sådan princip, utöver Rysslands imperialistiska anda, är i någon mån Kina. Kina är ett land som, som Vänsterpartiet självt skriver, rustar upp med kärnvapen.

Att acceptera en sådan princip är att ge Kina rätt i sin kärnvapenpolicy och kommer att försvåra nedrustning, i motsats till det Vänsterpartiet hävdar.

Därutöver bidrar kärnvapenavskräckningen och en avsaknad av no first use just till att aggressiva stater kan avskräckas från att använda andra massförstörelsevapen såsom biologiska och kemiska vapen.

Det är inte minst tack vare USA:s och andra Natoallierades kärnvapenavskräckning som kemiska och även biologiska vapen har kunnat avskaffas, inte minst hos Nato, genom historien. Det tar inte Vänsterpartiet i beaktande i sin reservation.

Det är ändå viktigt att belysa. Det är skillnad på det arbete som Sverige ska delta fullt ut i inom Nato och den imperialistiska och dimensionerande hotbild som Ryssland och i viss mån Kina utgör mot den regelbaserade världsordningen. Jag skulle ändå vilja höra hur Vänsterpartiet svarar på detta.

Herr talman! Jag har stor respekt för Håkan Svennelings raka och ärliga ståndpunkter. Det brukar vara en fröjd att debattera med Håkan Svenneling, även om jag inte delar Håkan Svennelings ståndpunkter. Jag vill stanna upp vid två komponenter, eller bedömningar som Vänsterpartiet gör, i relation till den här frågan och det här betänkandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sveriges medlemskap i Nato

Det första är demokratifrågan. Jag går tillbaka till den säkerhetspolitiska arbetsgrupp som både jag och Håkan Svenneling arbetade i under året. Det genomfördes under föregående regering.

Man uttryckte en kraftig kritik mot Nato både under överläggningarna och i den skriftliga reservationen och i yttrandet till rapporten. Man skriver: Det senaste decenniet har det varit en tydlig tillbakagång för demokratin i ett flertal Natoländer.

Det är klart att det finns brister i demokratier som ingår i Nato. Det är uppenbart. Men det gäller inte i flertalet. Snarare står demokratin mycket stark i Natos medlemsstater, varav flera rankas högst i demokratiindex. Det gäller inte minst flera av våra nordiska grannländer.

Vänsterpartiet är relativt ensamt om den bedömningen. Det gäller inte minst det frihetstörstande Ukraina. Där gör de en helt annan bedömning. De vill ingenting annat än att bli en del av både Europeiska unionen och Nato.

Man skriver också i sin reservation att ett medlemskap i kärnvapenalliansen skulle väsentligt försämra vårt säkerhetspolitiska läge. Det är också en radikalt annorlunda bedömning än samtliga andra partier - inklusive Miljöpartiet - gör i detta betänkande.

I de två delarna skulle jag vilja fråga Håkan Svenneling vad han grundar sina och Vänsterpartiets bedömningar på i det här avseendet.

Herr talman! Jag kan bara återigen konstatera att detta har varit en historisk förändring för flera av oss stora partier att genomföra i relation till våra stora medlemskretsar, till distrikten och till partiorganisationen i stort. Det har också varit en markant rörelse i folkopinionen. De senaste siffrorna jag såg visade att runt 63 procent av svenska folket nu ovillkorligt sluter upp bakom ett svenskt Natomedlemskap.

Detta har dock inte varit fallet särskilt länge. Verkligheten har ändå förändrats i en drastisk hastighet när det kommer till hur effekterna och konsekvenserna av Rysslands förnyade fullskaliga invasion av Ukraina verkligen har förstört den tidigare rådande europeiska säkerhetsordningen och säkerhetsarkitekturen. Detta behöver vi naturligtvis förhålla oss till.

Man får göra en samlad bedömning - men ändå i god demokratisk ordning, vilket har varit viktigt också för oss i vårt parti. Men det har som sagt varit en viktig stegvis rörelse mot detta: först som sagt genom att stödja Centerpartiets förslag om Natooption och därefter också ompröva själva frågan om svenskt Natomedlemskap. Detta gjorde vi för lite drygt ett år sedan.

Det är också viktigt att konstatera att Sverigedemokraterna är det parti som länge har drivit, och kommer att fortsätta driva, att Sverige behöver göra säkerhetspolitiska utvärderingar bakåt i tiden. Vi behöver titta på de senaste decennierna: När har vi tagit olika beslut? Varför har vi tagit beslut? Vilka konsekvenser har det givit? Kan vi lära oss något av historien? På så vis kan vi bli bättre rustade och ha en starkare motståndskraft när verkligheten förändras i säkerhetspolitiskt hänseende.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sveriges medlemskap i Nato

Detta har vi ännu inte fått stöd för. Jag hoppas dock att vi tillsammans med Centerpartiet och andra partier kan se till att få det på bordet. Det kommer att beröra många olika tidigare regeringar av olika kulörer, men det kan också lära oss någonting för framtiden.

I övrigt vill jag bara tacka för att vi i utskottet har kunnat ha en väldigt konstruktiv och god samförståndsanda i beredningen av detta betänkande.

Herr talman! Jag är glad att vi kan uppehålla oss något vid historiebeskrivningen. Det är ändå så att alliansfriheten historiskt har tjänat Sverige väl. Jag vidhåller det. Jag menar det. Jag noterar också att lejonparten av de svenska partierna har konstaterat det ända fram till 1999 - under de två världskrigen, under kalla kriget. Det gäller även Centerpartiet.

Det är klart att historien kan förändras och utvecklingen ta nya riktningar. När verklighetens terräng förändras måste också kartan anpassas efter verkligheten. Det är precis den omprövning som Sverigedemokraterna har gjort.

Vi var ändå noga med att redan 2020 ställa oss bakom en Natooption. Vi började se vart utvecklingstendenserna gick. Det var vårt första steg. Sedan behövde vi föra en debatt och även titta på hur folkviljan och folkdjupet rörde på sig, hur opinionen såg ut, men också hur den säkerhetspolitiska utvecklingen såg ut. Vi gjorde en omprövning. Vi tog ett förnyat beslut och valde under våren, i mars april förra året, att ta ställning för ett svenskt Natomedlemskap. Det är helt riktigt att vi tidigare varit kritiska till det, men när verkligheten förändras måste vi också ompröva gamla sanningar. Det är helt riktigt.

Sedan kan jag bara notera att när det kommer till Rysslands aggressionskrig mot Ukraina var Sverigedemokraterna ett av de allra första partierna, redan när Ryssland före jul deklarerade att Sverige är en del av Rysslands intressesfär, att påpeka att Sverige behövde stödja Ukraina. Vi var bland de första som förespråkade vapenleveranser. Vi drev detta hårt i EU-nämnden. Detta var ändå långt före den fullskaliga invasionens utbrott.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sveriges medlemskap i Nato

Vi har alltså gjort mycket, också gemensamt. Vi har också på goda grunder omprövat gamla sanningar och beslut.

Herr talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till utrikesutskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.

Det är ett historiskt och nödvändigt beslut vi nu är på väg att fatta. Sverige lämnar 200 år av militär alliansfrihet och väljer att ansluta sig till en militärpolitisk allians. Rysslands förnyade, oprovocerade invasion av Ukraina den 24 februari i nådens år 2022 får omfattande konsekvenser för Europa, men inte bara för Europa utan för hela världsordningen.

Detta ställer höga krav på att den svenska försvarsförmågan ökar, och det behöver ske så snabbt som möjligt. Det görs främst genom att vi själva satsar och tar ansvar för vår egen försvarsförmåga. Samtidigt behöver vi också konstatera att inget ökar den svenska försvarsförmågan så snabbt som en anslutning till en militär allians som också backas upp av Europas demokratiska stormakter och inkluderar världens starkaste militära makt. Denna militära allians är Nato, och att vi mot bakgrund av den kraftigt ökade hotbilden från Ryssland tar beslutet att ansluta oss är att ta ansvar för vårt lands säkerhet i dag och i framtiden.

Herr talman! Att förutom det dagsaktuella perspektivet ha med sig det historiska är en nödvändighet när man tar så omfattande och genomgripande beslut som att söka medlemskap i en allians efter över 200 år av militär alliansfrihet. Historiens lärdomar får inte glömmas. Sedan kung Karl Johan våren 1812 gjorde sitt slutliga val har Sveriges inriktning varit militär alliansfrihet. När vi blickar tillbaka på denna period kan vi konstatera att det faktum att vårt land har varit förskonat från krigets fasor har varit det som skilt oss från de flesta andra stater. Denna politik har historiskt tjänat Sverige väl.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sveriges medlemskap i Nato

Det har dessutom funnits en total uppslutning bland riksdagspartierna bakom denna politik. Det har gällt under de båda världskrigen och under kalla kriget. Fram till 1999, då Liberalerna, dåvarande Folkpartiet, beslutade sig för att förorda ett svenskt Natomedlemskap, har det rått stor enighet bland riksdagens partier om denna för vårt land grundläggande fråga.

Men, herr talman, världen har kraftigt förändrats sedan 1800- och 1900-talen. Hotbilden från Ryssland har varit återkommande, men någon militär allians motsvarande dagens Nato har inte funnits historiskt.

På den europeiska kontinenten har Nato varit krigsavhållande. Natos utvidgning i Sveriges närområde har lett till att vi blivit säkrare.

Sverige har också sedan kalla krigets slut varit pådrivande i att gemensamt med våra grannländer säkra fred och säkerhet. Det har vi kunnat göra i en tid som de senaste 30 åren har präglats av fred i vårt närområde. Sverige har exempelvis varit med och konkret byggt upp Baltikums försvar genom att överföra mycket stora mängder krigsmateriel. Vi har samövat och utvecklat vårt partnerskap med Nato, och inte minst har vi verkat för militär samverkan med Finland som även går bortom fredstida förhållanden.

Herr talman! Sverigedemokraterna har varit och är ett parti som sätter Sveriges säkerhet främst. Sedan vårt riksdagsinträde har vi konstant verkat för ökade anslag till totalförsvaret, även under de svåra år då partier från höger till vänster såg försvaret som ett särintresse. Det är detta som är grunden i den krigsavhållande förmågan, och det är också en av de viktigaste komponenterna för att vara välkommen som medlem i Nato, allt enligt Washingtonfördragets tredje artikel.

Vi har noga övervägt alla möjligheter att stärka den svenska försvarsförmågan. I december 2020 röstade vi för att Sverige på samma sätt som Finland skulle införa en så kallad Natooption i vår säkerhetspolitik. Den dåvarande rödgröna regeringen valde dock att inte införa någon sådan option. I stället var Socialdemokraterna emot att ens diskutera ett framtida behov av Natomedlemskap. I stället för att underlätta Sveriges väg mot Nato försvårade socialdemokratin den då på flera sätt. Bland annat valde regeringen att låta Sverige bli observatör i FN:s kärnvapenförbudskonvention, TPNW, trots att konventionen går emot grunden i Natos avskräckningspolitik.

Under 2022, efter Rysslands storskaliga anfall mot Ukraina, drev vi på för att man skulle tillsätta en utredning för att undersöka möjligheterna till Natomedlemskap och konsekvenserna av detta. Den socialdemokratiska regeringen och dåvarande statsminister Magdalena Andersson, däremot, påpekade att ett Natomedlemskap för Sverige nu skulle destabilisera säkerhetsläget i Sveriges närområde. Till slut tillsatte regeringen ändå en parlamentarisk utredning som kunde publicera en rapport med en analys av säkerhetsläget och drog slutsatsen att Sverige bör gå med i Nato.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sveriges medlemskap i Nato

Sverigedemokraterna hade gärna sett en mer omfattande utredning och mer debatt kring Nato - det är sant. Men vi konstaterade också att läget försämrades snabbt och att möjligheten att lämna in en Natoansökan omgående behövde prioriteras. Samtidigt som analysen pågick begick Ryssland massakrer och folkrättsbrott i en omfattning som inte har skådats på många decennier i Europa.

Herr talman! Det gynnade Sveriges säkerhet att vi tillsammans med Finland kunde lämna in en Natoansökan i maj 2022 och att detta inte fördröjdes. Processen som sedan har följt har varit en av de snabbaste i Natos historia. Alla Natos medlemsstater utom två har i dagsläget ratificerat Sveriges ansökan.

Tyvärr är det nu mycket som talar för att Finland kommer att bli medlem av Nato före Sverige. Det är beklagligt om vi två broderfolk inte kan bli medlemmar i alliansen samtidigt. Ett finländskt Natomedlemskap kommer dock på avgörande punkter att gynna även Sverige, bland annat genom att Nato kan agera i krigstid även i Finland.

Medlemskapet i Nato ställer också krav på Sverige och Sveriges försvarsförmåga, vilket är positivt. I Nato kan man inte åka snålskjuts, utan det krävs att alla är med och bidrar. I dagsläget anpassas våra myndigheter och andra strukturer i ett arbete som är väldigt angeläget.

Herr talman! När Sverige går in i Nato är det mycket viktigt att vi gör det med ambitionen att bli en fullt integrerad del av alliansen och ställa upp på bland annat det som omnämns i den strategiska doktrinen. Det innebär att vi behöver ha ett 360-gradersperspektiv. Ryssland är självklart det dimensionerande hotet för svensk del, men vi måste också ha förmåga att möta hot i alla riktningar.

Nato framhåller, förutom den konventionella och nukleära avskräckningen, även robotförsvarsförmågan. Detta är tyvärr en förmåga vars betydelse under lång tid varit underskattad i svensk försvarsplanering. Men med en ökad spridning av teknologi för både massförstörelsevapen och långdistansrobotar finns ett behov av att gemensamt med Nato kunna bidra även till denna del och gemensamt bygga upp ett skydd för både Sverige och våra allierade. Även när det gäller förmågor såsom cyber och rymd är det viktigt att Sverige bidrar och integreras i Natos strukturer.

I Nato kommer vi att ha möjlighet till såväl nationell och bilateral som gemensam, kollektiv planering. Nato är inte ett överstatligt organ på samma vis som Europeiska unionen.

Herr talman! Avslutningsvis är det viktigt att konstatera att världen fundamentalt har förändrats. Att den skulle återgå till en mer regelbaserad världsordning är tyvärr inte sannolikt under den nära, överblickbara framtiden. Tyvärr ser det snarare ut som att utvecklingen är på väg åt andra hållet.

En geopolitiskt fragmenterad och uppdelad värld och en värld där styrka går före rätt är tyvärr en verklighet vi har att möta i många avseenden. I en sådan verklighet krävs en stärkt avhållande militär förmåga, och genom ett medlemskap i Nato kommer denna förmåga att öka, både för oss och för våra grannländer. Därför kommer Sverigedemokraterna att rösta för ett svenskt Natomedlemskap och de lagändringar som följer med detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Sveriges medlemskap i Nato

(Applåder)

I detta anförande instämde Yasmine Eriksson (SD).