Lena Hallengren

Herr talman! Åhörare och tittare! Kammaren har i dag att pröva talmannens förslag att utse Elisabeth Thand Ringqvist till statsminister.

Låt mig börja med att återigen konstatera att vi har ett komplicerat parlamentariskt läge i riksdagen. Det finns låsningar både till höger och till vänster. Som jag sa vid den förra statsministeromröstningen har alla åtta partier gått till val som enskilda partier. Vi har ett parlamentariskt demokratiskt system där det är väljarna som bestämmer förutsättningarna för majoritetsförhållandena i riksdagen. Det är upp till oss folkvalda att hantera det. Vi socialdemokrater har deltagit aktivt och konstruktivt under den tid då Elisabeth Thand Ringqvist haft sonderingsuppdraget i syfte att bilda en regering i mitten av svensk politik. Det har varit bra och öppna samtal.

Herr talman! Låt mig i detta sammanhang tacka Elisabeth Thand Ringqvist och Centerpartiet för det arbete de har lagt ned för att föra processen framåt. Samtalen har som sagt varit konstruktiva, men flera av de andra partier som skulle vara aktuella för en mittenregering har tydligt stängt dörren för detta alternativ. Den regeringskonstellation som ska prövas av kammaren innehåller därför partier som inte vill ingå i en mittenregering. Därför saknas det av förklarliga skäl en regeringsöverenskommelse att ta ställning till. Därutöver har den statsministerkandidat som vi i dag ska ta ställning till inte sonderat för att själv bli statsminister.

Mot bakgrund av detta kommer den socialdemokratiska riksdagsgruppen att rösta nej i dagens omröstning. Men jag vill understryka att Socialdemokraterna kommer att agera konstruktivt för att Sverige ska få på plats en ny regering som kan förverkliga den nya politiska riktning som svenska folket har röstat för. Processen framåt kommer att kräva att låsningar byts mot konstruktivitet och att alla politiska krafter agerar ansvarsfullt och sätter Sveriges bästa i främsta rummet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Magnus Johansson och Anna-Caren Sätherberg (båda S).

Herr talman, åhörare och riksdagskollegor! För lite drygt en månad sedan gick svenska folket till val. Över 6,8 miljoner röster lämnades. Närmare 85 procent av alla röstberättigade i Sverige deltog i de allmänna valen. Nu har vi som bekant ett valresultat, och för första gången på 32 år har en sittande regering röstats bort av väljarna efter bara en mandatperiod. Svenska folket har röstat för en ny riktning.

Slutsatsen av valresultatet och läget i landet är att det behövs en regering som kan ta Sverige framåt, en regering som ser till att vi få fart på tillväxten och pressar tillbaka den höga arbetslösheten genom att betrakta klimatomställningen som en möjlighet för Sverige att både minska utsläppen och bli rikare och starkare, en regering som säkrar bra skola, sjukvård och äldreomsorg i hela landet, en regering som skapar bättre förutsättningar att leva ett gott liv på landsbygden och i storstäderna, i bruksorterna och i förorterna, en regering som driver en rimlig migrationspolitik och stoppar de orättvisa tonårsutvisningarna, en regering som ser till att varje landsända räknas och att varenda medborgare räknas.

Den som har förutsättningar att bilda en sådan regering är Magdalena Andersson.

Samtidigt innebär valresultatet att vi har ett komplicerat parlamentariskt läge. Åtta partier har gått till val som enskilda partier med olika politiska plattformar och ställningstaganden. I Sverige har vi inte ett tvåpartisystem. Vi har ett parlamentariskt demokratiskt system där det är väljarna som bestämmer förutsättningarna för majoritetsförhållandena i riksdagen. Det är ingenting konstigt. Det är inte onaturligt. Det är ingen kris för demokratin. Men det ställer krav på oss som sitter i denna kammare.

Det finns låsningar till höger och till vänster som i alla fall i nuläget försvårar möjligheterna att få en ny regering på plats. Vägen framåt kommer att kräva att tidigare ställningstaganden omprövas, av den enkla anledningen att inget parti har fått egen majoritet. Ingen kan därför få exakt som de vill, utan alla behöver vara beredda att ge och ta för att Sverige ska få en handlingskraftig regering. Det kommer inte att vara enkelt, men det är nödvändigt för att vi ska få en ny regering på plats. Svenska folket förväntar sig att vi på ett ansvarsfullt och konstruktivt sätt ska kunna arbeta med det valresultat som de har givit oss.

Herr talman! De senaste veckorna har det förts en lång rad konstruktiva samtal mellan flera av riksdagens partier. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet har tillsammans arbetat för att säkra en majoritet i riksdagens utskott och för att nya utskottspresidier ska komma på plats, och vi har tagit gemensamma politiska initiativ, bland annat för att stoppa de orättvisa tonårsutvisningarna. Det har även genomförts möten på flera politiska nivåer som har varit bra och framåtsyftande, vilket är bra. Men trots de positiva rörelserna framåt saknas det i nuläget förutsättningar för att bilda en regering som tolereras av riksdagen – precis som Magdalena Andersson meddelade när hon slutrapporterade sitt sonderingsuppdrag till talmannen häromdagen.

I enlighet med den tidsplan som talmannen har ställt upp har riksdagen i dag att ta ställning till förslaget om att utse Magdalena Andersson till Sveriges statsminister.

Enligt konstitutionell praxis ska den som prövas som statsminister ange med vilket eller vilka partier som regeringen ska bildas. Eftersom det inte finns en överenskommelse mellan partierna blir vårt alternativ att det förslag som i dag prövas är en regering som enbart består av Socialdemokraterna – även om det inte går att nog understryka att det inte är för en sådan regering som samtalen har förts de senaste veckorna.

Den här omröstningen kommer som förväntat att landa i att förslaget inte går igenom och att processen går vidare.

Herr talman! Den socialdemokratiska riksdagsgruppen kommer att rösta ja till förslaget att utse Magdalena Andersson till statsminister.

Vår förhoppning är att vi efter den här omröstningen kan fortsätta att röra oss framåt i processen, så att Sverige kan få en ny regering för en ny politisk riktning.

(Applåder)

I detta anförande instämde Sanna Backeskog, Denis Begic, Teresa Carvalho, Peter Hultqvist, Magnus Johansson, Mattias Jonsson, Gustaf Lantz, Malin Larsson, Patrik Lundqvist, Leif Nysmed, Marie Olsson, Samuel Pettersson, Azadeh Rojhan, Anna-Caren Sätherberg, Peter Söderström, Mathias Tegnér och Andrine Winther (alla S).

Herr ålderspresident! Jag tror att det är svårt för många som lyssnar på debatten att förstå vad som är praxis och inte och att det kan ta tid att gå tillbaka till praxis. Men det är vår yttersta önskan att vi ska komma tillbaka till att följa principer och ha ordning och reda i Sveriges riksdag.

I den här omröstningen om tredje vice talman kommer Socialdemokraterna att rösta för Centerpartiets Kerstin Lundgren, av det enkla skälet att Kerstin under två mandatperioder förtjänstfullt innehaft just detta ämbete. Jag har haft förmånen att jobba med Kerstin under den här tiden, och jag kan konstatera att hon har en stor kunskap som kommer till nytta inom talmanspresidiet. Hon har alla förutsättningar att som tredje vice talman bli en utmärkt företrädare för Sveriges riksdag.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Jag hade tänkt att börja med att gratulera Andreas Norlén, som valts till talman. Nu är han ju inte här, men det kommer dock till protokollet. Gratulerar!

Eftersom kammaren har valt Andreas Norlén till talman nominerar Socialdemokraterna Johanna Haraldsson till förste vice talman i enlighet med den argumentation som jag tidigare gav uttryck för. Bakom den här nomineringen står också Centerpartiet och Miljöpartiet.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

Kammaren valde med acklamation Johanna Haraldsson (S) till förste vice talman.

(Applåder)

Herr ålderspresident och kära riksdagsledamöter! Svenska folket har röstat bort Tidösamarbetet, och Ulf Kristersson har avgått som statsminister. Det vore därmed naturligt att genom valet av ny talman i dag markera att Sverige valt en ny riktning. Det vore också i linje med riksdagens principer och praxis. Talmannen har i normalfallet utsetts från riksdagens största parti eller från det största partiet i riksdagens största partikonstellation. Det har skapat ett tydligt samband, där det parti som är störst i regeringen också innehar talmansämbetet. Det är en ordning som har tjänat Sverige väl och som också har skapat både förståelse och respekt hos allmänheten.

Dessvärre lämnade Vänsterpartiet i går beskedet att de inte kommer att stödja Socialdemokraternas talmanskandidat utan i stället Moderaternas talmanskandidat Andreas Norlén. Det innebär att Vänsterpartiet väljer en väg som ger inflytande och makt till den konstellation som svenska folket röstade bort. Detta är ett politiskt spel som jag tror är obegripligt för de allra flesta. Det är förstås också ett svek mot alla de väljare som röstade för förändring.

Vi socialdemokrater sa i valrörelsen att det är dags att ta Sverige på allvar. Vi kommer givetvis också att lägga fram vår talmanskandidat oavsett Vänsterpartiets besked. Det ska i riksdagens protokoll tydligt framgå att det var Vänsterpartiets beslut att rösta fram Tidöpartiernas talmanskandidat.

Mot den bakgrunden nominerar vi socialdemokrater Johanna Haraldsson till talman i riksdagen. Hon är en erfaren politiker som varit ordinarie ledamot av Sveriges riksdag sedan 2014. Hon kommer från Vetlanda, har en bakgrund som fackligt förtroendevald för IF Metall och har en gedigen erfarenhet av det politiska hantverket i riksdagen. Hon är ordningsam, lösningsorienterad och brett respekterad för sitt sätt att sammanföra människor med olika bakgrund och perspektiv. Vi socialdemokrater anser att Johanna Haraldsson är den mest lämpade kandidaten att företräda Sverige och Sveriges riksdag.

Jag yrkar såklart också på sluten omröstning.

(Applåder)

Herr talman! Statsministerns mandatperiod går mot sitt slut, och jag kan konstatera att det är fyra förlorade år på många sätt.

Vi har en ekonomi där arbetslösheten har bitit sig fast, en tillväxt som inte har tagit fart och ett kostnadsläge som har gjort att vardagen inte går ihop för hårt arbetande människor.

Det är också fyra år som har inneburit att miljarder har läckt ut ur välfärden till oseriösa bolag. I och med granskningen av Kry står regeringen i dag inför ett val: Antingen markerar man tydligt mot arbetssätt som urholkar välfärden, eller så låter regeringen uppdraget ligga kvar och signalerar då att det här är acceptabelt, och till och med önskvärt, och något som Krys vd kan fortsätta att skryta om i bolagets kanaler.

Min fråga handlade inte om huruvida det är bra med digital vård, utan min fråga var om statsministern anser att det är rimligt att utnämningen av Krys vd står fast trots den kritik som nu är känd.

Herr talman! Jag utgår från att statsministern har tagit del av Ekots granskning av digitala vårdgivare och mer specifikt av Kry.

Granskningen visar hur Krys affärsmodell ser ut. Det är läkare som pressas och rangordnas efter snabbhet och patienter som hamnar i kläm. Dessutom är kostnaden för samhället enorm, och de enda som tjänar på detta är Kry.

Ännu en bransch med giriga aktörer som sätter vinstintresset främst – kosta vad det kosta vill – har därmed avslöjats. Under den här mandatperioden har miljardbelopp kunnat tas ut ur välfärden samtidigt som vårdens och skolans grundläggande uppdrag urholkats.

Herr talman! Det här är något som väcker starka reaktioner hos många människor – med all rätt, vill jag säga. Trots tydliga varningssignaler och flera tidigare granskningar har regeringen inte vidtagit några åtgärder alls för att stoppa oseriösa aktörer som Kry eller för att förbättra vårdcentralerna och bygga upp seriösa digitala alternativ.

Herr talman! I stället utsåg regeringen så sent som förra året Krys vd till ledamot i den så kallade effektivitetsdelegationen för hälso- och sjukvården. Där ska han vara med och fördela en kvarts miljard till omställnings- eller effektivitetsåtgärder. Det framstår, herr talman, som att det är just Krys metoder som regeringen vill premiera och att det är den här så kallade vården som regeringen anser är effektiv.

Mina frågor till statsministern är därför: Tycker han att det var ett bra utnämnande att sätta Krys vd i regeringens delegation? Kommer regeringen att skilja Krys vd från uppdraget med tanke på att det nu är glasklart vad bolaget ägnar sig åt?

Herr talman! De frågor som jag har ställt rör statsministerns ansvar och agerande. De hanteras alltså inte i den pågående rättsprocessen mot den tidigare nationella säkerhetsrådgivaren. Trots detta blockeras granskningen i konstitutionsutskottet.

Det är allvarligt när en regering med sin majoritet tillåts blockera granskningen av sig själv på det här sättet. Då riskerar riksdagens kontrollmakt att sättas ur spel. När regeringen på det sättet medvetet hindrar insyn närmar det sig någonting som skulle kunna beskrivas som en politisk mörkläggning.

Min fråga till statsministern är därför: Anser statsministern att riksdagens kontrollmakt fungerar som avsett när Tidöpartierna blockerar granskningen av statsministerns eget agerande med anledning av Landerholmaffären?

Herr talman! Fallet Landerholm handlar inte om ett enskilt misstag. Det handlar om upprepade säkerhetsincidenter på Sveriges högsta säkerhetspolitiska nivå. Detta är någonting som har lett till flera anmälningar till konstitutionsutskottet.

I Landerholmaffären finns det flera frågor som inte rör den rättsliga prövningen. Det är frågor om regeringens ansvar och statsministerns hantering. Varför tog det till exempel 673 dagar innan en skadebedömning diariefördes? Varför ingrep statsministerns presschef med vilseledande information?

Herr talman! Det här rör inte skuldfrågan i domstol utan regeringens och statsministerns ansvar. Det är därför frågor som bör kunna granskas av just konstitutionsutskottet. Trots detta har Tidöpartierna använt sin majoritet i konstitutionsutskottet för att stoppa inte bara granskningen utan också oppositionens begäran om att låta utskottets opolitiska tjänstemän analysera vilka delar som kan granskas utan att påverka rättsprocessen. Tidöpartierna har alltså inte bara sagt nej till granskning. De har också sagt nej till att ta fram underlag för att klargöra vad som faktiskt går att granska.

Det här leder till en enkel slutsats: Antingen anser Tidöpartierna att statsministern inte klarar en granskning, eller så har de fått instruktioner om att stoppa den. Min fråga till statsministern är därför: Vilka frågor om sitt eget agerande är det som statsministern inte kan svara på?

Herr talman! På lördag återuppstår den högerextrema Salemmarschen i en av Stockholms kranskommuner. Terrorklassade Nordiska motståndsrörelsen ska marschera samtidigt som det arrangeras en julmarknad.

Magdalena Andersson har tydligt markerat mot våldet och mot detta sätt att sprida oro och rädsla, och Socialdemokraterna vill förbjuda våldsbejakande aktivklubbar. Jag kände inte till att det också är regeringens uppfattning, så då väntar vi på ett sådant förslag.

Från statsministern hörs det dock för lite när det gäller att ta avstånd från denna avskyvärda företeelse. Jag saknar en regering som sätter gränser, som tydligt markerar mot högerextremism och oprovocerat våld, som manar till sammanhållning, som står upp för alla människors lika värde och som i förlängningen står upp för svensk demokrati.

(Applåder)

Herr talman och åhörare! Nazister sprider rädsla på svenska gator, och aktivklubbarna är en ny och skrämmande del av det högerextrema våldet. Aktivklubbarna är inget gäng träningsintresserade ungdomar som hamnat i dåligt sällskap, tvärtom. De har enligt Säpo en tydlig koppling till våldsbejakande högerextremism. Aktivklubbarna präglas av rasideologiska idéer, och de fokuserar på fysisk träning för att stärka sitt våldskapital.

Vi har sett hur medlemmar kopplats till överfallsvåld och förnedringsvåld som spridits på nätet. Till exempel har fyra unga män med koppling till Aktivklubb Sverige nu dömts för att i grupp ha hoppat på och misshandlat tre ensamma män den 27 augusti i år. Det handlar om grova våldsbrott med hatbrottsmotiv, och det finns fler liknande fall.

I helgen gick ett sjuttiotal maskerade personer, framför allt yngre män, runt i Stockholm och skrek nazistiska slagord bland barnfamiljer och människor på kvällspromenad. Det var Aktivklubb Sverige som stod bakom denna demonstration.

Det här har fått många att höja sin röst, och jag har letat men inte kunnat se att statsministern har kommenterat detta, vilket faktiskt oroar mig. Jag tar därför tillfället i akt att fråga statsministern: Vilka initiativ tar regeringen för att mota högerextremismen och aktivklubbarnas framväxt?

Herr talman, riksdagsledamöter och åhörare! Vi lever i allvarstider. Runt omkring oss härjar krig, konflikter och en växande misstro mot demokratiska institutioner. Den världsordning som många har tagit för given skakar i sitt fundament. I land efter land kan vi se hur demokratin hotas och hur rättsstaten utmanas och riskerar att politiseras.

Det vi svenskar tar för självklart – självständiga domstolar, fria medier och grundläggande mänskliga rättigheter – är i grunden det som håller vårt samhälle samman. När dessa värden hotas i andra länder måste vi våga se att detta är något som också kan påverka oss. Sverige är fortfarande en stabil demokrati, men vi får inte invaggas i tron att just våra system skyddas av någon naturlag. Vi måste tvärtom våga inse att även Sverige kan drabbas och att även våra fri- och rättigheter kan komma att begränsas och inskränkas. Insikten om detta är, herr talman, vad dagens omröstning i grunden handlar om.

Herr talman! Vår grundlag är hörnstenen i vår demokrati. Den reglerar statsskicket, garanterar medborgarnas fri- och rättigheter och slår fast den svenska folkstyrelsens princip: att all makt i Sverige utgår från folket. Vi pratar alltså inte om någon juridisk hyllvärmare utan om ett löfte om att vårt land ska styras med respekt för människors frihet, jämlikhet och värdighet.

Genom historien har grundlagarna vårdats i brett samförstånd över blockgränserna. De har stått över den dagliga politiska trätan, och det har tjänat Sverige väl. En stark demokrati kräver gemensamma spelregler som vi alla värnar, alldeles oavsett partifärg.

Jag är glad över att vi socialdemokrater inte är ensamma om att tycka detta. Det är betydelsefullt att sju av riksdagens åtta partier även denna gång lyckats komma överens om viktiga grundlagsreformer. För detta vill jag rikta ett uppriktigt tack till regeringspartierna, Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Tack för att ni prioriterar samförstånd! Tack för att ni sätter demokratins långsiktiga styrka före kortsiktig partipolitik!

Men, herr talman, det går inte att bortse från den politiska betydelsen av dagens omröstning. Att regeringssidans största parti sätter sig på tvären när det gäller att stärka de strukturer som bär vår demokrati är inget annat än djupt beklagligt. Kom ihåg: Det handlar inte om några småfrågor utan om skyddet för demokratins grundfundament, om att säkra det som garanterar varje människas frihet och rätt.

Med detta sagt, herr talman, står vi socialdemokrater förstås helhjärtat bakom rätten att kunna begära en folkomröstning om ett vilande grundlagsförslag. Det är och ska fortsatt vara en viktig kontrollfunktion för att säkerställa att ändringar sker med bred majoritet och med eftertanke.

Men med stor makt följer också ett stort ansvar. Det ansvaret är sju av riksdagens åtta partier beredda att ta. Sverigedemokraterna, däremot, gör som de brukar: De tar inte ansvar, de följer inte praxis och de sätter inte Sveriges bästa före partiets bästa. Praktiken är en annan, och den lyder kaos och splittring.

Herr talman! Vår demokrati får aldrig tas för given. Den måste vinnas varje dag. För oss socialdemokrater är detta en självklarhet, och därför står vi bakom den föreslagna grundlagsändringen – för att värna de principer som skyddar människors frihet, trygghet och värdighet och för att slå vakt om det som gör Sverige till Sverige. Därför kommer vi att rösta nej till yrkandet om folkomröstning.

(Applåder)

I detta anförande instämde Johan Andersson, Lena Bäckelin, Åsa Eriksson, Peter Hedberg, Joakim Järrebring, Ida Karkiainen, Gustaf Lantz, Malin Larsson, Sanne Lennström, Fredrik Lundh Sammeli, Leif Nysmed, Lawen Redar, Sofia Skönnbrink, Anna-Caren Sätherberg och Carina Ödebrink (alla S).

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Tack så mycket för svaret, statsministern! Nya mediciner i all ära, det är vi alla intresserade av, men vi vill också att patienterna ska ha råd med de nya medicinerna. Det är ändå lite obegripligt att statsministern försvarar det faktum att vi nu ser hur äldre, kroniskt sjuka och personer med funktionsnedsättning faktiskt drabbas och inte har råd att hämta ut sina mediciner, samtidigt som vi vet att prioriteringen har varit att regeringen, tillsammans med många andra höginkomsttagare, får stora skattesänkningar.

Dyra mediciner är bara ett exempel på de politiska prioriteringarna. Det är en symbol för en politik som ökar fattigdomen i Sverige, och jag återkommer till att det är 700 000 människor – vuxna och barn – som lever under gränsen för ekonomisk utsatthet. Det är människor som tvingas hoppa över måltider, som inte har råd med vinterkläder och som undviker att söka vård för att de inte har råd med den medicin som kan komma att skrivas ut. Det är ju verkligheten.

Min fråga till statsministern är därför: Kommer statsministern nu att ta initiativ till att tillsätta en utredning om den växande fattigdomen?

Herr talman! Regeringen och Sverigedemokraterna har gjort det dyrare att hämta ut medicin. Det är ett beslut som får allvarliga konsekvenser. Fler patienter tvingas i dag avstå från medicin. Det handlar om människor med kroniska sjukdomar, äldre och personer med funktionsnedsättning som inte har råd med nödvändiga läkemedel, människor som redan kämpar för att få ekonomin att gå ihop.

I dag lanserade Stadsmissionen sin fattigdomsrapport. Över 700 000 människor i Sverige lever i fattigdom. Det är en siffra som borde få varje regering att reagera och agera med kraft. Vi vet att ekonomin redan i dag är ett hinder för många. Läkare vittnar till exempel om patienter som inte har råd att hämta ut sina recept och hur de därför tvingas skriva ut billigare alternativ även om dessa inte är lika bra.

När patienter avstår sin medicin riskerar deras sjukdomstillstånd att förvärras, och sjukvården belastas ännu mer. En kronisk sjukdom som kunde ha stabiliserats leder till återkommande vårdbesök, inläggningar och lidande. Vården belastas, köerna växer och kostnaderna skjuter i höjden, både mänskligt och samhällsekonomiskt.

Herr talman! Det här är inte nödvändigt, men regeringen och Sverigedemokraterna lämnar på detta sätt sjuka människor i sticket. De prioriterar skattesänkningar för höginkomsttagare framför livsviktig medicin för dem som knappt har råd med mat. Med tanke på att vi ser hur fler avstår från medicin, att sjukvården pressas hårdare och att de mest utsatta lämnas i sticket undrar jag om statsministern är nöjd med beslutet att höja högkostnadsskyddet så att människor nu inte har råd att hämta ut medicin.

Fru talman! Vad bra att Tidöregeringens samtliga partier applåderar vinstförbud i skola och förskola! Det är något som Socialdemokraterna har drivit under lång tid.

Med tanke på att Romina Pourmokhtari står här i talarstolen och säger att det inte är rimligt med vinstuttag är det obegripligt hur regeringen kan avstå ett förslag som handlar om vinstförbud. Det är ju vinstbegränsning vi talar om. Det är inte heller något misstag, utan det är ett medvetet vägval. ”Ansvarslöst” är ett för svagt ord, tycker jag. Det krävs ett vinstförbud och ett vinststopp i skolverksamheten – inte mindre än så.

(Applåder)

Fru talman! I tre år har Sverigedemokraterna och regeringen försökt styra Sverige. I tre år har regeringen och Sverigedemokraterna låtit välfärdskapitalister plocka ut miljonvinster och köpa Porschebilar. De lever lyxliv på våra skattepengar – pengar som skulle gå till våra barn och till förskolan.

Aftonbladets senaste granskning om vinstdrivande förskolekoncerner är minst sagt hårresande och bara ännu ett i raden av exempel på giriga aktörer som gör vinst på våra barn. Nu sparas det in på smör, grönsaker och frukt. Förskolepersonalen får avstå måltider så att barnen kan äta sig mätta, och barnen får titta på barnprogrammet Babblarna på en Ipad i stället för att delta i pedagogisk verksamhet.

Min fråga till klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari är: Varför väljer Sverigedemokraterna och regeringen att sätta välfärdskapitalisterna framför våra barn?

Herr talman! Låt mig påminna statsministern om att vi höjde ett åttiotal straff och öppnade polisutbildningar som tidigare borgerliga regeringar hade lagt ned.

Det som möjligen missades av statsministern var svaret på min fråga: När får vi ett slut på HVB-hem som drivs av gängkriminella som rekryterar unga som är i behov av samhällets vård? Eller var svaret kanske att det tar 20-talet ut eller ett tjugotal år? Det var inte helt uppenbart för mig.

Jag frågar statsministern igen: När kan vi räkna med att vi har HVB-hem och en verksamhet som samhället har kontroll över, där de unga inte blir rekryterade till kriminella gäng och där HVB-hemmen inte används som lager för vapen och narkotika? När, statsministern?

Herr talman! I sin regeringsförklaring i september 2024 talade statsministern om en kriminalpolitisk offensiv utan motstycke. Men verkligheten talar sitt tydliga språk. Enligt polisens statistik drabbades Sverige mellan september 2024 och maj 2025 av 161 skjutningar, där 39 personer dödades och 36 skadades, och 142 sprängningar, varav hela 33 bara i januari. Den organiserade brottsligheten visar inga tecken på reträtt den utlovade offensiven till trots.

Samtidigt som detta våld pågår på våra gator har gängkriminella kunnat etablera sig inom välfärdssektorn. De driver bland annat HVB-hem, alltså verksamheter som är tänkta att skydda barn i utsatthet men som i stället har kommit att bli baser för kriminalitet och rekrytering. Polisen har varnat för att vissa HVB-hem används som lager för vapen och narkotika och att barn i samhällets vård riskerar att sugas in i gängens inre krets. Detta handlar inte bara om bristande tillsyn, utan det är ett systemfel.

Vi vet att nästan 75 procent av alla HVB-hem i Sverige drivs av privata aktörer. Det betyder att våra gemensamma skattemedel avsedda för vård och trygghet i vissa fall finansierar grov brottslighet, i ett system där tillstånd till och med kan säljas på Blocket. Det kan inte kallas annat än svag och ibland kanske till och med obefintlig kontroll.

Jag frågar därför statsministern: När får detta ett slut? När avser regeringen att återta kontrollen över HVB-verksamheten och säkerställa att barnen skyddas och inte placeras i händerna på kriminella?

(Applåder)