Ingemar Kihlström

Herr talman! Efter några timmars uppfriskande debatt i kammaren är vi nu framme vid den tredje delen av den bidragsreform som Kristdemokraterna tillsammans med övriga Tidöpartier genomför.

Jag vill börja debatten med att yrka bifall till utskottets majoritetsbeslut. Det innebär också ett avslag på de motionsyrkanden som görs i betänkandet vad gäller bidragstak och ökade möjligheter till arbete.

Den proposition som vi nu debatterar handlar om att ge stöd till att bryta ett bidragsberoende och öka incitamenten för att arbeta och hänger i mångt och mycket ihop med den förändring som vi har debatterat i andra ärenden under dagen och också i förra veckan.

Den ingår i den omfattande bidragsreform som Kristdemokraterna tillsammans med övriga partier nu genomför för att stärka arbetslinjen och ta itu med det stora utanförskapet i samhället.

Förändringarna innebär att det införs ett bidragstak, ett aktivitetskrav gällande det ekonomiska försörjningsstödet och en kvalificering till vissa socialförsäkringsförmåner.

Allt detta görs för att det ska löna sig mer att gå till jobbet än att leva på bidrag, och för att fler barn ska se sina föräldrar gå till arbetet varje morgon.

Det är rätt och rättvist. Det finns många som kämpar och som ställer klockan och vaknar varje morgon under en arbetsvecka. De jobbar och kämpar, söker sysselsättning och gör rätt för sig. Också de ska känna att deras ansträngning lönar sig.

Under Socialdemokraternas år vid makten med stöd av de ofta trilskande stödpartierna tog Sverige emot över 300 000 asylansökningar, och också asylansökande i den graden. Det skedde utan en plan för hur de som kom till vårt land skulle bli en del av vårt samhälle.

Det var en ansvarslös migrationspolitik, i kombination med en kravlös integrationspolitik, som gjorde att vi nu har ett omfattande utanförskap. Det tilläts växa fram i Sverige.

Vänstersidans svar på många frågor är höjda bidrag. Kristdemokraternas och resten av regeringsunderlagets svar är att människor ska komma i arbete.

Det ska löna sig att gå från bidrag till arbete. Samhället ställer tydliga krav och förväntar sig att du så snabbt som möjligt börjar försörja dig själv och din familj.

Alldeles för många människor har fastnat i ett långvarigt bidragsberoende med en svag anknytning till arbetsmarknaden. Arbetslösheten bland utrikes födda är nästan tre gånger så hög som hos inrikes födda.

Herr talman! För att det ska löna sig mer att arbeta än att leva på bidrag kommer regeringen införa ett bidragstak. Det ekonomiska biståndet, försörjningsstödet, är tänkt att vara det yttersta skyddsnätet när människor av olika anledningar inte kan försörja sig själva.

Det ska inte vara ett långsiktigt sätt att ha sin dagliga försörjning. Men för många familjer med många barn lönar det sig inte tillräckligt att börja jobba i stället för att leva på bidrag.

Bidragstaket innebär en modernisering och uppstramning av riksnormen, en begränsning av försörjningsstödet för större hushåll och att riksnormen utgör ett tak för hur mycket ekonomiskt bistånd som kommunerna får bevilja för denna del av biståndet.

Bidragstaket kommer samlat att innebära en minskning av nivån på försörjningsstödet för de flesta hushållstyper, och minskningen är särskilt stor för de stora hushållen.

Det behöver löna sig mer att gå från bidrag till arbete och egen försörjning. Alla som kan arbeta ska arbeta utifrån sin förmåga. Vi genomför därför en bidragsreform för att fler barn ska se sina föräldrar gå till jobbet och få möjlighet till en klassresa i stället för att ärva det utanförskap som deras föräldrar befinner sig i.

Herr talman! När Tidösamarbetet ser till att göra förändringar som både värnar alla medborgares resurser och också innebär åtgärder som ökar incitamenten för både arbete och delaktighet kan vi konstatera att det spretar på oppositionssidan.

Centern ställer sig i många delar bakom förslaget, men det finns reservationer från deras sida. Socialdemokraterna reserverar sig mot stora delar av förslaget, men kan trots det inte jämkas med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. De säger sin vana trogen nej till förslag på detta område från regeringens sida. Vi kan alltså konstatera att oppositionen är totalt splittrad.

Det är symtomatiskt för det samarbete som säger sig utgöra underlaget för en kommande rödgrön regering. Man har inte en samlad linje, och man vill till stora delar främja en bidragsmodell i stället för arbetslinjen.

Herr talman! Jag vill upprepa mitt budskap. Det finns ett bättre alternativ i höstens val som denna mandatperiod sett till att genomföra utlovade och nödvändiga förändringar för vårt land.

Det är Kristdemokraterna som tillsammans med övriga Tidöpartier åstadkommit en annan inriktning på politiken i Sverige. Vi presenterar som sagt en omfattande bidragsreform för att stärka arbetslinjen. Den lägger vi nu på riksdagens bord för beslut. Det handlar om att ta itu med det stora utanförskapet i samhället.

Bidragsreformen tydliggör individens ansvar att göra det som han eller hon kan göra för att närma sig arbetsmarknaden. Gör din plikt, kräv din rätt, om man vill sammanfatta det i några korta ord.

En fungerande integration kräver ett aktivitetskrav. Kan man jobba ska man delta i aktiviteter som gör att man kommer närmare ett arbete och egen försörjning.

Vänstersidans svar är höjda bidrag. Vårt svar är att människor ska komma i arbete. Det ska löna sig att gå från bidrag till arbete. Samhället ställer tydliga och relevanta krav och förväntar sig faktiskt att du så snabbt som möjligt börjar försörja dig och din familj.

Att tro på individens förmåga med relevanta krav som skapar motivation att förändra sin situation är ett av stegen till att bygga ett än starkare Sverige.

Som jag tidigare sagt yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på motionsyrkandena.

Fru talman! Jag ska försöka hålla mig till att tala via talmannen.

Det är helt riktigt att varje parti har sin ingång och lämnar sina reservationer, som ledamoten säger. Det var otvivelaktigt så även under förra mandatperioden. Där kan jag ge ledamoten rätt. Vi kristdemokrater tyckte inte alltid exakt likadant som andra partier. Men i det här ärendet, liksom i föregående och efterföljande ärende i dagens debatter i kammaren, har vi en gemensam linje. Vi har rett ut det.

Det jag talade om är att det spretar på oppositionssidan i det här ärendet. Man går till val på sin egen politik – helt korrekt. Men om man vill presentera ett realistiskt regeringsalternativ behöver man hitta samarbete. Det lyckades vi också göra i många reservationer under förra mandatperioden, trots att vi satt i opposition.

Jag kan konstatera att det finns en skiljaktighet när det gäller vad vi lovar. På vår planhalva har vi tagit de svåra frågorna och hittat vägar fram. Är vi överens om allt? Får vi kristdemokrater alltid som vi vill? Nej, men vi tar beslut som för Sverige framåt och som är nödvändiga för Sverige.

Frågan om kvittningen lägger jag med varm hand i min gruppledares händer att lösa. Det handlar om ett handslag, och handslaget ska ges och hållas. Jag har stort förtroende för att gruppledarna i Sveriges riksdag ser till att både jag och Gustaf Lantz framöver kan vara lediga när vi har behov av det.

Fru talman! Jag kan konstatera att ledamoten Lantz väljer att ta upp ett helt annat ämne i replikskiftet än vad debatten handlar om. När jag försöker lyfta fram att vi står enade bakom förslagen för att bryta bidragsberoende och främja arbetslinjen väljer ledamot Lantz en helt annan angreppspunkt. Jag förstår det, för ledamoten Lantz har ju ingen grund att bygga sitt regeringsunderlag på. Det räcker att titta på reservationerna i betänkandet.

Att då stå och säga att man vill bära fanan framåt för landet och ta ansvar klingar ganska tomt. Jag kan konstatera att det finns sju reservationer i betänkandet. Det är allt från att en del av det regeringsunderlag som ledamoten Lantz har säger blankt nej till att ledamoten Lantz tillstyrker förslaget men anser att det blir för hårt för kommunerna att få en sanktionsavgift om de väljer att bortse från statens krav och lämna dem som ska aktiveras utanför. Att då säga att man har en grund för ett samarbete för Sverige den kommande mandatperioden klingar falskt.

Jag väljer i den här debatten att hålla mig till ärendet. På Tidösidan har vi hittat en gemensam grund, trots att vi haft olika ingångar i många fall och även i det här ärendet. Lycka till, ledamoten Lantz, med att göra detsamma på din planhalva av politiken!

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja debatten med att yrka bifall till utskottets förslag och därigenom också avslag på de motionsyrkanden och reservationer som finns i det här betänkandet om aktivitetskrav för mottagande av försörjningsstöd.

Vi befinner oss i slutet av mandatperioden. Det är tydligt att vi i Tidöregeringen nu genomför den förändring på många politiska områden som vi fick mandat och stöd för i valet 2022. Det som vi kristdemokrater tillsammans med övriga Tidöpartier nu genomför är en nödvändig kursändring för Sverige. Den sker efter att man i tidigare S-regeringar under flera mandatperioder varken insett problematiken eller haft viljan eller motivationen att genomföra de förändringar som var nödvändiga för vårt land. Sveriges valmanskår såg att det behövdes en ny inriktning på politiken, och det är detta som vi just nu i samarbetet ser till blir verklighet.

I dag debatterar vi en viktig förändring i detta arbete, nämligen aktivitetskrav för mottagande av försörjningsstöd. Vi kristdemokrater vill, tillsammans med övriga Tidöpartier, öka incitamenten för att komma i arbete. Vi vill ge drivkrafter till att ta ett arbete och få en egen försörjning. Detta sker för att minska risken för långvarigt bidragsberoende och utanförskap.

Detta förslag är en del av regeringens bredare bidragsreform, som syftar till att bryta bidragsberoendet och öka drivkrafterna till arbete. De tre delarna är bidragstak kombinerat med jobbpremie, kvalificering till socialförsäkringen samt den reform vi debatterar i dag, aktivitetskrav när man har försörjningsstöd.

Fru talman! Den förändring vi genomför innebär att den som lever på försörjningsstöd ska göra allt vad den kan för att närma sig ett arbete. Men det är viktigt att säga att detta ska ske utifrån den förmåga man har. Har man 100 procents förmåga ska man aktiveras på 100 procent. Men har man 50 procents förmåga ska aktivitetsnivån naturligtvis vara inriktad på 50 procent. Man ser alltså till individens möjligheter att jobba utifrån den förmåga individen har.

Kommunen blir också skyldig att erbjuda meningsfull aktivitet, och den enskilde blir skyldig att vara med på aktiviteten. Väljer man att inte göra så kan bidraget dras in eller sänkas. Naturligtvis behöver föräldrarna ha stöd för förskola och fritidshem. Som jag nyss sa: Det här är en del av en helhet som ska främja arbetslinjen och motverka bidragsberoende.

Fru talman! Det förslag vi nu debatterar handlar alltså om ett aktivitetskrav. I dag lever många människor i utanförskap i form av arbetslöshet, bidragsberoende och utan möjlighet att klara sin egen försörjning. För att bryta detta måste det bli mer lönsamt att gå från bidrag till arbete och vidare till egen försörjning. Därför går Kristdemokraterna och övriga partier i Tidösamarbetet fram med denna bidragsreform för att stärka arbetslinjen.

Att ha ett jobb bidrar till ökad självkänsla, både för den enskilde och för dennes familj. Bidragsreformerna innebär att fler kommer i arbete och blir delaktiga i uppbyggandet av vår viktiga samhällsgemenskap. Det är viktigt att detta nu genomförs. Under alltför lång tid har det varit möjligt för personer att leva på bidrag under mycket lång tid utan krav på motprestation.

Fru talman! Ekonomiskt bistånd är inte en långsiktig lösning. Det ekonomiska biståndet ska utgöra det yttersta skyddsnätet när människor tillfälligt inte kan klara sin egen försörjning. Det handlar om att samhället ska vara med och ge sitt stöd när situationen och livet är sådana att man inte klarar sig själv. Men det ska inte vara något som är ett varaktigt och långsiktigt underlag för försörjning. Vi menar att försörjningsstödets utformning har lett till att det för många familjer, till exempel familjer med flera barn, inte har lönat sig tillräckligt eller att det inte funnits tillräckliga incitament att börja jobba i stället för att leva på bidrag.

Fru talman! En meningsfull sysselsättning kan bryta isolering och också främja integrationen när det är aktuellt. Den som riskerar ett långvarigt bidragsberoende och ett liv i utanförskap ska mötas av samhällets stöd men också av tydliga krav på att själv göra det man kan som är nödvändigt och möjligt för att komma i arbete.

Aktivitetskravet ställer krav både på den enskilde att delta i aktiviteterna och också på kommunerna att tillhandahålla meningsfulla aktiviteter för dem som får försörjningsstöd, till exempel genom arbetsplatsförlagda aktiviteter. Aktiviteterna ska bidra till den enskildes förmåga att ta ett arbete, öka den enskildes språkliga förutsättningar och förbättra den enskildes förutsättningar att söka ett arbete. I samband med den här förändringen har också regeringen och SKR ingått en överenskommelse för att ge ett stöd till kommunerna när aktivitetskravet ska införas.

Fler barn ska få se sina föräldrar gå till jobbet. Det är rätt och rättvist att de som lever på bidrag också deltar i olika aktiviteter. Enligt överenskommelsen ska SKR bland annat främja samarbetet mellan kommunerna, erbjuda forum för erfarenhetsutbyte och bidra till utveckling av digitala strukturer för informationsöverföring i dialog med arbetsförmedling och andra aktörer. Det är viktigt att ge stöd och hjälp till kommunerna – de 290 vi har – i implementeringen av kraven.

Fru talman! När vi i Tidösamarbetet ser till att göra förändringar som både värnar alla medborgares resurser och också innebär åtgärder som ökar incitament kan vi ändå se att finns ett splittrat motstånd på oppositionssidan. Det spretar, som så ofta under de senaste fyra åren.

Vi diskuterar i dag tre förslag som i viss mån hänger ihop. Det finns en röd tråd mellan dem alla, nämligen att oppositionen är splittrad och spretar. I just det här ärendet ställer sig Centern, Socialdemokraterna och Miljöpartiet bakom stora delar av förslaget men har egna reservationer, medan Vänsterpartiet tydligt avvisar förslaget och säger nej. Detta är symtomatiskt för det så kallade rödgröna samarbetet, som ska utgöra underlaget för en regering.

Man kan tydligt se vilket kaos det kan vara när oppositionen inte har en samlad linje här. Detsamma gäller också för många andra ärenden under den här mandatperioden. Det är också klart att man till vissa delar inte ser problemen med bidragsberoende och därför i olika delar motsätter sig våra förslag.

Min hälsning till svenska folket är, i likhet med förra ärendet, att man ska försöka undvika den rödgröna konstellationen i valet i september. Det riskerar att vända utvecklingen åt fel håll.

Fru talman! Det finns ett alternativ i höstens val. Vi kristdemokrater och övriga Tidöpartier har visat att vi kan samarbeta för att ta tag i de svåra och ibland komplicerade frågor som finns för framtiden i Sverige.

Vi presenterar nu en omfattande bidragsreform för att stärka arbetslinjen och ta itu med det stora utanförskapet i samhället. Vi ser detta som ett av stegen till att bygga ett starkare Sverige. Som tidigare sagts yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på motionsyrkanden och reservationer.

Fru talman! Jag vill börja denna debatt med att yrka bifall till utskottsmajoritetens förslag till beslut och avslag på de motionsyrkanden som behandlas i betänkandet gällande propositionen om bidragsspärr och sanktionsavgift i socialförsäkringen.

Livet kan innebära många olika situationer där vi som medborgare behöver stöd från samhället. I vårt samhälle har vi välfärdssystem som ska finns till för dem som behöver dem som mest, just i situationer som vi inte kan förutse eller planera – ett skyddsnät som fångar oss när vi behöver det.

Men för acceptans och rättvisa är det viktigt att motverka att de missbrukas. Välfärdssystemen ska finnas till för dem som är i behov av och har rätt till dem, inte för kriminella och för dem som fuskar. Människor som gör rätt för sig måste kunna lita på att deras skattepengar används på rätt sätt. Regeringen lägger därför i detta ärende fram förslag om en bidragsspärr och en sanktionsavgift för att motverka felaktiga utbetalningar och bekämpa den kriminella ekonomin och bidragsbrottsligheten.

För att upprätthålla förtroendet för socialförsäkringen måste myndigheterna få verktyg för att motverka felaktigt utbetalda ersättningar. Att ge möjlighet för Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten att besluta om bidragsspärr och sanktionsavgift är därför en viktig åtgärd mot ett felaktigt utnyttjande av socialförsäkringarna.

Fru talman! Varje år uppskattas 15–20 miljarder kronor betalas ut felaktigt från de statliga välfärdssystemen. Omkring hälften av dessa utbetalningar bedöms bero på avsiktliga fel. Dessa pengar riskerar att hamna hos kriminella och stärka den organiserade brottsligheten.

Därför föreslår vi kristdemokrater och övriga partier i Tidösamarbetet en administrativ sanktionsavgift och en bidragsspärr. Syftet är att minska de felaktiga utbetalningarna och stärka skyddet för välfärdssystemen.

Med en sanktionsavgift och en bidragsspärr blir konsekvenserna kännbara för dem som försöker tillskansa sig pengar de inte har rätt till. Det handlar om att värna skattebetalarnas pengar och att motverka bidragsbrott som göder den kriminella ekonomin. Det är rätt tillvägagångsätt och rättvist mot alla som sköter sig och förväntar sig att vi värnar samhällets resurser.

Fru talman! Förslagen innebär att den som orsakat en felaktig utbetalning genom att lämna oriktiga uppgifter eller genom att brista i sin anmälnings- eller uppgiftsskyldighet ska kunna få en sanktionsavgift. I många fall ersätter sanktionsavgiften en straffrättslig påföljd vid mindre allvarliga bidragsbrott, vilket leder till snabbare hantering och en avlastning för rättsväsendet. Naturligtvis ska polisanmälan fortsatt göras vid grova bidragsbrott eller om särskilda skäl finns.

I propositionen föreslås också att Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten ska besluta om en bidragsspärr under en viss tid för den som medvetet eller av grov vårdslöshet försökt att utnyttja socialförsäkringen. Det handlar om när man lämnat oriktiga uppgifter eller brustit i anmälnings- eller uppgiftsskyldigheten. Dessa förändringar föreslås träda i kraft den 1 juli 2026.

Fru talman! Kristdemokraterna och övriga partier i Tidösamarbetet anser att ett agerande som orsakat en felaktig utbetalning bör få en snabb och kännbar reaktion från samhället. Genom att införa administrativa sanktioner skapas förutsättningar för att felaktiga utbetalningar snabbare och i betydligt större omfattning än i dag ska leda till en sanktion för det agerande och den underlåtenhet som i dag omfattas av bidragsbrottslagen.

Fru talman! Innebär då förslagen att bidragsbrott avkriminaliseras? Nej, så kommer inte att ske. Jag nämnde just att det vid allvarliga överträdelser ändock kommer att göras en polisanmälan. Det innebär att det är en snabbare hantering vid icke så allvarliga brott.

Behöver man då som vanlig bidragstagare vara orolig för att råka ut för en bidragsspärr eller en sanktionsavgift? Den som har rätt till en förmån eller ett stöd behöver inte känna sig orolig, givet att den enskilde lämnat korrekta uppgifter och uppfyller sin anmälnings- och uppgiftsskyldighet.

Även om det råkar bli ett fel ska inte en person drabbas av en sanktionsavgift om det till exempel beror på en sjukdom eller en funktionsnedsättning. De enda som ska vara oroliga för att spärras är de som medvetet eller av grov vårdslöshet uppger felaktiga uppgifter för att kunna få, eller får, pengar de inte har rätt till. Det är enbart dem som medvetet och grovt vårdslöst utnyttjar socialförsäkringen som kan spärras, ingen annan.

Räcker ett enstaka fel för att spärras? Ett beslut om bidragsspärr ska endast omfatta situationer när det finns särskild anledning att förhindra att någon får en förmån. Bidragsspärren tar således sikte på individer som uppvisar en påtaglig nonchalans i förhållande till socialförsäkringens syfte och regelverk. Det bör inte räcka med att den enskilde vid något enstaka tillfälle slarvat eller missat att ta del av information om sina skyldigheter. Det krävs betydligt mer än så.

Fru talman! När Tidösamarbetet ser till att göra förändringar som både värnar alla medborgares resurser och rättigheter och också innebär åtgärder som motverkar fusk och missbruk kan vi konstatera att det i detta ärende, liksom så ofta under de senaste fyra åren, spretar på oppositionssidan.

Den rödgröna kaoskoalitionen vill inte enhetligt följa regeringens inriktning om att värna skattebetalarnas pengar. Centern ställer sig fullt ut bakom förslaget och är inte ens med i debatten i dag. Socialdemokraterna ställer sig bakom förslaget men har invändningar i ett särskilt yttrande. De tänkta samarbetspartierna Vänsterpartiet och Miljöpartiet avvisar förslaget och väljer att bortse från det pengaflöde och det missbruk som finns i dag. Man kan fundera på vilka röda linjer som dras på just det här området i de kommande kaosförhandlingarna.

Det som ska utgöra underlaget för en regering har inte en samlad linje. Det är som det brukar vara i många andra ärenden under den här mandatperioden. Min hälsning till det svenska folket är att man ska undvika att välja den riskabla vägen i valet i september.

Fru talman! Det finns ett alternativ i höstens val som genom praktisk handling i detta och många andra viktiga ärenden under denna mandatperiod sett till att göra verkstad av utlovade förändringar. Det är Kristdemokraterna som tillsammans med övriga Tidöpartier har åstadkommit en annan inriktning på politiken i Sverige.

Nu ser vi med detta förslag till att ge Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten relevanta verktyg för att motverka missbruk av välfärdssystemen. Det är den stabilitet som Sverige behöver och som svenskarna röstade för i valet 2022. Det är viktigt att den stabiliteten fortsätter när vi partier kan samarbeta för att föra arbetet framåt även nästa mandatperiod.

Att främja välfärdssystem och motverka missbruk, som dagens förslag gör, är den väg som Sverige behöver följa. Det handlar om rättvisa. Det är så vi bygger tillit. Det är ett av stegen till att bygga ett starkare Sverige.

Som jag tidigare sagt yrkar jag bifall till utskottets beslut och avslag på motionsyrkandena.

Fru talman! Jag vill börja debatten med att yrka bifall till utskottets förslag. Det innebär också ett avslag på de motionsyrkanden som görs i betänkandet gällande en kvalificering till socialförsäkringen.

När det gäller migrationspolitiken är det tydligt att vi i Tidöregeringen genomför den förändring som vi fick mandat för i valet 2022. Förändringen innebär en nödvändig kursförändring för Sverige, efter att man under flera mandatperioders S-regerande varken insett problematiken eller haft viljan eller motivationen att genomföra de förändringar som var nödvändiga för vårt land. Sveriges valmanskår såg att det behövdes en ny inriktning på politiken, och det är detta som vi nu i Tidösamarbetet ser till att göra verklighet av.

För oss kristdemokrater handlar migrationspolitiken om en politik som håller över tid, utan kortsiktigt inriktade beslut. Det är en politik som värnar både människovärdet och samhällsgemenskapen.

Under ett antal år, kanske främst under mitten av 2010-talet, tog Sverige emot fler asylsökande än andra jämförbara länder. Det var ett antal som var större än vad som var möjligt att integrera när det handlar om språk eller arbete. I dag lever vi med konsekvenserna. Det handlar om ett stort utanförskap för många, ett skuggsamhälle som skapar osäkerhet, både för vårt land och för de människor som lever där, och en integrationsskuld som det kommer att ta tid att arbeta av. Det är mot den bakgrunden som Kristdemokraterna ser ett fortsatt behov av en stram och ansvarsfull migrationspolitik.

Sedan regeringsskiftet 2022 har ett antal reformer genomförts, och resultaten börjar bli tydliga. Det märks en skillnad på många områden. Men det återstår naturligtvis mer att genomföra och följa upp. I dag debatterar vi en viktig del i omläggningen. Det handlar om kvalificeringen till socialförsäkringen.

Fru talman! Många av dem som kommit till Sverige från ett annat land är viktiga personer som arbetar och sliter i olika yrken för att främja och bygga det samhälle som vi kallar Sverige. Att föräldrarna i en familj har ett arbete att gå till är också en viktig signal och ett stöd till barnen i familjen. Då är tillgången till socialförsäkringarna självklar.

I dag kan personer som bosatt sig i Sverige få tillgång till bosättningsbaserade förmåner direkt, utan tidigare anknytning eller arbete. Detta riskerar att försvaga legitimiteten för och den ekonomiska hållbarheten i välfärdssystemen. Dessutom minskar det drivkraften till att ta ett arbete och få en egen försörjning. Det är därför vi nu går fram med förslaget om kvalificering till socialförsäkringen.

Detta är en del av regeringens bredare bidragsreform, som syftar till att bryta långvarigt bidragsberoende och öka drivkrafterna till arbete. De tre delarna är bidragstak kombinerat med jobbpremie, aktivitetskrav för dem som uppbär försörjningsstöd – dessa båda ärenden kommer att debatteras om en vecka här i kammaren – och den reform vi debatterar i dag, nämligen kvalificering till socialförsäkringen.

Vi kristdemokrater vill, tillsammans med övriga Tidöpartier, genom förändringarna öka incitamenten att komma i arbete för dem som kommer till Sverige. Vi vill minska risken för långvarigt bidragsberoende och minska risken för utanförskap.

Kvalificeringen till socialförsäkringen är en av de delar som ska främja och motivera personer att komma in på arbetsmarknaden. I dagens Sverige är det ett faktum att det tar lång tid för många invandrare att komma till självförsörjning. En undersökning visade nyligen det att bland dem som vistats 4–9 år i Sverige är 55 procent som inte har uppnått självförsörjning, och efter 10–19 år är det fortfarande inte mer än 60 procent som har uppnått det.

Fru talman! Genom att införa tydligare krav vill regeringen att alla som kan jobba ska jobba och att arbete ska löna sig bättre än att leva på bidrag, och regeringen vill motverka att socialförsäkringen fungerar som en tilldragningsfaktor till Sverige.

Vad gäller då för dagens förslag? Mycket har redan nämnts här. Regeringen föreslår ett nytt krav på kvalificering för vissa bosättningsbaserade förmåner. Kvalificeringen uppfylls när man har bott i Sverige under fem år inom en ramtid på 15 år. Men det finns också två snabbspår när det gäller inkomst av arbete. När man har lite högre lön går det lite snabbare, och med en annan lön tar det tolv månader. Det kommer också att finnas möjlighet till undantag om man har en stark och etablerad varaktig anknytning till Sverige.

Regeringen föreslår också att laglig vistelse ska vara ett krav. Det är endast personer som vistats lagligt i Sverige som ska kunna omfattas av de bosättningsbaserade socialförsäkringsförmånerna.

Detta går i linje med vår inriktning mot en stärkt arbetslinje och ett minskat utanförskap. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2027. Regeringen avser också att följa upp effekterna av reformerna.

Fru talman! De förmåner som omfattas är bland andra föräldrapenning, barnbidrag, bostadsbidrag, bostadstillägg och äldreförsörjningsstöd. Men det är viktigt att säga att kvalificeringen i det förslag som läggs fram i propositionen inte gäller rätten till ekonomiskt bistånd. Det är också viktigt att säga att de nya kraven inte gäller för dem som redan bor i landet. Som nämnts kommer det också att finnas en möjlighet till undantag från kvalificeringen vid synnerliga skäl.

Fru talman! Kristdemokraterna anser att kraven för att kvalificera sig till socialförsäkringen behöver höjas för dem som bosätter sig i Sverige. Det är rimligt att kopplingen mellan rätten till socialförsäkringsförmåner och en etablerad anknytning till Sverige stärks. Vi bedömer att möjligheten att förkorta kvalificeringstiden genom arbete kommer att innebära ökade drivkrafter att arbeta för personer som kommer till Sverige. När det gäller lagkravet på laglig vistelse anser vi kristdemokrater att det inte är rimligt att personer som saknar laglig grund att vistas i Sverige ska kunna ta del av socialförsäkringsförmånerna.

Fru talman! Vi i Tidösamarbetet ser till att verkställa de förändringar som är nödvändiga för Sverige, medan oppositionen i olika grad vill ha kvar det system som gäller i dag och på olika sätt har reserverat sig mot den förändring vi nu debatterar. I migrationspolitiken, liksom i detta ärende, intar man i oppositionspartierna ofta olika ståndpunkter. Man väljer att bortse från de problem som finns och från att den politik som har förts inte har lett till en lösning på problemen. Man väljer att argumentera för ett system som ska rulla på i samma hjulspår som tidigare och också verka som en pullfaktor för migration till Sverige. Det skapar inte den nödvändiga motivation som krävs för att fler ska uppnå självförsörjning.

Fru talman! Om den rödgröna kaoskoalitionen vinner makten i valet i år kommer vi säkerligen att få se en återgång till det som tidigare fört Sverige i fel riktning. Det blir en återgång till det som gällt under tidigare regeringsperioder, då det varit en betydligt öppnare och kravlösare migrationspolitik. Det kommer återigen att drabba vårt samhälle hårt.

Men som tur är finns ett bättre alternativ. Vi Tidöpartier har visat att samarbetet fungerar. Vi har tagit ansvar i en svår situation, och vi levererar resultat. Vi i Kristdemokraterna vill tillsammans med övriga Tidöpartier ser till att den ordning och reda i migrationspolitiken som vi nu genomför får bestå, så att vi klarar av att integrera dem som redan finns i vårt land. Vi står för en migrationspolitik som är stram, ansvarsfull, rättssäker och medmänsklig.

Att främja arbetslinjen, vilket dagens förslag gör, är den väg som Sverige behöver följa. Det är så vi skapar rättvisa. Det är så vi lägger grunden för ett starkt Sverige.

Som jag sagt tidigare yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på motionsyrkandena.

Fru talman! Jag vill börja debatten med att yrka bifall till utskottets förslag. Det innebär också ett avslag på de motionsyrkanden som görs i betänkandet gällande en kvalificering till socialförsäkringen.

När det gäller migrationspolitiken är det tydligt att vi i Tidöregeringen genomför den förändring som vi fick mandat för i valet 2022. Förändringen innebär en nödvändig kursförändring för Sverige, efter att man under flera mandatperioders S-regerande varken insett problematiken eller haft viljan eller motivationen att genomföra de förändringar som var nödvändiga för vårt land. Sveriges valmanskår såg att det behövdes en ny inriktning på politiken, och det är detta som vi nu i Tidösamarbetet ser till att göra verklighet av.

För oss kristdemokrater handlar migrationspolitiken om en politik som håller över tid, utan kortsiktigt inriktade beslut. Det är en politik som värnar både människovärdet och samhällsgemenskapen.

Under ett antal år, kanske främst under mitten av 2010-talet, tog Sverige emot fler asylsökande än andra jämförbara länder. Det var ett antal som var större än vad som var möjligt att integrera när det handlar om språk eller arbete. I dag lever vi med konsekvenserna. Det handlar om ett stort utanförskap för många, ett skuggsamhälle som skapar osäkerhet, både för vårt land och för de människor som lever där, och en integrationsskuld som det kommer att ta tid att arbeta av. Det är mot den bakgrunden som Kristdemokraterna ser ett fortsatt behov av en stram och ansvarsfull migrationspolitik.

Sedan regeringsskiftet 2022 har ett antal reformer genomförts, och resultaten börjar bli tydliga. Det märks en skillnad på många områden. Men det återstår naturligtvis mer att genomföra och följa upp. I dag debatterar vi en viktig del i omläggningen. Det handlar om kvalificeringen till socialförsäkringen.

Fru talman! Många av dem som kommit till Sverige från ett annat land är viktiga personer som arbetar och sliter i olika yrken för att främja och bygga det samhälle som vi kallar Sverige. Att föräldrarna i en familj har ett arbete att gå till är också en viktig signal och ett stöd till barnen i familjen. Då är tillgången till socialförsäkringarna självklar.

I dag kan personer som bosatt sig i Sverige få tillgång till bosättningsbaserade förmåner direkt, utan tidigare anknytning eller arbete. Detta riskerar att försvaga legitimiteten för och den ekonomiska hållbarheten i välfärdssystemen. Dessutom minskar det drivkraften till att ta ett arbete och få en egen försörjning. Det är därför vi nu går fram med förslaget om kvalificering till socialförsäkringen.

Detta är en del av regeringens bredare bidragsreform, som syftar till att bryta långvarigt bidragsberoende och öka drivkrafterna till arbete. De tre delarna är bidragstak kombinerat med jobbpremie, aktivitetskrav för dem som uppbär försörjningsstöd – dessa båda ärenden kommer att debatteras om en vecka här i kammaren – och den reform vi debatterar i dag, nämligen kvalificering till socialförsäkringen.

Vi kristdemokrater vill, tillsammans med övriga Tidöpartier, genom förändringarna öka incitamenten att komma i arbete för dem som kommer till Sverige. Vi vill minska risken för långvarigt bidragsberoende och minska risken för utanförskap.

Kvalificeringen till socialförsäkringen är en av de delar som ska främja personer att komma in på arbetsmarknaden och motivera dem till det. I dagens Sverige är det ett faktum att det tar lång tid för många invandrare att bli självförsörjande. En undersökning visade nyligen att det bland dem som vistats 4–9 år i Sverige är 55 procent som inte har uppnått självförsörjning, och efter 10–19 år är det fortfarande inte mer än 60 procent som har uppnått det.

Fru talman! Genom att införa tydligare krav vill regeringen att alla som kan jobba ska jobba och att arbete ska löna sig bättre än att leva på bidrag, och regeringen vill motverka att socialförsäkringen fungerar som en tilldragningsfaktor till Sverige.

Vad gäller då för dagens förslag? Mycket har redan nämnts här. Regeringen föreslår ett nytt krav på kvalificering för vissa bosättningsbaserade förmåner. Kvalificeringen uppfylls när man har bott i Sverige under fem år inom en ramtid på 15 år. Men det finns också två snabbspår när det gäller inkomst av arbete. När man har lite högre lön går det lite snabbare, och med en annan lön tar det tolv månader. Det kommer också att finnas möjlighet till undantag om man har en stark och etablerad varaktig anknytning till Sverige.

Regeringen föreslår också att laglig vistelse ska vara ett krav. Det är endast personer som vistats lagligt i Sverige som ska kunna omfattas av de bosättningsbaserade socialförsäkringsförmånerna.

Detta går i linje med vår inriktning mot en stärkt arbetslinje och ett minskat utanförskap. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2027. Regeringen avser också att följa upp effekterna av reformerna.

Fru talman! De förmåner som omfattas är bland andra föräldrapenning, barnbidrag, bostadsbidrag, bostadstillägg och äldreförsörjningsstöd. Men det är viktigt att säga att kvalificeringen i det förslag som läggs fram i propositionen inte gäller rätten till ekonomiskt bistånd. Det är också viktigt att säga att de nya kraven inte gäller för dem som redan bor i landet. Som nämnts kommer det också att finnas en möjlighet till undantag från kvalificeringen vid synnerliga skäl.

Fru talman! Kristdemokraterna anser att kraven för att kvalificera sig till socialförsäkringen behöver höjas för dem som bosätter sig i Sverige. Det är rimligt att kopplingen mellan rätten till socialförsäkringsförmåner och en etablerad anknytning till Sverige stärks. Vi bedömer att möjligheten att förkorta kvalificeringstiden genom arbete kommer att innebära ökade drivkrafter att arbeta för personer som kommer till Sverige. När det gäller lagkravet på laglig vistelse anser vi kristdemokrater att det inte är rimligt att personer som saknar laglig grund att vistas i Sverige ska kunna ta del av socialförsäkringsförmånerna.

Fru talman! Vi i Tidösamarbetet ser till att verkställa de förändringar som är nödvändiga för Sverige, medan oppositionen i olika grad vill ha kvar det system som gäller i dag och på olika sätt har reserverat sig mot den förändring vi nu debatterar. I migrationspolitiken, liksom i detta ärende, intar man i oppositionspartierna ofta olika ståndpunkter. Man väljer att bortse från de problem som finns och från att den politik som har förts inte har lett till en lösning på problemen. Man väljer att argumentera för ett system som ska rulla på i samma hjulspår som tidigare och också verka som en pullfaktor för migration till Sverige. Det skapar inte den nödvändiga motivation som krävs för att fler ska uppnå självförsörjning.

Fru talman! Om den rödgröna kaoskoalitionen vinner makten i valet i år kommer vi säkerligen att få se en återgång till det som tidigare fört Sverige i fel riktning. Det blir en återgång till det som gällt under tidigare regeringsperioder, då det varit en betydligt öppnare och kravlösare migrationspolitik. Det kommer återigen att drabba vårt samhälle hårt.

Men som tur är finns ett bättre alternativ. Vi Tidöpartier har visat att samarbetet fungerar. Vi har tagit ansvar i en svår situation, och vi levererar resultat. Vi i Kristdemokraterna vill tillsammans med övriga Tidöpartier se till att den ordning och reda i migrationspolitiken som vi nu genomför får bestå, så att vi klarar av att integrera dem som redan finns i vårt land. Vi står för en migrationspolitik som är stram, ansvarsfull, rättssäker och medmänsklig.

Att främja arbetslinjen, vilket dagens förslag gör, är den väg som Sverige behöver följa. Det är så vi skapar rättvisa. Det är så vi lägger grunden för ett starkt Sverige.

Som jag sagt tidigare yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på motionsyrkandena.

Herr talman! I dag fyller vi kammaren med migrationsdebatter, vilket säger något om frågans betydelse men också om det ansvar Tidöregeringen tar för att steg för steg reformera svensk migrationspolitik. Propositionen vi nu behandlar är inte isolerad utan en del av ett större sammanhang, nämligen ett arbete som syftar till att upprätthålla ordning och reda, stärka legitimiteten i systemet och säkerställa att migrationspolitiken fungerar både ekonomiskt och socialt.

Herr talman! Med Tidöavtalet inleddes ett paradigmskifte. Det var ett skifte bort från en politik som alltför länge präglats av bristande kontroll och otillräcklig hänsyn till samhällets faktiska kapacitet – med, kan man ana, ett antal begränsningar för den regering som då satt vid makten – till en politik som är hållbar, ansvarsfull och långsiktig.

Den rödgröna regeringen lämnade efter sig långa handläggningstider och en snårig lagstiftning, trots vad som sades om förträffligheten i tidigare inlägg. Den stod med ett Sverigeerbjudande som fokuserade på vilka bidrag som fanns att få för dem som sökte sig hit.

Regeringen har arbetat målinriktat sedan dag ett med att vända det här, för att få minskad byråkrati, smidigare processer, kortare handläggningstider och en lagstiftning som gynnar de strävsamma men som – detta är viktigt – slår hårt mot fusk och missbruk, både gentemot människor och gentemot vårt system.

Herr talman! Det är otvivelaktigt så att Sverige har en ledande roll inom teknik, forskning och utveckling. Då är det viktigt att Sverige är attraktivt för människor med kompetens, människor med utbildning och människor med driv. Det kan gälla forskare, ingenjörer, specialister och studenter. Det här stärker vårt land och vår ekonomi och är viktigt för vår konkurrenskraft i en alltmer globaliserad värld.

Dagens debatt handlar om förändringar för forskare och doktorander, också de som kommer från ett tredjeland för att studera. Det är välkomna förändringar för de ukrainare som finns i vårt land. Det handlar om att ge bättre förutsättningar för utländska forskare och doktorander att verka i Sverige, om att de ska attraheras av vårt lands möjligheter och om att vi ska behålla dem. Det bör ske en förändring i en riktning som stärker vårt land som attraktiv forskningsnation.

Det handlar också om viktiga förändringar för studenter från tredjeländer. Som nämnts i debatten och som vi läst om finns det olika former av missbruk. Vi välkomnar dem som vill studera, men det ska ske med sådana krav att det inte genom studier skapas en möjlighet att arbeta i vårt land, kanske i grå eller mörka branscher.

Genom propositionen stärker vi också förutsättningarna för de personer från Ukraina som har flytt från det fruktansvärda krig som fortfarande pågår i vårt Europa. De ska kunna ansöka om byte av grund för uppehållstillstånd för att få möjlighet till exempelvis arbete eller utbildning.

Herr talman! Det är viktiga förändringar som genomförs av ett samspelt lag, som i Tidöavtalet har pekat ut en väg framåt för Sverige. Vi kan diskutera, vi kan enas och vi kan nå framgång även i besvärliga frågor. Inför valet är det viktigt att säga att det inte ser ut så på den andra sidan, utan det spretar åt olika håll.

Det här ärendet är ett lysande exempel på ett undantag, för vi är nästan helt eniga om förändringarna. Men så är det inte på väldigt många områden. Trots de stora ord som uttalades från talarstolen här om de utmärkta åtta åren under den Sledda regeringen var det många problem vi fick ta över. Vi har fått hantera många lådor som varit tomma på förslag under den här mandatperioden.

Den strama migrationspolitik som S fortfarande står och talar om att de inledde var faktiskt inte så stram under den förra mandatperioden. Om vi blickar framåt får vi nog se ett nytt rödgrönt migrationskaos.

Vi skapar bättre förutsättningar för Sverige genom dagens proposition. Med detta yrkar jag bifall till propositionen och avslag på motionen och reservationen.

Fru talman! Vi kan konstatera att Kristdemokraterna jämfört med Miljöpartiet har olika syn på möjligheter att ställa krav och liknande.

Den kravlöshet som funnits har kanske varit bromsklossen för en socialdemokratisk regering. Vi såg vad som hände det sista året i frihet. Det var så många utredningar som sattes igång på rättsområdet och på migrationsområdet under det sista året av mandatperioden. Man kan undra vad det fanns för hållhake.

Sedan är det inte korrekt. Finns man här i Sverige med uppehållstillstånd har man rösträtt. Man får rösta i kommunval och regionval. Det här handlar om att rösta i riksdagsvalet.

Det är högst relevant att vi ställer krav som motsvarar dem som finns i alla europeiska länder, i princip, också på dem som vill bli medborgare i vårt land.

Vi skapar en drivkraft att lära sig språket och lära sig något om samhället. Det handlar om att ta sig ur en situation där man kanske fastnar i ett bidragsberoende. Det handlar om att hitta ett arbete som kan leda vidare. Naturligtvis finns det möjligheter till undantag om man av olika anledningar inte kan göra ett test på ett visst sätt.

Jag tycker att det är högst relevant att vi som land ser till vår trygghet men också skapar en drivkraft att bli en fullvärdig del av vårt land, med de möjligheter och det ansvar som det innebär att bli svensk medborgare.

För oss är det självklart. Vi ser behovet av det. Jag beklagar att Miljöpartiet lever kvar i mitten av 2010-talet, då den situation vi har i dag skapades.

Vi alla vill människor väl, men att inte ställa krav är inte att skapa en situation som leder bort från bidragsberoende. Därför ändrar vi detta nu.

Fru talman! Jag kan konstatera att bilden av långsiktighet delar sig mellan mig och ledamoten Hirvonen. Vi har en situation där vi har sett problemen och sett att det behöver göras något. Vi har tillsatt en mängd utredningar, och vi ser till att leverera.

Vi levererar svar till det svenska folket på de problem som man såg att de tidigare regeringarna – i många fall MP- och S-regeringen, och det sista året S-regeringen – inte lyckades lösa.

Vi kan konstatera att vi har haft ett flöde av asylmottagande – ett flöde av människor som Migrationsverket ska hantera. Det har inneburit både en stor påfrestning för det svenska samhället och en stor påfrestning för Migrationsverkets möjlighet att hantera olika ärenden.

Därför har vi en situation med ett antal ärenden gällande medborgarskap som inte har kommit till avgörande. I mångt och mycket kan jag anta att det har att göra med den stora ärendeflod som finns.

Vi i regeringen lyssnar till de myndigheter, bland annat Säkerhetspolitiken, som säger: Vi behöver ändra nu. Vi behöver skapa förutsättningar för helt rimliga krav.

Jag skulle tro och spekulera i att många av dem som står i den kön i dag också förstår nödvändigheten av att ställa relevanta krav. De kan också i många fall uppfylla de kraven redan i dag.

Har man levt en lång tid i Sverige finns det goda förutsättningar att man både har språkkunskap och kunskap i samhällskunskap. Man har också levt vandelsfritt och på andra sätt så att man inte påverkas negativt av att vi skärper kraven för att möta den trygghetsbegäran som finns från myndigheter.

Det är anledningen till att vi vill genomföra det så snart som möjligt.

Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet i enlighet med utskottets majoritetsbeslut och avslag på alla motionsyrkanden och reservationer i betänkandet.

Vi närmar oss slutet på mandatperioden. Beträffande migrationspolitiken visade det senaste valet att väljarna ville se en förändring jämfört med de förlorade åren under en S-ledd regering. Man ville ha en kursändring, som är nödvändig för vårt land. Vi kristdemokrater fick tillsammans med övriga Tidökollegor förtroende från väljarna att se till att Sverige tar tag i frågan på ett sätt som inte skett under tidigare mandatperioder.

För oss kristdemokrater ska migrationspolitiken handla om långsiktighet, ansvarstagande och rättssäkerhet. Det ska vara en politik som håller över tid och som värnar både människovärdet och samhällsgemenskapen. Den politik som tidigare fördes tog inte hand om de problem som uppstod. I dag lever vi med konsekvenserna: ett utanförskap som vuxit, ett skuggsamhälle som bitit sig fast och en integrationsskuld som det kommer att ta tid att arbeta av. Det är mot den bakgrunden som vi kristdemokrater ser behovet av en fortsatt stram och ansvarsfull migrationspolitik som är långsiktigt hållbar och jämförbar med våra nordiska grannländers.

Fru talman! En viktig pusselbit i den ansvarsfulla migrations- och integrationspolitiken är förutsättningarna för att få svenskt medborgarskap. Medborgarskapet innebär delaktighet i en större gemenskap med skyldigheter och rättigheter gentemot andra. Det intar en central ställning i ett modernt samhälle. Det representerar det formella medlemskapet i och samhörigheten med Sverige och har stor betydelse både rättsligt och symboliskt. Till exempel får endast svenska medborgare rösta i riksdagsval och ha vissa yrken.

Att vara svensk medborgare innebär att vara delaktig i det gemensamma projektet att bygga Sverige starkt. Människor som kommer till Sverige och vill bidra med sin kompetens, sin kunskap och sin drivkraft ska självklart kunna bli medborgare. Men det får inte ske kravlöst. Därför skärper vi nu kraven från de tidigare mycket låga kraven. På så sätt stärker vi vår samhällsgemenskap, som vilar på våra gemensamma svenska värderingar.

Medborgarskapets stora värde och betydelse återspeglas dock inte fullt ut i de krav som ställs i dag. Sverige sticker ut bland jämförbara länder vad gäller en mängd frågor knutna till medborgarskapet. Vi ställer i dag lägre krav på den enskildes självförsörjning och uppförande och på den tid som ska ha passerat för att en person ska nå det formella medlemskapet i sitt nya hemland.

Den här ordningen får också konsekvenser. Vi har genom tiderna sett exempel där personer blivit medborgare trots att de misskött sig eller till och med begått brott. Förutom att det är stötande för en bred allmänhet riskerar det också att urholka medborgarskapets värde på sikt. Rätt ställda kan dock kraven för att bli svensk medborgare bli en positiv kraft och bidra till att människor från andra länder integreras och blir en del av det svenska samhället. De förväntningar som ställs avspeglar det som vi som samhälle vill att nya medlemmar i gemenskapen ska kunna bli: en aktiv och bidragande del av det svenska samhället som behärskar svenska språket, har kunskap om Sveriges samhälle och kultur, lever hederligt och har egen försörjning.

Fru talman! Kristdemokraterna och övriga Tidöpartier har därför kommit överens om innehållet i den proposition som vi nu debatterar, med förslag som skärper kraven för att förvärva svenskt medborgarskap. Syftet är som sagt att stärka medborgarskapets status och öka individens möjlighet att aktivt delta i samhället.

Genom den nya regleringen skärps reglerna om förvärv av svenskt medborgarskap. Kraven på hemvist skärps. Det ställs högre krav på levnadssättet hos den som vill förvärva svenskt medborgarskap. Det införs ett försörjningskrav. Det införs ett krav på tillräckliga kunskaper i svenska och om det svenska samhället. Det införs också en möjlighet för barn att självständigt förvärva svenskt medborgarskap efter ansökan. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 6 juni i år.

Fru talman! Genom den omläggning vi gör ersätts de i princip kravlösa förutsättningarna för att få svenskt medborgarskap av tydliga och relevanta krav. Att kunna försörja sig själv har stor betydelse för förutsättningarna för att vara en del av det svenska samhället. Genom språket kan man ta sig in i samhället men också ta till vara sina rättigheter och förstå sina skyldigheter. Personer som begår brott ska inte lättvindigt kunna bli svenska medborgare och därmed skyddas från att utvisas på grund av sina brott. Förlängning av hemvisttiden är en ändring som Säkerhetspolisen har efterfrågat för att få bättre förutsättningar för att upptäcka personer som utgör hot.

Det svenska medborgarskapet ska betyda mycket mer än vad det gör i dag. Det är både rimligt och rättvist att den som vill bli svensk medborgare förväntas kunna svenska, kunna försörja sig själv, ha grundläggande kunskaper om vårt land och leva skötsamt och hederligt. Förändringen utgör en viktig del i arbetet med att uppvärdera det svenska medborgarskapet och bygga den svenska samhällsgemenskapen.

Fru talman! Slutligen vill jag säga några ord om oppositionen. Jag kan konstatera att den här debatten inte skiljer sig så mycket från tidigare, även om det i det här betänkandet finns några gemensamma reservationer. Den migrationspolitik som vi tidigare har hanterat i kammaren för att få ordning på situationen i Sverige har i princip fått bifall från Socialdemokraterna. Men övriga oppositionspartier har i olika grad ställt sig emot den eller reserverat sig. I många fall har de också yrkat avslag på våra förslag. Som jag sagt i tidigare debatter kan man, trots de utfästelser som gjorts av Socialdemokraterna, fråga sig vad som kommer att bli linjen efter en eventuell valseger.

Vi såg senast i går att man inte ens kan samlas i en vårbudget. Man vill inte från Socialdemokraterna peka ut ett framtida regeringsunderlag, och det kan jag förstå med alla de röda linjer som har dragits om vem som ska vara med och vad man får bestämma.

Även när det gäller medborgarskap finns det skiljelinjer. Vi har till och med hört i replikskiften att oppositionspartierna inte tycker lika. Vilka kraven kommer att bli kan vi bara spekulera i.

Den strama linje som Socialdemokraterna nu förespråkar efter sin omvändning i politikens inriktning är tyvärr en utopisk och orealistisk önskedröm. Kraven som ställs kommer säkert att sätta stopp för den vägriktningen.

Det finns som tur är ett bättre alternativ. Vi Tidöpartier har visat att samarbete fungerar. Vi diskuterar, vi resonerar och vi tar ansvar. Vi har gjort det i en svår situation, och vi levererar resultat. Det lovar jag att vi kommer att fortsätta med.

Fru talman! Det är mer än bara symboliskt att de nya kraven träder i kraft på Sveriges nationaldag. Det nya svenska medborgarskapet handlar om att stärka både den enskildes integration och den svenska samhällsgemenskapen.

Genom att fler kan tala svenska, är självförsörjande och uppfyller kraven på god vandel kommer Sverige att bli ett starkare land. Det är på vår nationaldag vi firar det vi älskar med Sverige. Det är alla de fantastiska möjligheter och rättigheter som följer med ett svenskt medborgarskap.

Det är så vi skapar rättvisa. Det är så vi bygger samhällsgemenskap. Det är så vi lägger grunden för ett starkt Sverige. Som jag tidigare sagt yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på motionsyrkandena.

(Applåder)

Herr talman! Det var den tanke också jag hade i huvudet; vi kan föra den debatten i andra forum.

Låt mig dock konstatera att det inte alltid blir precis som man vill i ett regeringssamarbete. Vi har hört företrädare tala här, och hade jag personligen varit med i de inre rummen hade inte frågan om AR-15 hanterats på det här sättet. Men nu har vi ändå fört fram den i ett läge som innebär ett fall framåt, och ingen som har köpt och äger ett vapen i dag behöver tvångsinlösa det.

Jag är ändå lite oroad över det eventuella kaos som kan uppstå. Vi kan komplettera det hela med att säga att Centerpartiet har ännu en röd linje, om jag har förstått saken rätt: Centerpartiet stöder inte en regering där Vänsterpartiet har ministerposter.

Jag tänker då på att Centern i denna fråga har en position som ligger väldigt nära Tidöregeringens. Under förra mandatperioden hade till och med Vänsterpartiet en position som låg väldigt nära vapenägares och sportskyttars, men den verkar man nu ha bytt ut i och med ett ledamotsbyte.

Jag tror ändå att det är relevant för väljarna att se att detta inte är någon liten fråga. Som vi har sagt handlar det om 620 000 vapenägare. Ska de behöva riskera att Morgan Johansson som justitieminister återigen kommer att lägga fram begränsande förslag där han verkligen skjuter mygg med kanon, om man nu ska ta den metaforen, i stället för att man går till pudelns kärna och tar tag i problemen?

Jag ställer återigen frågan: Vilka utsikter ser ledamoten Liljeberg när det gäller möjligheten att i ett eventuellt regeringssamarbete med partier som vill verka i en helt annan riktning få igenom den politik som vi i mångt och mycket delar och där det vore mer naturligt att samarbeta med oss på Tidösidan?

Herr talman! Vi har i mångt och mycket en samsyn. Jag hörde att ledamoten i sitt anförande också sa: Det är inte de legala vapenägarnas vapen som är problemet i samhället.

Vi kan konstatera att det under den förra mandatperioden var en stor samsyn i riksdagen. Den dåvarande S-regeringen kom med förslag om överimplementering av det europeiska vapendirektivet. Centern röstade tillsammans med oss i KD, Liberalerna och SD nej. Vi ville inte ha det. Vi såg inte den kopplingen. Det är en koppling som ofta skapas i en fabulerande värld, ofta från S, att de farliga vapnen är de som står i vapenskåpen och att det är dessa som orsakar våldet på gatorna. Vi kristdemokrater och Centerpartiet har samma syn på detta.

Jag kan dock också konstatera att Centerpartiet – som det verkar – väljer att söka ett regeringssamarbete i framtiden med partier som även i detta betänkande reserverar sig mot förenklingarna och snarare går i en annan riktning. Vi har erfarenhet från förra mandatperioden av en justitieminister som hellre ville skapa problem och begränsningar än göra något åt de verkliga problemen.

Mina frågor till ledamoten Liljeberg är därför: Vilka utsikter ser ledamoten när det gäller att kunna bedriva en centerpolitik – som man i mångt och mycket kan säga är en Tidöpartipolitik – i ett sådant regeringsunderlag? Och vilka röda linjer finns? Om nu Socialdemokraterna vill gå vidare och förbjuda halvautomatiska vapen, som har varit tillåtna i 30–40 år – är det en röd linje för Centerpartiet?

Herr talman! I dag debatterar vi äntligen en ny vapenlag, även om föregående talare talade om något helt annat i det mesta av sitt inlägg. Det kanske visar på den prioritering som vissa partier gör. Jag får beklaga att Vänstern har släppt den kunskap om vapen som fanns under förra mandatperioden.

Vi kan konstatera att den vapenlag som vi nu diskuterar sätter laglydiga jägares och sportskyttars behov i fokus med avsevärda förbättringar och förenklingar. Det här synsättet står i skarp kontrast till vad den tidigare, Sledda regeringen presterade under förra mandatperioden. Det handlade ofta om att försöka begränsa och försvåra för dem som sköter sig, alltså de drygt 600 000 vapenägare som i dag har licens för att hantera vapen och också gör det ansvarsfullt. Under förra mandatperioden presenterade man i kammaren ofta förslag till förändringar i begränsande riktning. Men då förlorade man på grund av viljan hos majoriteten i kammaren att förenkla för vapenägarna.

Allt är inte perfekt i den här lagen, och det återstår ännu mycket arbete att göra. Men lagen har ändå fört oss en bra bit på väg. Jag är glad över att Kristdemokraterna och övriga partier i regeringssamarbetet har sett vapenägarna som en resurs och inte som ett problem, vilket visar sig genom den här förändrade vapenlagen. Därför är det naturligt att jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut och därigenom avslag på oppositionens motionsyrkanden i ärendet.

Herr talman! Vapen är en kontinuerlig källa till debatt, och det saknas verkligen inte åsikter om hur de ska hanteras och regleras i vårt samhälle. Ibland ser man i debatten en direkt koppling till det avskyvärda våld som sker på våra gator, ofta med gängkoppling. Det finns stor risk för att även vi vanliga medborgare råkar skadas eller dödas om vi befinner oss på fel plats vid fel tidpunkt. Det råder stor enighet i den här kammaren om att vi måste bryta våldets grepp om vårt samhälle, så att tryggheten kan återskapas.

Trots denna intention måste vi kunna hålla två tankar och inriktningar i våra huvuden samtidigt och föra en seriös diskussion. Vapen och hanteringen av dem är en viktig fråga som bör diskuteras utan överord och utan att man tar till drastiska åtgärder när de inte behövs. Vapen används på ett ansvarsfullt sätt i vårt samhälle i dag. Det görs av jägare och sportskyttar och naturligtvis också av försvaret och polisen.

Dagens debatt gäller en ny vapenlag. Då kan det vara lätt, speciellt för delar av dagens opposition, att ropa på hårdare regler för alla vapenägare för att möta ökningen av skjutvapenvåld. Men den förenklade vägen är både kontraproduktiv och felaktig. Vi kristdemokrater anser naturligtvis att det behövs stora insatser från rättsväsendets alla delar och även nödvändiga lagändringar för att komma åt kriminellas innehav av vapen och sprängmedel. Men om man i syfte att verka handlingskraftig riktar insatserna så att de främst slår mot den svenska jakt- och skytterörelsen, vilket faktiskt var ett faktum när S var i regeringsställning, är det ett förenklat och felaktigt sätt.

Problemen utvecklar sig oroväckande med en ökad användning av vapen från konfliktområden och till exempel startpistoler och 3D-printade vapen. Vi måste ge polisen verktyg för att möta det, men vi måste göra det så att det inte skapar problem för vanliga jägare och sportskyttar som hanterar sina vapen ansvarsfullt och har dem säkert förvarade i godkända vapenskåp.

Herr talman! Vi har i dag i Sverige ett stort antal registrerade vapenägare, cirka 620 000, enligt uppgift. Redan i dag kontrolleras de regelbundet, ofta dagligen, genom olika kontrollfunktioner. Jag har sagt det i tidigare debatter, och det har nämnts tidigare i debatten i dag, men det är nödvändigt att upprepa: Det är inte huvudsakligen legala vapen som är i fokus för kriminella eller som används vid skjutningar och andra grova brott i Sverige, utan man använder illegala vapen som kommer in i Sverige på illegal väg.

För några år sedan konstaterade man att det var ungefär ett vapen per år som kom från jakt eller sportskytte och användes vid grov brottslighet. Enligt Brottsförebyggande rådet har vapenvåldet ökat med 200 procent på tio år. Men det är viktigt att påpeka att samma undersökning visar att 98,5 procent av de vapen som beslagtas vid brott är insmugglade och aldrig har varit registrerade.

Brå har också gått igenom utvecklingen vad gäller legala vapen vid dödligt våld. Det är fortfarande så att få legala vapen är involverade. Naturligtvis förekommer det – under åren 2014–2021 i 19 av 307 fall. Men precis som nämnts i debatten handlar det då i merparten av fallen om våld mot närstående. Ofta förekommer också droger och psykisk ohälsa i dessa fall. Det samhället bör göra är alltså att genom olika insatser säkerställa att personer som är olämpliga som vapenägare inte får behålla och fortsätta hantera vapen, inte att försvåra för alla laglydiga och ansvarsfulla vapenägare. För oss kristdemokrater är det därför självklart att inte bunta ihop jägare och sportskyttar med dem som beter sig allra värst i samhället.

Herr talman! Nu lägger vi grunden för en helt ny vapenlagstiftning som innebär tydliga lättnader för Sveriges laglydiga jägare och sportskyttar. Vi slopar femårstillstånden och ersätter dem med ett tillsynsförfarande. Vi sänker kravet för enhandsvapen. Vi förenklar reglerna för förvaring och vissa vapendelsbyten. Vi förenklar införselförfarandet via ett europeiskt skjutvapenpass, och det ska också gälla jägare. Vi utökar vapengarderoben så att en jägare kan ha upp till tio vapen utan att behöva motivera behovet. Det sker också en utökning av antalet pipor i vapengarderoben. Det här regleras i en vapenförordning som kommer att presenteras och som gäller från samma tid som lagen. Samtidigt går vi som sagt inte vidare med den så kallade ventilen, en otydlig bestämmelse som riskerar att skapa oförutsägbarhet i tillståndsprövningen.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juni 2026. Det är en helhetsreform som stärker rättssäkerheten, minskar onödig byråkrati och värnar både tryggheten och de stora folkrörelser som jakt och skytte utgör.

Det finns fortfarande flera viktiga frågor på vapenområdet som behöver belysas ytterligare. Därför ser vi kristdemokrater positivt på att Tidöregeringen avser att tillsätta en ny utredning. Det handlar bland annat om möjligheten till vapenbyte över disk och en straffrättslig uppdelning av brott som typiskt sett begås av illegala vapeninnehavare.

Den här regeringen lyssnar till de behov som dagens laglydiga vapenägare har. Det sker konstruktivt och utan att tappa fokus på att möta det vapenvåld som sker med oregistrerade, olagliga vapen i vårt samhälle. Jag kan konstatera att de här lagändringarna inte blev verklighet under den tidigare regeringen och att de inte kunde bli det med den inriktning som den hade.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis belysa att det på det här området, likt många andra i det politiska landskapet, saknas samsyn på oppositionens planhalva. Men i allmänhet vill Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet försvåra för laglydiga vapenägare i Sverige och begränsa deras möjligheter. Det visar man också i detta ärende genom ett flertal reservationer. Man bibehåller således linjen från förra mandatperioden. Man skapar pseudoargument som utgår från upplevelser på skogspromenader i stället för att se till verkligheten, det vill säga att vapenägare i vårt land är ansvarsfulla i vapenhanteringen och att vi har ett omfattande kontrollsystem.

Det Tidöpartierna nu gör lyckades inte S göra under sin period. Man kan konstatera att S under sin regeringstid presenterade ett antal förslag här i kammaren som föll, eftersom det finns en majoritet som ser till vapenägarnas möjligheter och förutsättningar.

Att man sedan i den opposition som i dag finns ska hitta en gemensam väg i framtiden – förhoppningsvis en avlägsen framtid, om jag får önska – tillsammans med det fjärde oppositionspartiet Centern verkar nästan utopiskt.

I ljuset av att Centern står på samma sida som regeringen i många vapenfrågor och också ser behovet och nödvändigheten av en förändrad och förenklad vapenlag verkar en samsyn med övriga oppositionspartier på detta område omöjlig. Att vapenägarnas behov och önskemål skulle tillgodoses i ett framtida rödgrönt regeringskaos är nog tyvärr bara en utopisk dröm.

Mitt budskap till vapenägarna är därför: Låt oss slippa ett haveri för vapenlagstiftningen, och ge oss i Tidösamarbetet fortsatt förtroende för en ansvarsfull och realistisk vapenpolitik även efter valet i september.

Herr talman! Den här debatten visar att det är möjligt att välja en inriktning vad gäller vapenägande som ser till att förenkla för laglydiga och skötsamma vapenägare. Vi har ett regeringsunderlag som genomför en ny väg för vapenlagen.

Jag vill som slutord i denna debatt säga att vi kristdemokrater kommer att fortsätta att argumentera och agera för att genomföra ytterligare förändringar som underlättar för laglydiga vapenägare. Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på alla reservationer.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut. Det innebär också avslag på de motionsyrkanden som finns i betänkandet.

I dag debatterar vi propositionen Inhibition av verkställigheten – en ny ordning för vissa utlänningar vid tillfälliga verkställighetshinder. Den har kommit från regeringen och är nu här för riksdagsbehandling.

En av vårt samhälles grundläggande uppgifter är att säkerställa tryggheten och ordningen i vårt samhälle. Det är ett ansvar som vi alla i den här kammaren har att uppfylla.

Det regelverk som funnits och som fortfarande finns i Sverige ger personer som har dömts till utvisning men där utvisningen är svår att verkställa möjlighet att uppbära bidrag och att arbeta med fri rörlighet trots att de faktiskt förlorat rätten att vara här i Sverige.

Genom den proposition som regeringen nu lämnat begränsas rörligheten och även möjligheterna till bidrag och arbete. Syftet är att understryka och säkerställa att man ska lämna Sverige efter ett beslut om utvisning, det vill säga man har inte längre rätt att vara kvar här. Det är ett beslut som har tagits efter en rättssäker hantering.

Det här är viktiga steg för att skapa ett tryggare samhälle.

Herr talman! Regeringens arbete med den här frågan är ett viktigt led i det uppdrag och det mandat som Kristdemokraterna och övriga Tidöpartier fick av väljarna i det senaste valet att ställa om svensk migrationspolitik.

Omställningen till en ansvarsfull och restriktiv migrationspolitik sker genom kraftfulla åtgärder på flera områden, bland annat genom ett skärpt regelverk om utvisning på grund av brott, där vi sänker gränsen för utvisning samtidigt som vi städar upp bland de många undantag som har funnits. Det här kommer att leda till att antalet personer som döms till utvisning på grund av brott kommer att öka. Vi använder oss också av olika diplomatiska verktyg för att få fler länder att ta emot medborgare som har fått ett utvisningsbeslut.

Då kommer jag till det ämne som vi debatterar i dag. Nu gör vi om de regler som gäller för vissa personer som har ett utvisningsbeslut men där utvisningen av en eller annan anledning inte går att genomföra.

Det övergripande syftet med de här reformerna är att hålla en stram invandringspolitik, att förbättra integrationen och att stärka betydelsen av det svenska medborgarskapet.

Men det kanske mest avgörande är att migrationspolitiken ska vara rättvis. Den som kommer till Sverige och anstränger sig för att bli en del av vårt samhälle ska ges rätt förutsättningar för att bli en del av den svenska gemenskapen. Men den som kommer hit och begår brott och väljer en annan väg väljer också bort en framtid i Sverige. Principen om rättvisa genomsyrar de förslag som jag har nämnt här.

Herr talman! Vad innebär då den aktuella situationen? Jo, en person som har fått ett utvisningsbeslut men där det finns tillfälliga hinder som gör att utvisningen inte kan verkställas får i dag ett tidsbegränsat uppehållstillstånd, inte sällan kombinerat med ett arbetstillstånd. Vad betyder det? Jo, att personer som egentligen ska utvisas kan fortsätta att bo och arbeta i Sverige. De kan röra sig fritt inom EU, och de får också tillgång till det svenska välfärdssystemet, vilket i förlängningen också innebär en risk för att pengar hamnar hos fel personer.

Det här är inte en bra ordning. Den är inte rättvis. Den är inte rimlig. Men trots detta och trots återkommande synpunkter från både Migrationsverket och Säkerhetspolisen valde den tidigare S-ledda regeringen att inte genomföra några regelförändringar. Följden har blivit att personer som har utgjort ett säkerhetshot eller dömts för allvarliga brott har kunnat fortsätta att leva som vanligt i Sverige.

Det här borde naturligtvis inte ha fått fortgå. Ändå sågs situationen inte som tillräckligt problematisk för att den dåvarande regeringen skulle agera. Nu ser den här regeringen till att reglerna äntligen görs om.

Vad innebär då åtgärderna, herr talman? Den nya huvudregeln vid tillfälliga utvisningshinder är att utvisningen skjuts upp, det vill säga att verkställigheten inhiberas, i stället för att ett tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljas. Detta innebär också, herr talman, att det ska finnas en anmälningsskyldighet och en områdesbegränsning.

Det är viktigt att staten har kontroll över de utlänningar som på olika sätt inte har rätt att vistas i vårt land, eftersom de utgör risker för ordningen och även kan påverka säkerheten i vårt samhälle. En utlänning som får sin utvisning uppskjuten ska därför åläggas skyldighet att regelbundet anmäla sig hos Migrationsverket eller Polismyndigheten och samtidigt förbjudas att lämna ett vistelseområde, en så kallad områdesbegränsning.

Herr talman! Med den nya ordningen kommer de berörda utlänningarna i de flesta fall inte att kunna bli folkbokförda och bosätta sig i landet. Migrationsverket ska tilldela en person med uppskjuten utvisning plats på ett av Migrationsverkets boenden och också registrera personen i fråga. Att myndigheterna har kännedom om boendeplats är en förutsättning för att man under tiden som ett avlägsnandebeslut är uppskjutet ska kunna bedriva ett effektivt återvändandearbete. Boendeplatsen ska vara känd.

Herr talman! Sammanfattningsvis föreslår alltså regeringen en ny ordning som innebär att en utlänning som får sin utvisning uppskjuten får åläggas anmälningsskyldighet och områdesbegränsningar. Om man bryter mot detta kan man också få fängelse eller böter som påföljd. Man förlorar rätten att arbeta i Sverige, tilldelas en boendeplats och har begränsad rätt till välfärdsförmåner.

Jag inledde mitt anförande med att prata om vikten av en rättvis migrationspolitik. De förslag som vi presenterar här i dag kommer att göra migrationspolitiken mer rättvis och samtidigt öka tryggheten och säkerheten för vårt lands medborgare. Vi kristdemokrater arbetar för och kommer att arbeta för en stram, rättssäker, förutsägbar men också rättvis migrationspolitik. En viktig uppgift i det arbetet är också att säkerställa tryggheten. Genom de förslag vi presenterar i dag kommer vi att få ett betydligt bättre sätt att möta detta än vad tidigare regeringar lyckades göra.

Liksom i tidigare debatter spretar det vad gäller oppositionens inriktning. Socialdemokraterna har anslutit sig till regeringens linje och tycker att den är bra, trots att man hade åtta år på sig att själva göra förändringar. Nu när det är gjort tycker man att det är bra; det ställer man upp på. Vänsterpartiet och Miljöpartiet säger i olika grad nej till det systemet. Ibland kan vi fundera över om de har en större omsorg om dem som inte bör vara kvar i vårt land jämfört med våra egna invånares trygghet. Centern säger som vanligt ett diffust ”nja” till förslaget, även om de till stora delar ställer sig bakom det.

Vad blir fortsättningen om det mot förmodan skulle bli ett regimskifte? Dagens debatt visar att det engagemang som S-märkta ledamöter ägnat sig åt på X inte avspeglar sig i den debatt vi har här i kammaren. Man säger att man alltid har haft en bra politik och reflekterar inte över att man även internt har sagt att man var på fel väg under de åtta år som man hade makten. Vi kan fråga oss om inte S med sitt motto ”makten framför allt” kommer att kapitulera i förhandlingsrummet rörande den framtida migrationspolitiken.

Jag kan i alla fall konstatera att Kristdemokraterna och övriga Tidöpartier har lett den största omstruktureringen av både migrations- och rättspolitik i modern historia. Med dagens besked fortsätter vi i samma riktning. Vi säkerställer att personer som utgör ett hot eller har begått brott och dömts till utvisning verkligen ges inskränkningar och att vi arbetar för att de ska utvisas ur landet.

Det är tydligt var handlingskraften och samarbetet finns för att åtgärda problemen i Sverige. Vi kristdemokrater är stolta över att höra till den sidan av det politiska landskapet och kommer att fortsätta att arbeta så även i framtiden.

Fru talman! Jag vill inleda den här sena debatten med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut. Det innebär alltså avslag på samtliga motionsyrkanden inom området kriminalvård.

Fru talman! Medan polisen och åklagarna står i frontlinjen i kampen mot brottsligheten är kriminalvården vår kanske viktigaste insats för att förhindra att brotten återkommer. Kriminalvårdens uppdrag är dubbelt. Det handlar dels om att skydda samhället genom att hålla dömda brottslingar frihetsberövade, dels om att ge förutsättningar för dem som är intagna att lämna kriminaliteten bakom sig. Repression och rehabilitering måste gå hand i hand.

Men verkligheten i dag är fortfarande oroande. Återfallen i brott ligger fortfarande på omkring 30 procent, enligt Brottsförebyggande rådets senaste siffror. Bland unga är situationen ännu mer alarmerande. Där återfaller en stor del av de gängkriminella i brott. Detta är inte värdigt ett samhälle som vill bryta kriminalitetens grepp. Och det är ett misslyckande, både för individen och för samhället.

Fru talman! Kriminalvården har under lång tid varit hårt pressad. Överbeläggningar, platsbrist i häkten och anstalter samt otillräckliga resurser har gjort att myndigheten i praktiken har gått på knäna. Det har fått konsekvenser.

Viktiga återfallsförebyggande insatser har fått stå tillbaka. Program som tolvstegsprogrammet mot missbruk och verksamheter som klosterverksamheten på Kumlaanstalten har lagts ned. Detta skedde under tidigare regering, som inte förmådde möta utvecklingen i tid. Resultatet blev en kriminalvård där möjligheterna att bryta ett kriminellt livsmönster försämrades.

Fru talman! Den nuvarande regeringen och samarbetspartierna har tagit ansvar för att vända utvecklingen. Kriminalvården har tillförts kraftigt ökade resurser. Utbyggnaden av anstalts- och häktesplatser sker nu i en takt vi inte sett tidigare.

Ett femtiotal byggprojekt är igång, och målet är att tredubbla kapaciteten inom en tioårsperiod. Som en kompletterande åtgärd kommer Sverige nu också att hyra fängelseplatser utomlands, i Estland. Det är en välkommen förändring som Kristdemokraterna har argumenterat för och drivit under många år.

Naturligtvis behöver det vara ett stort fokus på fortsatt utbyggnad. Jag vet att det finns flera kommuner som är beredda att vara en plats för ett nybygge, och vi bör fortsätta att driva på utvecklingen.

Samtidigt skärper vi också arbetet med att fler utländska medborgare som dömts för brott i Sverige ska avtjäna sina straff i sina hemländer eller utvisas efter avtjänat straff. Här tar regeringen ett större ansvar än vad tidigare regering lyckats med.

Fru talman! Dessa åtgärder är avgörande för att återupprätta rättsstaten, men de räcker inte i sig. Om vi ska minska brottsligheten på sikt måste vi också bryta återfallen. Ett långt fängelsestraff kan i sig ha en brottsförebyggande effekt, men det vore ett slöseri med både tid och resurser om inte tiden i anstalt också användes till att förbereda och motivera den intagne för ett liv utan kriminalitet.

Det gäller naturligtvis att hitta fram till kunskap och motivation och att söka livet utan brottslighet. Det kanske är en väg till ett yrke. Det kräver ett aktivt och målmedvetet arbete. Det kräver tydlighet kring rätt och fel. Och det kräver en förankring i de värderingar som vårt samhälle vilar på. Återfallsförebyggande program och arbete är viktiga delar i kriminalvårdens arbete.

Fru talman! Missbruk är en av de enskilt största drivkrafterna bakom kriminalitet. Uppemot 70 procent av de intagna har någon form av drogproblematik. Utan effektiva behandlingsprogram riskerar vi att människor gång på gång återvänder till samma destruktiva mönster. Det behövs målinriktade program för att motverka drogberoende.

För oss kristdemokrater är det naturligt att till exempel tolvstegsprogrammet återinförs brett inom Kriminalvården. Det var ju en metod som visade på goda resultat och verkligen gav människor en rejäl chans att bryta sitt beroende och därmed också sin koppling till kriminalitet.

Fru talman! Människan lever inte av bröd allena. Det finns också en existentiell dimension i varje människas liv. Det handlar om frågor om mening, ansvar, skuld och försoning. Här spelar den andliga vården inom Kriminalvården en viktig roll.

Under ledning av Sveriges kristna råd möter omkring 180 medarbetare vid Nav, Nämnden för andlig vård, de intagna i samtal, gudstjänster och vägledning kring etiska och existentiella frågor. Kriminalvårdens generaldirektör har själv beskrivit hur dessa möten kan bli början på en avgörande förändring i en människas liv. Detta är inte perifera insatser. Det är centrala delar i arbetet med att bryta kriminalitet. Det är därför viktigt att Navs verksamhet får både resurser och lokaler i den utbyggnad som nu pågår.

Fru talman! Ett annat konkret exempel är det som jag nämnde tidigare, nämligen klosterverksamheten på Kumlaanstalten. Där gavs intagna möjligheter till stillhet, reflektion och personlig utveckling. Det var en verksamhet som hjälpte människor att stanna upp, tänka efter och ompröva sina livsval. Den typen av rehabilitering går djupare än enbart beteendeförändring. Det handlar om att återknyta till grundläggande värderingar om rätt och fel, ansvar och människovärde.

Vi kristdemokrater tycker därför att denna typ av verksamhet bör återinföras på något sätt och naturligtvis ges möjlighet att utvecklas på fler anstalter i takt med att kapaciteten byggs ut.

Fru talman! Kriminalvården ska inte bara vara en plats där människor förvaras tills straffet är avtjänat. Det ska vara en institution som förkroppsligar rättsstatens värderingar: respekt för lagen, individens ansvar för sina handlingar och en möjlighet att återvända till samhället som laglydig medborgare.

Men kriminalpolitiken slutar inte vid murarna. Vi behöver också skärpta straff för grova brott. Vi behöver ha fler poliser, men vi behöver också ett starkare brottsförebyggande arbete. Den här regeringen har påbörjat det här paradigmskiftet, där alla dessa delar hänger ihop.

Fru talman! Vi måste våga tala klarspråk om brottslighetens orsaker. När unga människor dras in i gängkriminalitet handlar det inte enbart om socioekonomiska faktorer. Det handlar om värderingar, normer och personligt ansvar. När barn används för att begå grova våldsbrott kan vi inte nöja oss med att tala om strukturer. Vi måste också tala om rätt och fel. Att förneka det är att blunda för verkligheten.

Därför betonar vi kristdemokrater familjens betydelse och vikten av tydliga normer och ett samhälle som håller samman. Regeringen har stärkt föräldraansvaret, byggt ut föräldrastödsprogram, utvecklat integrationspolitiken och arbetat för att ge skola och socialtjänst bättre verktyg. Det är också därför vi menar att moralisk reflektion, existentiell vägledning och fungerande behandlingsprogram ska vara en självklar del av kriminalvårdens uppdrag. Den som inte förstår betydelsen av värderingar kommer inte heller fullt ut att förstå hur vi bekämpar brott.

Fru talman! Dagens debatt visar att det fortfarande finns utmaningar. Platsbristen måste fortsätta att byggas bort. Det återfallsförebyggande arbetet måste stärkas ytterligare. Men riktningen är tydlig. Den här regeringen bygger ut kapaciteten. Vi skärper politiken, och vi stärker innehållet i kriminalvårdens arbete med ett stort fokus på återfallsförebyggande arbete. Det är så vi både skapar trygghet här och nu och minskar brottsligheten på sikt.

Med detta, fru talman, vill jag återigen yrka bifall till utskottets förslag, vilket innebär avslag på samtliga motionsyrkanden.

(Applåder)

Herr talman! För två veckor sedan kom en opartisk undersökning från SCB som visar att barnfattigdomen i Sverige är den lägsta på tio år. Ändå står ledamoten Haddou och säger att regeringen inte gör något för de allra fattigaste. Jag kan konstatera att det gör vi visst. En vanlig barnfamilj har nu 5 000 kronor mer i månaden, många barnfamiljer och andra har fått möjlighet att tanka till ett rimligt pris och elen kan nu flöda fritt i ledningarna utan att räkningen blir för hög.

Vänsterpartiets enkla svar är att miljardärerna och höginkomsttagarna ska beskattas mer. Men den som har en hög inkomst betalar redan jättemycket i skatt. Det vill inte Vänstern prata om utan säger bara att skattetrycket ska öka. Jag tror att det är bra att vi stimulerar så att folk kan tjäna pengar och få behålla mer pengar i plånboken. Regeringen har ett helt annat perspektiv än Vänsterpartiet på detta med ekonomi.

Och återigen: Fakta visar att barnfattigdomen är den lägsta på tio år.

Ledamoten Haddou väljer att inte diskutera migration i detta replikskifte, men Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill ju återgå till den situation Sverige hade 2014. Man säger också att man inte sätter sig i en regering med Centerpartiet. Vi kan konstatera att i en rödgrön kaosregering vill man inte ens sitta i samma rum och diskutera hur man vill regera. Bevare mig väl! Jag hoppas att Tidöpartierna får en ny regeringsperiod.

Herr talman! Vi kan konstatera att jag och ledamoten Haddou har olika bild av problemen i Sverige. Vi kan också konstatera att Sverige främst under mitten av 2010-talet hade ett väldigt stort migrantflöde in i Sverige. Det var alltför stort för att Sverige skulle kunna hantera det vad gäller språk, integration och samhällsgemenskap. Det ser inte ledamoten Haddou i sin spåkula. Han ser i stället alla problem som icke-problem.

Vi kan konstatera att arbetslösheten är mycket högre bland dem som är födda utanför EU och Norden än bland svenska invånare. Vidare kan vi konstatera att det dröjer någonstans mellan 10 och 20 år innan 50 procent av dem som kommit till Sverige är självförsörjande. Det är alltså fortfarande en stor del av dem som kommer till vårt land som går på bidrag.

Vi ändrar fokus. Vi ger motivation för att man i stället för att ta emot bidrag ska söka sig till arbetsmarknaden. Det ger också en integrerande effekt. Man kommer till ett arbete, får en språklig gemenskap och kommer ut. Barnen ser sina föräldrar gå till jobbet.

Man kan prata om bostadsbyggande och arbetslöshet, men den här debatten handlar om migration. Vi i Tidösamarbetet tror att lösningen på de integrationsproblem som skapades under 2010-talet är att ha en minimal migration just nu för att ta hand om dem som är här, sätta dem i arbete och integrera dem.

Jag vet att Vänsterpartiets verklighetsbild är en annan, och jag kan respektera att man har en annan bild. Men för oss är det självklart att se till att skapa motivation. De som kommer hit ska vara de som verkligen behöver söka skydd.

Vi har påbörjat arbetet, men mycket återstår. Det finns mycket mer att göra.

Herr talman! Jag ska försöka svara ledamoten så gott jag kan.

Jag kan inte säga exakt när undantagen för arbetskraftsinvandring ska presenteras eftersom jag, som tidigare talare sa, inte sitter i Regeringskansliet. Men vi har en förändring om ett lönegolv på 90 procent som kommer att gälla från den 1 juni. I samband med det har vi också sagt att fokus kommer att ligga på vård och omsorg, där vi vet att behoven är stora. Men jag kan inte säga exakt vilka yrken det handlar om. Vi har fått förslag från Arbetsförmedlingen och Migrationsverket, som håller på med detta. Niels Paarup-Petersen kan vara lugn. När en förändring sker kommer det att finnas ett klart direktiv om förändringarna och om eventuella undantag från lönegolvet.

När det gäller permanenta uppehållstillstånd håller utredningen på att kompletteras. Det är inte så att vi slänger ut människor ur landet bara för att dessa försvinner. Inriktningen är att det ska leda till att man får ett svenskt medborgarskap. Därför ska vi skapa den nödvändiga enhetligheten. Det är nämligen så att ett medborgarskap öppnar möjligheter, men också möjligheter att ställa krav. Inriktningen är att ett ja ska vara ett ja och ett nej ska vara ett nej. Tyvärr har vi under tidigare mandatperioder sett att ett nej inte alltid har upplevts som ett nej. Därför står vi med de problem vi har.

Vi tar ansvar för helheten och ser till att migrationspolitiken hänger ihop.

Vi kommer säkert inte att vara överens, men vi kommer båda att ha en god intention att göra det bästa vi kan.

Herr talman! Jag kan konstatera att Niels Paarup-Petersen ägnar sig mer åt X än att lyssna på mitt anförande.

Ja, Kristdemokraterna tar ansvar. Vi tar betydligt mer ansvar än vad Centerpartiet gjorde under förra mandatperioden, när man var ett aktivt stöd till en S-regering som fullkomligt struntade i konvertiternas situation. Under S-regeringen med stöd av Centerpartiet vidtogs inga åtgärder alls. Det vore klädsamt om Niels Paarup-Petersen tog lite ansvar för vad som icke hände under den förra mandatperioden.

Under den här mandatperioden skrev vi in i Tidöavtalet att man skulle utvärdera bland annat konvertiternas rättssäkerhetssituation. Det gavs ett uppdrag till Statskontoret, som gjorde en utredning som visade på brister. I regleringsbrev fanns tydliga direktiv att Migrationsverket ska öka rättssäkerheten för konvertiter, något som saknades helt under Socialdemokraternas mandatperiod.

Det har blivit bättre, men det är inte bra nog. Som jag sa skulle vi gärna se att det också fanns en konvertitsamordnare inom Migrationsverket liksom det finns för hbtqi-ärenden.

Vi tar ansvar. Vi ser till att det händer något. Frågan borde i stället gå tillbaka till Niels Paarup-Petersen med tanke på den höga svansföring han har i debatten: Varför såg Centern inte till att det hände något under de föregående fyra åren vad gäller konvertiter, om man nu ser att problemen var så stora?

Det är naturligtvis så, som jag har sagt tidigare, att vi inte kan kommentera enskilda fall. Men jag kan konstatera att situationen, även om den inte är tillräckligt bra, har blivit betydligt bättre för konvertiter under den här regeringen.

Vi ser till att ta ansvar, och vi ser till att det händer något. Det tror jag tyvärr att Niels Paarup-Petersen kommer att ha svårt att få göra med sina tilltänkta samarbetspartner.