Birger Lahti

Fru talman! Tack återigen, Kjell Jansson, för åsikterna och frågan!

Jag håller fullständigt med om att det inte är jordbrukarna som är problemet i Sverige. Vi har egentligen för få jordbrukare, och vi har för få livsmedelsproducenter. Problemet är att handelsavtalen innefattar livsmedel, och det borde de inte göra. Det är fel när någon som kan producera billigt i Spanien blir allenarådande och man sedan importerar dessa produkter. Det är det som slår ut våra jordbruk i Sverige.

Det är inte jordbrukarna som är problemet med de höga priserna. Det är grossistleden. Producenterna säger själva att de blir pressade av att grossistleden säger att de måste sälja allt till dem. Sedan är de fast i avtalen med de stora grossisterna. Jag håller med om att det inte handlar om jordbrukarna.

Men vi får aldrig upp vår självförsörjningsgrad om vi fortsätter med handelsavtal som innefattar livsmedel. Det är det som är problemet: att vi inte kommer längre upp i värdekedjorna med livsmedel.

Det är mycket som jag håller med om. Men jag tror att Kjell Jansson måste läsa på om problembilden och lära sig var felet ligger. Det handlar inte om jordbrukarna; jag håller fullständigt med om det. Vi skulle behöva fler jordbrukare och livsmedelsproducenter. Men då måste vi se till hur handelsavtalen ser ut där man producerar billigast. Och då är vi sårbara.

Fru talman! Tack, Kjell Jansson, för frågan!

Jag har inte grottat ned mig i hur det går för Coop, men jag vill hävda att de är lika goda kålsupare. Jag ser ju hur det är med deras egna märken. Låt mig ta ett exempel: bröd som kommer från glutenfria produkter. När man tittar på paketet ser man att det kommer från Polen. Sedan har det märkts upp med Coop. Det är samma sak med många andra varor, och det är samma sak med Ica. De stora kedjorna köper in stora mängder, och grossistleden pressar producenterna och säger att de inte kan sälja till någon annan än just dem. Det är det här som är problemet: Grossistleden har hela kedjan.

Jag vet att det är många småbutiker som inte har det lätt. Men jag hävdar definitivt att det är ett problem i Sverige med de stora aktörerna. Jag gjorde en jämförelse i november 2023, när jag åkte över till den finska sidan och köpte exakt likadana apelsiner och äpplen som kom från exakt samma ställen i Spanien och Italien som dem som såldes i Sverige. De var 30 procent billigare i Finland, och då köpte jag dem ändå med min svaga krona.

Jag hävdar att det är något problem någonstans. Finnarna kan inte köpa dem så mycket billigare. Men någon gjorde en bra hacka på de här frukterna; det är jag övertygad om. Att inte grotta ned sig i varför matpriserna stiger vore ett misstag av alla som kan göra någonting åt det här. Det är många familjer som brottas med kostnaderna.

Sedan har jag inga problem med att ha samma syn som Kjell Jansson på de små butikerna. Det är inte samma sak. Men när det gäller grossistleden och de stora kedjorna är det inte sunt, det som händer.

Fru talman! Näringspolitik är nu ämnet för debatt. Det gäller ett betänkande som inrymmer så mycket som 150 yrkanden som har resulterat i 53 reservationer under 22 beslutspunkter. Det är ett mastigt betänkande.

Det råder ingen tvekan om att partierna vill väl och att alla har sina lösningar som givetvis skiljer sig åt. Det blir även tydligt när det gäller tillkännagivandet, som också nämndes här, som utskottet föreslår för riksdagen när det gäller kontantförbud för handel med järn- och metallavfall.

Alla partier är egentligen överens om att det bör införas. Men att göra en särlösning på miljörättens område är kanske inte så lämpligt då det pågår en utredning där förslag kommer att remitteras under våren och förhoppningsvis innefatta fler områden än järnskrotsavfall. Nåväl, jag tänker inte göra något stort pådrag från mig eller Vänsterpartiet med anledning av det här tillkännagivandet.

Historiskt sett har näringslivsklimatet varit bra i Sverige och har följt de förändringar som har skett i samhället. Det som däremot har hänt sedan tron på att avregleringar ska göra samhällsservicen bättre och billigare är att oseriösa företag och aktörer har kommit in på svensk arbetsmarknad och skor sig enormt, och pengarna kan till och med finansiera kriminalitet.

I dag finns det stora problem med hur offentlig upphandling tillämpas. Alltför ofta är lägsta pris vägledande. Det leder till att oseriösa företag vinner upphandlingar genom att hålla priserna nere på bekostnad av en god arbetsmiljö och rimliga arbetsvillkor.

På senare år har även kriminella gäng etablerat sig i välfärden efter att ha vunnit upphandlingar. Utvecklingen är systemhotande och måste stoppas. Inom den offentliga upphandlingen saknas bland annat en nationell koordinering mellan de upphandlande myndigheterna. Det medför att oseriösa företag som upptäcks i en kommun eller en region kan fortsätta att bedriva sin verksamhet i andra delar av landet.

Fru talman! För att komma till rätta med dessa problem borde regeringen utreda möjligheten att upprätta system där samtliga upphandlande myndigheter och statliga och kommunala bolag måste delta samt utreda inrättandet av en så kallad svart lista över oseriösa företag.

Här passar det, fru talman, att jag yrkar bifall till vår reservation 15 som handlar just om hur offentlig upphandling hanteras och reglerna tillämpas. Vi står givetvis bakom alla våra reservationer, men vi lyfter fram reservation 15.

Näringspolitik har enormt stort genomslag när det gäller hur ett samhälle kan utvecklas och hur småföretag kan startas och utvecklas. Det finns massor att säga om hur staten egentligen skulle kunna stödja, uppmuntra och främja tillväxt med förhållandevis små medel från en statsbudget om synen på vad som är osund konkurrens hanterades sunt.

Det är skyhög arbetslöshet i Sverige, men det bästa som den här regeringen kommer på är att öka rotavdraget från 30 till 50 procent upp till högst 50 000 kronor per person och år. Vilka är det som mest använder sig av avdraget? Inte är det den arbetslösa byggnadsarbetaren eller den varslade undersköterskan. Det ska ni ha klart för er. De har inte råd med det.

Sverige är ett land som har naturresurser som är eftertraktade i hela världen. Sverige har tung industri i världsklass, vilket också har nämnts här av andra ledamöter, och vill genomföra grön omställning som ett av de första länderna i världen. Men regeringen lägger miljarder på att rika personer ska kunna renovera sina villor eller fritidshus i Spanien. Snacka om prioriteringar!

Satsningar borde givetvis göras på bland annat förnybar energiproduktion och smarta elnät, järnvägar, elvägar, utbyggd cykel- och kollektivtrafik i storstäderna, energirenoveringar och nybyggnation av lokaler och klimatsmarta bostäder. Att man lägger miljarder på rot ger inga bostäder på Malmfälten så att människor kan flytta till industrijobben eller gruvorna i norr.

De statliga industribolagen bör vidare användas för att bygga Sverige tryggare, mer jämlikt och ekologiskt hållbart och för att öka konkurrenskraften för att jämna ut orättvisa skillnader mellan stad och landsbygd.

Många av produkterna som kommer från industrin är av samhällsavgörande karaktär. Det kan vara material som behövs för välfärden, för byggande eller för omställningen. Industrin står också givetvis för många arbetstillfällen. Det måste därför finnas ett gemensamt ansvar för de samhällsavgörande industrierna.

Det borde finnas en uttalad strategi för hur staten hanterar de industrier som är av stor vikt över tid. Regeringen borde därför få i uppdrag att kartlägga vilka samhällsavgörande industrier och naturresurser som finns och ge förslag på hur en långsiktig plan för industrier och naturresurser skulle kunna upprättas.

Det finns ytterligare en intressant reservation i betänkandet om konkurrens. Vänsterpartiet har inte varit med och skrivit den, men jag vill ändå nämna den.

Vänsterpartiet var tydligt när vi stöttade bojkotten av matjättarna i mars i år, men från vissa partier var det lite otydligt hur man skulle agera och reagera.

När monopolet är för stort och konkurrens på lika villkor saknas är det tydligt att det är konsumenterna som är förlorare och några få matkedjor, i det här fallet, vinnare. Det är samma sak när det gäller banksektorn och energimarknaden.

Vänsterpartiet har länge drivit frågan om hur exempelvis SBAB skulle kunna vara drivande i att sänka avkastningen i syfte att sänka räntorna för bolån. Detta är bara ett exempel av många. Det är samma sak med energisektorn. Hur pressar man ned nätavgifterna när konsumenterna inte kan välja elnätsbolag? Här krävs givetvis andra åtgärder så att konsumenterna ska ha något skydd mot ockerpriser. Det saknas tyvärr tillräckliga verktyg för att skydda elkonsumenter från höga elpriser och höga nätavgifter.

Fru talman! Det är som sagt en viktig aspekt som lyfts fram i reservationen, men någon verkstad har vi inte sett på länge fast möjligheten har funnits för flera regeringar historiskt sett.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Forskning och innovation på energiområdet för försörjningstrygghet, konkurrenskraft och klimatomställning

Herr talman! Då är vi inne på forskning och innovation på energiområdet.

Låt mig börja med att relatera till en sak som har sagts i ett tidigare anförande. Man pratar om planekonomi, men när det gäller kärnkraft verkar man inte ha samma syn på vad som är planekonomi. Då finns inga hämningar.

Jag hoppas att det jag ska säga nu kommer att spelas upp någon gång i framtiden. Jag är övertygad om att kärnkraft inte kommer att vara framtidens energibärare om 50 år. Man kommer inte att lita på en teknik som är dyrare än andra tekniker. Funktionerna kan lösas med hjälp av lagring och betydligt billigare produktion och system. Kärnkraften kommer inte att vara en energibärare om 50 år. Jag är övertygad om det.

Jag går tillbaka till propositionen.

Förslagen i propositionen syftar till att energiforskningen ska gå i linje med regeringens energipolitiska inriktning, något som jag är starkt kritisk till. För att åstadkomma en snabb klimatomställning behöver delar av samhället elektrifieras. Utbyggnaden av produktion och distribution av el behöver ta höjd för att det ska finnas el till att elektrifiera både industrin och transportsektorn.

Regeringens ensidiga fokus på kärnkraft riskerar att bli en mycket dyr affär som inte löser framtidens energiutmaningar. Kärnkraft är inte svaret på ett hållbart och säkert energisystem, och man borde ta sikte på att avveckla den i framtiden till förmån för satsningar på förnybar, ren och billig el. Det är också en felaktig prioritering som präglar regeringens inriktning på forskning och innovation på energiområdet. Jag menar att energiforskningen i stora delar bör ha en annan inriktning än den som föreslås i propositionen. Målet borde vara att Sverige i framtiden ska ha ett förnybart energisystem där vindkraft, vattenkraft, solkraft, biokraft och kraftvärme förser Sverige med energi.

Det är angeläget att Sverige fortsätter att värna sitt fossiloberoende och bygger ut den förnybara produktionen för att klara av klimatomställningen. Statens satsningar på forskning och innovation bör gå i linje med detta.

Både i det så kallade Tidöavtalet och i regeringsförklaringen låter man påskina att energipolitiken ska vara teknikneutral. Samtidigt avsätter regeringen medel för kärnkraft i form av riktade kreditgarantier och snabbspår för tillstånd. Regeringen föreslår även en särskild satsning på forskning och innovation på kärnkraftsområdet under perioden 2025–2028. Sedan garanterar man prisbilden för nybyggnation av kärnkraft. Man nämner uttryckligen kärnkraft som ett av de områden som bör få ett ökat fokus; däremot nämns inte vind- eller solkraft. Därmed lever regeringen inte upp till de ambitioner om teknikneutralitet som man säger sig eftersträva.

Herr talman! Jag anser därför att det övergripande målet för forskning och innovation på energiområdet bör inkludera att insatserna ska inriktas på områden som bidrar till ett energisystem, det vill säga teknikneutralitet. Det ska vara hållbart och gärna förnybart.

Jag står givetvis bakom alla våra reservationer, men jag yrkar bifall till reservation 2 i betänkandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Herr talman! Jag fick inte svar från ledamoten, men det må hända.

Jag är överens med ledamoten om att det inte är rimligt med det pris vi betalar speciellt i prisområde 3 och 4. Vi betalar flera kronor per kilowatttimme samtidigt som vi har överskott i Sverige.

Problemet är prissättningsmodellen. Det är inte att vi skulle ha behov av import. År 2023 tror jag att vi importerade netto bara 140 timmar på helårsbasis. Problemet sitter inte där. Problemet sitter i prissättningsmodellen som vi har i Sverige.

Vi exporterar mer än något annat land, men vi importerar samtidigt priset från kontinenten. Jag är lite förbryllad över att inte Kristdemokraterna ser det problemet att vi importerar prisbilden från kontinenten från deras misslyckanden.

Vad gäller vindkraft vill jag påstå att de som träffade långsiktiga avtal i samma veva som Ukrainakriget går dåligt. De har varit tvungna att köpa in dyrare el för att tillgodose långsiktiga avtal.

Men det finns andra vindkraftsprojekt ute i landet. Jag besökte Markbygden. Det finns en del där kineserna gjorde långtidskontrakt, och den går inte så bra. Men de övriga går med plus. Annars skulle vi inte exportera 33 terawattimmar om året och få betalt för det.

De går med plus. Jag vet inte varifrån ledamoten får sådana indikationer att varenda vindkraftssnurra i Sverige skulle gå med underskott. Det stämmer inte.

Fru talman! Jag tackar återigen för svaren som ledamoten ger.

Jag känner mig trygg med att Svenska kraftnät i dag har mer än 60 miljarder skvalpande från flaskhalsintäkter, pengar som borde gå till nätinvesteringar så fort som möjligt. Jag tror att de jobbar med det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Jag känner mig trygg med att vi har investerare som står i kö för att investera i förnybart, eftersom de vet att kalkylerna går ihop. Dessa investerare står i kö, till skillnad från dem som ska investera i kärnkraft. Det har tydligen inte hjälpt att byta till ordet fossilfritt, för de står inte i kö. Nu vill man ge kreditgarantier och prisgarantier, och ändå verkar det gå trögt.

Jag vill hävda att vi i dag har ett system som fungerar. Man säger ute i världen att Sverige har det mest robusta system som finns när man tittar på priserna. Jag är mycket kritisk till hur man med marginalprissättningen skinnar folk, men jag känner mig trygg med att det kommer att vara betydligt billigare när alla andra pusselbitar finns på plats. Jag tog exemplet med vattenkraften och hur mycket det finns där. Man gör investeringar på marknadsmässiga villkor och kan få mer uteffekt.

Jag säger till och med att jag är beredd att livstidsförlänga reaktorer om det är det som behövs för att vi ska ha en trygghet. Men idén att med tvång, med en religion, bygga ny kärnkraft har jag jättesvårt för. Det hoppas jag sjunker in.

Fru talman! Tack, Jessica Stegrud, för frågan!

Om ledamoten hade lyssnat på vad jag sa i mitt anförande hade hon fått en av frågorna besvarad. Jag sa klart och tydligt att jag i dag inte skulle ha problem med att ansluta mig till den energiuppgörelse som gjordes 2016, där det stod att det är fritt att bygga ny kärnkraft på befintliga platser utan stöd. Om ledamoten hade lyssnat hade hon fått svar på frågan om jag vill stänga all kärnkraft på en gång.

Sedan hänvisar man ungefär till alternativen subventionerat förnybart och vindkraft. Men elcertifikatssystemet var neutralt gentemot skattebetalarna. Det var kollektivet som betalade i elcertifikatssystemet. Det gick inte in några statliga pengar.

Någonstans i ett replikskifte i dag gällande ny kärnkraft kom det fram att det är lån som Moderaterna pratar om. Då blir jag lite fundersam, för man pratar ju om en prisgaranti på 80 öre per kilowattimme. Jag hoppas att alla som lyssnar hör att det är ett lån när man garanterar ett pris på 80 öre för ny kärnkraft. Det finns många pusselbitar där för den som lyssnar noga. Det finns många hål som behöver täppas till innan man blir trovärdig.

Påståendet att man med politiska medel har stängt alla de sex reaktorer som inte är i drift i dag hävdar jag fortfarande är lögn. Det har haft betydelse, men vilka var det som tog bort effektskatten från kärnkraften? Det var den gamla regeringen.

Fru talman! Vi debatterar näringsutskottets betänkande om elmarknadsfrågor. Jag ska börja med att beskriva lite av vad som hänt den senaste tioårsperioden.

År 2014 var det högsta elpriset 1,12 kronor per kilowattimme i prisområde 4 och 42 öre i prisområde 1. Vi exporterade 15,6 terawattimmar.

Det högsta pris som någonsin betalats för el av en svensk kund var priset den 30 augusti 2022 klockan 19.00–20.00 i prisområde 4. Det var 8,50 kronor per kilowattimme.

Säger inte det någonting om modellen som vi prissätter vår egenproducerade el med? Vi exporterade 33 terawattimmar under 2022, och man kan knappast skylla på sträng kyla den 30 augusti 2022 klockan 19.00–20.00.

Om inte merparten av svenska folket tycker att något är fel med systemet när dylikt är fakta, ja, då vet jag faktiskt inte hur faktaresistent man kan bli.

Fru talman! Jag kommer att återkomma till lösningen på problemet med det dysfunktionella prissättningssystem som drabbar svenska elkunder längre fram i mitt anförande.

Ytterligare något som hände 2016 var att den socialdemokratiska regeringen slöt en energiöverenskommelse med Moderaterna, Kristdemokraterna, Centern och Miljöpartiet. Egentligen var det en bra uppgörelse, där man fastslog att till exempel kärnkraft kan byggas på befintliga platser så länge det görs på marknadsmässiga villkor – det vill säga utan statligt stöd. Jag och Vänsterpartiet hade svårt att ansluta oss till den på grund av en skrivning i ett kongressbeslut. I dag skulle jag ha mycket lättare att ansluta mig till en sådan skrivning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Vi vill gärna ha en energiuppgörelse och gärna en blocköverskridande överenskommelse. En sak ska man nog vara ärlig med, och det är att det inte är bra när energipolitiken är föremål för valfläsk vart fjärde år.

Jag går tillbaka till överenskommelsen. Moderaterna och Kristdemokraterna kom på att det inte är lätt att få investerare till ny kärnkraft när det står att man ska ha ett 100 procent förnybart energisystem till 2040. Man ville gärna använda ordet fossilfritt i stället för förnybart. Därför lämnade man uppgörelsen 2019. Och vad hände sedan? Jo, man vann valet och bildade regering med hjälp av Sverigedemokraterna, oaktat vad Ulf Kristersson lovat Hédi Fried.

Man lovade sedan att ny kärnkraft ska byggas och första spadtaget tas inom mandatperioden. Men att byta ut ordet förnybart till fossilfritt hjälpte inte. Investerarna lyser med sin frånvaro fortfarande. Nu är man alltså ute efter att finansiera ny kärnkraft med statliga garantier – kosta vad det kosta vill.

Hur gärna jag än skulle vilja förstå även andra partiers inställning kan jag inte förstå varför man inte ger utrymme för andra tankar om det visar sig att vi lyckas med att få tillräckligt med produktion, effekt och svängmassa med andra pusselbitar som till och med blir billigare. Det har blivit lite av en religion att säga att kärnkraft måste byggas.

Jag måste bara ge lite fakta, om det är någon som lyssnar förutom de som finns i kammaren, för de tror jag vet om det här. Men det finns en utveckling som sker nu. Skellefteå Kraft har investerat i Rengårds vattenkraftverk. Där kan uppgradering av en turbin öka effektuttaget från 35 till 71 megawatt. Det innebär fördubblat effektuttag. Hur många sådana exempel finns bland våra vattenkraftverk i Sverige? Allt sådant måste utvärderas och göras konsekvensanalyser av innan man skuldsätter kommande generationer i något som kanske inte hade behövts över huvud taget.

Fru talman! Klimatkrisen är akut, och det behövs ett systemskifte för att snabbt ställa om Sverige för att minska utsläppen. Det är helt klart. Men för att åstadkomma en snabb och omfattande klimatomställning behöver delar av samhället elektrifieras. Där tror jag faktiskt att alla partier är överens.

Den ryska invasionen av Ukraina med efterföljande energikrigföring från ryskt håll har bidragit till skenande elpriser i Europa eftersom många av medlemsstaterna inte har tagit klimathotet på allvar och inte lyckats ställa om till fossilfria alternativ. I Sverige är situationen dock helt annorlunda. Sverige är Europas största exportör av el, och det svenska energisystemet är att betrakta som robust, oavsett vad de andra partierna säger.

Produktionsnivåerna i svensk vattenkraft, kärnkraft och vindkraft är intakta, och produktionskostnaderna har inte heller ökat nämnvärt under de senaste åren. Ändå drabbas svenska familjer och industrier mycket hårt av den pågående situationen på kontinenten. Jag och andra företrädare för Vänsterpartiet har under lång tid påtalat riskerna med prissättningsmodellen som låter kontinentala elpriser smitta den svenska marknaden. Jag förordar därför en modell där den interna marknaden separeras från exportmarknaden.

Alla känner nog till modellen eftersom det har varit mycket prat om den. Den kallas Bekenmodellen, och vi döpte om den till Sverigepriser. Den innebär att den el som konsumeras i Sverige prissätts först, och sedan exporteras överskott till gällande europeiska priser. Fine! Det är inte att inte ha fri rörlighet för varor och tjänster. Modellen innebär att Sveriges fyra elprisområden kvarstår, och därför äventyras inte industrins tillit till den billiga elen i norra Sverige. Men den separeras från den el som går på export.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Jag anser att regeringen skyndsamt bör återkomma med förslag på hur modellen med Sverigepriser på el kan införas och även att regeringen bör agera på EU-nivå och deklarera sin avsikt att skyndsamt införa modellen med Sverigepriser på svensk el. Man bör också initiera samrådsprocesser med övriga EU-länder i allmänhet och våra grannländer i synnerhet för att bland annat klargöra tekniska aspekter och en tidsplan för införandet.

Jag är alltså starkt kritisk till att regeringen inte gjort tillräckligt för att skydda de svenska elkunderna från hiskeliga pristoppar. Utöver det förslag om Sverigepriser som jag nyss redogjort för anser jag även att elnätsägarna utnyttjar systemet genom att höja sina avgifter så mycket som möjligt och att staten borde se till att samhället äger mer av infrastrukturen för den samhällsviktiga funktion som eldistribution faktiskt är.

Jag ser med oro på hur utländska aktörer agerar på den svenska elmarknaden på ett sätt som får negativa konsekvenser för svenska elkunder. Det handlar bland annat om att stora vindkraftsparker säljer sin produktion till utländska företag på långtidskontrakt. Jag anser att inteckning av framtida elproduktion av företag i andra länder är en fråga som bör genomlysas med anledning av det ökade inhemska behovet av el till omställningen. Utländska företags allt större intressen på elmarknaden bör även uppmärksammas ur säkerhetspolitiska perspektiv.

Fru talman! Jag står givetvis bakom alla Vänsterpartiets reservationer men yrkar nu bara bifall till reservation 2 i betänkandet.

Fru talman! Tack för svaret, Mats Green!

I så fall var ni mycket förutseende när ni steg av uppgörelsen 2019, då det inte var krig i Ukraina. Jag frågar såklart därför att det fanns en uppgörelse som jag i dag tycker var rimlig. Socialdemokraterna försökte få ihop något som var hållbart. Man kunde bygga kärnkraft på befintliga platser, till och med tio reaktorer. Men då gällde det utan stöd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Moderaterna tyckte också att det var en bra idé. Detsamma gällde Kristdemokraterna. Men sedan klev man av på grund av att man tyckte att ett ord inte blev bra och att man inte hade tilltro till signalerna till marknaden när det skrevs 100 procent förnybart. Det var argumenten för att man klev av.

Man har ältat det här med fossilfritt under hela mandatperioden som Moderaterna har styrt. Men investerarna står fortfarande inte i kö. Det tyder på att det kommer att vara dyrt att bygga ny kärnkraft.

Jag ställer därför frågan till regeringspartiet och Mats Green: Vem ska betala? Vi har ingen slutsumma på vad det kommer att landa på med garanterat pris och investeringar. Vem ska betala det här? Vi hörde nyss Moderaternas siffra på hur mycket anslutningsavgiften skulle kosta. Jag får det dock inte till de siffror Mats Green hänvisar till.

Återigen: Vem ska betala kalaset för ny kärnkraft med de planer regeringen har?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Fru talman! Tack för anförandet, Mats Green!

Ibland när man lyssnar på en debatt här i kammaren känner man att det vore kul om det var som för Pinocchio, att näsan växer när man ljuger. Det är nämligen inte första gången vi hör att sex reaktorer har stängts på politisk väg. Jag kan gå med på att det kanske hade en liten gnutta betydelse hur politikens vindar blåste när det gällde två reaktorer. Men att hävda att det bara skulle ha med politik att göra när det gäller alla sex reaktorer som inte är i drift i dag är lögn. Det vill jag definitivt hävda, fru talman.

Jag har två frågor till Mats Green. Den första är ganska enkel. Tror Mats Green och Moderaterna på uppgörelser vad gäller energipolitiken? Jag kan hålla med om att långsiktiga politiska handskakningar vore bra om sådant som är viktigt för AB Sverige. Det är inte bra för vare sig politiken eller någon annan att det blir valfläsk vart fjärde år om vilken väg vi ska välja i energipolitiken.

Tror Moderaterna och Mats Green på långsiktiga spelregler med hjälp av överenskommelser över partigränserna? Jag ställer bara den frågan den här omgången.

Fru talman! Egentligen skulle jag behöva slänga bort mitt skrivna anförande och tala från hjärtat. Det skulle säkert bli mycket bättre, men jag försöker hålla mig till det jag har skrivit.

Debatten handlar som ni vet om näringsutskottets betänkande Regional utvecklingspolitik. I budgetpropositionen för 2025, utgiftsområde 19 Regional utveckling, framhåller regeringen vikten av att förbättra villkoren för att bo, verka och leva i hela landet i syfte att nå målen för den regionala utvecklingspolitiken. Regeringen betonar även att utvecklingskraften i städer, tätorter, glesbygder och landsbygder ska stärkas samtidigt som näringslivet ska ges förutsättningar att öka sin konkurrenskraft, skapa arbetstillfällen samt bidra till gröna innovationer och till omställningen mot en hållbar utveckling.

Fru talman! Visst låter regeringens ambitioner bra? Men jag kan inte låta bli att recensera vår näringsminister, som körde över Kirunas politiska ledning när det gäller Talgas planer på en grafitgruva i Vittangi. Hon vet tydligen vad som är bäst för Kiruna och Sverige.

Det är tydligt hur denna regering ser på Norrbotten och landsdelar där naturresurser är rikedomar som behövs. De har en kolonial syn på glesbefolkade delar av landet där de röstberättigade är så få att deras röster spelar mindre roll i riksdagsval.

Ministerns argument handlade om arbetstillfällen. Om hon hade bemödat sig att träffa kommunledningen då hon senast träffade LKAB hade hon kanske förstått läget som dessa kommuner befinner sig i.

Jag har sagt och skrivit många gånger att man knappast kan skylla Kirunaborna för att vara emot gruvor, då världens största underjordsgruva ligger just där. Men om det inte blir en annan ordning på hur värden från naturresurser fördelas kommer inte orter som Kiruna att kunna matcha det som samhället ska stå för när nya gruvor öppnas. Om inte ministern förstått läget som uppkommer när det saknas bofast befolkning till dessa arbetstillfällen och var skatteintäkterna hamnar kan hon hosta upp dylika ogenomtänkta uttalanden.

Senast i morse kom det ut i nyheterna hur Kiruna har 1 000 arbetstillfällen som de inte kan besätta. När staten låter landsbygden och orter som Kiruna klara av allt själva blottar man faktiskt sin syn på fördelningspolitiken. Investeringsstödet för bostadsbygge som regeringen drog tillbaka är bara ett exempel som slår mot orter som Kiruna. Jag har fått exempel på investerare som dragit sig ur. De törs inte bygga, för ingen kommer att betala deras hyror.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regional utvecklings-politik

Jag kommer som alla vet vid det här laget från Tornedalen och lite mer specificerat från Muoniodalen. Byar i dessa älvdalar var på 50-talet mycket folkrika och bidrog med livsmedelsproduktion i småjordbruk och arbetskraft till skogsbruk och gruvor i malmfälten – allt detta för AB Sveriges välstånd. I dag har vi kanske 10 procent av befolkningen kvar i många av dessa byar. Men ska vi ha någon statlig närvaro, eller ska vi betraktas som en belastning?

Regeringen framhåller att deras politik ska leda till att villkoren för att bo, verka och leva i hela landet förbättras. Berätta gärna för mig hur!

Det man måste förstå när det gäller hur levnadsförutsättningarna ser ut i små kommuner i vårt land är att allt hänger samman. Hur ser fördelningspolitiken och fördelningen av resurser ut?

Om vården som bedrivs inte får tillräckligt med resurser, vilka är det då som undviker att vara till besvär? Jo, det är människor som har långt till vårdinrättningen. Först ställs de inför timmar på dåliga vägar, och sedan får de kanske sitta ytterligare några timmar i väntrummet för att det saknas personal.

En äldre person som hade åkommor och var tvungen att besöka vården sa till mig att man inte kan vara sjuk om man ska orka med allt som ett sjukhusbesök innebär. Han berättade att han fick vara utan mat en hel dag, och bara det var enligt honom tillräckligt för att med alla medel undvika vård så länge som möjligt.

Vilka får fler apotek när de privatiseras? Ja, inte är det landsbygdsbefolkningen. Var vill privata aktörer öppna bilprovningar? Ja, inte är det på glest befolkade orter. Privatiseringsivern slår helt klart hårdast mot landsbygd och glesbygd. Sedan får andra partier tycka vad de vill! Jag bor där och vet hur det känns.

Jag kommer ju från gränsregionen i Tornedalen, och därför vore det tjänstefel om jag inte lyfte fram samarbetsmöjligheterna i gränsregionerna. Genom att samarbeten och samverkan utvecklas mellan de nordiska länderna, särskilt Norge och Finland, kan gemensamma lösningar på regionala utmaningar identifieras och genomföras.

Jag anser att regeringen tillsammans med övriga nordiska länder bör ta initiativ för att fördjupa samarbetet inom områden som infrastruktur, kapitalförsörjning för landsbygden, hållbar livsmedelsproduktion, forskning, arbetsmarknad och samhällsservice. Vidare ser jag även en möjlighet att genom samverkan mellan de nordiska utbildningssystemen skapa starkare kopplingar mellan regionala högskolor. Det kan bidra till att bygga nya näringar och stärka småföretagen i regioner med stora utvecklingsbehov. Jag förordar således att regeringen ska prioritera en utökad nordisk samverkan inom framtida landsbygdsutveckling och regionalpolitisk utveckling.

Sverige står inför en omfattande omställning för att säkerställa en långsiktigt hållbar energiförsörjning. Utbyggnaden av förnybar energiproduktion spelar en avgörande roll i denna omställning, och det är av största vikt att den kommer till stånd. Kommuner, regioner och lokalsamhällen som påverkas av utvecklingen ska också få del av det ekonomiska värde de genererar. Jag anser därför att regeringen bör vidta åtgärder för att säkerställa att en större andel av kraftproduktionens värde tillfaller de kommuner och regioner där produktionen sker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regional utvecklings-politik

I dag finns en lagstadgad närområdesersättning, så kallat bygdemedel, kopplad till vattenkraft. Dessa medel används för att främja lokalt näringsliv och service i de berörda områdena. På vindkraftssidan saknas dock en liknande obligatorisk och reglerad modell. De frivilliga ersättningar som vissa vindkraftsaktörer erbjuder varierar avsevärt i omfattning och tillämpning, vilket skapar ojämlikhet mellan olika regioner.

Detta är inte hållbart, och det riskerar att underminera det lokala stödet för vindkraftsetableringar. Jag anser att en produktionsbaserad ersättning eller annan modell som ersätter kommuner, regioner och lokalsamhällen som påverkas bör införas även för vindkraft. En sådan ersättning bör vara lagstadgad och obligatorisk. Det skulle stärka incitamenten för kommuner att tillstyrka vindkraftsetableringar och samtidigt säkerställa att den gröna omställningen lyckas, vilket är avgörande för klimatet och industrins framtid liksom givetvis AB Sveriges konkurrenskraft.

Vidare behöver även vattenkraftens ersättningssystem ses över. Trots de enorma summor som vattenkraften genererar går endast en mycket liten del tillbaka till de kommuner där verksamheten bedrivs. Regeringen bör utreda hur en större andel av vattenkraftens vinster kan återföras till berörda kommuner och regioner, kanske i likhet med det system som tillämpas i exempelvis Norge. Ett sådant system skulle skapa bättre förutsättningar för lokal utveckling och bidra till att stärka förtroendet för statens hantering av naturresurser. Då skulle det finnas ett system som bygger på rättvisa i stället för allmosor.

Jag måste också få säga något om den parlamentariska landsbygdskommitténs betänkande. Det kom 2017, och i det fanns 75 förslag. Man har på åtta år lyckats klämma ut 3 av dessa 75. Det säger mycket om vad man tycker om glesbefolkade orter där ute någonstans.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 13 i betänkandet, men jag står givetvis bakom alla våra reservationer.

(Applåder)

Fru talman! 2024 års redogörelse för företag med statligt ägande är rubriken för betänkandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT 2024 års redogörelse för företag med statligt ägande

När det gäller de statligt ägda bolagen anser jag att staten bör använda sitt ägarskap för att tillgodose samhällsnyttiga ändamål. Kravet på lönsamhet i statliga bolag ska därför inte gå före samhällsnyttan, i alla fall inte alltid.

De statliga bolagen ska användas aktivt för att bygga Sverige tryggare, mer jämlikt och ekologiskt hållbart, för att öka konkurrenskraften och inte minst för att jämna ut orättvisor och skillnader mellan stad och landsbygd.

Jag ska ge ett exempel på något som drabbar många i glesbygden, till exempel mig. Jag får inte hem någon dagstidning längre bara för att Postnord inte har krav på sig att samordna eller ge service, såsom att dela ut tidningen. Då måste man fråga sig: Använder vi vårt bolag till samhällsnytta för medborgarna?

Om Sverige ska hålla ihop och det ska finnas förutsättningar för utveckling i hela Sverige behöver man ha likvärdiga grundläggande förutsättningar oavsett var man bor. De statligt ägda bolagens egentliga ägare är, som vi har hört tidigare här, den svenska befolkningen. Dessa bolag har därför ett särskilt ansvar för att människor i hela landet ska ha samma tillgång till service och andra samhällsviktiga funktioner.

Det är min bestämda uppfattning att samhällsnyttan alltid bör stå i fokus för ägarstrategin samtidigt som verksamheten givetvis bedrivs ekonomiskt effektivt. Jag menar därför att målsättningen i ägarstrategin ska ses över i de fall då viktiga samhällsintressen står i konflikt med de statligt ägda bolagens vinstkrav.

Åter till Postnord: Post- och telestyrelsen har som jag förstår det gett Postnord i uppdrag att styra och förvalta postnumren i Sverige. Nu blir det lite detaljer här, men ni måste få veta att Sverige inte slutar utanför Stockholms tullar. Jag hoppas att många lyssnar nu. För cirka två år sedan ändrades mitt postnummer, som var 984 99. Om man googlar på det kommer min hemby fortfarande upp, och om man googlar på mitt nya postnummer 984 98 kommer min hemby upp och några till. Drygt 80 privatpersoner har det postnumret.

Varför ältar jag dessa postnummer? Jo, därför att man kan bli heligt förbannad. När man någon gång försöker beställa något från ett svenskt företag på nätet säger de att postnumret 984 98 inte finns. Sedan säger de att det finns i Lakewood i Washington i USA. Fattar ni att man kan bli förbannad?

När man testar med det gamla numret 984 99, som ändrades för två år sedan, kommer bynamnet upp. Då funkar det att beställa. Problemet är att paketet då tar en annan väg och hamnar på ett utlämningsställe antingen fyra eller sex mil norr om mig, dit jag aldrig har några ärenden.

Jag måste verkligen behärska mig, fru talman, för att inte använda mig av svordomar eller dåligt beteende här i talarstolen. Vi får ingen dagstidning, och paketen hamnar i Gällivare eller på något annat ställe som jag inte kan få hem dem från därför att Postnord inte kan fixa ett postnummer som funkar.

Har vi ens i närheten av ett samhälle som ger alla samma service? Då har jag inte ens nämnt vård och andra samhällsviktiga funktioner som vi också behöver.

Vidare bär de statligt ägda företagen ett stort ansvar för vad deras egna investeringar och verksamhet har för effekt på de platser där de verkar. Detta ansvar behöver klargöras, och det behöver också förtydligas hur de statliga företagen ska kunna ta ansvar. Jag menar därför att regeringen bör tillsätta en utredning om det statliga ägandet och de statligt ägda företagens demografiska effekter och ansvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT 2024 års redogörelse för företag med statligt ägande

Jag motsätter mig generellt utförsäljningar av statligt ägda företag och vill i stället att staten ska vara en aktiv ägare till sina bolag och genom ägardirektiv säkerställa att de används för att stödja teknikutveckling, driva på miljö- och klimatarbetet och skapa sysselsättning.

Möjligheterna till vidareförädling inom svensk industri är generellt stora inom både skogsindustrin, gruvindustrin och stålindustrin, som har potential att öka sin förädlingsgrad, vilket skulle öka exportintäkterna. Detta är något som kan främjas genom en aktiv statlig styrning av de statligt ägda företagen samt genom forskning och samverkan med övriga näringslivet. Regeringen bör därför arbeta för att de statligt ägda bolagen ska verka för en ökad förädling i syfte att skapa arbetstillfällen och öka exportvärdet.

I dagsläget har de statliga bolagen nästan en jämn könsfördelning i sina styrelser, och även andelen kvinnor som innehar rollen som styrelseordförande har ökat. Men engagemanget för ett jämställt näringsliv får inte stanna vid ledningsgrupperna. Jag anser att de statligt ägda bolagen har ett särskilt ansvar för att arbeta aktivt för att jämställdhet ska genomsyra hela företagsorganisationen.

Fru talman! Innan jag avslutar mitt anförande måste jag framföra hur orolig jag är för den syn på statliga företag som regeringen, eller egentligen alla borgerliga partier, har. Jag vill påminna er om en sak. I början av 80talet hade LKAB stora problem, och många borgerliga partier krävde att bolaget skulle avyttras. Jag är övertygad om att om LKAB hade avyttrats då hade Kirunas gruvor hamnat under vatten och aldrig mer öppnats. Om det hade varit privatägt hade ägarna aldrig gått in med pengar. Det är också tveksamt om man, som i dag, hade lagt miljarder på att flytta en stad. Man hade nog rensat kassan och stuckit.

Vad har blivit bättre med den liberala synen och alla privatiseringar som skett gentemot landsbygdens befolkning? Jag märker när jag lyssnar på anförandena här att vi har skilda åsikter om vad som funkar och inte. Jag som kommer från den glesaste glesbygden måste givetvis framföra min syn.

När det gäller apotek, bilprovning, järnväg och elnät men också skolor och vårdinrättningar, även om det inte finns några statliga bolag där, har man haft en liberal syn och privatiserat. Jag hävdar att det finns skäl att börja titta på hur AB Sverige, med staten som huvudaktör, kan göra det som är bäst för medborgarna på lång sikt och inte bara titta på hur kapitalägare ska kunna tjäna pengar på sådant som människor inte kan välja bort.

Varför är man rädd för att vi ska äga något gemensamt? Det fattar jag helt enkelt inte.

Fru talman! Vi står givetvis bakom alla våra reservationer, men jag yrkar bifall endast till reservation 13 i betänkandet.

Herr talman! Jag tackar för frågan från ledamoten.

Jag kan hålla med om att vi inte ska stänga ned fungerande kärnkraft så länge vi inte har några andra effektslag som kompenserar. Men vår plan och vision är att vi inte ska behöva det efter 2040 eller 2045. Det står jag för. Men om det visar sig att vi inte har de andra pusselbitarna på plats måste vi givetvis ompröva vårt beslut.

Vad gäller teknikutvecklingen kan man om man jämför kärnkraft med andra förnybara resurser som vätgaslagring se att dessa har gått framåt enormt mycket mer. Kärnkraften harvar med sin gamla teknik sedan 50 år.

Framtiden är inte gammal teknik med kärnkraft, vars lagring av uttjänt kärnbränsle inte är fixad än. Det finns ingenstans i världen. Finland är först med att bygga det. Därför hävdar jag fortfarande att framtiden nog är något annat än gammal teknik och farlig kärnkraft som en del av lösningen.

Herr talman! Som har framgått tidigare heter betänkandet vi debatterar En kapacitetsmekanism för elmarknaden.

Den nya lagen ställer krav på att balansansvariga betalar in en avgift till Affärsverket svenska kraftnät för att täcka verkets kostnader enligt sådana avtal som verket ingår för att det ska finnas en kapacitetsmekanism. I propositionen redovisar regeringen bedömningen att det bör finnas en kapacitetsmekanism för elmarknaden i Sverige även efter den 15 mars 2025, när den nuvarande effektreserven upphör. I den här delen är vi överens med regeringen.

Att den strategiska reservens sammansättning ska vara så klimat- och miljövänlig som möjligt ser jag som en självklarhet. När fossiloljeeldade kraftverk tas i drift för att säkerställa den svenska effektbalansen måste det, enligt min uppfattning, givetvis betraktas som ett misslyckande. Därför yrkar jag bifall till reservation 1 i betänkandet, herr talman.

Jag medger att jag inte har något bättre förslag för hur finansieringen ska gå till, och jag är överens med regeringen om att vi ska ha en effektreserv i beredskap. Men som jag sa i replikskiftet med sverigedemokraten har vi på elva år inte behövt använda den för eget bruk. Att vi har startat den en gång för att rädda polsk energiförsörjning är en annan sak.

När det gäller samhällsviktig funktion som eldistribution, balansansvar och dess produktion är jag övertygad om att samhället borde ha mer ansvar och ägande. Marknaden är absolut en bra dräng i många fall. Men när vi hyggesbrände avverkade trakter i skogen för att ge återväxten bästa möjliga förutsättning brukade vi säga: Elden är en utmärkt dräng men en urusel och farlig herre om den får härja fritt. Det är lite samma sak vad gäller marknaden på några områden.

Herr talman! Jag tackar Jessica Stegrud för ett försök till svar.

Varför jag inledde med att hävda att ledamoten brukar fara med osanning är att jag måste ta chansen att framföra att ledamoten har påstått att min partiledare har sagt att kablar ska kapas. Ledamoten hänvisar till att det kan googlas fram. Jag har försökt men inte hittat uttalandet. Jag hävdar därför att ledamoten har farit med osanning.

Sedan går jag till den fråga jag ställde. När har vi för Sveriges behov använt oss av effektreserven? Jag kan hjälpa ledamoten fram till ett svar.

År 2013 var det tillfälle när vi senast använde oss av effektreserven. Det är elva år sedan. Vi har haft effektreserven i stabsläge för Polen och Tyskland, men för Sveriges vidkommande har vi inte använt den.

Fru talman! Det handlar om utgiftsområde 19 Regional utveckling. Jag skulle kunna ge många exempel på regional avveckling. Avvecklingen har pågått i detta land i decennier, oavsett färg på regeringar.

Det fanns en tid då man verkligen försökte få hela Sverige att bli befolkat och då landsbygdens bidrag, utifrån dess olika styrkor i fråga om tillväxt, togs till vara.

Jag kommer inte att gå in på olika poster i utgiftsområdet, för jag tycker egentligen att det är irrelevant. Jag kan lugna Tidöpartierna med att vi, om det blir en socialdemokratiskt ledd regering, säkert kommer att kunna få till stånd en budget som vi är överens om även på detta område.

Jag ska ge en liten tillbakablick. Man börjar känna sig som en dinosaurie här, men det här har betydelse när det gäller varför vi har hamnat här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regional utveckling

Jag är inte ute efter att svartmåla någon regering, men jag kan konstatera att när till exempel jordbrukspolitiken blev föremål för EU:s gemensamma jordbrukspolitik tappade man helt synen på vad som händer på landsbygden när det småskaliga jordbruket försvinner.

Jag förstår givetvis att det inte var något drömyrke för den generation som fick se sina föräldrar gå till ladugården alla dagar på året. De fick aldrig ha semester, och de finaste sommardagarna jobbade de som hårdast för att få foder till kreaturen.

Men i den iver som rådde när det gällde att få billig mat och få människor att flytta till industrijobben glömde man helt bort att självförsörjningsgraden när det gäller mat sjönk för varje år.

Kommunernas ekonomi blev allt svårare att få ihop med den åldrande och samtidigt minskande befolkningen. Den teknikutveckling som pågått och som ännu pågår har givetvis bidragit till att det blir en naturlig omfördelning när det gäller vad arbetskraften behövs till.

Jag kan ta mitt yrke som exempel. År 1984 började jag som huggare i skogen. I en halvcirkel på tio mil runt mitt hem fanns ungefär 20 byar - allt från några riktigt små med bara en gård till gamla kommundelar med flera hundra invånare.

Då, 1984, var det säkert fler än 300 skogsarbetare som varje morgon tog sig ut från stugorna ut till arbetet i skogen. På somrarna kunde antalet näst intill fördubblas under några veckor. I dag är det kanske 25 arbetare på samma geografiska område som arbetar med avverkning i skogen och som bor och skattar i min hemkommun.

Avverkningen har dock inte minskat. Under några år ökade den till och med jämfört med 80-talets uttag. I dag har de stora bolagen minskat sina volymer lite grann, men de privata skogsägarna är mer aktiva.

Även här ser man hur avverkningsentreprenörer kommer, framför allt från Finland, och jobbar med sådant som för några decennier sedan var helt uteslutet. Och inte nog med att avverkningsuppdrag utförs av bolag vars arbetare liksom bolagen själva betalar skatt i ett annat land, utan fler och fler fastigheter ägs dessutom av barn eller barnbarn till dem som en gång odlade och försåg Sverige med livsmedel och som bodde på gården. Detta innebär att fastighetsägarna oftare bor i en storstad i en annan kommun, kanske rentav i den kommun vi är i nu. De betalar skatt här som kommer från resurser från landsbygdskommunerna, som samtidigt kämpar med att få ekonomin att räcka till allt som en kommun förväntas ge till sina kommunmedborgare.

Ofta sker avverkningen i dag med resurser som bidrar med noll till kommunerna. Ägarna till fastigheterna bidrar med noll till kommunerna från skogens intäkter. De kommuner som har högst kommunalskatt får oftast endast förse dessa rörelser med infrastrukturunderhåll och sedan se hur värden försvinner från kommunen utan att den får något tillbaka.

När det gäller skogsvård fördubblades antalet arbetare i skogen under några sommarveckor 1984, men antalet i dag är i princip noll. Det finns givetvis några tappra som försöker och som fortsätter att kämpa. De som utför dessa jobb kommer från baltländerna eller från något exotiskt land vars arbetare kan tjäna lika mycket på en månad här i Sveriges skogar som deras landsmän hemma tjänar på ett helt år.

Allt det jag beskriver är kontentan av att vi har låtit vår landsbygd dräneras på människor i jakten på vinstoptimering. Det som nu förväntas av landsbygden är att vi ska bidra till omställningen med mineraler och elkraft. Samtidigt ska vi stå med mössan i hand och bara titta på när värden i form av naturresurser skeppas ut och förväntas rädda klimatet och världen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regional utveckling

Vänsterpartiet tycker givetvis att det nu mer än någonsin är viktigt att vi tar chansen att återbefolka de delar av landet som dränerats på folk, nu när det verkligen behövs arbetskraft för att göra en hållbar omställning av samhället och industrin.

För att få acceptans för att förse Sverige med mineraler, elkraft och andra resurser som är platsbundna till just dessa landsbygdskommuner måste det till en annan politik som fördelar värdena mer rättvist så att människor attraheras att flytta och bygga sin framtid just där resurserna finns och utvinns.

Ett samhälle måste känna att de naturresurser det besitter ger ett mervärde som alla i samhället får ta del av när de utvinns. Först då växer acceptansen och förståelsen för något som kanske upplevs som negativt men där de positiva effekterna överväger när ett bättre liv kan ges till alla medborgare och det inte bara blir utdelning till kapitalägarna, vilket är det näst intill allenarådande i dagsläget.

Fru talman! Jag går tillbaka till det anslag som betänkandet handlar om. Riksdagsmajoriteten har i det första steget av budgetprocessen gett budgetpolitiken en annan inriktning än den som Vänsterpartiet önskar. Jag avstår därför från ställningstagande när det gäller anslagsfördelningen. Jag utvecklar detta lite mer i vårt särskilda yttrande, om någon vill läsa mer om det.

Med detta önskar jag mina kollegor, kansliet och fru talmannen en riktigt god jul och ett gott nytt år.

(forts. § 10)