Svar på interpellation 2023/24:557 om asylprocessens översyn i enlighet med Tidöavtalet
Herr talman! Tack, statsrådet, för svar!
Som anges i interpellationen är Sverige ett land som har skrivit under FN:s flyktingkonvention. Det betyder bland annat att Sverige ska pröva varje persons ansökan om asyl individuellt och att det ska göras av en oberoende handläggare.
I den individuella prövningen ingår att ta hänsyn till den sökandes könsidentitet eller sexuella läggning, om den sökande till exempel är homo- eller bisexuell eller är transperson. Därefter ska Sverige ge uppehållstillstånd till den som är flykting enligt FN-konventionen men kan också ge uppehållstillstånd till alternativt skyddsbehövande i enlighet med EU:s gemensamma regler.
Jag håller med om att en prövning av asylrätten självklart måste vara rättssäker och av god kvalitet. Men det är svårt att se att rättssäkerheten ska ta avstamp i Tidöavtalet. Det gäller särskilt eftersom Tidöavtalet syftar till att göra det svårare att vara asylsökande men också flykting eller papperslös.
Det övergripande målet för Tidöavtalet är att minska migrationen oavsett vilka konsekvenser det kan få för individens mänskliga rättigheter eller värdighet. Vi ser också en tydlig sammanblandning där man sätter likhetstecken mellan migration och kriminalitet, och man pekar ofta ut personer med migrationserfarenhet som orsak till Sveriges problem.
Herr talman! Tidöavtalet har kritiserats hårt bland annat av Civil Rights Defenders. Man har pekat på särskilda inslag i Tidöavtalet, till exempel transitcenter för hela asylprocessen där människor ska vara instängda eller begränsning av vidarebosättning till Sverige. Det innebär i praktiken att man minskar antalet kvotflyktingar och att UNHCR:s urval av kvotflyktingar ska ge en välgrundad prognos för god integration. Det tar inte hänsyn till skyddsbehovet utan till integrationsförmågan.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Vi kan ta exemplet med översyn av prövning av asylärenden från säkra länder. Migrationsverket använder en förteckning över så kallade säkra ursprungsländer som myndigheten antar. Därifrån behöver man naturligtvis inte söka skydd. För en individ från ett sådant land som söker skydd i Sverige innebär det en ökad risk för att asylärendet inte kommer fram och att individen hinner avvisas innan den hinner överklaga ett negativt beslut.
Att addera ytterligare länder till en sådan lista innebär därför en ökad risk för bristande rättssäkerhet och inskränkning av principen om non-refoulement som förbjuder stater att skicka tillbaka någon till ett land där deras liv eller friheter sätts i fara.
Min första fråga till statsrådet är om hon skulle kunna utveckla vad som behöver reformeras i samtliga av asylrättens delar. Vad är det exakt som är fel i dag? Det gäller särskilt asylregelverket.
Skulle statsrådet också kunna förklara på vilket sätt man kommer att garantera en rättssäker asylprocess som inte leder till att Sverige avviker från FN:s flyktingkonvention, vår egen lagstiftning och EU-regler?




