Viktor Wärnick

Herr talman! Sverige hade under alldeles för lång tid en ansvarslös migrationspolitik och en kravlös integrationspolitik. Det har bidragit till att skapa ett stort utanförskap i vårt land. Många som har kommit till Sverige har inte blivit en del av vår samhällsgemenskap.

Arbetslösheten är tre gånger högre bland utrikes födda än inrikes födda, och många kan inte tala tillräckligt bra svenska trots flera år i Sverige. Många kvinnor och flickor utsätts för den avskyvärda hederskultur som har brett ut sig i vårt land, med fruktansvärt våld och förtryck. Detta är det mycket sorgliga resultatet av den ansvarslösa och kravlösa migrations- och integrationspolitik som vänstersidan bedrev i Sverige under åtta år och som flera av vänsterpartierna nu vill återgå till.

För oss moderater är det uppenbart att den stora asylinvandringen har medfört att de som har kommit till Sverige inte har fått tillräckligt bra förutsättningar att integreras och bli en del av vårt samhälle. Därför genomför vi nu tillsammans med våra samarbetspartier ett paradigmskifte inom migrationspolitiken till EU:s miniminivå för att minska asylinvandringen.

När Socialdemokraterna senast styrde Sverige kom 320 000 asylsökande hit under åtta år. Efter tre och ett halvt år med moderatledd regering har vi nu den lägsta asylrelaterade invandringen sedan mätningarna påbörjades 1985. I år beräknas antalet asylsökande minska ytterligare, till omkring 5 000 personer. Det är en väsentlig skillnad jämfört med i genomsnitt 40 000 asylsökande per år när Socialdemokraterna och Magdalena Andersson styrde Sverige.

Herr talman! Vi moderater vill stärka samhällsgemenskapen. Den är inte kravlös. För oss är det enkelt: I Sverige försörjer man sig själv, i Sverige talar man svenska och i Sverige accepterar och efterlever man svenska värderingar. För att människor som kommit hit men av olika skäl ännu inte integrerats ska kunna lära sig svenska, etablera sig på arbetsmarknaden och bli en del av vår samhällsgemenskap behöver vi ha en stram migrationspolitik och en minimal asylinvandring under överskådlig tid.

Herr talman! För oss moderater är det viktigt att migrationspolitiken är rättvis. Människor som kommer till Sverige och anstränger sig och gör rätt för sig ska få bästa möjliga förutsättningar att bli en del av vår samhällsgemenskap. Många av dem som har kommit till Sverige har gjort just detta. De har ansträngt sig och lärt sig svenska, etablerat sig på arbetsmarknaden och blivit en del av vårt samhälle. De ställer klockan varje morgon och går till arbetet för att försörja sig själva och sin familj. De gör fantastiska insatser för Sverige.

Men, herr talman, människor som kommer till Sverige och begår brott eller på andra sätt missköter sig ska utvisas ur vårt land. Den tid då människor som var misstänkta för mord kunde belönas med ett svenskt medborgarskap är tack och lov förbi. Vi moderater vill ha ett rättvist Sverige där ansträngning lönar sig och brott straffar sig. I höst ändrar vi lagen så att brott med strängare straff än böter ska leda till just utvisning. Det blir den strängaste brottsutvisningslagstiftningen i hela Norden. Nu är det slutdaltat med personer som kommer till Sverige och begår brott.

Herr talman! Inom kort kommer riksdagen också att rösta igenom skärpta krav för att få svenskt medborgarskap. Nu är snart den tid förbi då man kunde bli svensk medborgare utan att kunna ett enda ord svenska och utan att kunna någonting om det svenska samhället. På nationaldagen, den 6 juni, införs krav på kunskaper i svenska och samhällskunskap, krav på att man kan försörja sig själv, krav på man ska leva ett skötsamt liv, det vill säga inte begå brott, och krav på att man har bott en längre tid i Sverige för att bli svensk medborgare.

Vi inför snart också en kvalificering till välfärden. Det är inte rimligt att utlänningar kan komma till Sverige och från dag ett få tillgång till ett smörgåsbord av bidrag och ersättningar. Det ska löna sig att anstränga sig och arbeta, och därför inför vi en successiv kvalificering till socialförsäkringen i takt med att man arbetar och betalar skatt i Sverige. Vi inför dessutom ett bidragstak så att det alltid lönar sig mer att arbeta än att leva på bidrag. Det blir också ett aktivitetskrav på heltid för dem som tar emot försörjningsstöd så att de deltar i aktiviteter som gör att de kommer närmare arbetsmarknaden.

Arbetslinjen är en nyckel för att lösa integrationen, och vi är övertygade om att dessa åtgärder kommer att bidra till att fler människor blir en del av den svenska samhällsgemenskapen.

Herr talman! Allt detta är möjligt tack vare Moderaterna och våra samarbetspartier. Vi är nämligen överens om att invandringen måste minska för att vi ska lyckas med integrationen.

Såg ni Vänsterpartiets aprilskämt om att samarbeta med Centerpartiet? På vänstersidan är partierna alltså så oense att de till och med själva skämtar om sitt så kallade samarbete. Och i går rapporterade Expressen att en anonym men tung Skälla sagt: ”Oerhört viktigt att Magda inte samlar ihop de där gökarna i ett lag. Hellre stå över en period till än att ta in högerextremisterna i Centern och knasbollarna i V och MP i en regering. Allra minst på förhand. En sådan skitregering måste vara absolut sista utvägen.”

Detta kan tyckas vara komiskt. Men skrattet fastnar i halsen, för det är såklart väldigt allvarligt. Det skulle innebära stora risker för Sverige om vänstersidan fick makten eftersom de inte har förmåga att komma överens om någonting annat än att öka asylinvandringen.

Socialdemokraterna påstår att de vill ha en stram migrationspolitik, men Socialdemokraterna och deras samarbetspartier, eller vad man nu ska kalla partier som inte vill samarbeta, hade aldrig lyckats genomföra den minskning av asylinvandringen som den moderatledda regeringen har gjort de senaste åren.

Vänstersidan vill öka asylinvandringen. Och inte nog med att Vänsterpartiet och Miljöpartiet säger nej till precis alla skärpningar som den moderatledda regeringen genomför, utan Vänsterpartiet vill dessutom gå tillbaka till den politik som förde Sverige rakt in i krisen 2015, då över 160 000 personer sökte asyl i Sverige under ett år.

Miljöpartiet vill bland annat återinföra permanenta uppehållstillstånd som huvudregel för dem som får asyl, och Centerpartiet vill bland annat ta emot sex gånger fler kvotflyktingar. Detta skulle göra det omöjligt att lyckas med integrationen och skapa ett ännu större utanförskap i vårt land. Det är inte rättvist vare sig mot dem som kommer till Sverige eller mot alla som redan bor här.

Dessutom är vänstersidan regeringsoduglig och kan inte få saker gjorda. I stället för att lösa de problem som de själva har skapat vill Socialdemokraterna nu lägga över ansvaret för integrationen på vanliga svenska familjer. Ens barn ska bussas till skolor i andra områden och användas som kuddflickor för att lösa segregationsproblemen. I stället för att ta itu med de integrationsproblem som de själva har skapat vill Socialdemokraterna i stället sprida ut dem till i dag välmående områden genom att bygga miljonprogram i villaområden.

För oss moderater är det självklart: Människor förtjänar att vara trygga i sina bostadsområden och veta att barnen kan gå till skolan utan att utsättas för brott. Vi ställer inte upp på Socialdemokraternas tvångsblandning.

Herr talman! Valet i höst handlar om huruvida vi ska fortsätta framåt mot ett rättvisare Sverige där ansträngning lönar sig och brott straffar sig eller om vi ska göra en kraftig vänstersväng som riskerar att riva isär vårt land.

Moderaterna har börjat få ordning på Sverige för att minska det stora utanförskapet i vårt land. Vi har begränsat asylinvandringen och därmed skapat bättre förutsättningar för att lyckas med integrationen av dem som kommit hit och ännu inte blivit en del av vår samhällsgemenskap.

Sverige är på rätt väg, men vi är ännu inte framme. Låt oss fortsätta att få ordning på Sverige under fyra år till!

Jag vill avslutningsvis yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande.

(Applåder)

Herr talman! Var det någon som över huvud taget hörde svaret på min fråga i det Ola Möller nu sa? Det var inte ett ord om huruvida Socialdemokraterna har några röda linjer gentemot de aktivistiska strömningar som finns i Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det var inte ett ord om var man drar gränsen för de andra partier som man ju kommer att behöva samarbeta med efter valet.

Inget parti i den här kammaren har i närheten av 50 procent av väljarkårens stöd. Därför måste vi samlas och hitta olika koalitioner för att kunna genomföra vår politik. Därför är det också relevant att få svar på frågan var gränsen går för Socialdemokraterna.

Jag förstår att det finns ganska starka grupper i Socialdemokraterna som är rätt frustrerade över den omläggning av migrationspolitiken som vi nu genomför och som har brett stöd i väljarkåren och hos svenska folket. Vi ska inte särskilja oss från övriga europeiska länder. Vi ska se till att i allt väsentligt ligga på EU:s miniminivå för att inte få ytterligare vågor av asylsökande till just Sverige som gör att vi får svårt att integrera de människor som redan befinner sig här.

Vi vet att det är så, och det är därför vi vet att Socialdemokraterna lägger sig så nära att man till och med i olika mediala rapporteringar kallas det femte Tidöpartiet. Det är inte mina ord, utan det handlar om omröstningsresultat – hur ni röstar, Ola Möller. Det handlar om hur det sett ut här i Sveriges riksdags kammare när ni har röstat i voteringarna om de lagförslag som vi har lagt fram.

Det är därför jag återkommande ställer frågan till Ola Möller och Socialdemokraterna: Vad är det som gäller om olyckan skulle vara framme och de rödgröna partierna skulle få majoritet? Var drar Socialdemokraterna gränsen? Är det fri invandring som kommer att få gälla i Sverige – det Miljöpartiet och Vänsterpartiet helst av allt vill – eftersom man är så sugen på statsministerämbetet? Eller vad kommer att gälla efter valet?

Herr talman! Jag vill inledningsvis säga att jag tycker att det i grunden är bra att Socialdemokraterna, precis som jag nämnde i mitt anförande, i allt väsentligt stöder den moderatledda regeringens förslag vad gäller nya regler för arbetskraftsinvandringen.

Det finns några undantag, som Ola Möller har redogjort för, men det är bra att det i grunden finns ett brett parlamentariskt stöd för det vi nu genomför. I olika rapporteringar framställs det ibland till och med som att Socialdemokraterna är det femte Tidöpartiet när det kommer till migrationspolitiken, eftersom man nu vill lägga sig mycket nära de styrande partierna för att inte väcka misstro i väljarkåren inför valet i höst. Och det förstår jag, för väljarkåren står i allt väsentligt bakom det vi nu genomför.

Med tanke på de replikskiften och all annan debatt som har ägt rum och där Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet ganska kraftigt har redovisat alternativa ståndpunkter – Vänsterpartiet och Miljöpartiet står i princip för fri invandring och ifrågasätter starkt principer för reglerad invandring – finns det dock anledning för väljarna att fundera över vad konsekvenserna blir när Socialdemokraterna ska förhandla med dessa tre partier.

Det är därför jag vid återkommande tillfällen i den här talarstolen har frågat Ola Möller hur det kommer att se ut efter valet om Socialdemokraterna ska bilda majoritet tillsammans med Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet. Ska de till och med ingå i regering alla fyra måste de ju enas om varje förslag de lägger fram på riksdagens bord. Det kommer alltså inte att gå att vara överens bara i några delar, utan vill de komma fram med några förslag på förändringar måste de vara fullt eniga; det är så regelverket ser ut när man sitter i en koalitionsregering tillsammans.

Därför är frågan till Socialdemokraterna kanske något annorlunda formulerad nu än tidigare, men jag skulle vilja veta – och jag hoppas att Ola Möller kan svara på – om det över huvud taget finns några röda linjer för Socialdemokraterna i migrationspolitiken, alltså frågor där man inte kommer att vika sig för Centern, Vänstern och Miljöpartiet.

Herr talman! Jag tycker faktiskt, apropå det Niels Paarup-Petersen tog upp här sist, att vi bör hålla oss till sanningen.

Vi kan titta på hur många som fick arbetstillstånd i Sverige innan de nya reglerna infördes, det vill säga när vi hade ett krav på 13 000 kronor – i praktiken det som Centerpartiet och Vänsterpartiet vill, alltså öppet för alla att komma hur som helst till Sverige. När vi hade den ordningen var det 87 undersköterskor som fick tillstånd att komma till Sverige 2022. Det var 13 sjuksköterskor det året, innan vi gjorde de här förändringarna.

Att stå och säga att hela den svenska välfärden kollapsar för att vi höjer kraven på arbetskraftsinvandring och har ett lönegolv på 90 procent av medianlönen är att fara med osanning. Det är att blanda ihop migrationspolitiken på alla områden. Att människor har kommit hit och sökt asyl och fått tillstånd att vara här för att de helt enkelt har skyddsskäl och sedan har börjat arbeta i välfärden är naturligtvis väldigt bra. Men man blandar ihop detta med arbetskraftsinvandringen. Det är inte samma sak. Tittar vi på statistiken ser vi att det som förs fram i debatten av till exempel Centerpartiet inte stämmer: att den svenska välfärden skulle gå på knäna om vi gör den här förändringen.

Detta handlar om att vi vill få ordning och reda i svensk migrationspolitik – också på arbetskraftsinvandringens område, där vi har sett fusk, missbruk och utnyttjande av människor som kommit till Sverige och fått mycket låga löner. Det gör att vi nu måste ordna upp detta, ställa högre krav, ha bättre kontroll och införa nya typer av straff för dem som missbrukar systemet.

Mot oss och mot denna politik för ordning och reda står bland annat Centerpartiet, som tycker att det ska finnas noll ordning och reda på detta område. Man vill samarbeta med ett vänsterparti som inte står för principen om reglerad invandring. Hur detta ska gå ihop fasar vi för, om olyckan skulle vara framme efter valet i höst.

(Applåder)

Herr talman! Vi moderater tycker att det är väldigt bra att människor kommer hit och bidrar till svensk tillväxt och svensk innovationskraft. Naturligtvis är det så.

Det är därför vi nu lägger om politiken. Från att tidigare ha fokuserat på den lågkvalificerade arbetskraftsinvandringen med alla samhällsproblem vi sett kopplade till den, med parallellsamhällen och andra strukturer som byggts upp när vi haft för låga krav, för lite kontroll och för lite ordning och reda, fokuserar vi nu på den högkvalificerade arbetskraftsinvandringen. Vi lägger om från lågkvalificerad arbetskraftsinvandring och asylinvandring till högkvalificerad arbetskraftsinvandring.

Det är detta som gör att vi nu, som en del i detta paket, landar i att 90 procent av medianlönen är ett bra golv att sätta. Vi ser ju att den högkvalificerade arbetskraftsinvandringen i allt väsentligt når den lönenivån. Därutöver kommer vi att ha möjlighet att införa undantag, till exempel vad gäller vård- och omsorgsyrkena, om det skulle behövas.

Jag har den största respekt för Centerpartiets syn på detta och även för företagen, som naturligtvis vill hitta arbetskraft när det har varit svårt att göra det i Sverige. Men det är också kopplat till en annan fråga, där vi på vår sida i politiken är överens om att nu genomföra den största bidragsreformen i svensk historia. Vi ser till att det lönar sig bättre att arbeta än att leva på bidrag. Vi ställer högre krav på den som lever på bidrag att ta ett arbete och så vidare och närma sig arbetsmarknaden.

Det är klart att det har varit problematiskt att det funnits människor som inte har tagit arbeten som annars skulle ha kunnat bli tillsatta. Det är därför vi gör det här som en paketlösning med övriga reformer, något som Centerpartiet aldrig skulle kunna genomföra med Vänsterpartiet och Socialdemokraterna eller ens Miljöpartiet. Det handlar ju om vilka man samarbetar med i politiken för att se till att det här blir en helhetslösning som är rätt och rimlig.

Jag har som sagt full förståelse för att företagen och näringslivet vill ha så stor flexibilitet som möjligt. Men för oss handlar detta om att se till helheten och att minska missbruket och fusket. Det är därför vi gör detta.

Herr talman! Nu ska vi alltså debattera ny lagstiftning som rör arbetskraftsinvandring – Tony Haddou har gjort allt annat än detta i det här replikskiftet. Jag har stor respekt för att den här frågan väcker mycket känslor, och Vänsterpartiet tycker sig nu ha hittat något som fäster, där man kan vinna billiga politiska poäng.

Men i grund och botten, herr talman, handlar detta om rättsstatens principer. Sveriges riksdag stiftar lag, och vi har oberoende myndigheter och domstolar som tillämpar lagstiftningen. Jag skulle säga att vi i Sverige har en av de mest rättssäkra ordningarna på migrationsområdet i hela världen. Trots detta finns det naturligtvis enskilda delar som vi behöver reformera, och där har vi meddelat att vi kommer att återkomma med lagstiftning som innebär att vi ser över de delar där det helt enkelt inte är rätt och rimligt.

Men i grund och botten handlar detta om att Vänsterpartiet står för något helt annat. Man tror inte på principen om reglerad invandring. Man tror på fullständigt öppna dörrar. Man vill gå tillbaka till den lagstiftning som gällde i Sverige när vi fick över 160 000 asylsökande under ett år, utan några som helst konsekvensanalyser. Vad innebär detta för samhället, kommunerna och skolorna? Vänsterpartiet blundar fullständigt för det. Man låtsas som att man är för principen om reglerad invandring men är det inte.

Jag tycker att det är en relevant ordning att vi nu skärper detta så att Sverige inte sticker ut – att vi lägger oss på en nivå som gör att vi har möjlighet att integrera alla dessa människor som har kommit till Sverige och att vi upprätthåller principen om reglerad invandring. Det är inte ett fritt val att komma till Sverige, utan här har vi regler. I grund och botten är det bara Sveriges medborgare som har ovillkorlig rätt att befinna sig i landet. I övrigt är man här på tillstånd. Har man inte tillstånd får man lämna landet. Det är den ordning vi står för. Där det finns felaktigheter och brister ska vi korrigera dem – självklart är det så.

Herr talman! Jag har den största respekt för enskilda människoöden och enskilda fall. Men det är just enskilda fall som vi inte ska ha några synpunkter på i Sveriges riksdags talarstol. Vi vet inte alla omständigheter i alla dessa enskilda fall som har figurerat i debatten de senaste veckorna. Vi vet däremot att de omständigheter som inte presenteras i ett antal fall kan vara sådana att människor som har fått de här besluten till exempel har levt i Sverige illegalt under ett flertal år. Det tar man inte upp. Det finns olika omständigheter som vi inte alltid känner till, och vi ska därför inte döma i Sveriges riksdag.

Jag står för principen om reglerad invandring; det gör också Moderaterna. Det gör inte Vänsterpartiet och de partier som nu har blåst upp till debatt i dessa frågor. Det rör sig alltså inte om nya företeelser utan om något som har pågått under flera år, sedan vi ändrade reglerna och gick från permanenta till tidsbegränsade uppehållstillstånd. Detta är alltså inget nytt.

Vi tillsatte en utredning för att se om det fanns något vi kunde göra kring detta. Vi har också meddelat att vi nu kommer att återkomma med reformer för att komma till rätta med de problem och avarter som finns när det gäller detta, för att det ska bli mer rätt och rättvist – naturligtvis. Men enskilda fall bör vi inte hantera i Sveriges riksdags talarstolar för att vinna billiga politiska poäng. Det är det jag tycker att Vänsterpartiet håller på med här.

Herr talman! Sverige är ett land byggt på hårt arbete. Det är människor som gått upp tidigt varje morgon för att ta sig till jobbet som har finansierat vår välfärd, skapat vårt välstånd och gett generationer av svenskar möjligheten att leva ett gott liv. Och det är just arbete som ska fortsätta att göra det.

Arbetskraftsinvandring har en viktig roll i det Sverige vi vill bygga. Framgångsrika svenska företag – världsledande inom teknik, life science, industri och innovation – behöver kunna rekrytera spetskompetens från hela världen om den inte finns att tillgå i Sverige. Det är en självklarhet för oss moderater.

Men – och det här är ett viktigt ”men” – ett system som inte är välreglerat är ett system som missbrukas, och det svenska systemet för arbetskraftsinvandring har under lång tid missbrukats på ett sätt som är oacceptabelt. Det kanske tydligaste exemplet på det är Riksrevisionens svidande kritik av spårbytet, som vi avskaffade förra våren. Men även arbetskraftsinvandringen i stort, som vi debatterar i dag, har missbrukats.

Herr talman! Låt mig vara tydlig med vad vi talar om. Under senare år har en omfattande arbetskraftsinvandring förekommit till arbeten i personalintensiva branscher med lägre krav på utbildning, exempelvis städbranschen, restaurangbranschen och assistansbranschen. Dessa branscher är kraftigt överrepresenterade när det gäller missbruk av systemet och utnyttjande av arbetskraftsinvandrare med falska anställningsavtal, handel med arbetstillstånd, skenanställningar och kriminella nätverk som utnyttjar utsatta människor. Det är inte en marginell företeelse, utan det är ett systemfel som vi nu successivt åtgärdar.

Samtidigt finns cirka 360 000 personer inskrivna på Arbetsförmedlingen i Sverige. Det är inte rimligt att människor hämtas från andra sidan jordklotet för att utföra lågkvalificerade jobb när det finns arbetslösa i Sverige som borde kunna ta dessa arbeten. Det är inte en fråga om att vara sträng eller inte. Det är en fråga om sunt förnuft och rättvis konkurrens.

Herr talman! Det betänkande vi nu behandlar innehåller tre centrala delar som vi moderater helhjärtat stöder.

För det första föreslår vi ett höjt lönekrav för arbetstillstånd. Från den 1 juni i år höjs lönekravet till 90 procent av medianlönen, motsvarande drygt 33 000 kronor i månaden. Det är rätt, och det är en reform som Moderaterna drivit länge. Redan 2021 föreslog vi att arbetskraftsinvandring som huvudregel bara ska tillåtas för arbeten med lön över den svenska medianlönen.

Ett höjt lönekrav är viktigt av flera skäl. Det avskräcker oseriösa arbetsgivare som vill pressa ned löner och utnyttja systemet. Det stärker arbetskraftsinvandrarens ställning. Och det skapar bättre förutsättningar för de arbetslösa som redan befinner sig i Sverige att ta de jobb som annars hade gått till lågavlönad arbetskraft från tredjeland.

För det andra inför vi en föreskriftsrätt för regeringen att undanta vissa yrken från lönekravet. Även om undantagen lär vara begränsade gör detta arbetskraftsinvandringen mer flexibel. Särskilt vård- och omsorgsyrkena ska prioriteras i detta undantagsarbete. Regeringen kommer även att få göra det motsatta, det vill säga att föreskriva om att vissa yrkesgrupper inte alls ska beviljas tillstånd. Framför allt gäller detta högriskyrken där det fuskats oerhört mycket, exempelvis personliga assistenter.

För det tredje kriminaliserar vi handel med arbetstillstånd och exploatering av utländsk arbetskraft, och vi inför tydligare möjligheter att vägra arbetstillstånd när arbetsgivaren har påförts sanktioner. Det är åtgärder som länge saknats. Handel med arbetstillstånd har i praktiken fungerat som en inkomstkälla för gängen. Det blir nu brottsligt.

Herr talman! Från den andra sidan i svensk politik hör vi en klagokör. Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet reserverar sig mot det höjda lönekravet. De menar att det skadar svenska företags konkurrenskraft och att fusket inte kommer att minska. Jag delar inte den analysen.

Centerpartiet säger att höjningen leder till att många som bidrar till svenska företags konkurrenskraft inte kan arbeta i Sverige. Men det är tvärtom precis det som är poängen: Den högkvalificerade arbetskraftsinvandringen, som verkligen bidrar till konkurrenskraften, är den vi vill fokusera på när vi sätter ett lönekrav på 33 000 kronor. Det är den mer lågkvalificerade och de mer lättmissbrukade tillstånden vi sätter stopp för.

Vänsterpartiet menar att kravet inte bidrar till minskad exploatering, men Migrationsverkets egna analyser visar att det höjda försörjningskravet från 2023 delvis uppnått detta syfte. Antalet ansökningar om arbetstillstånd har minskat och antalet avslag ökat i de branscher där missbruk är vanligast. Det är ett bevis på att verktyget fungerar.

Svaret kan inte vara, så som Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet vill, att fortsätta som vi alltid har gjort. Då blir resultatet som det hittills har blivit.

Herr talman! Man kan verkligen fundera på hur Socialdemokraterna och Magdalena Andersson ska få ihop sitt regeringsunderlag i fråga om migrationspolitiken och arbetskraftsinvandringen, eftersom åtminstone Socialdemokraterna själva vill framställa sig som strama i de här frågorna. I allt väsentligt röstar man med oss i den moderatledda regeringens reform av arbetskraftsinvandringen i dag. Men hur gör de när de måste samarbeta med V, MP och C?

En kvalificerad gissning är att allt detta kastas överbord när nycklarna till Rosenbad hägrar, om olyckan skulle vara framme efter valet i höst. Sverige kommer att kastas in i ett farligt vänsterexperiment, inte bara i fråga om den ekonomiska politiken med högre skatter för vanligt folk med vanliga inkomster utan också på det migrationspolitiska området.

Så länge Magdalena Andersson får bli statsminister spelar det mindre roll om Nooshi Dadgostar blir finansminister eller Amanda Lind blir migrationsminister. Det vore dåligt för Sverige.

Herr talman! Det finns en princip som genomsyrar Moderaternas syn på arbetskraftsinvandring – eller all invandring, för den delen – och det är att den ska vara bra för Sverige.

Högkvalificerad arbetskraftsinvandring är bra för Sverige. Den stärker vår konkurrenskraft, fyller luckor i kompetensförsörjningen och bidrar till innovation och tillväxt. Den ska värnas och underlättas.

Men lågkvalificerad arbetskraftsinvandring som används för att pressa löner, kringgå arbetsrätten och berika kriminella nätverk är inte bra för Sverige. Den är inte bra för de svenska arbetstagarna, och den är inte bra för de utländska arbetstagare som utnyttjas.

Herr talman! Sverige ska vara det självklara landet för strävsamma och företagsamma människor från hela världen, men det kräver ett system som är rättvist, välreglerat och fritt från missbruk. Det betänkande vi nu röstar om är ett viktigt steg i rätt riktning. Det skyddar de seriösa arbetsgivarna från osjyst konkurrens. Det skyddar de arbetslösa i Sverige som förtjänar en chans på arbetsmarknaden och de utländska arbetstagare som annars riskerar att utnyttjas. Det är ansvarsfull politik – det är moderat politik.

Jag vill därför yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Magnus Resare (M).

Herr talman! Jag vill inleda med att tacka ministern för svaret. Äntligen får Sverige ordning på det migrationspolitiska kaos som Socialdemokraterna ihop med Miljöpartiet och Vänsterpartiet lämnade efter sig. Det spelar roll vilka som styr!

En viktig del i den moderatledda regeringens paradigmskifte handlar, precis som det förslag vi nu diskuterar, om att säkerställa att återvändandet effektiviseras och ökar.

Vad kan ministern säga om regeringens övriga insatser för att öka återvändandet av dem som inte har rätt att stanna i Sverige?

Herr talman! I förra veckan presenterade den moderatledda regeringen ett förslag till en ny ordning för personer med utvisningsbeslut som på grund av tillfälliga verkställighetshinder inte kan lämna Sverige direkt.

Detta är ett välkommet och efterlängtat steg i det migrationspolitiska arbetet för att säkerställa att ett nej faktiskt betyder ett nej. Dagens regelverk har inneburit att personer som ska utvisas, till exempel på grund av att de har begått brott eller för att de utgör ett säkerhetshot, har kunnat beviljas uppehållstillstånd när utvisningen inte har kunnat verkställas omedelbart.

Det har medfört att de här personerna har kunnat fortsätta att leva som vanligt i Sverige med full tillgång till arbetsmarknaden och den svenska välfärden och med fri rörlighet inom Europeiska unionen. Detta är naturligtvis fullständigt orimligt, och det undergräver förtroendet för hela den svenska migrationspolitiken.

Mot den bakgrunden vill jag fråga migrationsminister Johan Forssell: Vad innebär förslaget i praktiken, och vilken effekt förväntar sig ministern av förändringarna?

Fru talman! Jag tänker ställa frågan en gång till. Vad är Miljöpartiets krav för att släppa fram en socialdemokratisk regering, som man själv naturligtvis också vill ingå i och där man vill ha rådighet över alla de tusentals regeringsbeslut som fattas årligen? Vad är Miljöpartiets krav när det kommer till migrationspolitiken för att göra detta?

Jag tycker att väljarna förtjänar att få höra kraven. Det kan inte vara så att Miljöpartiet tillåts stå här och säga att det inte blir någon skillnad om Socialdemokraterna får komma till makten jämfört med när vi samarbetspartier nu styr. Vi vet att det inte kommer att vara så. Vi vet att Annika Hirvonen kommer att kräva stora förändringar av migrationspolitiken. Vi vet att Tony Haddou kommer att kräva stora förändringar av migrationspolitiken. Därför måste vi få svar på frågorna så att väljarna när de går till valbåsen nästa höst vet vad det innebär med miljöpartister och vänsterpartister i en regering ihop med Socialdemokraterna.

Dagens fråga i socialförsäkringsutskottet om solidaritetspoolen – det vill säga att man ska göra antingen en omfördelning av resurser för att hjälpa länder med högt migranttryck, framför allt länder runt Medelhavet, eller en omfördelning av migranter – var huruvida Miljöpartiet kunde ställa sig bakom den svenska linjen om att vi inte ska ta emot några asylsökande från dessa länder med tanke på det höga tryck och den integrationsskuld som finns i Sverige i dag.

Regeringens linje och Moderaternas linje, samarbetspartiernas linje, är att vi inte ska göra det. Medan Socialdemokraterna anslöt sig till detta hade Miljöpartiet en avvikande ståndpunkt. Det här är bara en i raden av alla de delar där Miljöpartiet tycker att vi behöver ha fler asylsökande till Sverige. Det ska vara ett lättare regelverk som gör att tilldragandefaktorerna ökar till Sverige.

I stället för att tala om klimatpolitiken i allmänhet eller den ekonomiska politiken i allmänhet kanske Miljöpartiet kan bemöda sig om att svara på vad man kommer att kräva för att släppa fram Magdalena Andersson som statsminister.

Fru talman! Min jakt på konsumentupplysning, eller snarare väljarupplysning, fortsätter i kväll. Den är ju helt relevant särskilt vad gäller migrationspolitiken, vill jag hävda. I detta behöver man ändå ställa Miljöpartiets politik i kontrast till Socialdemokraternas politik på området.

Socialdemokraterna med Magdalena Andersson i spetsen, och i ett eko i kväll av Ola Möller, säger att man vill bedriva en stram migrationspolitik på EU:s miniminivå. Då hör vi Miljöpartiet föreslå något helt annat. Man föreslår att fler människor ska komma till Sverige. Man vill öka tilldragandefaktorerna till Sverige, och man är inte nöjd med att vi nu har den lägsta asylrelaterade invandringen till Sverige sedan 1985.

Därför tänker jag även till Annika Hirvonen ställa följande frågor: Vad är kraven för att släppa fram Magdalena Andersson som statsminister och Morgan Johansson till ny migrationsminister? Vad kommer Miljöpartiet att kräva att få igenom av sin egen politik?

Jag kan ta ett exempel som vi såg tidigare i dag, när vi i socialförsäkringsutskottet hade överläggning med regeringen om delar i EU:s asyl- och migrationspakt och den efterföljande politik som kommer därav, den så kallade solidaritetspoolen – en pool för att fördela flyktingar över Europa. Miljöpartiet har sagt att man vill se en tvingande omfördelning. Socialdemokraterna vill inte ha tvingande omfördelning av asylsökande i unionen, men Miljöpartiet meddelade att de hade en avvikande ståndpunkt och ville ha en tvingande omfördelning. Är det något som kommer att krävas av Miljöpartiet för att släppa fram Magdalena Andersson som statsminister?

Herr talman! Jag trodde inte att Vänsterpartiets enda idé i politiken var att ingå i Socialdemokraternas maktsfär och idé om makten framför allt. Jag fick inte den känslan när jag hörde Vänsterpartiets partiledare och partisekreterare i förra veckan kräva ministerposter för att släppa fram Magdalena Andersson som statsminister. Jag tänkte då att Vänsterpartiet nog har en viss politik som man kommer att kräva att få genomföra och inte bara nöjer sig med att äntligen få en ministerpost, gud bevare oss. Men vad är politiken, och vad är kraven?

Ola Möller påstår sig företräda Socialdemokraternas så kallade strama linje. Mot detta står Tony Haddous ord om att han inte stöder vare sig de reformer eller det paradigmskifte vi nu genomför. Vad är Tony Haddous ska-krav för att släppa fram Magdalena Andersson som statsminister och Morgan Johansson som migrationsminister? Jag tycker att det är relevant att få svar på den frågan. Det kan inte bara vara att man vill byta regering i största allmänhet, utan någon politik måste man också vilja bedriva.

Tony Haddou behöver därför svara på frågan: Kommer man att gå med på minimal asylinvandring, alltså Socialdemokraternas inriktning? Eller kommer Tony Haddou att kräva ökad asylinvandring till Sverige och lättade regler så att fler människor än i dag kommer till vårt land? Var går Vänsterpartiets linje? Man måste ju kunna samarbeta för att få igenom politik, och Vänsterpartiets enda idé kan inte vara att ingå i Socialdemokraternas maktsfär.

(Applåder)

Herr talman! Jag tänkte att vi ska prata lite grann om Vänsterpartiets migrationspolitik och den politik som man vill bedriva på det utgiftsområde som den här debatten handlar om.

Då kan man se vad Vänsterpartiet gör för olika prioriteringar och vilka aviseringar man gör för den politik som kommer under resterande delen av det här riksdagsåret.

Vänsterpartiet avslår medel när det gäller den kommande propositionen om ett nytt regelverk för uppsikt och förvar. Man avslår medel när det gäller propositionen om skärpta krav för svenskt medborgarskap. Man avslår medel när det gäller propositionen om en ny mottagandelag. Man avslår medel när det gäller propositionen om etableringsboendelagen. Man avslår medel när det gäller borttagande av särregler för avgifter för tandvård för asylsökande och papperslösa. Man avslår medel när det gäller propositionen om skärpta villkor för anhöriginvandringen.

Man vill införa en amnesti för ensamkommande som vistats mer än ett år i Sverige. Man vill höja dagersättningen till asylsökande. Man avslår regeringens begränsningar av asylsökandes rätt till kostnadsfri rådgivning, alltså offentligt biträde. Man avslår medel när det gäller propositionen om skärpt regelverk om utvisning på grund av brott. Man avslår medel när det gäller att genomföra EU:s asyl- och migrationspakt. Vänsterpartiet säger nej till rubbet.

Det finns nu ett stort intresse av att höra vilka delar Vänsterpartiet absolut kommer att kräva för att släppa fram Magdalena Andersson som statsminister och potentiellt Morgan Johansson som återinträdande migrationsminister. Vilka är de röda linjerna i den röda politiken från det röda Vänsterpartiet?

Fru talman! Jag tycker ändå att Ola Möller svävar lite på målet här. Han vill inte beskriva huruvida en ökning av nuvarande nivåer skulle vara en stram migrationspolitik eller inte. Det är klart att omvärldsfaktorer spelar in, men nu har vi alltså den lägsta asylrelaterade invandringen sedan 1985. Det vore bra om Socialdemokraterna kunde garantera att man vill gå i den riktningen.

Jag tror inte att man kan garantera det med tanke på de samarbetspartier som man har att göra med, apropå detta med makten framför allt. Centerpartiet vill att kvotflyktingmottagandet ska öka från 900 till 5 000 personer på ett år och säger nej till att skärpa reglerna vad gäller den lågkvalificerade arbetskraftsinvandringen. Miljöpartiet säger nej till allt som den moderatledda regeringen lägger fram och föreslår. Vänsterpartiet vill återgå till den situation som rådde 2015 när vi tog emot över 160 000 asylsökande och vill dessutom ha generella amnestier.

Hur blir då Socialdemokraternas variant på en stram migrationspolitik? Hur skulle det bli om Magdalena Andersson åter blev statsminister och Morgan Johansson migrationsminister? Den frågan tycker jag att man som väljare verkligen måste ställa sig.

För oss moderater är det viktigt att vi har en minimal asylinvandring under överskådlig tid. Vi påpekade också redan innan Socialdemokraterna, som de hävdar, lade om politiken – redan i maj 2015, när vi såg tendenserna till de problem som sedan kom med den stora asylkrisen – att vi i varje fall behövde börja med att övergå till tillfälliga uppehållstillstånd snarare än permanenta uppehållstillstånd.

Vad var då svaret från Socialdemokraterna vid den tidpunkten? Jo, migrationsminister Morgan Johansson sa: Då är vi ju inte längre människor.

Retoriken att man alltid har varit för den strama migrationspolitiken och att man alltid har varit garanten för denna stämmer inte. Därför är det relevant att ställa de här frågorna till Socialdemokraterna. Därför är det viktigt att skärskåda retoriken och se vilka reformer ni tänker driva och vilka de röda linjerna är mot de övriga i den rödgröna röran.

Fru talman! Socialdemokraternas partiledare och förutvarande statsminister Magdalena Andersson hävdar att hennes parti – som också är Ola Möllers parti, vilket Ola Möller upprepade här – vill bedriva en stram migrationspolitik.

Låt oss då titta på det track record som finns runt detta. Hur var det med Magdalena Andersson som statsminister? Jo, under det sista året i hennes regeringsperiod var det 19 000 asylsökande. Det kallades då för resultatet av en stram migrationspolitik, alltså mer än tre gånger så många asylsökande som i dag.

Därför behöver man ställa sig frågan: Vad innebär detta? Vad är en stram migrationspolitik för Socialdemokraterna? Vi hör ofta orden om att man vill bedriva en sådan, men det är sällan man fyller dem med något om vilka reformer man vill genomföra.

Ska vi tolka det på det sättet att Socialdemokraterna vill ha en tre gånger så hög asylinvandring till Sverige som i dag, det vill säga på samma nivå som Magdalena Andersson kallade en stram migrationspolitik när hon var statsminister?

Fru talman! I grund och botten är det endast svenska medborgare som har obegränsad rätt att befinna sig och röra sig i Sverige.

Det här är inte lätta reformer, men de är helt avgörande för att vi ska kunna återupprätta migrationspolitiken, frågan om en rättssäker ordning och en reglerad invandring. Systemet har utnyttjats, och det har inte fungerat som det var tänkt. Därför har vi tagit bort det. Det är inte enkelt. Det påverkar människor, och det påverkar också dem som har kommit till Sverige och nu funderar på att byta spår. Men det är helt nödvändigt, och därför har vi gjort detta.

Det Annika Hirvonen påstår är något som ofta förekommer i debatten när Miljöpartiet talar om invandring. Det handlar om att Miljöpartiet gör en prövning, en annan prövning än den som Migrationsverket eller domstolarna i Sverige har gjort. Miljöpartiet kan nästan alltid med säkerhet säga att människor som inte har rätt att vara i Sverige egentligen har skyddsskäl, medan vi har flera olika led i svensk myndighetsutövning som har kommit fram till att de inte har skyddsskäl.

Ska vi ha en reglerad invandring måste den som inte har skyddsskäl lämna landet; annars har vi en oreglerad invandring. Om det är det Miljöpartiet egentligen vill ha tycker jag att Miljöpartiet ska säga det. Vi har alltså myndigheter och domstolar som prövar detta. Det är inte riksdagsledamöter eller partier som gör det.

Det här är inte lätta reformer att genomföra, men det är viktiga reformer för att vi ska få ordning på den migrationspolitik som har varit kaosartad, framför allt efter de senaste åtta åren med Socialdemokraterna och Miljöpartiet i regeringsställning.

Fru talman! Det stämmer: Vi moderater står på hårt arbetande människors sida. Vi sänker skatten på arbetsinkomster. Vi sänker matmomsen. Vi sänker skatten på bränsle. Vi har sett till att bränslepriserna kraftigt har sjunkit jämfört med den tid då Miljöpartiet satt vid makten och snarare haussade upp dem i taket. Vi sänker skatten på sparande. Detta gör en skillnad på tusentals kronor per månad för hårt arbetande människor och vanliga familjer. Det är helt korrekt.

Detta med spårbyte – det regelverk som förändrades i våras – innebar att den som fick avslag på sin asylansökan och alltså inte hade skyddsskäl kunde byta spår och i stället få arbetstillstånd och arbeta. Det är ett system som har varit förenat med mycket fusk och problem. Därför har vi tagit bort det. Det innebär också att den som har fått arbetstillstånd på den grunden, alltså genom att man har bytt spår, inte får förlängt tillstånd.

Det innebär inte, vilket Annika Hirvonen vill ge sken av, att någon som har skyddsskäl utvisas ur Sverige. Den prövningen gjordes redan i samband med att man testade asylskälen. Den person som har bytt spår har alltså inte haft några skyddsskäl.

Detta är ett system som har varit mycket problematiskt. Vi står för att vi nu har tagit bort det. Vi återför principen om den reglerade invandringen även vad gäller denna del av migrationspolitiken. Det vill säga: Söker man skydd i Sverige får man det prövat. Har man skyddsskäl får man stanna, men har man det inte får man lämna landet.

Vill man däremot komma till Sverige för att arbeta ska man först ansöka om arbetstillstånd innan man reser in i landet. Det är en ordning som vi tycker är helt rimlig och som jag helt står bakom.

Fru talman! Jag upprepar det jag sa tidigare: Nu är utredningens förslag ute på remiss, och vad remissinstanserna svarar får vi återkomma till när remisstiden är slut.

För oss moderater är det absolut centralt att vi nu genomför de viktiga reformer som kommer, som jag också beskrev i mitt anförande, alltså att vi ser till att effektuera att de som begår grova brott utvisas i större utsträckning än i dag. Detta är något som Vänsterpartiet säger nej till.

Vi tycker också att det är viktigt att skärpa reglerna för medborgarskap, något som Vänsterpartiet också säger nej till. Vi tycker att det är viktigt att vi vidhåller en minimal asylinvandring till Sverige under överskådlig tid, något som Vänsterpartiet också säger nej till.

Vi och Vänsterpartiet har helt enkelt olika prioriteringar och olika ingångar i migrationspolitiken. Vänsterpartiet står för en diametralt motsatt linje jämfört med regeringen och Moderaterna. Utredningen och de olika politiska förslag som finns där kommer vi att få återkomma till.

Fru talman! Det stämmer att en utredning, Miniminivåutredningen, nu har tittat på möjligheterna att göra just det som ledamoten Haddou beskriver, nämligen omvandla permanenta uppehållstillstånd till tidsbegränsade sådana. Utredningen är nu ute på remiss, och vad remissvaren innehåller får vi vänta ytterligare någon vecka med att ta del av.

Jag tycker ändå att det kan vara värt att poängtera att det här inte är Moderaternas viktigaste fråga. Det är en del av Tidöavtalet, för där fanns en uppgörelse om att titta på detta. Vad det sedan landar i får vi återkomma till.

Det viktiga är att vi är förberedda för de olika reformer som skulle kunna komma att genomföras. Därför finns detta med i budgetförslaget.

Med detta sagt är det alltså inget löfte att vi skarpt kommer att återkomma med detta. Det får vi avgöra framför allt mot bakgrund av hur remissinstanserna svarar och hur det ser ut därefter.