Acko Ankarberg Johansson

Fru talman! Jag tackar ledamoten för hans kompletterande frågor.

Det är helt rätt att det förekommer både felaktig förskrivning och brottslig förskrivning, om jag får uttrycka mig så. Fel kan begås av slarv och så vidare, men det kan även finnas annat i bakgrunden. Det måste man förstås också hantera. Felaktig förskrivning måste alltid hanteras på bästa sätt.

Vi har haft ett framgångsrikt arbete med att få ned antibiotikaanvändningen i Sverige. Vi vet att antibiotika är oerhört kraftfullt men att det också har en baksida: Det föder resistens. Antibiotikaresistens är livsfarligt om någon verkligen behöver sin antibiotika och kroppen inte tar emot det. Det får förödande konsekvenser, inte minst för många cancerpatienter som behöver antibiotika.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därför har vi i Sverige arbetat länge med att få rätt användning av antibiotika, men det kan ändå förekomma felaktig, det vill säga för stor, förskrivning av antibiotika. Det är ett område där vi arbetar brett i dag och där vi ligger i framkant. Det arbete som sker kallas Strama och bedrivs med hjälp av statistik och uppföljningar, och jag vill säga att vi faktiskt har kommit ned till bra nivåer. Vi kan på goda grunder säga att vi inte i generella termer har en felaktig förskrivning av antibiotika i Sverige i dag. Vi ligger faktiskt i topp, och det är därför vi har varit drivande för den deklaration som kunde antas av FN i september månad. Jag var på plats då.

Det förekommer dock även brottslig förskrivning, det vill säga att man inte är där för att man vill tjäna hälso- och sjukvården eller hjälpa patienter utan nyttjar vårt system för att tjäna pengar. Precis som ledamoten lyfter är systemet med arbetsplatskoder ett av de sätt man kan använda för att snabbt komma in och kunna använda våra gemensamma pengar.

Problemen är dock ganska stora, för har man en legitimation ska den vara godkänd oavsett var inom EU man har fått den. Det är vi överens om inom EU. Man kan ha fått sin utbildning i ett annat land än Sverige, och i flera av de länderna är den lite mer teoretisk. Det är inte så mycket praktiskt utan mer teoretiskt, och när man väl kommer till Sverige med en sådan legitimation kan det leda till felaktig förskrivning. Det vi har sett just när det gäller den här delen är dock att arbetsplatskoderna används i brottslig verksamhet, vilket är förödande för alla de övriga med en utländsk utbildning som förstås vill göra ett gott arbete i Sverige. De skuldbeläggs, och vi måste absolut se till att inte hamna där.

Vi måste dock även ta itu med dem som faktiskt använder vårt system för brottsliga syften. Problemet är att vi inte får neka dem att förskriva eller att få en arbetsplatskod i Sverige. Så ser nämligen överenskommelsen ut inom EU - vi accepterar varandras legitimationer. Men vi behöver göra någonting, och det är därför vi har bett en utredare att titta på detta.

Det är möjligt att utredaren ser annorlunda på det, men i dag bedömer jag att regionerna har små möjligheter att stoppa detta. De säger själva att det kan vara upp till 10 000 som har en arbetsplatskod men som det inte ens finns ett personnummer på. Vi vet alltså inte vilka de är. Regionerna har ändå känt sig tvingade att så att säga godkänna systemet, och det är likadant för Socialstyrelsen.

Det här visar ju att vi måste ta reda på detta. Vi måste säkerställa att vi vet vem som förskriver, att vi har laglig möjlighet att begära personnummer eller samordningsnummer och att vi kan följa förskrivningen så att man arbetar i enlighet med den evidens som vi använder oss av i Sverige.

Det är ganska många frågor som behöver utredas. Det är därför Anders Ahlsson har fått dem som utredare, för att se vad vi kan göra. Jag tror att vi kommer att behöva göra förändringar i lagar och kanske i förordningar för att komma åt problemet, som är mycket stort i dag.

Jag vill säga några ord om NLL, nationella läkemedelslistan. En enig riksdag har uttalat ganska länge att den är viktig. Regionerna arbetar på så mycket de kan, men de kommer inte fullt ut att klara de lagkrav som gäller för 2025. Vi kommer att behöva gå till riksdagen och be om en viss förlängning. Men jag vill ändå säga att regionerna har ökat takten ordentligt det senaste året för att kunna genomföra detta. Vissa delar finns alltså redan på plats, men som ledamoten säger: Om allt finns på plats kan vi bättre följa detta och kanske få bättre verktyg.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för interpellationen. Det ger belysning åt frågan att vi får diskutera den i kammaren i dag.

Låt mig börja med frågan hur snabbt det kan gå. Ledamoten har rätt i att utredningar tar tid. Jag tycker att det är nödvändigt att de får ta viss tid. Vi är överens om problemet, men när man ska hitta lösningar måste man också värdera dem. Vilka lösningar är bra? Finns det lösningar som är sämre? Vilka konsekvenser får de? Efter en utredning är det också en remisstid. Sedan ska man landa i vad man tycker. Det tar alltså tid. Nu har vi valt att i några delar korta tiden, så att vi kan få svar lite snabbare. Jag vill dock understryka att man inte bara kan läsa i tidningen eller se ett tv-program och sedan fatta beslut. Vi behöver tid på oss att säkerställa att vi vidtar kloka åtgärder.

Precis som ledamoten säger är det klart att det här har varit känt ganska länge. Jag minns att Ivo lämnade en lista till den tidigare regeringen med 40 punkter som skulle åtgärdas, men det har varit en pandemi. Det finns i någon mening skäl till att allt inte kunde göras under pandemin. I stället är det ganska många åtgärder som vi behöver vidta nu, och det gör vi på bred front.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det som också är problematiskt är att det inte bara är läkemedelsbrist i den meningen att läkemedel används till fel saker. Låt mig använda begreppet semaglutid i stället för namnen på olika produkter, fru talman, för semaglutid är det verksamma innehållet i läkemedlet. Semaglutid har visat sig vara väldigt effektivt mot ganska många sjukdomar, inte bara diabetes typ 2 eller obesitas. Det finns många fler sjukdomar som man kan se att det är verksamt mot.

Det har gjort att de företag som producerar de här läkemedlen inte hinner med att producera den mängd som folk vill köpa eller som man vill förskriva. Det görs ju på olika sätt i olika länder; ibland kan de köpas över disk, och ibland behöver de förskrivas - som i Sverige. Företagen har alltså inte hunnit med att producera de läkemedel som har behövts. Det kanske också är skälet till att det förekommer falska läkemedel på nätet. I värsta fall riskerar människor att drabbas oerhört hårt av ohälsa eller skador från läkemedel som inte är kontrollerade och korrekta. Det är viktigt att agera också i den delen, vilket vi gör.

Bristsituationen beror alltså dels på att företagen inte hinner producera de läkemedel som behövs, dels på att Europas konkurrenskraft är för dålig. Jag vill gärna lyfta den delen i diskussionen i dag, för oavsett vilken president som hade vunnit valet i USA tror jag att presidenten hade värnat USA. Det är inget konstigt att man vill värna sitt eget land, men USA är ett land som har ställt upp handelshinder gentemot andra delar av världen och även arbetat med statsstöd. Det är en utmaning inte bara för Sverige utan även för Europa.

Nu behöver Europa samla sig i en konkurrenskraftig läkemedelslagstiftning som gör att vi får produkter på marknaden i Europa. Där är jag väldigt orolig, men jag är glad över den breda politiska enighet vi har i Sverige om att vi ska stärka konkurrenskraften genom en god läkemedelslagstiftning. Jag tror därför att det kommer att vara en beståndsdel i det framtida arbetet för att säkerställa att vi har den goda tillgång på läkemedel som patienter behöver, fru talman.

När det gäller vad vi gör här och nu: Läkemedelsverket kan vid bristsituationer redan nu uppmana - inte tvinga, men uppmana - förskrivande att tänka på vilken indikation det handlar om. Det går de återkommande ut och gör vid olika slags bristsituationer. Jag vill därför ändå säga att Läkemedelsverket använder sina verktyg fullödigt i dag. Det vi vill är dock att ge dem fler verktyg, och vi vill också ge Ivo fler verktyg att agera när man upptäcker felaktigheter och när man faktiskt behöver gå skarpare fram.

Jag bedömer därför att vi ändå har många åtgärder på gång, fru talman. Det handlar både om det man kan göra nu, på kort tid, och om den utredning som verkar.

Fru talman! Mikael Dahlqvist har frågat mig hur min plan ser ut för att lösa felaktigheter och oegentligheter inom förskrivningen av läkemedel samt vad jag är beredd att göra nu.

Inledningsvis vill jag framhålla att regeringen och jag själv är väl medvetna om de utmaningar som belysts av Uppdrag gransknings program om Ozempic. Det handlar, precis som Mikael Dahlqvist lyfter, bland annat om felaktigheter inom förskrivningen av läkemedel, där vi ser en växande problematik med oseriösa eller kriminella aktörer. Men problembilden är större än så. Vi har sett en ökning av olagliga och förfalskade läkemedel och illegal läkemedelsförsäljning via falska nätapotek. Dessa är en del av den kriminella ekonomin och en inkomstkälla för organiserad brottslighet. Vidare sätter programmet även ljus på den ökade problematiken med bristsituationer avseende läkemedel. Om vi tar exemplet med Ozempic har det återkommande varit restnoterat sedan 2022. Alla dessa problem tar regeringen på största allvar och arbetar aktivt med.

Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, har en viktig roll i att förhindra och motverka välfärdsbrottslighet inom hälso- och sjukvården, tandvården och omsorgen. Inom ramen för sitt tillsynsuppdrag har Ivo befogenheter att förbjuda vissa verksamheter inom vård och omsorg och återkalla tillstånd, så att oseriösa eller kriminella aktörer inte tillåts fortsätta vara verksamma. Tidigare i år gav regeringen Ivo två olika uppdrag för att förstärka tillsynen mot välfärdsbrottslighet inom hälso- och sjukvården och tandvården respektive omsorgen. För att kunna genomföra uppdragen har myndigheten tilldelats totalt 14 miljoner kronor för 2024.

Ivo kan fatta beslut med kritik mot en enskild förskrivare men har ingen möjlighet att förena ett sådant beslut med ett föreläggande eller ett förbud. Vidare finns det begränsningar i den tillsyn över läkemedelsförskrivningar som Ivo kan utöva. Riksrevisionen påtalar bland annat i sin rapport om läkemedelsförskrivningar att Ivo saknar möjlighet att använda sig av de uppgifter som behövs för att kunna genomföra en riskbaserad egeninitierad tillsyn.

Den 12 september 2024 gav regeringen därför en utredare i uppdrag att utreda vissa frågor om dokumentation, begränsningar och tillsyn avseende läkemedelsförskrivningar (dir. 2024:82). Syftet med utredningen är att säkerställa att det finns ett system som motverkar felaktiga läkemedelsförskrivningar samt förhindra att offentliga medel går till kriminella och oseriösa aktörer. Utredaren ska bland annat analysera om Ivo behöver fler uppgifter om förskrivningar av läkemedel för att kunna bedriva en mer effektiv tillsyn, se över tillsynen över läkemedelsförskrivningar som belastar läkemedelsförmånerna samt analysera om det finns behov av att kunna begränsa förskrivningsrätten och även rätten att expediera läkemedel vid bristsituationer. Uppdraget ska slutredovisas senast den 12 mars 2026. Givet den ökning av bristsituationer för läkemedel som vi har sett på sistone har regeringen dock valt att tidigarelägga redovisningen av den del av uppdraget som handlar om att begränsa förskrivning och expediering av vissa läkemedel vid bristsituationer. Uppdraget i den delen ska i stället redovisas redan den 15 april 2025.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Felaktiga eller oegentliga förskrivningar riskerar också att leda till rest och bristsituationer inom läkemedelsförsörjningen. Inom detta område har regeringen vidtagit ett stort antal åtgärder. Säkerställd tillgång till läkemedel är numera även en punkt i Tidöavtalet för att arbetet med att öka förmågan att förebygga och hantera rest- och bristsituationer i fråga om läkemedel ska fortsätta. I maj 2023 gav regeringen Läkemedelsverket i uppdrag att förebygga och hantera rest- och bristsituationer i Sverige. Myndigheten ska kartlägga, analysera och föreslå åtgärder som syftar till att förebygga och hantera rest- och bristsituationer avseende läkemedel för den svenska marknaden. Den 1 juli 2023 trädde även lagändringar i kraft som ska stärka försörjningsberedskapen och därmed också förhindra eller minska konsekvenserna av bristsituationer. Regleringen innebär bland annat en möjlighet att ta ut sanktionsavgifter av läkemedelsföretag som inte anmäler försäljningsuppehåll på föreskrivet sätt och en lagerhållningsskyldighet för öppenvårdsapotek.

För att motverka ökningen av olagliga och förfalskade läkemedel har regeringen i dag gett Läkemedelsverket i uppdrag att göra en fördjupad kartläggning och analys av förekomsten av och problematiken kopplad till köp av läkemedel utanför den legala handeln. I uppdraget ingår även att analysera och föreslå relevanta och kraftfulla motåtgärder samt informera allmänheten och relevanta myndigheter och aktörer om riskerna med falska läkemedel och apotek. Syftet med informationskampanjen är att öka insikten om de stora hälsoriskerna med att köpa falska läkemedel och öka kunskapen om att endast apotek med den godkända apotekssymbolen ska användas.

För att avsluta där vi började, med Ozempic, som är avsett för behandling av vuxna med otillräckligt kontrollerad typ 2-diabetes men som används utanför indikation för patienter med övervikt, vill jag även kort nämna det uppdrag som regeringen har gett till Socialstyrelsen att kartlägga, analysera och utvärdera vården vid folksjukdomen obesitas. Den ökade förskrivningen av Ozempic för viktnedgång belyser de stora behov som finns hos obesitaspatienter, och målsättningen är att detta uppdrag i förlängningen ska leda till bättre vård för den patientgruppen.

Med det vill jag tacka Mikael Dahlqvist för frågorna. Jag ser fram emot debatten.

Fru talman! Tack, alla ledamöter, för engagemanget!

Det är helt nödvändigt att Sverige är engagerat när människor drabbas antingen det handlar om Sudan - hoppas att även det får debattid i kammaren - eller Ukraina eller Gaza. När det gäller Gaza är det knappt möjligt att ens berätta hur situationen är, men jag tycker att ledamoten Rågsjö väl beskriver hur det ser ut för människor i Gaza just nu.

Vad man säger är att det enda som betyder något är att ett fåtal patienter, som ju är vad det handlar om, kommer till Sverige. Det är bara det som räknas, inte alla de tusentals som Sverige hjälpt genom det stöd vi ger till olika ideella organisationer och FN-organ som verkar på plats. Detta saknar betydelse.

Att vi väldigt snabbt gick in med pengar, först till livsmedel men nu också till sjukvårdande behandlingar, det saknar betydelse. Det är ingen som diskuterar nivån på det vi gett - över en halv miljard. Det spelar ingen roll. Men om vi skulle gå in med hjälp till medicinska evakueringar till ett fåtal, då är vi bra.

Det är en märklig diskussion, för det är så många drabbade just nu i Gaza. Det måste vara hjälp till tusentals som gäller. Vi måste göra de rätta insatserna. Det kommer att skifta från vecka till vecka, för det handlar om att vi behöver få en omedelbar, uthållig vapenvila, inte bara en tillfällig paus som det har varit några gånger, så att vi kan komma in och på riktigt ge stöd och hjälp på bästa sätt. Det arbetet sker i diplomatiska kretsar och länder emellan.

Det vi diskuterar i dag är sjukvård. Sverige kommer att hålla i stödet till de civila som drabbas i Palestina. Vi kommer att göra vårt allra bästa för att ge så mycket stöd som möjligt.

Frågan om medicinsk evakuering kan återkomma. Just nu bedömer Sverige att det inte har varit möjligt att få någon större effekt av det. Att som Norge säga att man tar emot, och så kommer ingen, månad efter månad - att alltså utlova något som inte kan genomföras - ger inte hopp till Palestinas eller Gazas sjukvårdsarbete.

Den dagen vi kan komplettera vår insats med medicinska evakueringar ska det vara för att det kan genomföras. Personerna måste också ge sitt medgivande till att komma till Sverige.

Tack till ledamöterna för debatten! Tack för ert engagemang!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Ledamöter! Om man säger att hjälpen inte når fram, menar ni då att Unicef och UNFPA, som är befolkningsprogrammet som framför allt har vårt uppdrag att jobba med nyfödda, mödravård och förlossning, försnillar pengarna? Nej, de använder dem. Tusentals människor har fått hjälp genom den över halva miljard som vi har sänt dit. De får hjälp genom de pengar vi ger.

Karin Rågsjö säger att regeringen inte har några ambitioner att ge hjälp på plats. Så sa ledamoten uttryckligen, och det går att hitta i protokollet så småningom. Jo, vi gör just det - för mer än en halv miljard.

Nu måste Sverige steppa upp, sägs det. Ja, vi är en av de största bidragsgivarna, inte bara i det vanliga kärnstödet som är nödvändigt att ge till Palestina. Senast jag tittade - det kan ha justerats de senaste dagarna - var vi sedan i oktober förra året den femte största givaren av stöd inom EU.

Vi är en av de största bidragsgivarna därför att vi måste ge hjälp. Det är helt nödvändigt att göra detta. Det går inte att lämna det palestinska folket i sticket.

Att påstå att Sverige inte steppar upp är bara helt fel. Det ledamöterna ber om är att Sverige ska ta emot ett fåtal patienter. Låt mig därför lyfta exemplet Ukraina, fru talman. Det har betydelse, för visering gäller. Jag har varit med om medicinsk evakuering. Jag har varit på den hubb som tar emot dem. Jag vet i detalj precis hur det går till, från alla våra myndigheter som är på plats. Visering måste också skötas, och därför har massflyktingdirektivet underlättat. Det är knepigt att EU-kommissionen inte har lyft den frågan, vilket krånglar till det. De måste nämligen söka asyl och bli kvotflyktingar. Det kommer vi att lösa. Men det är ju de andra sakerna som är svåra för oss.

Nu har vi att välja. Kommer vi att kunna möjliggöra medicinska transporter? Våra kollegor i EU tycker att det är svårt. Det handlar bara om 45 hittills. Då har vi att välja: Ska vi fortsätta med den hjälp som vi ger till tusentals, eller ska vi lägga tid och energi på att göra någonting annat?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ulrika Westerlund sa att regeringen säger att det är för dyrt. Det har vi aldrig sagt. Jag har aldrig sagt att vi inte har kapacitet att ta emot. Det har inte varit ett enda sådant ord från mig, för jag vet att Sveriges sjukvård alltid ställer upp med det man kan. Det finns ingen diskussion. Det har vi aldrig sagt. Plocka gärna fram det citatet!

Jag blir irriterad när man påstår saker som inte är sanna. Det ni kunde diskutera är om vi ger för lite pengar till Palestina just nu. Det är en relevant diskussion som vi alltid behöver ha. Hur mycket ska vi ge i stöd och på vilket sätt? Ger vi till rätt FN-organ? De flesta vi ger till är FN-organ, och vi ger också till några andra ideella organisationer, till exempel den norska Flyktninghjelpen. Det kan vi ha en diskussion om. Använder Sida rätt organ? Det är alltid en relevant diskussion. Jag har också frågat organisationer på plats om de ser att hjälpen når fram eller om den försvinner. Jo, det finns hjälp, men vi behöver mer, säger de. Där är vi helt överens.

Vi i Sverige gör vår del, och vi tänker fortsätta att göra det eftersom det är helt nödvändigt.

Framöver hoppas vi lägga fokus på den hjälp som hjälper många tusentals i stället för att enstaka ska komma till Sverige. Det är en eller två i veckan från Ukraina. Det är vad det handlar om. Vi har hittills tagit emot 202 sedan februari 2022. Vi tar aldrig emot någon på sommaren, för MSB ställer in alla medicinska evakueringar då. En tredjedel är skadade i krig, övriga är cancerpatienter. Det är ett fåtal som kommer den vägen, och jag är därför lite osäker på uppgifterna som ledamoten Westerlund fått från Aleris.

Jag vill också vända mig emot dem som säger att vi tar emot för att det är bra träning för våra sjukvårdsarbetare. Vi tar inte emot av de skälen. Vi tar emot för att människor behöver hjälp och medicinsk vård. Det är också skälet till att vi ger hjälp på plats. Vi gör det inte av egna skäl, utan vi gör det för att man har en humanitär insats och vill att människor ska få vård på allra bästa sätt.

Vi kommer att fortsätta att prioritera stöd till alla civila som drabbas i krig. Gaza är en av de värsta platserna att befinna sig på just nu, och därför måste vi hålla i det stödet.

Fru talman! Tack, alla debattörer som är med i den här väldigt viktiga debatten!

Jag förutsätter att utrikespolitiken tas i en annan debatt, för det här handlar om sjukvårdsfrågor. Låt oss koncentrera oss på det som är mitt ansvarsområde. Men det behöver ändå sägas att utrikesministern har varit väldigt tydlig med att man inte får bomba sådant som ingår i den humanitära rätten. Man får aldrig bomba sjukhus eller ambulanser. Det spelar ingen roll var i världen det är.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta är en röd linje som vi har levat med tidigare. Mitt i alla hemska krig som pågår har man ändå något slags regler att förhålla sig till. Tidigare tyckte jag att det närmast var konstigt att man kunde ha regler i ett krig, men det är faktiskt helt nödvändigt att ha det. Reglerna har överträtts här. De har överträtts på andra håll. Det är aldrig acceptabelt.

Det är också därför som Sverige har valt att inte smita undan utan att säkerställa att vi ger det som är allra mest akut. Man behöver hjälp på plats, för man kommer ju inte ut ur Gaza eftersom det är stopp vid utgångarna. Man kunde komma ut i början av perioden, men det är väldigt svårt att komma ut i dag. Det är därför FN-organen finns på plats.

Jag blir väldigt förvånad när ledamöter ifrågasätter om FN-organen använder sina pengar till det de ska. Är det ledamöternas uppfattning att de FN-organ vi skickar pengar till försnillar pengarna? Det är inte regeringens uppfattning.

Vi stöder FN-organen på plats. Ledamot efter ledamot har frågat: Kommer pengarna fram? Gör de någon nytta? De 540 miljoner vi hittills har gett, utöver kärnstöd, är helt nödvändiga, för det är väldigt svårt att ge hjälp på annat sätt. Vi har också bistått egyptiska myndigheter, som har gjort och gör väldigt mycket. Inte minst har de tagit emot den sjukvårdsmateriel som används varje dag - ventilatorer, läkemedel och mycket annat.

Det vi ger till FN-organen handlar just om sådant som måste ske på plats, som förlossningsvård och neonatalvård. Det är patienter som inte kan skickas bort i en medicinsk evakuering.

Jag är glad över att det finns länder som har lyckats med evakueringen, men de är väldigt få, vill jag säga. Inom EU arbetar vi genom EU:s civilskyddsmekanism. Jag vill bara påpeka att den inte aktiverades av kommissionen i våras, utan det tog ganska lång tid innan den aktiverades. Det var en brist, men nu är det åtgärdat.

Sedan september har evakueringen inom EU börjat ske. Det är fem länder som har gjort det, och det är 45 evakueringar som har skett. Det är ganska få i förhållande till behovet. Det måste ändå understrykas.

Det innebär att det finns svårigheter med evakueringen. Vi måste veta namnet på patienten. Vi måste ha samtycke från föräldrar, för det är många barn som vi skulle behöva ge hjälp. Det har varit stora svårigheter för grannländer att få detta till stånd. I något fall har det tagit så lång tid att eftersöka uppgifter att barnet inte längre har behövt den vård som efterfrågats.

Det finns en skillnad i förhållande till Ukraina. Där har vi ett massflyktsdirektiv på plats. EU har inte aktiverat något sådant när det gäller Gaza, vilket gör det väldigt svårt.

Men det allra viktigaste när vi vet att det inte fungerar att göra en medicinsk evakuering i stor skala är att ändå göra det vi kan. Vi har inte fattat beslut om att inte göra några medicinska evakueringar. Det finns inget sådant beslut. Hela tiden följer vi situationen och utvecklingen på riktigt, vecka för vecka, och den dag det blir möjligt att ha medicinska evakueringar som fungerar och får effekt - alltså att den som behöver vård får hjälp genom en medicinsk evakuering - kommer också Sverige att kunna bistå. Men så länge de förutsättningarna inte finns blir det inget gjort. Norge har nämnts här. De har fortfarande inte tagit emot en enda.

Jag tycker inte att det känns bra att länder utlovar medicinsk evakuering och sedan inte gör något. Den dag Sverige säger att vi kan göra det ska vi också ha på fötterna så att det kan bli verklighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Tills vidare tänker vi fortsätta att ge allt stöd vi kan till FN-organen på plats. De finns och verkar både inne i Gaza och utanför för att ge bästa vård just nu. Vi följer detta varje vecka, och vi kommer att återkomma längre fram.

Fru talman! Karin Rågsjö har frågat mig varför jag och regeringen inte vill ta emot patienter från Gaza i akut behov av vård och varför jag och regeringen är beredda att bistå med sjukvård till människor från Ukraina men inte från Gaza.

Den katastrofala humanitära situationen i Gaza kräver en omedelbar och varaktig vapenvila. Regeringen stöder de pågående ansträngningarna för att åstadkomma ett eldupphör i Gaza, ökat humanitärt tillträde och ett frisläppande av gisslan.

Israel måste göra mer för att följa den internationella humanitära rättens regler om att skydda den civila befolkningen. Detta har regeringen tydligt framfört till den israeliska utrikesministern vid flera tillfällen.

Den centrala frågeställningen för mig som sjukvårdsminister är hur Sverige på bästa sätt kan bidra till ett minskat mänskligt lidande i området.

Sverige är sedan tidigare en stor kärnstödgivare till alla humanitära nyckelaktörer på plats. Jag är stolt över det faktum att Sverige därutöver har ökat sitt humanitära bistånd till Gaza med över 540 miljoner kronor sedan oktober 2023. Sverige har till exempel gett extra stöd till Unicef, som bistår barn och familjer med hälso- och sjukvård och socialt stöd, samt till UNFPA, som arbetar med livräddande förlossningsvård, mödrahälsovård och vård av nyfödda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därtill har regeringen gett relevanta myndigheter i uppdrag att genom EU:s civilskyddsmekanism donera medicinteknisk materiel och sjukvårdsmateriel, vilket hittills resulterat i att Sverige donerat efterfrågat sjukvårdsmateriel till Egypten, som tar emot patienter från Gaza. Sverige har också sekonderat experter till bland annat WHO och Unicef för att bistå i den humanitära responsen.

Regeringen kommer att fortsätta stödja den humanitära responsen i Gaza. Med det vill jag tacka Karin Rågsjö för frågan, och jag ser fram emot debatten.

Herr talman! Tack till Sofia Amloh och alla andra ledamöter som deltagit i debatten, både de som interpellerat och alla övriga!

Jag instämmer helt med vad ledamoten Amloh säger om att det är inflationens konsekvenser som har varit och är oerhört tuffa för sjukvården. Det är ju inte sjukvården i sig som har åstadkommit de här problemen. Det är inflationens konsekvenser som har gjort att det varit tufft.

Därför var regeringens besked helt nödvändigt. Jag har återkommande sagt, och det går att gå tillbaka och se i riksdagens redovisning av debatten, att regeringens besked - statsministern ingår i regeringen - var att vi ger pengar som gör att man inte behöver säga upp personal. Det tydliga beskedet när vi berättar om pengarna - det står också i budgeten - är att man ska använda pengarna så att man inte behöver säga upp personal.

Man har ändå hörsammat det väldigt väl. Vi har gett pengar för betydligt mer personal än de kanske 1 000 som nu löper risk att sägas upp. Vi har gett rejält med pengar för att regionerna ska slippa säga upp personal, men vi kommer ändå att ha tappat den personal som har sagts upp. Där kommer det att vara besvärligt. Det är kanske fyra eller fem regioner som gör detta, men det kommer att få stora återverkningar där. Även om flertalet inte alls gör besparingar eller behöver göra varsel och uppsägningar påverkar det sjukvården.

Därför har det varit nödvändigt att ha sektorsbidraget under den här perioden. Vi förlänger det nästa år. Trots att SKR bedömer att regionerna kommer att gå med plus nästa år lägger vi 2 miljarder. Sektorsbidraget har inte funnits förut. Vi lade till det för att klara årets konsekvenser av inflationen, men vi behåller det även nästa år.

Vi var i maj tillbaka på 100 procents vårdkapacitet när det gäller operationer och besök jämfört med tiden före pandemin. Det var en fantastisk upphämtning. Sommaren och konflikten har påverkat, men nu gäller det att hitta former för att förbättra arbetsmiljön och arbetsvillkoren så att patienterna återigen kan få den vård de behöver. Och glöm inte att personalen gör storartade insatser varje dag!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi måste säkerställa att det fungerar för både personal och patienter. Det är då vi har en jämlik hälso- och sjukvård.

Tack så jättemycket för debatten!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Den parlamentariska kommittén kommer alldeles säkert att lämna sitt förslag enligt tidtabell någon gång i maj-juni. Då får vi se vad de föreslår. Tidöavtalet visar också på ganska många gemensamma nationella insatser för sjukvården.

Låt mig berätta för er att vi hade lika många i kö till operation och till ett första besök hos specialist hösten 2022 som hösten 2023. Det hände alltså inte så mycket det första året som vi var med. Men fram till i maj i våras hade antalet personer i kö sjunkit med 100 000 - en jätteinsats av sjukvårdens medarbetare som kunde minska köerna.

Sedan kom sommaren, och personalen måste ha semester. Vi hade också en konflikt på arbetsmarknaden. En konflikt är ju till för att ge effekt i verksamheten, så det är klart att det har påverkat. Köerna har därför gått upp igen.

Det visar att det krävs ständiga åtgärder, och det måste kopplas till medarbetarnas arbetsmiljö och kompetensförsörjningen. Därför har vi en utredning som kommer med förslag om detta den 2 januari. Jag ser fram emot den, och framför allt ser alla patienter fram emot att få den vård de behöver.

Herr talman! Tack, ledamoten, för en viktig fråga, precis som ledamoten väl beskriver!

Just att det blir nya saker som man börjar använda som berusningsmedel gör att vi måste vara snabba från regeringens sida. Socialminister Jakob Forssmed är det. Det gäller inte minst klassificering av nya narkotiska preparat så att man snabbt kan se till att få det stöd man behöver för att kunna ingripa.

När det gäller lustgas behöver vi en helt ny lagstiftning. Det är också därför det fanns med i utredningen, precis som ledamoten nämner. Vi behöver ett regelverk.

Utredningen har varit ute på remiss. Som med alla utredningar måste vi nu sammanfatta. Vad tyckte utredningen? Vad säger remissinstanserna? Socialministern och regeringen kommer att återkomma med förslag.

Det är nödvändigt att vi hittar åtgärder. Men de måste vara verkningsfulla, och de måste gå att använda ute på fältet. Regeringen återkommer i en mycket viktig fråga.

Herr talman! Tack, ledamoten, och speciellt tack till Vansbro! Jag var där i måndags på besök. Jag hade en fantastisk dag i Vansbro, mötte primärvården och såg kommunens arbete. Det var precis vad man behöver för att veta hur det är i en vanlig kommun som har jättetuffa villkor. Det är en glesbygdssituation för en väldigt stor del av Vansbro. Det var ett så bra besök i måndags som jag tar med mig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Det ledamoten lyfter fram är det som vi har diskuterat tidigare i dag i interpellationsdebatten. Regionerna har ofta anställt fler som jobbar administrativt än som jobbar vårdnära. Statistik från Vårdförbundets tidning Vårdfokus visar detta. Det har regeringen lyft fram många gånger.

Totalt behöver kanske regionerna göra förändringar i vilka medarbetare de har och prioritera dem som jobbar kliniskt nära vården, vårdpersonalen, där de finns. Det är regeringens uppfattning. Det är dem vi behöver värna, och det är dem vi vill behålla.

Men det kan kanske vara befogat att göra förändringar på andra håll. Det är inte för att de gör ett dåligt jobb utan för att vi måste säkerställa att vården fungerar. Det är prio ett.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för en riktigt viktig fråga. Lyckas vi bygga ut primärvården så att människor får en fast läkarkontakt kommer vi att öka både kvaliteten och effektiviteten i hela sjukvården. Det är alltså oerhört väsentligt.

Ledamoten slarvar dock med siffrorna - ja, ursäkta, men så är det - när hon säger att sektorsbidraget är något som skulle vara permanent. Det var ju tillfälligt för att klara inflationen, som är borta nästa år. Ändå bibehåller vi 2 miljarder i stöd till regionerna. De får dessutom 25 miljarder lägre kostnader med det här pensionsavtalet, eftersom inflationen har gått ned. Det vi gör, behåller och ökar är alltså 3 ½ miljard till primärvården nästa år. De pengarna kommer att behövas.

Herr talman! Jag tackar ledamoten Sundin för frågan. I debatten som vi nyss haft har det tydligt framgått, även från de ledamöter som företräder olika regioner, att det är färre än 1 000 personer som nu riskerar att sägas upp. Jag är mycket tacksam över att regionerna använder de pengar som regeringen har anslagit. Sammantaget har vi gett ett sektorsstöd på 9 miljarder för att klara konsekvenserna av inflationen och pensionsavtalet. Det motsvarar mer än 10 000 medarbetare med sjuksköterskelön. Regionerna har verkligen använt de pengar vi gett dem för att minska risken för varsel och uppsägningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Även om jag önskar att alla hade varit kvar är det betydligt färre än vad vi riskerade vid årets början. Vi har verkligen gett förutsättningar till regionerna att kunna behålla vårdpersonal och dem som jobbar kliniknära.

Precis före ajourneringen inför frågestunden var det i debatten en ledamot från Socialdemokraterna som sa: Vi har anslagit de resurser som behövs. Man anslår 2,7 miljarder mer än regeringen till sjukvården. Utgör detta hela skillnaden mellan bra och dåligt? Ledamoten Sundin får gärna svara på det.

Fru talman! Ja, hur ser det ut i sjukvården när situationen för regionerna är så svår till följd av inflationen? I augusti 2022 hade vi lika många operationer som hösten 2023. Under det första året av vår regeringstid skedde alltså inte någon större förändring när det gällde att kunna åstadkomma operationer eller första besök i specialiserad vård. Men fram till i våras, i maj 2024, var det en minskning med nästan 100 000 i köerna. Det skedde alltså en rejäl förstärkning och förbättring när det gällde att korta köerna tack vare medarbetarna i hälso- och sjukvården.

Sedan har vi en svårare situation nu. Dels har vi haft sommarsemestern, dels en konflikt på arbetsmarknaden. Den får konsekvenser, och det är ju meningen med en konflikt. Det är alltså inget konstigt.

Nu är vi tillbaka i svårare tider. Jag vill ändå visa på att det går att korta köer. Det kräver att man satsar på personal och att personalen har möjlighet till goda arbetsvillkor och god arbetsmiljö. Regionerna presterade en förkortning av köerna med 100 000 under ett års tid. Det går alltså att komma åt detta.

Det är också ambitionen från regeringens sida med det uppdrag vi nu har gett till en särskild utredare: att komma fram till hur vi på en kortare tid gemensamt kan korta köerna i landet så att vi inte får undanträngningseffekter. Sådana uppstår ofta när regionerna prövar på egen hand. Hur kan vi göra detta? Utredaren kommer med sitt förslag i början på nästa år, och då får vi se vad regionerna och utredaren gemensamt kan komma fram till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Personalen är helt nödvändig för att lyckas med det man gör. Därför var det angeläget för regeringen att vi kom med det särskilda sektorsstödet när vi själva hade räknat fram vilka risker som finns hos regionerna.

Fru talman! Man kan fundera på vilken del av regeringens områden som får mest stöd i en krissituation. Det faktum att sjukvården ensam får 9 miljarder i ett extra stöd till följd av inflationen kan väl inte bero på att den är underprioriterad, utan tvärtom.

Helt vid sidan av alla budgetprocesser meddelade vi att det blir 6 miljarder extra till sjukvården till följd av inflationen och de pensionsavtal regionerna har, vilket motsvarade löner till 7 000 sjuksköterskor. Vi kan se att det har gett effekt, även om regeringen inte kan styra över regionerna. Om vi skulle göra det - om antingen jag eller statsministern skulle säga att ni inte får göra si eller att ni måste göra så - vore det ministerstyre. Då skulle vi hamna i KU, och det på goda grunder.

Men vi kan ge regionerna förutsättningar, och det har regeringen gjort. När vi nu ser att det är betydligt mindre personal hade jag ändå önskat att varenda en vore kvar i regionerna. Just nu riskerar någonstans upp till 1 000 personer att varslas eller sägas upp. Men det är inte i närheten av de tal som vi såg i början av året. Regeringens stöd, och regeringens extra stöd, har ändå gjort det möjligt för många regioner att fatta andra beslut. Dessa beslut, fru talman, har varit helt nödvändiga för att vi ska kunna behålla en god vård, korta köer och förbättra vårdkapaciteten.

Jag noterade dock att ledamoten Eva Lindh sa i sitt inlägg att Socialdemokraterna tillför de resurser som behövs. Låt mig då ställa en fråga till ledamoten. Det är 1 miljard extra netto som ni lägger i utgiftsområde 9 på att öka vårdkapaciteten och förstärka personalen. Sedan lägger ni lite till på generella statsbidrag, och sjukvårdens andel av det är 1,7 miljarder. Sammantaget är det 2,7 miljarder. Sjukvården kostar 400 miljarder. Menar ledamoten att detta är skillnaden mellan att det går bra och inte? Jag ser fram emot att lyssna på ledamotens kompletterande åsikter om detta.

(Applåder)

I detta anförande instämde Runar Filper (SD).

Fru talman! Tack, alla engagerade ledamöter! Även om vi inte har statlig vård är det nödvändigt att riksdagen också är med i diskussionen, följer utvecklingen och gör de förändringar man tycker är nödvändiga genom demokratiska beslut.

Situationen är inte ny för regionerna. Man hade en tuff situation under pandemin, då man mötte ett virus man inte visste vad det var. Ändå lyckades man hitta en ordning där man efter ganska kort tid kunde ge patienter den vård de behövde.

Pandemin tog slut, men redan sommaren 2022, före valet, var inflationen uppe på över 8 procent. Man hade från regionernas sida nyligen tecknat ett avtal om pensioner för sina medarbetare, och eftersom man har många akademiker blir avtalet ganska kostnadsdrivande. Det är ett bra avtal, men det är kopplat till inflationen. När den på sommaren var över 8 procent innebar det att kostnaderna ökade över hela 2023.

Vår regering tillträdde. Vi har haft ambitionen att få ned inflationen, och nu har vi lyckats. Men vi gjorde inte detta på ett år, så sommaren 2023 var inflationen till och med något högre, över 9 procent. Hela 2024 var alltså kostnaden för regionerna över 9 procent högre på grund av deras eget avtal. Det var oerhört tungt för regionerna.

Nu är inflationen nere igen. I somras var den nere på låga nivåer, så nästa år har regionerna 25 miljarder mer att använda därför att kostnaderna för pensionsavtalet har sjunkit. Det är riktigt stora pengar.

Hur ska man hantera en tillfällig situation? Normalt sett vill regionerna inte ha tillfälliga stöd - det är helt självklart. Men den här gången säger till och med SKR i sin ekonomiska rapport från i våras - någonstans på sidan 79, om fru talmannen skulle vilja läsa det själv - att det för en gångs skull fanns skäl att ha ett tillfälligt stöd eftersom inflationen är tillfällig. Det handlade inte om hur ekonomin i övrigt såg ut eller hur verksamheten var, utan det rörde sig om en tillfällig kostnad som försvinner den dag inflationen är nere. SKR skrev alltså själva, kanske enda gången, att det var rimligt att ha ett tillfälligt stöd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det var alltså detta, det så kallade sektorsstödet, vi inrättade. Det har aldrig funnits tidigare. Jag hoppas att vi kan fasa ut det, för jag vill inte ha effekter på regionerna som gör att de kräver extra stöd; man ska klara sig på den skattebas man har. Den ordning som är beslutad av Sveriges riksdag innebär att regionerna, och till del även kommunerna, har ansvar för sjukvården och finansierar den med den skattebas de har. Sedan ser utvecklingen lite olika ut i landet, och därför har vi ett inkomst- och kostnadsutjämningssystem i Sverige för att få mer jämlika villkor. Det är så det ska fungera.

Ändå väljer regeringar av alla de slag att ge extra stöd till regioner därför att de behöver det. Den här gången var det nödvändigt att göra detta.

Först i början av året kunde vi se hur många som var varslade eller riskerade att sägas upp - SKR hade fortfarande ingen rapport om detta. Men när vi själva undersökte det tillsammans med regionerna såg vi en risk för att man skulle behöva ta till varsel och uppsägningar. Vi räknade ut att detta riskerade att drabba 5 000 eller kanske 6 000 personer. Därför beslutade regeringen om ett extra stöd. Vi höjde sektorsstödet, som vi på hösten hade fastställt till 3 miljarder, och fyllde på med ytterligare 6 miljarder. Detta motsvarade 7 000 sjukskötersketjänster, det vill säga en högre siffra än den vi befarade.

Vi kunde därför på goda grunder tala om att vår uppfattning är att vi vill behålla vårdpersonalen. Jag kan se att regionerna har gjort sitt bästa. Fyra av fem regioner står i dag med varsel och uppsägningar, men det är färre än 1 000. Vi har alltså möjliggjort för regionerna att fatta kloka beslut. Jag hoppas att de håller i varenda en av vårdpersonalen.

Fru talman! Eva Lindh, Mikael Dahlqvist, Yasmine Bladelius och Sofia Amloh har frågat mig vad jag avser att göra för att hantera den svåra situationen i sjukvården.

Eva Lindh har också frågat mig hur jag ställer mig till det faktum att personal inom sjukvården i Östergötland nu sägs upp trots att statsministern i våras lovade att ingen skulle behöva sägas upp.

Mikael Dahlqvist har också frågat mig hur jag ställer mig till det faktum att personal inom sjukvården i Värmland nu sägs upp trots att statsministern i våras lovade att ingen skulle behöva sägas upp.

Yasmine Bladelius har också frågat mig hur jag ställer mig till det faktum att personal inom sjukvården nu sägs upp trots att statsministern i våras lovade att ingen skulle behöva sägas upp.

Sofia Amloh har också frågat mig hur jag ställer mig till det faktum att personal inom sjukvården i Sörmland nu sägs upp trots att statsministern i våras lovade att ingen skulle behöva sägas upp.

Inledningsvis, fru talman, vill jag framhålla att väntetiderna och vårdköerna behöver kortas, tillgängligheten till vård förbättras och kompetensförsörjningen stärkas.

Staten kan inte fullt ut kompensera för regionsektorns underskott. Det är sjukvårdshuvudmännen, med direktvalda politiker på kommun- och regionnivå med beskattningsrätt, som ansvarar för att tillhandahålla god och jämlik hälso- och sjukvård. Därutöver har kommuner och regioner stor frihet att välja hur en verksamhet ska bedrivas inom ramen för det kommunala självstyret.

Regeringen genomför trots detta en rad olika åtgärder för att stärka regionernas förutsättningar att bedriva en god och patientsäker vård för hela befolkningen. Det handlar bland annat om ytterligare tillskott av medel till regionerna inom ramen för dels ett sektorsbidrag omfattande 3 miljarder kronor, som förstärktes i samband med vårändringsbudgeten för 2024 med ytterligare 6 miljarder kronor, dels fem olika överenskommelser mellan staten och SKR, som alla rör olika delar av hälso- och sjukvården, på totalt knappt 9 miljarder kronor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I överenskommelserna nämns flera åtgärder som syftar till att öka tillgängligheten och minska väntetiderna. Det har varit viktigt för regeringen att så tidigt som möjligt ge besked om medel till regionerna.

Inflationen i kombination med regionernas pensionsavtal, som medför höga pensionskostnader, har slagit hårt mot regionernas ekonomi. Redan 2025 väntas regionernas pensionskostnader minska med omkring 25 miljarder kronor, enligt SKR. Även om inflationstrycket mattats av och det ekonomiska läget har förbättrats förväntas det dröja ytterligare innan den ekonomiska situationen i regionerna har återhämtat sig fullt ut.

Storleksordningen på det sektorsbidrag om 6 miljarder kronor som beslutades före sommaren motsvarar personalkostnaden för cirka 7 000 sjuksköterskor. Regeringens uttryckliga förväntan är att regionerna använder pengarna för att undvika generella uppsägningar av sjukvårdspersonal. För att stärka regionernas förutsättningar att bedriva en god vård föreslår regeringen ett fortsatt stöd till regionerna under 2025. Regeringen föreslår därför i budgetpropositionen för 2025 att 2 miljarder kronor avsätts för 2025 i ett sektorsbidrag till hälso- och sjukvården.

Utöver detta föreslår regeringen också ytterligare satsningar. Bland annat stärks satsningen för ökad vårdkapacitet med 1 miljard kronor. Därtill föreslår regeringen också ytterligare medel under 2025 för nationell vårdförmedling och finansiering av en jämlik implementering av precisionshälsa. Tillsammans med tidigare aviserade medel uppgår de tillskott som regeringen föreslår till hälso- och sjukvården under 2025, inom mitt ansvarsområde, till 18 miljarder kronor.

I maj 2024 gav regeringen en utredare i uppdrag att analysera och föreslå en ny och stärkt vårdgaranti med väsentligt kortare tidsgränser än i dag (dir. 2024:50). Syftet med uppdraget är att hälso- och sjukvården på ett bättre sätt ska leva upp till kraven på en tillgänglig och jämlik vård. Den nya vårdgarantin inom specialiserad vård ska utgå från patientens behov. Patienter ska också ges möjlighet att tidigare än i dag få vård hos en vårdgivare i någon annan region än den egna regionen, utan extra kostnad för patienten. Utredaren ska också lämna förslag på statliga engångsinsatser som syftar till att öka en enskild regions eller samtliga regioners förutsättningar att korta väntetiderna.

Samtidigt vidtas ytterligare åtgärder för att stödja en effektivisering av vården och för att säkerställa att patientnära verksamhet prioriteras. Regeringen har aviserat att en effektivitetsdelegation ska inrättas, som ska ge regionerna stöd för effektivisering inom hälso- och sjukvården. Flera steg tas också för ökad statlig styrning.

Slutligen vill jag understryka att personalen är hälso- och sjukvårdens viktigaste resurs och den grund som hälso- och sjukvården vilar på. Regeringen har därför gett Socialstyrelsen ett uppdrag att ta fram förslag till en nationell plan för att förbättra hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning (S2023/00256). Den nationella planen ska bland annat visa vilka insatser som behövs, både för befintlig och för ny vårdpersonal, för att förbättra kompetensförsörjningen.

Med det vill jag tacka Eva Lindh, Mikael Dahlqvist, Yasmine Bladelius och Sofia Amloh för frågorna och ser fram emot debatten.

Fru talman! Tack, ledamoten, för ytterligare kommentarer! Om vi gör tillräckligt kommer vi nog aldrig att veta. När man tittar i backspegeln kan man alltid säga att man borde ha gjort si eller så. Men jag kan ändå förlita mig på Sveriges Kommuner och Regioners ekonomirapport som kom nu. Det är första gången de talar om hur stora varsel de tror att det kommer att bli 2024 och 2025, och varslen uppgår till nästan 6 000 medarbetare. Redan i början på året gav regeringen besked om att vi ger ett extra stöd som motsvarar 7 000 sjuksköterskor. Det stämmer alltså inte alls när man säger att regeringen är senfärdig och inte har rätt nivå.

När SKR för en gångs skull konstaterar i sin text att det var rätt att ge ett tillfälligt bidrag därför att detta är en tillfällig situation betyder det att vi inte har hamnat helt fel utifrån den tillfälliga situationen.

Däremot tror jag att det som ledamoten lyfter om framför allt de strukturella problem som Sörmland och många fler regioner står inför - det vill säga sådant som inte har uppkommit på grund av inflationen utan som har funnits under lång tid - är det som man behöver titta över.

Det handlar om att säkerställa att man använder vårdpersonalen på bästa sätt och att de har en fungerande arbetsmiljö så att de har möjlighet att vara sin bästa person på jobbet. De ska kunna ge den vård som människor behöver och inte leva med en etisk stress som gör att de inte kan ge det som de har tänkt varje dag på arbetet.

Det är de underliggande strukturella problemen som jag tror kommer att vara det stora för regionerna framöver. Men återigen: Skillnaderna är väldigt stora. Socialstyrelsen konstaterade häromveckan att tre eller fyra regioner nu närmast har en situation med den vårdkapacitet som krävs och de vårdplatser som behövs. Det är inte längre bara Kalmar som har det, utan det är fler regioner. Örebro tillhör dem som har tillkommit. Det är oerhört glädjande att det är fler regioner som går åt det hållet. Det är ju inte antalet sängar det handlar om, och detta innebär att man har den vårdpersonal som behövs för att kunna vårda patienter.

Därför hoppas jag att vi kan bidra tillsammans med regionerna till att de hittar en mer uthållig väg. Kompetensförsörjning och arbetsmiljö kommer att vara nummer ett för att klara detta.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Tack än en gång, ledamoten, för fortsatta samtal om viktiga frågor!

Mitt huvuduppdrag är att ständigt arbeta med att människor ska få den vård som de behöver. Det ska vara en behovsstyrd vård. Det innebär att var jag än söker vård i landet så ska jag få den hjälp som jag behöver.

Det är det uppdrag under lagarna som varje region arbetar med. Det gäller också kommunerna som arbetar med hälso- och sjukvårdsinsatser. De arbetar under lagarna. Det är inte så att de arbetar enligt fritt val, utan de arbetar under lagarna. De gör verkligen allt de kan för att erbjuda god vård på lika villkor till befolkningen.

Jag är samtidigt förhindrad att uttala mig om vad man ska göra i Sörmland. Det får jag inte göra som statsråd. Det vet också ledamoten. Jag är likaså förhindrad att uttala mig om den konflikt som pågår på arbetsmarknaden, för den tillhör arbetsmarknadens parter.

Man kan ändå notera att regeringen under lång tid har arbetat med arbetsmiljöfrågorna. Vi har identifierat att om vi inte lyckas med att förbättra arbetsmiljön och kompetensförsörjningen kommer vi inte att lyckas med att öka vårdkapaciteten och att kunna utveckla god och nära vård.

Den andra rapporten från Nationella vårdkompetensrådet kom nu för någon vecka sedan. Det är många förslag som regionerna har att arbeta med för att öka kompetensförsörjningen och förbättra arbetsmiljön. Det kommer att vara den enskilt viktigaste åtgärden man gör i regionerna för att kunna behålla personal och att möjliggöra att människor har ett hälsosamt arbetsliv så att vi därmed kan ge vård till patienterna.

Jag började redan förra våren att sammankalla alla parter för att just diskutera arbetsmiljöinsatser, och det fortsatte efter sommaren. Nationella vårdkompetensrådet kommer nu med sina åtgärdsförslag. Vi bedömer det som oerhört centralt att arbeta med arbetsmiljöfrågorna.

Jag noterar nu i samtal med regionerna att de ser att konsekvenserna av inflationen kommer att vara tillfälliga. De bedömer det just nu. Det är kompetensförsörjningen som vi har att arbeta med. Det handlar om att vi gör det möjligt att stanna kvar och arbete hos oss och att vi får fler som söker sig till vårdyrken.

Allt fler regioner uttalar just att fokus måste vara på kompetensförsörjning och arbetsmiljö. Det gör mig väldigt glad att man gör den bedömningen. Det är där vi måste lägga den mesta energin och det mesta arbetet framöver.

Det är, precis som ledamoten säger, tungt när det ligger kvar ett varsel. Så är det. Man får inte besked om det ens faller ut. Så är fallet just nu i Sörmland. Det har inte fallit ut med 700, och ingen vet om det kommer att göra det.

Vid det tillfälle regeringen gav besked i våras fanns det inte någon sammanställning från Sveriges Kommuner och Regioner av hur mycket varsel det rörde sig om. Nu finns det en sådan; den kom i maj i SKR:s ekonomirapport. De bedömer att varslen från regionerna för 2024 och 2025 kommer att uppgå till omkring 6 000 medarbetare. De pengar som regeringen har gett bara i år motsvarar 7 000 sjukskötersketjänster. Det stöd vi ger för den tillfälliga konsekvensen är alltså i paritet med det som regionerna själva bedömer.

Men vi behöver lägga till att man därutöver har vidtagit andra åtgärder som kommer att kräva insatser av regionerna. Att gå från hyrberoende till fast anställd personal kommer att vara en förändring som kräver sitt av arbetsmiljö och kanske arbetsvillkor. Det är en oerhört stor och tuff utmaning som alla regionpolitiker står inför. Jag är dock väldigt glad över att arbetsmiljö och kompetensförsörjning allt oftare återkommer i deras prioriteringar. Det är rätta vägen framåt.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågorna.

Situationen i Sörmland är väl känd. De delar den situationen med några regioner som har det precis så illa som man har det i Sörmland.

Men vi har också ungefär lika många regioner som klarar sig utan att behöva göra besparingar eller ens lägga varsel. De allra flesta regionerna som finns där mittemellan har underliggande strukturella, ekonomiska problem som förvärrades av inflationens konsekvenser för pensionskostnaderna.

Det är just regionerna som bär den tunga bördan för inflationen. De har en annan personalbas, fler akademiker, för att säga det rakt ut. Fler akademiker innebär att pensionskostnaderna är högre. Det leder också till att inflationens konsekvenser när man räknar upp det blir större för regionerna än för kommunerna.

Jag delar ledamotens bedömning att det var alldeles nödvändigt för regeringen att gå in och stötta regionerna. Det har vi gjort med sammantaget 9 miljarder rakt ut till sektorsbidrag som man kan använda för att täcka pensionskostnaderna.

Inflationen har fått konsekvenser för det avtal som regionerna har tecknat. Det har trots allt inte kunnat förutses att inflationen skulle dra upp så högt. Redan sommaren 2022, före valet, var den över 8 procent. Det fick konsekvenser för 2023. Förra sommaren var den 9 procent. Det får konsekvenser för i år.

Det är ändå glädjande att det nu ser bättre ut. De åtgärder som har vidtagits har lett till att inflationen långsamt går ned. Bedömningen från alla regioner är att 2025 kommer att se betydligt bättre ut eftersom konsekvensen av inflationen för pensionerna kommer att minska. Inflationen kommer att gå ned.

Den bedömningen delar också Sveriges Kommuner och Regioner i sin senaste ekonomirapport från maj 2024. De skriver dessutom väldigt tydligt att det förstås var välbehövligt med pengarna från regeringen för att klara konsekvenserna av inflationen.

Men de skriver också följande, vilket är ganska ovanligt för att vara SKR. Jag läser rakt av på sidan 79 i ekonomirapporten: "I vårändringsbudgeten för 2024 föreslås en engångssumma riktad till hälso- och sjukvården på 6 miljarder kronor. Detta är välbehövligt och underlättar den ekonomiska anpassningen, och det är för en gångs skull motiverat att tillskottet endast är aviserat för ett år."

SKR gör samma bedömning som regeringen att det är en tillfällig ansträngning. Det innebär att det också var rimligt att pengarna var engångspengar. Det var sammantaget 6 miljarder plus 3 miljarder som tidigare aviserats, det vill säga 9 miljarder för i år. Det är lite ovanligt. Men det innebär också att man bedömer att inflationens konsekvenser kommer att minska.

För Sörmland återstår utmaningarna som är strukturella och har pågått under en längre tid, som ledamoten har påpekat, och där man måste anpassa verksamheten. Eftersom jag som statsråd inte kan påverka vilka beslut som man fattar i regionerna är det inte möjligt för mig att kunna säga vad man ska göra eller hur man ska bete sig i en region. Jag är i det avseendet förhindrad att lämna anvisningar till en region.

Det är ändå värt att notera att det varsel som har lagts inte som man befarat har utlösts för vårdpersonalen. Det återstår att se vad som händer med varslet. Det ligger förstås som en oro för all vårdpersonal som inte vet om det kommer att lösas ut eller inte. Hittills har förändringar skett. Vi vet också att det har skett en uppsägning när det gäller vårdservicepersonal men inte när det gäller övrig vårdpersonal. Den oron finns såklart kvar för alla.

Det som vi dock ser som positivt är att samtliga regioner har gjort en kraftansträngning för att återfå den operationskapacitet som man hade före pandemin. Vi var precis innan konflikten på arbetsmarknaden som vi just nu står mitt uppe i tillbaka på hundra procents operationskapacitet.

Det är en fantastisk ansträngning som medarbetarna har gjort för att kunna ge vård till patienter. Men läget är mycket allvarligt, och behovet av arbetsmiljöåtgärder kvarstår.