Acko Ankarberg Johansson

Fru talman! Sofia Amloh har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att sörmlänningarna och andra även fortsättningsvis ska kunna ha tillgång till jämlik vård efter behov.

Inledningsvis vill jag framhålla att väntetiderna och vårdköerna behöver kortas, tillgängligheten till vård förbättras och kompetensförsörjningen stärkas. Att åstadkomma detta i nuvarande ekonomiska läge är en utmaning, men ett måste.

Jag är medveten om utmaningarna i hälso- och sjukvården, som också påverkas av den nuvarande ekonomiska situationen i region- och kommunsektorn. Staten kan inte fullt ut kompensera för regionsektorns underskott. Det är sjukvårdshuvudmännen, med direktvalda politiker på kommun- och regionnivå med beskattningsrätt, som ansvarar för att tillhandahålla god och jämlik hälso- och sjukvård. Därutöver har kommuner och regioner stor frihet att välja hur en verksamhet ska bedrivas inom ramen för det kommunala självstyret.

Regeringen genomför ändå en rad olika åtgärder för att stärka regionernas förutsättningar att bedriva en god och patientsäker vård för hela befolkningen. Det handlar bland annat om ytterligare tillskott av medel, där regeringen i december 2023 lämnade besked om cirka 10 miljarder kronor till regionerna inom ramen för dels ett sektorsbidrag omfattande 3 miljarder kronor, dels fem olika överenskommelser mellan staten och Sveriges Kommuner och Regioner som alla rör olika delar av hälso- och sjukvården. I överenskommelserna nämns flera åtgärder som syftar till att öka tillgängligheten och minska väntetiderna. Det har varit viktigt för regeringen att ge besked så tidigt som möjligt om medel till regionerna.

Inflationen pressar regionernas ekonomi. De försämrade resultaten i regionerna beror i huvudsak på tillfälligt högre pensionskostnader till följd av de pensionsavtal regionerna tecknat för sina medarbetare. De ökade pensionskostnaderna påverkar bland annat sjukvårdens personalbudgetar. Ett antal regioner har varslat personal eller aviserat om personalneddragningar. Mot bakgrund av den ekonomiska utvecklingen aviserade regeringen som bekant ytterligare tillskott till regionerna i form av ett andra sektorsbidrag om 6 miljarder kronor. Storleksordningen på medlen motsvarar personalkostnaden för cirka 7 000 sjuksköterskor. Regeringens uttryckliga förväntan är att regionerna använder pengarna för att undvika generella uppsägningar av sjukvårdspersonal.

I maj 2024 fattade regeringen beslut om att ge en särskild utredare i uppdrag att analysera och föreslå en ny och stärkt vårdgaranti med väsentligt kortare tidsgränser än i dag. Syftet är att hälso- och sjukvården på ett bättre sätt ska leva upp till kraven på en tillgänglig och jämlik vård. Den nya vårdgarantin inom specialiserad vård ska utgå från patientens behov. Patienter ska också ges möjlighet att tidigare än i dag få vård hos en vårdgivare i någon annan region än den egna, utan extra kostnad för patienten. Utredaren ska också lämna förslag på statliga engångsinsatser som syftar till att öka en enskild regions eller samtliga regioners förutsättningar att korta väntetiderna.

Med det vill jag tacka Sofia Amloh för frågan, och jag ser fram emot debatten.

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Nog är det nödvändigt att stötta regionerna. Detta är precis vad regeringen har gjort med finansministern i spetsen. Tidigt, redan innan vårändringsbudgeten presenterades, berättade vi att 6 miljarder kronor ska gå direkt till regionerna för att klara situationen. Det motsvarar 7 000 sjuksköterskor. Hittills har vi sett varsel av ungefär 5 600 personer, så det blir ett stöd som minskar risken för att behöva säga upp vårdpersonal.

Jag är lite frågande till Socialdemokraternas förslag. Finns det permanenta pengar med en tillfällig bankskatt? Alla vet dessutom att man inte kan införa en skatt under löpande år, så visst är det ett typiskt oppositionsförslag. Vi är väl alla drabbade av det när vi är i opposition - det ska medges. Det är inte ett realistiskt förslag, och framför allt ger det inga permanenta pengar från Socialdemokraterna.

Herr talman! Tack, ledamoten, för en viktig fråga!

Visst är det så. Ganska många barn har ett särskilt behov av att kunna följa hur det ser ut för dem som patienter. För barn med kroniska sjukdomar och barn med funktionsnedsättning är det angeläget att föräldrarna kan följa med i vad som händer så att de kan vara delaktiga i barnens vård.

Vi har en gammal ordning som inte har varit ändamålsenlig, men det hoppas jag snart ska vara passé. I de remisser som kom in i höstas tog man upp ganska många svårigheter med det utredningsförslag som fanns.

Beredning pågår på departementet, och vi hoppas återkomma i höst med ett förslag. Jag vill säga att invändningarna från en del av remissinstanserna är värda att ta på allvar så att vi inte kommer med ett lagförslag som får motsatt effekt mot vad vi har tänkt oss.

Vi måste värna det rimliga i att man kan ta del av sitt barns journal men också värna dem som behöver kunna stänga till för sin förälder. Det kanske är en ung kvinna som har hedersrelaterat våld i sin närhet. Då är det inte självklart att föräldrarna ska kunna ta del av hennes journal.

Vi ska klara denna balans, och vi återkommer med förslag så snart som möjligt.

Herr talman! Tack, ledamoten, för en oerhört viktig fråga! Den som kommer till en sjukvårdsgivare ska veta att det är säkert, att det inte finns några risker och att det man gör är väl beprövat. Då får man inte handskas slarvigt med läkemedel. Det är oerhört allvarligt när man gör det. Precis som ledamoten lyfter kan detta leda till direkta risker för den person man har framför sig.

Det var, tycker jag, klokt av Region Stockholm att bryta avtalet med ett privat företag när det inte fungerade och företaget gick utanför det man skulle. Men de övriga som företaget utför tjänster för är helt privata; det är inte staten eller myndigheter som har avtal med dem, utan det är helt privat utfört och finansierat. Det staten kan göra är att genom våra tillsynsmyndigheter, så som Ivo har möjlighet att göra och nu gör, bedöma vilka verktyg som ska användas för att agera mot vaccinföretaget i fråga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Det är inte en ministeruppgift att åka runt och vara tillsynsmyndighet, utan det är våra myndigheter som gör detta. Jag hoppas att de fortsätter sitt viktiga arbete, för detta är ett tydligt exempel på att det är nödvändigt med tillsyn och att de måste ha tillräckligt med verktyg. Vi tänker förse dem med det.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Det är ju inte Läkemedelsverket som producerar läkemedel. Det gör privata företag.

Jag noterade i dag att det berörda företaget berättade om en fantastiskt god vinst, som mycket är kopplad till just det läkemedel som ledamoten lyfter fram. Men företaget har svårt att producera den mängd som efterfrågas. Det är skälet till att det är brist. Skälet till bristen är inte att någon har glömt att beställa, utan det är att företaget inte kan leverera det som önskas.

Det vi har gjort från svensk sida är att Läkemedelsverket har gått ut och rekommenderat och påmint alla förskrivare om att det här ska ges på rätt indikation, inte på fel indikation. Vi har fått exempel där man gett det till personer, patienter, som inte behöver det på den indikation som läkemedlet gäller.

Läkemedelsverket använder den roll som man har att både reglera och göra tillsyn men också komma med sådana här rekommendationer.

Det här är ett exempel på att läkemedelsbrist tyvärr är internationell. Vi behöver göra mycket både själva och gemensamt med andra EU-länder.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Det är besvärande för regionerna med inflationen, samtidigt som de har stora behov av att både behålla personal och öka vårdkapaciteten. Det som händer samtidigt är mycket besvärande och tungt för regionerna, inte minst utifrån att de själva har skrivit på ett avtal om pensionerna som är jättebra för medarbetarna - inte tu tal om annat - men inflationens konsekvens är att de skrivs upp med så stora belopp. Några få regioner har tagit höjd för detta, och det innebär att några regioner inte behöver göra en enda besparing och klarar också inflationens konsekvenser för pensionskostnaderna. Andra regioner gör inte det.

Regeringen har ändå valt att gå in och stödja alla regioner. Oavsett om de klarar sig utan hjälp eller om de behöver hjälp stöttar vi med sammantaget 9 miljarder. Det gäller de 3 vi aviserade i höstas, men som gäller för i år, och de 6 som ingår i vårändringsbudgeten. Även om vi inte har ingått avtal är det en statlig uppgift att stödja regionerna så att de klarar inflationens konsekvenser.

Vi hoppas att inflationen är lägre så att vi återgår till normal tillvaro för regionerna och för pensionskostnaderna.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för kompletteringen.

Enligt hälso- och sjukvårdslagen ska alla få en god vård på lika villkor. Där framgår också att det är regionerna som har ansvaret. Men när inflationen påverkade regionerna - faktiskt mer än den påverkade primärkommunerna - var det nödvändigt att stötta regionerna, vilket vi gör med sammanlagt 9 miljarder i ett sektorsstöd som regionerna direkt kan använda för att betala för konsekvenserna av inflationen. Det handlar inte om kostnadsökningen i sig, utan det är pensionsavtalet som drabbar dem. Därför behöver de varenda krona av de 9 miljarder som regeringen har gett dem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Det som berör avtalen mellan arbetsmarknadens parter kan jag inte kommentera - detta är inte en fråga för vare sig riksdagen eller regeringen. Men precis som ledamoten säger är arbetsmiljöfrågorna centrala. Vi har många gånger i denna kammare tagit upp hur viktigt det är att man kan gå till jobbet, arbeta sin tid och vilja komma tillbaka och att man inte blir inkallad när man skulle ha sin lediga dag. Det har gällt tidigare när jag har stått i kammaren, och det gäller fortfarande.

Detta är en prioriterad fråga, och vi kommer att återkomma från regeringens sida när Nationella vårdkompetensrådet inom en månad kommer med sin rapport för att se vilka förslag vi kan få med regionerna på. Det är ändå de 21 regionerna som enligt lag har ansvar för sjukvården.

Jag hoppas att vi gemensamt kan hitta vägar framåt, för detta är helt avgörande frågor för hälso- och sjukvården.

Fru talman! Än en gång: Tack, ledamoten, för att ledamoten lyfter fram frågorna! Det har betydelse även om det just nu inte händer någonting, som ledamoten sa. Men det faktum att man lyfter fram frågorna och samtalar om dem påverkar också det som händer på många olika sätt.

Jag vill återkoppla till något av det ledamoten sa. Jag är mycket äldre än ledamoten. När jag växte upp var det självklart att räddningstjänst, ambulans och sådant hade allas förtroende. Det fanns inte en tanke på att man skulle försöka skada någon som var där för att hjälpa till. Tvärtom var det ofta dem man kunde använda för att åstadkomma förändring i ett område.

Vi har fått en utveckling där det inte längre gäller. Man är till och med beredd att attackera dem som är där för att hjälpa till vid en brand, eller där någon är skadad eller sjuk. Det är så ofattbart att vi har hamnat där. Därför måste vi göra många slags åtgärder, som vi också har fångat i Tidöavtalet.

Det handlar om brottsförebyggande insatser för barn och unga och familjerna. Det gäller att stödja familjerna och att se till att det inte uppstår en sådan situation att man tycker att det är naturligt att ta till våld. Vi gör insatser på hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens sida, när det gäller migration och på många områden. Det är också brottsförebyggande insatser i form av förändrade straff. Det kan också påverka situationen när jag vet att det blir ett hårdare straff om jag gör detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Hela programmet medverkar till att få en förändring. Vårt uppdrag är att se till att det blir så. Vi har mycket på gång nu med utredningar. Men det gäller att se till att de genomförs och att vi också följer upp dem. Vi kan ha haft rätt tanke. Men när det sedan ska fungera i verkligheten kan man ibland behöva skruva på det och följa det.

Varmt tack för att ledamoten har nära kontakt med verksamheten och kan återkomma med hur det fungerar så att vi gemensamt gör ett gott arbete!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Tack, ledamoten, för kompletterande synpunkter!

Det är, precis som ledamoten säger, många olika slags situationer. Det händer då och då att personer helt enkelt är ute för att förstöra, bråka och stoppa en viktig insats. Där tror jag ändå att de lagändringar som vi har gjort med skärpningar vid brott mot blåljuspersonal men också andra personer har en verkan. Jag hoppas att det också kommer att märkas i att det kan hanteras och att lagen kan används.

För vissa grupper har det ändå en stor betydelse. Jag vet att gör jag detta riskerar jag ett straff. Det är viktigt att man vet: Bryter jag mot lagen ska jag få ett straff. Jag ska ta mitt straff, och jag ska sona mitt brott. Det är en del i den kedja vi har för att få tillit och förtroende i samhället. Jag kan göra fel, men då ska jag ta mitt straff och sona mitt brott.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därför är ändå de förhållandevis nya lagarna om brott mot blåsljuspersonal viktiga delar i detta. Jag hoppas att de kommer att användas så att man både anmäler och använder lagarna så att vi framöver kommer att se hur de fungerar, hur praxis blir och om de behöver kompletteras eller ändras på något sätt.

När det gäller den andra delen som uppstår, där det som ledamoten säger är mer kopplat till platsen man kommer till och situationen, är det en annan slags situation som kan vara laddad på många olika sätt. Där tror jag att arbetsmiljöarbetet är viktigt. Man kan få hjälp med att arbeta med hur man ska bemöta människor i svåra situationer.

Min erfarenhet är att ambulanssjukvårdspersonal är riktigt duktig på det. Jag tror att ledamoten delar den uppfattningen. De är riktigt erfarna och duktiga på att när de kommer in i någons hem, som det ofta är, eller på en plats att känna in: Vad är läget? Hur ska vi agera? De är riktigt duktiga.

Därför är det ännu viktigare att man som arbetsgivare inte bara förlitar sig på att man har en duktig personal utan att man fyller på med struktur och system som stöder ett bra arbetsmiljöarbete. Ibland blir det så när man har duktig personal, ibland eldsjälar, som gör mycket mer än vad man kan förvänta sig, att man som ansvarig backar för att personalen löser det så bra.

Men när det gäller arbetsmiljö måste man som arbetsgivare hela tiden finnas där och se till att man fyller på, stärker och skyddar så att det inte handlar om att enskilda individer är duktiga utan att hela systemet stöder en trygg och säker arbetsplats. Det tror jag är en del av frågorna som behöver lyftas.

Den andra delen är just samverkan mellan sjukvård och polis. Det är väldigt intressant att följa Seglet i Örebro för att se: Kan man bättre hitta snabba kopplingar via SOS Alarm? Men även SOS Alarm har i många situationer behov av att få del av mer information.

En del av alla utredningar vi har handlar om: Hur mycket information ska vi dela? När är det ändamålsenligt, och när bör vi låta bli att göra det? Det är många utredningar som pågår. Det handlar om att kunna ta del av hälsodata och allt som görs på Socialdepartementet när det gäller detta. Där har vi fortfarande stora problem mellan regionerna och kommunerna. Men det handlar också om de utredningar som nu pågår om sekretessbrytande bestämmelser på olika sätt.

Jag vill ändå vidhålla att det, precis som ledamoten själv säger, behövs många olika slags åtgärder. Regeringen arbetar med alla dessa delar på olika sätt. Dessvärre kommer det att ta tid. Det är problemet för ambulanssjukvården.

Därför är förstås samtalet med ansvariga arbetsgivare oerhört angeläget. Det gäller att man gör vad man kan till dess att man har ett bättre lagstöd på plats.

Fru talman! Jag är glad över att interpellanten i sin interpellation lyfter både arbetsmiljön för medarbetarna i hälso- och sjukvården och patientens behov av sekretess. Det är precis de här två sakerna som måste vägas av. Hur gör man då det i praktiken? Jag är glad över att interpellanten från början har lyft svårigheten i att hantera dessa saker samtidigt.

Det korta svaret på interpellationen är egentligen att vi utreder detta och återkommer. Men jag har valt att gå in lite djupare på detta och bredda frågan. Ingen av oss vet vad utredningen landar i, men den är nödvändig.

Offentlighets- och sekretesslagen bygger på att uppgifter som vi har bedömt behöver sekretess ska vara hemliga. Dem får man inte med automatik dela med någon annan myndighet. Man får inte heller dela dem inom myndigheten om det inte finns skäl att göra det. Det tycker jag är klokt, för uppgifter kan missbrukas och användas av någon som inte har skäl att använda dem. Uppgifter som finns om mig, ledamoten eller någon annan ska hanteras med sekretess om det finns skäl att ha sekretessprövning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men då och då har vi skäl att göra en brytning av detta. Då kallar vi det sekretessbrytande bestämmelser. Regeringens uppfattning är att vi behöver några fler sådana, för vi ser problem i samhället där sekretessen blir ett hinder för att upprätthålla andra lagar, precis som ledamoten lyfter. Det är då vi behöver se hur vi kan komplettera lagstiftningen med fler sekretessbrytande bestämmelser som på ett balanserat sätt ger stöd för att ta del av uppgifter fast de inte ingår i myndighetens eller verksamhetens del normalt sett.

Jag tycker att det är klokt att vi gör det genom en utredning - det är i och för sig det enda sättet att göra en lagändring. Det här är så svåra saker att vi behöver underlag för att veta vilka avvägningar som krävs i den kommande lagändringen och för att veta att vi gör rätt.

Det är dock väldigt positivt att regioner redan hittar metoder för att lösa denna fråga, som är akut varje dag för medarbetare i ambulanssjukvården. Jag förstår helt deras frustration när vi säger att det kommer en utredning i februari nästa år, att den sedan ska gå på remiss och att vi sedan ska skriva en proposition. Detta är deras vardag nu. Det är ett arbetsmiljöproblem för många, för en del varje dag.

Det man behöver ha med i den andra vågskålen är att sekretessbrytande bestämmelser med all säkerhet kommer att behöva kringgärdas av många förbehåll. Det är till exempel inte ovanligt att en patient har en sjukdom som kan leda till ett utåtagerande beteende och till både hot och våld i sjukvården. Även om man som personal vet att detta är en del av sjukdomsbilden är det fortfarande fråga om hot och våld. Det här måste hanteras på ett sätt som är klokt för både patienten och den personal som ska ta om hand den.

Då kan man tänka att man ska upprätta register över personer som har en viss sjukdom eller en viss benägenhet. Men är det verkligen relevant att alla de här personerna skulle kunna bli våldsamma? Nej, det är det förstås inte. Som ledamoten lyfter handlar det om att man med säkerhet vet att någonting skulle kunna hända igen. Hur försäkrar vi oss då om att ett register som skulle kunna vara tillgängligt vid vissa tillfällen inte används för fel ändamål eller kan leda till risker på annat sätt? Det är en av de svåra frågor där utredningen ska ta ställning.

Jag är väldigt glad över att regeringen och samarbetspartierna har valt att göra det här. Om vi inte tar itu med frågan om fler sekretessbrytande bestämmelser kommer vi inte heller att kunna leva upp till de andra lagarna. Därför är det nödvändigt när det gäller såväl hälso- och sjukvårdslagen som trygghet och säkerhet i samhället att vi hittar en lösning. Jag ser fram emot att ta del av utredningen när den kommer, så att vi får bättre redskap för att skydda både patienter och medarbetare.

Fru talman! Mattias Eriksson Falk har frågat mig hur jag och regeringen avser att specifikt adressera och förbättra informationsutbytet mellan olika myndigheter och verksamheter för att skydda ambulanssjukvårdspersonal mot hot och våld.

Mattias Eriksson Falk har också frågat mig om det finns planer på att införa system eller metoder som gör det möjligt för ambulanssjukvården att få tillgång till relevant information om tidigare incidenter av våld eller hot för att bättre förbereda och skydda personalen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Mattias Eriksson Falk har vidare frågat mig om på vilket sätt den tillsatta utredningen om förbättrade möjligheter för informationsutbyte kommer att ta hänsyn till behovet av att skydda personal inom ambulanssjukvården från hot och våld.

Mattias Eriksson Falk har slutligen frågat mig hur jag och regeringen planerar att säkerställa att åtgärder för att förbättra informationsutbytet genomförs på ett sätt som respekterar individens rätt till integritet och sekretess samtidigt som de garanterar säkerheten för dem som arbetar inom samhällsviktiga funktioner.

Fru talman! Jag vill inledningsvis tacka Mattias Eriksson Falk som tar upp denna viktiga fråga. Det är avgörande för ett välfungerande samhälle att medborgarna kan känna sig trygga med att om nära och kära eller man själv skulle behöva akut vård kommer den att finnas där, oavsett socioekonomiska förhållanden eller i vilket område man bor. Det är avgörande för ett tryggt samhälle att allas behov av god vård tillgodoses.

För att detta ska vara möjligt är god arbetsmiljö och säkerhet för ambulanspersonal avgörande. Det är en viktig fråga som både regeringen och jag tar på stort allvar. För att fungera väl behöver arbetsmiljön för ambulanssjukvårdens viktigaste resurs - dess personal - värnas och utvecklas. Hot och våld ska inte förekomma.

Innan jag går in på Mattias Eriksson Falks mer specifika frågor i denna interpellation vill jag med hänvisning till den fråga som han ställde till mig om ambulanspersonsonalens säkerhet (svar på skriftlig fråga 2023/24:704) inledningsvis nämna att hot och våld riktat mot personal inom ambulanssjukvården kan bero på flera faktorer. Mattias Eriksson Falk lyfte fram stenkastning i den skriftliga frågan. Det förekommer att sjukdomstillståndet hos personer i behov av akut vård kan medföra aggressivitet och emellanåt även hot och våld. Det förekommer inom hela sjukvården och kan handla om tillstånd såsom berusning, påverkan av substanser eller i vissa fall psykisk ohälsa.

Jag ser mot bakgrund av detta att informationsutbyte mellan myndigheter inte är lösningen på hela problematiken utan att vi behöver arbeta med flera insatser parallellt. Dessa insatser behöver värna ambulanspersonalens säkerhet, patientens integritet och sekretesskydd och även patientsäkerheten i bred bemärkelse inbegripet möjligheten för den enskilde att få hjälp i akuta och livshotande lägen.

Det är i dag möjligt att med journalsystem sammankoppla den prehospitala ambulanssjukvården med den övriga vården, något som Region Kronoberg var först i landet med att införa. Genom att integrera ambulansernas journalsystem med sjukvårdens journalsystem skapar man förutsättningar för ett obrutet informationsflöde mellan ambulans och sjukhus. Det bidrar till att effektivisera hela larm- och vårdkedjan och gör det möjligt för ambulanspersonalen att redan vid utryckning förbereda sig för vilket omhändertagande som kan tänkas föreligga.

När det gäller blåljuspersonal specifikt finns det redan möjlighet för dem som tar emot samtal om akutvård att vid misstanke om en hotfull situation informera till exempel Polismyndigheten som då samåker med ambulansen vid ett larm. Detta sker särskilt i områden där det råder social oro. I Örebro invigdes nyligen Seglet som är en gemensam samverkansarena där man har samlat polisen, SOS Alarm och räddningstjänsten som därmed närmare kan ha en dialog om vilka insatser som behövs vid olika larm.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Utredningen Förbättrade möjligheter till informationsutbyte mellan myndigheter (Ju 2023:22) ska överväga och föreslå förbättrade möjligheter att utbyta information om enskilda inom och mellan myndigheter och andra organ som enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) jämställs med myndigheter (dir. 2023:146). Syftet är att information ska kunna utbytas i den utsträckning som behövs för att myndigheterna bland annat ska kunna förhindra, förebygga, upptäcka, utreda och ingripa mot fusk, felaktiga utbetalningar, regelöverträdelser och brottslighet så effektivt som möjligt utan att det medför ett oproportionerligt ingrepp i den personliga integriteten.

Utredaren ska bland annat särskilt överväga och lämna förslag på en generell bestämmelse som gör det möjligt att på ett effektivt sätt lämna uppgifter som omfattas av sekretess till skydd för enskilda till en annan myndighet, såväl på begäran som på eget initiativ. Utredningens uppdrag är brett och inte begränsat till vissa enskilda myndigheter. Uppdraget ska delredovisas i augusti 2024 och slutredovisas i februari 2025.

Avslutningsvis vill jag också klargöra att arbetsmiljölagstiftningen är tydlig. Det är alltid arbetsgivaren som har arbetsmiljöansvaret, så även för personal inom ambulanssjukvården. I detta arbete är det mycket viktigt med kunskap om arbetsmiljön och om var riskerna finns samt om hur dessa risker kan förebyggas. En god dialog och samverkan mellan arbetsgivare, arbetstagare och skyddsombud är helt avgörande för ett bra och förebyggande systematiskt arbetsmiljöarbete.

Regeringens ambition att ge regionerna, som huvudmän för hälso- och sjukvården, förutsättningar att erbjuda vård och omsorg av god kvalitet är tydlig, vilket inte minst framgår av Tidöavtalet, regeringens budgetproposition och även vårbudgeten med ytterligare 6 miljarder kronor till regionerna.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för kompletterande information. Jag hoppas att jag inte drar detta för långt, men jag uppfattar att ledamoten ändå anser att lagen behöver ändras eftersom det anges att det är Socialstyrelsen som har att göra denna bedömning under den tid som denna ventil finns och att ledamotens möjliga tanke är att det borde vara ansvarig läkare, den som i dag skriver intyget, som i stället ska fatta beslutet.

Jag vet inte om det skulle göra att det blir en mer rättssäker bedömning. Då kommer det att göras olika bedömningar av alla läkare som finns i Sverige. Att upprätthålla en praxis kommer att vara ganska svårt om det är den enskilda läkaren som möter kvinnor i dessa situationer som ska upprätthålla en nationell praxis. Jag ser svårigheter i detta.

Men det är klart att jag välkomnar om ledamoten skriver en motion till riksdagen, så får vi se vilket stöd som finns för att tänka på ett annorlunda sätt. Men regeringen har inte för avsikt att ändra nuvarande abortlag.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för det kompletterande inlägget. Jag blir lite osäker på om ledamoten trots de inledande orden ändå vill förändra abortlagen så att gränsen går högre upp. Om kvinnan ska ha full bestämmanderätt ända till 21 veckor och sex dagar är det en annan abortlag. Regeringen står bakom den nuvarande abortlagen, som innebär fri abort fram till utgången av den 18:e havandeskapsveckan; då är det kvinnan som helt och hållet råder över beslutet. Men det som ledamoten talar mer för är att det ska vara en högre gräns.

Som jag sa tror jag att det är klokt att man har denna ventil där det finns en bedömningsdel och att vi inte bara har stannat vid den 18:e graviditetsveckan som den skarpa gränsen utan att vi har lagt till ett par veckor då det finns en möjlighet att göra en bedömning. Jag tror att det är en klok ordning att man har en sådan ventil efter den 18:e graviditetsveckan. Det är inte regeringens uppfattning att vi ska förändra de delar som finns i lagen.

Jag är också lite förvånad om ledamoten anser att allmänheten inte ska ha insyn. Det har varit en ganska återkommande princip i många rättsliga delar att vi vill ha allmänhetens röst med på något sätt, också i de delar där man fattar beslut om någonting som man ibland inte ens får berätta om. Så är det när det gäller många saker. Vissa bedömningar är säkerhetsmässiga. Det kan också handla om patientsekretess. Då får man inte ens berätta om det. Men man är allmänhetens röst in därför att vi har bedömt att det är klokt för demokratin att ha en sådan ordning, och partierna nominerar ledamöter.

Om ledamotens parti inte vill ha allmänheten med i sådana rättsliga sammanhang får vi förstås överväga frågan framöver - om man menar att det är helt fel och att det ska vara enbart professionen som bestämmer. Jag tror ändå att det finns ett stort värde i att vi på olika sätt har allmänhetens röst med.

Jag vill ändå säga att ledamoten ger uttryck för att man inte följer det som man ska följa. De uppgifter som jag har fått, och som har intygats av myndighetens styrelse som sitter på fullt mandat, är att man anser att såväl Socialstyrelsens ledning som Rättsliga rådet har följt de bestämmelser som finns i lag, förvaltningslag och andra delar, och jag har inte skäl att göra någon annan bedömning.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan. Jag tar mig ändå tid att backa något. Det är väldigt viktigt att vi har en abortlag och möjlighet till abortvård som gör att kvinnan själv bestämmer upp till utgången av den 18:e havandeskapsveckan. Merparten av alla aborter sker dock mycket tidigare än så och är medicinska aborter. Det innebär att vi enligt min bedömning har en god abortvård, eftersom så många får möjlighet att göra abort i ett tidigt skede. Information finns om när man behöver ta sitt beslut. Det är alltså en väldigt liten andel som går så långt som till den 18:e veckan.

Enligt beslut i Sveriges riksdag är det upp till den 18:e veckan som vi har fri abort. Därefter har vi en ventil, och det tycker jag är klokt. Det hade jag nog tyckt oavsett vilken veckogräns vi hade haft. Man behöver en ventil för tiden därefter för att kunna hantera vissa fall som hamnar precis mitt emellan. Det är viktigt att vi har en ventil som skapar den här möjligheten att se över situationen och göra en annan bedömning när den lagstadgade tiden för fri abort gått ut, det vill säga efter den 18:e havandeskapsveckan.

Regeringen har som sagt inte för avsikt att ändra lagen. Vi står fast vid nuvarande abortlagstiftning. Det är Socialstyrelsen som handhar detta och som enligt instruktion ska hantera det på ett klokt sätt. De intyg vi får om hur man har gjort detta bekräftar att man skött det väl. Kjell Asplund, som är ordförande för den styrelse som har ansvar för Socialstyrelsen, har intygat att man utfört det på vederbörligt sätt och att man följer förvaltningslagen.

Det rör sig om förhållandevis få personer, och patientsekretessen är absolut i Sverige. Det är svårt att med ett så litet underlag kunna göra stora bedömningar i forskningshänseende. Om vi i forskningssyfte vill kunna följa utvecklingen är det ofta svårt när det handlar om en mindre population. Men allt detta handhas och beslutas av Socialstyrelsen. Det är den förvaltningsordning vi har i Sverige.

Jag tycker dock att det känns nödvändigt att just Rättsliga rådet har den tunga bemanning som det har. Det är två olika nämnder: en särskild nämnd som sköter abortfrågor och en annan nämnd som sköter om andra frågor som kan komma till Rättsliga rådet. Det är erfarna och lagfarna domare, vilket ska borga för att man håller på rättsstatens principer. Det är en sådan person som är ordförande och ska värna rättsstatens principer, hålla i mötena och se till att det fungerar väl. Men även de andra kompetenserna är synnerligen nödvändiga, både den som är direkt medicinsk och den som beteendevetare och kuratorer står för.

Det är också så att allmänheten har insyn. Partiernas representanter finns med. Sammantaget är det 20 personer som alternerar vid Rättsliga rådets nämndsammanträden. Alla behövs inte varje gång, men det roterar; rådet har många ärenden och behöver sammanträda ofta. Därför är det totalt 20 personer inblandade. Men det är förstås också nödvändigt att den här nämnden har en praxis som hänger ihop. Såväl styrelsen som Socialstyrelsens ledning har intygat att man följer den ordning som finns.

Jag tror inte att frågan kan föras längre just nu. Som alltid är det viktigt att följa utvecklingen och se vad man kan göra för att säkerställa att vi följer rättsstatens principer och ser till att det är förutsägbart. Sedan är det så att kvinnan alltid har möjlighet att söka igen, precis som ledamoten nämnde. Den möjligheten och den ventilen finns, om tiden så medger. Men det är inte alltid det fungerar så för enskilda, eftersom det råder en tidspress för den som hamnar i den här situationen.

Fru talman! Ulrika Westerlund har frågat mig om jag anser att Rättsliga rådet är den instans som bör avgöra när och på vilka grunder kvinnor får göra abort efter den 18:e graviditetsveckan och om inte jag avser att ta några initiativ för att ändra detta. Hon har även frågat mig om jag avser att ta ett initiativ till att Rättsliga rådets arbetssätt och rutiner utvärderas.

Enligt abortlagen från 1974 (1974:595) kan Socialstyrelsen bevilja abort efter graviditetsvecka 18 om det finns särskilda skäl men inte om fostret bedöms vara livsdugligt utanför livmodern. Hos Socialstyrelsen hanteras dessa frågor av Socialstyrelsens råd för vissa rättsliga, sociala och medicinska frågor, ofta kallat Rättsliga rådet, som enligt abortlagen bland annat har till uppgift att avgöra ärenden om tillstånd till abort och tillstånd till avbrytande av havandeskap.

Av Socialstyrelsens instruktion framgår att Rättsliga rådet är ett särskilt beslutande organ inom myndigheten. Rådet ansvarar för sina beslut och för sin verksamhet inför myndighetens ledning. Myndighetens ledning ansvarar inför regeringen för att rådets verksamhet bedrivs författningsenligt och effektivt och redovisas på ett tillförlitligt sätt. Rättsliga rådet ska när ärendena hanteras följa bestämmelserna i förvaltningslagen (2017:900) om till exempel dokumentation och motivering av beslut.

Rådet består av en ordförande, två ersättare för ordföranden och det antal ledamöter som regeringen bestämmer. Ordföranden och hans eller hennes ersättare ska ha erfarenhet som lagfaren domare. Rådets ärenden beslutas i nämnd. Rådet har olika sammansättning beroende på ärendetyp, och ledamöterna är experter inom olika områden beroende på vad ärendet gäller. I rådet ingår läkare, rättsläkare, läkare med specialistkompetens i obstetrik och gynekologi respektive rättspsykiatri, beteendevetare och företrädare för allmänheten. Rådet består således av en bredd av sakkunnig expertis, kompetenser och erfarenheter.

Socialstyrelsen gör i sin årsredovisning för 2023 bedömningen att Rättsliga rådets ärenden har handlagts i enlighet med lagstiftningens krav och fastställda rutiner och inom den tidsram som ärendetypen kräver och gör mot den bakgrunden bedömningen att det inte finns något som tyder på att processen skulle vara rättsosäker. Myndighetens styrelse har i sin tur intygat att årsredovisningen ger en rättvisande bild av verksamheten.

Regeringen har inga förslag på att ändra i nuvarande ordning, och regeringen följer rådets arbete.

Fru talman! Kompenserar regionerna fullt ut för det underskott de har gör varken Socialdemokraterna eller regeringen. SKR har inte någon gång sagt hur mycket pengar regionerna ska få. Det man har redovisat är ett prognostiserat underskott för 2024. Det är ganska stor skillnad och två helt olika saker. Vilket underskott man får är inte detsamma som vilka besparingar man lägger ut på verksamheten.

Det vi vet är att man hittills varslat ungefär 5 600 personer. Det oroar regeringen och är skälet till att vi ger 6 miljarder, vilket motsvarar 7 000 sjukskötersketjänster, med en förhoppning om att vårdpersonal inte ska sägas upp. Alla som arbetar i vården behövs framöver. Regionerna måste dock göra sin avvägning och se vad som stämmer. SKR har som sagt inte framfört hur många miljarder som ska ges till regionerna, utan man har berättat om ett förmodat underskott för 2024.

Effektiviseringsdelegationen bygger på att regionerna själva ansöker om hjälp för att kunna göra något och få stöd till det, inte att någon ovanifrån bestämmer. Men det har säkert framgått, även om man retoriskt säger annorlunda.

Det bästa sättet att effektivisera är att satsa på primärvården. Om alla får en fast läkarkontakt och vårdteamet i primärvården byggs ut kommer vården också i ekonomiska termer att bli mer effektiv. Kan man bygga upp ett förtroende och en tillit från patienten för vården - att man vet att den finns och vet namnet på den person som är ansvarig - kommer det att bli mycket bättre. Forskning visar på detta. Flera forskningsrapporter visar att det är bra att satsa på primärvården. Det är inte så att mina eller ledamotens behov minskar, för vårdbehov har helt andra skäl. Men de blir bättre tillgodosedda om vi har en stark och väl utbyggd primärvård.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Mitt bästa råd till regionerna, vilket jag framförde på konferensen Vårdarenan här i Stockholm i morse, är att satsa på primärvården. Jag brukar framhålla Jämtland som ett gott exempel, Lena Bäckelin, för ni försöker i alla fall. Fortsätt med det!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Tack, ledamoten, framför allt för engagemanget i frågan! Jag hoppas att det ger avtryck också på hemmaplan i Region Jämtland Härjedalen där ledamotens parti ansvarar för sjukvården. Jag är dock lite konfunderad över att frågan jag får rör situationen i Jämtland Härjedalen där ledamoten är bosatt och väl känner till läget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ledamoten ber mig som statsråd att styra över vad som händer på hennes hemmaplan. Det är ju direkt i strid med de lagar som riksdagen har stiftat. Ändå säger ledamoten att man inte vill ha nationell styrning. Jag tror att ledamoten måste välja väg; antingen tycker man att det är bra med nationell styrning i den här frågan eller så tycker man inte det. Jag uppfattar det som att ledamoten inte vill ha det utan att det var de lokala och regionala politikerna, och då bör ju frågan ställas på hemmaplan.

Låt mig också bemöta några andra av ledamotens frågor och påståenden. Var finns behoven? I går lämnade regeringen vårändringsbudgeten till riksdagen. Av de 17 miljarder som ligger i den, som är ovanligt hög, går 6 miljarder till sjukvården. Det är en tydlig prioritering att en så stor andel av anslagen går direkt till sjukvården.

I höstas när vi lade fram hela budgetpropositionen, som är för en annan period och en längre tid, gick 40 procent av hela budgeten till välfärden och 40 procent till hushållen för att kompensera för inflationen. Sedan fanns lite kvar till alla övriga sektorer. Det var tydliga prioriteringar. Hushållen behövde stöd till följd av inflationen, liksom välfärden.

När vi nu ändrar under innevarande år - för det är vad man kan göra i en vårändringsbudget, ingenting annat - går den största posten, 6 miljarder, till regionerna utifrån att vi bedömer att det är där behoven finns.

Ledamoten säger att Socialdemokraterna har visat att man kan inflationssäkra statsbidragen. Jag skulle gärna vilja veta mer. Inflationen är 9,14 procent i år, om man räknar på hur regionerna drabbas av pensionsavtalet. Har ledamotens parti gjort en ökning av statsbidragen - de är ganska stora - med 9,14 procent? Jag uppfattade inte det. Det var 6 miljarder som skilde Socialdemokraterna från regeringen i höstas, och dessa pengar levererade vi i går i vårändringsbudgeten.

Det är en svår sak att inflationssäkra statsbidrag. Det kan kännas behagligt när inflationen går upp, men när inflationen går ned och det inte blir några nya pengar även om man har behov och vill utveckla känns det inte så behagligt. Jag har varit kommunpolitiker väldigt länge och även regionpolitiker och ser därför att de långsiktiga villkoren är de viktiga, liksom att skatteunderlaget ökar. Regionerna fick trots allt en förbättrad situation när de summerade 2023 eftersom skatteunderlaget blev bättre än förväntat, vilket har stärkt dem något. Men 2024 är ett svårt år, och det beror enbart på inflationens konsekvenser på det pensionsavtal regionerna tecknat.

Just nu går inflationen glädjande nog ned, så regeringens budget, som var återhållsam i höstas, har uppenbarligen medverkat till att inflationen går ned. Det omvända hade varit mycket besvärande, alltså om vi inte hade fått ned inflationen. Nu kan vi se att vi framöver får en bättre och stabilare situation och att både regionerna och staten kan återkomma på ett bättre sätt med de satsningar som behövs. Men regionerna hade stått med fortsatt jättehöga kostnader för pensionsavtalet om vi inte hade fått ned inflationen. Men det avtal de själva tecknat är ju så konstruerat att konsekvenserna kvarstår hela 2024, och det är tufft för varenda region. Det är tre fyra som inte behöver göra några besparingar alls, andra har det mycket besvärligt, som Jämtland Härjedalen, och många däremellan behöver se över sin situation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att regionerna behöver titta på effektiviseringar för att långsiktigt uppnå en hållbar situation är jag helt övertygad om. Varenda ledamot från regionerna har ju berättat att man behöver få ordning på ekonomin långsiktigt, och det är klokt att göra det.

Fru talman! Tack, Lena Bäckelin, för din fråga, som är synnerligen angelägen! Men låt mig ändå inledningsvis säga att ledamoten går händelserna i förväg eftersom vi inte har beslutat om att staten har ansvar för sjukvården, och därför kan jag inte på något vis styra över det som händer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vet att ledamoten, precis som många andra ledamöter, efterfrågar mer statlig styrning inom många områden. Jag ser ju i nästan alla interpellationer som ställs till mig att man önskar att regeringen eller jag i min roll som statsråd skulle kunna åtgärda saker och ting - men det är självstyre som gäller, vilket framgår av mitt svar.

När det gäller hyrpersonal har jag återkommande lyft fram att jag är väldigt glad över att regionerna har samlat ihop sig till ett gemensamt initiativ. De är överens om spelreglerna så att man inte får konkurrens mellan regionerna. De har en samsyn i detta.

Bemanningsanställda är till för tillfälliga toppar, men i dag har det blivit ett bestående inslag i sjukvården som är mycket bekymmersamt. Jag har sagt det tidigare i den här kammaren, och jag säger det gärna igen, därför att det påverkar och riskerar att påverka patientsäkerheten. Dessutom påverkar det direkt kontinuiteten för patienten, inte minst i primärvården, om man inte har fast anställd personal. Därför lyfter jag återkommande fram vikten av att ha fast anställd personal i regionerna. Det borgar för en god hälso- och sjukvård.

Det finns regioner som har en stor andel hyrpersonal. Jag vet att de arbetar intensivt för att förändra den situationen. Jag inser också att det kommer kritik nu när de gör det. Det görs på bred front i regionerna. Jag är tacksam över att de tar itu med frågan, men det finns även en oro bland medarbetare som undrar om man kommer att klara sjukvården när det blir stopp för hyrpersonal.

Samtidigt som man får bättre ordning på anlitandet av bemanningsföretag, som ju ska vara ett tillfälligt stöd och inte ett fast inslag i sjukvården, måste man arbeta med arbetsmiljöåtgärder, det vill säga skälen till att människor lämnat yrket. De har valt att inte vara fast anställda. Om man inte gör det samtidigt riskerar det att bli riktigt oroande.

Jag är glad över att jag möter så många goda exempel runt om i landet, där man arbetar med arbetsmiljön just i syfte att få mer fast anställd personal. Fast anställd personal ska vara grunden i hälso- och sjukvård. Region Jämtland Härjedalen är som sagt självstyrande, och de partier som styr är interpellantens och mitt. Det är upp till dem att bestämma. Varken ledamoten eller jag kan påverka det minsta vad som sker med hyrpersonal.

Jag har sagt till regionerna att om de tycker att det är svårt att lösa frågan får de gärna komma till staten, så diskuterar vi om det är någonting staten kan göra. Hittills har de valt att lösa frågan själva, och vi kan inte ta över eller föregå utredningen som Vårdansvarskommittén håller i. Men jag delar ledamotens uppfattning att det verkligen finns områden där vi redan nu kan se att det behövs nationell styrning. Frågorna om kompetensförsörjning är ett område där man tydligt ser detta.

Varmt tack till ledamoten för frågan! Jag hoppas att vi med gemensamma krafter i Jämtland Härjedalen och alla andra regioner kan förbättra arbetsmiljön så att människor väljer att stanna kvar eller komma tillbaka som fast anställda medarbetare.

Fru talman! Lena Bäckelin har frågat mig vilka initiativ jag och regeringen har för avsikt att ta för att hantera situationen med hyrläkare.

Inledningsvis vill jag framhålla att regeringen och jag själv är medvetna om utmaningarna i hälso- och sjukvården, som också påverkas av den ekonomiska situationen i region- och kommunsektorn. Staten kan inte fullt ut kompensera för regionsektorns underskott. Det är sjukvårdshuvudmännen, med direktvalda politiker på kommun- och regionnivå med beskattningsrätt, som ansvarar för att tillhandahålla god hälso- och sjukvård. Inom ramen för det kommunala självstyret har kommuner och regioner stor frihet att välja till exempel hyrbemanning.

Jag har noterat att regionerna gemensamt ingått ett nationellt avtal om hyrbemanning i hälso- och sjukvården i syfte att minska kostnaderna och beroendet av hyrbemanning. En långsiktigt egen bemanning ger ökad kontinuitet för patienterna och bättre förutsättningar att utveckla hälso- och sjukvårdens verksamheter med god arbetsmiljö. Regeringens primärvårdsreform har särskilt fokus på att öka kontinuiteten och öka förutsättningarna för att bedriva vård i glesbygd.

Hyrbemanning kan vara värdefull vid exempelvis tillfälligt ökat behov av personal eller särskild kompetens.

Jag vill understryka att personalen är hälso- och sjukvårdens viktigaste resurs och grunden som hälso- och sjukvården vilar på. Regeringen har därför gett Socialstyrelsen ett uppdrag att ta fram förslag till en nationell plan för att förbättra hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning. Den nationella planen ska bland annat visa vilka insatser som behövs, för både befintlig och ny vårdpersonal, för att förbättra kompetensförsörjningen. Uppdraget ska redovisas senast den 31 maj 2024.

Staten och Sveriges Kommuner och Regioner ingick i december 2023 fem överenskommelser på sjukvårdsområdet som tillsammans med det i budgetpropositionen för 2024 beslutade sektorsbidraget omfattar cirka 10 miljarder kronor.

Inflationen pressar regionernas ekonomi. De försämrade resultaten i regionerna beror i huvudsak på tillfälligt högre pensionskostnader. Sedan regeringens budgetproposition för 2024 lades fram har utsikterna för regionernas ekonomi dessutom försämrats ytterligare. De ökade pensionskostnaderna påverkar bland annat sjukvårdens personalbudgetar.

Ett antal regioner har varslat personal eller aviserat om personalneddragningar. Samarbetspartierna skjuter därför till 6 miljarder kronor till regionerna i årets vårändringsbudget. Storleksordningen på medlen motsvarar personalkostnaden för cirka 7 000 sjuksköterskor. Regeringens uttryckliga förväntan är att regionerna använder pengarna för att undvika generella uppsägningar av sjukvårdspersonal.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen har även aviserat att en effektivitetsdelegation ska inrättas för att ge regionerna stöd för effektivisering inom hälso- och sjukvården. Flera steg tas för bättre statlig styrning.

Med det vill jag tacka Lena Bäckelin för frågan. Jag ser fram emot debatten.