Fru talman! Karin Rågsjö har frågat mig varför jag och regeringen inte vill ta emot patienter från Gaza i akut behov av vård och varför jag och regeringen är beredda att bistå med sjukvård till människor från Ukraina men inte från Gaza.

Den katastrofala humanitära situationen i Gaza kräver en omedelbar och varaktig vapenvila. Regeringen stöder de pågående ansträngningarna för att åstadkomma ett eldupphör i Gaza, ökat humanitärt tillträde och ett frisläppande av gisslan.

Israel måste göra mer för att följa den internationella humanitära rättens regler om att skydda den civila befolkningen. Detta har regeringen tydligt framfört till den israeliska utrikesministern vid flera tillfällen.

Den centrala frågeställningen för mig som sjukvårdsminister är hur Sverige på bästa sätt kan bidra till ett minskat mänskligt lidande i området.

Sverige är sedan tidigare en stor kärnstödgivare till alla humanitära nyckelaktörer på plats. Jag är stolt över det faktum att Sverige därutöver har ökat sitt humanitära bistånd till Gaza med över 540 miljoner kronor sedan oktober 2023. Sverige har till exempel gett extra stöd till Unicef, som bistår barn och familjer med hälso- och sjukvård och socialt stöd, samt till UNFPA, som arbetar med livräddande förlossningsvård, mödrahälsovård och vård av nyfödda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därtill har regeringen gett relevanta myndigheter i uppdrag att genom EU:s civilskyddsmekanism donera medicinteknisk materiel och sjukvårdsmateriel, vilket hittills resulterat i att Sverige donerat efterfrågat sjukvårdsmateriel till Egypten, som tar emot patienter från Gaza. Sverige har också sekonderat experter till bland annat WHO och Unicef för att bistå i den humanitära responsen.

Regeringen kommer att fortsätta stödja den humanitära responsen i Gaza. Med det vill jag tacka Karin Rågsjö för frågan, och jag ser fram emot debatten.

Fru talman! Vi fick höra ett djupt bekymmersamt anförande från sjukvårdsministern, som över huvud taget inte svarar på frågorna som ställts.

Jag noterar dock hur ministern på ett innovativt sätt försöker sig på att revidera historien genom att säga att regeringen stöder ansträngningarna för att åstadkomma eldupphör i Gaza eller ge sin uppfattning av hur Sverige på bästa sätt bidrar till ett minskat mänskligt lidande i området.

Det här är katastrofalt fel. Vi har ju med all tydlighet sett hur regeringen agerat det senaste året, först när FN lade fram förslaget om ett omedelbart eldupphör i Gaza. Då valde regeringen att lägga ned sin röst. När FN för knappt två månader sedan lade fram förslaget som krävde att Israel ska dra tillbaka ockupationen av palestinska områden valde regeringen att återigen lägga ned sin röst trots att hela grunden till lidandet är Israels olagliga ockupation av Palestina. Och tidigare i år höll regeringen på att pausa sitt stöd till FN-organet UNRWA, en av få organisationer som haft tillträde till de mest utsatta områdena i Gaza. Det sjukvårdsministern försöker ge sken av är alltså inte trovärdigt över huvud taget.

Fru talman! Det pågår ett fruktansvärt folkmord i Gaza. Tiotusentals har dödats. Israel dödar civila palestinier, inte bara med vapen och bomber utan genom att svälta ut befolkningen och genom kollektiv bestraffning där man avsiktligen blockerar leveranser och hindrar humanitär hjälp. Samtidigt har sjukvårdssystemet i Gaza kollapsat. Sjukvården är till större delen utslagen efter upprepade bombningar.

Inte en enda gång har jag hört Sveriges regering fördöma krigsbrotten. Jag har inte hört er fördöma bomberna över sjukhus, mödravårdscentraler och vaccinationskliniker eller över skolor och flyktingläger. Jag har däremot hört regeringen kalla det som Israel gör mot palestinier i Gaza för proportionerligt. Det är en fruktansvärd inställning.

När EU vädjat om att man ska ta emot skadade och sjuka från Gaza har den svenska regeringen nekat denna begäran, trots att det handlar om människor som skadats av Israels bombande och om sjuka som inte får sina behandlingar.

Situationen på marken är sådan att barn dagligen amputeras utan bedövning. Det sker operationer utan smärtlindring. Svårt sjuka barn som skulle kunna överleva dör på grund av att vården inte finns. De är i behov av medicinsk evakuering.

Det är ofattbart att regeringen då säger nej till att ta emot patienter från Gaza. Det enda rätta vore att ompröva beslutet så att vi kan börja evakuera patienter. Det handlar om att hålla den humanitära rätten högt.

Nu har sjukvårdsministern chansen. Jag vädjar om, uppmanar till och kräver att ministern tar denna chans. Det är fullt möjligt att evakuera barn och anhöriga som behöver vård. Andra länder gör redan detta i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Många av dem som vill att vi tar emot patienter och som lyssnar på denna debatt har valt att arbeta inom sjukvården för att de värnar den humanitära rätten. De står redo, och den svenska sjukvården står redo.

Vi tvekade inte en sekund att ta emot krigsskadade patienter från Ukraina, och vi har kapacitet och möjlighet att ta emot patienter från Gaza. Vi borde omedelbart göra det också.

(Applåder)

Fru talman och statsrådet! När elever i årskurs 9 i dag öppnar sin historiebok för att läsa om Vietnamkriget möts de av en bild på en flicka som naken och gråtande flyr napalmbombernas lågor. Bilden, som är tagen av AP-fotografen Nick Ut, kom att bli en symbol för krigets brutalitet.

När framtidens elever öppnar sina skolböcker för att läsa om vår tid kommer de att mötas av en annan bild, som visserligen är tagen decennier senare, på en annan plats på jorden långt från Vietnams risfält, men som skildrar samma inferno, samma grymhet och samma hänsynslöshet. Det är bilden på 19-åriga Ahmad al-Dalou, som bränns till döds i ett av tältlägren i mellersta Gaza. Man ser honom ligga i sin säng och kämpande sträcka upp händerna i rop på hjälp samtidigt som han slukas av lågorna. Det är en bild som redan nu har blivit en symbol för de brutala handlingar som utförs under det pågående folkmordet.

Fru talman! Sedan Israels invasion av Gaza har över 43 000 människor dödats och 100 000 skadats, skolor och sjukhus förstörts, tältläger bombats och patienter bränts till döds. I förra veckans rapport från FN:s särskilda sändebud framkommer det tydligt att Israel medvetet riktar in sig på Gazas sjukvårdssystem som en del i sin krigföring. Det är såväl ett brott mot internationell rätt som en krigsförbrytelse och ett brott mot mänskligheten.

Sedan i maj i år har världssamfundet vädjat till oss i Sverige om att vi ska ta emot svårt skadade patienter från Gaza. WHO har till och med sammanställt en lista över de allra mest kritiska patienterna i akut behov av vård. Men i stället för att hörsamma detta har regeringen svarat med passivitet och löst prat om att hjälpa på plats. Men vilken hjälp och på vilken plats, fru talman? Sjukhusen är sönderbombade, och endast en läkare återstår på Kamal Adwan-sjukhuset i norra Gaza. UNRWA, FN:s organ i Palestina, har förbjudits av den israeliska regimen. Vad väntar statsrådet på?

EU-kommissionen uppmanar oss att ta emot patienter. Professionen och Vårdförbundet står bakom det. Flera länder, såsom Belgien, Norge, Spanien och till och med Melonis Italien, har redan tagit emot patienter. Varför vägrar statsrådet och regeringen att ta emot palestinska patienter? Varför ignorerar ni världssamfundets krav?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(Applåder)

Fru talman! Tack, alla debattörer som är med i den här väldigt viktiga debatten!

Jag förutsätter att utrikespolitiken tas i en annan debatt, för det här handlar om sjukvårdsfrågor. Låt oss koncentrera oss på det som är mitt ansvarsområde. Men det behöver ändå sägas att utrikesministern har varit väldigt tydlig med att man inte får bomba sådant som ingår i den humanitära rätten. Man får aldrig bomba sjukhus eller ambulanser. Det spelar ingen roll var i världen det är.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta är en röd linje som vi har levat med tidigare. Mitt i alla hemska krig som pågår har man ändå något slags regler att förhålla sig till. Tidigare tyckte jag att det närmast var konstigt att man kunde ha regler i ett krig, men det är faktiskt helt nödvändigt att ha det. Reglerna har överträtts här. De har överträtts på andra håll. Det är aldrig acceptabelt.

Det är också därför som Sverige har valt att inte smita undan utan att säkerställa att vi ger det som är allra mest akut. Man behöver hjälp på plats, för man kommer ju inte ut ur Gaza eftersom det är stopp vid utgångarna. Man kunde komma ut i början av perioden, men det är väldigt svårt att komma ut i dag. Det är därför FN-organen finns på plats.

Jag blir väldigt förvånad när ledamöter ifrågasätter om FN-organen använder sina pengar till det de ska. Är det ledamöternas uppfattning att de FN-organ vi skickar pengar till försnillar pengarna? Det är inte regeringens uppfattning.

Vi stöder FN-organen på plats. Ledamot efter ledamot har frågat: Kommer pengarna fram? Gör de någon nytta? De 540 miljoner vi hittills har gett, utöver kärnstöd, är helt nödvändiga, för det är väldigt svårt att ge hjälp på annat sätt. Vi har också bistått egyptiska myndigheter, som har gjort och gör väldigt mycket. Inte minst har de tagit emot den sjukvårdsmateriel som används varje dag - ventilatorer, läkemedel och mycket annat.

Det vi ger till FN-organen handlar just om sådant som måste ske på plats, som förlossningsvård och neonatalvård. Det är patienter som inte kan skickas bort i en medicinsk evakuering.

Jag är glad över att det finns länder som har lyckats med evakueringen, men de är väldigt få, vill jag säga. Inom EU arbetar vi genom EU:s civilskyddsmekanism. Jag vill bara påpeka att den inte aktiverades av kommissionen i våras, utan det tog ganska lång tid innan den aktiverades. Det var en brist, men nu är det åtgärdat.

Sedan september har evakueringen inom EU börjat ske. Det är fem länder som har gjort det, och det är 45 evakueringar som har skett. Det är ganska få i förhållande till behovet. Det måste ändå understrykas.

Det innebär att det finns svårigheter med evakueringen. Vi måste veta namnet på patienten. Vi måste ha samtycke från föräldrar, för det är många barn som vi skulle behöva ge hjälp. Det har varit stora svårigheter för grannländer att få detta till stånd. I något fall har det tagit så lång tid att eftersöka uppgifter att barnet inte längre har behövt den vård som efterfrågats.

Det finns en skillnad i förhållande till Ukraina. Där har vi ett massflyktsdirektiv på plats. EU har inte aktiverat något sådant när det gäller Gaza, vilket gör det väldigt svårt.

Men det allra viktigaste när vi vet att det inte fungerar att göra en medicinsk evakuering i stor skala är att ändå göra det vi kan. Vi har inte fattat beslut om att inte göra några medicinska evakueringar. Det finns inget sådant beslut. Hela tiden följer vi situationen och utvecklingen på riktigt, vecka för vecka, och den dag det blir möjligt att ha medicinska evakueringar som fungerar och får effekt - alltså att den som behöver vård får hjälp genom en medicinsk evakuering - kommer också Sverige att kunna bistå. Men så länge de förutsättningarna inte finns blir det inget gjort. Norge har nämnts här. De har fortfarande inte tagit emot en enda.

Jag tycker inte att det känns bra att länder utlovar medicinsk evakuering och sedan inte gör något. Den dag Sverige säger att vi kan göra det ska vi också ha på fötterna så att det kan bli verklighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Tills vidare tänker vi fortsätta att ge allt stöd vi kan till FN-organen på plats. De finns och verkar både inne i Gaza och utanför för att ge bästa vård just nu. Vi följer detta varje vecka, och vi kommer att återkomma längre fram.

Fru talman! Man undrar vad detta är för gaslighting - att vi skulle ifrågasätta FN och så vidare. Det är ju ministerns regering som har hanterat exempelvis FN-organet UNRWA katastrofalt under året.

Sedan hör vi här från ministern obegripliga, ologiska och oseriösa argument, måste jag säga, som att ukrainare är här på massflyktsdirektiv. Det handlar ju om deras flyktingstatus. Evakuering av patienter är någonting helt annat. Jag tycker att det är beklämmande att man använder den argumentationen.

Vi tvekade inte en sekund att ta emot patienter från Ukraina. Då vill vi ha svar på varför ministern inte vill ta emot patienter från Gaza. Detta med att hjälpa på plats är helt obegripligt. Sjukvårdssystemet har ju kollapsat. Varför gör man denna skillnad på människor och deras värde? Det finns reella förutsättningar att ta emot patienter från Gaza. Gör inte den här skillnaden på människor! De har samma värde. Det är faktiskt ofattbart, måste jag säga, att ministern inte är beredd att ompröva detta beslut.

Situationen på marken är brutal. Den är fruktansvärd. Den är fasansfull. Att då inte vilja göra mer är en förkastlig inställning, tycker jag. Man kan faktiskt göra mer men väljer medvetet att inte göra det. Det är helt obegripligt. Detta visar tydligt att den här regeringen inte bara har försvagat Sveriges humanitära röst i världen. Man har tystat den.

Man skäms. Förutom att ompröva det här beslutet borde vi göra allt vi kan för att stoppa folkmordet, bombningarna och belägringen av sjukvården. Det är fasansfullt hur palestinierna behandlas. Regeringen har en chans och möjlighet att göra mer men väljer medvetet att inte ta den chansen. Det tycker jag är en förkastlig och usel inställning.

(Applåder)

Fru talman och statsrådet! Att hjälpa på plats är inte bara otillräckligt utan näst intill omöjligt nu när UNRWA har förbjudits samtidigt som biståndstransporter stoppas av den israeliska regeringen.

Medan vi står här i denna kammare dör människor för att den mest grundläggande vården saknas. Spädbarn kvävs i sina kuvöser. Kvinnor genomlider kejsarsnitt utan bedövning. Vårdcentraler bombas. Vaccinationscentraler för barn bombas. I detta läge, när världssamfundet vädjar till oss i Sverige om hjälp, väljer statsrådet att hänvisa till Egypten. Jag tycker att det är skrämmande.

Varför är det så svårt för regeringen och statsrådet att ta emot palestinska patienter? Kapaciteten finns här. Karolinska och Aleris, som har tagit emot och vårdat en majoritet av de evakuerade från Ukraina, säger att de står redo här och nu att ta emot patienter från Gaza. Varför vägrar statsrådet och regeringen att ta emot patienter från Palestina?

(Applåder)

Fru talman! Ledamöter! Om man säger att hjälpen inte når fram, menar ni då att Unicef och UNFPA, som är befolkningsprogrammet som framför allt har vårt uppdrag att jobba med nyfödda, mödravård och förlossning, försnillar pengarna? Nej, de använder dem. Tusentals människor har fått hjälp genom den över halva miljard som vi har sänt dit. De får hjälp genom de pengar vi ger.

Karin Rågsjö säger att regeringen inte har några ambitioner att ge hjälp på plats. Så sa ledamoten uttryckligen, och det går att hitta i protokollet så småningom. Jo, vi gör just det - för mer än en halv miljard.

Nu måste Sverige steppa upp, sägs det. Ja, vi är en av de största bidragsgivarna, inte bara i det vanliga kärnstödet som är nödvändigt att ge till Palestina. Senast jag tittade - det kan ha justerats de senaste dagarna - var vi sedan i oktober förra året den femte största givaren av stöd inom EU.

Vi är en av de största bidragsgivarna därför att vi måste ge hjälp. Det är helt nödvändigt att göra detta. Det går inte att lämna det palestinska folket i sticket.

Att påstå att Sverige inte steppar upp är bara helt fel. Det ledamöterna ber om är att Sverige ska ta emot ett fåtal patienter. Låt mig därför lyfta exemplet Ukraina, fru talman. Det har betydelse, för visering gäller. Jag har varit med om medicinsk evakuering. Jag har varit på den hubb som tar emot dem. Jag vet i detalj precis hur det går till, från alla våra myndigheter som är på plats. Visering måste också skötas, och därför har massflyktingdirektivet underlättat. Det är knepigt att EU-kommissionen inte har lyft den frågan, vilket krånglar till det. De måste nämligen söka asyl och bli kvotflyktingar. Det kommer vi att lösa. Men det är ju de andra sakerna som är svåra för oss.

Nu har vi att välja. Kommer vi att kunna möjliggöra medicinska transporter? Våra kollegor i EU tycker att det är svårt. Det handlar bara om 45 hittills. Då har vi att välja: Ska vi fortsätta med den hjälp som vi ger till tusentals, eller ska vi lägga tid och energi på att göra någonting annat?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ulrika Westerlund sa att regeringen säger att det är för dyrt. Det har vi aldrig sagt. Jag har aldrig sagt att vi inte har kapacitet att ta emot. Det har inte varit ett enda sådant ord från mig, för jag vet att Sveriges sjukvård alltid ställer upp med det man kan. Det finns ingen diskussion. Det har vi aldrig sagt. Plocka gärna fram det citatet!

Jag blir irriterad när man påstår saker som inte är sanna. Det ni kunde diskutera är om vi ger för lite pengar till Palestina just nu. Det är en relevant diskussion som vi alltid behöver ha. Hur mycket ska vi ge i stöd och på vilket sätt? Ger vi till rätt FN-organ? De flesta vi ger till är FN-organ, och vi ger också till några andra ideella organisationer, till exempel den norska Flyktninghjelpen. Det kan vi ha en diskussion om. Använder Sida rätt organ? Det är alltid en relevant diskussion. Jag har också frågat organisationer på plats om de ser att hjälpen når fram eller om den försvinner. Jo, det finns hjälp, men vi behöver mer, säger de. Där är vi helt överens.

Vi i Sverige gör vår del, och vi tänker fortsätta att göra det eftersom det är helt nödvändigt.

Framöver hoppas vi lägga fokus på den hjälp som hjälper många tusentals i stället för att enstaka ska komma till Sverige. Det är en eller två i veckan från Ukraina. Det är vad det handlar om. Vi har hittills tagit emot 202 sedan februari 2022. Vi tar aldrig emot någon på sommaren, för MSB ställer in alla medicinska evakueringar då. En tredjedel är skadade i krig, övriga är cancerpatienter. Det är ett fåtal som kommer den vägen, och jag är därför lite osäker på uppgifterna som ledamoten Westerlund fått från Aleris.

Jag vill också vända mig emot dem som säger att vi tar emot för att det är bra träning för våra sjukvårdsarbetare. Vi tar inte emot av de skälen. Vi tar emot för att människor behöver hjälp och medicinsk vård. Det är också skälet till att vi ger hjälp på plats. Vi gör det inte av egna skäl, utan vi gör det för att man har en humanitär insats och vill att människor ska få vård på allra bästa sätt.

Vi kommer att fortsätta att prioritera stöd till alla civila som drabbas i krig. Gaza är en av de värsta platserna att befinna sig på just nu, och därför måste vi hålla i det stödet.

Fru talman! Tack, alla ledamöter, för engagemanget!

Det är helt nödvändigt att Sverige är engagerat när människor drabbas antingen det handlar om Sudan - hoppas att även det får debattid i kammaren - eller Ukraina eller Gaza. När det gäller Gaza är det knappt möjligt att ens berätta hur situationen är, men jag tycker att ledamoten Rågsjö väl beskriver hur det ser ut för människor i Gaza just nu.

Vad man säger är att det enda som betyder något är att ett fåtal patienter, som ju är vad det handlar om, kommer till Sverige. Det är bara det som räknas, inte alla de tusentals som Sverige hjälpt genom det stöd vi ger till olika ideella organisationer och FN-organ som verkar på plats. Detta saknar betydelse.

Att vi väldigt snabbt gick in med pengar, först till livsmedel men nu också till sjukvårdande behandlingar, det saknar betydelse. Det är ingen som diskuterar nivån på det vi gett - över en halv miljard. Det spelar ingen roll. Men om vi skulle gå in med hjälp till medicinska evakueringar till ett fåtal, då är vi bra.

Det är en märklig diskussion, för det är så många drabbade just nu i Gaza. Det måste vara hjälp till tusentals som gäller. Vi måste göra de rätta insatserna. Det kommer att skifta från vecka till vecka, för det handlar om att vi behöver få en omedelbar, uthållig vapenvila, inte bara en tillfällig paus som det har varit några gånger, så att vi kan komma in och på riktigt ge stöd och hjälp på bästa sätt. Det arbetet sker i diplomatiska kretsar och länder emellan.

Det vi diskuterar i dag är sjukvård. Sverige kommer att hålla i stödet till de civila som drabbas i Palestina. Vi kommer att göra vårt allra bästa för att ge så mycket stöd som möjligt.

Frågan om medicinsk evakuering kan återkomma. Just nu bedömer Sverige att det inte har varit möjligt att få någon större effekt av det. Att som Norge säga att man tar emot, och så kommer ingen, månad efter månad - att alltså utlova något som inte kan genomföras - ger inte hopp till Palestinas eller Gazas sjukvårdsarbete.

Den dagen vi kan komplettera vår insats med medicinska evakueringar ska det vara för att det kan genomföras. Personerna måste också ge sitt medgivande till att komma till Sverige.

Tack till ledamöterna för debatten! Tack för ert engagemang!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.