Anna-Belle Strömberg

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Niklas Wykman.

Regeringens förslag om att fasa ut ränteavdragen på lån utan trygga säkerheter riskerar att bli betungande för sårbara hushåll. Att fördyra för redan hårt prövade skuldsatta, som regeringen föreslår, är inte en seriös väg framåt för att få bukt med den överskuldsättning som ökar.

Ökningen av obetalda skulder drabbar främst unga, ensamstående föräldrar och äldre med låg pension som måste låna pengar för att köpa mat. Det här riskerar att skicka människor i ännu djupare skuldsättning.

Min fråga är därför: Varför ska de som lånar för att köpa en bil eller en båt få göra avdrag på räntan, medan de som tvingas låna för att klara livets nödtorft inte ska få göra samma sak?

Fru talman! Det är inte någon liten symbolisk summa, vill jag svara Lars Beckman.

Arn tar upp tvister på belopp om upp till 500 kronor. En prövningsavgift på 150 kronor, som man nu pratar om, motsvarar då 30 procent av tvistebeloppet. Det kan anses orimligt mycket att kräva av en konsument som på grund av en ekonomiskt svår situation inte kan lägga 150 kronor på en tvist när det egentligen handlar om 30 procent av en summa som kanske uppgår till 500 kronor. Dessutom får man stå för den kostnaden om ärendet avslås.

Jag tycker att det är alldeles för mycket frågetecken i det här förslaget. Jag ställde en skriftlig fråga till civilministern om avgiften kan överklagas eller omprövas och hur man bedömer en tvist. Är det en symbolisk summa, som Lars Beckman säger, på 150 kronor eller är det kanske tre gånger den summan som man ska betala? Jag fick svaret att det är otroligt viktigt för konsumenterna att det är tydligt hur stor en avgift ska vara. Men det är det inte i det här förslaget. Svaret jag fick är att regeringen bemyndigas att sätta och införa en avgift.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avgift vid prövning av en tvist hos Allmänna reklamationsnämnden

Fru talman! Vi anser att både SD och regeringen har gjort försämringar av konsumenternas rättigheter. Införandet av en avgift innebär att det skapas en tröskel och en risk för att konsumenter väljer att inte begära att få sin sak prövad. Det innebär också en maktförskjutning från konsumenterna till näringsidkarna.

Ledamoten nämnde att regeringen skulle tillföra ytterligare resurser. Det är ju tacknämligt, men varifrån tar ni då dem? Nu tillförde ni resurser genom de pengar som ni har tagit från de civila organisationer som nu kommer att helt slaktas. De gör en fantastisk insats för våra konsumenter med att ge stöd och råd.

Ledamoten ställde också en fråga om detaljerna i hur vi ska komma till rätta med anmälningarna. Det borde egentligen vara en mycket enkel it-teknisk åtgärd utan att man behöver ta ut någon avgift. I dag kan man utnyttja de digitaliserade tjänsterna mycket väl och dra nytta av digitaliseringsmöjligheterna. Det borde vara en enkel it-teknisk åtgärd till en kostnad av ett ringa antal timmar för programmeringsarbete att skapa en automatiserad rutin som i samband med inkommande ärenden granskar beloppets gräns och datumfält i ansökan, sänder automatiska avslag samt loggar ärendena direkt till diariet, med tydlig information i det digitala ansökningsförfarandet. Det kan ge en möjlighet att sända in anmälan direkt, och om kriterierna inte uppfylls blir det avslag direkt.

(Applåder)

Fru talman! Vi har full förståelse för att ärendetillströmningen till Allmänna reklamationsnämnden har ökat, inte minst med anledning av pandemin. Antalet inställda resor och evenemang samt bedrägerier har ökat, vilket har bidragit till att många konsumenter har vänt sig till Allmänna reklamationsnämnden då det uppstått tvister. Det är inte heller konstigt att antalet ärenden har ökat kraftigt eftersom anmälningsmöjligheterna digitaliserats, e-handeln ökat, marknaden blivit mer komplex och konsumenternas kännedom om den alternativa tvistlösningen ökat i och med att handlare enligt lag blivit skyldiga att upplysa om just denna möjlighet.

Vi socialdemokrater tror dock inte att införandet av en avgift är rätt väg att gå för att minska antalet anmälningar som inte kommer att prövas i sak. Detta riskerar i stället att leda till att ekonomiskt utsatta konsumenter måste avstå från att få sin sak prövad eftersom avgiften blir ännu en utgift i hushållens redan svåra ekonomiska situation. Även Konsumentverket är emot att en avgift införs. De lyfter även upp gruppen ekonomiskt utsatta äldre som i stor utsträckning är måltavla för oseriösa företag, och många av dem har en ansträngd ekonomi.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avgift vid prövning av en tvist hos Allmänna reklamationsnämnden

Att avgiften inte återbetalas om anmälan avvisas eller för att värdegränsen inte uppnås är något som riskerar att drabba alla anmälare och är särskilt olyckligt för ekonomiskt svaga konsumenter. Det kan vara svårt för den som anmäler att förstå och uppfylla kraven som ställs på en anmälan för att den inte ska avvisas. Exempelvis kan det vara svårt att avgöra om ärendet faller utanför de tidsgränser som har satts. Att avgiften då inte återbetalas är olyckligt.

Den föreslagna avgiften och att färre ärenden därmed förväntas prövas är knappast det som kommer att avskräcka osunda näringsidkare. I stället riskerar sådana verksamheter att kunna fortgå under längre tid då färre näringsidkare kommer att bli anmälda. Avgiften styr endast vilka som har råd att anmäla och inte vad eller hur de anmäler, så även ärenden som är ofullständiga eller orimliga kommer fortsättningsvis att förekomma.

Allmänna reklamationsnämnden gör bedömningen i sitt yttrande att antalet pappersanmälningar kommer att fördubblas om en avgift införs. Det innebär att ytterligare cirka 2 000 anmälningar kommer att hanteras manuellt, och den genomsnittliga arbetstiden för att hantera pappersanmälningar är klart längre än vid elektroniska anmälningar.

Det är viktigt att det är så lätt som möjligt för en konsument att göra en anmälan och få sin sak prövad. En avgift, oavsett hur låg den blir, utgör ett hinder för konsumenter att tillvarata sin rätt. Kombineras avgiften med det faktum att Allmänna reklamationsnämndens beslut inte är bindande för parterna utan endast rekommendationer blir risken uppenbar att fler konsumenter gör bedömningen att det inte ens är värt att försöka få sin sak prövad. Samtidigt blir Allmänna reklamationsnämndens prövningar allt viktigare, särskilt i takt med att allt fler inköp sker via nätet och att bedrägerierna ökar.

Att tjänster som till exempel Blocket kräver att näringsidkare ska följa rekommendationer från Allmänna reklamationsnämnden för att få finnas kvar i tjänsten innebär ett stort framsteg för konsumentskyddet. Att då, som föreslås i betänkandet, göra det svårare för en konsument att hävda sin rätt går helt emot syftet med konsumentlagstiftningen.

Fru talman! Vi anser att det finns andra lösningar för att hantera Allmänna reklamationsnämndens ökade arbetsbörda. En lösning är att vid digitala anmälningar efterfråga alla de uppgifter som krävs för att anmälan ska kunna hanteras och gå vidare i systemet. Det skulle minska antalet ärenden som måste kompletteras både en och flera gånger för att de är ofullständiga, med tidsspillan som följd.

Det primära är ändå det förebyggande arbetet, det vill säga att försöka se till att en anmälan aldrig behöver göras.

En annan lösning är en starkare och mer omfattande konsumentvägledning i alla våra kommuner. Med en lokalt förankrad konsumentvägledning kan man besöka sin kommunala konsumentvägledare för att få hjälp att ta fram uppgifter, fylla i en anmälan korrekt och redan innan man gör en anmälan få information om vad som kan och vad som inte kan prövas vid det förenklade förfarande som nämnden erbjuder.

Den kommunala konsumentvägledningen tar i många fall kontakt med företag, medlar mellan konsument och företag samt granskar avtal och kan därmed förhindra att det blir en anmälan till Allmänna reklamationsnämnden. De kan även hjälpa konsumenter att göra en bra och fullständig anmälan och hjälper till med rådgivning före, under och efter prövningen och tolkar Allmänna reklamationsnämndens beslut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avgift vid prövning av en tvist hos Allmänna reklamationsnämnden

I Allmänna reklamationsnämndens årsstatistik finns ett diagram som visar sambandet mellan avslag i Allmänna reklamationsnämnden och utebliven konsumentvägledning. Över 30 procent blir avvisade. Det innebär att om konsumenten hade fått hjälp av en kommunal konsumentrådgivare hade konsumenten fått bättre förutsättningar att få ärendet prövat och kanske inte fått det avvisat. Det har också visat sig medföra mindre handläggning för Allmänna reklamationsnämnden.

Fru talman! Vi socialdemokrater anser att införandet av en avgift bör avslås utifrån att lagändringen innebär att det är regeringen som beslutar om storleken på avgiften. Det är heller inte tydligt vad som gäller när en anmälan innehåller krav mot flera näringsidkare eller flera krav mot en och samma. Är det då en tvist med en avgift, eller måste konsumenten betala för flera tvister? Och kommer en avgift att tas ut vid begäran om omprövning? Här finns flera frågetecken.

Vi saknar även ett resonemang kring om det blir ytterligare avgift utifrån hur man väljer att betala, till exempel via faktura, Swish eller bankgiro. Vi saknar också resonemang om riskerna för att svaga grupper inte kan anmäla tvister då 150 kronor kan vara en för hög tröskel och om den utsatta gruppen äldre som i högre grad är utsatta för bedrägerier.

Fru talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till Socialdemokraternas reservation.

Fru talman! Jag tackar Björn Tidland för svaret.

Jag kan konstatera att ledamoten inte kunde förklara för Sveriges konsumenter om detta är tydligt eller inte. Det är inte ovanligt att en anmälan från en konsument innehåller krav som riktar sig mot flera näringsidkare eller flera krav mot en och samma. Låt mig ta ett exempel.

Om en konsument har utsatts för bedrägeri där hen har frånlurats pengar från konton i tre olika banker och konsumenten i en och samma anmälan riktar krav mot samtliga tre banker, är det då en tvist eller tre tvister? Ska man betala 150 kronor, som det föreslås här, eller tre gånger denna summa?

Fru talman! Min fråga till ledamoten är om han fortfarande tycker att det är tydligt för Sveriges konsumenter vad detta förslag egentligen innebär.

Fru talman! Ledamoten beskrev väldigt väl vad ärendet handlar om. Han tycker att en avgift skulle tjäna sitt syfte.

Om nu en anmälningsavgift införs, enligt förslaget, är det otroligt viktigt att konsumenterna får tydlig information om avgiften och vad den betyder. Vad är det till exempel som gäller i fråga om eventuell ersättning från motparten för anmälningsavgiften? Hur ser det ut med möjlighet till omprövning? Vad är det som gäller när ett ärende avvisas? Hur ska begreppet tvist bedömas? Blir det en ytterligare avgift beroende på om man betalar med till exempel Swish, faktura eller bankgiro?

Fru talman! Min fråga till ledamoten Björn Tidland är om han anser att detta förslag är tydligt för Sveriges konsumenter.

Herr talman! Ja, Arn behövs också, verkligen. Alla goda krafter behövs nu när det är tuffa tider för konsumenterna med kostnadsökningar, fulsälj och överskuldsättning och det digitala utanförskapet. Det är svårt att välja rätt.

I budgeten satsas pengar på Allmänna reklamationsnämnden, och det är bra. Men i ett konsumentärende är Arn den sista utvägen när tvisten redan är ett faktum och inte går att lösa.

Regeringen börjar i fel ände, tycker jag. Man kan säga att de kommunala konsumentvägledarna är lite som grindvakter när det gäller att lösa tvister. Regeringen satsar inget på det förebyggande arbete som de kommunala konsumentvägledarna gör. Arn ger inte rådgivning till konsumenter och inte heller hjälp kring anmälan till Arn. Det gör de kommunala konsumentvägledarna - de ger rådgivning före, under och efter ett Arn-beslut. Pengar behöver satsas på dem som kan hjälpa till innan tvisten är ett faktum, vilket de kommunala konsumentvägledarna gör.

I Arns årsstatistik finns ett diagram som visar sambandet mellan avslag i Arn och utebliven konsumentvägledning. Över 30 procent av ärendena blir avvisade. Om konsumenten hade fått hjälp av en kommunal konsumentrådgivare hade konsumenten fått bättre förutsättningar att få ärendet prövat och kanske inte fått det avvisat. Det medför även mindre handläggning för Arn.

Sveriges konsumenter behöver få veta vem man ska ringa när man behöver råd och stöd på lokal nivå.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag tacka statsrådet för en bra debatt.

Herr talman! Jag håller med om att Hallå konsument är bra, och det gläder mig att det kommer fler förslag framöver.

I samband med vårändringsbudgeten i mars gick regeringen ut med extra stöd till aktörer i civilsamhället som skulle främja konsumenterna. De får 1 miljon extra att dela på, och det är välkommet. Det är ett välbehövligt tillskott.

Så här skrev finansminister Svantesson och statsrådet i ett gemensamt debattinlägg i Expressen den 24 mars: "Inflationens påverkan på hushållens ekonomi illustrerar tydligt behovet av åtgärder riktade till konsumenter." Vidare skrev de: "Regeringen vill öka stödet till aktörer i civilsamhället som på olika sätt främjar konsumenters intressen. Att stödja ideella krafter är en viktig åtgärd eftersom dessa redan har etablerade nätverk och ofta utgör naturliga mötesplatser för människor i behov av hjälp."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta var ett kraftfullt erkännande av civilsamhället, men bara ett halvår senare var budskapet från regeringen det rakt motsatta. Anslaget i år är 14,5 miljoner. För 2024 ska det minskas med mer än hälften till 7 miljoner, för att sedan strypas helt 2026.

Herr talman! Vad hände när statsrådet tvärtemot tidigare deklarationer inom loppet av ett halvår gick från att stärka civilsamhället och ge Konsumentverket i uppdrag att samverka med civilsamhället till att utplåna en 30-årig svensk tradition av stöd till konsumentorganisationer? I praktiken är allt stöd borta 2026.

Den självklara frågan blir: Vad är det som har hänt det senaste halvåret som motiverar en så radikal omläggning, att ett behov av ökat stöd plötsligt omvandlas till inget behov alls? Sett ur konsumenternas perspektiv har absolut ingenting hänt. Inflationen fortsätter att driva upp priserna. Bedrägerierna mot äldre fortsätter. Samtidigt ska vi alla ställa om till en hållbar konsumtion.

Eftersom nästan alla lagar på konsumentområdet beslutas i EU behövs en stark konsumentröst där. Det handlar om våra pengar, vår hälsa och vår integritet. Myndigheterna kan inte företräda konsumenterna i EU. Det är därför Sveriges Konsumenters europeiska arbete och medlemskap i den europeiska konsumentrörelsen är så viktigt.

Att låta konsumentrörelsen dö ut är kontraproduktivt. Det kommer att leda till sämre lagar för konsumenterna, fler problem, mindre debatt, mindre upplysning och mindre hjälp att orientera sig i den djungel av varor och tjänster, seriösa och oseriösa, som är dagens marknad.

Konsumentrörelsen har en stolt tradition av att ge mycket konsumentpolitik för pengarna. Sveriges Konsumenter har drivit på lagar om reklamationsrätt, överskuldsättning, integritet, kemikalier, produktsäkerhet, hållbara produkter och telefonförsäljning. De väcker debatt och medvetande.

Herr talman! Vad är det som har hänt, statsrådet, det senaste halvåret som motiverar en så radikal omläggning av stödet?

Herr talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret på min interpellation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Statsrådet och jag delar bilden av att det blir allt svårare och mer komplicerat att vara konsument. Det finns mer tekniskt avancerade produkter och fler komplicerade tjänster. En global marknad breder ut sig. Sms-lånen ökar, och pensionärer luras av bedragare. Nätkasinon gör att lönen tar slut, kriminella skickar bluffakturor och vi möts av reklam som vilseleder kring produkters miljövänlighet.

Allt detta ställs konsumenterna inför, samtidigt som kommunerna under flera år stegvis har skurit ned på konsumentvägledare.

Herr talman! Tillgången till lokal rådgivning är därför extra viktig, och precis som statsrådet säger i sitt svar är fysiska besök särskilt viktiga för sårbara konsumenter eftersom man då på lokal nivå kan nå de mest utsatta, som många gånger kräver många besök.

Många kommuner har monterat ned sin konsumentvägledning under de senaste åren. Minskningen är tydlig. År 2015 fanns 270 konsumentvägledare, och 2022 hade antalet kommuner med konsumentvägledare reducerats till 168.

Den lokala rådgivningen har en viktig funktion som inte kan ersättas av Konsumentverkets centrala tjänst Hallå konsument eller av de fyra konsumentbyråerna. Vi vet hur oerhört viktigt det är med det förebyggande arbete som konsumentvägledarna utför när det gäller till exempel hur man läser ett avtal eller vad man behöver tänka på när man ska köpa sin första bil eller sin första lägenhet eller hyra sin första lägenhet, eller när hushållsekonomin pressas och man hamnar i skuldfällor.

Att satsa på den kommunala konsumentvägledningen är ett sätt att minska den ökande ärendemängden till både budget- och skuldrådgivning och Arn. Den kommunala konsumentvägledningen tar i många fall kontakt med företag och medlar mellan konsument och företag eller granskar avtal och kan därmed förhindra att det blir en anmälan till Arn. Dessutom hjälper de konsumenterna så att det blir en bra och fullständig anmälan samt hjälper till att tolka svar och göra kompletteringar.

Herr talman! Riksdagen riktade i civilutskottets betänkande 2020/21:CU12 våren 2021 ett tillkännagivande till regeringen om att regeringen bör se över hur den kommunala konsumentvägledningen kan stärkas och utvecklas. Man sa då att detta bör ske skyndsamt med tanke på problemen med skuldsättning och för att preventiva åtgärder är viktiga. Om inga resurser tillförs kan färre sårbara konsumenter få hjälp, vilket kommer att leda till fler privatekonomiska problem med högre kostnader för samhället i stort. Det sades och beslutades 2021.

Herr talman! Vad är det som har hänt, statsrådet, efter beslutet? Hur avser statsrådet att agera för att möta riksdagens tillkännagivande om att stärka och utveckla den kommunala konsumentvägledningen? Finns det en ambition att det ska finnas konsumentvägledare i alla kommuner?

Fru talman! Vi delar uppfattning om ett stärkt konsumentskydd, och det är därför vi för fram förslaget. Det framgår av betänkandet att flera remissinstanser ställer sig bakom förslaget, till exempel PRO och Sveriges Konsumenter, högskolan och en hel del andra advokater. De säger att det är ett bra system som borde provas och utredas. Även regeringen har i sitt betänkande sagt att det är en möjlig lösning. Dessutom har både Norge och Danmark och andra länder det systemet.

Eftersom vi har haft systemet med opt-in i över 20 år, och det inte har lett till så många tvistlösningar, borde vi prova något mer. Då är opt-out något att titta på.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Grupptalan till skydd för konsumenters kollektiva intressen

Fru talman! Lars Beckman och jag delar inte uppfattning. Som jag sa i mitt anförande instämmer jag i regeringens förslag på en ny lag, men ledamoten instämmer inte i Socialdemokraternas förslag på att ge konsumenterna ytterligare ett stärkt skydd. Konsekvensen av det är att konsumenterna inte har möjlighet eller förmåga att aktivt ta del av det system som finns nu på det sätt som nuvarande system kräver. De kommer inte att få sin sak prövad. Små individuella anspråk kommer inte att prövas eftersom de inte är så många.

Regeringen uttrycker att det finns fördelar med någon form av opt-out-system. Vad är det då som hindrar er från att bifalla vår motion?

Fru talman! Vi socialdemokrater välkomnar de förslag som finns i betänkandet. Vår uppfattning är att den nya lagen kommer att ge förutsättningar för att öka skyddet och förbättra konsumenternas tillgång till rättslig prövning för kollektiva intressen.

Godkända enheter kommer att kunna väcka talan om både åtgärder för gottgörelse och åtgärder för förbudsföreläggande för drabbade konsumenter. Oseriösa näringsidkare ska få svårare att agera på marknaden. Det här tycker vi är bra.

Men, fru talman, i likhet med flera andra remissinstanser anser vi att regeringen borde ha gått ett steg längre i förslaget, vilket innebär att utöver opt-in även införa ett opt-out, något som redan tillämpas i bland annat Norge och Danmark. Antalet grupprättegångar som har drivits under en 20-årsperiod har varit litet. Detta talar för att någon form av opt-out-förfarande bör övervägas på nytt.

För att tredjepartsfinansiering över huvud taget ska aktualiseras krävs att kravet är av stor omfattning, och för att den nya lagen nu ska få någon verklig effekt för att uppnå syftet med direktivet krävs det att Sverige även inför opt-out-modellen. En sådan modell medför att konsumenterna kan få sin sak prövad i de fall där det annars inte skulle ha blivit fallet och därmed skapa intressen från tredjepartsfinansiärer.

Ett opt-out-förfarande behöver inte nödvändigtvis omfatta alla grupptalantvister utan kan begränsas till vissa situationer som exempelvis i Norge, där man använder sig av en så kallad opt-out-ventil som kan användas i situationer där de individuella beloppen är så små att de annars inte skulle kunna göras gällande. I de fallen kan rätten i Norge bestämma att gruppmedlemmarna ges automatisk grupptillhörighet med möjlighet till utträde ur gruppen. Även i Danmark kan ett opt-out-förfarande tillämpas vid offentlig grupptalan om det avser små individuella anspråk.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Grupptalan till skydd för konsumenters kollektiva intressen

Fru talman! Grupptalanutredningen 2022:42 lyfter fram processekonomiska vinster och en minskad risk för upprepade processer. Utredningen redovisar utförligt en lång rad fördelar med att införa opt-out. Det skulle leda till större grupper, stärka den enskildes rättskydd och bättre värna de konsumenter som inte har förmåga att vara aktiva på det sätt som det nuvarande systemet kräver.

Fru talman! Vi socialdemokrater föreslår därför att regeringen går vidare med detta arbete och återkommer med ett förslag om införande av ett opt-out-förfarande. De många fördelar som utredningen med instämmande av såväl regeringen och flera remissinstanser lyfter fram talar också det för ett opt-out-förfarande, i likhet med våra grannländer. Det behöver finns också här i Sverige.

Avslutningsvis vill jag yrka bifall till Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets reservation.

Fru talman! Tack, ledamoten Björn Tidland! Vi delar ledamotens uppfattning när det gäller förslaget. Vi tycker att förslaget är bra. Men frågan kvarstår fortfarande när det gäller opt-out. Vi skriver i vår motion att vi skulle vilja utreda den delen.

Vår uppfattning är att den nya lagen kommer att öka och förbättra skyddet för konsumenterna och att oseriösa näringsidkare kommer att få det svårare att agera på marknaden. Regeringen själv har uttryckt att det finns fördelar med att utreda ett opt-out-system. Varför vill ledamoten inte godkänna det förslaget?

Herr talman! Utredningen om överskuldsättning föreslår en hel del bra åtgärder. Men på en punkt tycker vi att man kunde gå längre, nämligen att föreslå skärpta regler för marknadsföringen av krediter.

Bara för en vecka sedan, den 7 september, gick Konsumentverket ut med ett pressmeddelande. Man hade granskat sex välkända stora kreditförmedlare och riktade nu skarp kritik mot dessa bolag. Säljarna är otydliga med varför de ringer och stressar konsumenterna. Man hade hittat flera exempel där konsumenten varit tydlig med att hon eller han önskade bli skuldfri så snart som möjligt men där kreditförmedlaren pressat på och argumenterat för att konsumenten skulle välja en längre löptid än vad han eller hon önskade.

Frågestund

Min fråga till statsrådet Erik Slottner är: Hur tänker statsrådet komma till rätta med den vilseledande marknadsföring av krediter som just nu pågår?

Herr talman! Tack återigen, Anna Tenje, för svaret och för en viktig interpellationsdebatt!

Jag hoppas att jag och mina partikamrater Peter Hedberg och Eva Lindh har lyckats både debattera, argumentera och även signalera oron och hur viktigt det är att fortsätta den kanske bästa satsning som finns för att få fler undersköterskor på plats.

Det här är inte någonting som bara jag, utan även Kommunförbundet i Västernorrland och hela Kommunsverige samt även fackförbundet Kommunal och Sveriges Kommuner och Regioner, säger. Eftersom SKR är den absolut största arbetsgivaren borde den oro som också de signalerar väga tungt.

Vi socialdemokrater har i vår budgetmotion varit tydliga med att denna reform är viktig och att vi ser positiva effekter av den. I vår motion har vi också skrivit att den ska hålla på till 2026. Det ger precis det verktyg som kommunerna behöver för att få en bra framförhållning och att kunna planera och fördela, vilket ger en enorm trygghet i verksamheten.

Vi vet också att Äldreomsorgslyftet har levererat. Under 2020-2022 har 25 000 personer påbörjat en utbildning.

Just nu sliter alla kommuner i Sverige med att rekrytera utbildad personal. För många kommuner är det ett väldigt svårt läge. Därför behöver regeringen agera nu och ge ett svar - ett tydligt svar!

Med det vill jag tacka statsrådet, presidiet och ledamöterna för en god interpellationsdebatt och önska en trevlig sommar.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tackar återigen statsrådet Anna Tenje för svaret. Statsrådet sa i sitt första anförande att äldreomsorgen behöver en höjd status, och det är även jag helt övertygad om. Detta arbete påbörjades under en socialdemokratisk regering. Men det räcker inte med bara höjd status, utan det behövs även fler medarbetare, välfärdsteknik och naturligtvis en skyddad yrkestitel, precis som statsrådet var inne på. Detta var ett arbete som vi socialdemokrater bedrev målmedvetet under många år.

Inte minst den skyddade yrkestiteln gör att man från statligt håll nu måste fundera på hur man kan hjälpa personer som arbetar i äldreomsorgen och inte har den kompetens som faktiskt krävs i dag. Kvinnor och män som arbetar i äldreomsorgen har oftast inte så hög inkomst och har inte möjlighet att ta tjänstledigt och plugga till undersköterska i ett och ett halvt eller ibland två år för att sedan komma tillbaka till yrket.

Men att 440 personer i Västernorrland valde att göra detta beror enbart på att Äldreomsorgslyftet finns, med möjligheten att på betald arbetstid studera till vårdbiträde eller undersköterska. Det finns också möjlighet att inom ramen för Äldreomsorgslyftet stärka den första linjens chefer, vilket jag tycker är alldeles utmärkt.

Jag vet att det är oerhört komplicerat att attrahera personal till välfärden. Jag har själv ett förflutet inom äldreomsorgen; jag var under åtta år omsorgsnämndens ordförande i Örnsköldsviks kommun. I början av mitt uppdrag, för cirka 13 år sedan, fick vi arbeta hårt för att få in vikarier under semestermånaderna. I dag får man slita hårt för att få in vikarier varje dag. Dessutom inför man nu tre semesterperioder för att få ihop scheman så att de få medarbetare man har räcker. Jag vet alltså hur det är med den svårigheten. Rädslan är stor för att man ska tvingas stänga omsorgsplatser för att personal inte finns att tillgå.

Det behövs mer pengar om vi vill behålla den personal vi har och attrahera nya medarbetare. Det krävs bättre scheman, bättre löner och större inflytande. Och framför allt - ska man få till stånd bättre scheman kommer det att krävas fler medarbetare.

Herr talman! Min fråga till statsrådet är: Vilka konkreta åtgärder vidtar regeringen för att höja statusen inom välfärdsyrket och åstadkomma en bättre arbetsmiljö, bättre scheman, fler medarbetare och den utbildning som är grunden för att vi ska kunna lösa kompetensförsörjningen och kompetensbristen inom äldreomsorgen?

Herr talman! Jag tackar statsrådet Anna Tenje för svaret. Jag delar statsrådets uppfattning att personalen är äldreomsorgens viktigaste resurs och att kvalitet, säkerhet, rätt kompetens och karriärvägar är av största vikt i äldreomsorgen.

Herr talman! Mitt syfte med dagens interpellationsdebatt är att argumentera och att påvisa hur viktigt Äldreomsorgslyftet är för Västernorrlands län. I Dagens Samhälle den 27 april skriver partiföreträdare för Socialdemokraterna, Moderaterna och Centerpartiet från Kommunförbundet i Västernorrland en debattartikel där man är mycket orolig över att regeringen inte har presenterat någon finansiering av Äldreomsorgslyftet för 2023.

I Västernorrland är det totalt 440 personer som genomgår utbildning finansierad av Äldreomsorgslyftet för att bli undersköterskor. Anställda och vikarier får möjlighet att utbilda sig i lyftteknik, nutrition, demens, välfärdsteknik, språk, handledning och stärkande av chefsrollen.

Äldreomsorgslyftet har möjliggjort för Örnsköldsviks kommun att vidareutbilda 68 personer. I Sundsvall är det 130, i Kramfors 120, i Ånge 10, i Timrå 26, i Sollefteå 24 och i Härnösand 62 personer. Det är små och medelstora kommuner i Västernorrland.

Det här är ett bra första steg, men det behövs många fler. Behovet av utbildad personal till välfärden är stort både här och nu och de kommande åren. Enligt SKR:s prognoser kommer det att behövas cirka 14 000 nya undersköterskor och vårdbiträden per år de kommande tio åren. Behovet är enormt, och det här oroar våra lokala beslutsfattare. Kommuner och utbildningssamordnare behöver långsiktighet när det gäller satsningarna på utbildning.

Herr talman! Jag beklagar att svaret på mina frågor är att regeringen i sedvanlig ordning återkommer med sina förslag och prioriteringar i budgetpropositionen för 2024 och att man arbetar löpande med att följa upp Äldreomsorgslyftet. År 2023 finns satsningen. Men om man påbörjar en ny utbildning under 2023 måste man ju veta att man kan avsluta utbildningen. Det kommer man att göra under 2024, eftersom utbildningen är minst ett och ett halvt år lång. Om regeringen inte ger besked för mer än 2023 måste man avsluta utbildningarna i år, och man sätter då inte igång några nya. Jag hoppas att statsrådet har nåtts av alla de röster som höjs i Västernorrland och runt om i landet om att man måste få förutsättningar för långsiktig planering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Därför måste jag än en gång fråga statsrådet om hon och regeringen avser att förlänga Äldreomsorgslyftet efter årets slut eller inte.

Herr talman! Mitt problem är att Angelica Lundberg påstår att detta handlar om överskuldsättning och att vi lurar pensionärer till kronofogden.

(ANGELICA LUNDBERG (SD): Det gjorde ni ju.)

På fem år har vi inte skickat någon till kronofogden. Problemet är också att sverigedemokraten Tobias Andersson var väldigt tydlig med att syftet var att man skulle frånta oss vår inkomstkälla och att det skulle bli ett fattigare förstamajtåg. Det var målet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Konsumenträtt

(Applåder)