Anna-Belle Strömberg

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Det är tydligt att det krävs en skarp lagstiftning och ett brett paket av åtgärder i syfte att stärka bankkundernas trygghet, vilket vi är helt överens om. Bankerna måste ta sitt ansvar. Även Finansinspektionen konstaterar i sin redovisning att bankerna måste göra mer för att motverka dessa bedrägerier. Men det krävs också, som vi var inne på, ett bättre omhändertagande av brottsoffren. De som utsätts för bedrägerier behöver få stöd och rådgivning, även med den skam de känner.

Europaparlamentet föreslår att bankerna ska bli återbetalningsskyldiga till kunder som lurats av bedragare oavsett om bedragaren uppgett sig vara från en bank, från en skattemyndighet eller från någon annan organisation.

Herr talman! Det är regeringen som har makten nu och som kan lagstifta i denna fråga och verka för att agera i bankkundernas intressen utifrån Europaparlamentets förslag.

Som jag tolkar statsrådets svar är regeringen positiv till att regelverket ska ses över och välkomnar EU-kommissionens ansats att bekämpa dessa bedrägerier, vilket gläder mig. Men nu behöver regeringen öka trycket och faktiskt göra någonting i god tid och snabbt. Det är jättemånga bra förslag, men de behöver sättas i verket så snart som möjligt.

Avslutningsvis vill jag tacka statsrådet Niklas Wykman för en bra debatt.

Herr talman! Tack för svaret, statsrådet Wykman! Jag skulle vilja återgå till min fråga om vilka åtgärder statsrådet Niklas Wikman kan vidta för att öka omhändertagandet och stödet när det gäller brottsoffren.

Det är en fruktansvärd skam att bli bedragen och lurad, precis som Niklas Wykman var inne på. Många anhöriga känner en stor oro, och denna brottslighet skapar en brist på tillit i hela samhället. Därför måste vi stötta dem som har blivit utsatta för bedrägerier, oavsett om det handlar om romansbedrägerier, någon annan typ av social manipulation eller om att de luras att tro att det är en bank, en myndighet eller en vårdinrättning som tar kontakt med dem, eller någon annan organisation.

Herr talman! I min hemkommun Örnsköldsvik kunde jag under maj månad läsa i lokaltidningen Nordsverige och även ta del av SVT Västernorrlands inslag om Tom, 78 år i Husum, som hade blivit bedragen två gånger. Jag fick kommentera Toms situation i både tidningen och i SVT Västernorrland.

För drygt ett år sedan blev Tom utblottad av nätbedragare. Han fick ett telefonsamtal från bankens telefonnummer om att det var risk för att någon höll på att logga in på hans konto. Han fick anvisningar om att han skulle rädda sina pengar och loggade in. Och precis som så många andra när han slog sista siffran fick han känslan att det kanske kunde vara något lurt. Men då var det redan för sent. Det blev helt svart på skärmen. På någon minut var hans besparingar borta. Bedragarna hade då kommit över 378 000 kronor. Skulden har nu växt för varje dag eftersom han inte har kunnat betala sina räkningar i tid utan måste vänta tills pensionen kommer. Som en följd av detta går räkningarna till Kronofogden och inkasso.

Nu har han återigen blivit lurad. I våras hade han ett sparkonto med 11 600 kronor. De pengarna skulle gå till räkningarna. När han kontaktade banken för att betala räkningarna fanns det bara några ören kvar. Banken säger att han har loggat in och fört över pengar till någon annans konto, vilket han inte har gjort.

Nu känner Tom att samhället har svikit honom. Han är utblottad, och skulderna växer. Det finns ingenstans att vända sig. I medierna i våras sa han så här: Det finns inget hopp. Nu är jag helt övergiven av samhället. Jag vet inte om jag har någon anledning att leva vidare. Jag är totalt utblottad, och det är fruktansvärt förnedrande och deprimerande.

Kronofogden går nu vidare och försöker driva in pengarna trots att det är uppenbart att lånen tillkommit genom att någon har förfalskat hans namn. Men glädjande nog meddelade Tom i går till SVT Västernorrland att han hade vunnit i två av instanserna. Men flera instanser återstår fortfarande.

Bankerna gör mångmiljonvinster, och den lilla enskilde saknar helt värde, som Tom säger.

Herr talman! Min fråga till Niklas Wykman är: På vilket sätt kan de här brottsoffren stärkas och skyddas när de har utsatts för bedrägeri? Det handlar också om skammen och känslan att själv ha bidragit till att ha blivit lurad. På vilket sätt kan vi stärka offren, och bör man överväga högre krav på bankerna, ytterligare lagstiftning eller andra regelverk? Det handlar ju om att få ett slutsystem på plats så snabbt som möjligt för att skydda de här medborgarna. Detta var ministern inne på i sitt förra inlägg. Hur ska vi stärka dem och skydda dem i deras mående?

Herr talman! Jag tackar Niklas Wykman för svaret.

Den här interpellationen skulle ha besvarats den 19 juni, men eftersom statsrådet Wykman enligt kansliet var dubbelbokad flyttades debatten fram till dagens datum. Men frågeställningen är lika aktuell i dag som innan sommaruppehållet.

Precis som statsrådet säger har regeringen och Svenska Bankföreningen kommit med ett paket med åtgärder, och vi socialdemokrater håller med om att det innehåller många bra förslag. Vi anser dock att de inte är tillräckligt skarpa, och det finns flera frågetecken.

Det vi framför allt är bekymrade över är tidsperspektivet. Att det ska bli möjligt att införa tidsfördröjningar av vissa transaktioner, sätta beloppsgränser på betalningar och kunna göra ändringar på ett säkert sätt är jättebra förslag. Tidsfördröjning på transaktioner hade bankerna dock kunnat sjösätta mycket tidigare. Dessutom säger bankföreningen att detta ska införas successivt i de olika bankerna. Då kan man ställa sig frågan: Vad betyder det? När kommer alla bankkunder att kunna skyddas? Men kanske ännu viktigare: Om en konsument inte väljer lägre beloppsgränser och blir bedragen, vem tar då smällen? Hur ska bankerna säkerställa att alla deras kunder faktiskt är tillräckligt informerade för att skydda sig på bästa sätt? Vi vet ju att det finns konsumenter som har svårt att själva hantera sina digitala bankaffärer.

Det får inte igen bli så att bankkunderna kan betraktas som skyldiga till bedrägerier, så som det i många fall är i dag. Människors livsbesparingar kan ha gått upp i rök, och känslan är att varken banker eller samhälle har ställt upp. De känner sig svikna och ofta helt rättslösa. Inte ens Allmänna reklamationsnämnden har varit till någon större hjälp eftersom man i så hög grad har lagt skulden på individen och inte på systemet.

Storbankernas aktieutdelning är mer än hundra gånger större än de 700 miljoner som bankkunderna blivit bedragna på under 2023, så bankerna borde kunnat ersätta dem som blivit av med sina livsbesparingar. Vi kan inte låta bankerna fortsätta skylla på kunden, ropa på mer information och tycka att alla ska vara förberedda, misstänksamma och pålästa. Tänk på alla dem som aldrig bett om att sköta sina affärer digitalt men blivit tvungna för att bankkontoren lagts ned och den manuella servicen skrotats.

Det är bra att regeringen pressar bankerna. Men som jag sa tidigare kunde det ha gått snabbare.

I Storbritannien är bankerna skyldiga att offentligt redovisa bedrägerifall, och där får kundens bank och bedragarens mottagande bank dela på ersättningen till kunderna, vilket är ett bra incitament att lösa problemet från båda håll.

Herr talman! Vad anser statsrådet om Storbritanniens system? Skulle det kunna vara gångbart i Sverige att både kundens och bedragarens bank delar på ersättningen till dem som har blivit lurade?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Konsumenträtt m.m.

Herr talman! Lars Beckman säger att han vill bekämpa brottslighet. Men han tycker inte att man ska behöva ta tag i det här med att våldsutsatta kvinnor blir bedragna, utan det är "vanligt folk" som man ska bekämpa brottsligheten för.

Man jobbar mot ekonomiskt våld inom ramen för Sveriges åtagande enligt Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet. Man ska arbeta förebyggande och har påbörjat ett arbete med ett nytt åtgärdsprogram. Man har också ett metodstöd och ska ta fram handledning för medarbetare som ska agera när de påträffar våld i ekonomiska situationer och våld mot kvinnor. Men trots att man bedriver det här arbetet säger Lars Beckman att vi inte ska ha några formkrav. Och trots att Gunnar Strömmer och Paulina Brandberg säger att det är tydligt att det inte ska införas några ytterligare sådana krav bedriver man det här arbetet på EU-nivå och i riksdagen.

Jag tycker att det är märkligt: Det gick väldigt snabbt för regeringen att bestämma om det här med plastpåseskatten. Den kunde man dra bort över en natt. Men när man ska gå från ord till handling när det gäller att förebygga bedrägerier och ekonomiskt våld ska det utredas och utredas. Utredningen om våldet och Sveriges åtagande ska pågå i två år. Vad gäller metodstödet ska det ta tre år innan man kommer fram till någonting. Jag tycker att det är märkligt att det ska ta sådan tid att ta fram en utredning om sådant som man har sagt att man ska stå för och att man samtidigt säger att man inte ska införa några lagkrav.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Konsumenträtt m.m.

Herr talman! Jag tackar Lars Beckman för frågan. Jag förstår verkligen poängen - det finns fördelar med att inte ha formkrav för fullmakter. Men statens goda intentioner att förenkla transaktionerna får inte förverkligas på bekostnad av våldsutsatta kvinnor och personer som blir bedragna.

Det har larmats till oss i riksdagen vid seminarier. Precis som jag sa tidigare har det kommit mejl till oss i civilutskottet. Vi har fått exempel från Kronofogdemyndigheten om det ekonomiska våldet. Kvinnoorganisationer har larmat om flera fall. Det här har pågått länge. Vi vet mycket väl hur de här kvinnorna och de personer som blivit bedragna kan bli tvungna att betala en skuld på grund av en fullmakt som inte ens har rätt personnummer.

Vilka initiativ tänker Lars Beckman ta för att dagens frånvaro av formkrav för fullmakter inte ska kunna utnyttjas som verktyg för ekonomiskt våld av våldsutövande män och bedragare?

Herr talman! Inledningsvis vill jag säga att på grund av den förenklade motionsbehandlingen i år kommer jag inte att yrka bifall till någon av våra motioner som är förenklade. Men däremot yrkar jag bifall till civilutskottets förslag till tillkännagivande till regeringen med anledning av vårt motionsyrkande om formkrav för fullmakter. Där anser vi att regeringen ska se över om det bör införas särskilda formkrav för fullmakter som gäller större ekonomiska åtaganden, till exempel stora lån, och återkomma till riksdagen i frågan.

Vi nås av beskrivningar där fullmaktsförfalskningar avseende lånehandlingar eller fastighetstransaktioner är alltför vanligt förekommande. Konsekvenserna av förfalskningar slår hårt mot de drabbade genom långt utdragna juridiska processer, höga kostnader och omfattande mental påfrestning under tiden.

Vi är ett antal ledamöter i civilutskottet som fått ta del av en kvinnas berättelse om hur hon blev dömd till att ha en skuld på flera miljoner kronor på grund av fullmaktsbedrägerier. Det var en obevittnad fullmakt med till och med fel personnummer.

Även Kronofogden lyfter fram olika exempel på ekonomiskt våld, som när någon skaffar sig åtkomst till en annans bank-id, mejl och mobiltelefoner eller lånar och tar krediter i någon annans namn. Mäns våld mot kvinnor inkluderar ofta ekonomiskt våld, där förövaren använder våldet för att utöva makt och kontroll över kvinnan. Det kan leda till väldigt långvariga skulder.

Kvinnoorganisationer har larmat om hur frånvaron av formkrav för fullmakter används av våldsamma män för att utöva makt och kontroll över kvinnorna. Riksdagen har via seminarier nåtts av uppgifter om hur fullmakter för bankärenden inte behöver innehålla datum och inte heller behöver vara bevittnade.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Konsumenträtt m.m.

Detta har förenklat och möjliggjort för våldsutövare att skuldsätta våldsutsatta kvinnor. Trots att fullmakter har innehållit felaktiga personnummer har de kunnat användas för att ta stora lån som kvinnan sedan står helt ansvarig för, och de skapar stora problem framöver. Det begränsar kvinnan både ekonomiskt och socialt, fysiskt och psykiskt.

Ibland anförs det som en fördel att det i de allra flesta fall inte finns särskilda formkrav för en fullmakt. Det anses bidra till att fullmakter är enkla att använda, och det underlättar för både privatpersoner och företag som behöver rättshandla genom någon annan.

Men det är naturligtvis inte acceptabelt att den här typen av goda intentioner från statens sida systematiskt missbrukas av bedragare och våldsutövande män. Det kan aldrig ha varit lagstiftarens intention.

Herr talman! Införandet av formkrav för fullmakter, likt dem som finns för testamenten och framtidsfullmakter, framstår som ett användbart verktyg för att stärka det förebyggande arbetet mot bedrägeri och det ekonomiska våldet.

Herr talman! Jag vill även passa på att redogöra för några av våra andra förslag som vi socialdemokrater tidigare har lagt på riksdagens bord.

Vi socialdemokrater anser att regeringen tillsammans med Sveriges Kommuner och Regioner bör inleda ett arbete för att hitta lämpliga former för att stärka, utveckla och utöka den kommunala konsumentvägledningen så att kommunerna kan vara mer aktiva i det förebyggande arbetet och ge alla rätt till vägledning.

Nedläggningar av konsumentvägledning i kommuner går nu i en rasande fart. När Konsumentverkets rådgivning startade 2015 fanns det konsumentvägledare i 270 av landets 290 kommuner. Under slutet av 2023 hade 168 kommuner konsumentvägledning. Den senaste siffran från Konsumentverket från den 31 mars i år visar att 157 kommuner har konsumentvägledare. Det är elva kommuner som har lagt ned sin konsumentvägledning enbart detta år.

Herr talman! Det är framför allt en demokrati- och rättighetsfråga att ha tillgång till kommunala konsumentvägledare. Det ska inte spela någon roll var i landet man bor för att man ska kunna få stöd.

Men det stöd som finns är också ojämlikt. I flera av de kommuner som har konsumentvägledare kan du inte få komma på besök utan endast få råd via telefon eller mejl, vilket blir särskilt bekymmersamt för utsatta konsumenter. I en del kommuner kan du inte heller få hjälp med att kontakta ett företag, tolka avtal eller göra en anmälan till Arn. Det är av största vikt att stödet blir likvärdigt över hela landet.

Det är inte bara de mest utsatta konsumenterna som behöver stöd. Det är en komplex marknad som vi rör oss på med många aktörer och med val som vi konsumenter ska göra. Det kräver förmåga att läsa och tolka långa avtal och en digital kunskap som inte alla behärskar.

Detta faktum tillsammans med svårigheten att få prata med en riktig människa och inte AI, och ibland också långa köer till kundtjänst, gör det svårt. Lägger man sedan till risken för bedrägerier förstår vi svårigheten att vara konsument i dag.

Herr talman! I ändringsbudgeten förra året i mars gick regeringen ut med ett extra stöd till aktörer i civilsamhället som främjar konsumenterna. 1 miljon extra att dela på blev ett välkommet och välbehövligt tillskott.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Konsumenträtt m.m.

Finansminister Svantesson och statsrådet Erik Slottner skrev i ett gemensamt debattinlägg i Expressen den 24 mars för ett år sedan: "Regeringen vill öka stödet till aktörer i civilsamhället som på olika sätt främjar konsumenters intressen. Att stödja ideella krafter är en viktig åtgärd eftersom dessa redan har etablerade nätverk och ofta utgör naturliga mötesplatser för människor i behov av hjälp."

Det var ett kraftfullt erkännande av civilsamhället. Ett halvår senare var budskapet från regeringen det rakt motsatta. Anslaget 2023 var 14,5 miljoner. Detta år har det mer än halverats till 7 miljoner, för att sedan strypas helt 2026.

Herr talman! Vad hände när regeringen tvärtemot rimlighet, logik och tidigare deklarationer med bara ett halvår emellan gick från att stärka civilsamhället till att konsumentorganisationerna kommer att utplånas helt i praktiken och är borta 2026?

Eftersom beslut om nästan alla lagar på konsumentområdet fattas i EU behövs en stark konsumentröst där. Det har påverkat lagar om reklamationsrätt, överskuldsättning, kemikalier och produktsäkerhet. Det handlar om våra pengar, vår hälsa och vår integritet. Därför är Sveriges Konsumenters europeiska arbete och dess medlemskap i den europeiska konsumentrörelsen så viktiga.

Herr talman! Avslutningsvis: Mot bakgrund av detta tycker vi att Sveriges regering ska säkerställa att Sveriges Konsumenter och andra konsumentorganisationer har rimliga ekonomiska förutsättningar för att företräda landets konsumenter både här i Sverige och i EU.

I detta anförande instämde Denis Begic (S).

Herr talman! I går träffade jag PRO, som beskrev hur bedrägerierna har ökat. Alltför ofta är det äldre som är måltavlan för kort- och telefonbedrägerier. De vittnade om medlemmarnas utsatthet, deras skam och deras oro över att ha blivit bedragna.

De har haft möten med banker, Villaägarnas Riksförbund, Småföretagarnas Riksförbund, SKPF Pensionärerna och Sveriges Konsumenter. Det finns ett stort samförstånd om att mer måste göras. PRO har lämnat över en skrivelse med krav på hårdare tag för att stoppa bedragarna. Vissa lagar behöver också ändras.

Nu måste regeringen agera och se till att bedrägerier mot äldre blir omöjliga att genomföra. Det finns en skrivelse, och det finns förslag från PRO. Min fråga till justitieminister Gunnar Strömmer är: Vad avser regeringen att göra för att förhindra bedrägerier mot äldre?

Fru talman! Justitieministern har inga förslag, men vi socialdemokrater har några förslag som han mer än gärna får ta till sig.

Vi tycker att den statliga rättshjälpen bör ändras och förbättras så att de skadelidande har större möjlighet att få sin sak prövad i domstol. Staten bör genom samtal och påtryckningar försöka påverka försäkringsbranschen så att försäkringsbolagen förbättrar rättsskyddsförsäkringarna.

Möjligtvis skulle man kunna lagstifta om hur rättsskyddsmomentet i försäkringarna ska vara utformat. En möjlighet vore att staten tillhandahåller en rättsskyddsförsäkring som kan tecknas av medborgare och som uppgår till sådana belopp att den skadelidande har möjlighet att få sin sak prövad i domstol. Staten kan också genom lagstiftning reglera hur rättegångskostnaderna ska fördelas.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag tacka justitieministern för debatten. Jag vädjar till regeringen att överväga att säkerställa att även ekonomiskt svaga medborgare får lika tillgång till rättvisa och rättssäkerhet när de ställs inför ett försäkringsbolag i rättsliga tvister.

Fru talman! Det gläder mig att justitieministern tar dessa frågor på allvar och vill fortsätta att titta på dem och följa dem. Förhoppningsvis blir det någonting som vi kan gå vidare med utifrån detta.

Ett stort antal personer drabbas av personskador. Cirka 30 000 drabbas årligen av skador efter trafikolyckor. Drygt 21 000 patientskador anmäls årligen. Detta framgår av statistik från patientförsäkringen Löf och statistik från Svensk Försäkring. I övrigt inträffar ett stort antal halkolyckor, arbetsskador, läkemedelsskador och olycksfallsskador, liksom personskador vid transport på järnväg, flyg eller båt.

När en personskada inträffar är det nästan uteslutande försäkringsbolag som reglerar ersättningen till den drabbade. De regelverk som styr storleken på ersättningarna tas fram av Personskadekommittén och Trafikskadenämndens råd, som statsrådet beskrev. Personskadekommittén styrs uteslutande av försäkringsbranschen. Trafikskadenämndens råd styrs av jurister, fackföreningsrepresentanter och försäkringsbolagsrepresentanter. Försäkringsbolagsrepresentanterna har ett stort inflytande över rådets beslut. Ofta är det också försäkringsbolagens representanter som utreder frågorna innan beslut tas i rådet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den ersättning som betalas ut efter en skadehändelse kan, vid svårare skador, vara helt avgörande för den drabbades framtid och ekonomi. Vid oenighet om ersättningens storlek har den skadelidande ofta möjlighet att få ersättningsfrågan prövad i en nämnd.

Problemet är att den skadelidande inte får företräda inför nämnden och inte heller får åberopa muntlig bevisning. Ofta följer nämnden försäkringsbolagens bedömningar, och detta är ett stort problem. Av Trafikskadenämndens verksamhetsberättelse för 2022 framgår att det förelåg överensstämmelse mellan försäkringsbolagens beslut och nämndens bedömning i dryga 73 procent av de prövade fallen under just det året.

Fram till 1997 fanns det en möjlighet att bevilja rättshjälp i denna typ av mål. Den som har möjlighet eller har haft möjlighet att teckna rättsskyddsförsäkring kan inte nyttja rättshjälp enligt rättshjälpslagen. Staten har överlåtit frågan om den enskildes möjlighet till rättslig prövning till försäkringsbolagen, som det ser ut i dag. Den skadelidande är hänvisad till rättsskyddet i hemförsäkringen i första hand. Även exempelvis fordonsförsäkringar innehåller ett rättsskyddsmoment.

Beloppen i rättsskyddsmomenten bestäms av varje försäkringsbolag. Det högsta beloppet som är känt är 350 000 kronor med en självrisk på 25 procent. I de flesta fall uppgår rättegångskostnaderna till belopp om över 350 000 redan i första instansen, alltså redan i tingsrätten.

Fru talman! Min fråga till justitieministern är: Finns det några planer över huvud taget på att överväga åtgärder för att säkerställa att försäkringsbolag genomför noggranna och opartiska utredningar innan de fattar beslut om ersättningskrav, för att undvika orättvisa avslag?

Fru talman! Jag tackar justitieminister Gunnar Strömmer för svaret.

Att drabbas av en personskada och sedan tvingas tvista med ett försäkringsbolag i domstol om rätten till ersättning kan kosta flera miljoner om man inte vinner, och även om man har försäkringsskydd för rättegångskostnader kan det kosta flera miljoner. Anledningarna till detta är flera.

Den försäkrade har bevisbördan för alla påståenden om samband, om art och omfattning av skadan och om ekonomiska förluster och inkomstförluster. Det gäller alla tvistemål där någon stämmer någon för att få ut ersättning, vilket inte är något konstigt i sig. Men genom bevisbördan är man som privatperson i underläge mot ett företag. Försäkringsbolaget behöver inte bevisa något, utan det räcker att blankt bestrida, alltså att säga nej.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Försäkringsbolagen har i princip obegränsade resurser och har en tendens att anlita ombud som är dyra. Försäkringsbolagen har inget incitament att hålla nere processkostnaderna. De får igen sina kostnader genom försäkringspremierna och behöver därför, i skarp kontrast till en privatperson, inte spara på utläggen.

I processen tenderar försäkringsbolagen att genom taktik bestrida frågor på ett sätt som tvingar fram ibland onödig skriftväxling och bevisning. Den skadade får arbeta hårt för sin sak, vilket förlänger och fördyrar processen. Försäkringsbolagen anlitar många och dyra sakkunniga för att driva målet, vilket tvingar den skadade att försöka möta bevisningen så gott hon eller han kan. Varje process blir därför omfattande, långdragen och väldigt dyr.

En hemförsäkring innehåller ofta ett rättsskyddsmoment som täcker rättegångskostnader i tvistemål. Taket i dessa försäkringar uppgår till mellan 75 000 och 350 000 kronor, men en process kan kosta flera miljoner redan tidigt i processen. Det innebär att den privatperson som förlorar en process mot ett försäkringsbolag får ur egen ficka betala mycket stora summor när rättsskyddet är uttömt. Därför väljer majoriteten av de personer som får ett nej från försäkringsbolaget att avstå från att få sin sak prövad i domstol, vilket är rättsosäkert.

Fru talman! Min fråga till justitieministern är: Hur ser regeringen på förslag om att införa incitament för försäkringsbolag att agera mer ansvarsfullt och rättvist gentemot sina kunder, särskilt dem som är ekonomiskt svaga?

Fru talman! Tyvärr är det så att vissa målgrupper måste ta de här blankolånen för att klara hyran och maten. Det är tyvärr så, och jag tror inte att någon av dem egentligen skulle vilja göra det.

Vi socialdemokrater anser att en nedtrappning av ränteavdraget för lån utan säkerhet, till exempel blankolån, inte är tillräckligt. Man behöver göra mer. Därför har vi andra konkreta förslag för överskuldsättningen, till exempel ett skuld- och kreditgivningsregister. Ett sådant verktyg skulle vara ett kraftfullt verktyg för att säkerställa att de som beviljas lån också har en förmåga att betala tillbaka.

Vi säger också att det ska vara tuffare tag mot oseriösa kreditgivningsföretag. De som brister i kreditprövning bör stå för en större kostnad vid verkställighet hos Kronofogden. Vi säger också att man ska införa en karenstid på till exempel 24 timmar för utbetalning av snabblån. Det ska också finnas utrymme att ångra sig under karenstiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Överskuldsättningsutredningen konstaterar att det är tydligt att det behöver vidtas flera olika förslag och åtgärder samtidigt för att motverka den oönskade utveckling som vi ser. Vi socialdemokrater anser att förslagen är väl värda att överväga, till exempel ett sänkt och utvidgat räntetak och ett absolut kostnadstak. Detta är enkla men effektiva åtgärder som skulle ge en positiv effekt. Vi tycker inte att det räcker att, som regeringen gör nu, presentera enbart ett enda förslag som dessutom lägger bördan på dem som redan befinner sig i en svår situation.

Avslutningsvis vill jag tacka finansministern för debatten och passa på att ställa en sista fråga. Finns det planer på att reformera ränteavdragssystemet för att inkludera dem som behöver ett blankolån för nödvändiga utgifter som hyra och mat?

Fru talman! Tack, finansministern, för svaret! Vi socialdemokrater skulle önska att inget hushåll behövde ta blankolån över huvud taget. Men vi anser att det behövs andra förslag för att komma till rätta med detta.

Det nuvarande systemet för ränteavdrag gynnar dem som redan har ekonomiska tillgångar, såsom bilar, båtar och hus. Detta leder till ökad ekonomisk ojämlikhet eftersom de som inte har råd att äga sådana tillgångar utesluts från de förmåner som ränteavdrag innebär. Många människor kan vara tvungna att ta blankolån för att möta nödvändiga utgifter, och de borde inte missgynnas jämfört med dem som har tillgångar för att säkra lån.

Ett rättvist samhälle bör sträva efter att ge lika möjligheter och skydd för alla medborgare, oavsett deras ekonomiska situation. Genom att endast tillåta ränteavdrag för vissa typer av lån skapas en situation där de som redan är mest utsatta för ekonomisk osäkerhet hamnar ännu längre efter.

Vi behöver ett starkt socialt skyddsnät och ett effektivt välfärdssystem för att stödja dem som befinner sig i ekonomiskt utsatta situationer så att de inte hamnar hos Kronofogden. Jag pratar om familjer med låga inkomster, ensamstående föräldrar, särskilt de som har ensam vårdnad om barn och kan stå inför extra ekonomiska utmaningar, personer som arbetar men ändå lever i fattigdom på grund av låga löner, osäkra anställningar eller otillräcklig arbetstid samt ungdomar och vuxna som precis har påbörjat sin karriär eller utbildning. Minoritetsgrupper kan också stå inför extra hinder på arbetsmarknaden.

Att tillåta ränteavdrag för lån som täcker grundläggande levnadskostnader kan vara en del i att bygga upp skyddsnätet kring dessa grupper. Genom att göra det svårare för familjer att klara sig ekonomiskt riskerar vi att cementera en cykel av fattigdom som kan överföras från generation till generation.

Ojämlikheten kan även påverka barnfattigdomen. Många barn lever i dag i familjer som kämpar ekonomiskt och behöver ta blankolån för att täcka grundläggande behov. Genom att neka ränteavdrag för dessa lån riskerar vi att fördjupa barnens utsatthet. När föräldrar kämpar för att klara av att betala hyra och mat kan det påverka barnens hälsa, utbildning och framtidsperspektiv. Om vi inte tar itu med de grundläggande orsakerna till ekonomisk ojämlikhet och barnfattigdom riskerar vi att skapa en ojämn spelplan för barnen.

Fru talman! Min fråga till finansministern är: Kan regeringen se till att de ekonomiska förmånerna är mer rättvisa och tillgängliga för alla medborgare, oavsett ekonomisk situation eller tillgångar?

Fru talman! Jag vill börja med att tacka finansminister Elisabeth Svantesson för svaret. Precis som finansministern beskriver ökar överskuldsättningen, och det är ett stort problem, liksom överkonsumtion.

I dag ökar alltså överskuldsättningen i Sverige, och svenskarna blir allt fattigare. Skuldbeloppen blir allt högre, och nu accelererar utvecklingen. Det totala skuldbeloppet till Kronofogden har ökat med 3,8 miljarder, vilket motsvarar en ökning med 35 procent jämfört med första halvåret 2022. Det är den högsta siffran någonsin.

För att tydliggöra allvaret: Skulderna till Kronofogden ökar med 50 miljoner per dag, en näst intill ofattbar summa. Blankolån eller så kallade sms-lån är en starkt bidragande orsak till denna utveckling. Ökningen av obetalda skulder sker främst bland unga, ensamstående föräldrar och äldre med låg pension. Många vittnesmål från ensamstående föräldrar visar att det nu finns människor i Sverige som till och med måste låna pengar för att köpa mat. Det är inte de som ska betala för de tuffa tiderna och utnyttjas av oseriösa företag.

I dag finns en uppsjö av företag som sysslar med så kallade snabba lån. En del fyller säkert sin funktion, men alltför många är helt oseriösa företag. Kreativiteten vad gäller avgifter för denna typ av lån är förbluffande. Det handlar om uppläggnings, utbetalnings, avi- och förmedlingsavgifter. Den genomsnittliga räntan för denna typ av lån är 800 procent. De oseriösa företagen brister i sin kreditprövning, och i många fall beviljas lån trots att det är helt uppenbart att låntagaren kommer att ha mycket svårt att återbetala.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men regeringens förslag att trappa ned ränteavdraget för lån utan säkerhet, blankolån, riskerar att skicka människor i ännu djupare skuldsättning. Jag pratar inte om dem som tar dessa lån för överkonsumtion utan om de mest utsatta målgrupperna. De kommer att ha mycket svårt att återbetala.

Vi tycker att det är fel väg att gå när det endast är detta förslag som kommer. Det finns dessutom ett rättviseperspektiv som regeringen helt har bortsett från. Varför ska den som lånar för att köpa en ny bil eller båt få göra avdrag för räntan medan den som tvingas låna för att klara hyran, maten, hemtjänstavgiften, vårdkostnader eller mediciner inte ska få göra samma sak?

Det är min övertygelse att vårt samhälle bör sträva efter ekonomisk rättvisa och jämlikhet. Att enbart tillåta ränteavdrag för lån kopplade till vissa tillgångar medan andra lån, som är nödvändiga för många individers överlevnad, ignoreras är inte förenligt med dessa principer.

Min fråga till finansministern, fru talman, är därför: Vilka överväganden har regeringen gjort avseende rättvisan i dagens system för ränteavdrag, specifikt med tanke på dem som behöver blankolån för att täcka grundläggande levnadskostnader?

Herr talman! Det är med oro vi noterar att antalet kommuner som erbjuder konsumentvägledning minskar. Förra året rapporterades att endast 168 kommuner hade kvar sin konsumentvägledning. Ytterligare oro väcks nu av rapporter som kom i början av året om att 9 kommuner nu planerar att lägga ned sin konsumentvägledning.

Samtidigt är vi medvetna om att regeringen har gett Konsumentverket i uppdrag att stärka och utveckla stödet till den kommunala konsumentvägledningen. Detta är ett välkommet initiativ, och det är faktiskt nödvändigt. Men det finns en befogad oro för att fler kommunala konsumentvägledningstjänster kommer att ha försvunnit innan utredningen är klar och slutförd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Erik Slottner: Är det aktuellt med någon form av tillfälligt finansierat stöd eller andra incitament för kommuner att upprätthålla eller återinföra konsumentvägledningen under denna ekonomiskt pressade period?

Herr talman! Jag blir jätteglad över att statsrådet säger att han kommer att ta kontakt med Konsumentverket för att fortsätta jobba för att agera i den här frågan. Jag håller med statsrådet om att lagstiftningen naturligtvis måste följas.

Enligt Konsumentvägledarnas förening har det blivit värre de senaste åren. Företag vill inte bli kontaktade. Konsumenterna känner inte att de blir lyssnade på eller att kundtjänsten kan hjälpa till med deras ärenden. Om inte kundtjänsten inte kan lösa dem, vart ska de då vända sig? De känner sig maktlösa.

Statsrådet svarar att regeringen noga följer frågan, men det löser ju inte den här problematiken. Därför blir jag väldigt glad över att statsrådet här och nu en fredag eftermiddag lovar att ta kontakt.

Jag vill tacka för debatten och önska en trevlig helg.

Herr talman! Jag vill förtydliga allvaret i och konsekvenserna av bristerna när det gäller kundtjänst.

Det är positivt att statsrådet känner att det kanske behöver göras något här i framtiden. Man behöver ta tag i det.

Jag tänker läsa upp några anmälningar som beskrivs just i Konsumentverkets rapport. De låter så här: Dagen efter min mors bortgång kontaktade jag teleoperatören för att avsluta hennes telefonabonnemang. De tog emot mina uppgifter och lovade att avsluta abonnemanget. Nu är det nio månader sedan, och de skickar fortfarande ut fakturor. Jag har varit i kontakt med dem tre gånger per telefon och fem gånger via e-mail. Varje gång ber de om ursäkt och lovar att det är avslutat. Fakturorna kvarstår, och nu är de skickade på inkassobolag. Under nio månader har de inte varit kapabla avsluta abonnemanget och återta fakturorna.

Vidare: Jag och min syster har under åtta månader nu försökt få tillbaka pengar som vår avlidna pappa betalat för sitt fasta telefonabonnemang. Vi har uppmanats att skicka in bouppteckning via vanlig post, vilket vi gjort fyra gånger samt ringt teleoperatören vid ett otal tillfällen. Vid varje samtal har teleoperatören uppmanat oss att posta eller skicka bouppteckningen, vilket vi redan gjort. Man har vid dessa tillfällen sagt: Vänta en vecka så ska det vara löst. Vid nästa kontakt har man ingen aning om vad ärendet gäller och kommer med nya direktiv av vad som behövs för att lösa problemen. En gång behövde jag bara ange ett konto i min bank så skulle pengarna skickas, vilket inte alls skedde. Vid senaste kontakten krävde jag att få tala med en ansvarig chef, men ingen chef var tillgänglig.

Ytterligare en annan anmälan låter så här: Jag har problem med elbolaget och uppsägning av avtal. De har inte någon e-postadress eller Mina sidor där man kan säga upp elavtal utan bara ett telefonnummer som det inte går att nå dem på. Varje gång jag ringer är det riktigt långa köer, eller så struntar de i att svara. Jag har ringt varje dag denna vecka och varit tvungen att lägga på efter 25-60 minuter utan något svar.

Jag har haft ett rörligt-pris-avtal hos elbolaget. I oktober när jag började läsa att det blir dyrare med el tänkte jag ändra avtalet till ett fast pris. Jag kunde inte göra det online på grund av begränsningar hos elbolaget utan var tvungen att ringa. Jag ringde flera gånger under oktober, november och december men kom inte fram. Jag fick alltid till svar att det var högt tryck och att jag måste ringa senare. Jag testade att chatta via deras hemsida men blev återigen hänvisad till telefonen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att de inte kunde ta emot mitt samtal och ändra mitt avtal påverkade mig genom att jag fick en väldigt hög faktura för december månad. När jag senare fick telefonkontakt angående vårt abonnemang fick jag i princip olika svar hela tiden beroende på vem som svarade. Det var många samtal med företaget. Jag fick olika svar. Jag orkar inte skriva allt nu. Jag blir bara lättad när kontraktet går ut.

Jag förstår vad statsrådet tänker när han tar del av de här berättelserna. Statsrådet uttrycker själv i sitt svar att det är allvarligt om näringsidkare inte följer de krav som faktiskt ställs. Det är inte bra att man försöker kringgå detta.

Min fråga till statsrådet är vad vi kan göra när det finns sådana brister i kundtjänsten och så många anmälningar. Konsumentverket beskriver också detta i sin rapport.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet Erik Slottner för svaret.

Precis som statsrådet säger finns det krav på näringsidkare. Men tyvärr fungerar det ändå inte, vilket är mycket allvarligt. Enligt konsumentreglerna ska det vara minst lika enkelt att säga upp en tjänst, en prenumeration eller ett annat avtal som att ingå ett avtal, det vill säga lika lätt att hitta dit, nå fram på telefon, komma i kontakt via mejl och så vidare. Tyvärr nås jag av berättelser och signaler om att det ofta är svårt för konsumenten att säga upp en tjänst eller en produkt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Även Konsumentverket signalerar om bristerna. I juni 2023 rapporterade de att konsumenter upplever stora problem i kontakten med företagens kundtjänst. Redan för två år sedan kallade Konsumentverket branscherna till samtal. Då som nu handlade det om en mängd anmälningar som kommit in rörande bolagens bristfälliga kundtjänst.

Den kartläggning av anmälningar som gjordes 2023 visar att konsumenterna sitter i telefonkö i 30-60 minuter eller behöver ringa flera gånger för att komma fram. De har inte heller fått någon återkoppling från kundtjänsten trots att detta tidigare utlovats.

Konsumenterna har också anmält svårigheter med att komma i kontakt med kundtjänst i de fall en fullmakt krävs. Fullmakter har inte alltid accepterats, utan kundtjänsterna har krävt en särskild fullmakt för att hantera konsumenternas ärenden.

Funktionshindersorganisationerna säger också att knappval i kundtjänst kan innebära stora problem för personer med synnedsättning eller hörselskador. Problemen består i svårigheter att hinna med att tolka knappvalen och att fysiskt kunna göra knappval i efterhand.

Systemet med legitimering via mobilt bank-id skapar också svårigheter, till exempel då en döv person använder bildtelefon och inte kan legitimera sig direkt eftersom tolk används.

Signalerna från gode män är att det inte finns något system för hur detta meddelas till huvudmannens leverantörer. Ställföreträdaren måste agera detektiv för att hitta leverantörerna och hitta kontaktvägar till alla. Alla har också olika rutiner för att ta del av informationen. Här saknas riktlinjer för hur detta ska göras. När man byter adress, byter namn eller avlider går informationen blixtsnabbt ut till alla. Varför sker inte det när det gäller ställföreträdarskap?

Åter till min fråga: Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att alla konsumenter - oavsett funktionshinder, ställföreträdare och anhöriga - ska kunna säga upp en tjänst, en prenumeration eller ett annat avtal på samma enkla sätt som de kan teckna ett avtal?

Herr ålderspresident! Det är alltså sju av åtta riksdagspartier som tycker att en utredning ska tillsättas om barns rätt till eget ombud i mål om vårdnad, boende och umgänge.

Moderaternas samarbetsparti Liberalerna skrev just före valet i en riksdagsmotion: I samband med vårdnadstvister borde barnet ha rätt till ett eget ombud som för dennes talan. Motionen undertecknades av Strömmers ministerkollegor Johan Pehrson, som nu är arbetsmarknadsminister, och Mats Persson, som nu är utbildningsminister.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Också Moderaternas andra samarbetsparti, Kristdemokraterna, har lyft fram detta. På deras riksting i november hade just denna fråga en framskjuten plats. I motionssvar om denna fråga svarade partiledare och näringsminister Ebba Busch och partistyrelsen i Kristdemokraterna: Redan i dag driver vi att barnens rättigheter ska stärkas och att barn i vårdnadstvister ska få rätt till ett juridiskt ombud.

I själva kärndokumentet på rikstinget, den familjepolitiska propositionen, står det att alla barn ska ha rätt till ett eget ombud i en vårdnadstvist.

Herr ålderspresident! Vi talar här om två partiledare i regeringen som nyligen uttalat att detta är jätteviktigt. Det är alltså sju av åtta partier som vill att det ska utredas. Myndigheter har framfört detta. Utredningar har lyft fram det. Därför vore det väldigt fint om Moderaterna och justitieministern kunde låta demokratin ha sin gång och släppa igenom just utredningen kring detta.

Jag vill tacka för debatten.

Herr ålderspresident! Jag tror att ministern och jag är väl överens om kontexten. Det är ett stort problem i dag att barn utsätts för våld av sina föräldrar och att samhället inte lyckas skydda dem från detta våld. Barn är också de enda brottsoffer som tvingas träffa sina förövare.

Det är nu är drygt ett år sedan pojken Tintin mördades i Luleå av sin pappa under umgänge. Han tvingades till umgänge trots sin rädsla, trots mammans varningar och trots att flera myndigheter var väl medvetna om detta. Tintin tvingades till umgänge och mördades under sitt umgänge. Det finns tyvärr många fler exempel på våld mot barn vid umgänge. Ofta har socialtjänst och tingsrätt kunskap om att risk för våld föreligger, men barnet tvingas ändå in i förövarnas hem, med övergrepp och våld som följd. Samhället sviker dessa barn varje dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ett verktyg som experter och våldsutsatta själva tar upp är just att barn ska få rätt till ett eget ombud vid vårdnadstvister. Efter mordet på Tintin bildade hans mamma Lex Tintin-föreningen. Jag vet att de kommer att se den här debatten. Tintins mamma förtjänar att bli hörd. Hon talar för så många av våldsutsatta barn och föräldrar.

Jag vill ge lite tid till dem här. Därför läser jag upp vad Lex Tintin-föreningen skriver om detta: "Att ge barnet ett ombud skulle garantera att barnets perspektiv synliggörs och förstärks i processen. Om barnets position ska stärkas på ett mer reellt och hållbart sätt krävs det att ombudet knyts till en talerätt för barnet, så att ombudet exempelvis kan framställa egna yrkanden om en viss vårdnads, boende- eller umgängesform, åberopa egen bevisning, ställa frågor till de vittnen och sakkunniga som åberopats av andra, föra fram argumentation och överklaga ett beslut eller en dom. Ytterst skulle talerätt och rätten till ombud för barn i vårdnadstvister bidra till att domstolens beslutsunderlag blir mer robust och därigenom ges domstolen bättre förutsättningar att fatta välgrundade beslut i enlighet med barnets bästa."

Herr ålderspresident! Det handlar inte om enstaka fall eller undantag. Tvärtom är det så att våldsutsatta barn och mammor systematiskt lämnas ensamma av samhällets stödsystem och rättsväsendet för att själva tvingas värja sig mot våldet. Det finns gott om forskning och rapporter. Detta är välkänt. Nu beror det på oss i Sveriges riksdag om vi ska få till en praktisk förändring för alla dessa barn. Det är rimligt att nu titta på ombud för barn i civilrättsliga processer och ta fram förslag till en utredning.

Herr ålderspresident! Även jag är här för att debattera med justitieministern, men låt mig bemöta Martin Westmonts fråga. Vi socialdemokrater gick ju fram med förslag om tidsgräns i bodelningsprocesser, och i den beredningen nåddes enighet mellan alla partierna i civilutskottet. Vi gör självklart gärna likadant i denna fråga.

Herr talman! Tack så mycket för svaret, Gunnar Strömmer!

Jag deltar i denna debatt för Socialdemokraternas räkning eftersom Laila Naraghi inte har möjlighet att vara i Stockholm i dag. Hon har bett mig att framföra sina hälsningar till ministern. Både Laila och jag har en positiv bild av den dialog som har funnits mellan ministern och Socialdemokraterna i civilutskottet på det familjerättsliga området.

Herr ålderspresident! Nyligen presenterade Rädda Barnen en enkätundersökning som visar att sju av åtta riksdagspartier menar att en utredning behöver tillsättas för att se över möjligheten för barn att få ett eget ombud i processer som rör deras vårdnad, boende och umgänge. Tillsammans utgör dessa sju partiers riksdagsledamöter en rejäl majoritet här i kammaren: 281 av riksdagens 349 ledamöter.

Flera utredare och myndigheter har framfört detta, till exempel Fredrik Malmberg från Institutet för mänskliga rättigheter, som också varit regeringens utredare i utredningen En uppväxt fri från våld. Barnombudsmannen har uttryckt sig så här: "Barnet ska skyddas i rättsprocessen och inte från processen. Barnet ska skyddas i domstolen och inte från domstolen." Barnombudsmannen har också föreslagit att barnet därför ska få ett eget ombud i processen, som för barnets talan.

Herr ålderspresident! Såväl forskare, experter, civilsamhälle och myndigheter som statliga offentliga utredningar har konstaterat brister i hur barns rättigheter tillgodoses i processer om deras vårdnad, boende och umgänge. Flera myndighetsrapporter har visat på stora brister. Det gäller bland annat domstolars bristfälliga riskbedömningar kring våld och att barns berättelser och åsikter sällan lyfts fram eller ges betydelse. Detta framförs i exempelvis Barnkonventionsutredningen 2020 och senast i betänkandet 2023 från Utredningen om barns möjligheter att utkräva sina rättigheter. Där framförs följande till regeringen: "Frågan om talerätt och juridiskt biträde för barn i mål om vårdnad, boende och umgänge är en så pass omfattande och komplex fråga att det saknas möjlighet att inom ramen för denna utredning lämna konkreta förslag. Frågan bör därför utredas ytterligare."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr ålderspresident! Det finns en klar majoritet för detta i kammaren. Sju av åtta partier tycker att en utredning behöver tillsättas. Det enda parti som håller emot är justitieministerns. Varför vill inte Moderaterna utreda detta? Och varför inte göra det som en majoritet i riksdagen vill?

I grund och botten handlar detta om barns rättigheter. Barn har rätt till ombud i brottmålsprocesser och förvaltningsprocesser. Det är inte logiskt att barn inte ska ha ett ombud i civilrättsliga processer som handlar om barnets hela liv - frågor som rör vårdnad, boende och umgänge. Dagens upplägg betyder alltså att när frågor om våld ska bedömas i brottmål och förvaltningsmål har barnet rätt till ett eget ombud, men när frågor om våld inom familjen ska bedömas har barnet ingen som helst talan.

Jag hoppas och tror att ministern håller med om inkonsekvensen och om vad detta innebär för barn i allmänhet och våldsutsatta barn i synnerhet. Denna inkonsekvens är inte till barnets bästa och inte värdig ett rättssamhälle.