Camilla Waltersson Grönvall

Fru talman! Jag tackar ledamöterna för engagerade inlägg i denna viktiga fråga. Det är ingen tvekan om att vi måste stoppa rekryteringen av barn och unga till de kriminella nätverken. Vi måste dock läsa alla utredningar med viss skepsis, och om inte bara socialdemokratiska företrädare utan samtliga kommuner är skeptiska måste vi ta denna skepsis på allvar. Jag råder därför ledamöterna att ha detta som kvällslektyr ett tag framöver, för då kan vi kanske ha en mer konstruktiv diskussion om vad som är viktigt och meningsfullt och vad som fungerar att göra. Förslagen bereds fortfarande i Regeringskansliet, och hur de slutgiltigt kommer att se ut är för tidigt att säga.

Regeringen arbetar som sagt med en rad olika insatser. Det handlar om socialtjänstlagen, mellantvång och inte minst Bob, alltså att kunna bryta sekretessen för att lämna rätt information mellan olika myndigheter, vilket kommer att vara en oerhört väsentlig del i arbetet för att stoppa rekryteringen.

När det gäller Danmark har man inte kunnat se effekt för 15–17-åringar. Det handlar om en förstudie av de första 380 fallen, där förbättringsprogrammen som det beslutats om i nämnderna var kortare än i dag. Men den senaste forskningen visar att det är svårt att hitta kontrollgrupper för åldersgruppen 10–14 år och därmed påvisa en effekt, medan det inte finns signifikanta resultat av reformen för åldersgruppen 15–16 år. Vi måste alltså se vad som finns på bordet och sätta in det i svensk kontext.

Regeringen kommer dock att fortsätta arbeta kontinuerligt för att säkerställa att rekryteringen av barn och unga till kriminella nätverk stoppas.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Den här regeringen vill stoppa rekryteringen på riktigt genom att stärka befintliga saker och reformer som fungerar. Ledamöterna däremot vill tydligen ha fler myndigheter och mer byråkrati.

Jag vill råda ledamöterna att läsa vad remissinstanserna har sagt. Om ledamöterna menade att man inte ska lyssna på remissinstanser hoppas jag att jag förstod fel. Jag kan till att börja med återge vad en partikamrat till ledamöterna har skrivit. Socialborgarrådet i Stockholm, Alexander Ojanne, framför i remissvaret från Stockholms stad att de negativa aspekterna i förslaget överväger de positiva aspekterna och att detta borde få alla beslutsfattare, oavsett partibeteckning, att vilja stanna upp och våga tänka om.

Jag noterar också att från de städer där vi har störst bekymmer med kriminalitet och rekrytering – Stockholm, Göteborg och Malmö, våra tre största städer, som samtliga styrs av socialdemokrater – har vi fått kraftfulla remissvar som avvisar förslaget. De vill inte att det ska gå igenom.

När ledamöterna besöker verkligheten råder jag dem att också ta in vad de egna partikamraterna kraftfullt uttrycker. Faktum är att vi inte har fått ett enda positivt remissvar från någon av Sveriges kommuner. Vi har faktiskt fått ganska få positiva remissvar över huvud taget.

Som jag tog upp i början av mitt förra anförande riskerar förslaget att få en sämre effekt genom att vi kortsluter våra egna system. Det behöver vi betänka. Det vore intressant att få ledamöternas syn på det som de egna partiföreträdarna uttrycker kraftfullt i remissvar.

Regeringen gör nu en rad olika saker. Vi stärker familjen genom bland annat ett föräldraskapsstöd. Vi stärker skolan, som vi vet är en av de viktigaste preventionsfaktorerna, genom en satsning på skolsociala team. Vi ser att allt fler kommuner söker dessa medel och bygger upp skolsociala team, vilket bara är en del av ett förstärkande arbete. Det här är sådant som gör skillnad på riktigt.

Jag delar också uppfattningen att förutom familjen och skolan som preventionsfaktor är det också viktigt att man får en meningsfull fritid – allt detta är forskningsbelagt. Därför har regeringen också lanserat fritidskortet, som är ett led i att säkerställa att alla barn och ungdomar ska ha möjlighet till en positiv och meningsfull fritid bort från kriminalitet och in i något mycket positivt.

Det är naturligtvis glädjande att ledamoten Lantz, för sitt partis del, försöker ta åt sig äran för dessa insatser. Men ledamoten är väl införstådd med att alla de saker som den förra regeringen började utreda kom efter tillkännagivanden i justitieutskottet och socialutskottet.

Fru talman! Jag måste säga att det är synnerligen utmanande att ha två frågvisa interpellanter men fortfarande bara fyra minuter på sig att svara! Jag ska dock göra mitt allra, allra bästa.

Låt mig börja med att säga att det naturligtvis är helt avgörande att vi stoppar rekryteringen till de kriminella nätverken. Jag tror inte att det finns någon politiker i denna kammare som inte är överens med oss här om att så måste ske.

Jag tror också att alla är överens om att den utredning som den socialdemokratiska regeringen tillsatte har en väldigt god andemening. Det är verkligen samhällets uppgift att skydda barn från att involveras i brottslighet och kriminalitet med allt vad det innebär av utsatthet.

Det är otroligt viktigt att de insatser vi gör blir effektiva och ändamålsenliga. Regeringen arbetar inom en rad olika områden med både genomförda reformer och reformer som är på väg fram. De reformerna får inte sätta krokben för varandra, utan det vi gör måste bli effektivt.

Den här regeringen har, precis som den förra, tillsatt en rad utredningar – inte minst efter flera tillkännagivanden från justitieutskottet. Vi är beredda att pröva allting. Därför utredde vi saken och tillförde medel för att säkerställa att utredningen kom fram snabbare än vad den tidigare regeringen gjorde. Det var för att vi är beredda att pröva allt, men det får inte ske på bekostnad av att det här inte fungerar bättre.

Man kan säga att vi prövar en insats som UKN genom Bobstrukturen, som i väldigt hög utsträckning möter problematiken med att samordna alla ingående strukturer. De har hittills inte varit samordnade på lokal, regional och nationell nivå.

Att den särskilda utredare som nämns i utredningen om UKN inte har utsetts beror på att vi också ser på vad den samlade bilden kommer att bli i och med propositionen En förebyggande socialtjänstlag – för ökade rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Den är en viktig del av arbetet. Det handlar om att tidigt kunna jobba förebyggande för att hitta och arbeta med barn i riskgruppen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Mellantvångslagen lyfts fram i flera av remissinstansernas inlägg och är också en viktig del. Det är alltså en lag om insatser från socialtjänsten till vårdnadshavare, barn och unga när samtycke saknas. Det ger oss andra verktyg. När man reser runt i landet och möter landets socialtjänster är det väldigt många socialsekreterare som just efterfrågar andra verktyg. Hälften av landets vårdnadshavare tackar nämligen nej till de insatser som socialtjänsten erbjuder.

Bobuppdraget vill jag återkomma till. Det handlar om en samverkansstruktur som ett antal myndigheter i Sverige har fått i uppdrag att upprätta för att skapa ett sammanhållet arbete med barn och unga som riskerar att begå eller begår grova brott. Det är ett uppdrag som är snarlikt arbetet med ungdomskriminalitetsnämnder. Det förstärker och effektiviserar arbetet med barn och unga som hamnar i grov kriminalitet. I slutredovisningen av Bobuppdraget angavs att Bob kommer att förstärka de befintliga samverkansformerna lokalt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Gustaf Lantz har frågat mig om jag och regeringen fortfarande avser att lägga fram ett förslag om att införa ungdomskriminalitetsnämnder och i så fall när.

Mattias Vepsä har vidare frågat mig om jag har avfärdat idén och förslaget om ungdomskriminalitetsnämnder.

Den förra regeringen beslutade den 7 juli 2022 om kommittédirektiv till Utredningen om ungdomskriminalitetsnämnder – en ny ordning för att förebygga brottslighet. I enlighet med Tidöavtalet beslutade regeringen den 16 februari 2023 i ett tilläggsdirektiv till Utredningen om ungdomskriminalitetsnämnder att förkorta utredningstiden. Utredningen överlämnade den 8 maj 2024 betänkandet En statlig ordning med brottsförebyggande åtgärder för barn och unga. Utredningen föreslår en ordning med statligt huvudmannaskap för att besluta om och följa upp individuella brottsförebyggande åtgärder för unga som riskerar att begå brott av allvarligt slag. Utredningen föreslår även att en nationell statlig myndighet mot ungdomskriminalitet med regionala beslutsorgan ska inrättas. Betänkandet har remissbehandlats och bereds nu i Regeringskansliet.

Att arbeta fram en proposition utifrån förslagen i betänkandet och genomföra den administrativa modell som Utredningen om ungdomskriminalitetsnämnder föreslår är en komplex och omfattande process. För att genomförandet av processen ska bli så effektivt som möjligt föreslår utredningen att regeringen ska utse en särskild utredare med uppdrag att förbereda och genomföra reformen samt komplettera utredningens förslag i nödvändiga delar. Utredningen anser vidare bland annat att det krävs en mer djupgående analys av frågor om sekretess och dataskydd kopplat till den nya ordningen och att sekretessbrytande bestämmelser på socialtjänstens område bör utredas vidare.

Utifrån de utvärderingar av det danska systemet som jag har tagit del av har den danska ordningen inte visat tillräckliga resultat. Vidare är en majoritet av remissinstanserna helt eller delvis negativa till förslagen i betänkandet, medan endast ett fåtal är positiva. Därtill har regeringen påbörjat en omläggning av såväl socialpolitiken som kriminalpolitiken som i olika delar har bäring på utredningens förslag.

I detta sammanhang bör särskilt nämnas propositionen En förebyggande socialtjänstlag – för ökade rättigheter, skyldigheter och möjligheter, som innehåller förslag om en ny socialtjänstlag, förslagen i promemorian En lag om insatser inom socialtjänsten till vårdnadshavare, barn och unga när samtycke saknas, samverkansstrukturen Bob (barn och unga i organiserad brottslighet), vars syfte är att förstärka och effektivisera arbetet med att motverka att barn och unga hamnar i grov kriminalitet genom konkreta åtgärder och insatser, samt förslagen från Utredningen om skärpta regler för unga lagöverträdare.

Allt detta sammantaget gör att utformningen av förslagen från Utredningen om ungdomskriminalitetsnämnder behöver analyseras noggrant dels för att de samlade åtgärderna mot ungdomsbrottslighet ska bli ändamålsenliga, dels för att säkra en sammanhållen vårdkedja. Samhällsutvecklingen kräver att vi fokuserar på effektiva åtgärder. Vi jobbar därför intensivt med denna viktiga fråga.

Herr talman! Tack så mycket, Malin Höglund, för frågan! Precis som ledamoten beskriver är detta en stor utmaning för landets 290 socialtjänster: att man oavsett om man är en stor eller en liten socialtjänst måste ringa runt och säkerställa att man hittar rätt plats för varje ung person.

Medan regeringen nu arbetar med att få en nationell placeringsfunktion på plats är jag oerhört glad över att regeringen har ingått en överenskommelse med SKR om detta. Det ska hjälpa kommuner att hitta rätt placering och göra rätt matchning för varje barn när det gäller placeringsformen. Det är väldigt tydligt att kommuner och stat måste arbeta gemensamt för att kunna säkerställa en hög kvalitet och rätt placeringsform för varje ung person.

Frågestunden var härmed avslutad.

Herr talman! Jag tackar Gustaf Lantz för en viktig fråga.

Jag vet att vi båda hyser ett varmt engagemang för att säkerställa att barn och unga som befinner sig i samhällets vård ska ha det tryggt och säkert. Vi delar upprördheten över att skattebetalarnas pengar har gått till kriminella. Därför gör regeringen just nu ett omfattande arbete för att säkerställa att vi på alla håll och kanter arbetar mot den omfattande välfärdskriminalitet som vi ser äter sig in i hela samhällets kapillärer.

När det gäller barn- och ungdomsvården önskar jag att mycket hade gjorts tidigare, inte minst att de 40 författningsförslag som Ivo lade på den tidigare socialdemokratiska regeringens bord hade bearbetats tidigare. Då hade Ivo haft andra förutsättningar.

Förra året lade regeringen 30 miljoner kronor på en rad olika uppdrag, och vi arbetar nu konsekvent med en rad olika myndigheter för att kunna säkerställa att barn- och ungdomsvården också ska vara trygg och säker.

Herr talman! Jag tackar Nils Seye Larsen för en viktig fråga.

Jag kan lämna ett positivt svar på frågan. Arbetet löper enligt tidsplanen. Det finns en arbetsgrupp som tillsammans med Socialdepartementet och Finansdepartementet nu arbetar fram en indexeringsmodell. Jag vet att den har varit oerhört efterlängtad och efterfrågad under lång tid. Det är naturligtvis oerhört viktigt för de långsiktiga förutsättningarna för assistansen.

Gruppen arbetar just nu, och jag har mycket goda förhoppningar om att vi ska kunna leverera i enlighet med den tidsplan vi har föresatt oss, nämligen i tid till budgetpresentationerna inför hösten.

Arbetet pågår, och jag återkommer gärna när vi har kommit lite längre.

Herr talman! Tack så mycket, Pontus Andersson Garpvall, för en viktig fråga!

Jag delar ledamotens inställning att vi naturligtvis måste hindra och stoppa den här rekryteringen. Då är det oerhört viktigt att samhällets samlade kraft får en möjlighet att verka. Där har sekretessen varit ett stort bekymmer – att man inte har kunnat sitta runt samma bord och tidigt ge varandra information när de första signalerna börjat komma. Ju tidigare signalerna kan komma, desto mer kan vi förstås använda förebyggande insatser. Där kommer den nya socialtjänstlagen att vara viktig.

Den proposition som ledamoten nämner handlar dock bara om information åt ett håll. Vi nöjer oss inte där, utan vi skriver nu fram lagstiftning som innebär att man kan sitta runt samma bord. Skola, socialtjänst och polis kan då delge varandra information tidigt. Där bryter vi rekryteringen.

Herr talman! Tack så mycket till Ludvig Ceimertz för frågan!

Att samhället har ett enormt stort ansvar för barn och unga som placeras i samhällsvård är en självklarhet. Det är naturligtvis jätteviktigt att den placeringsform som väljs motsvarar barnets behov och förutsättningar och att vården ska vara trygg och säker.

Det regeringen har gjort hittills är bland annat att säkerställa att Sis nu har helt andra befogenheter att kunna säkerställa att man till exempel inte kan använda sig av mobiltelefoner för att just bli kontrollerad inifrån, vilket har förekommit. På HVB finns inte de befogenheterna i dag. Men den utredning som arbetar med motsvarande befogenheter kommer att presenteras inom några månader.

Långsiktigt ser vi att barn- och ungdomsvården behöver reformeras i grunden. Därför är den utredning som nu ser över hela barn- och ungdomsvården och som också kommer att presenteras om några månader ett oerhört viktigt led i detta.

Herr talman! Jag tackar Märta Stenevi så mycket för en oerhört angelägen och viktig fråga.

Regeringens omfattande arbete handlar om att stärka utsatta barns situation. Det är ett pågående arbete. Vi har presenterat en rad förslag gällande olika lagstiftningar. Vi arbetar vidare för att barns rättigheter ska gå före föräldrars rättigheter. Det ska gå som en röd tråd genom all den lagstiftning vi arbetar med.

Det är en självklarhet att barn aldrig ska behöva vara rädda för vårdnadshavare som de har umgänge med eller träffar på något annat sätt. Det var också därför propositionen Tryggare hem för barn, som den här riksdagen har fattat beslut om, började gälla den 1 januari i år. Jag vill understryka att inga barn ska vara rädda för att behöva vistas tillsammans med vårdnadshavare som har utövat våld mot dem eller deras närstående.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar ledamoten så mycket för en viktig fråga. Frågor om samhällets mest utsatta med funktionsnedsättningar är viktiga och prioriterade.

När man har en beredskap eller det pågår en beredning i Regeringskansliet handlar det om att det pågår ett arbete.

Regeringen är mycket medveten om vikten av ledsagning och de här olika delarna, inte minst för personer med nedsatt syn. Därför följer vi utvecklingen mycket noga.

Det måste dock understrykas att kommunerna har ett oerhört viktigt ansvar när det gäller att tillgodose individens behov, oavsett om ledsagningen ges enligt LSS eller enligt socialtjänstlagen.

Vi följer utvecklingen noga, och det sker en beredning inom Regeringskansliet på området.

Herr talman! Tack, Jessica Rodén, för en viktig interpellation! Detta handlar ytterst om barn med funktionsnedsättning och om de familjer som redan lever i en väldigt utsatt situation och ofta har stor press på sig.

Vi får väl hoppas att representanter för Försäkringskassan kanske lyssnar till denna debatt och drar slutsatser. ISF bedömer dock att den stora andelen avslag beror just på utformningen av reformen och inte på Försäkringskassans bedömning. Detta är något som Försäkringskassan instämmer i, alltså att andelen avslag beror på förmånens utformning och inte på myndighetens tillämpning. Det kanske är bra att lägga till detta i en debatt där vi också har nämnt denna myndighet.

Jag ser naturligtvis fram emot att ta del av den rapport som ska komma - i det avseendet hoppas jag att oktober kommer fort - och framför allt av myndighetens slutsatser och rekommendationer, så att vi kan trygga dessa insatser för de barn och föräldrar som behöver dem allra mest.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag tackar Jessica Rodén så mycket för frågan.

Det pågår nu ett arbete från ISF:s sida med att göra en djuplodande utvärdering som ska presenteras senast i mitten av oktober i år. Jag ser fram emot att ta del av den här rapporten och myndighetens slutsatser och rekommendationer, för det är utifrån den sortens rekommendationer vi arbetar för att säkerställa att det finns underbyggda förslag att gå vidare med.

Precis som interpellanten lyfte fram i början av debatten är alternativet att kasta en reform över bord. Då behöver vi ha väl underbyggda förslag och rekommendationer för att kunna säkerställa att man får den trygga vård som jag vet att såväl interpellanten som regeringen och jag själv är måna om att man ska få.

Vi kommer att avvakta det arbete som nu sker på ISF. Jag ser naturligtvis fram emot att få möjlighet att diskutera och kanske debattera de slutsatser och rekommendationer som jag ser framför mig att vi kommer att få.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar Jessica Rodén så mycket för en viktig interpellation. Liksom interpellanten har regeringen och jag verkligen ett starkt engagemang för att samhällets mest utsatta och sårbara grupper ska få det stöd som de har rätt till i ett land som Sverige. Jag är glad för allt det arbete som både socialdemokratiska och borgerliga regeringar har gjort för att göra det bygget starkare. Naturligtvis ser jag bland annat LSS-lagstiftningen som en viktig milstolpe i att fortsätta en tradition av att göra Sverige starkare för människor som behöver samhällets stöd.

Det är naturligtvis så att även jag och regeringen följer detta oerhört noggrant. Vi ser den höga avslagsprocenten. Det är visserligen betydligt färre för vuxna som söker för egen del. Men när det är så mycket som 90 procent avseende barn är det klart att vi måste skaffa en helt annan kunskap runt detta. Att kasta en reform över bord, som ledamoten uttrycker det, kan vara dumt att göra. Ibland behöver man skruva i olika reformer. Vid nya reformer är det oftast så.

Det här är en viktig förmån för den som har merkostnader på grund av sin egen eller sitt barns funktionsnedsättning. Den socialdemokratiska regeringen hade ett gott syfte när den arbetade med detta. Det fanns ett behov av att öka förutsebarheten och likformigheten men också rättssäkerheten vid den här sortens beslut.

Vi är från regeringens sida naturligtvis oerhört måna om att det här samhällsstödet ska fungera väl. Regeringen har därför gett ISF i uppdrag att utvärdera det här som ett komplement till den tidigare granskningen från den förra regeringens tid. Utvärderingen ska bland annat innehålla en jämförelse av tiden före reformen, när merkostnaderna beaktades i en sammanvägd bedömning med den enskildes vårdbehov, och de nuvarande förhållandena.

Jag inväntar nu den här utvärderingen. Den kommer att redovisas senast den 17 oktober i år. Därefter får regeringen göra avvägningar av vad vi eventuellt behöver göra för att skruva i den här reformen om det krävs.

Herr talman! Jessica Rodén har frågat äldre- och socialförsäkringsministern om hon anser att regelverket och bedömningskriterierna för merkostnadsersättningen är rättssäkra och tillräckligt anpassade för att möta behoven hos barn med funktionsnedsättning och deras familjer. Hon har även frågat äldre- och socialförsäkringsministern vilka åtgärder hon avser att vidta för att säkerställa att merkostnadsersättningen når de familjer som verkligen behöver den.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Merkostnadsersättningen ska kompensera för merkostnader vid funktionsnedsättning hos barn och vuxna och är en viktig socialförsäkringsförmån. Förmånen infördes den 1 januari 2019, då merkostnadsersättningen och omvårdnadsbidraget ersatte förmånerna handikappersättning eller vårdbidrag. Reformen syftade bland annat till att göra prövningen av villkoren för merkostnadsersättningen tydligare och mer förutsebar. Det fanns behov av att anpassa förmånerna till de förändringar som skett inom funktionshindersområdet och i utformningen av olika samhällsstöd. Före reformen bedömdes merkostnader vid ansökan om handikappersättning eller vårdbidrag utifrån en sammanvägd bedömning av den enskildes behov av vård eller hjälp och inte, som i dag, som en självständig förmån.

Inspektionen för socialförsäkringen, ISF, lämnade i mars 2023 som svar på ett regeringsuppdrag rapporten Från handikappersättning och vårdbidrag till merkostnadsersättning (ISF:s rapport 2023:1). Granskningen visar att regelverket för merkostnadsersättning på flera sätt har blivit tydligare och mer transparent än regelverken för handikappersättning och vårdbidrag.

Samtidigt visar granskningen att över 90 procent av föräldrarna som ansöker om merkostnadsersättning för ett barn och ungefär 50 procent av de vuxna som ansöker för egen del får avslag på sin ansökan av Försäkringskassan. ISF bedömer att den höga andelen avslag beror på förmånens utformning. Många som ansöker har svårt att förstå vad en merkostnad är. ISF:s granskning visar exempelvis att många föräldrar får helt eller delvis avslag på sin ansökan på grund av att de kostnader som angavs i ansökan täcktes av annat samhällsstöd som till exempel kommuner eller regioner ger. Föräldrar ansöker också om ersättning trots att summan av de kostnader de uppger inte når upp till vad som krävs för att kunna få merkostnadsersättning på den lägsta nivån. ISF:s rekommendation till regeringen är att överväga åtgärder i fråga om förmånens utformning för barn med funktionsnedsättning om den höga andelen avslag kvarstår över tid.

Eftersom regelverket för merkostnadsersättning är relativt nytt och kunskapskrävande är det rimligt att följa i vilken utsträckning kunskapshöjande insatser och praxis bidrar till ökad träffsäkerhet och färre avslag. Regeringen har dessutom gett ISF ett ytterligare uppdrag som innebär att man ska utvärdera införandet av omvårdnadsbidraget. Utvärderingen ska bland annat innehålla en jämförelse av tiden före reformen, när merkostnaderna beaktades i en sammanvägd bedömning med den enskildes vårdbehov, och nuvarande förhållanden. Utvärderingen kan ge ytterligare viktig kunskap om hur reformen påverkar enskilda som drabbas av ekonomiska konsekvenser på grund av en funktionsnedsättning. ISF ska redovisa uppdraget senast den 17 oktober 2025.

Herr talman! Tack så mycket till Lars Isacsson för den här interpellationen!

Det känns nästan som om interpellanten och jag har suttit vid samma socialnämndsbord och samma kommunstyrelsebord i en liten kommun som drabbas oerhört hårt av ett antal placeringar. Också jag har haft de uppdragen - det var faktiskt mitt första uppdrag i min kommun att sitta i socialnämnden. Därefter har jag suttit i utbildningsnämnden, så jag har haft den sammanlagda bilden av barn som far illa under ganska lång tid.

Det är därför det är så viktigt med detta perspektivskifte och denna omläggning. Hela arbetet med svensk barn- och ungdomsvård läggs nu om av den här regeringen. Vi måste arbeta tidigt förebyggande för att varje barn i Sverige ska få en chans att få en ljus och bra framtid. Gängrekrytering på HVB-hem ska inte vara ett alternativ, och den vård som vi förmodligen trots allt kommer att behöva bedriva på ett eller annat sätt också i framtiden ska vara trygg och säker.

Jag har i den här debatten försökt beskriva hur vi nu gör en omläggning till tidigt förebyggande arbete i den sociala omsorgen men också att vi nu tar helt andra krafttag för att styra om de myndigheter som har till uppgift att arbeta med detta. Ivo är naturligtvis oerhört viktig. Man får nu verktygen och resurserna för att styra om arbetet till att bli den tillsynsmyndighet vi behöver.

Vi styr också om så att sekretessen ska arbeta på ett sådant sätt att den information som man måste ha, den ska man också få för att kunna trygga vården för våra mest utsatta barn.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag inleder med att uppmärksamma ledamoten Isacsson på att det i regel är så att när det görs tillkännagivanden från majoriteten här i Sveriges riksdag tvingas också den sittande regeringen agera.

Vad gäller de initiativ som ledamoten hänvisar till kan jag säga att om frågan till RUT varit annorlunda hade svaret blivit ett annat. Det hade i stället handlat om hur många tillkännagivanden justitieutskottet gjorde som tvingade den tidigare socialdemokratiska regeringen att tillsätta utredningar. Det finns nämligen inget utskott i Sveriges riksdag som gjorde fler tillkännagivanden än justitieutskottet under den förra mandatperioden.

Justitieminister Gunnar Strömmer agerar nu på utredningar som må ha tillsatts av en socialdemokratisk regering men som tillsattes efter bland annat moderata, liberala, kristdemokratiska och sverigedemokratiska tillkännagivanden. Så går arbetet till i demokratins Sverige. Det är alltså i stor utsträckning så att vår regering nu får möjlighet att agera på den politik vi kraftfullt drev i opposition.

Sekretessfrågan är oerhört viktig i det här sammanhanget. Det är också därför jag i mitt inledande svar beskrev att betänkandet Ökat informationsutbyte mellan myndigheter innebär att man under vissa förutsättningar ska kunna dela sekretessbelagda uppgifter med varandra om det behövs för att bland annat motverka brottslig verksamhet. Regeringen arbetar just nu med Lagrådets remissvar. Myndigheterna måste enkelt få dela erforderlig information med varandra.

Jag har inte sett underrättelserapporten som ofta nämns i medierna. Det ska jag inte heller, för det är just en underrättelserapport från polisen, enligt den information som polisen lämnat till mig. Jag tror att de flesta av oss förstår att det är svårt att överlämna underrättelseinformation helt öppet och offentligt.

När vi stänger de kriminella HVB-hemmen ska det vara med ett sådant underlag att de inte riskerar att öppnas igen. Barn ska skyddas mot sådan kriminell verksamhet och inte drabbas av att den får gå igång igen. Jag tror alltså att det är dags att vi förhåller oss till underrättelserapporten med lite sans och balans. Jag tror att de flesta av oss förstår att det skulle skada möjligheterna att stänga om all den här sortens information var fullständigt offentlig.

Med det sagt är det viktigt att kommunerna följer det ansvar de har men också att de får bättre förutsättningar för det.

I förra veckan var jag väldigt glad över att regeringen kunde presentera den överenskommelse vi nu har med SKR. I avvaktan på att vi får en nationell placeringsfunktion på plats och under tiden den arbetas med tar SKR ansvar för den funktionen. I uppdraget ingår också att SKR ska få information och föra dialog med bland annat Polismyndigheten och andra myndigheter som är relevanta. Där kommer kommunerna att få platser föreslagna så att de ska kunna känna sig tryggare med att den plats dit man skickar barn från sin kommun är en trygg och säker plats. Det är målsättningen.

(Applåder)