Camilla Waltersson Grönvall

Herr talman! Tack så mycket, Maj Karlsson!

Jag blir i grund och botten väldigt oroad över att Vänsterpartiet verkar vara emot en tillståndsplikt, som jag uppfattar att det finns ett väldigt brett samförstånd om.

Kunskapen finns om hur dessa kvinnor och barn har farit illa. Det är inte så att vi har haft hög kvalitet i samtliga skyddade boenden i det här landet.

Ivo berättar nu att vi tack vare den nya lagstiftningen fångar upp oseriösa aktörer, och vi säkerställer kvaliteten i de skyddande boendena. Så kommer vi att fortsätta att arbeta.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Maj Karlsson, för frågan!

Den nya tillståndsplikten började gälla den 1 april 2024, alltså för snart två år sedan. Innan dess – under den tidigare regeringens tid vid makten – fanns det väldigt lite skydd för utsatta kvinnor och barn. Den här regeringen är fast besluten att bekämpa våld mot kvinnor och barn på samma sätt som man bekämpar gängkriminaliteten.

Jag ska försöka att kort beskriva hur situationen såg ut före tillståndsplikten.

Vem som helst – och jag upprepar det: vem som helst – kunde starta ett skyddat boende i Sverige. Det innebar att kvinnor som flydde från gängkriminalitet kunde placeras i ett boende som drevs av andra gängkriminella.

Barn hade inga rättigheter och ingen tillgång till skola. Förövarna hade fortsatt rätt till umgänge med de barn som flydde med sina mammor till skyddade boenden.

Så kunde vi inte fortsätta att ha det. Därför har vi förändrat det.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för den uppföljande frågan.

Jag delar ledamotens uppfattning. Det är också den bild jag får när jag reser runt i landet och träffar socialtjänster som är tyngda av den här problematiken. Detta är en del av bakgrunden till att vi förändrar sekretesslagstiftningen så att alla blir skyldiga att rapportera om de ser att ett brott pågår eller är på väg att begås.

Till detta kan vi lägga möjligheten till ökad samverkan. Polis, socialtjänst och skola får nu möjligheter att på ett annat sätt arbeta tillsammans över gränserna.

(Applåder)

Herr talman! Socialtjänsten har ju en otroligt viktig funktion i att stödja de absolut mest utsatta i samhället. Det kan handla om barn som behöver omhändertas eller om människor som är i behov av ekonomiskt bistånd. Därför är det extra viktigt att socialtjänsten hålls fri från infiltration så att skydd och ekonomiska resurser hamnar där de ska och inte hos kriminella.

Det rapporteras ju att kriminella nätverk infiltrerar och rekryterar personer som redan är anställda inom den offentliga sektorn för att kunna påverka beslut. Därför är det nödvändigt att ha möjlighet att göra återkommande registerutdrag. Det är en viktig del i detta.

Just nu arbetar en utredning med att föreslå ett enhetligt regelverk för bakgrundskontroller som kan vara återkommande, bland annat inom socialtjänsten. Det kommer att ge ytterligare verktyg för att stärka samhällets motståndskraft mot den organiserade brottsligheten.

Fru talman! Tack så mycket, Nadja Awad, för den här diskussionen!

Rent allmänt upplever jag att frågor som rör personer med funktionsnedsättning är frågor som diskuteras och berörs alldeles för sällan i den offentliga debatten. Det är viktigt att lyfta fram deras frågor och även att se de brister som finns och arbeta med att åtgärda dessa. Jag tackar för att det finns vad jag upplever som ett uppriktigt engagemang från ledamotens sida, och jag ser fram emot fler sådana här diskussioner.

Det här är en fråga som handlar om att få ha rätten till ett språk. De flesta barn som är döva eller har en hörselskada går i dag i grundskolan och inte i specialskolan, kan vi konstatera, och då ingår inte alltid teckenspråk i deras utbildning. Det kan vi resonera vidare om. Men i dag erbjuder Specialpedagogiska skolmyndigheten teckenspråksutbildning för syskon och barn till döva eller hörselskadade men inte till elever som är döva eller hörselskadade som går i grundskolan. Det finns mycket att diskutera vidare för att utveckla den här frågan.

Sammantaget görs nu satsningar på en samlad tolktjänst i syfte att underlätta tillvaron för personer som behöver den här sortens stöd. I övrigt fortsätter vi nu att bereda den samlade tolktjänstutredningen. Men det finns flera delar i detta. Jag har det stora ansvaret och glädjen att vara sammanhållande ansvarig minister för det här, men det är också viktigt att betona att alla departement och alla statsrådsportföljer bär ett ansvar för funktionshindersfrågorna inom sina respektive områden. Därför är jag glad att ledamoten hörsammar den uppmaning jag gav.

Stort tack för den här debatten!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! En viktig del i de budgetbesked som regeringen gav under hösten var att även personer och personal inom LSS nu omfattas av Äldreomsorgslyftet. Detta gör att vi kan se att det är en bredare satsning. Det har varit väldigt efterfrågat hos LSS-personal att få möjlighet att göra den utbildningsresan.

Pengarna finns nu på plats, och det sker ett arbete för att säkerställa att informationen finns hos kommunerna. Sedan är det upp till kommunerna som huvudmän att använda sig av de möjligheter som pengarna och satsningen ger. Jag har naturligtvis höga förväntningar, för när jag reser runt i landet tycker jag mig höra att det är efterfrågat. Det finns också ett starkt behov av att göra detta. Där är det viktigt att vi inte fortsatt får se det som ibland är alltför ofta förekommande, nämligen att det ser lite olika ut i våra kommuner. Här behöver det ske en satsning brett över hela fältet.

En väl fungerande tolktjänst är otroligt viktig för att människor inte ska stängas ute från samhället. Detta tror jag att vi alla är överens om. Tolktjänsten är en grundläggande förutsättning för att personer med dövhet, hörselskada eller dövblindhet ska kunna vara samhällsmedborgare med precis samma rättigheter och skyldigheter som andra och ha ett fungerande och självständigt liv i vårt samhälle.

Tillgången till en väl fungerande tolktjänst är ytterst en fråga om mänskliga rättigheter men också en språkpolitisk och funktionshinderspolitisk fråga. Som jag sagt tidigare har regeringen en tydlig ambition att stärka möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att delta fullt ut i samhällslivet och har därför beslutat att inrätta den nationella funktionen för samordning av tolktjänsten.

Regeringen anser att en sammanhållande resurs för långsiktig uppföljning och kvalitetsutveckling av tolktjänsten är en viktig utgångspunkt för en välfungerande tolktjänst som kan tillgodose behoven. Det är också väldigt tydligt att vi behöver ha en väg in kopplat till regionerna. I de möten jag har haft har det varit tydligt att en stor del handlar om att man måste prata med många olika aktörer för att få tillgång till den tolktjänst som man har rätt till.

Just de sakerna är delar av den tolktjänstutredning som ledamoten hänvisade till. Övriga delar håller man fortfarande på att bereda och resonera kring inom Socialdepartementet. Det här är ett pågående arbete, men de första delarna av tolktjänstutredningen har vi omhändertagit och föreslagit i enlighet med vad jag uppfattar att utredningen föreslog.

Att följa den nationella funktionens arbete kommer att vara en otroligt viktig del i regeringens uppföljning av tolktjänsten. Med detta sagt är det viktigt att komma ihåg att ansvars- och finansieringsprincipen innebär att varje sektor i samhället har ansvar för att verksamheten är tillgänglig för alla, inklusive personer med funktionsnedsättning. Det är en del i arbetet för att uppnå jämlika levnadsvillkor och full delaktighet i samhället för personer med funktionsnedsättning, i ett samhälle som ska ha mångfald som grund.

Sedan finns det många frågor här som är ganska stora. Hur vi lockar tillbaka personal till skolan är en omfattande fråga. Flera andra av de frågor som ledamoten lyfte upp är väldigt tydligt frågor som Utbildningsdepartementet ansvarar för. Jag rekommenderar också en debatt med ansvarigt statsråd från Utbildningsdepartementet kopplat till de rent skolpolitiska frågorna.

Fru talman! Jag tackar Nadja Awad för frågan.

I mitt yrke som lärare i svenska och engelska har jag ägnat större delen av mitt arbetsliv åt just språkutveckling hos barn och unga, så jag är mycket väl medveten om vad det betyder att få rätt förutsättningar för språkutveckling.

Bestämmelsen att elever ska erbjudas modersmålsundervisning kan kommuner eller enskilda huvudmän inte bortse från. Jag vill understryka att regelverket inte på något sätt är förändrat; det är tvärtom oförändrat. Regeringen har alltså inte fattat något beslut om ändrade regler som omöjliggör undervisning i teckenspråk som modersmål. Den som har ett annat modersmål än svenska, tillhör någon av de nationella minoriteterna eller använder teckenspråk ska ges möjlighet att utveckla och använda detta språk. Det är det allmänna som ansvarar för detta, och det står väldigt tydligt i språklagen. Elever som har rätt till modersmålsundervisning ska få det. En elev som har en vårdnadshavare med ett annat modersmål än svenska ska erbjudas modersmålsundervisning i detta språk om språket är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet och eleven har grundläggande kunskaper i språket. Det är alltså språklagen jag är ute efter att förtydliga.

Från och med den 1 januari i år trädde ett nytt public service-uppdrag i kraft som ytterligare förstärker Utbildningsradions ansvar för programutbud på nationella minoritetsspråk och teckenspråk. Det gör dialogerna och det fortsatta arbetet till en central del av den demokratiska infrastrukturen.

Det snuddades också vid omsorgen, och äldreomsorgen är en prioriterad fråga för regeringen. Att personalen har rätt kompetens är centralt för kvalitet och säkerhet i äldreomsorgen. Samtidigt ska nämnas att kompetensförsörjningen är en stor utmaning för våra kommuner. Satsningen Äldreomsorgslyftet syftar till att stärka kompetensen inom kommunalt finansierad vård och omsorg för äldre genom att ge ny och befintlig personal möjlighet att utbilda sig på arbetstid.

Medel från Äldreomsorgslyftet får också användas till att ge personal möjlighet att gå kurser i vård- och omsorgssvenska och kurser kopplade till just språk i samband med annan utbildning som bedrivs inom ramen för Äldreomsorgslyftet. Medel får också användas till språkutveckling på arbetsplatsen och språkutvecklande arbetssätt, såsom att utbilda medarbetare till språkombud. Ny och befintlig personal på arbetsplatser där ett väsentligt behov av svenskt teckenspråk finns får även möjlighet att på arbetstid gå kurser i svenskt teckenspråk.

Detta är alltså nyheter som ger ytterligare möjlighet att förstärka kvaliteten inom svensk vård och omsorg.

Fru talman! Nadja Awad har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att säkerställa att döva får lika rättigheter och säkerställa rätten till svenskt teckenspråk. Hon har också frågat mig om jag och regeringen avser att erkänna svenskt teckenspråk som ett nationellt minoritetsspråk och om jag och regeringen avser att göra funktionsrättskonventionen till lag.

Sveriges funktionshinderspolitik utgår från FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Det innebär att personer med dövhet ska ha samma rättigheter till språk, utbildning, information och delaktighet som alla andra. Det är en fråga om demokrati och mänskliga rättigheter.

Regeringen har, med en tydlig ambition att stärka möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att fullt ut delta i samhällslivet, vidtagit flera åtgärder för att skapa bättre förutsättningar för en likvärdig och tillgänglig tolktjänst i hela landet. Exempelvis har regeringen gett Myndigheten för delaktighet, MFD, i uppdrag att inrätta en nationell funktion för samordning av tolktjänsten och tillfört 41 miljoner kronor per år från och med 2025 till regionerna för att utöka samordningen av tolktjänsten.

Enligt 9 och 14–15 § språklagen (2009:600) har det allmänna ett särskilt ansvar för att skydda och främja det svenska teckenspråket och den som är döv eller hörselskadad, och den som av andra skäl har behov av teckenspråk ska ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda det svenska teckenspråket.

Frågan om teckenspråk som ett nationellt minoritetsspråk togs upp i betänkandet av Minoritetsspråkskommittén (SOU 1997:192). Utredningen konstaterade att teckenspråket redan hade en officiell ställning som språk i Sverige och att en ratificering av den europeiska stadgan för landsdels eller minoritetsspråk inte skulle leda till något ytterligare stöd för språket. Utredningen gjorde därför bedömningen att teckenspråket inte skulle omfattas av Sveriges ratificering av den europeiska stadgan för landsdels- eller minoritetsspråk. Regeringen har mot den bakgrunden inte för avsikt att utreda huruvida teckenspråk bör erkännas som ett nationellt minoritetsspråk.

Regeringen har inte fattat beslut om att inkorporera konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning i svensk lag. Sverige har dock mottagit rekommendationer från FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning som rör inkorporering. Dessa rekommendationer bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Myndigheten för delaktighet har även fått ett särskilt uppdrag kopplat till rekommendationerna, vilket kommer att utgöra en viktig del i den fortsatta beredningen.

Fru talman! Det känns som att det blev fler frågor än svar gällande vad Vänsterpartiet har gjort och inte gjort, vilket kanske talar sitt tydliga språk.

Jag vill ge lite statistik. I oktober 2024 hade 81 000 personer en eller flera LSS-insatser, vilket var en ökning med nästan 1 900 personer jämfört med 2023. Låt oss verkligen vara tydliga med de här siffrorna. Precis som ledamoten säger har antalet ökat sedan 2010, men det är väldigt tydligt att det har fortsatt att öka markant under den här mandatperioden. Jag säger det för att vi inte ska fara med några osanningar kopplat till detta.

Antalet personer med insatser enligt LSS har ökat även sett till befolkningen jämfört med 2023, från 75 till 77 personer per 10 000 invånare. Jag vill att vi har alla parametrar klara för oss.

Det är ju väldigt tydligt att mycket mer behöver göras. Ingen kan vara nöjd förrän personer med funktionsnedsättning får de förutsättningar de har rätt till. Det är därför vi gör en rad olika insatser.

Uppdraget är ju viktigt. Det är också en av de saker som Socialstyrelsen föreslår. Som ledamoten själv tog upp ser man att bedömningarna blir olika beroende på vilken kommun det handlar om. Man ser att det finns ett behov av att stödja kommunerna i detta.

Det här är ett viktigt uppdrag, och jag tycker inte att vi ska förringa det på något sätt. Det är avsett att få en viktig effekt.

Detta är någonting som vi kommer att fortsätta följa. Vi jobbar nu med en rad insatser där målsättningen är att personer ska få det som LSS hävdar att de har rätt till.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Ni som lyssnar kanske noterade att det inte kom något svar på frågan om vad Vänsterpartiet gjorde för att påverka under de åtta år då man hade möjlighet att ha direkt påverkan på den tidigare regeringen.

Det är fortfarande så att ledamoten och ledamotens parti har ett ansvar. Om man tar till brösttoner i den här salen bör man ha med sig i bagaget att man tidigare har agerat ansvarsfullt. När det handlar om assistansersättningen kan jag upplysa ledamoten om att tilldelningen av ersättning för just assistans var katastrofalt låg under de åtta år då ledamotens parti var med och styrde landet. Det är stor skillnad mellan tilldelningen under de föregående åren och tilldelningen på senare tid. Tilldelningen under den tidigare regeringens åtta år sticker ut som den absolut lägsta under de senaste 20 åren.

Man tar till brösttoner när man är i opposition. Det visar vad som egentligen gäller när man sitter i ett läge där man kan styra. Jag vet inte om det finns motioner i riksdagen om LSS eller om att vi ska göra om det kommunala ansvaret till ett statligt ansvar. Om den sortens motioner finns är det som ledamoten säger verkligen underbyggt – annars är det någonting som har uppfunnits för att ha den här interpellationsdebatten.

Som jag sa från början delar jag ledamotens oro för att utvecklingen delvis går åt fel håll. När det gäller LSS-insatser totalt sett ser vi däremot att antalet personer i Sverige som i dag mottar insatser enligt LSS ökar. Det här är ju en lag som sammantaget omfattar tio olika insatser. Jag kan upplysa ledamoten om att antalet personer som tar emot LSS-insatser har ökat under den här mandatperioden.

Det som är bekymmersamt är de två delar jag nämnde. Ledsagarservicen bekymrar mig kanske allra mest. Det är naturligtvis ovärdigt att människor i vårt land sitter isolerade utan att få tillgång till ledsagarservice enligt den lagstiftning som en borgerlig regering tog fram på 90-talet för att säkerställa att människor får möjlighet att leva fritt och ta del av samhället precis som alla andra. Den lagstiftningen ställer jag upp på hundraprocentigt.

Vi har gjort en rad saker som syftar till att underlätta tillvaron för personer med funktionsnedsättningar. Ledamoten är ju förtjust i att prata om skatter. Funkisskatten har diskuterats under väldigt lång tid. Den tar vi alltså bort. Det skedde inte under de åtta år då ledamotens parti hade möjlighet att påverka detta.

Vi jobbar med det kompetenscentrum för personer med intellektuell funktionsnedsättning eller autism som har varit så efterfrågat och efterlängtat under lång tid. Detta är en grupp som ofta far särskilt illa.

Vi jobbar med omfattande uppdrag till Myndigheten för delaktighet för att möta de synpunkter som kommittén har lämnat till Sverige. Det finns ett omfattande arbete och ett omfattande uppdrag. Sveriges funktionsrättskommitté och Sveriges funktionsrättsorganisationer har funnits med i detta arbete. Jag möter dem flera gånger per år, både samlat i funkisdelegationen och separat när de önskar träffa mig. Jag är väldigt tillgänglig för dem när de vill möta mig och diskutera med mig.

Vi möter efterfrågan hos de personer som har absolut störst behov av detta, men det finns mycket mer att göra. Detta är ett eftersatt område, för det har gjorts så lite tidigare.

Fru talman! Tack, Nadja Awad, för detta engagerade inlägg! I stort delar jag ledamotens uppfattning om att det ser väldigt olika ut. Ledamoten är medveten om, tror jag, att enligt lagen är LSS ett kommunalt ansvar. Det innebär att kommunerna har ansvaret för att tillse att personers individuella behov tillgodoses.

Jag vet inte om ledamoten har föreslagit att LSS-lagstiftningen ska övergå till att bli nationell. Vad jag har hört är kommunerna fortfarande intresserade av att fortsätta ha självstyre, vilket gör att det ligger ett oerhört stort ansvar på kommunerna att leva upp till detta.

När det handlar om olika insatser och den oro ledamoten beskriver instämmer jag. Regeringen gör därför en rad insatser. Vi arbetar med en strategi för att se till att det inte ska bero på i vilken del av landet man bor om man får behovet av hjälpmedel tillgodosett. Det ska se mer likartat ut.

Lagstiftningen är utformad på det sättet att regionerna har ansvar för vissa delar och kommunerna har ansvar för andra. Jag har haft många möten, bland annat med Sveriges Arbetsterapeuter, och jag kan berätta för ledamoten att de har drivit frågan om att det ska finnas en strategi och en handlingsplan. De anser att det är nödvändigt och att det kommer att påverka verksamheten. Jag har väldigt stor respekt för de yrkesgrupper och professioner som arbetar med de här frågorna och det de efterfrågar. Det är därför jag har en pågående dialog med dem hela tiden.

När ledamoten tar till sådana brösttoner som hon har tagit för vana att göra allt oftare tittar jag lite grann på de år då ledamoten och ledamotens parti hade möjlighet att påverka. För det är ju inte så – även om man kan tro det när ledamoten orerar om saken – att den här situationen har uppstått efter oktober 2022. Det är en utveckling som har pågått under ganska lång tid.

Det är intressant att ställa sig frågan vad som gjordes under de åtta år ledamoten och ledamotens parti hade stor påverkan på politiken. Man måste faktiskt dömas efter vad man gör. Det är ju vad ledamoten vill göra med den nuvarande regeringen. Men vad hände egentligen under de år då ledamotens parti hade möjlighet att påverka den socialdemokratiska regeringen och utgjorde regeringsunderlag för dem?

Fru talman! Nadja Awad har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att säkerställa att personer med funktionsnedsättningar får rätt till LSS-insatser och hjälpmedel samt om jag och regeringen avser att göra funktionsrättskonventionen till lag.

Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) är en reform som på ett avgörande sätt har förbättrat levnadsvillkoren för många personer med omfattande funktionsnedsättningar. Lagen har möjliggjort ökat självbestämmande och skapat förutsättningar för ett mer självständigt liv för personer som tillhör lagens personkrets. Det totala antalet personer som får LSS-insatser ökar. Det som är bekymmersamt är att insatsen ledsagarservice och insatsen kontaktperson har minskat. Kommunerna har ett ansvar att tillgodose det behov den enskilde har.

Socialstyrelsen konstaterade i rapporten Förändringar av ledsagning över tid (Socialstyrelsen, 2023) att det finns behov av att öka kunskapen om syftet med insatsen ledsagning men även ett mer generellt behov av stöd avseende utredningar, bedömningar av personkrets och rätt till insatser enligt LSS.

Regeringen har i regleringsbrevet för 2026 gett Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram ett sådant stödmaterial, bland annat utifrån LSS intentioner och internationella konventioner. I uppdraget ska särskilt fokus läggas på insatsen ledsagarservice. Socialstyrelsen ska delredovisa uppdraget i juni och senast i december 2026 lämna en slutredovisning av uppdraget. Syftet med uppdraget är att öka likvärdigheten i kommunernas handläggning av LSS.

När det kommer till hjälpmedel, inklusive hjälpmedel för att delta i fritids- och rekreationsaktiviteter, håller jag med Nadja Awad om att det är en viktig fråga. Enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) är det kommuner och regioner, i egenskap av huvudmän för sjukvården, som är ansvariga för att tillhandahålla hjälpmedel till dem som behöver det för sin dagliga livsföring. Det innebär att det är upp till den enskilda regionen eller kommunen att besluta om vilka hjälpmedel som ska ingå i deras sortiment samt vilka avgifter som ska tas ut. Regioner och kommuner har därmed stora möjligheter att anpassa både verksamhet och utbud så att de svarar mot de regionala och lokala behoven. Det leder naturligt till en variation både i utbud och i tillgång till hjälpmedel över landet.

Ibland är dock dessa skillnader i kostnader och tillgång större än vad som kan anses motiverat. Regeringen har därför gett Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram ett förslag till en nationell strategi med tillhörande handlingsplan i syfte att säkerställa en effektiv och jämlik tillgång till rehabilitering, habilitering och användning av åtgärden hjälpmedel i hela landet (S2025/00109). Vid genomförandet av uppdraget ska Socialstyrelsen föra dialog med relevanta akademiska institutioner och internationella organ samt inhämta och beakta synpunkter från berörda aktörer, såsom huvudmän, professionsföreningar och patient, brukar- och anhörigorganisationer. Uppdraget kommer att slutredovisas den 30 maj 2026.

För att stärka möjligheten till en aktiv och meningsfull fritid i gemenskap med andra har regeringen inom ramen för arbetet med att införa ett fritidskort för barn och unga fördelat medel till flera verksamheter, till exempel till fritidsbanken, som ökar tillgången till parasportsutrustning och fritidshjälpmedel för barn och unga med funktionsnedsättning.

Regeringen har inte fattat beslut om att inkorporera konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning i svensk lag. Sverige har dock mottagit rekommendationer från FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning som rör inkorporering. Dessa rekommendationer bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Myndigheten för delaktighet har även fått ett särskilt uppdrag kopplat till rekommendationerna, vilket kommer att utgöra en viktig del i den fortsatta beredningen.

Herr talman! Jag tackar så mycket för frågan.

Det som regeringen gör och som är högt prioriterat är ett slags paradigmskifte när det handlar om att fokusera på ett förebyggande arbete. Ledamoten nämner att vi måste bryta gängens rekrytering av allt yngre barn. Den nya socialtjänstlagen är en portallag när det gäller det.

Men olika aktörer ska också kunna prata med varandra. För första gången blir det nu lagligt och möjligt att sitta runt samma bord och lämna information om en ung människa. Det kommer naturligtvis att vara helt avgörande för att tidigt kunna upptäcka när ett barn är på väg att fara illa och därmed sätta in insatser.

Det här gäller alltså i stort sett för att tidigt kunna förebygga och sätta in insatser inom alla områden. Nu bryter vi sekretessen för att göra det fullt möjligt.

Herr talman! Jag tackar för frågan.

Den nya könstillhörighetslagen motiverades av respekt för dem som upplever att deras könsidentitet inte stämmer överens med det registrerade könet. Det är, som ledamoten väl känner till, en fråga som är mer komplex än vad det ibland ges utrymme för när vi diskuterar den.

I arbetet med den nya lagen var regeringen redan från början tydlig med att den inte ska kunna utnyttjas av kriminella eller försvåra för brottsbekämpande myndigheter i deras arbete. Lagen skulle följas upp. I sig har det inte kommit några som helst nyheter. Det finns flera andra lagstiftningar som vi har följt upp efter ett år eller ett halvår. Det handlar om att lagen ska kunna utvärderas så att den lever upp till sitt ursprungliga syfte, att kvinnor alltid ska känna sig trygga i Sverige och att vi ska vara säkra på att könstillhörighetslagen aldrig kan användas för att försvåra brottsbekämpningen.

Herr talman! Det är svårt att beskriva allt på under en minut, men vi är alltså ett väldigt pådrivande land i EU när det gäller till exempel övergreppsmaterial online. Vi är väldigt starkt pådrivande där.

Vi kommer också att ge polisen i uppdrag att intensifiera arbetet när det gäller internetrelaterade sexuella övergrepp mot barn, alltså att förstärka den förmågan hos polisen. I ett sådant uppdrag kommer man också att se över arbetet när det gäller spärrlistan, det vill säga att kunna blockera internetadresser som innebär exploatering av barn.

Herr talman! Tack så mycket, Mona Olin, för frågan!

Låt mig först uttrycka min vämjelse över hela den här företeelsen. Jag tror att det finns ord som inte lämpar sig för den här kammaren när det gäller vad jag anser om detta.

Det som är glädjande att konstatera i sammanhanget är att personer i Sverige som har innehaft de här dockorna har dömts för barnpornografibrott eftersom domstolarna har bedömt att det här är barnpornografi. Dessutom har personer dömts för smuggelbrott eftersom barnpornografi inte får föras över Sveriges gränser. Dessa typer av dockor har alltså, tack och lov, klassats som olagliga i Sverige.

Nu gör vi en rad saker framåt. Det handlar bland annat om de provokativa åtgärder som nu uppdras åt polisen när det gäller digitala forum och de pågående utredningar som också handlar om hemliga och preventiva tvångsmedel, där man får analysera möjligheten att störa, sabotera och avbryta just cyberbrott när det gäller spridning av till exempel sexuellt övergreppsmaterial.

Herr talman! Tack så mycket, ledamoten, för den viktiga frågan!

Att arbeta för att barn i Sverige ska få ökad trygghet och ökat skydd är en av våra högst prioriterade frågor – därav den skattesänkning som gör att det för en vanlig barnfamilj kommer att finnas 5 000 mer i plånboken i slutet av varje månad i år än det gjorde 2022. Det är naturligtvis en viktig del.

En annan del är att bostadsbidraget nu höjts för första gången på 30 år. Där har vi också arbetat med uppdrag till Socialstyrelsen. Vi ser att olika kommuner lyckas olika väl. Vi har kommuner som är väldigt framgångsrika i att arbeta med till exempel vräkningsdelar. Socialstyrelsen arbetar nu med att det ska kunna spridas till andra kommuner. Det är en liten del.

Herr talman! Jag kan försäkra ledamoten om att jag tar fajten mot de kriminella för att barn och unga ska få en trygg och säker vård varje dag. Det är mitt fokus varje dag i mitt arbete och i det uppdrag jag har fått. Jag är därför också glad över att en rad välbehövliga reformer nu är på plats eller på väg.

Tiden är ofta det som frustrerar mig allra mest. Jag vet att jag inte är ensam om att känna så.

Vi ska inte ha några kriminella aktörer. Det viktigaste med de verktyg som nu kommer är i mycket att barn och unga ska få större trygghet och få bättre vård och behandling. Men den myndighet som ger tillstånd och prövar detta ska också ha rätt resurser och verktyg för att tillsammans med bland annat polisen, Skatteverket och Ekobrottsmyndigheten säkerställa att det inte kommer några kriminella aktörer.

Nu går vi vidare. Vi ser att det finns fler områden där vi behöver säkerställa att det inte finns några kriminella aktörer. Men vi är inte färdiga. Det finns fler delar i de propositioner som nu är på väg att träda i kraft. De träder i kraft om bara några dagar. Då kommer det att finnas andra förutsättningar.

Men jag tycker att det är tråkigt att man på grund av ideologiska skygglappar väljer att inte se hur mycket verksamhet som finns där ute. Jag skulle önska att de Sekoanställda som ledamoten träffade också kom från de privata aktörerna. Det finns bra verksamhet där ute, och våra mest utsatta barn och unga behöver den.

Med detta vill jag tacka för ännu en diskussion. Jag är så glad att det finns en väldigt varm och engagerad ledamot hos Socialdemokraterna när det gäller just utsatta barn och unga. Jag ser fram emot nya debatter 2026. Jag vill önska talmannen, kansliet och ledamoten god jul och gott nytt år. Vi ses igen 2026!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Tack, Gustaf Lantz, för inlägget! Nu vet jag att ledamoten är ganska väl införstådd med att regeringen jobbar med en rad olika insatser. Jag beskrev flera av de propositioner som kommer att vara otroligt viktiga för att komma till rätta med en hel del av de här frågorna. Nu levereras de i rask takt. Det handlar om barns och ungas välbefinnande. Vi ska få en vårdkedja som fungerar. Den HVB-utredning som presenterade sitt förslag i juni i år har också föreslagit befogenheter, som jag är övertygad om att den Sekopersonal som Gustaf Lantz har träffat också har beskrivit.

Det absurda är att vi i dag har en vårdform där man inte kan ta mobiltelefonerna, inte undersöka rummen och inte undersöka personerna för att se om de har droger eller vapen. Det är skillnad mot en förälder, som ju kan kontrollera ett barns rum. Men när staten eller kommunerna placerar barn och unga på HVB och tar på sig ett samhällsansvar – det handlar om skydd, vård och behandling – har staten inte ens möjlighet att ta hand om en mobiltelefon. Var sker då de kriminella kontakterna? Jo, de sker naturligtvis i väldigt hög utsträckning med mobiltelefoner.

Jag tror också att väljarna är mer intresserade av vad som kommer i framtiden. Men det finns en viss anständighet i att också ha gjort något bakåt i tiden när man tar till så starka brösttoner som i det här fallet.

Den här regeringen gör nu en rad olika saker för att komma till rätta med något som jag kan försäkra har varit ett bekymmer under betydligt längre tid än bara sedan oktober 2022.

Det faktum att vi nu kan beslagta mobiltelefoner på Sis-hem gör att vi har stoppat fritagningarna och rymningarna där. Men vi har samma problem på HVB.

Nu blir det nya befogenheter. Det blir mer resurser till Ivo och andra myndigheter som jobbar med detta. Vi har höjt resurserna till Ivo de kommande åren med över en halv miljard. De har fått de verktyg som de behöver för att också göra det undersökande arbete som krävs. Det är ju faktiskt omöjligt att se på en människa om den är kriminell eller inte – man behöver tillgång till register och kunna samarbeta med polis och andra myndigheter. Detta har man genom regeringens arbete nu kunnat få.

Jag tror att det är bra att vi har diskussioner här. I grund och botten är vi nog ganska överens om att vi behöver en rad olika insatser för att se till att dessa barn får ett liv och en framtid i trygghet. Där finns en rad saker kvar att göra, men punkt efter punkt kommer nu på plats för att arbetet ska bli gjort. Och hade det varit gjort tidigare hade det varit många barn som inte farit så här illa. Det är egentligen mitt främsta fokus.