Fru talman! Nadja Awad har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att säkerställa att personer med funktionsnedsättningar får rätt till LSS-insatser och hjälpmedel samt om jag och regeringen avser att göra funktionsrättskonventionen till lag.

Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) är en reform som på ett avgörande sätt har förbättrat levnadsvillkoren för många personer med omfattande funktionsnedsättningar. Lagen har möjliggjort ökat självbestämmande och skapat förutsättningar för ett mer självständigt liv för personer som tillhör lagens personkrets. Det totala antalet personer som får LSS-insatser ökar. Det som är bekymmersamt är att insatsen ledsagarservice och insatsen kontaktperson har minskat. Kommunerna har ett ansvar att tillgodose det behov den enskilde har.

Socialstyrelsen konstaterade i rapporten Förändringar av ledsagning över tid (Socialstyrelsen, 2023) att det finns behov av att öka kunskapen om syftet med insatsen ledsagning men även ett mer generellt behov av stöd avseende utredningar, bedömningar av personkrets och rätt till insatser enligt LSS.

Regeringen har i regleringsbrevet för 2026 gett Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram ett sådant stödmaterial, bland annat utifrån LSS intentioner och internationella konventioner. I uppdraget ska särskilt fokus läggas på insatsen ledsagarservice. Socialstyrelsen ska delredovisa uppdraget i juni och senast i december 2026 lämna en slutredovisning av uppdraget. Syftet med uppdraget är att öka likvärdigheten i kommunernas handläggning av LSS.

När det kommer till hjälpmedel, inklusive hjälpmedel för att delta i fritids- och rekreationsaktiviteter, håller jag med Nadja Awad om att det är en viktig fråga. Enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) är det kommuner och regioner, i egenskap av huvudmän för sjukvården, som är ansvariga för att tillhandahålla hjälpmedel till dem som behöver det för sin dagliga livsföring. Det innebär att det är upp till den enskilda regionen eller kommunen att besluta om vilka hjälpmedel som ska ingå i deras sortiment samt vilka avgifter som ska tas ut. Regioner och kommuner har därmed stora möjligheter att anpassa både verksamhet och utbud så att de svarar mot de regionala och lokala behoven. Det leder naturligt till en variation både i utbud och i tillgång till hjälpmedel över landet.

Ibland är dock dessa skillnader i kostnader och tillgång större än vad som kan anses motiverat. Regeringen har därför gett Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram ett förslag till en nationell strategi med tillhörande handlingsplan i syfte att säkerställa en effektiv och jämlik tillgång till rehabilitering, habilitering och användning av åtgärden hjälpmedel i hela landet (S2025/00109). Vid genomförandet av uppdraget ska Socialstyrelsen föra dialog med relevanta akademiska institutioner och internationella organ samt inhämta och beakta synpunkter från berörda aktörer, såsom huvudmän, professionsföreningar och patient, brukar- och anhörigorganisationer. Uppdraget kommer att slutredovisas den 30 maj 2026.

För att stärka möjligheten till en aktiv och meningsfull fritid i gemenskap med andra har regeringen inom ramen för arbetet med att införa ett fritidskort för barn och unga fördelat medel till flera verksamheter, till exempel till fritidsbanken, som ökar tillgången till parasportsutrustning och fritidshjälpmedel för barn och unga med funktionsnedsättning.

Regeringen har inte fattat beslut om att inkorporera konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning i svensk lag. Sverige har dock mottagit rekommendationer från FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning som rör inkorporering. Dessa rekommendationer bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Myndigheten för delaktighet har även fått ett särskilt uppdrag kopplat till rekommendationerna, vilket kommer att utgöra en viktig del i den fortsatta beredningen.

Fru talman! Tack, Nadja Awad, för detta engagerade inlägg! I stort delar jag ledamotens uppfattning om att det ser väldigt olika ut. Ledamoten är medveten om, tror jag, att enligt lagen är LSS ett kommunalt ansvar. Det innebär att kommunerna har ansvaret för att tillse att personers individuella behov tillgodoses.

Jag vet inte om ledamoten har föreslagit att LSS-lagstiftningen ska övergå till att bli nationell. Vad jag har hört är kommunerna fortfarande intresserade av att fortsätta ha självstyre, vilket gör att det ligger ett oerhört stort ansvar på kommunerna att leva upp till detta.

När det handlar om olika insatser och den oro ledamoten beskriver instämmer jag. Regeringen gör därför en rad insatser. Vi arbetar med en strategi för att se till att det inte ska bero på i vilken del av landet man bor om man får behovet av hjälpmedel tillgodosett. Det ska se mer likartat ut.

Lagstiftningen är utformad på det sättet att regionerna har ansvar för vissa delar och kommunerna har ansvar för andra. Jag har haft många möten, bland annat med Sveriges Arbetsterapeuter, och jag kan berätta för ledamoten att de har drivit frågan om att det ska finnas en strategi och en handlingsplan. De anser att det är nödvändigt och att det kommer att påverka verksamheten. Jag har väldigt stor respekt för de yrkesgrupper och professioner som arbetar med de här frågorna och det de efterfrågar. Det är därför jag har en pågående dialog med dem hela tiden.

När ledamoten tar till sådana brösttoner som hon har tagit för vana att göra allt oftare tittar jag lite grann på de år då ledamoten och ledamotens parti hade möjlighet att påverka. För det är ju inte så – även om man kan tro det när ledamoten orerar om saken – att den här situationen har uppstått efter oktober 2022. Det är en utveckling som har pågått under ganska lång tid.

Det är intressant att ställa sig frågan vad som gjordes under de åtta år ledamoten och ledamotens parti hade stor påverkan på politiken. Man måste faktiskt dömas efter vad man gör. Det är ju vad ledamoten vill göra med den nuvarande regeringen. Men vad hände egentligen under de år då ledamotens parti hade möjlighet att påverka den socialdemokratiska regeringen och utgjorde regeringsunderlag för dem?

Fru talman! Ni som lyssnar kanske noterade att det inte kom något svar på frågan om vad Vänsterpartiet gjorde för att påverka under de åtta år då man hade möjlighet att ha direkt påverkan på den tidigare regeringen.

Det är fortfarande så att ledamoten och ledamotens parti har ett ansvar. Om man tar till brösttoner i den här salen bör man ha med sig i bagaget att man tidigare har agerat ansvarsfullt. När det handlar om assistansersättningen kan jag upplysa ledamoten om att tilldelningen av ersättning för just assistans var katastrofalt låg under de åtta år då ledamotens parti var med och styrde landet. Det är stor skillnad mellan tilldelningen under de föregående åren och tilldelningen på senare tid. Tilldelningen under den tidigare regeringens åtta år sticker ut som den absolut lägsta under de senaste 20 åren.

Man tar till brösttoner när man är i opposition. Det visar vad som egentligen gäller när man sitter i ett läge där man kan styra. Jag vet inte om det finns motioner i riksdagen om LSS eller om att vi ska göra om det kommunala ansvaret till ett statligt ansvar. Om den sortens motioner finns är det som ledamoten säger verkligen underbyggt – annars är det någonting som har uppfunnits för att ha den här interpellationsdebatten.

Som jag sa från början delar jag ledamotens oro för att utvecklingen delvis går åt fel håll. När det gäller LSS-insatser totalt sett ser vi däremot att antalet personer i Sverige som i dag mottar insatser enligt LSS ökar. Det här är ju en lag som sammantaget omfattar tio olika insatser. Jag kan upplysa ledamoten om att antalet personer som tar emot LSS-insatser har ökat under den här mandatperioden.

Det som är bekymmersamt är de två delar jag nämnde. Ledsagarservicen bekymrar mig kanske allra mest. Det är naturligtvis ovärdigt att människor i vårt land sitter isolerade utan att få tillgång till ledsagarservice enligt den lagstiftning som en borgerlig regering tog fram på 90-talet för att säkerställa att människor får möjlighet att leva fritt och ta del av samhället precis som alla andra. Den lagstiftningen ställer jag upp på hundraprocentigt.

Vi har gjort en rad saker som syftar till att underlätta tillvaron för personer med funktionsnedsättningar. Ledamoten är ju förtjust i att prata om skatter. Funkisskatten har diskuterats under väldigt lång tid. Den tar vi alltså bort. Det skedde inte under de åtta år då ledamotens parti hade möjlighet att påverka detta.

Vi jobbar med det kompetenscentrum för personer med intellektuell funktionsnedsättning eller autism som har varit så efterfrågat och efterlängtat under lång tid. Detta är en grupp som ofta far särskilt illa.

Vi jobbar med omfattande uppdrag till Myndigheten för delaktighet för att möta de synpunkter som kommittén har lämnat till Sverige. Det finns ett omfattande arbete och ett omfattande uppdrag. Sveriges funktionsrättskommitté och Sveriges funktionsrättsorganisationer har funnits med i detta arbete. Jag möter dem flera gånger per år, både samlat i funkisdelegationen och separat när de önskar träffa mig. Jag är väldigt tillgänglig för dem när de vill möta mig och diskutera med mig.

Vi möter efterfrågan hos de personer som har absolut störst behov av detta, men det finns mycket mer att göra. Detta är ett eftersatt område, för det har gjorts så lite tidigare.

Fru talman! Det känns som att det blev fler frågor än svar gällande vad Vänsterpartiet har gjort och inte gjort, vilket kanske talar sitt tydliga språk.

Jag vill ge lite statistik. I oktober 2024 hade 81 000 personer en eller flera LSS-insatser, vilket var en ökning med nästan 1 900 personer jämfört med 2023. Låt oss verkligen vara tydliga med de här siffrorna. Precis som ledamoten säger har antalet ökat sedan 2010, men det är väldigt tydligt att det har fortsatt att öka markant under den här mandatperioden. Jag säger det för att vi inte ska fara med några osanningar kopplat till detta.

Antalet personer med insatser enligt LSS har ökat även sett till befolkningen jämfört med 2023, från 75 till 77 personer per 10 000 invånare. Jag vill att vi har alla parametrar klara för oss.

Det är ju väldigt tydligt att mycket mer behöver göras. Ingen kan vara nöjd förrän personer med funktionsnedsättning får de förutsättningar de har rätt till. Det är därför vi gör en rad olika insatser.

Uppdraget är ju viktigt. Det är också en av de saker som Socialstyrelsen föreslår. Som ledamoten själv tog upp ser man att bedömningarna blir olika beroende på vilken kommun det handlar om. Man ser att det finns ett behov av att stödja kommunerna i detta.

Det här är ett viktigt uppdrag, och jag tycker inte att vi ska förringa det på något sätt. Det är avsett att få en viktig effekt.

Detta är någonting som vi kommer att fortsätta följa. Vi jobbar nu med en rad insatser där målsättningen är att personer ska få det som LSS hävdar att de har rätt till.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.