Fru talman! Nadja Awad har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att säkerställa att döva får lika rättigheter och säkerställa rätten till svenskt teckenspråk. Hon har också frågat mig om jag och regeringen avser att erkänna svenskt teckenspråk som ett nationellt minoritetsspråk och om jag och regeringen avser att göra funktionsrättskonventionen till lag.

Sveriges funktionshinderspolitik utgår från FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Det innebär att personer med dövhet ska ha samma rättigheter till språk, utbildning, information och delaktighet som alla andra. Det är en fråga om demokrati och mänskliga rättigheter.

Regeringen har, med en tydlig ambition att stärka möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att fullt ut delta i samhällslivet, vidtagit flera åtgärder för att skapa bättre förutsättningar för en likvärdig och tillgänglig tolktjänst i hela landet. Exempelvis har regeringen gett Myndigheten för delaktighet, MFD, i uppdrag att inrätta en nationell funktion för samordning av tolktjänsten och tillfört 41 miljoner kronor per år från och med 2025 till regionerna för att utöka samordningen av tolktjänsten.

Enligt 9 och 14–15 § språklagen (2009:600) har det allmänna ett särskilt ansvar för att skydda och främja det svenska teckenspråket och den som är döv eller hörselskadad, och den som av andra skäl har behov av teckenspråk ska ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda det svenska teckenspråket.

Frågan om teckenspråk som ett nationellt minoritetsspråk togs upp i betänkandet av Minoritetsspråkskommittén (SOU 1997:192). Utredningen konstaterade att teckenspråket redan hade en officiell ställning som språk i Sverige och att en ratificering av den europeiska stadgan för landsdels eller minoritetsspråk inte skulle leda till något ytterligare stöd för språket. Utredningen gjorde därför bedömningen att teckenspråket inte skulle omfattas av Sveriges ratificering av den europeiska stadgan för landsdels- eller minoritetsspråk. Regeringen har mot den bakgrunden inte för avsikt att utreda huruvida teckenspråk bör erkännas som ett nationellt minoritetsspråk.

Regeringen har inte fattat beslut om att inkorporera konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning i svensk lag. Sverige har dock mottagit rekommendationer från FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning som rör inkorporering. Dessa rekommendationer bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Myndigheten för delaktighet har även fått ett särskilt uppdrag kopplat till rekommendationerna, vilket kommer att utgöra en viktig del i den fortsatta beredningen.

Fru talman! Jag tackar Nadja Awad för frågan.

I mitt yrke som lärare i svenska och engelska har jag ägnat större delen av mitt arbetsliv åt just språkutveckling hos barn och unga, så jag är mycket väl medveten om vad det betyder att få rätt förutsättningar för språkutveckling.

Bestämmelsen att elever ska erbjudas modersmålsundervisning kan kommuner eller enskilda huvudmän inte bortse från. Jag vill understryka att regelverket inte på något sätt är förändrat; det är tvärtom oförändrat. Regeringen har alltså inte fattat något beslut om ändrade regler som omöjliggör undervisning i teckenspråk som modersmål. Den som har ett annat modersmål än svenska, tillhör någon av de nationella minoriteterna eller använder teckenspråk ska ges möjlighet att utveckla och använda detta språk. Det är det allmänna som ansvarar för detta, och det står väldigt tydligt i språklagen. Elever som har rätt till modersmålsundervisning ska få det. En elev som har en vårdnadshavare med ett annat modersmål än svenska ska erbjudas modersmålsundervisning i detta språk om språket är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet och eleven har grundläggande kunskaper i språket. Det är alltså språklagen jag är ute efter att förtydliga.

Från och med den 1 januari i år trädde ett nytt public service-uppdrag i kraft som ytterligare förstärker Utbildningsradions ansvar för programutbud på nationella minoritetsspråk och teckenspråk. Det gör dialogerna och det fortsatta arbetet till en central del av den demokratiska infrastrukturen.

Det snuddades också vid omsorgen, och äldreomsorgen är en prioriterad fråga för regeringen. Att personalen har rätt kompetens är centralt för kvalitet och säkerhet i äldreomsorgen. Samtidigt ska nämnas att kompetensförsörjningen är en stor utmaning för våra kommuner. Satsningen Äldreomsorgslyftet syftar till att stärka kompetensen inom kommunalt finansierad vård och omsorg för äldre genom att ge ny och befintlig personal möjlighet att utbilda sig på arbetstid.

Medel från Äldreomsorgslyftet får också användas till att ge personal möjlighet att gå kurser i vård- och omsorgssvenska och kurser kopplade till just språk i samband med annan utbildning som bedrivs inom ramen för Äldreomsorgslyftet. Medel får också användas till språkutveckling på arbetsplatsen och språkutvecklande arbetssätt, såsom att utbilda medarbetare till språkombud. Ny och befintlig personal på arbetsplatser där ett väsentligt behov av svenskt teckenspråk finns får även möjlighet att på arbetstid gå kurser i svenskt teckenspråk.

Detta är alltså nyheter som ger ytterligare möjlighet att förstärka kvaliteten inom svensk vård och omsorg.

Fru talman! En viktig del i de budgetbesked som regeringen gav under hösten var att även personer och personal inom LSS nu omfattas av Äldreomsorgslyftet. Detta gör att vi kan se att det är en bredare satsning. Det har varit väldigt efterfrågat hos LSS-personal att få möjlighet att göra den utbildningsresan.

Pengarna finns nu på plats, och det sker ett arbete för att säkerställa att informationen finns hos kommunerna. Sedan är det upp till kommunerna som huvudmän att använda sig av de möjligheter som pengarna och satsningen ger. Jag har naturligtvis höga förväntningar, för när jag reser runt i landet tycker jag mig höra att det är efterfrågat. Det finns också ett starkt behov av att göra detta. Där är det viktigt att vi inte fortsatt får se det som ibland är alltför ofta förekommande, nämligen att det ser lite olika ut i våra kommuner. Här behöver det ske en satsning brett över hela fältet.

En väl fungerande tolktjänst är otroligt viktig för att människor inte ska stängas ute från samhället. Detta tror jag att vi alla är överens om. Tolktjänsten är en grundläggande förutsättning för att personer med dövhet, hörselskada eller dövblindhet ska kunna vara samhällsmedborgare med precis samma rättigheter och skyldigheter som andra och ha ett fungerande och självständigt liv i vårt samhälle.

Tillgången till en väl fungerande tolktjänst är ytterst en fråga om mänskliga rättigheter men också en språkpolitisk och funktionshinderspolitisk fråga. Som jag sagt tidigare har regeringen en tydlig ambition att stärka möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att delta fullt ut i samhällslivet och har därför beslutat att inrätta den nationella funktionen för samordning av tolktjänsten.

Regeringen anser att en sammanhållande resurs för långsiktig uppföljning och kvalitetsutveckling av tolktjänsten är en viktig utgångspunkt för en välfungerande tolktjänst som kan tillgodose behoven. Det är också väldigt tydligt att vi behöver ha en väg in kopplat till regionerna. I de möten jag har haft har det varit tydligt att en stor del handlar om att man måste prata med många olika aktörer för att få tillgång till den tolktjänst som man har rätt till.

Just de sakerna är delar av den tolktjänstutredning som ledamoten hänvisade till. Övriga delar håller man fortfarande på att bereda och resonera kring inom Socialdepartementet. Det här är ett pågående arbete, men de första delarna av tolktjänstutredningen har vi omhändertagit och föreslagit i enlighet med vad jag uppfattar att utredningen föreslog.

Att följa den nationella funktionens arbete kommer att vara en otroligt viktig del i regeringens uppföljning av tolktjänsten. Med detta sagt är det viktigt att komma ihåg att ansvars- och finansieringsprincipen innebär att varje sektor i samhället har ansvar för att verksamheten är tillgänglig för alla, inklusive personer med funktionsnedsättning. Det är en del i arbetet för att uppnå jämlika levnadsvillkor och full delaktighet i samhället för personer med funktionsnedsättning, i ett samhälle som ska ha mångfald som grund.

Sedan finns det många frågor här som är ganska stora. Hur vi lockar tillbaka personal till skolan är en omfattande fråga. Flera andra av de frågor som ledamoten lyfte upp är väldigt tydligt frågor som Utbildningsdepartementet ansvarar för. Jag rekommenderar också en debatt med ansvarigt statsråd från Utbildningsdepartementet kopplat till de rent skolpolitiska frågorna.

Fru talman! Tack så mycket, Nadja Awad, för den här diskussionen!

Rent allmänt upplever jag att frågor som rör personer med funktionsnedsättning är frågor som diskuteras och berörs alldeles för sällan i den offentliga debatten. Det är viktigt att lyfta fram deras frågor och även att se de brister som finns och arbeta med att åtgärda dessa. Jag tackar för att det finns vad jag upplever som ett uppriktigt engagemang från ledamotens sida, och jag ser fram emot fler sådana här diskussioner.

Det här är en fråga som handlar om att få ha rätten till ett språk. De flesta barn som är döva eller har en hörselskada går i dag i grundskolan och inte i specialskolan, kan vi konstatera, och då ingår inte alltid teckenspråk i deras utbildning. Det kan vi resonera vidare om. Men i dag erbjuder Specialpedagogiska skolmyndigheten teckenspråksutbildning för syskon och barn till döva eller hörselskadade men inte till elever som är döva eller hörselskadade som går i grundskolan. Det finns mycket att diskutera vidare för att utveckla den här frågan.

Sammantaget görs nu satsningar på en samlad tolktjänst i syfte att underlätta tillvaron för personer som behöver den här sortens stöd. I övrigt fortsätter vi nu att bereda den samlade tolktjänstutredningen. Men det finns flera delar i detta. Jag har det stora ansvaret och glädjen att vara sammanhållande ansvarig minister för det här, men det är också viktigt att betona att alla departement och alla statsrådsportföljer bär ett ansvar för funktionshindersfrågorna inom sina respektive områden. Därför är jag glad att ledamoten hörsammar den uppmaning jag gav.

Stort tack för den här debatten!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.