Malin Björk

Herr talman! Jag tackar Fredrik Kärrholm för svaret.

Jag tycker att det är lite fascinerande att Fredrik Kärrholm sa att jag fokuserade på ord i stället för på sakpolitik. Jag hoppas att Fredrik Kärrholm är kvar när jag håller mitt anförande, för jag kommer att fokusera väldigt mycket på sakinnehåll.

Jag är väldigt inriktad på att detta ska ha effekt. Det är därför jag tar fasta på vad Åklagarmyndigheten säger om det här. Åklagarmyndigheten säger mellan raderna i sitt remissyttrande att detta inte kommer att kunna leda till att myndigheten och åklagare som vill agera på ett rättssäkert sätt kommer att kunna fatta de beslut som politiken utlovar. Det tycker jag är rätt allvarligt.

Fredrik Kärrholm är ju bara polis och inte åklagare. Jag vet hur det går till ibland om man inte får igenom sitt beslut som polis. Åklagare jobbar under tjänstefelsansvar när de fattar beslut - det är därför de behöver gedigna underlag för att kunna fatta dessa beslut. Muntliga dragningar med lite knapphändig information räcker inte, utan här krävs det skriftliga underlag.

Det jag tycker är viktigt är helt enkelt att Åklagarmyndigheten säger att det kommer att bli väldigt problematiskt att fatta beslut. Jag är rädd för att detta inte kommer att leda till särskilt många beslut. Då lovar man från politiken någonting som man inte kan hålla. Jag är i politiken för att genomföra saker som jag menar har effekt. Det är den invändning vi har mot detta.

Jag är precis lika insatt i hur det ser ut på våra gator i vissa områden som Fredrik Kärrholm är. Jag lovar - jag har också varit där ute. Jag tycker att det är viktigt att vi gör saker som har effekt. Jag undrar fortfarande på vilket sätt åklagare kommer att få gedigna underlag som gör att det går att fatta sådana här beslut.

Herr talman! Fredrik Kärrholm använde stora ord. Jag noterade särskilt att han sa att barbariet har tagit över och att man i och med detta förslag sätter stopp för det och återupprättar lag och ordning.

Jag är ju åklagare till yrket, som Fredrik Kärrholm vet, och som jag nämnde i min replik på Richard Jomshofs anförande ser jag verkligen problemen med den grova brottslighet som vi har. Jag har jobbat här i Stockholm och tycker att det är viktigt att rättsväsendet får verktyg som kan vara effektiva och slå mot denna brottslighet. Därför tycker Centerpartiet att det är en god idé att införa vistelseförbud.

Som jag var inne på finns det dock en del kopplat till själva lagstiftningsprodukten som är minst sagt problematiskt. Jag noterade särskilt Fredrik Kärrholms ord om att man sätter stopp för detta med den här regleringen. I och med det hör jag poliser - Fredrik Kärrholm är ju själv polis - tänka att de med ett skriftligt underlag till åklagaren kommer att få ett beslut och kunna meddela vistelseförbud.

Jag vet inte om Fredrik Kärrholm har läst remissvaret från Åklagarmyndigheten. Jag återgav nyss detta för Richard Jomshof och behöver inte göra det igen. Underrättelseuppgifter, som ofta ligger till grund för en rättssäker bedömning av detta, är ju uppgifter som är känsliga. Man kan inte läcka dem hur som helst, för i så fall röjer man sitt underrättelsearbete. Det är därför Åklagarmyndigheten tycker att detta är väldigt problematiskt.

Vilka uppgifter är det som beslutet ska grundas på för att man ska säkerställa kvaliteten utan att källorna röjs? Det önskar jag svar på.

Fru talman! Tack för svaret, Richard Jomshof!

Richard Jomshof nämnde att Sverigedemokraterna har varit med i processen och tycker att det är viktigt att få fram redskapen snabbt. Det är glädjande att Richard Jomshof har tagit del av vad alla remissinstanser har sagt. Då förvånar det säkert inte att jag har plockat fram vad min arbetsgivare Åklagarmyndigheten, som jag är tjänstledig från sedan ett par år tillbaka, skrev i ett yttrande den 16 oktober. Det var alltså fyra dagar efter den presskonferens då man sa att lagstiftningen ska träda i kraft redan i februari.

Åklagarmyndigheten som ska ta dessa beslut på underlag från Polismyndigheten säger att det är problematiskt för åklagare att få del av underrättelsematerial. Och det som man normalt sett behöver för att kunna ta ett sådant beslut är alltså tillförlitliga underrättelser från trovärdiga källor till polisen. Därför säger Åklagarmyndigheten att det inte självklart är lämpligast att det är åklagare som ska pröva frågan om vistelseförbud.

Detta går inte att jämföra med kontaktförbud. Jag har själv suttit och utfärdat många sådana. Där sitter man med en helt annan lagkonstruktion.

Bedömningen av trovärdigheten görs också säkrast av mottagaren av underlaget, det vill säga Polismyndigheten.

Åklagarmyndigheten skriver att Polismyndigheten kan vara bättre skickad. Och Åklagarmyndigheten säger uttryckligen att man i det fortsatta lagstiftningsarbetet bör överväga om beslut om vistelseförbud i stället bör fattas av Polismyndigheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Preventiva vistelseförbud

Jag konstaterar att detta remissvar kom in efter att regeringen och, som jag förstår, Sverigedemokraterna har utlovat att detta nu ska gå snabbt och att man inte hinner omarbeta det.

Jag undrar därför hur Richard Jomshof ser på att Åklagarmyndighetens synpunkter har tillvaratagits i detta lagstiftningsarbete.

Fru talman! Richard Jomshof och jag delar verkligen oron över hur brottsligheten i Sverige ser ut i dag. Jag har jobbat som åklagare länge och därmed också sett konsekvenserna för vanliga medborgare av hur organiserad brottslighet kan ta ett grepp om vissa områden. Därför tycker också jag att det är bra att man inför nya verktyg såsom vistelseförbudet. Centerpartiet står bakom den ändringen.

Vi har lämnat en reservation, och jag vill därför gå in lite grann på hur lagstiftningsprodukten har hanterats, framför allt nu mot slutet. Det var den förra regeringen som tog initiativ till och inledde lagstiftningsarbetet. Jag konstaterar att det hölls en presskonferens den 12 oktober där de nuvarande regeringspartierna framträdde. De sa att lagstiftningen skulle snabbas på och införas redan i februari, fast det från början var aviserat till den 1 juli.

Jag noterar också att det två dagar tidigare gjordes en intervju med Richard Jomshofs partiledare Jimmie Åkesson, som uttalade att det var viktigt att snabba på viss lagstiftning. Visitationszoner nämndes, och sedan fanns det något annat förslag. Jag tänkte att vistelseförbud kanske också fanns med. Jag skulle därför vilja veta hur Richard Jomshof ser på beredningen, som har gått snabbt nu mot slutet, för att få en riktigt bra lagstiftningsprodukt.

Jag som åklagare är otroligt mån om att det ska bli en effektiv och lättillämpbar lagstiftningsprodukt, för det är åklagare som ska tillämpa och kunna använda den. Därför undrar jag om Sverigedemokraterna har varit drivande för att det ska gå snabbt och om Richard Jomshof är nöjd med hur lagstiftningsprodukten blev till slut.

Herr talman! Jag riktar min fråga till statsrådet Romina Pourmokhtari.

I Svenska Dagbladet i veckan kunde vi läsa att var fjärde begagnad elbil som säljs i Sverige går på export. Nu varnar Trafikverket för att den gröna omställningen hotas mer än tidigare, särskilt som regeringens politik för vägtrafiken i princip enbart bygger på elektrifiering.

Centerpartiet har tidigare föreslagit såväl temporära exportförbud för miljöbilar som ökade incitament för att behålla bilarna i Sverige genom miljöbilsbonus för begagnade bilar samt sänkta trängselskatter och parkeringsavgifter. Det skulle öka andelen miljöbilar som stannar i Sverige radikalt.

Vilka åtgärder kommer regeringen att bidra med, klimatministern, för att behålla miljöbilarna i Sverige?

Fru talman! Den 9 juni är i år ett viktigt datum. Då är det nämligen valdag i Sverige. Det är ett val där vi ska utse ledamöter som ska representera oss i Europaparlamentet under de närmaste fem åren.

Tyvärr har de flesta svenskar ingen aning om detta. En mätning från den gångna veckan visar att mer än hälften av svenskarna inte vet att det är val i år. Vi i den här salen som är politiskt engagerade har förstås full koll och börjar som bäst förbereda en valrörelse. Och det är också upp till oss att se till att prata om EU och varför EU behövs och förklara sakfrågor som faktiskt avgörs på EU-nivå. För det som vi kallar EU-politik är faktiskt till stor del nationell politik som påverkar vår vardag här och nu.

Men, tänker kanske vän av ordning nu, varför ska vi prata om EU i den här debatten? Den rör faktiskt KU10, alltså konstitutionsutskottets höstgranskning. Jo, för att ett av de nio ärenden som har granskats av KU under hösten rör just EU, närmare bestämt hur frågor som avgörs på EU-nivå vid de rådsmöten som våra ministrar deltar i förankras i riksdagen. Innan ett svenskt statsråd åker till ett rådsmöte för att förhandla med ministrar från övriga 26 EU-länder behöver hen nämligen söka riksdagens mandat för sin förhandlingsposition.

Fru talman! KU har vid flera tillfällen under de senaste åren haft anledning att granska hur denna förankringsprocess sköts av regeringen. Och här finns helt klart en förbättringspotential. Förra året uttalade KU i sin vårgranskning att regeringen har ett informationsövertag om vad som sker i förhandlingarna inom EU och därför också har ett ansvar att se till att riksdagens EU-nämnd får de underlag som krävs, detta för att ge riksdagens samtliga partier insyn i och inflytande över den process som leder till viktiga beslut för Sverige. Vi påpekade då i KU att EU-nämnden och därmed riksdagens alla partier måste kunna ha förtroende för att regeringen lever upp till detta ansvar.

I höstens granskning har KU särskilt tittat på de skriftliga underlag som ligger till grund för de möten som regeringen har med EU-nämnden och som vanligtvis sker på fredagsförmiddagar då alla riksdagens partier finns representerade i Skandiasalen. Och KU framhåller här att för att ett samråd mellan regeringen och EU-nämnden ska bli meningsfullt måste EU-nämndens ledamöter få ett så fullständigt skriftligt underlag som möjligt av regeringen och så fort som det är praktiskt möjligt. Det är visserligen förståeligt att det under intensiva förhandlingar på EU-nivå, där positioner och därmed skrivningar ändras, ibland inte är möjligt för regeringen att skicka aktuella rådsdokument till EU-nämnden eftersom sådana helt enkelt inte finns tillgängliga. Men när rådsdokument saknas bör det enligt KU övervägas om någon annan typ av underlag kan vara ändamålsenliga, detta för att skapa goda förutsättningar för ett meningsfullt samråd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Granskning av stats-rådens tjänsteutövning och regeringsärende-nas handläggning

Vi i KU understryker vikten av dialog mellan regeringen och EU-nämnden, så att EU-nämndens behov av information så långt som möjligt kan tillgodoses. Detta är viktigt för att så långt som möjligt tillförsäkra en transparens om vad som händer på EU-nivå. I förlängningen har detta faktiskt betydelse för att svenskarna ska ha förtroende för EU och för att vårt medlemskap i EU är viktigt och därmed också för att svenskar ska gå och rösta i de EU-val som äger rum vart femte år.

Fru talman! Det andra ärendet i höstgranskningen som jag vill lyfta fram för att jag tycker att det är en så pass viktig fråga är regeringens planering av lagstiftningsprocessen och hur den har sett ut över tid. Denna granskning har vi gjort för att se vilka förutsättningar som ges för remissinstanser, för Lagrådet och för riksdagen att behandla olika lagförslag. I denna granskning inryms bland annat hur beredningskravet, alltså kravet på att ny lagstiftning ska få en noggrann genomlysning av olika intressen genom ett remissförfarande, efterlevs i praktiken.

KU har vid höstgranskningen såväl 2021 som 2022 tittat på just detta beredningskrav och då bland annat funnit att det har blivit allt vanligare att departement remitterar promemorior som har utarbetats av tjänstemän inom Regeringskansliet i stället för av externa aktörer. Dessa remissunderlag hade i regel kortare svarstid och remitterades till färre instanser än de som har utarbetats av externa aktörer. Jag tycker ändå att det är viktigt att påminna om detta och om att vi ska vara vaksamma och varsamma för att försäkra oss om att ny lagstiftning föregås av ett arbete där sakfrågorna blir allsidigt belysta.

Fru talman! Vi vill ha god kvalitet i vår lagstiftning. Och för detta krävs att de olika momenten i lagstiftningsprocessen genomförs på ett sätt som ger tillräckligt utrymme för inläsning, analys och överväganden. I denna process fyller Lagrådet en mycket viktig funktion, där Lagrådet förhandsgranskar regeringens lagförslag innan de läggs fram i riksdagen. Detta skriver vi alla i KU under på. Det har vi uttalat i vår gemensamma process, och det är det som vi lägger fram i dag.

Därför måste denna del av lagstiftningsprocessen också få det utrymme som krävs. KU framhåller även vikten av att det avsätts tillräckligt med tid inom Regeringskansliet för beredning av de synpunkter som lämnas av Lagrådet.

Varför är allt detta så viktigt? Jo, det är det för att ingen vinner på lagstiftning som är av dålig kvalitet och som är svår att tillämpa och därmed inte får de effekter som politiken har utlovat.

Slutligen vill jag säga någonting om tiden mellan regeringens beslut om proposition och lagens ikraftträdande. Det kan i vissa fall vara nödvändigt att denna tid är kortare än normalt. Det är vi överens om. Men KU framhåller att effekterna som det för med sig på förutsättningarna för riksdagen och dess partier inte ska negligeras.

Jämförs de olika perioderna i granskningen konstateras en viss ökning av fall med kortare tid än normalt mellan beslut om proposition och lagens ikraftträdande. Med kortare tidsramar påverkas förutsättningarna för riksdagens behandling negativt genom till exempel förkortad motionstid och kortare tid för beredning. Det är ett påpekande som vi i KU gör i denna granskning som är tillbakablickande, det vill säga rör det som har varit. Men i dessa dagar aktualiseras just detta igen då vi har flera lagstiftningsprodukter på gång där just denna tid har kortats. Det kommer därför säkerligen att finnas skäl att återkomma till just denna fråga.

Fru ålderspresident! Förra veckan var jag i Karlstad på en nationell konferens om psykologiskt försvar. Intresset för att delta i denna tvådagarskonferens överträffade med råge förväntningarna från arrangören, den bara något år gamla Myndigheten för psykologiskt försvar. Till Karlstad strömmade 550 deltagare från hela landet och det offentliga Sverige. Det var anställda inom kommuner, regioner, myndigheter och akademin. Det var mycket liv i fikapauserna och livliga samtal kring lunchborden kring hur vi kan motverka desinformation och främja det faktabaserade, goda och konstruktiva samtalet.

Från engagerade gymnasielärare vid en skola i en välmående Stockholmsförort fick jag höra hur de arbetar för att nå fram till elever som på ett mycket övertygande sätt argumenterar utifrån välkända konspirationsteorier. Sådana elever möter de uppenbarligen, och den uppgiften - att som lärare verkligen nå fram till elever som har en allt annat än faktabaserad världsbild - är sannerligen inte lätt i tider när ren desinformation slungas ut på bred front och är nåbar så fort du plockar fram mobilen.

Om samtalen i pauserna var livliga rådde en betydligt mer återhållsam stämning i kongressalen efter att alla intagit sina platser där. De flesta anföranden från stora scenen hade en mörk klangbotten. Mycket av det som sades där visade att den liberala demokratin här i Sverige, liksom på många håll i världen, är satt under kraftig press - och det från flera håll.

Fru ålderspresident! Med den liberala demokratin har avgörande kliv framåt tagits genom historien både för individer och för samhällen. Ett samhälle som styrs av den liberala demokratins principer levererar samma rättvisa och samma friheter till alla. Den enskilda människan ges möjlighet att forma sitt eget liv, och medborgerliga rättigheter skyddar individen mot statligt förtryck och begränsar majoritetens makt över individen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rikets styrelse

För att vaka över dessa fri- och rättigheter krävs en effektiv förvaltning där respekt för olika minoriteter och för rättssäkerheten är helt central. En rad institutioner som är ämnade att säkerställa just detta återfinns inom utgiftsområde 1, som vi debatterar här i dag. Här finns anslagen till Justitieombudsmannen, Riksrevisionen, Integritetsskyddsmyndigheten och den från årsskiftet nybildade Mediemyndigheten, för att nämna några av dem. Det här är myndigheter som på olika sätt har att värna vår liberala demokrati och de fri- och rättigheter som vår grundlag stadgar.

Fru ålderspresident! Med konferensen i Karlstad i färskt minne och den breda omvärldsanalys som jag fick med mig därifrån, rörande illvilliga aktörer som strategiskt och uthålligt arbetar för att höja konfliktnivån och försvaga sammanhållningen i vårt land för att skapa splittring och försvaga våra demokratiska institutioner, vill jag understryka att vi på det här området inte kan sitta stilla i båten. I en orolig tid med krig i vårt närområde behöver vi förstärka inte bara vårt militära, civila och psykologiska försvar utan även skyddet för våra demokratiska institutioner.

Under den förra mandatperioden var Centerpartiet drivande i att få till stånd en grundlagskommitté med uppgift att se över just skyddet för demokratin. I våras kom så slutbetänkandet, SOU2023:12 Förstärkt skydd för demokratin och domstolarnas oberoende. Det innehåller flera viktiga förslag som innebär att skyddet för våra grundlagar stärks, bland annat genom att det ska krävas kvalificerad majoritet vid det andra beslutet om att anta en grundlagsändring. Dessutom ska domstolarnas oberoende få ett stärkt skydd, bland annat genom att man begränsar regeringens möjligheter att styra domstolarnas centrala administration och även tillsynen över domstolar och domare. Det här är viktiga förändringar i oroliga tider.

Betänkandet har varit ute på en remissrunda, och bollen ligger sedan i september hos Regeringskansliet att skriva fram en proposition. Jag ser fram emot att vi i KU ska få ta del av den, och jag räknar förstås med att regeringen prioriterar detta viktiga lagförslag. Jag vet att Justitiedepartementet har mycket på sitt bord, men regeringen har i vissa frågor visat prov på ett raskt tempo. Jag förutsätter därför att arbetet med att lägga fram förslag på ett stärkt skydd för demokratin får alla de resurser som behövs.

Jag förutsätter förstås att de professionella tjänstepersoner som jobbar med att ta fram just det här lagförslaget får lika mycket lön för mödan som kollegor som jobbar med lagförslag som initierats av nuvarande regeringspartier. Oavsett hur lönepolitiken ser ut måste det ju finnas tillräckliga resurser inom Regeringskansliet för att leverera på den här punkten. Som flera har varit inne på här har Regeringskansliets budget växt under senare år och ligger för 2024 på drygt 9,4 miljarder kronor, det vill säga 1 miljard mer än för två år sedan.

Fru ålderspresident! Eftersom majoriteten i riksdagen har antagit en budget med en annan inriktning än vad vi från Centerpartiet har föreslagit avstår vi från ställningstagande när det gäller hur anslagen ska fördelas inom utgiftsområde 1. Vi lämnar dock ett särskilt yttrande om vår politik på området.

Vad gäller det här utgiftsområdet har vi i Centerpartiet, vilket flera har varit inne på, en stor samsyn med regeringen på de flesta utgiftsposter. Men på en punkt skiljer vi oss markant, och det gäller den utgiftspost som redan nämnts av en kollega i konstitutionsutskottet, nämligen den där Regeringskansliet har fått en betydligt större kostym sedan den här regeringen tillträdde. Det anser vi inte är rimligt i ett läge när regeringen samtidigt har lagt besparingskrav på flertalet myndigheter. Då är det faktiskt stötande att samtidigt låta Regeringskansliet expandera, och därför vill Centerpartiet minska anslaget för Regeringskansliet med 572 miljoner kronor för nästa år jämfört med regeringens budgetförslag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rikets styrelse

Fru ålderspresident! Den 9 juni nästa år hålls ett val till Europaparlamentet. Det är ett viktigt val. Vi går in i ett valår samtidigt som vi har krig i vårt närområde. Det finns starka krafter som vill splittra och destabilisera såväl Sverige som EU, krafter som vinner på ett högt tonläge i den politiska debatten med tillspetsade formuleringar som främjar konfrontation i stället för samtal och samförstånd.

Jag vill därför ge en eloge till kollegor i detta utskott för att vi faktiskt håller den debattnivå som vi gör här. Jag lyssnade lite grann på hur det gick till här i förmiddags och kunde se att konfrontationsnivån var en annan. Det är klart att det ska hetta till ibland, men jag vill ändå påminna om att det finns strategiska krafter som jobbar just utifrån att konfliktnivån ska öka i vårt land. Dessa krafter vill inte Sveriges bästa.

Vi lever i en tid då vi inte kan ta demokratiska landvinningar för givna. Att försvara Sverige i oroliga tider är nödvändigt. Däri ligger att försvara våra grundläggande rättigheter och våra grundlagar. Det försvaret innefattar att rusta våra grundlagar och våra institutioner så att de nu och framgent kan garantera demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter och skydd för minoriteter.

Det här är stora ord, ord som förpliktar, och det är upp till var och en av oss att leva upp till dem.

Herr talman! Det presstöd som gäller i dag går tillbaka till början av 1970-talet. Det är alltså ett halvt sekel sedan. Det är väl en underdrift att säga att en del har förändrats i vårt samhälle sedan dess. Detsamma gäller för mediebranschen. Sättet som den generation som växte upp på 70-talet, den generation jag själv tillhör och i förstone lätt relaterar till, tog del av nyheter på skiljer sig markant från hur dagens unga konsumerar nyheter, ofta skrollande i sina mobiler och inte sällan styrda av algoritmernas förlovade värld.

Vi är här i dag för att debattera ett nytt mediestöd. Det finns en stor samstämmighet bland oss om att det lapptäcke som genom åren skapats av olika stöd till mediebranschen inte är något att hålla kvar vid. När utredningen, vars promemoria ligger till grund för dagens betänkande, inledde sitt arbete för några år sedan var det alltså på tiden. Vi måste få på plats ett mediestöd som är bättre anpassat till dagens medielandskap än det nuvarande är. Och vi måste gå från det rättighetsstöd som dagens regelverk innebär till ett stöd som ges där det bäst behövs.

Herr talman! Många medieföretag och många journalister är i dag mycket oroliga över hur framtiden kommer att se ut för dem, även den nära framtiden, kanske till och med det närmaste året. Att vi står här bara någon dryg månad innan de regler vi har i dag löper ut och ett nytt regelverk ska ta vid är verkligen allt annat än lyckat. Att processen med att ställa om stödet till mediebranschen klubbas så nära inpå att de gamla stöden löper ut bidrar förstås till att skapa stor osäkerhet i hela branschen, och det är högst olyckligt i en bransch som på flera håll fört en alltmer tynande tillvaro. Inte minst gäller det våra lokaltidningar.

Men nu tänker jag inte stå här och peka finger åt något håll kring hur vi har hamnat i den stora tidsnöden. Möjligen riktar jag mig mot EU-kommissionen i just denna fråga och säger att jag därifrån gärna hade sett tummen upp helst redan i går.

Jag vill rikta mig till regeringen med en tydlig uppmaning. Man måste omgående få nödvändiga förordningar på plats. Som utskottet konstaterar ska det beslut vi klubbar i kammaren i dag kompletteras på förordningsnivå. Det är där som regeringen kommer att utforma bestämmelser om stödformer och om hur prioritering mellan dem som söker stöd ska ske.

Herr talman! För 25 år sedan tillträdde jag en journalisttjänst på en lokaltidning i Östergötland, en tidning som då hade bemannade lokalredaktioner i nästan alla de tio kommuner som tidningen bevakade. Centralredaktionen huserade på flera våningsplan i en större fastighet. Så såg det tyvärr inte ut när jag häromåret besökte samma redaktion. Då trängdes ett antal skrivbord på en liten yta på ett av våningsplanen.

För mig och Centerpartiet är det oerhört viktigt att Sverige har en lokaljournalistik värd namnet - från norr till söder, från förort till landsort. Våra lokala makthavare måste bli granskade. Det måste politiker och andra makthavare bli på alla nivåer. Om vi ska ha en levande och livskraftig demokrati måste oegentligheter upp till ytan, och personer som missbrukar sin makt måste avslöjas. För det krävs en gedigen journalistisk granskning, och den måste ske där kunskapen om och kontaktytorna i lokalsamhället finns, hos journalister på lokala medier. Därför är det viktigt att det nya mediestödet ska inriktas på att så långt som möjligt säkerställa att det finns åtminstone en livskraftig nyhetsaktör på lokal eller regional nivå i hela landet.

Herr talman! Samtidigt med det nya mediestödet införs ett demokrativillkor, som flera har varit inne på, och det är för att se till att stödet inte går till verksamheter som är oförenliga med grundläggande demokratiska värderingar. Mediestöd ska inte lämnas till medier som bedriver en verksamhet som går på tvärs mot grunderna för vårt demokratiska styrelseskick eller som helt går emot respekten för alla människors lika värde.

Vi behöver införa demokrativillkoret - tyvärr, kan jag kanske tillägga - för vi lever i en värld med auktoritära krafter på frammarsch. Vi ser starka påverkanskampanjer även från främmande makt som når rätt in i den svenska debatten, in i de där mobilerna där vi skrollar efter senaste nytt. I ett sådant medielandskap måste vi se till att de som får del av statligt stöd för att bedriva nyhetsförmedling gör det med respekt för våra grundläggande värderingar om demokrati och mänskliga rättigheter.

Samtidigt är det självklart viktigt att all nyhetsförmedling så långt det är möjligt ska stå fri från all statlig inblandning. Därför är det bra att det nu slås fast att demokrativillkoret ska tillämpas restriktivt. Endast vid allvarliga överträdelser kan medieföretag uteslutas från stöd.

Herr talman! Jag nämnde tidigare den oro som just nu är påtaglig i mediebranschen. Det gäller osäkerheten kring vilka som faktiskt kommer att få stöd och hur den nya regleringen kommer att slå. Vi i Centerpartiet har varit tydliga med att vi måste få en snar uppföljning av utfallet. Därför är det glädjande att ett enigt utskott i dag föreslår ett tillkännagivande om just detta. Det innebär att regeringen varje år i sin budgetproposition ska redovisa hur den nya regleringen har tillämpats och hur utfallet har blivit. När regleringen har varit i kraft i några år ska en analys ske och en bedömning av stödets effekter göras.

Detta är viktigt, och vi kommer att följa det noggrant för att se om mediestödet riktas till dem som faktiskt behöver det. Jag vet att villkoren i mediebranschen är riktigt tuffa, och det är helt avgörande för en livskraftig demokrati att detta stöd blir träffsäkert.

Jag hoppas förstås att jag kommer att se minst lika många skrivbord som senast, helst fler, när jag besöker den där redaktionen i Östergötland igen.

Herr talman! Jag vill rikta min fråga till civilminister Erik Slottner. Den berör några av landets kommuner, närmare bestämt de som ligger i nedre Dalälvsområdet. Efter en väldigt regnig sommar är dessa kommuner hårt myggdrabbade, och det finns risk för en närmast outhärdlig mygginvasion under hösten.

Problemet i det här området är att det finns extrema mängder stickmyggor i form av en särskild översvämningsmygga. Den gångna sommaren med stora mängder regn har varit oerhört gynnsam för myggen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

För att bekämpa myggorna används det biologiska medlet Vectobac G. Men det är slut, och man kommer inte att bekämpa någon mer gång trots att det skulle behövas. Här behöver staten agera för att försäkra att det blir en dräglig tillvaro för människorna som bor här.

Jag undrar därför vilka kontakter som ministern har haft med de drabbade kommunerna angående deras situation och vilka åtgärder som ministern avser att vidta för att hjälpa kommunerna.

Fru talman! Oavsett var i landet du bor har du rätt till service från våra myndigheter. Oavsett om du är digitalt bevandrad eller inte har du rätt att kunna utföra dina ärenden hos myndigheter som Försäkringskassan, Skatteverket och Arbetsförmedlingen. Och oavsett om du behärskar det svenska myndighetslingot till fullo eller ens har råd att köpa en dator med mobil uppkoppling har du rätt att förstå hur du ska utföra och rent faktiskt också kunna utföra dessa ärenden. Det här är en helt grundläggande princip.

Att ge service till enskilda är inte något som en myndighet fritt kan välja. Nej, det är något myndigheter måste göra för att följa lagen. I förvaltningslagens 6 § stadgas att "en myndighet ska se till att kontakterna med enskilda blir smidiga och enkla. Myndigheten ska lämna den enskilde sådan hjälp att han eller hon kan ta till vara sina intressen. Hjälpen ska ges i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet. Den ska ges utan onödigt dröjsmål."

Fru talman! Att vi sedan ett drygt decennium har ett antal servicekontor runt om i landet där myndigheterna Försäkringskassan, Skatteverket och Pensionsmyndigheten i samverkan erbjuder service till kontorens besökare är mycket viktigt och bra. De här kontoren finns på mindre orter i glesbygd. De finns också inne i större städer. De finns även i utsatta områden. Vi i Centerpartiet vill att de ska bli fler. Och vi vill att de ska ge den service som besökare har rätt att förvänta sig.

Fru talman! I ett antal år drevs dessa servicekontor i samverkan mellan de tre myndigheter jag nyss nämnde: Försäkringskassan, Skatteverket och Pensionsmyndigheten. Men för några år sedan gick huvudmannaskapet över till Statens servicecenter.

Nu har Riksrevisionen granskat hur det fungerar med servicekontoren i denna nya regi. Av granskningen framgår att det skiljer sig mycket åt mellan kontoren vad gäller hur många besökare som tar sig dit. Till följd av det blir kostnaden för att driva vissa kontor mycket högre än andra, om man räknar utslaget på antal besökare. Det kan framstå som mindre bra.

Borde inte servicen kosta lika mycket över hela landet? Det säger ett enigt KU nej till. Det måste få kosta mer att driva ett servicekontor på en mindre ort där få besöker kontoret. Vi säger i alla fall att det är en politisk bedömning att bestämma var kontoren ska ligga. Man ska inte bara titta på kostnaden per styck. Och var de ska ligga är inte bara en sak för Statens servicecenter att besluta om. För att vi ska få ett land som håller ihop krävs även politiska beslut som gynnar glesbygden, bland annat.

Den som besöker ett servicekontor ska känna sig trygg i att berätta om vad hen vill ha hjälp med där. Den som besöker ett kontor ska kunna bli förstådd på det språk hen talar, och den som besöker ett kontor ska också få samma service där som på ett annat kontor som hen besökte veckan innan.

Tyvärr ser det inte riktigt ut så i dag, vilket framgår av Riksrevisionens granskning. Utformningen av lokalerna och sättet de anställda på kontoren ger service på, många gånger vid en disk ute i lokalerna, innebär att besökarens personliga integritet inte alltid kan garanteras. Det är en allvarlig brist. När du kommer till ett kontor och berättar om ditt ärende för en myndighetsanställd ska du inte riskera att andra besökare får reda på varför du är där.

Många av dem som besöker servicekontoren har ett annat modersmål än svenska. Trots det användes tolk i försvinnande få fall av de totalt 2,4 miljoner besök som gjordes på servicekontoren under 2021, ungefär tre gånger per 10 000 besök. En stor anledning till det är att det är så krångligt för de anställda att använda bokningssystemet för tolkar. Systemet är helt enkelt inte anpassat till hur man faktiskt arbetar på kontoren. Den anställde löser ofta detta genom att i stället vända sig till en kollega som kan språket för att få hjälp, eller så ber man besökaren att ringa upp någon som kan översätta.

Det här är förstås också allvarligt. I praktiken får ju besökare inte alltid den hjälp som de har rätt till.

Granskningen visar även att servicen inte alltid ges på samma nivå utan att den kan skilja sig åt mellan kontoren. Det beror bland annat på att det saknas tydliga riktlinjer och tillräcklig kunskap hos de anställda om vilken service man faktiskt ska ge.

Fru talman! Det här är en viktig granskning som visar på flera brister som behöver åtgärdas. Vi hoppas förstås och förväntar oss att granskningen kommer att hjälpa både Statens servicecenter och de myndigheter som erbjuder sina tjänster på de här kontoren att vidta rätt åtgärder så att den service som besökaren faktiskt har att förvänta sig också levereras.

Herr talman! I denna sista debatt för dagen, som rör KU:s vårgranskning av regeringen, behandlar vi kapitlet med rubriken "Vissa frågor om statsråds tjänsteutövning". Det är det kapitel i betänkandet där de flesta av årets anmälningar har samlats. Närmare bestämt återfinns 17 av ärendena här. Och av dessa 17 ärenden är alla utom ett sådana där ett statsråd har anmälts till KU på grund av något som statsrådet har sagt. I de allra flesta av de fallen menar anmälaren att uttalandet i fråga inte har varit korrekt.

Några av mina kollegor i utskottet har redan berört de ärenden i detta kapitel där KU har funnit brister; de är tre till antalet. Det är ärenden som rör uttalanden som gjorts av tidigare statsrådet Annika Strandhäll och tidigare utrikesminister Ann Linde samt ett uttalande som statsminister Ulf Kristersson gjorde här i kammaren när han i höstas lämnade sin regeringsförklaring. Det är alltså uttalanden som KU funnit dels konstitutionell grund att granska, dels funnit brister i. Därtill finns ytterligare en handfull uttalandeärenden som KU funnit konstitutionella skäl att granska men där vi inte funnit brister.

Men det mest intressanta i detta kapitel är det som finns under sista underrubriken, "Vissa granskningar om uttalanden av statsråd". Det är ett samlat KU som i årets granskning väljer att slå in på en ny väg genom att i praktiken avvisa tio av årets KU-anmälningar för att de inte innehåller någon konstitutionell aspekt som gör att de bör granskas av KU. Flera av oss har sagt det, och jag säger det igen, precis som i mitt första anförande här i dag: Detta är ett jätteviktigt steg, och det är väldigt roligt att vi tar det tillsammans. Jag känner mig stolt över att vara med i KU det här året, då vi faktiskt tar det.

Herr talman! Självklart är det relevant att KU granskar vissa uttalanden av statsråd, till exempel sådana där statsrådet genom att uttala sig i en viss fråga riskerar att träda principen om förbud mot ministerstyre förnär och därmed riskera att påverka domstolars och förvaltningsmyndigheters självständighet. Sådana uttalanden är det viktigt och riktigt att KU granskar. Men under senare år har vi sett en stor ökning av antalet anmälningar av statsråds uttalanden, och det har då varit anmälningar som har handlat om ifall ett uttalande varit korrekt i sak eller inte.

Självklart är det viktigt att statsråd i sina uttalanden inte slirar på sanningen och inte förvränger faktaförhållanden. Men att, som utvecklingen blivit, använda KU som ett politiskt slagträ och beskylla politiska motståndare för att fara med osanning är faktiskt inte bra för förtroendet vare sig för KU eller för politiken i stort. Därför har vi i årets granskningsbetänkande landat i att inte uttala oss i denna typ av ärenden och inte göra bedömningar av dessa anmälningar, som alltså är tio till antalet.

Vi framhåller att KU:s granskning är konstitutionell, inte politisk, och är inriktad på rättskontroll och administrativ praxis. Av detta följer att granskningen av statsråds uttalanden bör avgränsas till fall där det kan ställas konstitutionellt berättigade krav på uttalandena. Det gäller till exempel när statsråd uttalar sig i samband med frågestunder och interpellationsdebatter i riksdagen, då det ju sker inom ramen för riksdagens kontrollmakt.

Herr talman! Att sitta i konstitutionsutskottet är något jag värdesätter stort. Det är ett utskott som har en viktig roll och, som jag sa i mitt inledande anförande, ett utskott där vi har en respektfull ton mot varandra och faktiskt försöker ställa oss över det så kallade politiska käbblet, lyfta blicken och titta på sakförhållanden. Men även under årets granskning har vi ibland hamnat i långdragna diskussioner i utskottet om vad som faktiskt är sant vad gäller avvecklingen av kärnkraften i Sverige. Många av de uttalandeanmälningar som gjorts i år rör just detta, Sveriges energipolitik. Och att sitta på KU-sammanträden och timme efter timme argumentera kring vilka beslut som tagits av vilken regering och vad det faktiskt har betytt för hur vår energiförsörjning ser ut i dag är inte vad jag helst vill hålla på med i KU. Det är inte heller vad jag tycker att vi ska ägna oss åt i KU. Därför är jag väldigt glad över att vi i år har landat i ett uttalande som säger just detta: Dessa diskussioner och debatter ska föras någon annanstans, i andra forum.

Herr talman! Jag hoppas att vi i KU kommer att hålla fast vid den inslagna vägen och kommande år omgående kommer att kunna peka ut de anmälningar som faktiskt inte har någon konstitutionell grund och behandla dem summariskt, som vi gör i årets betänkande - eller ännu hellre att sådana anmälningar inte ens kommer in till KU från riksdagens ledamöter. På så sätt kan vi fokusera på det konstitutionellt relevanta och även på sikt stärka synen på KU:s roll och förhoppningsvis därmed även öka förtroendet för politiken i stort.

Herr talman! Vi debatterar nu ärenden under rubriken "Handläggning av vissa regeringsärenden". I det avsnittet hittar vi sex ärenden av väldigt skiftande karaktär. Flera av dessa föranleder inte några uttalanden alls från KU:s sida. Men i ett av ärendena påtalas brister, och det ärendet är enligt mig av stort principiellt intresse. Ett par av mina kollegor i utskottet har redan uppehållit sig en del vid det. Det rör granskningen av regeringen och energi- och näringsminister Ebba Busch i hur hanteringen av elstödet till hushåll skötts, eller närmare bestämt hur beredningen av lagstiftningen gick till när regeringen valde att sekretessbelägga uppgifter om elstödet.

Regeringspartierna utlovade i valrörelsen ett snabbt stöd till hushållen som kompensation för de höga elpriserna, som ju sköt i höjden förra året till följd av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. När den nya regeringen tillträdde beslutade den sig omgående för att ge Försäkringskassan i uppdrag att hantera utbetalningen av elstödet till landets hushåll. Det var ett uppdrag som Försäkringskassan fick bara ett par dagar in i november förra året. Sedan kom det att dröja till slutet av den månaden innan regeringen påbörjade arbetet med en promemoria kring sekretessregler för dessa elstöd.

Eftersom Försäkringskassan skulle hantera utbetalningarna av elstödet behövde myndigheten hämta in uppgifter utifrån om hur mycket varje hushåll hade förbrukat, och sådana inkomna uppgifter skulle enligt huvudregeln bli allmän handling och offentliga. Regeringen ansåg dock att det var angeläget att dessa uppgifter skulle sekretessbeläggas. När man väl bestämde sig för att titta på att införa ändringar i sekretesslagstiftningen hade klockan tickat på ända fram till slutet av november, och då tyckte regeringen att det var mycket brådskade att gå fram med detta lagförslag - ett lagförslag som, ska man komma ihåg, alltså inte var nödvändigt i sig för att betala ut pengar till hushållen. Det var regeringen som valde att sekretessbelägga dessa uppgifter, och då behövde man göra denna ändring i lagstiftningen.

Herr talman! Det lagförslag om sekretess som man påbörjade arbetet med i slutet av november skickades ut på remiss i december, och då gav regeringen remissinstanserna bara någon vecka på sig att återkomma med svar. Under den tiden skulle alltså remissinstanserna hinna analysera förslaget, som även om det inte var så omfattande i antal sidor ändå innehöll mycket komplexa frågeställningar och innebar förslag på avsteg från vår grundlagsfästa offentlighetsprincip. Det här resulterade i att ett stort antal remissinstanser, närmare 30 procent, faktiskt inte ens lämnade ett svar.

En bit in i december upptäckte sedan regeringen att Försäkringskassan även behövde tillgång till hushållens så kallade anläggnings-id för att kunna beräkna och betala ut elstöden. När detta uppdagades plockade man fram ännu en promemoria med förslag på ändringar av sekretesslagstiftningen. När det förslaget sedan skickades ut på remiss fick remissinstanserna i praktiken bara en halv dag på sig att svara. Detta innebar återigen att ett stort antal remissinstanser, närmare 30 procent, inte ens inkom med svar.

Efter att remissrunda två hade avslutats fick Lagrådet förslaget på remiss och lämnade då ett mycket kritiskt yttrande, som min kollega Hans Ekström var inne på här tidigare, om hur beredningen av lagförslaget gått till.

Herr talman! KU finner alltså brister i det här ärendet och konstaterar att det när det gäller framtagandet av de två promemoriorna inte kan uteslutas att regeringen hade kunnat inleda beredningen av den första promemorian tidigare. Redan i månadsskiftet oktober/november 2022 borde det ha stått klart att Försäkringskassan behövde inhämta uppgifter om hushållens elkonsumtion.

Om arbetet med promemorian hade påbörjats tidigare hade man till viss del kunnat begränsa behovet av en så brådskande beredning som det sedan blev tal om. För att remissinstanser ska ha verklig möjlighet att lämna genomtänkta synpunkter är en förutsättning förstås att de får tid på sig att göra det. Här konstaterar KU att tidsfristerna för remissinstanserna och för Lagrådet var mycket korta givet lagförslagens innebörd och komplexitet.

KU tar inte ställning till frågan om behovet av att få lagstiftningen på plats ett visst datum. Regeringen har sagt att man ville hålla sig till en tidsplan och att det påverkade att remisstiderna blev korta. Men KU slår fast att oavsett tidsplanen hade bara några extra dagar, som det nu kom att bli, också inneburit en markant skillnad för såväl remissinstanserna som Lagrådet.

Att det blev så kort om tid medförde även att riksdagen fick mycket kort tid på sig att behandla lagförslaget. Här framhåller KU att det endast undantagsvis kan vara aktuellt att lägga fram lagförslag till riksdagen med så pass kort tid fram till ikraftträdandet som nu blev fallet.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis framhålla vikten av att regeringen - denna och kommande och oavsett politisk färg - håller sig till den kurs som vi historiskt har haft i Sverige i fråga om hur lagar tas fram. Där har remissväsendet en central betydelse. Att gena sig fram för att snabbt plocka fram ny lagstiftning är inte ett hållbart alternativ.

Att återkommande göra avsteg från gången i fråga om remissrundor och tid för remisser, som man faktiskt har gjort i det här fallet, är inte en klok väg framåt. Vi behöver en allsidig belysning av lagförslag för att klubba lagar här i kammaren om lagarna ska få den effekt som vi vill åstadkomma. I tider då politiker tenderar att leverera enkla svar på komplexa frågor känns detta extra viktigt.

Herr talman! I denna debatt ägnar vi oss åt ärenden om regeringens förhållande till riksdagen. Flera har redan varit inne på vikten av regeringens förankring av sin EU-politik i riksdagen.

Jag håller med Jessica Wetterling och tar vid där hon slutade. Hon sa nämligen att det är just de ärenden som rör regeringens förhållande till EU-nämnden som är de riktigt intressanta i detta kapitel. Jag instämmer och konstaterar att det ärende som vi har funnit en brist i är det som rör Lotta Edholm, vilket några har varit inne på. Jag tänkte dock uppehålla mig vid EU-ärendena.

Tre av de fyra ärendena i avsnittet handlar om just detta. I två av dessa ärenden gör vi medskick till regeringen då det finns utrymme för förbättring.

Det är långt ifrån första gången som det kommer in anmälningar till KU som rör just hur regeringen förankrar sin EU-politik i riksdagen. Vi har under senare år återkommande sett anmälningar på detta område. Måhända har det att göra med en allt större insikt i hur besluten på EU-nivå faktiskt påverkar oss här i Sverige. I så fall är det positivt att oppositionen är på tårna för att se till att regeringen verkligen uppfyller sin skyldighet att förankra sin EU-politik i riksdagen.

Vi borde förresten inte benämna den "EU-politik". I praktiken rör de frågor som avhandlas på rådsmötena i EU sådant som i högsta grad har inrikespolitisk betydelse. Därför bör vi undvika detta begrepp.

Herr talman! Som jag nyss sa får många av de beslut som tas inom ramen för vårt EU-samarbete stor påverkan på oss i Sverige. Därför är det oerhört viktigt att riksdagen får insyn i vilken linje regeringen avser att driva inom ramen för det samarbetet. Det sker i praktiken när statsråd deltar i rådsmöten och där förhandlar om direktiv, rekommendationer och rådsslutsatser. I regeringsformen är det fastslaget att regeringen fortlöpande ska informera riksdagen och samråda med organ som utses av riksdagen om vad som sker inom ramen för samarbetet i EU, vilket flera av mina kollegor i utskottet varit inne på.

EU-nämnden sammanträder vanligtvis på fredagar och tar upp de dagordningar som är aktuella inför kommande veckas rådsmöten. Inför varje sammanträde med EU-nämnden skickas en kommenterad dagordning ut till nämndens ledamöter. Där framgår vilken regeringens ståndpunkt är i varje aktuell fråga på dagordningen. Dessutom sänds vanligtvis även underliggande material ut, alltså det som är uppe till behandling vid kommande rådsmöte. Detta material kan vara väldigt omfattande, och därför skickas materialet normalt sett ut på måndagar, vilket Susanne Nordström tog upp.

På det här sättet ges EU-nämndens ledamöter en möjlighet att granska regeringens ståndpunkt i de olika sakfrågorna och bestämma sig för om det är något man ställer sig bakom eller inte.

I höstas förhandlades under det tjeckiska ordförandeskapet ett EU-direktiv fram som kommer att få stor påverkan på svensk arbetsmarknad, i synnerhet för så kallade plattformsföretag och deras möjligheter att verka på marknaden. Det har inte funnits någon bred politisk enighet om direktivet bland de svenska partierna, utan de har haft väldigt olika uppfattningar om det.

Inför ett sammanträde i EU-nämnden som rörde detta direktiv och som ägde rum en fredag i början av december förra året kom det inte ut några handlingar eller någon svensk ståndpunkt till EU-nämndens ledamöter i början av veckan - på måndagen - som det brukar göra. Det hade att göra med att intensiva förhandlingar pågick på EU-nivå, och det var inte klart var de skulle landa. Det ledde till att handlingar skickades ut först sent på torsdag eftermiddag. Det var visserligen inte de slutliga, men Regeringskansliet valde ändå att göra så.

Det här ledde till en stor frustration hos flera partier i oppositionen som ju inte har insyn i vad som händer. Det blev därför en diskussion i EU-nämnden under denna punkt, och mötet ajournerades. Man fick faktiskt skjuta upp behandlingen av punkten till veckan efter. Det berodde på att flera partier menade att de inte hade fått möjlighet att sätta sig in i förslaget och göra en välgrundad bedömning av materialet. Det var kort och gott svårt att veta vad man skulle ta ställning till och om det var möjligt att stå bakom den svenska linjen eller inte.

Det hela ledde till en KU-anmälan av hanteringen och så småningom också en utfrågning av det ansvariga statsrådet Paulina Brandberg. Vid utfrågningen, herr talman, framkom att Paulina Brandberg hade trott att det skulle komma ett färdigt rådsdokument och ville invänta det, men så skedde inte. Därför skickades ett annat material ut sent på torsdag eftermiddag.

KU konstaterar att så som det kom att bli fick detta till följd att ledamöterna i EU-nämnden hade begränsade möjligheter att analysera det underlag som till slut skickades ut och även att internt inom respektive parti förankra en välgrundad ståndpunkt. KU framhåller att syftet med reglerna om information och samråd är att riksdagen får ett aktivt och reellt inflytande som gör det möjligt att på förhand påverka de ståndpunkter som Sverige ska inta inför förhandlingar och beslutsfattande inom EU. Därför är det av största vikt att information till och samrådet med EU-nämnden fungerar på ett bra sätt.

Dessvärre blev det i det här fallet så att det underlag som sent omsider sändes över svårligen medgav ett meningsfullt samråd. Därför framhåller KU att regeringen alltid har ett informationsövertag när det gäller vad som sker i förhandlingarna inom EU och därför också har ansvar för att förse EU-nämnden med det relevanta underlaget. I en sådan situation som det blev fråga om kan det finnas skäl för regeringen att uppdatera EU-nämnden med information om ärendets status.

Här understryker KU vikten av dialog mellan regeringen och EU-nämnden. Vi hoppas helt enkelt på förbättringar, och det är därför ett så kallat medskick görs. Det har nämligen stor betydelse för oppositionens roll att aktivt verka i frågor som rör det som avgörs inom ramen för vårt EU-samarbete.

Herr talman! Vi i konstitutionsutskottet slutförde för ett par veckor sedan vår årliga granskning av regeringsärendenas handläggning och statsrådens tjänsteutövning, den så kallade vårgranskningen, vilken vi debatterar i dag.

Detta är en granskning som tjänar till att se om regeringen och dess statsråd följer vårt konstitutionella regelverk och, när så inte är fallet, rikta kritik mot den eller dem som inte skött sig prickfritt. Även i ärenden där det inte finns anledning till direkt kritik kan KU uttala sig för att påpeka att det finns förbättringspotential.

Det betänkande vi debatterar i dag och som heter KU20 är på cirka 160 sidor exklusive bilagor. Det är alltså omfattande läsning för den som vill veta mer i detalj vad KU har kommit fram till och hur vi har kommit fram till det. Som sagts tidigare har vi behandlat 26 ärenden, och i 5 av dem har vi delat ut kritik. I ytterligare en handfull ärenden gör vi medskick till regeringen för att påpeka att det finns utrymme för förbättringar.

Inledningsvis vill jag precis som Jessica Wetterling framföra ett stort och varmt tack till utskottets kansli, som med sitt oerhört professionella handlag bistått oss ledamöter under arbetets gång. Kansliet har stor del i att vi har en så pass gedigen slutprodukt att lämna över till riksdagen, liksom att den har blivit klar i tid.

Jag vill även passa på att tacka mina kollegor i utskottet för ett väl utfört arbete och ett mycket gott samarbete. Emellanåt har diskussionerna varit intensiva - ja, ibland närmast hetsiga - och argumenten för eller emot en viss inriktning i ett ärende har studsat mellan oss. Men det känns fint att kunna stå här och uppriktigt säga att diskussionerna i utskottet hela tiden har förts i en respektfull ton och med ambitionen att komma framåt och nå ett resultat i samförstånd.

Herr talman! Att vara ledamot i KU är arbetstyngt; det känner herr talmannen väl till. Men samtidigt är det upplyftande att sitta i ett utskott som är så inriktat på att slutligen nå resultat i samförstånd och där sakförhållanden står i centrum för de bedömningar vi så småningom landar i.

Säkerligen har varje utskott i riksdagen och hur man arbetar där en viss särprägel, men jag vågar ändå påstå att vårt arbetssätt i konstitutionsutskottet skiljer ut sig från resten på flera sätt. Det är vårt ansvar att lyfta oss över sådant som slängigt kan kallas partipolitiskt käbbel och fokusera på vad som är konstitutionellt viktigt och riktigt. Sedan många år, även under den tid då herr talmannen ledde konstitutionsutskottet, har vi ambitionen att nå enighet för att därmed ge de uttalanden vi gör i detta betänkande särskild tyngd.

En sådan respektfull ton i politiken, liksom en uppriktig vilja att lyssna på varandras argument och ta till sig dem, tror jag behövs - och faktiskt även efterfrågas - mer än kanske någonsin tidigare. Tyvärr har vi nämligen ett rätt polariserat debattklimat i dag, med många gånger ett högt tonläge där klatschiga uttalanden, spetsiga formuleringar och ibland tyvärr också en aggressiv ton ges företräde framför en sansad och saklig debatt.

I går lyssnade jag på ett uppfriskande reportage i P1:s Godmorgon världen. Det handlade om just den tråkiga utvecklingen att politiker avbryter varandra i debatter och försöker få in enkla poänger trots att det de säger inte alltid är helt sanningsenligt. Detta hade några politiker i Tyresö reagerat på. De var av olika politisk färg och intervjuades i reportaget, och de hade bestämt sig för att arbeta emot detta för att åtminstone i kommunpolitiken få ett bättre samtalsklimat.

I förlängningen handlar det även om förtroendet för politiker bland våra väljare. I reportaget intervjuades flera slumpvis utvalda personer som reportern träffade på Centralstationen i Stockholm, och samtliga av dessa beklagade denna tråkiga utveckling. De efterfrågade just mer saklighet och fokus på vad man vill göra. De ville inte höra anklagelser mot andra för vad de möjligen gjort tidigare utan något mer framåtsyftande och konstruktivt.

Här hoppas jag att vi ledamöter i konstitutionsutskottet kan tjäna som goda exempel på hur man kan arbeta tillsammans, samtliga riksdagspartier oavsett politisk färg, och trots hetsiga debatter och diskussioner ändå nå fram till en konstruktiv lösning på problemen.

Herr talman! Det är glädjande att stå här efter vårens tuffa och intensiva arbete och debattera med övriga ledamöter i KU. Detta är ett betänkande där vi, vilket tidigare talare har varit inne på, även i år kan uppvisa en total enighet kring våra bedömningar.

Tidigare talare har också varit inne på att detta betänkande innehåller något nytt, nämligen att KU landar i att faktiskt inte göra några enskilda bedömningar i ett tiotal ärenden. Det är ärenden som rör uttalanden av statsråd och där anmälaren har anfört att uttalandet inte är korrekt. Vi menar också att det saknas en konstitutionell aspekt som föranleder en särskild KU-granskning av varje ärende.

Jag vill verkligen, som flera av mina kollegor i utskottet har gjort, framhålla att detta är ett stort framsteg. Jag kommer också att återkomma till detta i senare anföranden. Det är tråkigt och inte konstruktivt med en utveckling där anmälningar till KU används som ett politiskt slagträ i stället för det som KU faktiskt är till för: att göra konstitutionella granskningar. Vi vill få stopp på den utvecklingen. Vi hoppas att övriga ledamöter i riksdagen tar till sig detta budskap, så att KU kan ägna sin kraft åt det som är konstitutionellt viktigt.

Fru talman! Som jag sa redan i mitt förra anförande, i den förra debatten: Ingen människa i Sverige ska bli diskriminerad eller bli utsatt till följd av sitt ursprung. Alla människor som bor i vårt land ska ha samma möjligheter till inflytande och till delaktighet i samhället. Det innebär också att var och en av oss har rätt till sitt språk och sin kulturella identitet. Det här utgör kärnan i den minoritetspolitik som vi har antagit här i riksdagen.

Sedan 20 år tillbaka har vi i Sverige en samlad politik för att stärka våra nationella minoriteter och för att stödja våra nationella minoritetsspråk. Målet för den politiken är att ge dessa minoriteter skydd och stärka deras möjligheter till inflytande. Samtidigt ska vi se till att våra historiska minoritetsspråk kan hållas levande. Arbetet med minoritetsfrågor har under de senaste 20 åren visserligen rört sig framåt, men det finns mycket kvar att göra.

Det har identifierats brister, såsom otydliga uppdrag och svaga mandat för de myndigheter som är satta att följa upp arbetet med minoriteters rättigheter och även vad gäller att skydda minoritetsspråken som levande språk. Vi i Centerpartiet vill se att de ambitioner som sedan länge satts upp faktiskt efterlevs i praktiken, och för detta krävs ett systematiskt arbete som sker med både långsiktighet och uthållighet.

Fru talman! Ansvaret för att följa upp hur Sveriges minoritetspolitik genomförs ute i våra kommuner ligger på Länsstyrelsen i Stockholm tillsammans med Sametinget. Dessa myndigheter ska utbilda och informera i minoritetsfrågor, och de ska ge det stöd som kommuner och andra myndigheter behöver. Det är förstås viktigt att minoritetspolitiken samordnas, men för att den ska få genomslag i praktiken är det helt centralt att involvera civilsamhället.

Utan de idéburna organisationer som samlar minoriteterna och det arbete som dessa föreningar gör finns det risk för att det inte blir mycket till verkstad. Centerpartiet anser därför att dessa organisationer ska ges en avgörande betydelse för att vårda, värna och utveckla de nationella minoriteterna.

Fru talman! Welkumin að Övdalim! Jag får be om överseende hos de älvdalingar som kanske lyssnar på den här debatten, för uttalet är inte lätt. Det fick jag erfara när vi i konstitutionsutskottet för några dagar sedan besökte Älvdalen. Det är ett besök som många kollegor i utskottet glädjande nog har pratat sig varma för.

Det jag försökte uttala betyder "välkommen till Älvdalen", och vi kände oss varmt välkomna. Vi fick verkligen djupdyka i detta språk - för älvdalska är ett språk, inte bara en dialekt. Det är i alla fall jag övertygad om efter att ha blivit marinerad i älvdalska i dagarna två. Flera har vittnat om programmet där. Vi fick lyssna på folksånger på älvdalska, se en tecknad Pelle Svanslös som pratade älvdalska med elake Måns, höra sagoläsning för förskolebarn där Mamma Mu pratade älvdalska och till och med se en musikvideo inspelad i Älvdalen där ungdomarna körde epa och sjöng Eddie Meduza på älvdalska. Jag blev övertygad, och jag är definitivt inte ensam.

En rad språkexperter - vi fick lyssna till några av dem under de här dagarna - har funnit att älvdalskans struktur gör att det är fråga om ett eget språk. Älvdalskan utmärker sig bland annat genom ett äldre kasussystem - det försökte vi också nosa på under de här dagarna, men det var inte lätt att ta till sig - och genom att den bevarat olika ljud i uttalet. Jag gör inte som utskottskollegan Gudrun Brunegård och försöker uttala dessa ljud utan säger bara att det finns en del nasala vokaler som är intressanta.

Garantier för gruppers språkliga rättigheter ingår i de grundläggande mänskliga rättigheter som finns förankrade i FN:s konvention. I dag har barn med älvdalska som modersmål ingen rätt till skolundervisning vare sig på eller i älvdalska.

Vid vårt besök i Älvdalen såg vi hur barnens och ungdomarnas intresse för älvdalskan var stort. Det finns visserligen ett stipendium som motiverar dem till att plugga, men det var också många som fick undervisning på älvdalska efter ordinarie skoltid. Det var någon av ungdomarna som sa när de pratade inför oss i KU att det är lite coolt att prata älvdalska, och framför allt - vilket berörde mig - att det är en del av personens identitet. Att höra ungdomar formulera sig så träffar en i hjärtat.

Centerpartiet anser att det vore ett historiskt misstag om älvdalskan, Sveriges äldsta bevarade språk, skulle dö ut. Det arbete som görs av ideella krafter för att bevara språket, och som vi fick se under vårt besök, är en central framgångsfaktor. Men med ett officiellt erkännande av älvdalskan som eget språk skulle mer kunna göras. Därför vill vi i Centerpartiet att regeringen utreder möjligheterna att erkänna älvdalskan som minoritets eller landsdelsspråk i Sverige enligt Europarådets fördrag. Det är också därför jag yrkar bifall till reservation 11 under punkt 6.

Avslutningsvis, fru talman: Jag vet att vi här i kammaren pratar svenska men vill ändå, i strid med dessa förhållningsregler, försöka säga tjär tokk.

(TREDJE VICE TALMANNEN: Än så länge är det en dialekt.)

Fru talman! Jag står bakom Centerpartiets samtliga reservationer i detta betänkande, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation 7 under punkt 9.

Av 1 kap. 2 § regeringsformen framgår att den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. Detta är och måste vara en självklarhet i det demokratiska Sverige. Denna respekt och frihet ska omfatta alla människor oavsett bakgrund, hudfärg, ålder, kön eller härkomst. Därför är det viktigt att lyssna när vi uppmärksammas på att det finns människor i Sverige vars frihet och värdighet begränsas av rasism, antisemitism och islamofobi.

Enligt statistik från Brottsförebyggande rådet har hatbrott med främlingsfientliga eller rasistiska motiv konsekvent ökat under de senaste tio åren. Det är dystra siffror som visar på en utveckling i samhället som vi måste bryta. Vi kan inte och får inte acceptera att människor i vårt land begränsas av fördomar och diskriminering. Vi måste stå upp för varje enskild människas rätt till frihet och möjlighet att göra det mesta av sin förmåga och sina drömmar. Det är grundläggande och avgörande för att bygga ett samhälle starkt.

Fru talman! När vi ser denna högst bekymmersamma utveckling är det angeläget att vi gör allt vi kan för att skydda de grupper i samhället som är mest utsatta. När diskrimineringslagen infördes diskuterades möjligheten att på sikt utreda ett generellt och mer heltäckande diskrimineringsförbud. Centerpartiet anser att det bör göras en översyn av grundlagens diskrimineringsförbud och att detta förbud bör utökas för att motsvara de diskrimineringsgrunder som anges i diskrimineringslagen. Det innebär att även könsöverskridande identitet eller uttryck, funktionsnedsättning och ålder skulle innefattas av grundlagsskyddet.

Det är en helt grundläggande rättighet i en liberal demokrati att få vara eller bli den människa man är. Det finns människor som inte identifierar sig som vare sig man eller kvinna. Och det finns all anledning att ta denna för enskilda personer mycket viktiga identitetsfråga på stort allvar. Därför anser vi i Centerpartiet att det är dags att utreda ett införande av ett tredje juridiskt kön.

Fru talman! Om vi blickar utåt, utanför Sveriges gränser, ser vi tyvärr en utveckling som oroar. I flera länder har auktoritära krafter de senaste åren försvagat och i vissa fall avvecklat demokratiska och rättsstatliga institutioner. I till exempel Ungern och Polen har politiska partier vunnit makten via legitima val för att sedan montera ned den liberala demokratin inifrån. Här har politikerna begränsat oppositionens inflytande, kraftigt beskurit den akademiska friheten och inskränkt press- och yttrandefriheten.

Sveriges liberala demokrati står stark, men vi måste ständigt värna den och våra demokratiska och rättsstatliga institutioner. Det är värt att påminna sig om detta. Där har faktiskt vi ledamöter i konstitutionsutskottet en särskilt viktig roll. I vårt utskott hamnar ju dessa frågor, förslag som berör våra grundlagar, och ytterst frågorna om våra fri- och rättigheter.

Häromåret inrättades en ny myndighet: Institutet för mänskliga rättigheter. Institutet arbetar för att säkerställa de mänskliga rättigheterna i Sverige med utgångspunkt i våra grundlagar, Europakonventionen och andra internationella åtaganden. Häromdagen besökte ledningen för denna myndighet oss i konstitutionsutskottet. De underströk då vikten av att de får fortsätta med sitt arbete. Jag kan inte annat än hålla med och utgår från att myndigheten, när vi nu fått den på plats, ska få möjlighet att utveckla sitt arbete. Jag ser fram emot att vi i KU under de närmaste åren återkommande får besök av myndighetens företrädare och får ta del av deras rapporter om hur arbetet hos dem utvecklas.

Fru talman! När vi i KU står här och debatterar - just nu betänkandet Fri- och rättigheter m.m. - kanske det för en utomstående inte alltid ter sig så spännande. Vi brukar inte polemisera i den utsträckning som sker i andra utskottsdebatter. Vi brukar inte frossa i tillspetsade argument där saklighet kan få ge vika för det enkla, det känslomässigt tilltalande och det populistiska. Men just detta, menar jag, är faktiskt särskilt värdefullt just nu, i tider där fräcka uttalanden, snabba utspel och polariserat debattklimat riskerar att undergräva tilltron till politiken och därmed också till vår demokrati.

Jag vill framhålla ett uttalande som chefen för Säkerhetspolisen gjorde när hon besökte oss i KU häromveckan för att berätta om det säkerhetspolitiska läget, som ju är bekymmersamt med flera hotbilder mot Sverige och mot vår demokrati. Hon underströk då att ord har betydelse. Det vill jag också understryka. Vilka ord vi använder oss av i politiken har betydelse. Vilka ord vi väljer i den här talarstolen spelar roll.

Fru talman! I september förra året var det återigen dags för svenska folket att lägga sin röst på ett av alla partier som denna gång fanns att välja på i kommunval, regionval och riksdagsval. Många partier, och därmed många olika valsedlar, fanns att välja bland för den som bestämde sig för att gå och rösta.

Det var många som valde att rösta i valet i höstas. Närmare bestämt lade drygt 80 procent av alla röstberättigade i landet sin röst på ett parti i kommunvalet, och ungefär lika många gjorde det i regionvalet. Drygt 84 procent gjorde så i riksdagsvalet, vilket är en hög siffra vid en internationell jämförelse. Det var dock en minskning med hela 3 procentenheter från föregående riksdagsval, alltså jämfört med 2018. Med valet 2022 bröts därmed tyvärr en positiv trend som hade varat de senaste 20 åren. Under den perioden hade valdeltagandet i riksdagsvalet faktiskt gått upp från en bottennotering på 80,1 procent år 2002.

Fru talman! Alla här i kammaren är nog överens om att en tydlig nedgång i valdeltagandet, i och med förra höstens val, inte är bra. Ett högt valdeltagande är en viktig del i en livskraftig demokrati - förutsatt att de röstande verkligen har ett fritt val, vill säga. Där tillhör ju vi svenskar de lyckligt lottade i världen. Vi har faktiskt möjligheten att fritt lägga vår röst på det eller de partier som vi vill ge makt och inflytande.

Rent praktiskt gäller också att det ska vara lätt att göra rätt. Själva valsystemet måste vara robust, och den som går till valurnorna måste förstå hur man ska gå till väga när man väl är på plats. Väljaren ska vara trygg i att den röst som väljaren vill lägga hamnar där den ska.

Var det så i höstens val? Nja, många av oss som var politiskt aktiva och stod utanför vallokaler på själva valdagen, den 11 september, kunde med egna ögon notera att det inte såg ut riktigt som det brukade, vilket många av mina kollegor i konstitutionsutskottet har varit inne på. Köerna var långa - de ringlade sig betydligt längre än tidigare. Det berodde främst på att nya regler hade införts för att stärka skyddet av valhemligheten. Detta medförde stora logistiska utmaningar i vallokalerna och gjorde att proceduren inne i vallokalen tog längre tid för väljaren.

Att det fanns väljare som vände redan utanför vallokalen, vid anblicken av de långa köerna, är minst sagt bekymmersamt. Om det medförde ett lägre valdeltagande än tidigare måste vi på allvar höra varningsklockorna och göra något åt det.

Fru talman! Många av de problem som vi såg i valet 2022 har att göra med det system med valsedlar vi har i dag. För en förstagångsväljare som är helt obekant med detta system - med gula, blå och vita sedlar, sedlar med olika partibeteckningar och sedlar med och utan namn - kan det nog upplevas som en mindre djungel att kliva bakom skärmen för att plocka på sig rätt valsedlar samtidigt som kön bakom ringlar lång. Som sagt: Det ska vara lätt att göra rätt för den som vill rösta i allmänna val. Det här duger inte.

Som Valmyndigheten påpekar i sin rapport om erfarenheterna från i höstas: Om inte några åtgärder vidtas före nästa val år 2026 finns det risk att vi kommer att få se samma problem igen eller till och med att problemen blir ännu värre. I grunden är detta ett demokratiproblem, för valsystemet och rätten att delta i fria, hemliga och direkta val är, återigen, en viktig del av en stark demokrati. Därför är det viktigt att värna såväl valsystemets integritet som dess robusthet.

Som Valmyndigheten påpekar i sin erfarenhetsrapport skulle det gå att förändra valsedelssystemet i grunden redan till 2026 om en utredning om detta tillsätts omgående med uppdraget att leverera ett förslag före 2023 års slut.

Centerpartiet delar den uppfattningen. Det finns ingen tid att spilla här. Vi har inte tid att vänta. En utredning måste tillsättas omgående med uppdrag att se över hur ett nytt valsedelssystem kan utformas.

Jag yrkar bifall till reservation 4 under punkt 9.

Herr talman! Jag står bakom Centerpartiets samtliga reservationer i detta betänkande men väljer för tids vinnande att yrka bifall endast till reservation 17 under punkt 14.

Den liberala demokratin, rättsstatens principer, respekten för grundläggande mänskliga fri- och rättigheter är själva kärnan i det som dagens debatt här i kammaren handlar om - hur dessa värden värnas och hur de kan stärkas här hemma i Sverige men även inom ramen för vårt samarbete i Europeiska unionen. Dessa värden kan nämligen aldrig tas för givna, som flera av dagens talare har varit inne på. Detta är nog många av oss mer medvetna om i dag än på länge efter att under mer än ett års tid på avstånd ha sett ett land i vår närhet bli utsatt för ett annat lands maktfullkomliga anspråk och angrepp. Jag syftar förstås på Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina - som många talare var inne på och var starkt berörda av när denna debatt hölls för något år sedan - och på Putins blodbesudlade händer som fram till för inte alltför länge sedan skakades av många av västvärldens ledare i tron på att ett handslag var ett handslag och att det som man tog i hand på innebar ömsesidig respekt.

Men nej, det senaste året har visat hur en auktoritär stat, Ryssland, där makt, tillgångar och inflytande samlats i en mycket snäv krets, utgör ett hot inte bara för landets egen befolkning utan även för andra människor och stater. Och tyvärr är Rysslands krig mot Ukraina och Putins maktfullkomliga agerande gentemot landets egna invånare inte den enda plats här i världen där vi det senaste året sett en tillbakagång av demokratin och dess institutioner. Som den senaste årsrapporten från V-Dem Institute visar utvecklas allt fler länder i världen i "fel" riktning, i mer auktoritär riktning i stället för i mer demokratisk riktning. Och en allt större andel av världens befolkning lever i dag i icke-demokratier.

Herr talman! Att jag kan stå här i denna talarstol i dag och fritt kritisera såväl andra stater som den egna makten är verkligen inte alla förunnat. Men bara för att jag och ni andra här har denna möjlighet vill jag verkligen betona vikten av att vi alla är uppmärksamma på och agerar när vi ser förskjutningar även här hemma - förskjutningar i värderingar gällande allas lika rätt och värde. Det kan till exempel röra en tolvårig pojke i Skåne som säljer majblommor, och det med framgång. Det är en riktig framgångssaga att se hur hans engagemang hjälper både honom och andra utsatta barn. Men på grund av hur denna pojke ser ut och hans ursprung utsätts han för hat och hot. Detta är förstås oacceptabelt. Och det visar på förskjutningar i grundläggande värderingar och på hur vi ser på andra människor, och dessa förskjutningar är vi alla skyldiga att reagera mot för att värna individens fri- och rättigheter och för att värna alla människors lika värde.

Herr talman! Tyvärr har vi under senare år sett en tillbakagång av demokratin även inom EU hos flera av EU:s medlemsstater. Vi har sett hur auktoritära partier har flyttat fram sina positioner. Vi har sett hur den politiska makten i allt större utsträckning velat kontrollera det fria ordet genom kontroll över medier och över akademin. I Ungern och Polen har vi sett hur politiken tagit ett allt större grepp om den dömande makten, dess sammansättning, befogenheter och funktion. Och utan oberoende domstolar, utan fria medier och utan fri forskning har vi inte längre en demokrati i dess rätta mening.

Under senare har EU-samarbetet satts på prov av pandemi, av energikris och av krig i närområdet. Men samarbetet har visat sig stå pall även när det blåser hårt. En stor anledning till det är att EU-samarbetet bygger på gemensamma, grundläggande värden. I dem ingår att värna rättsstatens principer. Men dessa värden är inte för evigt givna utan måste fortlöpande försvaras. Därför måste det få konsekvenser för dem som gör avsteg från dessa grundläggande värden, medlemsländer som träder tillbaka och som överger värden som vi grundar vårt samarbete på.

Det är naturligtvis ett steg i rätt riktning när EU har hållit inne betalningar, nu senast till Ungern när landet har uppvisat sådana tydliga brister i förhållande till rättsstatens principer. Men det görs inte tillräckligt på detta område. EU måste agera ännu tydligare. Så fort ett medlemsland bryter mot dessa principer ska det få kännbara konsekvenser.

Centerpartiet vill ha ett så kallat demokratilås på EU:s budget, så att EU stryper medel till medlemsstater som inte respekterar sina demokratiska och rättsstatliga åtaganden och som inte sätter stopp för offentlig korruption. Och om en medlemsstat trots ekonomiska sanktioner fortsätter att bryta mot dessa grundläggande principer ska andra åtgärder övervägas, till exempel att en medlemsstats beslutanderätt i EU begränsas.

Herr talman! Vi lever i en osäker tid och i en osäker omvärld, där vi bevisligen blir utsatta för aktioner från andra stater, illasinnade aktioner från stater som inte vill oss väl. Det kan exempelvis ske genom cyberattacker men även genom infiltration eller annan påverkan. Senast i går fick vi veta att ytterligare några ryska medborgare, ambassadpersonal, utvisas ur Sverige. Och det finns helt säkert goda skäl därtill, även om vi inte får veta exakt vilka. Men vi vet att Ryssland är ett av de länder som visar särskilt intresse för Sverige. Då är det viktigt att vi här och våra politiker i de olika partierna, demokratiskt valda av våra svenska väljare, ser till att bygga upp försvar mot infiltration och påverkan av främmande makt. För att säkerställa detta vill Centerpartiet att regeringen tillsätter en utredning som rekommenderar lagstiftning och andra reformer för att göra de politiska partierna mer motståndskraftiga mot yttre hot.

Fru talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservation 2.

En fri press är en förutsättning för en vital demokrati. Historiskt sett kan vi se att ett samhälle där fri press frodats har lett till ett ökat inflytande för samtliga medborgare, inte bara dem med ekonomisk eller politisk makt. Det har också lett till större möjligheter att hålla makthavare ansvariga för sina förehavanden - tvärtemot vad som går att bevittna i ett auktoritärt samhälle, där maktinnehavet är det överordnade målet. I sådana stater ser regimen ofta till att tysta maktens granskare genom trakasserier eller genom mer eller mindre öppna hot.

Oberoende journalister tillika granskare av makten tillhör de första offren för en regim som är på väg mot ett auktoritärt styre. Många är de namn som skulle kunna nämnas här, personer som värnat det fria ordet och som offrat sin frihet, ibland till och med fått sätta livet till, för att de stått upp för denna yttrandefrihet. Men min talartid tillåter inte att jag lyfter fram mer än ett par av dem.

En av de tappra jag lyssnade på i förra veckan vid Svenska Akademiens heldagsseminarium om demokrati och yttrandefrihet var Yirgalem Fisseha Mebrahtu från Eritrea, en kvinna som suttit fängslad i sex år i Eritrea, utan föregående rättsprocess, av en auktoritär regim som velat tysta henne när hon stått upp för det fria ordet.

En annan kvinna och journalist som brann för det fria ordet var Anna Politkovskaja. Hon var tidigt ute och varnade för Vladimir Putin och hans auktoritära metoder och anspråk. Efter att hon hade mottagit flera allvarliga hot hittades hon i oktober 2006 ihjälskjuten i sin trappuppgång i centrala Moskva.

Fru talman! Vi lever inte i Putins Ryssland - tack och lov. Men tyvärr är inte heller journalister som verkar i Sverige fredade från trakasserier och direkta hot. Det har flera av mina kollegor i konstitutionsutskottet varit inne på. Centerpartiet anser att det här är en grupp som är oerhört viktig att skydda och värna så att de mäktar med att fullgöra sitt viktiga uppdrag. Därför menar vi att den gruppen behöver ett stärkt skydd. Vi välkomnar att regeringen har remitterat det betänkande som presenterades förra våren i vilket det föreslås en särskild straffskärpningsgrund för brott som riktar sig mot journalister i deras yrkesutövning.

Centerpartiet vill också stärka kapaciteten hos de enheter inom polisen som arbetar med demokratifrågor. Vi vill ge Brottsförebyggande rådet ett tydligare uppdrag att utbilda och stötta arbetsgivare, fackföreningar och personer som arbetar inom medier i hur de bör hantera och anmäla hot och trakasserier. Vi vill även att brottsofferjourerna får ett ökat stöd för sitt viktiga arbete med att stötta utsatta journalister. Dessutom vill vi införa ett offentligt stöd, likt det som finns för trossamfund, som nyhetsredaktioner och andra kan använda sig av för att investera i säkerhetsåtgärder, alltifrån investeringar i fysisk säkerhet till säkerhetsutbildningar och it-säkerhet. Det är inte minst viktigt för små företag som saknar de stora mediehusens resurser och kunskap på området.

Fru talman! Pressen och medierna kallas med fog för den tredje statsmakten. De utgör en av de viktigaste institutionerna i en stark liberal demokrati eftersom en sådan kräver medier som granskar makten, informerar medborgarna och belyser samhällsproblem. För att den tredje statsmakten ska lyckas med sitt uppdrag fullt ut krävs att medierna är verksamma i hela landet, från norr till söder, från den lilla kommunen i Norrlands inland till det folktäta Stockholms innerstad.

Centerpartiet ser allvarligt på de vita fläckar i bevakningen som uppstått till följd av nedläggningar och nedskärningar inom lokalmedier på framför allt mindre orter. Adekvata åtgärder för att säkerställa tillgången till allsidig och oberoende nyhetsbevakning och opinionsbildning i hela landet är helt nödvändiga eftersom det fortsätter ske stora och snabba förändringar inom medieområdet, och vi måste se till att alla medborgare, oavsett var i landet man bor, har tillgång till allsidig och oberoende nyhetsbevakning och opinionsbildning. Vi måste se till att områden i landet där nyhetsbevakning saknas helt eller där det inte finns daglig bevakning får detta.

Mediestödsutredningen, som tillsattes hösten 2021, lämnade förra sommaren sitt förslag i en promemoria. Förslaget har varit ute på remiss och bereds för närvarande i Regeringskansliet. En proposition förväntas till sommaren.

Centerpartiet kommer att följa det här arbetet noggrant och se vilka förslag som läggs fram och även fortsättningsvis verka för en mediepolitik som möjliggör en livskraftig press i hela landet.

Fru talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till reservation 2.

Vi lever just nu i en tid som ter sig mycket osäker på flera olika sätt. Det finns flera hotbilder mot vårt land. Det finns hot utifrån, från främmande makt, men även hot inom landet, mot tryggheten i människors vardag, i form av en grov organiserad brottslighet som på senare år tyvärr tagit kliv framåt.

I sådana oroliga tider behöver vi vidta flera kraftfulla åtgärder för att öka vår säkerhet och vår trygghet. Men när sådana åtgärder diskuteras är det angeläget att ha i åtanke vad som ligger i den andra vågskålen. När vi diskuterar behov av mer övervakning och kontroll för att få bukt med grov brottslighet måste samtidigt behoven av integritet, frihet och öppenhet beaktas. Denna balans är, som den moderata ledamoten inledningsvis var inne på, viktig och svår, och vi måste göra politiska ställningstaganden kring detta.

Offentlighetsprincipen är en av hörnstenarna i vårt demokratiska statsskick - att enskilda, opinionsbildare och granskande journalister inte bara kan begära ut utan även har rätt att få ut allmänna handlingar. Den rättigheten gör att medborgare kan få insyn i den offentliga maktutövningen och kan kontrollera hur makten utövas. Denna offentlighetsprincip brukar vi svenskar lyfta fram med stolthet och det med rätta, för den lägger grunden för en fri åsiktsbildning och en fri debatt i många olika samhällsfrågor.

Principen får bara begränsas om det finns motstående intressen och behovet av att skydda vissa uppgifter väger tyngre. Bara om uppgifter anses så skyddsvärda att de kräver sekretess får intresset av allmänhetens rätt till insyn ge vika. Detta ämne debatterade vi här i KU så sent som i januari i år när vi behandlade propositionen från regeringen om elstöd och det som regeringen valde att göra, nämligen sekretessbelägga uppgifter om elstödet. Detta var något vi i Centerpartiet vände oss emot.

Fru talman! Offentlighetsprincipen är som sagt viktig, liksom behovet av att skydda känsliga uppgifter. Men faktum är att dagens lagstiftning många gånger hindrar myndigheter från att arbeta effektivt i exempelvis brottsförebyggande och brottsbekämpande syfte, som den socialdemokratiska ledamoten var inne på, grundat på erfarenheter från sitt arbete som lärare. Lagstiftningen tillåter nämligen inte myndigheter att dela relevant information med varandra. Dagens lagstiftning är helt enkelt inte anpassad efter dagens förhållanden.

Som jag sa nyss gäller normalt sett en långtgående insyn för varje medborgare, som har rätt att ta del av uppgifter från olika myndigheter. Däremot gäller ibland närmast motsatsen för myndigheterna själva, som många gånger har högst begränsade möjligheter att ta del av varandras information. Detta är inte alls ändamålsenligt. Därför är vi i Centerpartiet för ett större informationsutbyte mellan myndigheter, inte minst för att det behövs för att kunna bekämpa den grova brottslighet vi ser i dag.

Ökat informationsutbyte mellan myndigheter och utvecklingen på teknik- och informationsområdet aktualiserar samtidigt frågan om integritet. Integritetskänslig information måste hanteras rättssäkert och med respekt för den enskildes rätt till privatliv. Det är inte alltid en lätt uppgift att slå vakt om den enskildes rättssäkerhet och integritet och samtidigt värna säkerhet och motverka hot och brott. Vi i Centerpartiet anser att det bör tillsättas en utredning som tittar på frågan om hur vi kan göra en ändamålsenlig avvägning mellan intressena när det gäller brottsbekämpning, informationshantering och integritet, för att på så sätt skapa ett regelverk som är anpassat efter dagens förhållanden och samtidigt är rättssäkert.

Fru talman! Den teknologiska utvecklingen har inneburit genomgripande förändringar i vårt samhälle och medfört att det på rätt enkla sätt går att kartlägga de flesta av oss genom de digitala spår vi dagligen lämnar efter oss. Den vänsterpartistiska ledamoten Jessica Wetterling pratade mycket om detta. Vi delar nämligen frikostigt med oss av information om våra göranden och låtanden. Det gör vi genom att dagligen använda olika appar, som får del av högst personlig information om våra rutiner, och genom att, när vi betalar för olika tjänster, använda kontokort som vi drar i tunnelbanespärren, i kvarterets Icabutik eller på Systembolaget. Det går då att spåra var vi är och vad vi gör. Dessa digitala spår samlas många gånger in av privata företag.

Det är, menar jag liksom min vänsterpartistiska kollega i KU, angeläget att vi ökar medvetenheten om detta. Hur många av oss läser noggrant de inte sällan omfattande användarvillkor som vi ska godkänna för att använda en app eller gå in på någon sajt?

Fru talman! Slutligen tänkte jag nämna en nyhet som nyss dök upp. Jag tycker att den är intressant när vi i dag pratar om personlig integritet. Jag såg nämligen att Integritetsskyddsmyndigheten nu ska granska Moderaternas behandling av personuppgifter inför valet och har inlett ett tillsynsärende med anledning av detta. Moderaterna samlade in personuppgifter och skickade sedan personliga hälsningar till enskilda. Det kom tydligen videohälsningar till privata telefoner, fick jag höra i min bekantskapskrets, direkt från Ulf med förnamnstilltal. Jag nåddes inte av detta, tack och lov - jag skulle ha tyckt att det var lite påträngande att få ett sådant sms. Jag vet att det fanns de som tyckte att detta inte kändes helt bekvämt. Jag tycker i alla fall att det är intressant att Integritetsskyddsmyndigheten tittar på detta.