Malin Björk

Fru talman! Vi debatterar nu betänkandet Riksdagens arbetsformer, och jag vill inleda med att yrka bifall till reservation 3 under punkt 10. Jag vill samtidigt passa på att understryka att denna reservation kommer från en motion som faktiskt inte bara rör arbetet här i riksdagen, utan den rör arbetet i politiska församlingar på alla nivåer.

Vi som arbetar politiskt har en hel del regler att hålla oss till. Men efter ett val, när ett nytt styre utses, när majoritet och opposition bildas och när den politiska vardagen sedan tar vid, utgår en stor del av det politiska arbetet från praxis. Det gäller oavsett politisk nivå, såväl när arbetet sker på kommunal som på regional eller nationell nivå. Det innebär att vi såväl här i riksdagen som i kommuner och regioner runt om i landet delar upp ordförandeposter mellan oss och även fördelar andra former av inflytande mellan oss enligt oskrivna regler. Det sker oftast med respekt för de politiska motståndarna.

Att det mesta i det politiska livet bestäms genom praxis är på många sätt beundransvärt och ger en värdefull flexibilitet till våra demokratiska institutioner, men det finns också risker med att förlita sig för mycket på praxis. Efter valet i höstas har jag nåtts av oroande signaler från flera håll i landet. Det är signaler om att förtroendevalda som hamnat i oppositionsställning på kommunal eller regional nivå inte får möjlighet till den insyn som krävs för att verka aktivt och granskande i sin roll. Det är högst bekymmersamt, och man kan undra om det inte finns skäl att överväga om det regelverk som styr det politiska arbetet räcker till för att garantera sådant som en livskraftig opposition, något som ju i sin tur är en förutsättning för en livskraftig demokrati.

Vi i Centerpartiet tycker att det är hög tid att fundera över detta och se över regelverken. Vi vill att en parlamentarisk kommitté tittar på hur beslut fattas i riksdagen för att se hur praxis kan formaliseras och på så sätt genom lagstiftning skydda bland annat oppositionens roll. På liknande sätt vill vi se en utredning som i nära samråd med regioner och kommuner undersöker om behovet också finns på regional och lokal nivå, och hur det behovet ser ut, så att vi kan hitta lämpliga regelverk som man är tvungen att hålla sig till.

Fru talman! En annan sak jag önskar lyfta upp är det dagliga arbetet här i riksdagen och hur vi i praktiken utför det. Arbetet styrs av att vi riksdagsledamöter regelbundet sammanträder på plats i Stockholm, något som även Per-Arne Håkansson uppehöll sig vid. Men arbetet i den egna valkretsen, som för flera ligger långt härifrån, utgör en stor och viktig del av riksdagsuppdraget. I det arbetet fångar ledamoten upp frågor på hemmaplan för att kunna omvandla dem till frågor och förslag i riksdagen. En riksdagsledamot har en hel del förväntningar på sig hemifrån om att företräda valkretsens väljare och lyfta det lokala och regionala perspektivet.

Dialogen med medborgare i den egna valkretsen är en viktig del av riksdagsuppdraget, och den demokratiska legitimiteten för vårt valsystem bygger på att det finns ledamöter från hela landet och att de inte bara representerar sitt parti utan även sin landsända.

Under pandemin blev riksdagen tvungen att tänka om vad gäller hur arbetet i praktiken skulle utföras. Anpassningen till rådande omständigheter var ju inte unik för riksdagen utan gällde i många sektorer. Det pandemin visade var att det går att ha fler möten och utföra fler uppgifter på distans än vad vi nog tidigare hade föreställt oss.

Om det gavs större möjligheter att få utföra mer av sitt riksdagsuppdrag på distans skulle detta uppmuntra och underlätta för fler att söka sig till uppdraget. Man behöver kunna kombinera det liv man har på hemorten och de förväntningar man har därifrån med det arbete som ska utföras på plats här i Stockholm. Vi i Centerpartiet vill därför att det görs en översyn av riksdagens arbetssätt för att se hur man kan förbättra möjligheterna för det.

Herr talman! Att skydda Europeiska unionens grundläggande värden, däribland rättsstatsprincipen, är något helt centralt i det europeiska projekt som EU utgör. Ja, dessa värden utgör faktiskt själva kärnan i EU-samarbetet.

Det är därför mycket välkommet att vi sedan några år tillbaka kan ta del av en årlig granskning av hur det står till på rättsstatsområdet i samtliga EU-länder, och det är den rapporten som vi debatterar här just nu.

EU:s grundläggande värden finns uttryckta i de så kallade Köpenhamnskriterierna. Några av dessa formuleringar tål att påminnas om, och jag väljer därför att citera dem: "Unionen ska bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter. Dessa värden ska vara gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män."

Herr talman! Det är oerhört viktigt att vi påminner oss om dessa värderingar och att vi ser till att värna dem. Det jag nyss citerade får aldrig bli tomma ord. Därför är det nödvändigt med sanktionsmekanismer som träder in för den medlemsstat som inte lever upp till kriterierna, och det är bra att vi har sådana på plats inom EU. Vi måste också se till att EU använder sig av detta så kallade demokratilås, alltså den rättsstatsmekanism som gör det möjligt att stoppa utbetalningar av EU-medel till länder som inte respekterar rättsstatsprinciperna fullt ut, för att på så sätt markera mot de länder som inte lever upp till kraven.

Tyvärr har vi ju under de senaste åren sett en del oroväckande tendenser, minst sagt, i flera EU-länder. På vissa håll har vi sett hur domstolars självständighet har kringskurits. Vi har också sett medier som inte tillåts att verka helt oberoende, trots att fria medier är en förutsättning för en livskraftig demokrati. Denna utveckling har varit tydligast i Viktor Orbáns Ungern, vilket under det gångna året har gett konsekvenser för landet då EU har hållit inne medel till Ungern därför att landet faktiskt inte lever upp till kraven på en fullgod rättsstat.

Det är bra att vi sätter press på och kräver konkreta åtgärder av medlemsländer där den årliga granskningen visar på brister. Det arbetet måste fortsätta.

Herr talman! Vi pratar en hel del om länder som har varit sämst i klassen på detta område, men låt oss inte heller blunda för det som finns att kritisera på hemmaplan. Vi ligger bra till på många områden, till exempel vad gäller länder med minst korruption - vi hamnar ofta högt på Transparency Internationals årliga lista, där korruption mäts. Förra året tappade vi dock ett par placeringar och fick lägre poäng än våra skandinaviska grannländer.

Här i kammaren har vi den senaste månaden haft två särskilda debatter på temat korruption och otillbörlig påverkan på demokratiska institutioner. Jag tycker att det är bra att vi lyfter upp dessa frågor. Som framkommit i dessa debatter finns det definitivt saker att förbättra på det här området.

Vi i konstitutionsutskottet uttalar oss i enighet i detta betänkande om 2022 års rapport om rättsstatsprincipen. Vi passar på att särskilt understryka betydelsen av att förebygga och motverka korruption och otillåten påverkan, som Jessica Wetterling var inne på. Det är bra och viktigt att vi gör det. Att medborgarna har ett högt förtroende för de politiska processerna, de beslutande organen och den offentliga förvaltningen är nämligen helt centralt för demokratin.

Jag tycker att det är bra att vi i KU uttalar oss i enighet. Jag tycker också att det är glädjande att sju partier är representerade här i dag när vi debatterar rapporten om rättsstatens principer. Jag måste dock säga att jag är förvånad över att ett av partierna - det näst största partiet i riksdagen - inte är här i dag. Det partiets ledamöter har varit med och skrivit fram detta i enighet i KU. Jag tycker att rättsstatens principer är en så viktig fråga att alla partier som är representerade i Sveriges riksdag borde stå här och prata om detta. Jag beklagar att så inte är fallet och att Sverigedemokraterna lyser med sin frånvaro i dag.

Herr talman! Jag välkomnar en fördjupad dialog med kommissionen för att utveckla och bibehålla en liberal demokratiordning byggd på solida grundlagar och institutioner. I detta arbete är den årliga rapporten om rättsstatsprincipen viktig. Den här granskningen kan och ska bidra till att öka respekten för rättsstaten inom hela EU. Den kan även peka på svagheter i de olika länderna, vilket kan bidra till att utveckla EU-projektet i rätt riktning.

Herr talman! Tack, statsministern, för svaret!

Jag vill haka fast vid detta med kompetensförsörjning, som är en fråga där många företagare gav uttryck för att de på allvar är oroade över hur det ska gå. De ser en fara för att deras företag helt enkelt inte kommer att kunna klara av konkurrensen med anledning av att de inte kan få tillräckligt med kompetens.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 23-24 mars

En annan fråga kopplat till detta är säsongsarbetskraftsinvandringen, som i Sverige regleras genom ett EU-direktiv. När det är reglering på EUnivå finns det begränsade möjligheter för Sverige att göra förändringar på nationell lagstiftningsnivå. Trots detta har regeringen aviserat att man vill se över lönekravet för säsongsarbetskraftsinvandrare. Vad vill regeringen åstadkomma med detta?

Är det regeringens uppfattning att på sikt driva på för förändringar av direktivet som skulle innebära att möjligheten att arbeta som säsongsanställd i EU begränsas?

Herr talman! Det är positivt att så mycket utrymme på rådsmötet ägnades åt hur konkurrenskraften ska säkerställas i Europa och inom EU. Det är positivt, som statsministern nämnde, att det finns skrivningar i slutsatserna om att vi ska åstadkomma mindre regelkrångel och färre återrapporteringskrav.

Det finns också ett par frågetecken som jag skulle vilja ha hjälp med att räta ut. Ett av dem är det förslag som finns från EU om att möta IRA från USA genom Net-Zero Industry Act. Statsministern fick en fråga från vår sida inför EU-toppmötet om detta och svarade då att man inte riktigt var klar med analysen av förslaget.

Det finns positiva saker i paketet, men det finns också några delar som är mer problematiska, nämligen att sätta upp mål om marknadsandelar för specifika sektorer. Jag skulle vilja veta lite mer om hur diskussionerna om detta gick och vad regeringens inriktning är i dessa delar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 23-24 mars

En annan sak som slås fast i rådsslutsatserna är att ett viktigt område att jobba med är kompetensförsörjning. Det finns stora utmaningar när det gäller kompetensbrist och svårigheter för företagen att fylla sina vakanser. Detta gäller i högsta grad i Sverige, där näringar över hela landet skriker efter kompetens på alla nivåer. Detta fick jag bekräftat när jag var på Svenskt Näringslivs företagardagar häromveckan. Där var många överens om att vi måste få till snabba och enkla processer för att kunna kompetensförsörja.

Hur ser statsministern på denna fråga, och hur kommer det sig att regeringen lägger fram förslag som gör det omöjligt för svenska företag att anställa arbetskraftsinvandrare med rätt kompetens?

Herr talman! Som jag sa inledningsvis spänner ämnet för dagens debatt över ett brett fält som innehåller många dimensioner. Det rör både offentliga och privata aktörer. Det rör infiltration, hot, trakasserier och andra typer av otillbörlig påverkan.

Gudrun Nordborg lyfte fram något som jag också vill understryka behovet av, nämligen en förändring av våra sekretessregler. För att de myndigheter som tillsammans arbetar mot denna typ av brottslighet ska kunna arbeta effektivt måste de kunna dela information på ett betydligt bättre sätt än i dag. Detta behöver ske skyndsamt, för de tolv berörda myndigheterna säger i sin gemensamma rapport att infiltration utgör ett stort hot. Jag ser därför fram emot att höra vad justitieministern tänker göra på detta område.

Vi behöver även utarbeta kontrollsystem på alla nivåer. När kommuner delar ut bidrag eller arbetar mot denna typ av infiltration måste de ha rutiner. Vi behöver samverka över kommungränser, exempelvis genom SKR, för att hitta effektiva metoder. Södertälje kommun var tidig med att jobba mer strukturerat mot denna typ av brottslighet, och jag tycker att man kan titta på det som exempel.

Det är också viktigt att vi agerar snabbt och tillsammans. Jag tror att vi alla som sitter här är överens om att detta är ett hot mot vår demokrati och att vi måste hitta effektiva åtgärder. Med beslutsamhet och fokus ska vi titta på vad som har effekt och sedan genomföra det.

Herr talman! Jag har ytterligare en fråga, och det gäller detta med tjänstemannaansvar. Jag vet att justitieministern och samarbetspartierna vill lyfta in det för att införa ytterligare straffrättsliga regleringar kring detta.

Det fanns en utredning som kom med sitt betänkande förra våren och som kom fram till att eventuella fördelar helt enkelt skulle vara mindre än de nackdelar som finns. Framför allt är det ju så att det krävs en hel del regelverk om man ska straffrättsligt reglera någonting och uppnå en rättssäkerhetsgaranti för dem som eventuellt skulle kunna begå tjänstefel. Jag vill alltså veta hur justitieministern tänker kring ett sådant regelverk för alla de myndighetsbeslutsfattare man egentligen pratar om i debatten. Vad skulle krävas, och hur tungrott skulle regelverket eventuellt bli?

Det är dessutom mycket som handlar om hot och våld eller trakasserier mot vissa tjänstemän som inte vågar fatta beslut. Skulle detta inte öka risken för att de inte vågar fatta beslut?

Herr talman! Jag välkomnar att det ska tillsättas en parlamentarisk kommitté och att vi ska titta brett på de frågor som handlar om hur offentlig förvaltning och politiska partier utsätts för yttre påverkan och hot. Det är positivt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om otillbörlig påverkan på demokratiska institutioner

Samtidigt har jag, som jag nämnde i mitt anförande, sett insiderfall i banker. Jag har ju jobbat på Ekobrottsmyndigheten. Jag citerar ur EBM:s lägesbild av den ekonomiska brottsligheten häromåret: "De flesta fallen av korruption och påverkan finns mot nyckelpersoner inom näringslivet." Det finns till exempel påverkan vid upphandling mot nyckelpersoner hos upphandlande bolag, och i samband med fastighetsaffärer har banktjänstemän och fastighetsmäklare medverkat till penningtvättsbrott.

Detta har jag sett själv, och jag undrar därför lite grann vad justitieministern ser att vi behöver göra när det gäller detta.

Herr talman! Dagens debatt handlar om otillbörlig påverkan, ett ämne som spänner över ett brett fält. Det inbegriper många olika typer av påverkan riktade mot en mängd olika aktörer men med det gemensamt att alla sådana påverkansoperationer, om de lyckas, undergräver tilliten mellan människor, mellan företag och mellan enskilda och det offentliga - en tillit som är helt grundläggande för att vårt öppna samhälle ska fungera och för att den demokrati vi lever i ska åtnjuta legitimitet. Därför är det angeläget att vi lyckas identifiera alla slags risker för otillbörlig påverkan, oavsett vilken skepnad den framträder i, och att vi hittar motmedel mot det gift som det faktiskt innebär när korruption fått fäste och kan sprida sig i samhällskroppen.

Herr talman! Otillbörlig påverkan kan exempelvis innebära att en socialsekreterare genom hot eller annat skräms att låta bli att besluta att ett barn ska omhändertas, trots att det finns goda grunder att fatta ett sådant beslut. Det kan innebära att en handläggare på Försäkringskassan gynnar en bekant genom att bevilja denne en viss förmån, trots att den sökande inte har rätt till den. Och det kan innebära att en bankanställd beviljar en person utan några som helst legala inkomster stora bostadslån, ett beslut som gör att svarta pengar tvättas vita.

Sådana här försök till otillåten påverkan och ren infiltration ser vi dessvärre alltmer av i takt med att den organiserade brottsligheten flyttar fram sina positioner. När jag arbetade som åklagare erfor jag själv hur sådana försök kan se ut. Det handlade om försök som riktades mot mig i min myndighetsutövning för att få mig att upphäva ingripande beslut, men i utredningar såg jag även insiderfall på storbanker, oegentligheter i offentligt beslutsfattande och advokater som läckte hemlig information.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om otillbörlig påverkan på demokratiska institutioner

Herr talman! Vi har i dag ett allvarligt problem med grov brottslighet i Sverige, och det är oerhört viktigt att trycka tillbaka den. Som åklagare har jag arbetat med ekonomisk brottslighet, och jag vill framhålla hur nära kopplad den våldsbrottslighet vi ser i dag är till den organiserade ekonomiska brottsligheten. I den ligger även incitament till infiltration och korruption. Som sagt - detta är ett gift, och vi måste snabbt injicera motgift för att stoppa spridningen av dess effekter.

Därför var det väldigt välkommet och inte en dag för tidigt när den förra regeringen i somras gav en utredning i uppdrag att se över vilka åtgärder som behövs för att motverka detta, i bred bemärkelse. För någon månad sedan kom den nya regeringen dock med beskedet att denna utredning läggs ned. Jag har tidigare hört olika argument för detta, och jag ser fram emot att höra mer om det från justitieministern, liksom om vad som kommer att ske mer konkret. Det är glädjande att justitieministern ser att det är viktigt med ett partiöverskridande samarbete i denna fråga.

Herr talman! Min fråga går till socialtjänstministern.

En 15-åring blev skjuten till döds här i Stockholm i helgen. En 17-åring åtalas nu för mord på ett gym här i stan. Flera omyndiga personer är häktade för grova brott runt om i landet. Den grova brottsligheten kryper allt längre ned i åldrarna, vad gäller både offer och förövare. Det är ett misslyckande att vuxenvärlden inte kan skydda våra barn från att utnyttjas och dras in i våldsspiraler som kan sluta i ond, bråd död.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

I Bris rapport Barns rättigheter i skottlinjen framhålls att det förebyggande arbetet är helt avgörande och att tidigare insatser bör prioriteras för att barn inte ska hamna i kriminalitet. Samtidigt kan vi vänta oss att många kommuner framöver kommer att ha ett tufft ekonomiskt läge.

Hur stora ekonomiska satsningar kan vi vänta oss från regeringen på statsrådets ansvarsområde framöver? Och när kommer de? Det brådskar att fånga upp de här unga om vi ska stoppa våldsvågen.

Fru talman! Våra myndigheter har makt gentemot enskilda. En myndighetsperson kan besluta om åtgärder som är högst ingripande för den enskilda. Och en myndighet kan komma fram till att du är eller inte är berättigad till en viss förmån, ibland efter hyfsat kort tid, emellanåt efter lång väntan. Hur våra myndigheter ska agera bygger på de lagar vi beslutar om i den här kammaren. Så följer då våra myndigheter de lagar som vi har klubbat igenom? När du som enskild individ kommer i kontakt med myndigheter, får du en lagenlig och i övrigt korrekt behandling? Att se till att så sker är vad Riksdagens ombudsmän, JO, har ögonen på.

Under senare år har vi världen över tyvärr sett en tydligt negativ utveckling, en utveckling där allt fler stater går i auktoritär riktning och där allt färre av oss i världens befolkning lever i en fullvärdig demokrati. I dessa tider kan inte värdet av att värna rättsstatens principer nog betonas, det vill säga att värna rättssäkerheten och den enskildes grundläggande fri och rättigheter.

I Sverige går vår historia med en ombudsman som ska utöva tillsyn över myndigheternas efterlevnad av lagarna långt tillbaka, närmare bestämt till år 1809, då vi var först i världen med att inrätta en justitieombudsman. Den traditionen kan vi med rätta vara stolta över. Och den traditionen är något vi alla bör se till att värna. Att värna JO som institution är att värna den enskildes grundläggande fri- och rättigheter - något som JO har i uppgift att vaka över. Det är en uppgift som i tider när det blåser auktoritära vindar blir alltmer angelägen.

Fru talman! Ämnet för dagens debatt är den ämbetsberättelse som JO varje år presenterar. Berättelsen innehåller bara en bråkdel av de beslut som JO fattat under året som gått. Under den tid jag har till förfogande i talarstolen har jag möjlighet att beröra bara en bråkdel av det som finns med i ämbetsberättelsen - det finns stoff för att prata i timtal - men jag väljer att ta upp några saker som oroar.

Det senaste året har allvarlig brottslighet legat högt upp på den politiska dagordningen. Allvarliga våldsbrott som sprängningar och skjutningar får stora rubriker i medierna, och polisens möjligheter att hantera situationen diskuteras. Att drivkraften i den organiserade brottsligheten stavas pengar är välkänt, och ofta nämns narkotikamarknaden som den viktigaste inkomstkällan. Men verkligheten är inte så endimensionell. Kartläggningar som gjorts visar att bedrägerier drar in lika mycket pengar till kriminella som narkotikaförsäljning. Därför är det högst bekymmersamt att JO konstaterar att förundersökningar om framför allt ekonomisk brottslighet har handläggningstider som ofta är oacceptabelt långa. I många fall finns det risk att brotten preskriberas innan utredningen är klar.

Att en avgörande inkomstkälla för den organiserade brottsligheten inte beivras är ett dåligt betyg för brottsbekämpande myndigheter. Om miljarder fortsätter att rulla rätt in i grov kriminalitet näst intill riskfritt och utan att det får några konsekvenser för den som begår sådant som storskaliga bedrägerier - mot äldre, till exempel - kan vi nog tyvärr räkna med fortsatt starka muskler för de kriminella, och då kan våldsspiralen fortsätta.

Fru talman! När vi pratar om brottslighet och vikten av att förebygga och beivra den allvarliga brottslighet vi ser i samhället i dag fokuserar vi ofta på polisen och dess resurser. Det är visserligen inte så förvånande - det är ju med polisens ingripande som arbetet att beivra brott vanligtvis inleds. Men för att beivra brott krävs inte bara poliser. Det krävs åklagare som kan åtala och domare som kan döma, och tyvärr är det alltför ofta så att staten pumpar in resurser i något av leden men inte tar ett helhetsgrepp om rättskedjan.

För egen del är jag just nu klart bekymrad över satsningar eller snarare avsaknad av satsningar på domstolsväsendet, för hos domstolarna är läget minst sagt ansträngt. Det hör jag själv från olika håll.

Det här konstaterar även JO i den senaste ämbetsberättelsen, där fokus bland annat legat på den grundlagsskyddade rättigheten att en rättegång ska genomföras inom skälig tid. Detta eftersom klagomålen som rör långa handläggningstider i domstolar blir allt fler. Allmänna domstolar får allt fler brottmål att handlägga och har svårt att hålla jämna steg med inflödet. Här finns tecken på att prövningen av mer komplexa mål har skjutits fram i tiden och att omloppstiderna - alltså från att målet kommer in till att det avslutas - blir längre, framför allt vid hovrätterna. Det här är inte godtagbart, konstaterar JO.

Under det öppna sammanträdet här i riksdagen i november, när vi i konstitutionsutskottet hade möjlighet att ställa frågor till ombudsmännen, uttalade sig JO Katarina Påhlsson om läget vid de allmänna domstolarna. Hon framhöll att trycket där är högt till följd av att antalet brottmål som kommer in dit har ökat, straffen har skärpts för många brott och gränsen för obligatorisk häktning har sänkts. Det här har lett till att de häktade målen blivit fler. De häktade målen är så kallade fristmål - de går före i kön och måste tas först. Men det finns ju många andra brottmål som också är högst angelägna att handlägga - särskilt för den som drabbats - såsom bedrägerier, misshandel och rattfylleri.

Om det tar för lång tid att handlägga ett mål går det ut över rättssäkerheten, konstaterade JO. Vittnen glömmer vad de har sett, och man får inte tag i människor som har flyttat. Med det stora tryck som ligger på landets allmänna domstolar i dag finns det absolut risk för rättsförluster, framhöll JO.

Det förekommer att domare vid allmän domstol sitter i förhandling fyra dagar i veckan. Det är förhandlingar som ska förberedas och förhandlingar som ska ledas, och sedan ska man ha överläggning och skriva dom. Att sitta och avgöra mål på löpande band - det säger sig självt att det går ut över rättssäkerheten. Ja, det utgör faktiskt ett direkt hot mot den. Så uttryckte sig JO, detta därför att en domares roll är att göra en grundlig genomlysning av ett mål. Det måste få ta tid att döma, att fatta ett avgörande beslut. Det måste finnas utrymme för reflektion och kritisk analys.

Mot den bakgrunden vill jag verkligen understryka hur viktigt det är att vi värnar domstolarnas resurser och möjligheter att avgöra mål på ett rättssäkert sätt.

Med detta vill jag tacka riksdagens ombudsmän för det arbete som utförts gångna år. Jag yrkar i enlighet med KU:s förslag att JO:s ämbetsberättelse läggs till handlingarna.

Herr talman! Vi debatterar här i dag betänkandet KU10 där konstitutionsutskottet granskar statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning. Det brukar kallas KU:s höstgranskning och görs årligen. Höstgranskningen röner inte alls lika stor uppmärksamhet som vårgranskningen, som bygger på de KU-anmälningar som kommit in under det gångna året och vars resultat dröjer ytterligare några månader.

Jag vill redan i dag passa på att lyfta fram en särskild fråga som är en av dem som granskats närmare under hösten. Jag tänker faktiskt enbart uppehålla mig vid den frågan, och det har flera andra också gjort. Det är en fråga som jag ser att vi i KU kan få anledning att beröra även när vi om några månader står här och debatterar vårgranskningen.

Det jag särskilt vill uppehålla mig vid i dag är hur regeringens ärenden bereds. Det stadgas i grundlagen, närmare bestämt i regeringsformen, att regeringen ska inhämta de upplysningar och yttranden som behövs från berörda myndigheter och kommuner och även från sammanslutningar och enskilda. Det kallas beredningskravet. Sedan är det upp till regeringen att bestämma om en utredning ska anförtros en kommitté, en särskild utredare eller en myndighet. Regeringen kan också besluta att utredningsarbetet ska bedrivas internt inom Regeringskansliet. Oavsett vilken form som väljs för en viss utredning ska det underlag som tas fram skickas på remiss för att inhämta upplysningar och yttranden.

Herr talman! Generellt kan konstateras att när promemorior tas fram inom Regeringskansliet, till skillnad från när en kommitté eller särskild utredare tillsätts, blir processen snabbare och det ansvariga departementet har en helt annan kontroll över underlaget som tas fram. Men när man väljer den formen, ofta för att på kort tid ta fram en promemoria, finns en risk för att den juridiska analysen blir ytlig. När sakkunniga eller experter inte är med under utredningen finns det risk att praktiska problem på det aktuella området inte belyses på ett allsidigt sätt.

När dessa underlag sedan går ut på remiss blir det därmed svårare för remissinstanserna att väga motstående argument mot varandra. Det här känns ju lite bekant, kanske för att vi nyligen debatterade ett lagförslag som hade tagits fram under brådska internt inom ett departement, nämligen lagförslaget om sekretess för elstöd.

Herr talman! Redan under den förra höstgranskningen, alltså hösten 2021, granskade KU remissväsendet och dess utveckling över tid. Det framkom då att en allt mindre andel av de underlag som remitterades var externt framtagna betänkanden från kommittéväsendet, samtidigt som det blivit allt vanligare att departement remitterade promemorior som utarbetats av tjänstemän inom Regeringskansliet.

KU fann att de remissunderlag som tagits fram inom Regeringskansliet i regel hade kortare svarstid och remitterades till färre instanser än de remissunderlag som utarbetats externt. I den här höstgranskningen fördjupas den bilden.

KU har i höst tittat på underlag som Regeringskansliet remitterat under en viss period för att se om det funnits några skillnader mellan departementen och om det skett några förändringar över tid. Särskilt intressant är att se vilka överväganden som kan ligga bakom valet av remissunderlag, alltså valet mellan att lägga uppdraget på en extern utredare eller att utreda internt, och vilka fördelar respektive nackdelar som kan finnas med dessa olika typer av remissunderlag. Det framgår klart av granskningen att remissunderlagen under den granskade perioden i allt större utsträckning tagits fram inom Regeringskansliet, alltså inte externt.

Det kan finnas fördelar för en regering att remittera interna promemorior. Utredningsarbetet kan då komma igång snabbt jämfört med om man skulle ta fram ett SOU-betänkande. När det är bråttom att få till en förändring på ett visst område kan ju det behövas. Samtidigt är utredningskapaciteten inom Regeringskansliet begränsad, och internt framtagna remissunderlag blir inte lika genomarbetade som till exempel betänkanden i SOU-serien. Dessutom saknar interna pm externa experter eller en bred representation av olika intressen. Med andra ord finns det risk att frågan inte blir allsidigt belyst.

Herr talman! Beredningskravet innebär att när ny lagstiftning ska föreslås ska frågan först beredas ordentligt och få en noggrann genomlysning av olika intressen av experter på området och av erfarna jurister som vakar över våra grundläggande rättigheter. Det kravet är något att värna, dels för att få fram en robust lagstiftning som är väl förankrad och tar olika intressen i beaktande, dels - inte minst - för att få fram rättssäkra förslag med väl grundade konstitutionella överväganden.

När hela KU i förra veckan besökte Riksdagens ombudsmän, JO, fick vi höra att JO före jul mottog ett remissunderlag som var framtaget internt inom Regeringskansliet under stor brådska. JO fick två timmar på sig att svara på remissen. Det räckte inte för att få fram ett genomarbetat förslag i det här fallet eftersom det rörde väldigt komplicerad lagstiftning. JO gör inga hastverk. De tar sina uppdrag på stort allvar. JO avstod alltså från att yttra sig. Det är ett färskt exempel på hur beredningsprocessen gått till på sistone.

Vi i KU tittar bland annat på hur grundlagarna följs - däribland beredningskravet. Det är, enligt mig, ett uppdrag som det finns anledning att ta på stort allvar.

Herr talman och Gudrun Brunegård! Jag delar den uppfattning som Gudrun Brunegård målar upp här. Det är redan i dag så att många av våra uppgifter är offentliga, och det kan kännas jobbigt. Men då undrar jag: Vad gör Kristdemokraterna, och vad gör Gudrun Brunegård för att se till att sådana uppgifter ska skyddas i större utsträckning?

Det jag tog upp här nyss är uppgifter som faktiskt inte behövs för att granska makten, alltså var jag bor eller vilken bil jag har. Det är sådana uppgifter som inte på något sätt behövs för att granska makten.

Det gäller däremot elstöden. Elstöden, som vi pratar om nu, är ett sätt som nuvarande regering har valt som metod för att fördela resurser till olika grupper på grund av de höga elpriser vi har i dag. Jag menar att det därför finns ett behov av att få insyn i detta för den enskilde medborgaren för att se om stöden träffar rätt, om de verkligen är effektiva och om de är fördelningspolitiskt rätt. Det kan till exempel gälla någon som vidtar energieffektiviserande åtgärder. Hur påverkar det? Jag menar att detta är en diskussion som vi måste ha.

Däremot kan man fundera över andra aspekter som i dag är offentliga. Men jag hör inte om något förslag från Gudrun Brunegård eller Kristdemokraterna om att sekretessbelägga uppgifter om den bil jag kör eller det hus jag bor i. Det är inte sådant vi pratar om att sekretessbelägga; det är ingenting som finns med här. Jag förstår därför inte riktigt den bild som målas upp här och vad Kristdemokraternas argument är i förhållande till den.

Herr talman! Tack, Gudrun Brunegård, för att du ställer upp och debatterar här i dag! Det uppskattas verkligen, och jag tycker att det är viktigt för att belysa sådana här viktiga lagändringar.

Jag tänker på det som Gudrun Brunegård sa för en stund sedan om att man genom att offentliggöra dessa uppgifter också skulle kunna kartlägga eller se människors levnadsvanor och livsstil. Jag måste säga att det förvånar mig. Redan i dag - oavsett elstöd eller inte - kan man om man vill veta någonting om till exempel en familj som bor i Danderyd slå upp vilka som bor på en adress. Man kan gå in på Google och se att det till exempel är en stor villa och att det kanske finns en pool i trädgården. Man kan också se hur många bilar familjen har och hur dyra bilarna är. Man kan ganska snabbt, menar jag, få en bra bild av hur familjen lever.

Man kan antagligen också ana ungefär hur mycket el familjen förbrukar, naturligtvis beroende på hur effektivt elen används. Men just den delen - hur effektivt familjen möjligtvis använder elen i den stora villan eller med de bilar de har - är en marginell del i hur familjen lever.

Jag undrar därför hur Gudrun Brunegård menar att just de här uppgifterna skulle bidra till att man kan kartlägga vad någon har för levnadsvanor och livsstil.

Herr talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till reservation 1.

Offentlighetsprincipen är en av hörnstenarna i vårt demokratiska statsskick - att enskilda, opinionsbildare och granskande journalister inte bara kan begära ut, utan även har rätt att få ut, allmänna handlingar. Den rättigheten gör att medborgare kan få insyn i den offentliga maktutövningen och kan kontrollera hur makten utövas. Denna offentlighetsprincip brukar vi svenskar ofta lyfta fram med stolthet, och det med rätta, för den lägger grunden för en fri åsiktsbildning och för en fri debatt i många olika samhällsfrågor.

En typisk sådan fråga som är värd att få insyn i och att debattera är hur staten fördelar medel. Det senaste året har ett hett samtalsämne varit elpriser, ett ämne som blivit allt hetare i takt med att temperaturen på utomhustermometern har sjunkit. När elpriserna har rusat i höjden och elkonsumtionen under höst och vinter ökat, har småföretagare sett lönsamheten gå i botten och husägare sina elräkningar mångdubblas. Och då måste staten gå in med stöd till dem som behöver det mest. Att effektiva stöd måste komma på plats snabbt har Centerpartiet framhållit länge, långt före valdagen.

Den lagstiftning vi diskuterar här i dag, att sekretess ska råda för uppgifter om elstöd, är inte på något sätt nödvändig för att hushåll och företag ska få del av statliga stöd - inte alls, och det är viktigt att poängtera. De pengar som vissa företag och privatpersoner blivit lovade i valrörelsen måste fram fort. Därför kan man inte annat än häpna över hur regeringen har valt att prioritera sina resurser på Regeringskansliet. Hos ansvarigt departement, det som leds av näringsminister Ebba Busch, har tjänstepersoner satts i arbete med att plocka fram ny lagstiftning som gör att medborgare, skattebetalare, inte ska få insyn i hur makten utövas i detta fall. Det är nämligen detta som lagförslaget vi diskuterar här innebär: att makten och hur den utövas, i form av fördelning av statens resurser, inte kommer att kunna granskas. Uppgifter om hur det av regeringen föreslagna elstödet kommer att fördelas kommer man inte att kunna få del av förrän om 20 år. Så länge anser regeringen att det är nödvändigt att sekretessbelägga sådana uppgifter - 20 år. Och nej, Riksrevisionens möjlighet till granskning kan inte ersätta rätten att få ut handlingar genom offentlighetsprincipen.

Herr talman! Offentlighetsprincipen är en grundlagsfäst princip som ger allmänheten rätt till insyn och som bara får begränsas om det finns motstående intressen där skyddsintresset väger tyngre. Bara om dessa motstående intressen är så pass skyddsvärda att uppgifterna kräver sekretess får allmänhetens intresse och rätt till insyn ge vika. Och varje gång som det övervägs att införa en ny sekretessbestämmelse i vår lagstiftning ska det ske en noggrann avvägning mellan de olika intressena.

Som sagt finns det helt klart ett starkt allmänt intresse av att kunna ta del av uppgifter om elförbrukning och stöd. Det krävs starka skyddsvärda intressen för att frångå offentlighetsprincipen, men sådana finns inte här. Regeringen har inte lyckats visa på det. Det här är uppenbart för den som läser lagförslaget och den som läser Lagrådets svidande kritik av förslaget.

För att uppgifter ska anses så skyddsvärda att de omfattas av sekretess krävs att de är känsliga, att de berörda skulle kunna skadas om uppgifterna lämnas ut. De uppgifter som nu föreslås bli sekretessbelagda rör hushållens elförbrukning och belopp som kan kopplas till denna förbrukning. Det är uppgifter som rör den enskildes ekonomi, på samma sätt som uppgifter om hur mycket jag tjänar är en uppgift om min ekonomi. Denna uppgift, vilken inkomst en person har, är fullt tillgänglig för var och en av oss. Uppgifter om en enskilds ekonomi är i regel inte av känsligt slag.

Inte heller gör den omständigheten att uppgifter om hur mycket el någon förbrukar vanligtvis bara är kända av elanvändaren och elleverantören att uppgiften skulle vara känslig. Det är heller inte särskilt ovanligt att den typen av uppgifter, alltså sådana som rör angelägenheter mellan enskilda, förvaras hos myndigheter och därmed blir allmän handling.

Uppgifter som kan ligga till grund för elstöd är alltså inte sådana som skiljer sig från andra uppgifter som förekommer hos myndigheter, och detta gör att det inte går att motivera ett särskilt sekretesskydd med hänvisning till att de vanligtvis bara förekommer mellan konsument och leverantör.

Regeringen har påstått att uppgifter som ska lämnas till Försäkringskassan och som ska ligga till grund för bedömningen av elstöd kan ge en bild av vanor, livsstil och ekonomi hos enskilda individer och grupper, men utan att närmare beskriva hur uppgifterna om förbrukningen och det utbetalda beloppet tillsammans kan ge en sådan bild. I dag är uppgifter om var du bor, vilken bil du kör, om du har bil, och vilka du bor tillsammans med fullt tillgängliga och offentliga. Dessa uppgifter säger nog mer om din livsstil och ekonomi än hur mycket el du gör av med. Det finns alltså inget skäl att sekretessbelägga uppgifterna av den anledningen heller.

De argument som presenterats för att frångå offentlighetsprincipen, att uppgifterna är så skyddsvärda att de ska omfattas av sekretess, håller helt enkelt inte sett till de avvägningar som ska göras för att frångå offentlighetsprincipen. Därför är förslaget dåligt.

Jag konstaterar att regeringen även vill att uppgifter om anläggnings-id ska omfattas av sekretess. Regeringen har i lagförslaget helt låtit bli att redovisa vilket skyddsvärde dessa uppgifter har, men för att frångå huvudregeln om offentlighet är det nödvändigt att väl motivera varför ett sekretessbeläggande ska ske. Sådana skäl saknas helt här, och därför bör regeringens förslag att införa sekretess för dessa uppgifter avslås.

Herr talman! Jag tycker att det är minst sagt beklagligt att flera partier som sagt sig stå bakom förslaget inte verkar vilja ställa sig i talarstolen här i dag och förklara för väljarna varför de vill genomföra förslaget. Vi har sett företrädare för Moderaterna ha ett replikskifte om detta i talarstolen, och det tackar jag för.

Jag såg nu på morgonen att även Kristdemokraterna hade anmält sig till talarlistan. Det hade de inte i går, och jag undrade då om Kristdemokraterna skulle komma och berätta hur de tänker. Det är positivt att de gör det. Men Liberalerna, som är ett parti som säger sig värna om grundläggande fri- och rättigheter, har inte anmält sig till denna debatt.

Regeringens samarbetsparti Sverigedemokraterna, som är ett stort parti här i riksdagen med tre gånger så många heltidsarvoderade ledamöter som mitt parti, Centerpartiet, tycks dock inte kunna skaka fram en enda av de 73 ledamöterna som kan förbereda ett anförande här i kammaren i dag. Det tycker jag är märkligt. Sverigedemokraterna brukar ju prata om att stå på den lilla människans sida mot makten och etablissemanget. För mig handlar detta om att medborgare ska få möjlighet att granska makten. Jag tolkar det som att man helt enkelt inte är beredd att stå upp för det beslut som man kommer att fatta.

(Applåder)

Herr talman! Jag fick inte riktigt klart för mig varför det inte ska gå att granska hur dessa elstöd ska fördelas. Det rör sig visserligen inte om skattemedel utan om andra typer av avgifter som kommer in till staten, men det är ju ändå ett statligt stöd.

Lars Engsund sa att det har gått fort. Den beredningsorganisation som finns inom Regeringskansliet har ju en begränsad kapacitet. Här har man pressat fram ett lagförslag som rör inskränkningar av offentlighetsprincipen, det vill säga sekretess. Det är en ingripande lagstiftning utifrån en grundläggande princip som finns stadgad i våra grundlagar.

Hur kommer det sig att man under dessa förhållanden, när företag och privatpersoner står och väntar på snabba beslut för att få del av stöden, lägger resurser på att utreda ett sådant här förslag, som är lagtekniskt komplicerat och som innebär avsteg från en grundläggande princip, i stället för att fokusera på att komma ut med stöden?

Herr talman! Jag har lyssnat på Lars Engsund och de argument som läggs fram för att vi enligt en del partier bör rösta igenom ett lagförslag som belägger vissa uppgifter gällande hur elstödet hanteras och betalas ut med sekretess.

I opposition har Moderaterna ofta varit starkt kritiska till det parti som under många år har haft makten, det vill säga Socialdemokraterna, vad gäller transparens, öppenhet och möjligheten att granska underlagen för de beslut som makten fattar. Man har varit skarpt kritisk till att begränsa insynen i beslutsprocesser och väldigt mån om att lyfta fram hur viktigt det är att kunna se hur skattebetalarnas pengar fördelas genom den budget som beslutas.

Vi är alla medvetna om att elpriserna har skjutit i höjden och att företag och enskilda är i stort behov av stöd. Detta kommer att kosta skattebetalarna stora summor, och därför är det viktigt att stöden blir träffsäkra. För att kunna granska detta krävs att journalister och opinionsbildare kan titta på hur stödet faktiskt fördelas. Vad är skälen till att just detta statliga stöd och hur det fördelas inte ska kunna granskas på det sätt som vi är vana vid att statens resurser och fördelningen av dem granskas enligt offentlighetsprincipen, Lars Engsund?

Fru talman! Den liberala demokratin är en fantastisk uppfinning. Med den har avgörande kliv framåt tagits genom historien - för individer och för samhällen. Ett samhälle som styrs av den liberala demokratins principer levererar samma rättvisa och samma friheter till alla. Den enskilda människan ges möjlighet att forma sitt eget liv, och medborgerliga rättigheter skyddar individen mot statligt förtryck och begränsar majoritetens makt över individen.

För att vaka över dessa fri- och rättigheter krävs en effektiv förvaltning, där respekt för olika minoriteter och för rättssäkerheten är helt central. En rad institutioner som är ämnade att säkerställa just detta återfinns inom utgiftsområde 1 Rikets styrelse, som vi behandlar i debatten här i dag.

Att värna den liberala demokratin i Sverige i oroliga tider med krig i vårt närområde och i en omvärld stadd i snabb förändring är oerhört angeläget. Det får inte finnas utrymme för kliv tillbaka vad gäller de fri- och rättigheter som vi erövrat genom årens lopp.

Fru talman! Ett av de områden som berörs i det betänkande vi nu avhandlar är arbetet mot antisemitism, som flera tidigare talare varit inne på. Det är ett arbete som aldrig kan eller får anses vara slutfört. I det arbetet har inte minst Forum för levande historia ett viktigt uppdrag att med demokratistärkande insatser motverka antisemitism och andra former av rasism i skolor och i annan bildningsverksamhet.

Under många år har det inom ramen för detta arbete anordnats hågkomstresor, resor till Förintelsens minnesplatser. Det är ett oerhört angeläget arbete för att vi aldrig ska glömma de avskyvärda brott som begåtts historiskt, som vi behöver minnas och lära av.

Därför är det glädjande att vi i KU har enats om skrivningar i dagens betänkande som särskilt lyfter fram arbetet med hågkomstresor, där vi noterar att förutsättningarna för dessa resor har stärkts över tid och framhåller att vi utgår från att denna verksamhet får fortsatt stöd.

Fru talman! Eftersom majoriteten i riksdagen har antagit en budget med en annan inriktning än vad Centerpartiet föreslagit avstår vi från ställningstagande när det gäller hur anslagen ska fördelas inom utgiftsområde 1. Men vi lämnar ett särskilt yttrande om vår politik inom området. I den delen vill jag lyfta fram en för oss viktig lagändring som infördes förra året inom ramen för arbetet med att stärka minoriteters rättigheter. Jag tänker då på konsultationsordningen för Sveriges samer.

Syftet med lagen är att säkerställa samernas rätt till delaktighet i beslutsprocesser på alla nivåer i samhället och att stärka samernas inflytande i frågor som de särskilt berörs av. Konsultationsskyldigheten gäller i beslut som kan få direkt inverkan på samernas språk, kultur, näringar eller ställning som urfolk.

I regeringens budget föreslås att de medel som anslås för konsultationsordningen ska flyttas från Sametinget, där de finns i dag, till länsstyrelserna.

Det här motsätter vi oss. Vi i Centerpartiet anser det viktigt att dessa medel ligger kvar hos Sametinget. Det är Sametinget som företräder samernas allmänna intressen vid konsultation, och därför ska medlen ligga där.

Fru talman! Slutligen vill jag säga något om en utveckling som oroar.

Tyvärr har vi under senare år sett att allt fler anställda i den offentliga förvaltningen utsätts för sådant som påtryckningar, trakasserier och även hat och direkta hot. Det kan röra sig om handläggare eller chefer vid myndigheter som utsätts av enskilda personer men även av grupper och ibland till och med av uppiskade drev.

Det är viktigt att vi gör vad vi kan för att stävja en sådan utveckling, för det är helt oacceptabelt att du som offentliganställd på grund av ditt ämbete hängs ut på sociala medier och kanske får motta trakasserier eller hot hemma i din bostad och ibland även mot dina nära och kära. Det är en del i att värna den svenska demokratin att se till att tjänstepersoner fredas från yttre påverkan så att beslut kan fattas rättssäkert och neutralt.

Här vill jag lyfta fram att vi alla bär ett ansvar för hur det offentliga samtalet förs - inte minst vi politiker, då vi ju ofta uttrycker oss i offentligheten. Så här i juletid vill jag därför skicka en hälsning till alla kollegor här i kammaren och även till dem som lyssnar utanför den: Vilka ord du väljer har betydelse, så välj dina ord med omsorg!

Herr talman! Regeringen lyfter fram konkurrenskraft som ett prioriterat område under ordförandeskapet, liksom den gröna omställningen. Det är välkommet.

På senare tid har USA:s Inflation Reduction Act skapat mycket oro i Europa. Den innebär en jättesatsning med statliga stöd på klimatområdet, men den omfattar bara sådant som är amerikanskproducerat. Den signal som paketet skickar om klimatomställningens betydelse är givetvis välkommen efter att USA:s klimatarbete länge legat i träda, men de marknadsvridande effekterna är mer problematiska. Genast kommer det från flera håll i EU krav på att svara med samma mynt. Det pratas om att "buy European" och att vi ska subventionera oss fram till samma nivå som amerikanerna.

Vad är regeringens syn på hur EU bör agera i ljuset av IRA? Ser regeringen några möjligheter till fördjupad handel mellan EU och USA, till exempel på klimatområdet, och i så fall vilka?