Malin Björk

Fru talman! Dold propaganda och dolda påverkansoperationer är, som jag har varit inne på i mina anföranden, ett sätt att få människor att tro att de tycker och åstadkommer något själva, fast det är någon annan som håller i trådarna. Det är ju de anonyma kontona som är anledningen till den särskilda debatt vi har i dag.

Jag undrar först och främst om justitieministern kan ge ett tydligt svar på om det enligt justitieministerns uppfattning står i strid med de demokratiska spelreglerna att använda anonyma konton. Om det gör det, är det då inte rimligt att alla partier skriver under på dessa demokratiska spelregler? Om de inte gör det, ska inte det få konsekvenser?

Fru talman! Jag räknar med att alla här vet att Internet Research Agency är namnet på den trollfabrik, förkortad IRA, som huserade i en kontorsfastighet i Sankt Petersburg och som hade uppemot tusen anställda. Om någon råkar ha missat hur de arbetade kan jag rekommendera forskningsrapporten Understanding Mass Influence som gjordes åt det australiensiska försvarsdepartementet. Vi måste alla förstå hur påverkansfabriker i det fördolda arbetar och framför allt vidta åtgärder mot anonyma konton som drivs i partipolitiska syften.

Den amerikanska åklagaren Robert Mueller åtalade flera ryska medborgare som arbetat för IRA:s trollfabrik för att de hade skaffat falska identiteter i USA och öppnat hundratals konton på sociala medier. Enligt åtalet hade ryssarna genom bedrägeri försvagat och hindrat regeringens lagliga funktioner. Trollfabriken IRA syftade till att så split i det amerikanska politiska systemet inför presidentvalet 2016, sprida misstro mot kandidaterna, höja konfliktnivån och helst åstadkomma folkstormar och sammandrabbningar.

Här hemma plockade Språktidningen upp ordet trollfabrik redan samma år som IRA avslöjades. I definitionen står det att de som arbetar på trollfabriker får betalt för att med olika identiteter pumpa ut uppdragsgivarens åsikter i sociala medier. Det som kom fram i Kalla faktas program i maj är anledningen till att Centerpartiet initierade dagens särskilda debatt.

Fru talman! Trollfabriker, eller systematisk användning av påverkanskampanjer utan synlig avsändare, har varit ett verktyg för totalitära och auktoritära stater under historiens lopp. Det är ett ideologiskt vapen att påverka opinionen och politiken utan att ansträngningarna och den rätta avsändaren märks.

I akademiledamoten Ingrid Carlbergs bok Marionetterna beskrivs den internationella propagandafabrik som Vladimir Lenin och hans bolsjeviker byggde upp efter den ryska revolutionen, med målet att nå en ny världsordning. Fabriken skapades genom ett medieimperium med bas i Berlin. Den ryska avsändaren doldes väl. I dag agerar Vladimir Putin i samma anda men med helt nya möjligheter att nå ut, för i dag har vi smarta mobiler i våra händer och kan konstant skrolla i sociala medier. Klicksamhället är som skräddarsytt för dolda påverkansoperationer.

Strategiska förvillelser hör inte hemma i en demokrati, för demokratin bygger på sanning och öppenhet. Den judiska författaren Arthur Koestler bröt definitivt med kommunismen efter andra världskriget och skrev sedan att vårt enda vapen i kampen mot auktoritära krafter är sanning, uppriktighet och mod.

Fru talman! Jag efterfrågar sanning, uppriktighet och mod i den här församlingen. Står vi upp för de demokratiska spelreglerna eller är någon villig att göra avkall på dem?

Fru talman! Förra onsdagen, vid riksmötets högtidliga avslutning, talade talman Andreas Norlén om vår demokrati och framhöll då vikten av att vi alla agerar inom ramen för gemensamt överenskomna spelregler. Talmannen uttryckte att han ser riksdagen som Sveriges viktigaste politiska debattarena och konstaterade att vi här debatterar på ett respektfullt sätt.

Men nu är det ju att leva i en svunnen tid att tro att det är vad vi säger här och hur vi beter oss mot varandra i riksdagen som avgör vilken bild våra väljare får av oss. Nej, långt viktigare för flertalet är vad vi säger och gör på nätet - och vad andra säger om oss där.

Här i kammaren är det tydligt vem som står bakom vissa åsikter. Lika tydlig måste avsändaren vara för den som läser ett politiskt budskap på nätet. Hur ska väljare annars kunna göra upplysta val?

Anonymitet på nätet strider helt uppenbart mot de demokratiska spelreglerna. Att agera i strid med dem måste få konsekvenser. Centerpartiet vill se åtgärder mot detta. Vilket ansvar är ni andra beredda att ta?

Herr talman! Vi är nu framme vid den sista debatten för dagen om KU:s vårgranskning av regeringen. Debatten rör ett kapitel med rubriken Vissa frågor om statsråds tjänsteutövning. Det är här de flesta av årets anmälningar har samlats, närmare bestämt tolv av de ärenden som vi uttalat oss om i år. Flertalet av dem är sådana där ett statsråd har anmälts till KU på grund av något uttalande som statsrådet gjort och som anmälaren menar inte varit korrekt.

Här finns två ärenden där vi i KU tydligt påtalat brister i ett statsråds agerande. Båda dessa ärenden rör uttalanden som gjorts av statsrådet Romina Pourmokhtari. Att det är just klimat- och miljöministern som i år står för merparten av de ärenden där KU funnit brister ska förstås ses i ljuset av att det gjorts många anmälningar mot just henne under det gångna året. Det i sin tur är ett utslag av att det varit stort fokus på klimat- och miljöpolitik. Den politik som regeringen fört på området har fått utstå en hel del kritik från många olika håll, en kritik som bland annat handlat om sänkta ambitioner.

Centerpartiet ligger bakom en av KU-anmälningarna mot statsrådet. Den rör ett uttalande som gjordes när hon gästade TV4:s Nyhetsmorgon i december förra året, en tidpunkt då många otåligt väntade på regeringens klimathandlingsplan. I intervjun fick statsrådet frågan när denna plan skulle presenteras men gav inget klart besked om tidpunkt. Hon blev då fortsatt pressad av programledarna om tidpunkten, eftersom planen enligt klimatlagen ska levereras till riksdagen året efter ordinarie val - tiden höll alltså på att rinna ut. Ministern framhöll då att planen enligt klimatlagen bör komma före det stundande årsskiftet. Detta påstående var direkt felaktigt, eftersom lagen på den här punkten är tvingande med ett ska-krav; tidpunkten för leverans från regeringens sida är inte valfri.

Efter att ministern KU-anmälts rättade hon sitt uttalande. Men det spelar förstås ingen roll när det gäller hur KU bedömer själva uttalandet. Ett statsråd måste uttala sig sakligt korrekt. Det ska inte krävas en KU-anmälan för att uppmärksamma att det inte blivit rätt. I det här fallet fanns heller inget utrymme för olika tolkningar av ministerns uttalande. Därför ses det som en brist i statsrådets agerande.

Herr talman! Det andra ärende där vi i KU funnit brister i statsrådet Romina Pourmokhtaris agerande gäller ett uttalande som gjordes vid en pressträff, som nämnts tidigare av kollegor här. Det var en pressträff där man pratade om det prognostiserade elbehovet och vad det skulle kunna medföra gällande antalet nya kärnkraftsreaktorer. Samtidigt visades en Powerpoint-presentation om att elbehovet motsvarade tio nya reaktorer, som skulle byggas före 2040. Uttalandet kom att uppfattas som ett nytt besked från regeringen om ett framtida behov av kärnkraftsreaktorer, alltså ny politik. Samma uttalande som gjordes vid dragningen under pressträffen fanns också med i ett pressmeddelande som publicerades.

Efter pressträffen uppstod frågor om regeringens officiella hållning gällande behovet av ny kärnkraft. Därefter kom pressmeddelandet att avpubliceras och ersättas av en artikel. Det här skedde dock utan att man följde de rutiner som gäller för ändringar och rättelser på regeringens webbplats. Det finns tydliga rutiner för sådana rättelser. Att rutinerna inte följdes utgör enligt KU en brist.

Herr talman! Utöver de två ärenden jag nämnt, där vi funnit dessa brister, finns i det här avsnittet i betänkandet ytterligare en handfull ärenden där KU gör medskick till regeringen. Jag vill nämna ett par av dem.

Ett ärende handlar om hur statsrådet Romina Pourmokhtari hanterat handlingar som kommit in som sms. Här framhåller utskottet att sms är handlingar som ska tas om hand och hanteras som allmänna handlingar. När det gäller sådana handlingar är det viktigt att det görs noggranna överväganden även vid gallring och att gallring sker i enlighet med gällande föreskrifter och beslut. Det här kan vara ett bra medskick, eftersom mer och mer av den kommunikation som kommer till regeringens företrädare kommer just via exempelvis sms.

Även utrikesministern har varit föremål för vår granskning i ett par ärenden. Ett av dem rör hur utrikesministern använt den sociala medieplattformen X, tidigare Twitter. Här betonar utskottet vikten av att uppgifter som omfattas av sekretess hanteras på ett säkert sätt. Under granskningen visade det sig att utrikesministern hade ett privat konto som samtidigt innehöll information om att han är Sveriges utrikesminister. Det här var ett privat konto som Regeringskansliet alltså inte ansvarade för utan han själv. Men genom att titeln Sveriges utrikesminister angavs finns det en risk att kontot uppfattats som hans officiella konto. Därför har utskottet särskilt noterat att det finns rekommendationer som tagits fram av Regeringskansliet för hur statsråd ska hantera sina konton i sociala medier. Utskottet förordar att dessa följs.

Herr talman! Vi är nu framme vid de ärenden som samlas under rubriken Handläggning av vissa regeringsärenden. Det är en rubrik som kanske inte ger särskilt mycket ledning om vad som går att hitta där. Men precis som föregående talare var inne på finns det mycket av intresse i avsnittet. Vidare i innehållsförteckningen finns det åtta ärenden av väldigt skiftande karaktär, och bland dem återfinns tre där utskottet funnit att regeringen brustit. Flera av mina kollegor har varit inne på detta tidigare.

Jag tänker först lyfta fram regeringens förflyttning av Strålsäkerhetsmyndighetens generaldirektör. Hon fick lämna sin post under förra året, och i samband med hennes plötsliga avgång restes många frågetecken kring vad som hänt och vad som låg bakom denna förändring i myndighetens ledning. Det kom in en anmälan till konstitutionsutskottet som ledde till vår granskning.

Först vill jag framhålla hur otillfredsställande det har varit när vi i utskottet i efterhand har försökt bringa reda i vad som hänt men inte har kunnat göra det i den utsträckning vi velat, detta trots att vi både ställt skriftliga frågor till den tidigare generaldirektören och haft en muntlig utfrågning av ansvarigt statsråd, Romina Pourmokhtari. Deras versioner av händelseförloppet skiljer sig markant åt, och dokumentation som kan ge stöd åt någon av versionerna saknas.

Det är tillåtet för en regering att flytta en generaldirektör från hans eller hennes post, men det är förstås inget som kan göras lättvindigt. Regeringen behöver grunda ett sådant beslut på sakliga skäl och överväganden. Dessutom är det skillnad på hanteringen beroende på om regeringen och myndighetschefen är överens om en flytt eller inte. Frågan om en flytt skett frivilligt eller inte är alltså helt central.

I det här fallet kan vi i KU konstatera att enligt ansvarigt statsråd var parterna överens om generaldirektörens flytt från Strålsäkerhetsmyndigheten till Regeringskansliet, men den förra generaldirektören uppger att så inte var fallet. När vi granskade detta i efterhand fanns det ingen dokumentation som kunde bringa reda i den avgörande frågan om man var överens eller inte.

I det här ärendet understryker vi att det åvilar ansvarigt statsråd att försäkra sig om att det finns förutsättningar att flytta en myndighetschef och även att säkerställa att det finns frivillighet från myndighetschefens sida. I det här fallet saknas dokumentation som kan klarlägga det, vilket vi menar är en brist.

Herr talman! Ett annat ärende där vi funnit brister är regeringens förordnande av ledamöter till styrelser för universitet och högskolor, som flera av kollegorna varit inne på. Det ärendet föranleddes av att regeringen förra våren bestämde att den period som dessa styrelseledamöter skulle förordnas för skulle bli betydligt kortare än tidigare. Det väckte en rad reaktioner inom akademin, eftersom beskedet kom väldigt plötsligt nära inpå att ledamöterna skulle förordnas.

Vi i KU konstaterar att beskedet om att ledamöterna skulle utses för en kortare period än vanligt lämnades mycket tätt inpå regeringens beslut. Det innebar att nomineringspersonerna fick mycket kort tid på sig att informera de föreslagna ledamöterna. KU anser att beskedet om att korta mandatperioden borde ha kunnat lämnas tidigare än vad som skedde. Då hade det också blivit möjligt att på ett bättre sätt förankra hanteringen hos dem som berördes.

Herr talman! Jag vill även nämna ett par ärenden i det här avsnittet där vi i utskottet gör medskick till regeringen. Det är ett par ärenden som rör regeringens hantering av lagförslag. Det handlar dels om elstöd till företag, dels om preventiva vistelseförbud. I båda fallen har regeringen haft stor brådska att ta fram förslagen, och det har lett till förkortad tid för beredning och hantering av lagförslagen.

Det kan självklart ibland finnas skäl att som regeringen gjort gå snabbare fram med lagförslag än vad etablerad praxis föreskriver, där ju remissinstanserna ska ha tre månader på sig att analysera förslag och yttra sig över dem. Men regeringen måste också ha lagstiftningens kvalitet för ögonen. Vi har ett remissväsen och ett beredningskrav av en anledning, och det är att vi vill få en träffsäker och allsidigt belyst lagstiftning där konsekvenserna av lagförslag är noggrant analyserade.

Att man hastar fram med lagstiftning ska höra till undantagen och bara ske när det är nödvändigt. Det är också upp till regeringen att planera sitt arbete väl för att undvika sådana situationer. I annat fall riskerar vi att få lagstiftning som inte håller tillräckligt hög kvalitet. Det var Lagrådet faktiskt inne på vad gäller lagförslaget om elstöd till företag. Man ansåg att hanteringen i det aktuella fallet utmanade den ordning som bör följas om nya lagar ska hålla tillräckligt hög standard.

Herr talman! I granskningen som rörde elstöd till företag har vi i KU kommit fram till att det inte är uteslutet att regeringens beredning hade kunnat inledas tidigare än vad som skedde. Dessutom borde regeringen i ett tidigare skede ha kunnat överväga frågor om vilken reglering som behövdes och vilken myndighet som skulle ansvara för hanteringen av elstöd till företag när det sedan skulle börja betalas ut till företag. Först i januari 2023 kom man fram till att Skatteverket skulle vara ansvarig myndighet, trots att man hade påbörjat processen internt inom Regeringskansliet kring elstödet redan efter valet hösten 2022.

I fallet med promemorior som togs fram om elstödet till företag blev det också två parallella förfaranden. Två olika promemorior togs fram - en vid Klimat- och näringslivsdepartementet och en vid Finansdepartementet. Att lägga upp arbetet på det sättet bör bara göras undantagsvis, understryker vi i KU. Utgångspunkten bör vara att beredningen av en fråga sker i en sammanhållen process för att underlätta övergripande förståelse och att göra en samlad bedömning.

Fru talman! Jag vill nu säga något om de ärenden som KU har granskat och som rör dels regeringens förhållande till riksdagen, dels regeringens ansvar för förvaltningen. I flera av dessa ärenden gör KU medskick till regeringen.

Precis som förra året, och flera år dessförinnan, har regeringen KU-anmälts för hur man har agerat gentemot riksdagen i ett EU-ärende. Den ordning som gäller för hantering av EU-ärenden är att regeringen inför sina möten på EU-nivå om olika sakfrågor som ska förhandlas där måste förankra sin ståndpunkt i själva sakfrågan hos den svenska riksdagen. Detta ska ske dels i det sakutskott som hanterar frågan, dels i riksdagens EU-nämnd.

EU är ju inte något eget väsen någonstans där borta i Bryssel, vilket det har funnits anledning att gång på gång understryka för väljarna under de senaste veckorna inför gårdagens val till Europaparlamentet. EU är politik som i högsta grad påverkar oss i Sverige och som vi självklart kan och ska vara med och påverka. Just därför är det viktigt med transparens kring hur regeringen agerar i olika enskilda sakfrågor när statsråden träffar sina ministerkollegor från övriga EU-länder vid ministerrådsmöten.

Även i år finner KU skäl att göra ett medskick till regeringen om hanteringen av ett EU-ärende. I år rör det ett ärende om överläggningar och samråd om fiskemöjligheter i Östersjön. Detta är en fråga som i allra högsta grad berör svenskar, inte minst som det kustnära fisket i Östersjön samt beståndet av strömming och sill är direkt hotat.

Fru talman! I början av december 2023 lade EU-kommissionen fram ett förslag om fiskemöjligheter i Östersjön. Detta förslag togs sedan inte alls upp vid något ministerrådsmöte utan endast i Coreper, som är ministerrådets förberedande organ. Där godkändes den 20 december ett kompromissförslag. Av KU:s granskning framgår att detta förslag inte var föremål för överläggning eller samråd enligt den vanliga processen för EU-förslag, alltså i miljö- och jordbruksutskottet och i EU-nämnden. I stället informerades utskottet och EU-nämnden av Regeringskansliet först dagen efter godkännandet av kompromissförslaget.

KU konstaterar att tidsmarginalerna var mycket knappa. KU noterar också att regeringen begärde mer tid av ordförandeskapet för att hinna analysera förslaget och även framförde kritik mot det tidspressade förfarandet.

Därför har KU svårt att se att regeringen hade kunnat agera annorlunda än vad den gjorde, men utskottet vill ändå peka på konsekvenserna det får för riksdagens inflytande över EU-frågor när beslutsfattandet inom EU går till på det sätt som skedde.

KU har tidigare förutsatt att regeringen arbetar för att skapa goda tidsmarginaler på EU-nivå så att riksdagen kan vara delaktig i frågorna. Vår granskning understryker behovet av att regeringen arbetar för det även framöver.

Fru talman! Ett annat av de ärenden där KU gör medskick till regeringen rör hur regeringen i budgetpropositionen presenterade utsläppsberäkningar. Regeringen ska varje år lämna en klimatredovisning till riksdagen, och där ska det finnas med en redovisning av utsläppsutvecklingen. Självklart är det av största vikt att regeringens återrapportering till riksdagen är så saklig och korrekt som möjligt och att urvalet av uppgifter som tas med ger en rättvisande bild. Det ärende vi granskat gäller en skrivning om utsläppsberäkningar där sättet regeringen redovisat utsläppen på gav visst utrymme för missförstånd. Här framhåller vi att en större tydlighet från regeringens sida hade kunnat minska den risken.

Fru talman! Slutligen ska även jag säga något om ett ärende som flera kollegor redan kommenterat och som rönte stor uppmärksamhet medialt i början av året - detta efter att lönerna på Regeringskansliet hade reviderats under hösten. Hur den löneprocessen gick till väckte en del oro hos de opartiska tjänstepersonerna i Regeringskansliet.

Att vi har opolitiska tjänstepersoner som utför sitt arbete oavsett politisk styrning och utifrån de krav som gäller enligt regeringsformen om saklighet och opartiskhet är centralt i vår förvaltning. Så ser den svenska förvaltningsmodellen ut, och det är viktigt att den värnas och består. Detta innebär i sin tur att de anställda vid Regeringskansliet innehar sin tjänst på sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet, och att de vid lönerevisioner ska bedömas utifrån detta. Att bidra med kompetens oavsett regeringens politiska inriktning är enligt KU till gagn för en väl fungerande regeringsmakt.

Utskottet vill i detta ärende understryka vikten av att lönedirektiven inte kan misstänkas inbegripa kriterier av partipolitiskt slag. Den nuvarande ordningen att förvaltningschefen ansvarar för arbetsgivarpolitiken bör gälla även framgent.

Fru talman! Precis som flera har sagt här i talarstolen är vi nog lite trötta i dag. Det är säkerligen därför att många av oss var vakna sent i går på grund av valvakan. Men det kan också bero på att när vi lämnade ifrån oss vårt eniga betänkande för ett par veckor sedan hade vi jobbat hårt och intensivt.

Vi har långa möten, och vi har långa diskussioner. Till skillnad från många utskott har vi möten som pågår och pågår, och vi har diskussioner som pågår och pågår. Det är väl därför som vi kan landa i ett gemensamt betänkande.

Det tar tid att nå samförstånd, och det tar kraft att nå samförstånd, men vi har lyckats i år igen.

Det är en viktig granskning vi gör varje år, och den är till för att se om regeringen och dess ministrar följer vårt konstitutionella regelverk. När så inte är fallet ska vi peka på vad som har brustit och tala om hur vi ser på detta och hur allvarligt det kan vara.

Resultatet av granskningen är ett betänkande på drygt 220 sidor. Det är omfattande läsning som jag, liksom Erik Ottoson, varmt rekommenderar den intresserade samhällsmedborgaren att ta del av. Hur har vi i KU resonerat, och hur har vi kommit fram till det vi har kommit fram till?

Utskottet har, som flera har varit inne på, under året hanterat 29 anmälningar, och vi har funnit brister i fem ärenden. Vi har även gjort medskick i tolv ytterligare ärenden där vi ser förbättringspotential, saker att jobba med. Vi strävar hela tiden efter att vi och regeringen ska göra jobbet ännu bättre.

Jag kommer inte att gå in på dessa ärenden i mitt inledande anförande, utan jag återkommer i följande anföranden. Men jag vill lyfta upp, som någon har gjort tidigare, att tre ärenden faktiskt har fallit bort längs vägen. De har rört uttalanden som något statsråd har gjort. Anledningen till att vi i KU har valt att inte ta upp dem till bedömning i sak inom ramen för vår granskning utan lämnat dem utan vidare åtgärd är att det har varit fråga om uttalanden som till sin karaktär inte har någon konstitutionell grund.

Här vill jag framhålla det stora arbete som vi i KU gjorde förra året när vi tog fram en modell för att kunna avskriva ärenden, det vill säga inte behandla dem i sak utan i stället skriva av dem. Så kan vi göra i de fall vi landar i att ett KU-anmält uttalande från ett statsråd, utifrån den situation där uttalandet har gjorts och utifrån innehållet, snarare är ett uttalande som ska bemötas i den politiska debatten. Självklart är det viktigt att statsråd är sakliga i sina uttalanden och håller sig till fakta. Vi behandlar också en stor mängd uttalanden i årets betänkande, men det har hänt att det har kommit in anmälningar till KU som faktiskt inte har någon konstitutionell substans.

Förra året landade vi i att vi vill stävja en utveckling där anmälningar till KU riskerar att användas för att få medial uppmärksamhet i en fråga när det inte har funnits något konstitutionellt att angripa. Det arbetet gjorde vi för att värdet av det KU faktiskt granskar och uttalar sig om inte ska urholkas. Det är därför glädjande att se att de flesta av de anmälningar vi har fått in till årets granskning håller måttet.

Fru talman! Jag vill också passa på att framföra ett varmt tack till utskottets kansli, som med sitt professionella handlag bistått oss ledamöter under arbetets gång. Kansliet har en stor del i att vi har en gedigen slutprodukt att lämna över till riksdagen. Jag vill även tacka mina kollegor i utskottet för väl utfört arbete.

Våra diskussioner har ofta varit intensiva, ibland även hetsiga, när argumenten har studsat mellan oss. Men det känns bra att stå här och uppriktigt säga att diskussionerna i utskottet har förts i en respektfull ton. Jag har upplevt en ambition från allas sida att komma framåt i våra bedömningar för att så småningom nå ett gemensamt resultat. Det känns särskilt bra när jag, liksom många med mig, annars upplever att det blir en allt hårdare ton i den politiska debatten. Vi ser tyvärr i dag ofta ett mycket hetsigt politiskt debattklimat. Det gäller i Sverige och i övriga delar av den demokratiska världen, i USA och i flertalet länder i Europa. För egen del tror jag att ett hårt polariserat debattklimat där politiker väljer att spela på väljarkårens känslor och gärna använder sin tid i rampljuset till ett slags underhållande föreställning i stället för att framföra sakliga, kanske inte alltid så underhållande, argument inte är något som gynnar vår demokrati i förlängningen. När politiker inte drar sig för direkta personpåhopp, och även tillskriver politiska motståndare vissa negativa personliga egenskaper för att själv nå fördelar och framställa sig i vacker dager, göder det hat och hot och är direkt skadligt för vår demokrati.

I den valrörelse som just har avslutats inför valet till Europaparlamentet som ägde rum i går har jag mött många väljare som har uttryckt att de inte orkar med den politiska debatten. De tycker att den många gånger är osaklig. Sådana kommentarer är ett underbetyg till oss politiker. Om vi möter misstroende mot oss politiker, kanske vi i förlängningen möter politikerförakt. Då blir det svårt att få legitimitet för det arbete vi gör i vardagen i våra olika politiska församlingar. Det är ett arbete som sällan är särskilt glamoröst utan mer handlar om diskussioner och tuffa förhandlingar för att nå resultat att leverera till våra väljare. Om vi saknar legitimitet för det arbetet har vi ett allvarligt demokratiproblem.

Fru talman! Därför är det fint att stå här som ledamot i konstitutionsutskottet och prata om att vi har en resonerande ton i vårt utskott och att vi försöker nå samförstånd. Det är ett av många välkomnat inslag i det politiska landskapet, det vill säga att vi politiker kan bryta sakliga argument mot varandra och trots ideologiska utgångspunkter i flera fall hitta fram till kompromisser. Min förhoppning är att vi kan fortsätta att arbeta på detta konstruktiva sätt i denna KU-anda under nästkommande år. Vi ska gärna låta denna anda nå utanför KU:s sammanträdesrum. Om vi ska lyckas med detta måste vi ha en samsyn om de grundläggande spelreglerna för det demokratiska samtalet, och samtliga ledamöter oavsett partifärg måste vara beredda att skriva under på detta.

Herr talman! Post-truth - det blev år 2016 årets ord i Oxford Dictionaries. Begreppet definieras där som "omständigheter under vilka objektiva fakta har mindre påverkan på allmänheten än vädjan till känslor och personlig övertygelse".

Varför blev ordet så populärt just då? Jo, för att post-truth politics användes för att beskriva debatten i samband med presidentvalet i USA 2016 och brexitomröstningen i Storbritannien samma år.

I postfaktisk politik är den offentliga debatten i hög grad bortkopplad från vad som är objektiva fakta, och frågan om de argument som förs fram bygger på sanning eller osanning tillmäts liten eller ingen betydelse alls. Att detta politiska tillstånd har utvecklats så snabbt och farit fram över stora delar av världen har till stor del sin förklaring i det som i dag finns i var mans och kvinnas hand: en smartphone, och de sociala medierna däri.

Ta in det jag sa nyss: Vi har fått en politisk arena där frågan om de argument som förs fram bygger på sanning eller är helt falska kan vara helt irrelevant. Det är en politisk arena som i alla fall jag inte vill befinna mig på eller medverka till att den alls existerar.

Herr talman! I ett politiskt klimat där alla omständigheter som läggs fram ges samma vikt och inget faktum anses vara så absolut att det inte kan ifrågasättas, i ett politiskt klimat där konspirationsteorier sprider sig som ostoppbara skogsbränder i internets undervegetation, i ett politiskt klimat där titeln på den brittiske journalisten tillika Rysslandskännaren Peter Pomerantsevs bok från 2014 Ingenting är sant och allting är möjligt inte längre beskriver bara tillståndet i Ryssland utan faktiskt tillståndet i många delar av världen, inte minst den digitala - i ett sådant läge är det angeläget att slå vakt om det faktum att yttrandefriheten faktiskt har gränser.

När de sista rösterna från nazismens dödsläger tystnat, de som burit vittnesmål om de fasor de där genomlevt, vem ska i deras ställe, i ett sådant postfaktiskt politiskt klimat, bekräfta den fasansfulla historien och se till att den inte skrivs om, förändras, förminskas eller förskönas?

Herr talman! Flera av mina kollegor i utskottet har redan varit inne på detta: Den proposition som regeringen lagt fram och som sju av åtta partier här i kammaren helt står bakom innehåller inte förslag som begränsar yttrandefriheten i stort mer än vad som är fallet redan i dag. Som flera varit inne på är det fråga om förtydliganden. Det är nämligen inte tillåtet i dag att säga vad som helst. Det kan redan i dag vara straffbart att förneka Förintelsen. Och även om det finns vissa oklarheter kring hur praxis enligt den lagstiftning vi nu inför kommer att utvecklas är det angeläget att vi slår fast detta: att yttrandefriheten under vissa omständigheter har gränser.

Herr talman! Wannsee är ett välmående och vackert beläget villaområde som snabbt och enkelt nås med pendeltåget från Berlin, en tågresa jag gjorde för ett par månader sedan vid det senaste i raden av mina Berlinbesök - en tågresa jag vill uppmana alla som besöker Berlin att göra - för att vid pendeltågsstationen Wannsee byta till en buss som ringlar sig fram mellan de ståtliga villorna intill sjön där tjusiga segelbåtar ligger förtöjda vid strandkanten.

I en av de pampiga villorna, med adress Am Grossen Wannsee 56-58, möttes den 20 januari 1942 höga företrädare för SS och Gestapo och en handfull höga statstjänstemän från olika ministerier. Beslutet om Förintelsen var redan taget, men på konferensen diskuterades och beslutades om hur Nazityskland skulle organisera och koordinera förintandet av den judiska befolkningen.

Att besöka villan, som sedan 1992 inhyser ett museum och dokumentationscentrum över Förintelsen, är en omskakande upplevelse. Protokollen från konferensen finns där. De höga juristerna uttrycker sig på ett kliniskt sätt om hur judar ska deporteras och utrotas. Också fotografier av dem som var med finns där, tillsammans med deras respektive cv, många av dem imponerande. Av protokollen framgår att de också har ordets gåva.

Mitt besök där, i februari i år, har etsat sig fast, liksom fotografierna av flera av dem som var med på konferensen. Det är en nyttig bild att bära med sig.

Herr talman! I ett postfaktiskt politiskt klimat är det för mig viktigt att värna om att det i internets undervegetation inte tillåts växa påståenden om att detta bestialiska folkmord, liksom andra internationellt erkända folkmord, inte har skett. Detta förtydligande i lagstiftningen är därför varmt välkommet.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 7 under punkt 6.

Ingen människa i Sverige ska bli diskriminerad eller utsatt till följd av sitt ursprung. Alla människor som bor i vårt land ska ha samma möjligheter till inflytande och delaktighet i samhällslivet. Var och en av oss har rätt till sitt språk och sin kulturella identitet. Det här utgör kärnan i den minoritetspolitik som vi har antagit här i riksdagen.

Tyvärr ser verkligheten inte alltid ut så här. Tyvärr fortsätter vi att se hur minoriteter diskrimineras. Senast häromveckan kunde vi läsa om detta, när Brå släppte rapporten Hatbrott mot samer. Det är bitvis skrämmande läsning om hur samer utsätts för hat, kränkande uttryck och fördomar om vad som är samiska karaktärsdrag i många olika miljöer och sammanhang, till exempel i skolan, på arbetsplatser och inte minst på nätet. Rapporten är en tydlig signal till oss i politiken om att vårt arbete för att skydda minoritetsgruppers rättigheter aldrig kan ta paus. Men vi ska samtidigt ha i åtanke det som ledamoten Mirja Räihä var inne på tidigare: Minoriteter är inte en homogen grupp. Vi måste anpassa åtgärder utefter olika minoritetsgruppers behov.

Herr talman! Sedan 20 år tillbaka har vi i Sverige en samlad politik för att stärka våra nationella minoriteter och för att stödja våra nationella minoritetsspråk. Målet för den politiken är att ge dessa minoriteter skydd och stärka deras möjligheter till inflytande. Samtidigt ska vi se till att våra historiska minoritetsspråk kan hållas levande. Arbetet med minoritetsfrågor har under de senaste 20 åren visserligen rört sig framåt, men det finns en hel del kvar att göra för att nå de mål som vi tillsammans har antagit.

Ansvaret för att följa upp hur Sveriges minoritetspolitik genomförs ute i våra kommuner ligger på Länsstyrelsen i Stockholm tillsammans med Sametinget. Dessa myndigheter ska utbilda och informera i minoritetsfrågor, och de ska ge det stöd som kommuner och andra myndigheter behöver. Det är förstås viktigt att minoritetspolitiken samordnas, men för att den ska få genomslag i praktiken är det helt centralt att involvera civilsamhället. Utan de idéburna organisationer som samlar minoriteterna och det arbete som dessa föreningar gör finns det risk för att det inte blir mycket till verkstad.

Herr talman! Jag växte själv upp med en mamma som invandrat från Finland och där tillhörde minoriteten finlandssvenskar - en identitet som hon i allra högsta grad tog med sig och bevarade efter att hon träffat min pappa och bosatt sig i Sverige. Många var de helger under min uppväxt som tillbringades på olika arrangemang som FRIS, Finlandssvenskarnas riksförbund i Sverige, anordnade och där mamma var djupt engagerad. Kanske tyckte jag inte alltid som 13-åring att finlandssvenska folkmusikevenemang var det roligaste som fanns en lördag. Men jag har i alla fall erfarit vilken viktig roll denna organisation spelar för finlandssvenskar bosatta på olika håll i landet och för bevarandet av deras kultur.

För mig, liksom för Centerpartiet, är det självklart att framhålla vikten av att civilsamhället ges en avgörande betydelse för att vårda, värna och utveckla de nationella minoriteterna. Därför är det av stor vikt att organisationer inom civilsamhället som samlar våra nationella minoriteter ges praktiska och ekonomiska förutsättningar att bedriva en bra verksamhet - detta för att minoritetspolitiken ska kunna genomföras i praktiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Herr talman! Vid den här tiden förra året gjorde vi i KU en gemensam resa efter att ha fått en trevlig inbjudan från Älvdalen. Älvdalingarna ville skapa en förståelse hos oss i KU för vad älvdalskan betyder för dem genom att erbjuda oss en djupdykning i detta språk. En del av det här innebar att förklara för oss hur älvdalskan är konstruerad, både grammatiskt och uttalsmässigt, för att få oss att förstå att älvdalska är just ett språk, inte en dialekt. En rad språkexperter som har granskat älvdalskan och dess struktur menar också att det är ett språk.

Att garantera en grupp dess språkliga rättigheter är en grundläggande mänsklig rättighet som finns förankrad i FN:s konvention om mänskliga rättigheter. I dag har vi i Sverige erkänt fem minoritetsspråk: samiska, meänkieli, finska, jiddisch och romani. I motsats till dem som tillhör dessa språkgrupper har inte barn med älvdalska som modersmål rätt till skolundervisning vare sig på eller i älvdalska. Något som självklart är en viktig del i att få ett språk att leva vidare är att den yngre generationen lär sig och faktiskt pratar språket.

Centerpartiet anser att det vore ett historiskt misstag om älvdalskan, Sveriges äldsta bevarade språk, skulle dö ut, precis som flera andra i KU har uttalat sig om här i kammaren. Jag vill skicka en hälsning till våra vänner i Älvdalen: Vi har inte glömt er gästfrihet och inte heller de insikter ni gav oss om vikten av att bevara älvdalskan. Även om vi i dag inte har något yrkande om detta kommer vi i Centerpartiet att fortsätta motionera om att erkänna älvdalskan som minoritets- eller landsdelsspråk.

Fru talman! Den 9 juni är det dags att återigen gå till valurnorna för att lägga sin röst på ett av de partier och en av de kandidater som ställer upp i årets val till Europaparlamentet.

Jag har sagt det flera gånger under den här våren, bland annat i mina anföranden här i talarstolen, men jag upprepar mig gärna och säger det igen: Det är ett viktigt val vi har framför oss. Det är viktigt för Sverige, viktigt för Europa och viktigt för Sveriges plats och roll i den europeiska gemenskapen. Därför är det viktigt att var och en av oss som har rätt att rösta i detta val tar till vara denna rätt.

Det här är så pass viktigt att jag faktiskt önskar att få se en repris av det som hände när vi gick till val senast, i september 2022, och då menar jag en repris av det vi fick se på själva valdagen utanför många av landets vallokaler. Där ringlade sig köerna långa med väljare som tålmodigt väntade på sin tur för att få lägga sin röst.

Om vi får ett lika högt valdeltagande som senast det begav sig - drygt 84 procent i riksdagsvalet den 11 september 2022 - kommer sådana scener att utspela sig på nytt den 9 juni i år. Då kommer vi att få se långa, ringlande köer med väljare som väntar mer eller mindre tålmodigt på sin tur att få rösta.

Valdeltagandet i det senaste EU-valet, som ägde rum 2019, låg dock på 55 procent, så det är väl smått utopiskt av mig att föreställa mig en upprepning av det som hände den 11 september 2022. I ärlighetens namn är det scener som vi faktiskt inte vill se igen - de där enormt långa köerna som det hände att människor lämnade därför att de faktiskt inte hade tid att invänta sin tur.

Sådant är självfallet inget att eftersträva. Det är däremot ett högt valdeltagande - absolut - men detta får vi knappast av att medborgare tvingas stå i timslånga köer för att lägga sin röst. Vi får det heller inte av att den som har haft tålamod att vänta och sedan kliver in i valbåset där möts av ett fullkomligt gytter av valsedlar, där det kan vara nog så svårt att hitta rätt.

Fru talman! Jag nämnde nyss att drygt 84 procent av landets röstberättigade lade sin röst i riksdagsvalet 2022. Det är en hög siffra vid en internationell jämförelse, men det var en minskning med hela 3 procentenheter jämfört med riksdagsvalet dessförinnan, alltså 2018. Vi är nog alla här överens om att en sådan tydlig nedgång i valdeltagandet inte är bra.

För att lyckas vända denna nedåtgående trend måste vi se till att det blir lätt att göra rätt. Själva valsystemet måste vara robust. De väljare som går till valurnorna måste förstå hur de ska gå till väga när de väl är på plats, så att de kan vara trygga i att den röst de vill lägga verkligen hamnar där den ska.

Inför valet 2022 hade nya regler införts för att stärka skyddet kring valhemligheten, och detta innebar att även de ställen där valsedlar fanns att hämta skärmades av. Det medförde minst sagt stora logistiska utmaningar i vallokalerna, som några här har varit inne på tidigare, och gjorde att proceduren inne i vallokalen tog längre tid för väljaren, något som i sin tur ledde till köbildning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Valfrågor

I botten av alla dessa problem ligger också det gytter av valsedlar som jag nämnde nyss, alltså själva valsedelssystemet. När vi stod här i kammaren för ett år sedan och debatterade betänkandet Valfrågor framhöll jag att vi måste se till att valsedelssystemet förändras i tid före valet 2026, för att åtgärda det som vi såg hända vid valet 2022.

Centerpartiet hade en reservation i det betänkande om valfrågor som KU lade fram förra året, och där uppmanade vi regeringen att skyndsamt tillsätta en utredning med uppdrag att se över hur ett nytt valsedelssystem kan utformas. Det gläder mig att se att detta nu har skett.

En parlamentarisk sammansatt kommitté har tillsatts för att se om det är dags att avskaffa det nuvarande systemet med partispecifika valsedlar och ersätta det med gemensamma eller neutrala valsedlar. Utredningen ska redovisa sitt uppdrag i september 2025, det vill säga ett år före nästa riksdagsval.

Inget kommer förstås att hinna ändras till det närliggande valet till Europaparlamentet den 9 juni, så fram till valdagen väljer jag att hålla fast vid min bild av ringlande köer utanför landets vallokaler i ett försomrigt Sverige där alla våra medborgare inte bara nöjer sig med att vara svenskar utan ser sig som självklara EU-medborgare.

Fru talman! Det kan hända att man som enskild medborgare känner sig liten och nästan maktlös inför det många gånger väloljade maskineri som utgör Myndighetssverige. Så kan det upplevas eftersom myndigheterna i många fall besitter stora maktbefogenheter gentemot enskilda. Dessa maktbefogenheter har sin grund i det vi beslutar i den här kammaren, för i slutänden är det ju vi politiker som ger tjänstepersoner mandat att agera gentemot enskilda utifrån de lagar vi stiftar och de förutsättningar vi i övrigt ger för deras myndighetsutövning.

Hur står det då till med lagenligheten hos Sveriges myndigheter? Följer tjänstepersonerna där de lagar som vi klubbat igenom? När du som enskild individ kommer i kontakt med myndigheter, får du då en lagenlig och i övrigt korrekt behandling? För att se till att så sker utövas tillsyn över våra myndigheter, och det är här Riksdagens ombudsmän och JO kommer in i bilden.

Sveriges historia med en ombudsman som ska utöva tillsyn över myndigheternas efterlevnad av lagarna går långt tillbaka, närmare bestämt till år 1809, då Sverige var först i världen med att inrätta en justitieombudsman. Den traditionen kan vi med rätta vara stolta över, och den är något vi alla bör se till att värna. Att värna JO som institution är nämligen att värna den enskildes grundläggande fri- och rättigheter. Detta är något som JO har i uppgift att vaka över.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Justitieombudsmän-nens ämbetsberättelse

Fru talman! Vi har JO att luta oss mot, men JO ska faktiskt inte göra allt jobb när det gäller att tillsyna våra myndigheter. På flera viktiga områden med omfattande offentlig verksamhet, till exempel vården, omsorgen och skolan, finns andra tillsynsmyndigheter som har en nog så viktig roll att fylla, som Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, och Skolinspektionen. Det här är två exempel på myndigheter som sköter en ordinär tillsyn av verksamheter inom sina respektive områden. För att JO ska kunna fullgöra sitt uppdrag på ett ändamålsenligt sätt krävs nämligen en väl fungerande ordinär tillsyn och ett adekvat klagomålssystem. JO:s tillsyn är av extraordinär karaktär. JO kan inte, och ska inte, ta hand om alla klagomål från enskilda som känner sig felbehandlade av det offentliga.

På ett par områden tycks JO ändå hamna där eftersom det inte finns någon annan att vända sig till. Då hamnar klagomålen i JO:s inkorg. Detta blir tydligt när vi lyssnar på JO Katarina Påhlsson, som ansvarar för bland annat kriminalvården. Från intagna på anstalt kommer en strid ström av klagomål som JO inte är dimensionerad för att ta hand om och som man inte heller bör ta hand om, som det extraordinära tillsynsorgan JO faktiskt är. Men om man sitter på anstalt och behandlas i strid med gällande regleringar finns det i dag inget annat klagomålsinstitut att vända sig till. Detsamma gäller för den som har klagomål på polisens verksamhet. Detta är två stora myndigheter som har stora maktbefogenheter gentemot den enskilde. I sådana fall är det självklart angeläget att det finns en ordinär tillsyn och ett klagomålsförfarande vad gäller myndighetsutövning i verksamheten.

KU har under en lång rad år påtalat dessa brister och lyft fram dem i tillkännagivanden. I år får vi svaret att frågan om att tillsätta en utredning med uppdrag att utreda frågor om den offentliga tillsynen på bland annat polisens och kriminalvårdens områden nu bereds i Regeringskansliet. Jag förutsätter att denna beredning drivs framåt med kraft och att vi när vi debatterar JO:s ämbetsberättelse här i kammaren nästa år kan konstatera att det finns en utredning med just detta uppdrag som redan har sparkat igång sitt arbete.

Fru talman! Den ämbetsberättelse som vi debatterar i dag rör föregående verksamhetsår och innehåller ett urval av de beslut som JO har fattat under det år som gått. Jag väljer att lyfta fram något som oroar i alla fall mig en hel del, särskilt i ljuset av den grova brottslighet som allt fler alltför ofta tyvärr får uppleva på nära håll, med skjutningar på våra gator och sprängningar i våra bostadskvarter.

Min oro ät stor på den här punkten, särskilt mot bakgrund av min yrkeserfarenhet som åklagare. Jag har arbetat med att bekämpa ekonomisk brottslighet, bedrägerier och andra förmögenhetsbrott, och i det arbetet har jag på nära håll fått se hur våldsbrottsligheten är ett av uttrycken för den organiserade brottsligheten. Drivkraften i den organiserade brottsligheten stavas dock pengar, och en stor del av den grova brottsligheten är inte fullt lika synlig som våldet men ack så viktig att bekämpa.

Vi måste kraftsamla i arbetet mot den brottslighet som finansierar skjutningarna och sprängningarna. Det står klart att bedrägerier och annan ekonomisk brottslighet utgör en huvudinkomstkälla, och därför är det väldigt bekymmersamt att det i JO:s granskning framträder en bild av att vissa typer av förmögenhetsbrott i praktiken inte längre utreds.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Justitieombudsmän-nens ämbetsberättelse

I ett tillsynsbeslut som JO har med i denna ämbetsberättelse konstaterar JO Per Lennerbrant att åklagare har skickat påminnelse efter påminnelse i ett visst ärende men att det gått fyra år utan att någon utredningsåtgärd vidtagits. Detta har jag själv erfarit när jag haft rotelgenomgång som åklagare. Man sitter på en bedrägerienhet och ska gå igenom det femtiotal ärenden man har. Ett trettiotal av dem handlar om att skicka påminnelser till polisen, eftersom ingenting har hänt. Det är inte den mest motiverande av arbetsuppgifter, men tyvärr såg jag denna verklighet för bara några år sedan. Det kommer en, två, tre och fyra påminnelser, men polisen tillsätter inga resurser för att utreda. Detta måste vi göra någonting åt.

I det ärende jag nämnde har JO skickat en kopia av sitt beslut till justitieutskottet för kännedom, just med tanke på hur allvarligt detta är - något som är en ovanlig åtgärd från JO:s sida.

Jag vill tacka Riksdagens ombudsmän för det arbete som utförts under det gångna året och yrkar i enlighet med KU:s förslag bifall till att JO:s ämbetsberättelse läggs till handlingarna.

Fru talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservation 5, under punkt 3.

Om ett par månader går vi till val, inte bara vi här i Sverige, utan vi i samtliga EU-länder. Vi ska välja dem som ska representera oss i Europaparlamentet under de närmaste fem åren. Det är ett mycket viktigt val i dessa orostider i Europa. Jag vill betona hur viktigt det är att man använder sig av sin rätt att rösta och även tar reda på vilka värden som den kandidat man lägger sin röst på står upp för. Det är inte helt lätt, tyvärr, för alla medborgare att ta reda på det.

Inför det stundande valet kom det häromveckan ännu ett avslöjande om hur politiker i Europaparlamentet varit i händerna på allt annat än demokratiska krafter. Förra veckans nyhet kom från Belgiens premiärminister efter att belgisk och tjeckisk underrättelsetjänst samarbetat. Det visade sig att den Pragbaserade sajten Voice of Europe bedrivit en Moskvafinansierad påverkanskampanj för att vända opinionen i Rysslands favör inför EU-valet.

EU-parlamentariker från sex länder - Tyskland, Frankrike, Polen, Belgien, Nederländerna och Ungern - ska via Voice of Europe ha fått betalt för att sprida rysk propaganda. EU-kommissionens vice ordförande Vera Jourová kommenterade nyheten med: Det här bekräftar vad vi redan misstänkt, att Kreml använder skumma låtsasmedier för att köpa sig hemligt inflytande.

Fru talman! Förra veckans nyhet var alltså ett i raden av avslöjanden. För ett par månader sedan kunde vi ta del av nyheten att en ledamot i EUparlamentet sedan 2004 hade varit agent åt den ryska säkerhetstjänsten FSB. Det handlade om den lettiska ledamoten Tatjana Zdanoka, som fram till 2022 ingick i partigruppen De gröna i Europaparlamentet. Som företrädare för flera svenska partier uttryckte när den nyheten kom finns det risk att detta kommer att hända igen. Många är naiva i fråga om hur aktivt Ryssland är för att försöka destabilisera EU.

Men det är inte bara Ryssland som är aktivt i sina försök att påverka Europaparlamentariker. För drygt ett år sedan genomförde den belgiska polisen en razzia hemma hos flera högt uppsatta EU-politiker i Bryssel, bland annat hos Europaparlamentets vice talman Eva Kaili, och snart började den härva nystas upp om organiserad brottslighet och korruption som döptes till Qatargate, då bland annat Qatar anklagades för att försöka köpa sig inflytande i Europaparlamentet.

Fru talman! Sverige är ett land som historiskt sett har legat högt på Transparency Internationals lista över korruptionsindex, det vill säga vi har haft förhållandevis lite korruption i jämförelse med andra länder i Europa och världen. Som sades här tidigare har det tyvärr under de senaste åren gått åt fel håll, även om vi fortfarande ligger bra till. I den mätning som presenterades i januari i år hade vi halkat ned till sjätte plats, så även om jag inledningsvis tog en rad exempel från Europaparlamentet vill jag framhålla att vi inte är immuna bara för att vi är svenskar. Där makt samlas finns alltid risk för otillåten påverkan och korruption, och därför är det viktigt att se till att ha ett starkt skydd mot sådan påverkan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Författningsfrågor

Vi vet dessutom från andra länder att politiska partier på alla nivåer ofta utgör en svag länk i skyddet av den liberala demokratin. De är i många fall sårbara mot cyberattacker, och de kan infiltreras eller på andra sätt påverkas av främmande makt. Partierna saknar faktiskt även tillräcklig kunskap om hoten de står inför och verktyg att rusta sig mot dem.

Centerpartiet vill därför stärka dagens bristfälliga förbud mot partifinansiering från utländska källor. Vi vill skärpa lagen om insyn i finansiering av partier, detta för att öka transparensen och täppa till de kryphål som visat sig finnas. Det ska inte gå att kringgå förbudet om anonyma bidrag, något som tv-programmet Kalla fakta inför valet hösten 2022 visade var möjligt.

Fru talman! För att öka insynen för våra medborgare i hur politiska beslut tas och vilka intressen som ligger bakom dessa beslut vill Centerpartiet på nationell nivå inrätta ett lobbyregister eller ett öppenhetsregister, som är ett mer rättvisande namn. Att beslutsfattare talar med representanter för näringslivet, fackföreningar, intresseorganisationer och civilsamhället är i grunden en nyttig del av lagstiftningsprocessen och regeringsarbetet. Genom sådana samtal kan olika delar av samhället vara med och utforma politiska beslut som påverkar dem.

Det är dock samtidigt viktigt att de kontakter som tas också sker på ett transparent och korrekt sätt. Flera länder, bland annat vårt grannland Finland som vi gärna blickar mot nu för tiden, har skapat lobbyregister. Sådana finns även i Irland, Storbritannien och Österrike. De olika registren skiljer sig åt gällande vilka som klassas som lobbyister, vilka beslutsfattare som omfattas och vilken form av kontakter som ska registreras, men en gemensam nämnare är att lobbyism registreras hos en myndighet och att registret omfattar både den lagstiftande och den verkställande makten.

Det är därför välkommet att det sedan i höstas pågår ett arbete kring dessa frågor i 2023 års insynskommitté, vilket har nämnts här av ett par kollegor i utskottet. Jag noterar att kommittén bland ska göra en översyn av nuvarande reglering och överväga om den behöver förtydligas eller kompletteras. Den ska dessutom överväga om det finns behov av att ytterligare stärka transparensen i det politiska beslutsfattandet genom en reglering som ställer krav på transparens och insyn i kontakter mellan politiska beslutsfattare och lobbyister.

Vi kommer självklart att följa detta arbete noggrant och ser fram emot att nästa år ta del av vad kommittén har landat i.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 3 under punkt 5.

Som Ulrik Nilsson redan har varit inne på högtidlighöll vi för några veckor sedan här i riksdagen att regeringsformen fyller 50 år i år. Regeringsformen är en av våra grundlagar, där vi i det andra kapitlet hittar bestämmelserna om våra grundläggande fri- och rättigheter, det vill säga det vi debatterar här i dag.

Regeringsformens andra kapitel innehåller dels de positiva friheterna - yttrandefriheten, religionsfriheten, mötesfriheten och föreningsfriheten - dels de negativa opinionsfriheterna, som ger skydd mot tvång från det allmänna att ge till känna sin politiska eller religiösa åskådning. Här finns även bestämmelser som ger skydd för medborgarskap och skydd mot intrång i den personliga integriteten, till exempel kroppsvisitation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fri- och rättigheter

Dessa grundlagsskyddade fri- och rättigheter får bara begränsas genom lag under vissa förutsättningar, och då bara om de är proportionerliga. Det innebär att de aldrig får gå längre än vad som är nödvändigt för att nå det syfte man säger sig vilja uppnå med en begränsning.

Fru talman! Vi lever i oroliga tider med ett säkerhetsläge i Sverige och Europa som är sämre än på mycket länge. Därtill kommer en grov brottslighet, där skjutningar och sprängningar skapar lidande och otrygghet i vårt samhälle. Det här är utmaningar som kräver att vi politiker gör vårt yttersta för att vidta åtgärder som ökar människors säkerhet och trygghet.

Samtidigt är det oerhört viktigt att hålla huvudet kallt just i sådana här svåra tider och se till att noggrant analysera förslag som läggs fram som innebär begränsningar av våra fri- och rättigheter. Sådana förslag kan och får aldrig tas fram lättvindigt, utan konsekvenserna av dem behöver belysas på ett djuplodande och allsidigt sätt. Vi behöver påminna oss om att varje åtgärd som begränsar din och min frihet måste vara proportionerlig och faktiskt uppnå de syften som vi som lagstiftare säger oss vilja uppnå.

Fru talman! Vid 50-årsfirandet av regeringsformen deltog både forskare och politiker, och i de presentationer vi fick ta del av framkom tydligt att denna grundlag inte alls är en grånad 50-åring utan en som i högsta grad utvecklas i takt med tiden.

Det ska självklart inte vara enkelt att genomföra grundlagsändringar, och jag ser fram emot att regeringen presenterar förslag om att göra sådana ändringar svårare att genomföra. Det är en parlamentarisk grundlagskommitté som i ett betänkande som lämnades över förra våren har kommit fram till att det behövs.

Vi ska dock inte intala oss att våra grundlagar är till fyllest på alla punkter. De kan förstärkas och förbättras. Som flera ledamöter redan har varit inne på pågår sedan i höstas ett arbete i en parlamentarisk kommitté med att se över delar av regeringsformen. Det är den så kallade 2023 års fri- och rättighetskommitté, där jag har förmånen att vara med som Centerpartiets representant. Detta är en kommitté som har fått många frågor på sitt bord att utreda fram till december i år. Ett par av dem är ett stärkt skydd för aborträtten och ett stärkt skydd för äganderätten - något vi i Centerpartiet välkomnar.

Vad gäller det konstitutionella egendomsskyddet finns i dag inte några uttryckliga begränsningar. Därför vill Centerpartiet att det införs ett proportionalitetskrav när det gäller ingrepp i äganderätten.

När det gäller aborträtten visar utvecklingen i USA och även i vissa europeiska länder att denna rätt inte går att ta för given. Det finns tyvärr krafter som har gjort eller säger sig vilja göra det svårare för kvinnor att genomföra en abort. Det här är oerhört oroande, och därför vill Centerpartiet ha ett stärkt skydd för aborträtten. Det gäller både på hemmaplan och i EU, där vi inför valet till Europaparlamentet lyfter frågan om att stärka skyddet för aborträtten.

Fru talman! Av 1 kap. 2 § regeringsformen framgår att den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. Detta är och måste fortsätta att vara en självklarhet i det demokratiska Sverige. Frihet i Centerpartiets mening är inte förunnat bara vissa av oss. Alla människor, oavsett bakgrund, hudfärg, ålder, kön eller härkomst, ska ges möjlighet att utöka sina livschanser och känna frihet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fri- och rättigheter

Därför är det viktigt att lyssna när vi uppmärksammas på att det finns människor i Sverige vars frihet och värdighet begränsas av rasism, antisemitism, antiziganism, islamofobi och diskriminering. Enligt statistik från Brottsförebyggande rådet har hatbrott med främlingsfientliga eller rasistiska motiv konsekvent ökat under de senaste tio åren. Detsamma gäller hatbrott med antisemitiska eller islamofobiska motiv.

Det här är dystra siffror som visar på en utveckling i samhället som vi måste bryta. Vi kan inte och får inte acceptera att människor i vårt land begränsas av fördomar och diskriminering. Vi måste stå upp för varje enskild människas rätt till frihet och möjlighet att göra det mesta av sin förmåga och sina drömmar. Det är grundläggande och avgörande för att bygga ett samhälle starkt.

Ett led i att skydda grupper som utsätts för hatbrott på grund av sin livsåskådning är att se till att de platser där de möts för att utöva sin tro är trygga platser. Hatbrotten ökar nu tyvärr både mot synagogor och moskéer. Det är välkommet att regeringen har höjt anslaget för säkerhetshöjande åtgärder till trossamfunden. Men Centerpartiet anser inte att det räcker. För att skydda dessa gruppers rätt att utöva sin tro i trygghet vill vi se långsiktiga och löpande investeringar i säkerhetsåtgärder, och inte bara engångsinsatser.

Fru talman! Yttrandefriheten är en grundläggande fri- och rättighet och utgör en av demokratins hörnstenar. Rätten för var och en att uttrycka sin åsikt gäller i förhållande till det allmänna - till staten. Vi som lagstiftare kan begränsa denna frihet endast under vissa förutsättningar och för ett syfte som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle.

Det fria ordet och en fri press är förutsättningar för en vital demokrati. I ett historiskt perspektiv har vi sett att ett samhälle där fri press frodats har lett till ökat inflytande för samtliga medborgare. En fri press är även en förutsättning för att makthavare ska kunna hållas ansvariga för sina beslut och förehavanden. Att värna det fria ordet, allas vår yttrandefrihet och fria medier är därför helt centralt för att slå vakt om vår demokrati.

Med det sagt får vi inte vara naiva och heller inte trampa snett när vi pratar om yttrandefrihet och vari denna frihet består - särskilt inte i dagens medielandskap, där den yngre generationen knappast har morgontidningen och kvällens nyhetssändning på tv som primära källor till information. I stället är det de sociala medieplattformarna, såsom Instagram, Youtube och Tiktok, som dominerar stort när det gäller de yngres medievanor. Detta är plattformar och informationskanaler som ligger helt utanför det kontrollsystem för medier som vi här i Sverige historiskt sett har lutat oss mot för att försäkra oss om att medierapporteringen är saklig och objektiv och att en ansvarig utgivare kan ställas till svars för eventuella övertramp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tryck- och yttrandefrihet, massmediefrågor

Fru talman! I går lyssnade jag till Magnus Hjort, generaldirektör för Myndigheten för psykologiskt försvar. Detta är en myndighet som uppenbarligen kommer att ha allt brådare dagar under våren i takt med att dagen för valet till Europaparlamentet, den 9 juni, närmar sig. När valdagen kryper närmare kommer försöken att påverka valets utgång att öka. Det gäller inte bara försök till påverkan från oss som sitter här i salen och från våra partikollegor under kampanjer såväl på gator och torg som i sociala medier, utan liksom andra EU-medborgare kommer vi att bli utsatta för en helt annan sorts påverkan i detta EU-val, nämligen påverkansoperationer från främmande makt - företrädesvis med rysk avsändare.

Ryssland arbetar oerhört aktivt för att sprida desinformation och påverka utgången av det stundande EU-valet. Ryssland kommer, framför allt via olika plattformar och sociala medier, att spä på polariseringen och öka konfliktnivån i olika frågor som är aktuella i EU-valet. Ryssland kommer via dessa kanaler att sprida falska uppgifter och narrativ, bland annat om Ukraina och Zelenskyj, i syfte att minska vårt engagemang för det krig som pågår alldeles nära oss och försvaga EU:s vilja att fortsätta stödja Ukraina.

Fru talman! Som jag redan varit inne på har vi i dag en helt annan medial arena än för bara ett tjugotal år sedan. Den digitala utveckling som skett sedan dess har förändrat medielandskapet i grunden, och det har fört med sig det goda att vi getts nya möjligheter att göra våra röster hörda och ta del av andras yttranden.

Men denna utveckling har även inneburit andra möjligheter för illasinnade aktörer att nå fram till var och en av oss när vi skrollar på mobilen på bussresan hem eller surfar på datorn hemma vid köksbordet. I de flöden vi tar del av kommer det garanterat att dyka upp någon form av falsk nyhet, desinformation, ja, även ren propaganda. Sådant pumpas nämligen in i systemet, inte sällan snyggt paketerat, från såväl auktoritära stater som terroristorganisationer. Denna desinformation och propaganda är allt annat än lätt att genomskåda. Som generaldirektör Magnus Hjort påpekade i går i sin föredragning behöver vi folkbildande insatser på detta område för att inför EU-valet öka allas vår medvetenhet om risken för att ta del av och sprida felaktig information och ren desinformation.

Herr talman! Den yttrandefrihet som vi ska slå vakt om och som värnas i våra grundlagar handlar om relationen mellan individ och stat. Men de stora sociala medieplattformarna är privata aktörer, och min rätt att uttrycka en åsikt innebär inte automatiskt att dessa plattformar är skyldiga att sprida just min åsikt. För det demokratiska samtalet är det oerhört viktigt att de globala plattformsföretagen tar ansvar för vad som läggs ut på deras plattformar för att undvika att hat, hot och ren desinformation sprids och tillåts florera där.

Tryck- och yttrandefrihet, massmediefrågor

Centerpartiet välkomnar de åtgärder som har vidtagits inom ramen för EU-samarbetet på detta område med bland annat uppförandekoder för nätplattformarna för att motverka desinformation, vilket ledamoten Susanne Nordström tidigare redogjorde för. Men Centerpartiet vill göra mer. Vi vill att en utredning tillsätts för att undersöka hur de globala plattformsföretagen påverkar vår demokrati och framför allt hur skyddet för vår demokrati kan stärkas i ett förändrat medielandskap där några få plattformsföretag har stor påverkan på vår åsiktsbildning. Centerpartiet anser det angeläget att se över hur skyddet kan stärkas för att möta de ökande problem som finns med desinformation, propaganda och påverkansoperationer.

Jag yrkar bifall till reservation 2.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 18.)

Herr talman! I går högtidlighölls 50-årsdagen av 1974 års regeringsform här i riksdagen. Det var ett värdigt och välbesökt firande. Framför allt fick vi ta del av ett väldigt fint och matnyttigt program med givande föredrag och samtal kring innehållet i regeringsformen och hur det har utvecklats och tolkats över tid.

I dag debatterar vi betänkandet Offentlig förvaltning. Det är ett angeläget område att genomlysa för att se till att principen om rättssäkerhet och likhet inför lagen upprätthålls och genomsyrar det offentliga maktutövandet, liksom att myndigheter arbetar effektivt med medborgarnas bästa för ögonen.

Ett av de ämnen som presenterades och diskuterades vid gårdagens 50årsfirande var just statsförvaltningen. Det är ett område som är reglerat i vår regeringsform, om än rätt knapphändigt, vilket konstaterades. Totalt nio paragrafer i vår grundlag ska tydligen reglera statsförvaltningen.

Gårdagens seminarium väckte tankar, i alla fall hos mig, om att det kanske kan finnas anledning att se över om vi behöver reglera vår förvaltning ytterligare för att dess självständighet och professionalitet ska värnas.

Ett kännetecken för våra förvaltningsmyndigheter är att de är fristående och att de är självständiga i sitt beslutsfattande. Samtidigt har tjänstemän att iaktta saklighet och opartiskhet, det vill säga att vara professionella. Det är viktigt för allas vår rättssäkerhet. Tjänstemannen är en demokratins väktare, som det sades i går.

Herr talman! I dag arbetar närmare en och halv miljon svenskar inom offentlig förvaltning. Det är alltifrån poliser i yttre tjänst, socialsekreterare i våra kommuner och lektorer som undervisar på universitet till tjänstemän inom Regeringskansliet. De är många som tjänar våra medborgare i en offentlig anställning. Och det är vi i denna kammare, liksom i kommunala och regionala församlingar, som faktiskt ger förutsättningarna för deras jobb. Det är också vi som ska utkrävas ansvar om de förutsättningar som ges inte är de rätta.

En annan sida av myntet är vilket ansvar som ska kunna utkrävas av den som inom ramen för sin offentliga anställning begår felaktigheter, med andra ord hur vi bäst ser till att de som verkar inom offentlig sektor verkligen följer de lagar och förordningar som gäller. Det finns sedan länge flera typer av sanktioner mot den tjänsteperson som gör fel. Den som åsidosätter det som gäller för anställningen kan till exempel varnas av arbetsgivaren, få löneavdrag, stängas av eller till och med bli av med jobbet. Det finns också ett straffrättsligt ansvar, som Lars Andersson och jag tidigare debatterade, där det går att åtala och döma en tjänsteperson för tjänstefel.

Herr talman! Man talar ibland om att återinföra tjänstemannaansvar. Jag vill reagera mot detta, för vi har redan i dag ett tjänstemannaansvar. Att utöka det straffrättsliga tjänstemannaansvaret utreddes för ett par år sedan, och det är på tapeten igen. Med min bakgrund som åklagare måste jag vända mig lite grann mot att man tror att allting som kan gå snett ska regleras genom straffrättsliga bestämmelser. Det finns en övertro på att vi ska ge möjligheter att åtala och döma personer för det vi ska åtgärda. Det kan bli lite galet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Offentlig förvaltning

För att någon ska kunna åtalas och dömas för ett brott krävs det ju, som jag var inne på i min ordväxling med Lars Andersson, ett väldigt tydligt regelverk - annars har vi ingen rättssäker lagstiftning. Detta är viktigt att komma ihåg när vi diskuterar ett eventuellt utökat tjänstemannaansvar.

Det blir allt vanligare med hot och trakasserier mot myndighetspersoner i försök att påverka dem i deras beslutsfattande. Detta gäller inte bara poliser i yttre tjänst som möter gängen på gatan utan även många andra myndighetspersoner, inte minst socialsekreterare. Det har i flera undersökningar framkommit att just denna grupp tjänstepersoner alltför ofta på ett oacceptabelt sätt utsätts för hat, hot och försök till påverkan.

Jag vill framhålla att rådande samhällsklimat gör det tufft nog för offentliga tjänstepersoner att ta offensiva men nödvändiga beslut. Det kan till exempel gälla ett beslut om att omhänderta barn. Om rädslan att göra fel blir större än viljan att göra rätt riskerar det att förlama beslutsfattandet. Att då utvidga det straffrättsliga ansvaret för en mycket stor grupp - ofta hårt arbetande - offentliganställda är inte rätt väg att gå, menar jag.

Herr talman! En livskraftig och stark demokrati förutsätter att alla medborgare kan vara delaktiga utifrån sina förutsättningar. Var och en måste ha faktiska möjligheter att ta del av och själv delta i de demokratiska processerna. För människor med olika typer av funktionsnedsättningar finns det utmaningar här, och därför behöver vi vara uppmärksamma och se till att det finns anpassade lösningar som faktiskt fungerar.

Centerpartiet anser att vi måste se till att våra myndigheter arbetar aktivt för att öka möjligheterna till demokratisk delaktighet för personer med funktionsnedsättning. En del av detta arbete är att se till att de ges möjlighet att delta i allmänna val på samma villkor som alla andra och på ett sådant sätt att valhemligheten kan garanteras. Vi behöver göra mer för att säkerställa att alla vallokaler är anpassade för personer med funktionsnedsättning.

Detta är angeläget att påpeka, särskilt nu när vi snart går till val igen - valet till Europaparlamentet hålls ju den 9 juni. Centerpartiet anser att regeringen bör se till att Sveriges myndigheter utvecklar arbetet med att inför val erbjuda information på lättläst svenska och även erbjuder lättillgänglig information för personer med nedsatt syn och hörsel.

För oss är det även viktigt att alla lokaler där demokratin utövas, till exempel möteslokaler för sammanträden i nämnder, är fullt tillgängliga. Därför vill jag avslutningsvis yrka bifall till reservation 1.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för svaret.

Jag delar inte ledamotens syn på detta. Jag är medveten om att det sker många anmälningar om tjänstefel. Jag har själv jobbat som åklagare. Jag har sett kollegor som har blivit anmälda för tjänstefel, och jag har varit med och vittnat för att se till att domare och även poliser ska kunna dömas för tjänstefel. Det är de grupper som vanligtvis blir åtalade, eftersom det är yrkesgrupper där det finns ett väldigt tydligt regelverk.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Offentlig förvaltning

Det är där det straffrättsliga ansvaret kommer in. För att kunna åtala eller döma någon krävs det att det finns ett väldigt tydligt regelverk som ska följas. Detta innebär att många andra grupper inte blir aktuella för det straffrättsliga ansvaret eftersom det då måste kunna bevisas att någon har gjort någonting som är helt i strid med en viss regel.

Med detta förslag finns det stor risk för att man behöver detaljreglera många verksamheter på ett sätt som inte skulle leda till en effektiv förvaltning, snarare tvärtom. Detta kom också utredningen fram till.

Dessutom finns det risk för att personer som i dag är utsatta för hot faktiskt inte vågar ta beslut, eller snarare avstår från att ta beslut. När det gäller det straffrättsliga ansvaret är det väldigt svårt att döma någon för underlåtenhet. Det är snarare när man har gjort någonting som det blir aktuellt att åtala eller döma någon.

Jag undrar hur Lars Andersson ser på risken att vi får en ineffektiv förvaltning med detaljreglering på ett sätt som inte skulle gynna förvaltningen i stort. Och hur ser han på att personer som kanske hotas att inte omhänderta ett barn då faktiskt kanske låter bli att ta ett beslut för att inte riskera att anmälas för tjänstefel av den som hotar?

Fru talman! Det var intressant att lyssna på Lars Anderssons anförande om vikten av att vi har oberoende tjänstemän som är professionella i sitt värv.

Jag är särskilt nyfiken på passusen angående det utökade tjänstemannaansvaret. Lars Andersson sa att det ska återinföras. Vi har ett straffrättsligt tjänstemannaansvar i dag, och vi har även en hel reglering som omger hur tjänstemän ska agera. Tjänstemän kan bli av med sin anställning, och det kan även få andra konsekvenser om de inte agerar i enlighet med professionalitet och det ansvar som de har.

Jag vet att Sverigedemokraterna tillsammans med nuvarande regering har gett direktiv till en utredning om att detta tjänstemannaansvar ska utvidgas.

Detta är jag ganska fundersam över. Det gjordes en utredning för något år sedan där man kom fram till att de negativa sidorna med att stärka det straffrättsliga ansvaret skulle vara större än de eventuellt positiva som man kunde se. Det var vad den utredningen landade i.

Jag skulle gärna vilja höra lite mer om hur Lars Andersson anser att ett större straffrättsligt ansvar skulle kunna göra att våra tjänstemän agerar mer professionellt och i linje med det uppdrag som de har.

Herr talman! Tack för svaret, Martin Melin!

Det är ett intressant fall som ledamoten nämner. Det gäller personer som redan är dömda och som skulle kunna träffas av ett sådant här förbud. Det tycker jag är särskilt intressant eftersom Lagrådet skriver att man skulle kunna ha en kontaktförbudskonstruktion. Åklagare jobbar ofta med kontaktförbud. Det blir mycket lättare.

Beslut om kontaktförbud fattas också baserat på misstanke. Sådana beslut har jag tagit i parti och minut, kan jag nästan säga. Man gör en bedömning av pågående brottslighet och av vad personen är dömd för tidigare.

Centerpartiets reservation handlar om att det hade varit önskvärt att man hade fått lite mer tid på sig att inarbeta dessa synpunkter så att det hade blivit en bättre lagstiftning. Det är mitt medskick från Centerpartiets sida. Jag har ingen ytterligare fråga till Martin Melin men uppskattar diskussionen.

Herr talman! Tack, Martin Melin, för engagemanget i den här frågan! Jag kan inte låta bli nu när jag som åklagare får möjlighet att prata med en polis om det här ämnet, för det är engagerande och viktigt.

Jag håller med Martin Melin om att det är viktigt att införa verktyg likt detta, och det är därför jag tycker att det är problematiskt hur den här lagstiftningsprodukten har hanterats. Jag önskar att den ska bli effektiv.

Jag känner Martin Melin som en mycket sympatisk polis med erfarenhet av att jobba med knarkspaning och att behöva göra husrannsakan. Det är ett vanligt tillvägagångssätt då att polisen lämnar uppgifter av viss konkretion och att åklagare på mer eller mindre stående fot, på språng med telefon i handen, fattar beslut och att polisen sedan genomför husrannsakan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Preventiva vistelseförbud

Jag har mycket goda erfarenheter av att jobba med många bra poliser. Det vill jag verkligen understryka. Men det här handlar om en annan typ av åtgärd än husrannsakan. Ett vistelseförbud begränsar ju på ett helt annat sätt. Det är inte en tillfällig åtgärd utan något som ska löpa en längre tid. Det behövs också skriftligt underlag. Precis som Martin Melin beskrev det är det ofta på telefon en uppgift förmedlas som leder till konkret beslut om husrannsakan.

Jag undrar hur Martin Melin anser att underlaget ska se ut. Vilka uppgifter kan lämnas till åklagare utan att källor röjs och så att beslutsunderlaget ändå blir tillräckligt?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Preventiva vistelseförbud

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Centerpartiets reservation 3.

47 knivhugg - det var vad fyrabarnsmamman attackerades med en solig majdag hemma i sin lägenhet, där hon borde ha fått känna sig trygg. Hon hittades död på köksgolvet, med tydliga avvärjningsskador på armarna för att hon försökt skydda sig från den vansinniga attacken från sin make. Han dömdes av Solna tingsrätt till livstids fängelse men godtog inte domen utan överklagade till hovrätten. Hovrätten instämde med tingsrätten i att detta var ett mord men bestämde straffet till 16 års fängelse.

Det här var hösten 2015. Jag, som var åklagare i fallet, vägrade att acceptera utgången. Riksdagen hade ju året innan, den 1 juli 2014, ändrat straffbestämmelsen för mord för att fler sådana här fruktansvärda brott skulle rendera livstidsstraff, och jag trodde verkligen att Högsta domstolen skulle ställa detta till rätta - men tyvärr.

Redan i lagstiftningsprocessen hade Lagrådet sagt till regeringen att utforma straffbestämmelsen på ett annat sätt om man ville uppnå syftet med den nya lagstiftningen, nämligen få fler livstidsdömda för så här allvarliga mord. HD kom fram till samma slutsats, nämligen att lagstiftningen inte gick att använda på det här fallet på det sätt som regeringen utlovat. Det blev bakläxa, helt enkelt, och det tog ett antal år innan det gick för oss som jobbade inom rättstillämpningen att uppnå det som politikerna hade utlovat.

Herr talman! Varför berättar jag den här historien nu? Jo, för att jag fortfarande bär den med mig, som en erfarenhet från min åklagartid då jag faktiskt var heligt förbannad på, som jag tyckte då, taffliga lagstiftare. Att pressa fram lagstiftning och inte lyssna på en gedigen analys från tunga jurister tyckte jag var plakatpolitik.

När jag nu befinner mig där jag gör, i den lagstiftande församlingen, är det viktigt för mig, faktiskt en hederssak, att göra mitt yttersta för att medverka till en så bra lagstiftning som möjligt. Och med bra menar jag en som går att använda på det sätt som politiker aviserar att den ska användas, som uppnår de syften man säger sig vilja nå, som blir effektiv och, inte minst, som går att tillämpa.

Herr talman! Jag konstaterar att Lagrådet i sitt yttrande över det lagförslag om preventiva vistelseförbud som vi diskuterar i dag säger att den konstruktion som regeringen valt är svårtillämpad då den innehåller dubbla riskbedömningar - först en riskbedömning om viss typ av brottslighet, sedan en annan riskbedömning med ett inte tydligt angivet beviskrav kring hur den person som ska få ett vistelseförbud anses främja brottsligheten.

Som jag har sagt tidigare i mina repliker står Centerpartiet bakom att vistelseförbud ska införas. Men återigen: Det ska vara ett vistelseförbud som går att tillämpa.

Det finns faktiskt en hint i Lagrådets yttrande om att titta på konstruktionen i kontaktförbudslagen. Där finns riktlinjer för rättstillämpningen och vad som ska beaktas i riskbedömningen. En sådan konstruktion skulle helt klart ge bättre vägledning för de åklagare som ska ingripa och fatta beslut utifrån lagstiftningen.

Det är faktiskt åklagare som den här lagstiftningen vänder sig till i första hand. Har då åklagare med erfarenhet från just sådan verksamhet tillfrågats i denna lagstiftningsprocess? Som ersättare i justitieutskottet tittade jag på propositionen innan vi i Centerpartiet lade fram vår följdmotion. Det var intressant, herr talman. Det stod flera gånger att Åklagarmyndigheten inte hade någon erinran och att man tillstyrkte tillsammans med en mängd andra remissinstanser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Preventiva vistelseförbud

Jag har tyvärr inte inför själva följdmotionen utan först inför denna debatt haft möjlighet att hinna titta på just remissvaren. Det är lite anmärkningsvärt att det inte nämns någonting i propositionen, som jag hade läst, om vad Åklagarmyndigheten ändå säger.

Åklagarmyndigheten säger helt enkelt mellan raderna - en jurist läser och hör ganska mycket mellan raderna - att det är problematiskt för åklagare att få del av underrättelsematerial. Man säger att beslutsunderlaget i en sådan här utredning i huvudsak kommer att tas fram av Polismyndigheten. Det kan vara spaningsinformation eller tillförlitliga underrättelser från trovärdiga källor till polisen, och då är det inte självklart lämpligast att det är åklagare som ska pröva frågan om vistelseförbud. Bedömningen av trovärdigheten - alltså trovärdigheten på källan som lämnar upplysningarna som ska ligga till grund för en bedömning om en person ska få vistelseförbud eller inte - görs också säkrast av mottagaren av underlaget.

En åklagare ska alltså få ett skriftligt underlag, som inte får innehålla känslig information som sabbar, om jag uttrycker mig enkelt, polisens underrättelseverksamhet. Men man ska samtidigt under tjänstefelsansvar känna sig så pass trygg i en bedömning som ska ske i två steg. Det ställs stora krav på en åklagare redan i dag.

Detta säger Åklagarmyndigheten i ett remissvar den 16 oktober, fyra dagar efter att nuvarande regering har hållit en presskonferens och sagt att den här lagstiftningen minsann ska träda i kraft den 1 februari i år. Det betyder att det inte finns någon möjlighet att omarbeta lagstiftningen på det sätt som Åklagarmyndigheten antyder skulle vara en mer effektiv väg att gå. Jag tycker att det är ett underbetyg till vår lagstiftningsprocess.

Jag är ledamot i konstitutionsutskottet till vardags och gör ibland besök här i justitieutskottet för en debatt. Jag har hört många av er andra talare här säga att vi har ett jätteproblem ute på gator och torg med våldsbrottslighet och gängbrottslighet. Jag håller med. Jag har sett det och har upplevt det. Jag lovar att jag verkligen vill komma åt det. Men jag tycker att det är problematiskt när politiker står och lovar väldigt mycket men inte ens har lyssnat. Man har inte tagit sig tid att lyssna på den myndighet som ska sitta och göra bedömningarna.

Det märks kanske att jag blir lite upprörd av detta. Åklagare jobbar ganska hårt, och jag har många åklagarkollegor där ute som gärna skulle få effektiva verktyg. Men nu säger Lagrådet att det här är svårtillämpbart och att man skulle kunna titta på kontaktförbudslagen så att det blir tryggare för en åklagare att fatta detta beslut. Dessutom har lagstiftningen nu stressats på så att den, som egentligen skulle träda i kraft den 1 juli i år, ska träda i kraft nästa vecka.

Jag vet inte hur jag ska bemöta Fredrik Kärrholms ord om att jag som åklagare satt bakom ett skrivbord. Jag tror inte att Fredrik Kärrholm har särskilt god inblick i hur det är att jobba på en allmän åklagarkammare. Man springer mest hela tiden.

Nästa vecka ska alltså åklagare få detta verktyg i sin hand. Det finns inga beslutsstöd. Det hinner Åklagarmyndigheten naturligtvis inte ge underlag till, vilket görs centralt. Det finns inte heller möjlighet att införa några digitala hjälpmedel. Det ska ske manuellt, enligt propositionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Preventiva vistelseförbud

Vi har allvarliga problem ute på våra gator och torg med en gängbrottslighet som tar ett grepp om vissa områden. Då är det synd att den här regeringen återkommande hastar fram lagstiftning som inte blir bra. Det gör mig fortfarande lite förbannad att det inte blir bra när det finns möjlighet till det.

(Applåder)