Erik Slottner

Fru talman! Här blir jag nog svaret skyldig. Jag tror – jag kan ha fel; det händer någon enstaka gång att jag har det – att sådan lagstiftning skulle komma på en annan ministers ansvarsområde, i det här fallet näringsminister Ebba Busch. Det skulle jag gissa eftersom det är skydd för småföretagare som efterfrågas. Jag har svårt att se framför mig att enskilda näringsidkare skulle in under konsumentskyddslagstiftningen för privatpersoner. Men nu är jag ute och svävar lite grann.

Kommer det konkreta förslag från oppositionen, från Socialdemokraterna, tittar jag gärna på dem. Jag är alltid för åtgärder som kan öka skyddet för småföretagare. Näringsidkare är många gånger utsatta i dag, och de är en fullkomlig förutsättning för att vi ska ha välfärd och ett väl fungerande samhälle i övrigt, så stärkt skydd för småföretagare ser jag gärna.

Regeringen gör överlag mycket för att förbättra företagsklimatet i Sverige. Kan detta vara ytterligare ett steg i den riktningen stänger jag inte dörren, men jag vill veta vad det kan vara för konkreta åtgärder.

Fru talman! Att lägga ned servicekontoret i Åmål är alltså inte ett beslut som regeringen har fattat. Det är ett beslut som myndigheten har fattat – utifrån budgetförutsättningar som regeringen har givit, ska sägas. Nya budgetförutsättningar gör att ett antal fysiska kontor kommer att behöva läggas ned, och myndigheten har utifrån ett antal riktlinjer om effektivitet och kostnadskontroll – och även geografisk spridning, icke att förglömma – fattat beslut om ett antal nedläggningar.

Det här innebär inte att staten försvinner. Det innebär inte att statliga servicekontor försvinner på totalen. Men det innebär att en del kommer att få längre till sitt närmaste servicekontor.

Alla de myndigheter som i dag finns på de statliga servicekontoren har dock väl utvecklade digitala tjänster, och min förhoppning är att väldigt många av dem som har sökt sig till fysiska kontor ska kunna lösa en del av uppgifterna digitalt. De kanske kan ta hjälp av närstående och få hjälp digitalt. De kan ringa till myndigheterna eller åka till det servicekontor som kommer att vara närmast efter nedläggningen.

Fru talman! Att det har dröjt i Sverige att få till en elegitimation på högsta tillitsnivå beror på att vi har haft väldigt välfungerande privata elegitimationer, med Bank-id som den absolut största. Men den uppfyller inte kraven i eIDAS-förordningen, som Elofsson nämner här. Regeringen har därför tagit frågan vidare och utrett om man kan införa en statlig elegitimation, vilket är den lösning som regeringen har landat i och som vi nu finansierar.

Polismyndigheten utvecklar just nu en elegitimation som kommer att utfärdas av en statlig myndighet, Polismyndigheten. Parallellt med detta arbetar Myndigheten för digital förvaltning fram en digital plånbok så att vi genom elegitimationen ska kunna använda en digital plånbok och identifiera oss oavsett var inom EU vi befinner oss. En sådan plånbok skulle kunna innehålla körkort, pass, erecept, olika utbildningsbevis etcetera. Jag ser mycket fram emot detta. Tidsplanen är slutet av 2026.

Fru talman! Det här är en viktig fråga för regeringen. Ett flertal åtgärder har redan vidtagits – mycket på finansmarknadsminister Niklas Wykmans område – för att göra det svårare att ge oansvariga kreditgivningar. Räntetaket har sänkts. Vi har infört tuffare krav för att exempelvis få starta verksamheter som dessa. Nyligen tillsatte vi en ny överskuldsättningsutredning, som ska se över möjligheterna att försvåra lån nattetid och införa omvänd avbetalning så att man kan börja betala på själva skuldkvoten i stället för räntan så att man snabbare kommer ned i skuld.

Det finns alltså flera olika åtgärder, och nu nämnde jag bara några.

Därutöver har vi gett både Konsumentverket och Statskontoret i uppdrag att se över hur vi kan förbättra den kommunala budget- och skuldrådgivningen, och nu har vi tagit emot ett antal förslag om detta. Det är för tidigt att här och nu säga hur vi ska gå vidare med just dessa förslag, eftersom de fortfarande bereds. Vi får återkomma om det lite längre fram.

Fru talman! Med all respekt – jag tror inte att Malin Björk har följt den här frågan särskilt noggrant senaste tiden. I budgetpropositionen för 2025 ligger det nu pengar för att genomföra Leverantörkontrollsutredningens förslag om just ett register. Som upphandlande myndighet ska man mycket tidigare än i dag kunna upptäcka oseriösa eller rent kriminella aktörer så att vi aldrig sluter kontrakt med eller låter kriminella aktörer få del av offentliga medel.

Bolagsverket jobbar nu med det här registret, och vi ser såklart fram emot att det ska kunna användas. Parallellt vidtas många andra åtgärder för att göra det svårare för kriminella aktörer att sluta avtal med upphandlande myndigheter. Exempelvis ska det tas fram någon form av track record för upphandlade företag för att man lättare ska kunna utesluta dem med dålig historik. Det ska dessutom bli lättare att utesluta onormalt låga anbud.

Vi jobbar med en ny färdplan för offentlig upphandling för att underlätta för inte minst kommuner att göra bra och sjysta affärer.

Fru talman! Jag ser denna fråga mycket utifrån ett europeiskt perspektiv. Som i så många andra frågor tror jag att vi måste jobba tillsammans inom Europeiska unionen i och med att vi är en inre marknad. Kan vi låta data flöda mer inom unionen har vi väldigt mycket att vinna på det.

Vi är i dag väldigt beroende av amerikanska molntjänster. Det etableras nu fler och fler europeiska datacenter, men vi är långt ifrån att vara oberoende av amerikanska molntjänster. Jag är därför helt övertygad om att vi kommer att behöva fortsätta titta på den här frågan, för detta har med Europas säkerhet och konkurrenskraft att göra.

Fru talman! Det är mycket riktigt så att Sverige och Europa i dag är beroende av amerikanska molntjänster i stor utsträckning. Det vore naturligtvis inte bra om den nya administrationen skulle ta bort det avtal som vi lyckades sluta med den förra administrationen. Vi gör dock bedömningen att det fortfarande kommer att vara möjligt att använda amerikanska molntjänster. Det är problematiskt, men det kommer fortsatt att vara möjligt om än svårare.

Hur vi får lagra data är en väldigt stor fråga, inte minst i offentlig sektor och ute i kommuner och regioner, där vi behöver mycket personkänsliga och skyddade data för att kunna utveckla exempelvis nya AI-tjänster. Detta är därför en stor fråga som växer väldigt mycket i aktualitet både här i Sverige och inom EU.

EU-kommissionen har nu aviserat att det ska komma ett nytt lagstiftningsinitiativ vad gäller just molntjänster kopplat till AI. Den frågan följer vi mycket noga. Vi vet också att det planeras nya etableringar av europeiska datacenter.

Fru talman! Vad gäller den statliga närvaron totalt sett kan vi se att den expanderar stort runt om i Sverige på grund av ökade anslag till polisväsendet.

Det skulle förvåna mig mycket om antalet poliskontor generellt sett minskar. Poliserna ökar ju i Sverige, och antalet synliga poliser ökar också. Militären ökar, och Kriminalvården ökar. Detta gör att den statliga närvaron i landet ökar.

Sedan kommer ett antal fysiska servicekontor att läggas ned, men myndigheten Statens servicecenter jobbar parallellt med detta med att få fler ambulerande och mobila kontor för att kunna öka sin närvaro i hela landet.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan! Statlig närvaro är en fråga för regeringen, naturligtvis. Sedan är det myndigheterna som beslutar var deras verksamhet ska ligga, om inte regeringen har fattat andra särskilda beslut.

Frågestund

Lokaliseringen av de statliga servicekontoren, som i dag är 148 till antalet, är ett beslut för Statens servicecenter att fatta. Man kommer att behöva dra ned antalet statliga servicekontor på grund av nya budgetförutsättningar. Det är en prioritering som regeringen har gjort.

Antalet kontor som kommer att behöva läggas ned de kommande åren beräknas vara ungefär 35. Det gör att vi kommer ned till samma nivå som år 2019.

En av de riktlinjer som vi har gett från regeringens sida är att det ska finnas ett kontor i varje så kallat FA-område. Det är den långsiktiga ambitionen att det ska vara så. De nedläggningar som nu behöver göras ska göras utifrån ekonomiska analyser men också utifrån effektivitet och var de gör som störst verksamhetsnytta.

Fru talman! Först och främst ska jag säga att vi har ökat möjligheten till ett större anslagssparande för myndigheten – jag glömde att säga detta i mitt förra inlägg – just för att undvika att det blir kontorshyreskontraktens längd som avgör vilka kontor som läggs ned. Detta kunde vi alltså motverka genom att höja anslagssparandet.

Det var bra att Kenneth G Forslund nämnde mobila koncept. Jag borde naturligtvis i mina två tidigare inlägg ha nämnt att myndigheten har ett uppdrag att jobba mer med mobila och flexibla kontorslösningar. Man är alltså inte låst vid enbart fasta kontor, för även med dagens kontorsnät – med 148 fasta kontor runt om i landet – finns det de som har betydligt längre till ett fast kontor än vad man kommer att ha i Kungälv efter att kontoret där läggs ned. Då är det väldigt bra att man jobbar med mobila kontor och flexibla lösningar.

Jag är oerhört tacksam för de kommuner som nu försöker hitta lösningar och kommer med erbjudanden av olika slag där kommunen kan ta ett ökat ansvar. Jag har tidigare sagt att jag tycker att det är bra när kommunala medborgarkontor kan samlokaliseras med Statens servicecenter. Det är ju inte heller något som säger att de enskilda myndigheterna – det är ju fyra myndigheter – inte skulle kunna finnas på plats fysiskt. Men då får de myndigheterna fatta de besluten. Detta har jag ingen närmare information om här och nu. Jag vet att också andra kommuner nu försöker hitta lösningar på hur man skulle kunna samverka med lokaler och annat för att ha kvar statlig närvaro.

Staten ska vara representerad i hela Sverige. Nu bygger vi ut staten i en väldig omfattning i och med att vi utökar inte minst rättsväsendet och försvaret mycket. Staten kommer att vara mer närvarande runt om i landet även efter den här förändringen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Att budgetfrågan skulle komma upp var inte särskilt oväntat, för den fanns med i interpellationen. Det var lätt att gissa att den också skulle komma upp i något av inläggen. Därför gick jag händelserna lite i förväg.

Återigen: Om de ekonomiska förutsättningarna för Statens servicecenter kommer att ändras kommer det att meddelas i ordnad ordning i de budgetprocesser som finns. Längden på hyreskontrakt ska inte vara allena avgörande för kontorsnätet. Det är inte vad som är beslutat. Precis som jag sa i mitt föregående inlägg är det tre principer man utgår från. Det är geografisk spridning, besöksantalet – alltså kontorens besöksantal – och ekonomin som ska spela roll. Det är en sammanvägning som ska göras.

Jag kan inte detaljerna i det beslut som gäller just Kungälv. Det får man fråga myndigheten om. Men utifrån de tre principer jag nämnde ska man dimensionera kontorsnätet framöver. Det är klart också att ekonomin spelar en roll i detta. Det måste den alltid göra.

Detta är inte första gången jag debatterar den här frågan, utan jag har debatterat den många gånger i riksdagen. Det kommer att bli fler interpellationsdebatter framöver också. Jag tycker att det ofta blir lite övertoner, för det låter ibland i interpellationerna som att vi avvecklar Statens servicecenter. Det gör vi alltså inte. Vi kommer att minska antalet kontor. Vi kommer att gå ned på samma nivå som vi var på 2019. Men jag tycker att Sverige även 2019 var ett någorlunda välfungerande land. Man kunde nå statlig service även då.

Vissa kommer att få längre avstånd till fysiska kontor. Det ska vi inte sticka under stol med, utan så är det. Samtidigt ska vi veta att även med dagens kontorsnät finns det de som har mycket längre till ett kontor än vad man i framtiden kommer att få i exempelvis Kungälv. Uppenbart kan de få hjälp av statliga myndigheter även i de delarna av landet. Det kommer alltså inte att vara omöjligt att nå staten fysiskt även efter att de här förändringarna. Det är viktigt att framhålla.

Även om vi erkänner att antalet kontor minskar tycker jag inte att vi ska måla upp en bild av att staten drar sig undan fullkomligt och att man inte kommer att kunna få hjälp. Det kommer man att kunna få även efter denna förändring.

Fru talman! Kenneth G Forslund vet mycket väl att jag inte står och budgetförhandlar med oppositionen i talarstolen. Det här gör vi inom regeringen. Skulle Statens servicecenter få nya ekonomiska ramar presenteras detta i det ordinarie budgetarbetet. Lagt kort ligger. Vi har den budget vi har för 2025, och jag kan inte svara något annat när det gäller det. Skulle andra ekonomiska ramar ges meddelas detta vid ett annat tillfälle.

Det här är en del av regeringens prioriteringar för statens budget, där vi har gjort en anslagsminskning för Statens servicecenter. Vi har sett, inte minst i den rapport som kom från Riksrevisionen, att det finns utrymme för effektiviseringar. Vi har sett att kostnaderna för varje besök, det vill säga kostnaden per capita, har ökat. Besöksantalet har inte riktigt ökat i en takt som motsvarar utvecklingen när det gäller antalet kontor. Vi har därför sett att det finns utrymme för en neddragning, vilket kommer att leda till att en del kontor behöver läggas ned. Enligt myndigheten själv räknar man med att 35 kontor kommer att behöva läggas ned de kommande tre åren. Det innebär att vi kommer ned på samma kontorsantal som vi hade 2019, bara för att sätta detta lite i proportion.

Det är inte regeringen som avgör vilka 35 kontor som ska läggas ned, utan det är något som myndigheten fattar beslut om. Detta ska göras utifrån tre principer. Kostnader är en sådan princip, men geografiskt läge och avstånd samt kontorets besöksantal är andra värden som ska spela in. Det är alltså flera faktorer som spelar in när myndigheten avgör vilka kontor som ska läggas ned. Exakt vilka avvägningar man har gjort när det gäller just Kungälv kan inte jag svara på nu. Men detta är de tre principer som är och ska vara vägledande för myndigheten.

Fru talman! Kenneth G Forslund har mot bakgrund av en besparing avseende Statens servicecenters anslag frågat mig om jag och regeringen är beredda att ompröva beslutet om den ekonomiska nedskärningen och därmed stoppa nedläggningsvågen för servicekontoren.

Regeringen anser alltjämt att servicekontoren är en viktig verksamhet för att erbjuda personlig service från statliga myndigheter. Servicekontor ska fortsatt finnas i hela landet för att tillgodose enskildas behov av lokal statlig service inom rimligt avstånd. Samtidigt behöver verksamheten effektiviseras, och vissa kontor kommer att avvecklas till följd av minskade anslag. Regeringen står fast vid den bedömningen.

Det kommer samtidigt fortsatt att finnas ett stort antal servicekontor runt om i hela landet även om resvägen till närmaste fasta kontor kommer att bli längre för vissa individer och företag.

Regeringen har gett Statens servicecenter i uppdrag att ta fram en plan för ny organisering av servicekontorsnätet. Jag har fullt förtroende för Statens servicecenters hantering av uppdraget och myndighetens bedömning av vilka kontor som kan komma att vara föremål för avveckling utifrån de ramar och ingångsvärden som getts.

Fru talman! Johan Anderssons senaste konspirationsteorier här låter jag nog stå oemotsagda än så länge. De var lite otydliga, även om jag nog förstod varåt han ville.

Jag kan bara dementera att det skulle ligga några sådana tankar bakom detta som att vi skulle göra människor mindre röststarka och mindre benägna att rösta i allmänna val. Det är ganska långtgående konspirationsteorier som ligger mycket långt ifrån verkligheten eller inte har någonting med verkligheten att göra.

Vi har sett att det här finns en effektiviseringspotential, inte minst utifrån Riksrevisionens rapport. Det kommer att leda till att ett antal kontor behöver läggas ned. Det kommer i sin tur att leda till att en del medborgare i Sverige kommer att få längre till sitt närmaste kontor. Men det innebär inte på något sätt att servicen försvinner.

Som jag nu sagt ett antal gånger jobbar myndigheten också med mer flexibla mobila lösningar. Det uppdraget kom även med dagens kontorsnät. Men det blir nu ännu viktigare. Även med det kontorsnät som finns i dag är det många som har ganska långt till ett fysiskt kontor. Därmed är detta uppdrag väldigt viktigt.

När neddragningen nu är gjord får vi samma antal kontor som vi hade 2019. Sverige var väl inte helt söndertrasat 2019, även om vi då hade genomgått en mandatperiod med socialdemokratisk regering.

Tack för debatten! Vi lär väl synas igen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Nu är det så här delegationen ser ut, Johan Andersson. Jag måste vara noga med formalierna. Det är myndigheterna som fattar besluten om de enskilda nedläggningarna. Exakt hur man avväger principerna mot varandra måste myndigheten svara på. Det kan inte jag svara på, för jag är inte inblandad på den nivån i myndigheterna. Det är så svensk statsförvaltning och styrning ser ut. Man tillämpar tre principer. Det handlar om besöksantal, regional spridning över landet och effektivitet.

Det görs ekonomiska effektivitetsavvägningar tillsammans med verksamhetsavvägningar och regionalpolitiska avvägningar. Det ska sammanvägas och till slut leda till att budgeten når en balans. Det kommer att kräva att en del kontor läggs ned. Det är utifrån de principerna som man fattar besluten.

Kom ihåg att över hälften av Sveriges kommuner även i dag saknar ett servicekontor. De kommunerna får inte någon kompensation av staten för att de saknar ett servicekontor. Det är inte per automatik så att alla kommuner som saknar servicekontor har en mängd ökade kostnader eller mycket högre kostnader än andra för olika typer av samhällsservice, i varje fall vad vi har kunnat se.

Där får man samarbeta mellan grannkommuner. En del får lite längre till ett servicekontor än vad de har i dag, så är det absolut. Men redan i dag finns det nog många som har längre än exempelvis fyra mil, som mellan Motala och Linköping. Där är det dessutom ganska bra förbindelser med kollektivtrafik och annat, medan det i vissa delar av Norrlands inland är längre avstånd. Det är så Sverige ser ut.

Frågan var om en myndighet kan dra tillbaka ett förslag om nedläggning efter att samrådet har skett. Det kan den absolut göra. Det är också därför man gör den här typen av samråd. Man vill ha in synpunkter och kanske där hitta argument som gör att förslag om att kontor ska läggas ned kan dras tillbaka och man hittar något annat i stället. Återigen är det myndigheten som fattar det beslutet och inte regeringen.

Det lät som att jag nu tror att om vi lägger ned ett antal kontor kommer de per automatik att bli digitala, och livet kommer att kännas underbart. Det har jag aldrig sagt, Johan Andersson. Huruvida livet känns underbart eller inte tror jag inte har så mycket att göra med om man har tillgång till Statens servicekontor eller inte. Det finns nog rätt många andra avvägningar.

Allt fler saker blir digitala, och allt fler medborgare klarar av att utföra tjänster digitalt. Många myndigheter får också tjänster som blir alltmer användbara digitalt. Det gör att fler klarar av att utföra dem därför att de helt enkelt blir mer användarvänliga. Det är en annan viktig fråga för mig som digitaliseringsminister. Men det är en annan debatt.

Fru talman! Först och främst tänker jag inte stå här och diskutera enskilda kontor. Jag har tagit emot väldigt många interpellationer som handlar om enskilda kontor. Men jag kan inte svara för enskilda kontor, eftersom det är fråga om ett beslut som är delegerat till myndigheten.

Jag har inte sagt att det här är något beslut som man fattat på myndigheten för att man velat det, utan som Marianne Fundahn säger är det klart att budgeten spelar in. I budgeten för 2025–2027 har Statens servicecenter fått ett minskat omfång. Det är en prioritering som regeringen har gjort. Det här innebär att ett antal kontor, 35 stycken enligt myndigheten, kommer att behöva läggas ned under dessa tre år, och det gör att vi kommer ned till samma antal kontor som vi hade 2019.

Det beslutet kom inte från tomma intet heller, utan Riksrevisionen har framhållit att det finns effektiviseringsmöjligheter på myndigheten. Man har sett att utbyggnaden av antalet kontor inte matchats av samma ökning av antalet besök, vilket gjort att kostnaden per besök har ökat. Det har gjort att regeringen velat göra en besparing; vi har sett en sådan möjlighet.

Vi har kommit fram till ett antal vägledande principer för lokaletableringen. Exempelvis är målet att det på sikt ska finnas ett kontor per FA-region, det vill säga per funktionellt arbetsmarknadsområde.

Jag fick en fråga från Johan Andersson om vilka bedömningar och övervägningar myndigheten gör. Det ska inte jag svara på som minister. Den frågan måste ställas till generaldirektören för ansvarig myndighet. Annars klampar jag in på det förbjudna området och ägnar mig åt ministerstyre. Då kan det hända att jag blir KU-anmäld för detta. Det kan jag alltså inte svara på.

Flexibla och mobila kontorslösningar tror jag väldigt mycket på. Även med de 148 kontor som finns i dag är det många människor i Sverige som inte har jättenära till ett servicekontor utan kanske behöver åka flera mil men ändå får någon form av samhällelig service. Flexibla och mobila lösningar är någonting som myndigheten jobbar på, och det behovet växer naturligtvis i en tid då antalet fysiska och fasta kontor måste dras ned.

Fru talman! Johan Andersson har frågat mig hur jag och regeringen motiverar att Motala och andra orter nu förlorar viktig statlig service trots ett fortsatt stort behov. Han har även frågat hur jag och regeringen avser att säkerställa att de människor som tidigare besökte Statens servicecenter i Motala fortsatt har tillgång till den service de behöver samt vilka åtgärder jag och regeringen är beredda att vidta för att säkerställa att statlig service finns tillgänglig i hela landet och inte bara i större städer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Varje skattekrona ska användas klokt, och statligt finansierad verksamhet ska ständigt vara föremål för omprövning och prioritering. Mot denna bakgrund behöver servicekontorsverksamheten anpassas och effektiviseras. Det kommer fortsatt att finnas ett stort antal servicekontor runt om i hela landet, även om resvägen till närmaste fasta kontor kommer att bli längre för vissa personer.

När det kommer till konsekvenser för enskilda orter som riskerar att bli av med sitt servicekontor följer det av förordningen om statliga myndigheters lokalisering att Statens servicecenter bland annat ska upprätta en konsekvensanalys inför ett sådant beslut. Med dessa konsekvensanalyser som utgångspunkt kommer myndigheten att samråda med kommuner och andra berörda aktörer inför den fortsatta processen.

Statens servicecenter arbetar samtidigt med att utveckla mer mobila och flexibla kontorslösningar för att på ett enkelt och smidigt sätt kunna komma närmare medborgarna på fler ställen. Detta är en utveckling som jag följer med särskilt stort intresse.

Regeringen anser alltjämt att servicekontoren är en viktig verksamhet för att erbjuda personlig service från statliga myndigheter. Servicekontor ska fortsatt finnas i hela landet för att tillgodose enskildas behov av lokal statlig service inom rimligt avstånd.

Herr talman! Nu är detta en debatt mellan Markus Selin och regeringen. Jag som ansvarig minister kan svara för regeringen. Nu lästes det upp en massa saker från en kommittémotion från Sverigedemokraterna, som inte ens sitter i regeringen. Det blir lite märkligt för mig. Den debatten tycker jag att Markus Selin får ta med Sverigedemokraterna och dem som står bakom den här kommittémotionen. Den kan inte regeringen ta ansvar för.

Jag håller med om att skräp ska bort, både analogt och digitalt. Sedan är det alltid en definitionsfråga vad som är skräp. Det ligger väl lite grann i betraktarens öga. Det finns dock väldigt mycket innehåll i den digitala miljön som jag också skulle definiera som skräp, som rent av skadligt och även som olagligt emellanåt. Det vi nu fokuserar på, bland annat med DSA-förordningen, är att få bort det som är olagligt och skadligt. Innehållet kanske är värre än anonymiteten i sig.

Allt man ogillar går inte att lagstifta bort. Vi gör så gott vi kan för att omhänderta och reglera det som är skadligt och ibland effekterna av olika företeelser. Det är dock väldigt svårt att förbjuda alla företeelser man ogillar.

Yttrandefriheten är en del av svensk grundlag. Den är en grundbult i demokratin. Att helt förbjuda möjligheten att vara anonym skulle med stor sannolikhet vara ett övergrepp mot just yttrandefrihetsgrundlagen. Det är därför vi inte tar så lättvindigt på frågan, utan vi vill jobba med frågan på andra sätt.

Jag vidtar gärna fler åtgärder för att nätet och sociala medier ska bli renare än vad de är i dag. Det finns mycket som är olämpligt, och där är vi helt överens.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Det sista skedde väl dock inte särskilt anonymt. Just det stödet var väldigt öppet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill ändå fortsätta att höja ett varningens finger när Markus Selin säger: Kör! Det är bara att gå vidare med ett förbud! Det är just det jag är lite orolig för. Här kommer vi ut på ett sluttande plan. Börjar vi nagga det fria ordet i kanten med förbud, vilket det här ändå finns en risk för, vad blir då nästa steg? Jag vill verkligen höja ett varningens finger för detta.

Parisa Liljestrand har alltså sagt, även om jag inte vet om hon är korrekt citerad, att hon inte utesluter detta. Jag tycker också att vi ska titta vidare på frågan. Jag har inte heller sagt något om att utesluta. Frågan var om vi för närvarande hade några initiativ, och då svarade jag nej. Det finns i dag inga initiativ. Huruvida man utesluter något är faktiskt en annan fråga.

Jag vill fortsätta på det exempel jag tog upp. Säg att man är en iransk regimkritiker och kommer hit till Sverige. Då kan det finnas skäl att vara anonym för att få sprida sanningar om vad som sker i hemlandet. Då kan möjligheten att vara anonym vara enda sättet för oss att få den informationen ofiltrerat. Det är den typen av avvägningar som gör att man måste vara mycket försiktig innan man går vidare med någonting sådant här.

Selin nämner själv källkritik och att det i går var källkritikens dag. Det var därför det var rätt mycket inslag om just källkritik på nyheterna i går, förstår jag här och nu. Jag tror att det är detta vi behöver sätta fokus på: att lära människor att vara källkritiska. Vi sätter redan sätter ganska stor press på de stora sociala medieplattformarna, inte minst med DSA-förordningen, men vi behöver sätta ännu större press öka samarbetet med dem ännu mer.

EU har också tagit fram uppförandekoder kring detta, just för att de stora plattformarna ska rensa i olämpligt innehåll.

Det vi också väldigt ofta säger är att det som gäller offline även ska gälla online. Offline, i den analoga världen, kan man ju också vara anonym – glöm inte det! Den möjligheten används inte helt sällan i insändarspalter och annat. Jag har själv varit utsatt för att signaturen är någon annan än den som egentligen står bakom den. Man kan tycka att det är obehagligt, man kan tycka att det är olustigt och man kan vara mot det, men det är rätt svårt att förbjuda det.

Om det är möjligt att vara anonym offline kanske den möjligheten inte heller ska förbjudas online, även om de flesta av oss oftast inte gillar företeelsen.

Herr talman! Efter att ha hört Selins inlägg börjar jag förstå bakgrunden lite bättre. Det här handlar egentligen om Sverigedemokraterna. Det handlar om att regeringen inte fattar vissa beslut på grund av att Sverigedemokraterna bromsar och om hur Sverigedemokraterna röstade i en förordning i Europaparlamentet under förra mandatperioden. Det här skulle alltså göra att regeringen inte vågar ta nödvändiga steg. Det där stämmer helt enkelt inte. Att regeringen inte har gått vidare med ett förbud mot anonymitet eller anonyma konton har ingenting med Sverigedemokraterna att göra.

Markus Selin säger att han har väldigt många i ryggen när han föreslår ett förbud mot anonyma konton. Jag är inte riktigt lika säker på att stödet är så samlat. Jag är inte helt säker på att det skulle vara alldeles oproblematiskt att införa ett sådant förbud och ändå ha grundlagen med sig. Det skulle nog behöva diskuteras betydligt mer bland jurister, och man behöver manövrera tydligare i frågan.

Jag menar att det faktiskt kan finnas skäl att vara anonym bakom ett konto. Jag kan exempelvis tänka mig att vissa regimkritiker kan ha skäl att vara anonyma för att våga berätta sanningen om vad som försiggår och pågår i vissa länder utan att behöva vara rädda att bli förföljda av exempelvis regimtrogna individer.

Det kan finnas skäl av den typen till att vilja vara anonym på nätet. I sådana fall är detta viktigt för att kunna tillhandahålla en objektiv och sanningsenlig information som vi kan vara säker på inte är filtrerad genom auktoritära regimer.

Jag tror att varken jag, Markus Selin eller någon annan i den här kammaren gillar förekomsten av anonyma konton. För oss är det självklart att man ska veta vem som står bakom ett budskap och att man är öppen med vem man är. Men det är svårt att förbjuda allt man ogillar. Så är det i vårt samhälle; man kan inte förbjuda allt.

Många gånger kan man i stället attackera effekten av det man inte gillar, och det är det vi har gjort bland annat med Digital Services Act. Det vi förbjuder och kommer åt är just innehållet på nätet, exempelvis olagligt och skadligt innehåll. Det här är ett väldigt stort arbete, och DSA-förordningen har haft stor effekt på nätets innehåll. Man har kunnat komma åt en hel del tack vare förordningen, och vi har flera statliga myndigheter som är aktiva i arbetet.

Jag tror också att man ska vara lite försiktig så att man inte hamnar på ett sluttande plan. Om man börjar förbjuda anonyma konton – vad blir då nästa steg? Vad ska man förbjuda sedan? Till slut hamnar vi på ett sluttande plan där vi inte respekterar yttrandefriheten, som är en viktig grundbult i den svenska och västerländska demokratin.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag skulle därför vilja höja ett varningens finger för detta, som i ett första skede kan ses som en självklar och ganska enkel åtgärd men som riskerar att i förlängningen bli ett övergrepp på det fria ordet. Det vore väldigt farligt och olyckligt.