Erik Slottner

Herr talman! Det är en faslig tur att Socialdemokraterna inte har fått styra under hela det här millenniet, för då hade en barnfamilj i dag betalat flera tusenlappar i högre inkomstskatt.

Socialdemokraterna röstar nej till vartenda jobbskatteavdrag, och sedan låter man dem vara kvar när man får regeringsmakten. Men några jobbskatteavdrag hade det inte blivit tal om ifall Göran Perssons era hade fortsatt under hela 2000-talet, och därmed hade en barnfamilj i dag fått betala flera tusenlappar mer i inkomstskatt.

Detta hade varit skadligt för svensk ekonomi, och såklart också för väldigt många hushålls ekonomi. Vi hade förmodligen fått lägre konsumtion, högre arbetslöshet och lägre tillväxt, vilket i sin tur hade drabbat kommunerna med svagare ekonomi och därmed sämre förutsättningar att satsa på välfärden.

Det kanske är just den här regeringens och tidigare borgerliga regeringars skattesänkningar på arbete som gör att vi nu har fler arbetade timmar i ekonomin och som gör att tillväxten nu börjar ta fart. Tillväxten var låg när vi fick regeringsmakten hösten 2022, men vi har med en ny politisk inriktning sett till att tillväxten nu börjar ta fart. De ekonomiska prognoserna ser mycket ljusare ut nu än de gjorde för ett par år sedan.

Vi ser också optimism, inte minst hos företagen. Vi ser att optimismen ökar och att bilden av de kommande åren är mycket ljusare nu än den var för bara ett år sedan. Vi ser hur arbetslösheten minskar, och vi ser att det är nästan 100 000 fler personer som är sysselsatta i dag än för fyra år sedan. Jag tycker att det finns mycket optimism och mycket att se ljust på framöver.

Lawen Redar nämner infrastrukturen och frågar hur det vore att satsa på den. Regeringen har lagt fram den största infrastrukturproposition som någon har lagt. Den ökade med 20 procent jämfört med den förra tolvårsperioden, och vi kan presentera många både reinvesteringar och investeringar i ny väg och järnväg.

Jag ser alltså optimistiskt på framtiden. Men det gäller att hålla kursen och inte byta kurs, som Socialdemokraterna verkar vilja.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Det var en väldigt fri tolkning av mitt inlägg att jag skulle ha pratat om att statsbidragen var grädde på moset. Om regeringen hade haft den synen hade vi aldrig ökat statsbidragen så mycket som vi har gjort!

För den som lyssnar på debatten är det ganska bra att veta att tre fjärdedelar av kommunernas intäkter består av skatteintäkter från kommunalskatt. Det är därför det är så viktigt att vi bedriver en tillväxtfrämjande politik som ökar sysselsättningen och antalet arbetade timmar, för då får kommunsektorn framför allt större intäkter för att finansiera sitt så otroligt viktiga välfärdsuppdrag.

Linus Sköld står här och talar om 1 miljard. Kommuner och regioner omsätter – om vi nu ska kalla det så – ungefär 1 500 miljarder. Då förstår man att det är väldigt lite pengar i det stora hela som vi pratar om när det handlar om att skillnaden är 1 eller 2 miljarder i en sektor som omsätter 1 500 miljarder kronor.

Regeringen tycker att de verksamheter som bedrivs i kommuner och regioner – sjukvård, äldreomsorg, skola och socialtjänst – är oerhört viktiga verksamheter. Det är viktigt för omsorgen och välfärden för utsatta människor, men det är också viktigt utifrån det brottsförebyggande arbetet.

Det är därför regeringen har ökat de generella statsbidragen med 16 miljarder permanent under mandatperioden. Det är därför vi skjuter till så mycket pengar i särskilt riktade statsbidrag för att förbättra skolan och stärka inte minst skolor i utsatta områden och för att korta vårdköerna. Men det handlar också om att satsa på äldreomsorgens personal för att öka kompetensen hos dem som jobbar inom äldreomsorgen.

Nu ser vi att den här politiken ger resultat i förbättrad ekonomi i kommunerna. Kommunsektorns ekonomi förbättras nu. Kommunerna hade tuffa år 2023 och 2024, mycket till följd av den höga inflationen. Men vi ser nu hur kommunsektorn går med plus och att ekonomin ser allt bättre ut framöver i prognoserna för 2026 och 2027.

När regeringen nu stärker hushållens ekonomi med både lägre kostnader och lägre skatter kommer konsumtionen att öka. Vi ser hur tillväxten tar fart, hur arbetsmarknaden förbättras, hur sysselsättningen ökar och hur arbetslösheten minskar. Allt detta kommer att leda till att kommunernas ekonomi förbättras och till att kommunerna kan lägga mer pengar på den så viktiga välfärden, till vården och till omsorgen.

Många kommuner och regioner säger också att deras största utmaning nu inte är ekonomin utan att få händer och fötter. Kompetensförsörjningen, och inte ekonomin, är alltså det största problemet för många kommuner och regioner.

Nu gäller det att vi håller kursen och inte tappar fart. Vi ska inte byta kurs, som Magdalena Andersson säger sig vilja göra, utan vi ska hålla kursen framåt.

Vi ser hur regeringen har stöttat kommunerna och fått ned migrationen och asylinvandringen. Det minskar trycket otroligt mycket för många kommuner som har haft stora utmaningar med en stor invandring och stora integrationsutmaningar, inte minst på skolans område. Det trycket har regeringen med sin politik lättat.

När vi nu har fått ned skjutningarna och den grova kriminaliteten lättar detta också trycket på många kommuners socialtjänster runt om i landet. Vi ger socialtjänsten mycket bättre verktyg för att kunna hantera och förebygga den grova kriminaliteten. Allt detta gör regeringen också, för att stötta kommuner och förbättra vardagen för människor ute i Sverige.

Håll kursen! Ändra inte kursen, utan fortsätt rösta för en Tidöregering även efter den 13 september 2026! Då kommer kommunsektorn att gå glada tider till mötes.

(Applåder)

Herr talman! Med tanke på de siffror som nämndes i det sista inlägget kan vi konstatera att det i budgeten för 2026, utgiftsområde 25, där de generella statsbidragen ligger, skiljer 2,7 miljarder mellan regeringen och Socialdemokraterna. Det talas om hål på 70 miljarder kronor. Det här är inte något som Socialdemokraterna kan erbjuda i sin skuggbudget, vilket jag tänker kan vara intressant att veta, som lite konsumentupplysning.

Lawen Redar ställde en i princip omöjlig fråga, om ministern anser att regeringen har gjort tillräckligt. Det kan man ju inte svara ja på. Vilken regering gör tillräckligt? Behoven är ju på något sätt oändliga. Ger vi tillräckligt mycket bistånd? Det går inte att svara ja på den frågan när man ser människor som lider runt om i världen. Det spelar ingen roll hur mycket vi ger. Det är väldigt svårt att svara ja på frågan.

Jag tycker ändå att vi i regeringen, utifrån de förutsättningar som funnits, har visat att vi prioriterar kommunerna, regionerna och välfärden. I de två första budgetarna var reformutrymmet ganska skralt, men vi ville verkligen satsa på hushållens ekonomi eftersom den höga inflationen tyngde hushållen väldigt mycket. I både budgetpropositionen för 2023 och budgetpropositionen för 2024 lade vi mellan 35 och 40 procent av reformutrymmet på kommunsektorn – för att vi skulle upprätthålla en bra välfärd i hela landet. Det var det ena.

Man ska dock komma ihåg att en fjärdedel av kommunsektorns ekonomi kommer från statsbidragen, men den viktigaste delen kommer från skatteintäkter. Det är därför regeringens tillväxtskapande politik är så viktig också för kommunernas ekonomi.

Sedan har vi bekämpningen av inflationen. Oavsett vem som bär ansvaret för den och hur den kommit till är det ett faktum att vi har fått ned inflationen från tvåsiffriga tal till 0,7 procent, nu senast. Det betyder enormt mycket för kommunsektorn. Det som förmodligen är det enskilt viktigaste resultatet av regeringens politik för kommunsektorn är just den sjunkande inflationen. Det har vi gjort konkret. Frågan i interpellationen var vad vi konkret har gjort.

Det andra är höjda statsbidrag. Jag nämnde i interpellationssvaret 16 miljarder i generella statsbidrag, men där kan vi addera mycket mer än 16 miljarder i riktade statsbidrag, inte minst till sjukvården och skolan, som har fått många stora ökningar av de riktade statsbidragen. Vi har sett att de nu har resulterat i betydligt kortare vårdköer.

I dag är 100 000 fler sysselsatta i arbete än när vi tog över. Det är otroligt viktigt för kommunerna därför att det blir fler som betalar kommunal skatt.

Sedan vill jag som minister med ansvar för både digitalisering och offentlig upphandling säga att det finns en stor potential för all offentlig verksamhet att göra sin verksamhet effektivare och billigare genom bättre och mer effektiva offentliga upphandlingar. Det här har även Socialdemokraterna och Mikael Damberg gått ut och sagt.

Det ligger ett oerhört stort ansvar på kommunerna. Vi har genom olika åtgärder underlättat för kommunsektorn att göra bättre offentliga upphandlingar, för att kunna sänka kostnaderna där. Vi har också, inte minst genom skapandet av AI-verkstaden, kunnat skala upp och breddinföra digital innovation mycket snabbare än i dag, vilket kan ge stora kostnadsbesparingar för offentlig sektor. Detta är bara i sin linda, kan jag säga.

Vi kan inte bara kolla på intäkterna, utan vi måste också kolla på utgifterna. Där finns en stor potential i både digitalisering och offentlig upphandling i Kommunsverige.

Fru talman! Lawen Redar har frågat finansministern vilka konkreta åtgärder ministern och regeringen har vidtagit för att kommuner och regioner ska få tillräckliga resurser för att förhindra nedskärningar i välfärden och säkerställa kvaliteten i vård, skola och omsorg.

Interpellationen har överlämnats till mig.

Kommunerna och regionerna har stor frihet att organisera sin verksamhet och ansvarar själva för de olika verksamheternas resultat, kvalitet och innehåll. Genom den kommunala beskattningsrätten har de även ett långtgående ansvar för finansieringen av sin verksamhet. Ungefär 75 procent av kommunsektorns totala intäkter utgörs av annat än statsbidrag, där intäkter från kommunalskatt står för den största delen. För det kommunala skatteunderlagets utveckling har regeringens politik för att stötta konjunkturen, öka tillväxten och få fler i arbete en stor betydelse.

Regeringen har bedrivit ett framgångsrikt arbete för att få ned inflationstakten, vilket till exempel innebär minskade kostnader om uppskattningsvis 50 miljarder kronor för pensionerna i kommunsektorn. Detta bidrar till ett ökat ekonomiskt handlingsutrymme. Regeringens prognoser pekar på stärkta skatteintäkter för kommuner och regioner både 2026 och 2027 i takt med att konjunkturen stärks.

Trots att statens budgetar för 2023 och 2024 behövde vara återhållsamma för att bekämpa inflationen gjorde regeringen under dessa år förstärkningar av de generella statsbidragen till kommunsektorn med sammantaget 16 miljarder kronor. Förstärkningarna är permanenta och fortsätter därmed att stärka hela kommunsektorns ekonomi framöver.

Oavsett vilken ekonomisk situation en kommun eller region befinner sig i är det viktigt att det finns ett långsiktigt förbättrings- och effektiviseringsarbete. I syfte att stödja kommunsektorn har regeringen vidtagit flera åtgärder för att på olika sätt stärka effektiviteten och kapaciteten i sektorn. Regeringens politik gynnar således de ekonomiska förutsättningarna för kommuner och regioner och stärker därmed välfärden.

Fru talman! Jag kanske inte är känd för att vara en de mest formalistiska personerna i den här regeringen, men lite formalist får jag ändå bli. Vi har en interpellationsdebatt här. Vi debatterar ju inte utifrån interpellationens rubrik, utan vi debatterar interpellationens innehåll.

Den här interpellationen består av tre meningar och en fråga. Frågan och innehållet i meningarna berör underentreprenörer. Det är detta som frågan utgår från. Det är väl klart att frågan då kommer till ansvarig minister. Vill man ha en bredare arbetsmarknadspolitisk och arbetsmiljöpolitisk debatt, eller en debatt om arbetslivskriminalitet, får man anpassa interpellationen vad gäller innehåll och frågeställning. Då kanske den kommer till en annan minister.

Detta är heller inte något nytt fenomen. Det låter som att välfärdskriminalitet är ett fenomen som har uppstått under de senaste fyra åren, men så är det verkligen inte. Detta har tyvärr växt i kraft under en lång period, och alla regeringar har på olika sätt tagit till åtgärder för att komma åt det. Det har dock visat sig vara svårt. De kriminella är tyvärr smarta och många gånger snabbare är vad lagstiftarna är.

Regeringen har med många olika åtgärder och genom många olika departement – kanske alla departement – jobbat för att komma åt fuskarna och de kriminella inom det här området. Väljarna får själva avgöra vem som har bäst track record vad gäller att komma åt den grova organiserade brottsligheten. Jag måste säga att vi från den här regeringens sida under fyra år har visat att vi med många åtgärder, både förebyggande och kraftfullare, mer repressiva sådana, nu till slut har börjat lyckas komma åt och slå hål på den grova kriminaliteten. Man kan exempelvis se det i den drastiska minskningen av antalet dödliga skjutningar.

Om vi får fortsätta med den här inriktningen på politiken och inte byter kurs, vilket Socialdemokraterna lovar att göra, tror jag att vi snart kommer att få se resultat vad gäller arbetslivskriminalitetens och välfärdskriminalitets omfattning. Jag tror dock att den här regeringen behöver sitta kvar för att det ska ske.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Nu vidgades ju debatten. Jag kan påminna dem utanför kammaren som eventuellt lyssnar på den här debatten om vad frågan var. Interpellationen som jag ska svara på innehöll en enda fråga: Vad avser ministern att göra för att begränsa möjligheten till långa kedjor med underentreprenörer? Det var frågan, och det är detta vi diskuterar i den här interpellationsdebatten.

Nu adderades hela välfärdskriminaliteten och arbetslivskriminaliteten. Jag har svarat på vad jag som civilminister har gjort och berättat vilka initiativ jag har tagit gällande lagen om offentlig upphandling. Om vi ska komma åt problemet med välfärdskriminalitet och arbetslivskriminalitet måste vi dock jobba med mycket mer än bara lagen om offentlig upphandling – det begriper väl var och en.

Det är därför många ministrar på andra departement har givit olika myndigheter nya uppdrag och gjort olika budgetsatsningar. Inte minst har Ekobrottsmyndigheten fått resurser och uppdrag som tangerar detta. Även Tullverket har fått mycket. Den här interpellationen ställdes till arbetsmarknadsminister Johan Britz, men eftersom den var ställd som den var gick den över till mig. Jag ansvarar ju för underleverantörer i offentlig upphandling, så det var rätt att frågan kom till mig.

Den debatt som förs av ledamoten tangerar Britz ansvarsområde. Ledamoten får väl återkomma med en ny interpellation och bredda frågeställningen lite så att den kommer till arbetsmarknadsministern nästa gång. Jag säger detta som ett litet tips.

Nog vidtas väldigt många åtgärder. Ett tiotal myndigheter har också fått ett samlat uppdrag att jobba mot välfärdskriminaliteten. Jag har ju redan svarat på varför vi inte har gått vidare med att lagstifta om att det får finnas max två underleverantörer som ett upphandlande företag kan använda sig av. Den utredning som tillsattes under den förra regeringens tid vid makten kom fram till att detta strider mot EU-rätten och att det förmodligen skulle vara olagligt om Sverige införde en sådan lagstiftning. En stor majoritet av remissinstanserna delar den bedömningen, och vi går därför inte vidare med detta.

Med det sagt har jag en uppmaning till alla myndigheter: Det måste till en skärpning nu! Använd er av de möjligheter som finns vad gäller krav på att företag ska ha koll på sina underleverantörer! Använd de möjligheter som finns till efterkontroll! Utforma avtalen så att det går att följa upp upphandlingen! Det finns massor av best practice och massor av förslag, tankar och exempel på bra upphandlingar som gynnar små företag och den idéburna sektorn och som stärker konkurrensen men också gör att man har koll på att inga oseriösa eller kriminella aktörer skriver kontrakt med det offentliga.

Fru talman! Jag tycker faktiskt, inte helt oväntat, att det är en lite orättvis kritik mot regeringen att säga att detta är en fis i rymden. Jag tycker inte att det är det.

Jag är visserligen part i målet och civilminister med ansvar för offentlig upphandling, men jag tycker att den här regeringen har gjort ganska mycket när det kommer till att upptäcka och komma åt de kriminella eller oseriösa leverantörerna och få bättre fungerande offentliga upphandlingar. Jag har faktiskt gott samvete gällande mycket av det vi har gjort.

Även om interpellationssvaret var lite för långt för min smak var det inte heltäckande; det finns ganska mycket som jag inte nämnde där, exempelvis Leverantörskontrollutredningens betänkande, som vi nu har gått vidare med och budgetsatt. Nu håller Bolagsverket på att jobba fram en leverantörskontroll, vilket kommer att vara till stor nytta och ha stor betydelse i arbetet med att i ett tidigt skede upptäcka oseriösa aktörer. Målet är nämligen att aldrig sluta kontrakt med en enda kriminell eller oseriös leverantör, vilket är ett mål som delas av partier över blockgränsen. Vi har även gjort en hel del annat.

Färdplanen för offentlig upphandling jobbade vi ganska länge med på Finansdepartementet, och den är bra. För den som använder färdplanen är den ett konkret verktyg – eller ger ganska konkreta guidelines, eller hur vi nu ska uttrycka det – för bra upphandlingar. Vi har adderat ett nytt upphandlingspolitiskt mål som handlar just om att utesluta oseriösa aktörer, och i färdplanen finns det en hel del konkreta tips, förslag och tankar om hur man som upphandlande myndighet bäst kan arbeta för att skapa murar kring de företagen.

Det är dock ändå så att varje statlig myndighet, varje kommun och varje region ansvarar för sin upphandling. Det finns i dag möjlighet – det har jag märkt även i många andra sammanhang – att inom ramen för offentlig upphandling göra mycket bättre upphandlingar än man gör i dag. Man ropar efter mycket men tittar sällan på var man står och stampar genom att gräva efter vad man själv kan göra. Hur kan man använda lagstiftningen på bästa sätt för att bland annat minimera risken för att sluta avtal med kriminella aktörer?

Man kan alltså göra mycket mer, och det var därför jag som civilminister kom fram till att vi under den här mandatperioden inte ska fokusera på att ändra lagstiftningen utan snarare stödja arbetssätt och metoder för att, med lagstiftningen som stöd, kunna genomföra så bra upphandlingar som möjligt.

Vi har också gett Konkurrensverket i uppdrag att ta fram förslag till en så kallad svartlistning. Vi har även tagit emot förslag om att onormalt låga anbud ska kunna uteslutas lättare än i dag, det vill säga stärka den juridiska möjligheten att göra det. Det är också några exempel på sådant vi har gjort för att komma åt den kriminella ekonomin.

Det sista jag ska svara på gäller detta med antalet underleverantörsled. Det är ändå så att Leverantörskontrollutredningen tittade på frågan och kom fram till att det med dagens EU-rätt inte är möjligt att begränsa antalet underleverantörer. Den bedömningen delades också av en massiv majoritet av remissinstanserna, och därför gick regeringen inte vidare med detta.

Jag vill dock verkligen betona att det i dag finns möjlighet för upphandlande myndigheter att ställa mycket högre krav på underleverantörer än vad som många gånger sker i dag. Jag vill verkligen uppmana upphandlande myndigheter att använda sig av den möjligheten.

Fru talman! Jag har noterat att jag har ganska långa interpellationssvar, men jag ska försöka dra igenom dem lite snabbt.

Sofia Amloh har frågat arbetsmarknadsministern vad ministern avser att göra för att begränsa möjligheten till långa kedjor med underentreprenörer. Interpellationen har överlämnats till mig.

Upphandlande aktörer, arbetsmarknadens parter, näringslivet, tillsynsmyndigheter och rättsvårdande myndigheter har ett gemensamt ansvar för att säkerställa att kriminella och oseriösa aktörer hålls borta från marknaden. De aktörer som bryter mot regler om arbetsvillkor och som begår brott och tillskansar sig offentliga medel på felaktiga grunder ska inte få offentliga kontrakt. Ett effektivt arbete med att utestänga dessa aktörer är avgörande för att skydda särskilt utsatta arbetstagare och främja sund konkurrens mellan företag samt för att värna samhällsekonomin och upprätthålla tilliten i vårt samhälle i stort.

Arbetslivskriminalitet förekommer ofta i branscher där tjänster upphandlas, exempelvis inom bygg- och anläggningsbranschen. Om det finns risk för oskäliga arbetsvillkor är upphandlande aktörer skyldiga att ställa arbetsrättsliga villkor.

Det är ett känt faktum att förekomsten av kriminella och oseriösa företag ökar längre ned i leverantörskedjan. Upphandlingslagstiftningen begränsar inte möjligheten för upphandlande aktörer att ställa krav på att en leverantör anger vilka underleverantörer som ska användas. Reglerna tillåter även krav som innebär att endast en del av kontraktet får utföras av underleverantörer. Den upphandlande aktören kan alltså ställa krav på att huvudleverantören har en väl fungerande inköpsfunktion som följer upp och utvärderar sina underleverantörer.

Regeringen har i Färdplan för de offentliga affärerna 2025–2030 fattat beslut om ytterligare tre inriktningsmål till den nationella upphandlingsstrategin. Ett av dessa mål är att upphandlande aktörer ska säkerställa att endast seriösa leverantörer tilldelas offentliga kontrakt samt att leverantörerna följer avtal och gällande regelverk och har seriösa underleverantörer.

Upphandlingsmyndigheten har fått i uppdrag att informera, vägleda och möjliggöra erfarenhetsutbyte om hur färdplanen kan förverkligas, och regeringen har stärkt Upphandlingsmyndighetens förutsättningar att stödja kommunernas arbete med att motverka arbetslivs- och välfärdskriminalitet inom de offentliga affärerna. På regeringens initiativ har myndigheten tillförts 50 miljoner kronor över tre år för detta arbete. Även Ekobrottsmyndigheten har tillförts medel. Syftet med satsningen är att ge kommunerna bättre verktyg för att upptäcka och utesluta oseriösa aktörer i upphandlingar.

Upphandlingsmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten har fått ett gemensamt uppdrag att utveckla formerna för och tillgängliggöra ett operativt och verksamhetsnära stöd för kommuner som hjälper dessa att motverka arbetslivs- och välfärdskriminalitet i inköpsprocessens olika delar.

Upphandlande aktörer har tillgång till flera verktyg för att säkerställa att leverantörer och underleverantörer följer lagar och avtal; bland annat kan misstänkt låga anbud ifrågasättas. Konkurrensverket har på uppdrag av regeringen lämnat förslag som syftar till att göra det lättare att förkasta oseriösa anbud i offentliga upphandlingar. Beredning pågår nu i Regeringskansliet.

Just nu pågår även en översyn av EU:s upphandlingsdirektiv. Sverige har framfört att det nya regelverket behöver innehålla bestämmelser som skapar förutsättningar för god konkurrens och motverkar korruption samt ger möjligheter till exkludering av oseriösa och kriminella aktörer.

Fru talman! Jag tackar Sara Gille för den här debatten. Jag ska absolut ta med mig detta.

Vi följer överlag landsbygd och Sverige när det gäller lokalisering, arbetsplatser och arbetsmarknad över hela Sverige. Precis som sagts här är det en utmaning att det i mycket av Norrbottens och Västerbottens inland över tid har varit en avfolkning som har varit dramatisk. Detta har naturligtvis påverkat både arbetslivet och arbetstillfällena i dessa kommuner.

När det gäller just Dorotea kan jag säga att Statens servicecenter aviserat att de ska öppna en verksamhet, så det går lite upp och ned när det gäller både avetableringar och nyetableringar.

Jag vill ändå hålla fast vid att det för mig med ansvar för postlagen gällande ansvar för Post- och telestyrelsen är så att Postnord är det bolag som ska leverera post till svenska hushåll. De har krav på sig som regleras både i lagstiftning och i andra typer av regleringar. Det är detta de ska uppfylla, och det är detta jag framför allt tittar på: Uppfyller Postnord en verksamhet som i sin tur uppfyller lagens krav på postutdelning? Det är min viktiga fråga som civilminister, och vi kan se att detta sker hyfsat bra i dag men att det blir en allt större utmaning i takt med att brevvolymerna minskar och fortsätter att minska framöver.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Sara Gille frågade mig när regeringen agerar, och det gör regeringen om lagstiftningen inte upprätthålls. Om inte Postnord kan bedriva en verksamhet som gör att lagens och andra föreskrifters krav upprätthålls eller uppfylls måste regeringen på något sätt agera.

Vi kunde se en sådan här risk, och det är därför vi nu ändrar befordringstiderna. Vi kunde nämligen se att Postnord skulle ha mycket svårt att upprätthålla sin verksamhet om dagens befordringstider skulle löpa framgent. Det är därför vi nu har ändrat befordringstiderna.

Fram till 2030 beräknas brevvolymerna ha minskat med – lyssna nu – 90 procent jämfört med 2000 – 90 procent! Det säger sig självt att det med en sådan här utveckling inte går att upprätthålla exakt samma verksamhet och bara tuffa på som om ingenting har hänt. Vi behöver ju anpassa kostymen och anpassa verksamheten efter en ny realitet, och det är detta vi nu har gjort.

Med dessa förändrade befordringstider ger vi nu också större förutsägbarhet för postmottagare. Vi ger Postnord möjlighet att bedriva sin verksamhet, och vi har kunnat ta hänsyn till de beredskapssektorer som Sara Gille nämnde i sitt anförande vad gäller läkemedel och totalförsvarets behov. Allt detta har varit en process som har tagit lång tid, för det har varit väldigt många intressen och aktörer att ta hänsyn till. Det har vi dock gjort, och vi har nu fått en slutprodukt som alla är tillräckligt nöjda med för att kunna gå fram med i alla fall.

Vi har också gett ett särskilt uppdrag till PTS att beakta totalförsvarets behov och framöver analysera hur vi kan upprätthålla en robust och säker postleverans även i tider av kris, förhöjt hot eller rent av krig. Jag tycker alltså att vi har hanterat den här frågan på ett väldigt ansvarsfullt sätt.

När det gäller frågan som Sara Gille känner att hon inte får svar på, alltså om jag har haft en ägardialog, är svaret nej. Det var det jag svarade på. Ägardialogen förs av finansministern, för det är hon som har bolagen. Jag för alltså inga ägardialoger med något statligt bolag.

Jag har besökt Dorotea vid ett av mina många kommunbesök i landet och känner till de utmaningar som denna fina kommun i Västerbottens inland har. Kommunen lider naturligtvis av en befolkningsavveckling och tyvärr också till viss del av en verksamhetsavveckling över tid.

Mig veterligen vill dock inte heller Sverigedemokraterna att politiken ska bestämma exakt var Postnord ska ha sina kontor och sin verksamhet. Detta är någonting som är upp till bolagen och deras styrelser att själva fatta beslut om. Jag tror också att den bästa ordningen att ha vad gäller bolagens verksamhet är att de fattar den här typen av beslut. Jag tycker att det vore olyckligt om politiken detaljreglerade bolagens verksamhet på det sättet. Jag tror inte heller, och har aldrig hört, att Sverigedemokraterna vill ändra den ordningen.

Sara Gille blir därför lite skyldig, tycker jag. Vad vill Sverigedemokraterna i den här frågan? Detta gäller mellan raderna på något sätt en indirekt attack mot regeringen trots att man har suttit med vid förhandlingsborden och i budgetförhandlingarna och då inte drivit den här frågan. Jag måste faktiskt säga att det blir lite dubbla tungor från Sara Gille här.

Fru talman! Precis som Gille säger här har vi en postlag i dag, och PTS är tillsynsmyndighet. Postnord har uppdraget att genomföra det som lagen föreskriver, och sedan har PTS tillsynsverksamhet över detta arbete och uppdrag. Är det så att Postnord inte följer det som lagen föreskriver och det som finns reglerat, ja, då finns det möjligheter att utfärda exempelvis viten mot detta. Det är så vi har lagt upp det, så många av de frågor som Sara Gille ställer i den här debatten till mig som minister med ansvar för postlagen bör ställas till Postnords ledning. De får svara på hur de med dessa förändringar kan upprätthålla den lagstiftning och de föreskrifter som finns.

Det är väldigt svårt för mig att svara på en del av de frågor som ställs. Men med de förändringar vi nu gjort i distributionstiderna är ju tanken att posten ska kunna delas ut två fasta dagar i veckan. Gille frågade här om det kan bli postutdelning varje dag. Det var ju länge sedan vi hade det, ärligt talat. Men med de förändringar vi nu har gjort har vi skapat förutsättningar för att Postnord ska kunna dela ut brev och försändelser två fasta dagar i veckan, vilket skapar stor förutsägbarhet för invånare runt om i landet.

Huruvida det här har varit uppe i ägardialogen med företaget vet inte jag, för det är inte jag som för den. Det är finansministern som för ägardialogen med samtliga bolag och därmed med Postnord. Jag ansvarar för själva postlagen och tillsynen, och PTS ligger under mitt ansvarsområde, men ägardialogen med Postnord förs av finansministern. Jag kan inte berätta exakt vad som har sagts där, men jag förutsätter att Postnord som bolag uppfyller de krav som finns i lagstiftning och föreskrifter och har den verksamhet som är nödvändig för att uppfylla de kraven och föreskrifterna.

Mig veterligen har inte heller Sverigedemokraterna i budgetförhandlingar med regeringen drivit på för några förändringar i ägardirektiv eller några mer pengar för att de här kontoren ska kunna vara öppna. Men det är ju fritt fram att driva sådana frågor i kommande, hoppas jag, budgetförhandlingar under nästa mandatperiod. Vi får se då, men mig veterligen har Sverigedemokraterna inte drivit några sådana frågor eller några sådana krav i de förhandlingar som vi har haft i samband med budgetprocesserna.

Fru talman! Sara Gille har frågat mig hur jag och regeringen avser att säkerställa tillgången till grundläggande postservice i Sveriges glesbygds- och inlandskommuner och om jag fört dialog med Postnord om konsekvenserna av nedläggningarna i Dorotea, Åsele och Sorsele. Vidare har Sara Gille frågat mig om jag anser att Postnords samhällsuppdrag är tillräckligt för att säkerställa statlig service i hela landet och då även i glesbygd samt om jag har analyserat vilka konsekvenser minskad fysisk postservice får för beredskap, totalförsvar och regional utveckling i inlandskommuner.

Enligt postlagen (2010:1045) ska det finnas en samhällsomfattande posttjänst, det vill säga en posttjänst som finns i hela landet, som är av god kvalitet och som innebär att alla användare kan ta emot postförsändelser och till rimliga priser kan avlämna sådana försändelser för befordran. Med postförsändelser avses adresserade försändelser som väger högst 20 kilo och som överlämnas i den slutliga form i vilken de ska transporteras av en tillhandahållare av posttjänster. Detta innebär att den samhällsomfattande posttjänsten avser både brev och paket.

Post- och telestyrelsen, PTS, är tillsynsmyndighet på postområdet och utfärdar tillstånd för att bedriva postverksamhet med stöd av postlagen. Tillstånden får förenas med villkor om skyldighet för tillståndshavare att tillhandahålla en samhällsomfattande posttjänst. PTS har utsett Postnord att tillhandahålla delar av den samhällsomfattande posttjänsten, såsom posttjänster för skriftliga meddelanden som väger högst 2 kilo. Postnord ska även tillhandahålla vissa posttjänster för paket som väger högst 20 kilo till vissa utsatta grupper som till exempel befinner sig i digitalt utanförskap eller bor långt från ett utlämningsställe. PTS ska utöva tillsyn av Postnords efterlevnad av tillståndsvillkoren. Av postlagen framgår att tillståndsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att lagen och de tillståndsvillkor som har meddelats med stöd av lagen ska följas.

Hur Postnord bedriver sin verksamhet inom ramen för verksamhetsföremålet, som har sin grund i riksdagens beslut kring bolagets uppdrag samt hur bolaget organiserar verksamheten för att uppfylla kraven i tillståndsvillkoren, är en fråga för bolagets styrelse och ledning. Detta regleras i aktiebolagslagen (2005:551), som gäller för både statligt och privat ägda bolag. Lokaliseringen av brevbärarkontor utgör en del av bolagets förvaltning, organisation och löpande verksamhet och hanteras därmed av bolagets styrelse och ledning.

Posten är en grundläggande del av vårt samhälles funktion, inte minst i kris och krig. Det framgår av Postnords nuvarande tillståndsvillkor att bolaget ska ta fram riskanalyser för att beakta totalförsvarets behov av posttjänster under höjd beredskap. För att ytterligare stärka förutsättningarna för postoperatörer att distribuera postförsändelser i tider av höjd beredskap eller krig har regeringen beslutat om en ändring i förordningen (2018:1300) om statligt stöd för driftsäkra och robusta posttjänster och elektroniska kommunikationer. Ändringen gör det möjligt att finansiera åtgärder som syftar till att öka driftssäkerheten och robustheten för posttjänster.

Det är viktigt att människor har möjlighet att bo och verka i hela landet. Samtidigt behöver den samhällsomfattande posttjänsten vara anpassad efter de förutsättningar som finns i ett alltmer digitaliserat samhälle. PTS har regeringens uppdrag att bevaka, analysera och beskriva postmarknadens utveckling. Regeringen har beredskap att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa en posttjänst av god kvalitet i hela landet.

Fru talman! Jag tackar, och tar emot tacket, för det goda samarbete vi har haft under mandatperioden. Vi får väl se hur avkopplande och lugn just den här sommaren blir, men lite nedvarvning hoppas även jag på. Jag önskar också ledamoten Rashid Farivar en fin midsommar och en fin sommar.

På temat för den här interpellationsdebatten kan jag bara säga att vi definitivt har mer att göra. Det är inte så att vi nu har vidtagit de åtgärder som behöver vidtas för att göra Europa mycket mer digitalt oberoende och suveränt, utan vi har mer att göra. Men det är ett arbete som har påbörjats och där debatten – och insikten – om det allvar som frågan bär på har infunnit sig.

Sverige kan dock inte jobba på egen hand här, utan vi måste göra detta tillsammans i EU. Jag ser faktiskt allt detta som framför allt en europeisk fråga. Men Sverige kommer att vara ett viktigt bidrag i arbetet med att göra Europa mer digitalt oberoende, för vi har väldigt goda förutsättningar i form av många företag som skulle kunna erbjuda alla de tjänster som kommer att göra Europa mer digitalt oberoende.

Vi pratar ju väldigt mycket om Europas beroende av amerikanska techjättar, men glöm inte att USA också är beroende av oss. Inte minst när det gäller att bygga ut konnektivitet och 5G – liksom 6G i framtiden – är ett svenskt och ett finskt företag väldigt viktiga. Vi har alltså ett ömsesidigt beroende av varandra, vilket jag tycker tål att påminnas om emellanåt. Det gör att USA faktiskt också har ett stort intresse av att upprätthålla goda relationer med Europa, inte minst på det här området.

Sedan behöver vi genom regelförenklingar och avregleringar på europeisk nivå göra det mycket mer gynnsamt för företag att investera, innovera och inte minst växa i Europa. Det är bara så vi på lång sikt kan bli digitalt suveräna.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Frågan om digital suveränitet är viktig. Under mina snart fyra år som civilminister är detta en fråga som verkligen har ökat i sprängkraft och blivit alltmer aktualiserad i debatten både inom Sverige och inte minst på EU-nivå. Den politiska utvecklingen i USA har såklart drivit på den här debatten i Europa, och vi behöver öka vår digitala självständighet.

Det är inte bara av säkerhetspolitiska skäl detta är viktigt utan också av ekonomiska skäl för att skapa bättre tillväxtmöjligheter för Europa framöver.

Det är inte bra utan ett fattigdomsbevis att Europa är så utlämnat till ett antal amerikanska techjättar för att kunna hantera vår data och erbjuda oss molntjänster etcetera. Därför är många initiativ nu på gång, inte minst på EU-nivå, för att öka Europas digitala suveränitet. Alla förstår dock att detta inte är något som görs över en natt, och vi kommer att fortsätta använda amerikanska techleverantörer under många år framöver.

Vi har inget mål att bli helt kvitt dem heller, utan vi vill ju ha de bästa it-tjänsterna och de bästa molntjänstleverantörerna vi kan ha. De är i dag många gånger amerikanska. Min förhoppning är att fler av dem framöver ska vara europeiska och gärna svenska.

Bara några dagar efter att regeringen presenterade sin molnpolicy presenterade EU-kommissionen sin Cloud and AI Development Act, där man ger en del svar på hur Europa ska kunna bli mer digitalt självständigt. Det ser i grunden mycket positivt ut. Där klassificerar man också olika typer av data och molntjänster i olika riskkategorier för att kunna vägleda användarna gällande vad som bör lagras eller vilken typ av molntjänster som bör användas för vilken typ av verksamhet.

Här pekas bland annat – precis som i vår AI-strategi – ökad beräkningskraft ut som helt avgörande för att nå denna digitala suveränitet. Ett antal gigafactories och AI factories håller nu på att etableras runt om i Europa, och vi vet att Sverige är ett attraktivt land att etablera olika datacenter i. Vi ser en rad etableringar av datacenter i Europa som också skapar förutsättningar att hantera data, få ökad beräkningskraft och kunna erbjuda mer av molntjänstleverantörer.

Precis som jag sa i mitt svar ger vi också Upphandlingsmyndigheten olika uppdrag för att främja bra it-upphandlingar. Bland annat är ett av målen att öka upphandlingen av svenska och europeiska företag på det här området. Vi har också, inte minst, uppdraget till Kammarkollegiet att ta fram ett dynamiskt inköpssystem. Vi har verkligen uttryckt att man ska ta fram inköpssystem med produktkategorier och välja ut produktkategorier inom områden där vi vet att det finns många svenska och europeiska små och medelstora företag.

Vi gör faktiskt en hel del för att stärka den digitala suveräniteten. I och med molnpolicyn skapar vi bättre förutsättningar för detta. I molnpolicyn nämner vi också det vi kallar portabilitet, det vill säga att om en tjänst inte levererar vad den har lovat eller vi inte känner att den är så säker som vi trodde när vi ingick ett avtal ska man lätt kunna hämta hem dessa data och byta till ett annat system i stället. Det nämns också i molnpolicyn.

Jag vill återigen säga att det i den svenska förvaltningsmodellen är de enskilda myndigheterna, kommunerna och regionerna som måste ta dessa beslut på egen hand. Det gäller även exitstrategierna.

Fru talman! En policy är ju just en policy. En policy är vägledande och blir inte lagstiftning.

Det här är den molnpolicy som vi aviserade i digitaliseringsstrategin som regeringen fattade beslut om förra året. Där lovade vi att återkomma med en molnpolicy för att stödja myndigheter, kommuner och regioner i deras användning av olika molntjänster. Syftet är att öka användningen av molntjänster, för det tror vi är bra, men också att molntjänstanvändning ska ske på ett så säkert och tryggt sätt som möjligt.

Lagstiftningen finns där i dag. Vi har en dataskyddslagstiftning, och vi känner väl till GDPR och EU:s dataskyddslagstiftning för personlig integritet. Vi har olika sekretesslagstiftningar som gör att vi inte får hålla på och dela data hur som helst. Lagstiftningen finns alltså, och det är upp till de implementerande myndigheterna, kommunerna och regionerna att följa denna lagstiftning.

Bryter man mot lagen är det som med annan lagstiftning så att det måste anmälas och avgöras i domstol. Beroende på hur lagstiftningen ser ut kan då olika typer av viten eller andra förelägganden utdömas, så det är inga konstigheter i sig. Den här policyn handlar ju om att hjälpa just kommuner, myndigheter och regioner att implementera mer molntjänster och samtidigt göra detta i enlighet med den lagstiftning som finns gällande personlig integritet och sekretess. Det är poängen med detta.

Som ett stöd i implementeringen av molnpolicyn har vi utsett Post- och telestyrelsen som en stödjande och vägledande myndighet.

Jag förstår frågeställningen från ledamoten, men jag tror inte att vi står så långt ifrån varandra egentligen. Vad jag inte riktigt förstår är dock om Sverigedemokraterna vill göra molnpolicyn till lag. Den är ju inte utformad på det sättet, utan lagstiftningen finns där i botten.

Denna lagstiftning gör i dag att det finns en tveksamhet inför hur man ska hantera data. När kan man exempelvis hantera och lagra data i ett tredje lands dataservrar eller i en molntjänst? Detta ger nu vägledning om det för att skapa större säkerhet och större trygghet hos kommuner, regioner och myndigheter gällande att kunna använda sig av molntjänster. Det ser vi är väldigt positivt, och den användningen kan öka.

Fru talman! Rashid Farivar har frågat mig

om jag anser att den nationella molnpolicyn ska betraktas som enbart vägledande eller som ett styrande dokument för myndigheter, kommuner och regioner och vilka konsekvenser regeringen ser om dessa principer inte följs

om jag avser att agera för att se till att myndigheter, kommuner och regioner säkerställer att de fullt ut förstår och kontrollerar avtalsvillkor, jurisdiktionsfrågor och dataåtkomst innan avtal om molntjänster ingås

om jag bedömer att regeringens molnpolicy kommer att minska Sveriges beroende av amerikanska molnleverantörer när policyn samtidigt inte innehåller några krav eller styrmedel som gynnar svenska eller europeiska alternativ och hur jag avser att agera utifrån min bedömning

om jag avser att agera för att se till att offentliga aktörer i praktiken ska säkerställa fungerande exitstrategier och möjligheten att byta leverantör innan avtal om molntjänster tecknas och innan avtal förnyas med samma leverantör.

Det är en ambitiös mängd frågor och ett ambitiöst innehåll i dessa frågor, kanske jag får lägga till.

Regeringens molnpolicy är vägledande och ska kunna användas som stöd av den offentliga förvaltningen vid dess användning av molntjänster.

De offentliga aktörerna har behov av olika it-lösningar, inklusive olika molntjänster, för att säkerställa kostnadseffektivitet, hög säkerhet och tillgänglighet för sina respektive verksamheter. Varje aktör måste, i enlighet med den svenska förvaltningsmodellen, göra självständiga bedömningar och är själv ansvarig för sin användning av molntjänster.

Regeringen har vidtagit flera åtgärder för att underlätta för den offentliga förvaltningen vid val av och upphandling av molntjänster.

Enligt förordningen (2024:1005) om samordnad och säker statlig itdrift ska Försäkringskassan, Lantmäteriet, Skatteverket och Trafikverket tillhandahålla it-driftstjänster, till exempel molntjänster, inom ramen för det samordnade statliga tjänsteutbudet och stödja statliga myndigheter vid valet av it-driftslösning.

Regeringen har därtill gett Upphandlingsmyndigheten i uppdrag att inrätta ett forum som ska samordna upphandlingsstöd kopplat till upphandling av it och ge möjlighet att utbyta erfarenheter.

När det gäller frågan om Sveriges beroende av amerikanska molnleverantörer är det ett faktum att användningen av digitala tjänster i Europa präglas av ett beroende av leverantörer med hemvist utanför EU.

Regeringen bedömer att den offentliga förvaltningens inköp av digitala tjänster behöver bli effektivare och mer tillgängliga för fler leverantörer.

Kammarkollegiet har getts i uppdrag att genomföra en förstudie om ett så kallat dynamiskt inköpssystem för innovativa digitala lösningar för den offentliga förvaltningen. I förstudien ska Kammarkollegiet lämna förslag på åtgärder som gör det attraktivt för små och medelstora företag att delta i det aktuella systemet. Dessutom ska myndigheten analysera vilka typer av produkter som bör omfattas av ett sådant inköpssystem och vid urvalet prioritera produktkategorier där det finns många svenska och europeiska leverantörer.

För regeringen är det viktigt att marknaden för molntjänster är dynamisk och välfungerande. Regeringen välkomnar därför molntjänster med standarder och lösningar som främjar portabilitet, det vill säga förmågan att till exempel flytta data, funktioner eller tjänster från ett system till ett annat system.

En så kallad exitklausul, det vill säga ett avtalsvillkor som reglerar hur man ska hantera ett avslut av ett leverantörsavtal, ingår normalt sett i avtalsparternas avtal för olika it-lösningar – till exempel it-drift. Exempel på situationer där ett sådant villkor blir aktuellt är när ett avtal är på väg att löpa ut och man som kund efter ny upphandling ska byta leverantör, men det kan också handla om att man av något annat skäl behöver avsluta avtalet med viss leverantör. Vid ett sådant avslut behöver man flytta – migrera – den information man eventuellt har lagrat genom leverantören, och det kan då ingå att leverantören ska vara behjälplig med att möjliggöra den flytten.

Regeringen har även gett Post- och telestyrelsen, PTS, i uppdrag att stödja tillämpningen av molnpolicyn. Inom ramen för uppdraget ska PTS ge vägledning till den offentliga förvaltningen i frågor om avvägningen mellan effektivitet och säkerhet i förhållande till aktörernas behov av molntjänster för olika ändamål.

Fru talman! Under mandatperioden har en del servicekontor lagts ned, medan en del nya har öppnat och fler kommer att öppna framöver. Nu i höst får Pajala, Övertorneå, Dorotea och Hällefors nya servicekontor, och fler orter kommer också att få det genom de mobila och flexibla lösningar som arbetas fram. Myndigheten gör det här på ett mycket bra sätt. De är väldigt glada över att ha fått uppdraget, vill jag säga.

Vi kommer alltså att kunna erbjuda statlig närvaro genom statliga servicekontor på ännu fler orter – på tider och på platser där det behövs som allra mest och där det tidigare inte funnits. Det handlar också om att utveckla myndighetens arbetssätt, och det har den här regeringen gjort och bidragit till.

Sedan kan vi påminna Peder Björk om att hans parti har förlorat många väljare runt om i landet. I bruksorter där Socialdemokraterna tidigare var det starka partiet har väljare nu flytt från Socialdemokraterna därför att de såg hur han och hans Vregering under den förra mandatperioden drog isär Sverige. Besvikelsen var stor. Många blodröda orter har nu blivit borgerliga; man röstar på Tidöpartierna där. Många Sstyren har blivit Tidöledda styren runt om i landet. Man ville ha något nytt därför att man såg hur den förra regeringen drog isär Sverige.

Man såg våra vallöften om ökad trygghet, sänkta drivmedelspriser och en skogspolitik och en jordbrukspolitik som tar markägarna och jordbrukarna på allvar. Det uppfyller vi nu, och det har gett liv och kraft i många delar av Sverige. Det klarade den Vledda regeringen inte av under den förra mandatperioden.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag tackar Eva Lindh för att hon ändå önskar mig en trevlig sommar. Detsamma, får jag verkligen säga.

Däremot kan man undra om Peder Björk har vaknat upp med Tourettes syndrom eller något, för det är väldigt mycket ”SD-regeringen” hit och dit. Han njuter verkligen när han får säga det, för han vet att jag inte gillar det. Det har att göra med att jag tycker att det är falsk marknadsföring och att fara med osanning. Eftersom SD inte sitter i regeringen kan det per definition inte bli en SD-regering.

Det är som om jag skulle hålla på och säga att den förra regeringen var en Vregering. Det sa jag aldrig, för det var ingen Vregering. Visst var man beroende av V för att få igenom sin politik i riksdagen, men det var ingen Vregering för det. Det var en SMP-regering, förutom under de sista månaderna då det var en ren Sregering.

Vi är en KDML-regering som har ett parlamentariskt samarbete med SD. Det är därför svårt för mig att svara på frågor som ställs till en minister i en SD-regering, för det existerar ingen sådan.

Jag kan dock påminna om de ekonomiska förutsättningarna. När man läser Socialdemokraternas skuggbudget kan man få bilden att de återställer hela anslaget till Statens servicecenter, men det gör de ju inte – hoppsansa! De återför en del miljoner, men de pengarna kommer inte att räcka till att återställa alla servicekontor som fanns när kontoren var som flest. Det vill jag påminna Socialdemokraterna om.

Återigen: Det finns alltså fler kontor i dag än när Stefan Löfven avgick som statsminister. Det ges en bild av att servicen är raderad för samtliga människor runt om i landet, trots att vi har fler kontor än när Löfven var statsminister. Då kan man undra hur det såg ut på hans tid.

Sedan målades det upp här att en massa statliga jobb försvinner runt om i landet, men statistiken visar inte det. Den visar inte att den statliga närvaron i landet minskar, utan den hålls faktiskt ganska intakt, med det undantaget att vi ökar den statliga närvaron genom att bygga ut kriminalvården, polisväsendet och försvaret. Det gör att den statliga närvaron ökar.

På många platser i landet där det inte finns statliga jobb får man nu sådana, och betydligt många fler invånare utanför Stockholm, Göteborg och Malmö kommer att få se poliser som har tid att jobba förebyggande, för att upptäcka exempelvis barn och unga i riskzonen att hamna i grov kriminalitet. Detta har den här regeringen gjort, och det är en väldigt bra prioritering när det gäller statens skattepengar.

Fru talman! Man kan även i den här debatten få en känsla av att Statens servicecenter som myndighet är nedlagd och att alla servicekontor är borta. Så är det inte. Vi hörde här att det finns 125 kontor runt om i landet. Det är fler än när Stefan Löfven var statsminister, som drog igång det hela.

Det ruskas på huvudet. Jo, det är det visst.

Han drog igång den här reformen, och jag tror att det fanns 119 kontor när han slutade som statsminister. Det finns alltså fler kontor i dag än vad som fanns när Stefan Löfven avgick som statsminister. Vi kan väl lugna ned oss lite grann om var vi befinner oss i frågan.

Vi fokuserar nu på de så kallade FAregionerna, där vi har arbetsmarknadsregioner. Det gör att Statens servicecenter under hösten kommer att öppna fyra nya kontor i Dorotea, Pajala, Övertorneå och Hällefors. Grattis! De här fyra kommunerna kommer att få nya kontor, och det blev väldigt glada miner när detta rapporterades. Det var roligt att kunna ge det beskedet.

Därutöver har regeringen gett ett uppdrag till Statens servicecenter att jobba mer med mobila lösningar för att kunna finnas på fler platser och på tidpunkter när behovet är som störst. På så vis kan man använda resurserna så effektivt och bra som möjligt.

Regeringen har naturligtvis ett ständigt pågående arbete för att se var man kan använda pengarna bättre. Kan vi få loss pengar någonstans, bland annat för att bygga ut rättsväsendet och försvaret, som vi har varit väldigt fokuserade på?

Den statliga närvaron ökar med full kraft i stora delar av landet, inte minst i och med rättsväsendets utbyggnad. Människor ser nu poliser på gator och torg i en helt annan omfattning än vad man tidigare gjorde.

På en av mina kommunresor, som jag gör som civilminister, var jag i Luleå. Där träffade jag polisen. Områdespoliserna är betydligt fler nu i Luleå och kan jobba mycket mer kontaktskapande med medborgarna. Snacka om att den statliga närvaron ökar i delar av landet med en av de viktigaste statliga institutioner vi har, nämligen polisen!

Kriminalvården byggs ut i rask takt. Det skapar också nya arbetstillfällen runt om i Sverige. För att inte tala om försvaret!

Riksrevisionen kom i en rapport med en del kritik för att uppbyggnaden av Statens servicecenter hade gått väldigt snabbt och att vi kanske inte hade använt pengarna på ett så effektivt sätt som vi skulle kunna ha gjort. Vi tog kritiken på allvar. Vi gav också Statens servicecenter friare mandat att avgöra var i Sverige kontoren gör bäst nytta.

Regeringen har dessutom gett ett antal riktlinjer till FA-regionerna. Men besöksantal ska också vara vägledande liksom var kontoren gör som störst nytta. Därmed kan de jobba med mobila lösningar.

Myndigheten har gett mig besked om att de jobbar på för fullt med de flexibla mobila kontorslösningarna och ser framför sig att de kommer att kunna etablera flera sådana framöver. De kommer att kunna göra stor nytta runt om i Sverige. Som jag sa i interpellationssvaret beräknar de att det kommer att finnas ett kontor i samtliga 71 FA-områden.

Jag har därför ganska stor tillförsikt till dessa kontor. De har en väldigt viktig verksamhet. De finns som sagt på 125 platser i dag och kommer förmodligen att finnas på fler platser framöver. Många orter som tidigare saknat ett kontor kommer att få ett, tack vare de mobila lösningarna.

Hur mycket Peder Björk än sitter här och skakar på huvudet är jag full av tillförsikt vad gäller statlig närvaro runt om i landet.

Fru talman! Peder Björk har frågat mig hur jag bedömer den samlade utvecklingen av den statliga närvaron och servicen i landet sedan 2022 och om jag är beredd att vidta åtgärder för att åter stärka den fysiska statliga servicen i hela Sverige.

Inledningsvis vill jag framhålla att regeringen anser att statlig närvaro och service i hela landet är viktigt för att förenkla för enskilda och öka medborgarnyttan. En statlig närvaro upprätthåller statsförvaltningens legitimitet och förtroende. Regeringen ser därmed att det är angeläget att följa fördelningen av de statliga arbetstillfällena i landet.

Regeringens förvaltningspolitik bygger på att myndigheterna i stor utsträckning själva – utifrån de mål och uppgifter som riksdag och regering har fastställt – avgör hur verksamheten ska organiseras för att på bästa sätt tillgodose verksamhetens mål. Det innebär att det i stor utsträckning är myndigheterna själva som ansvarar för sin organisation.

Myndigheternas lokaliseringsbeslut och hur dessa påverkar den statliga närvaron är något som regeringen löpande följer upp. Regeringen har vid flera tillfällen gett länsstyrelserna i uppdrag att redovisa hur den statliga närvaron och servicen utvecklas i länen. Den senaste redovisningen inkom i juni 2024, och den visade att det fanns myndigheter och arbetsställen i samtliga 21 län och i 270 av de 290 kommunerna. Under tidsperioden 2019–2023 skedde en ökning av antalet myndigheter i sju län medan det skedde en minskning i lika många län. I övriga län var antalet myndigheter oförändrat. Nästa redovisning av fördelningen av de statliga arbetstillfällena ska redovisas senast den 15 oktober 2026.

Vad gäller Statens servicecenter anser regeringen att servicekontoren är viktiga för att erbjuda statlig myndighetsservice. Samtidigt behöver verksamheten effektiviseras. Vissa kontor har avvecklats, och ytterligare kontor kan komma att avvecklas för att säkerställa en effektiv verksamhet. Regeringen har gett Statens servicecenter i uppdrag att ta fram en plan för organiseringen av servicekontorsnätet. Av uppdraget framgår att servicekontor på sikt ska finnas i samtliga funktionella arbetsmarknadsregioner – detta för att tillgodose enskildas behov av lokal statlig service inom rimligt geografiskt avstånd.

I de två delredovisningar som Statens servicecenter inkommit med framgår dels myndighetens utgångspunkter och principer för den framtida organiseringen av servicekontoren i hela landet, dels att fyra till fem servicekontor planeras att etableras under 2026 i FA-regioner som i dag saknar lokal statlig service och servicekontor. Kontor i de resterande FA-regioner som saknar lokal statlig service förväntas etableras under 2027.

Regeringen arbetar kontinuerligt med statlig närvaro i hela landet och bedömer att det finns goda förutsättningar att göra avvägningar när sådana frågor aktualiseras.