Erik Slottner

Fru talman! Det finns som sagt i dag inga indikationer på att det inte skulle bli så. Men jag upprepar: Rapporten är ute på remiss till den 30 juni. Regeringen ska sedan bereda om vi över huvud taget ska gå vidare med en sammanslagning. Med tanke på rapportens karaktär och på hur detta har tagits emot utanför politiken tycker jag ändå att mycket talar för att en sammanslagning kommer att ske. Men vi ska invänta remissinstanserna, och sedan ska det hela beredas. Om regeringen kommer fram till att vi vill slå samman dessa två myndigheter kommer vi naturligtvis också att ta ställning till lokaliseringen.

Jag vill ändå berömma Digg och Statens pensionsverk, som i Sundsvall gått samman och numera delar lokaler. Det är fina lokaler. Man får fler kollegor och kan dela många gemensamma utrymmen. Man får en bättre arbetsmiljö samtidigt som man minskar lokalkostnaderna per anställd. Det var ett väldigt bra initiativ. Jag var där och invigde lokalerna också.

Jag har inget agg mot Sundsvall. Jag gillar Sundsvall och har varit där många gånger under min tid som minister. Vi har flera myndigheter där. Jag har heller inget emot att Sundsvall ska ha myndigheter.

Diggs verksamhet i Sundsvall fungerar mycket bra. Digg har dessutom verksamhet i Stockholm. Verksamheten finns i både Stockholm och Sundsvall, men huvudkontoret ligger i Sundsvall. Från Digg har man aldrig lyft frågan eller sagt att man vill därifrån heller.

Återigen: Det finns i dag inga indikationer på att vi skulle avskaffa myndigheten i Sundsvall. Men beslutet måste tas först när vi väl har beslutat att de två myndigheterna ska gå ihop.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag förstår att Peder Björk vill ha ett svar nu om exakt lokalisering. Men jag kan inte ge ett sådant svar, för vi har inte fattat något beslut om detta än. Vi har inte ens fattat beslut om att myndigheterna ska gå samman. Ledamoten går händelserna i förväg. Jag förstår otåligheten, men om vi fattar beslut om en sammanslagning, eller en inkorporering av Digg i PTS, är inriktningen att detta ska ske den 1 januari 2027. Detta ger oss alla förutsättningar att få en ordnad process och ge gott om tid för förberedelser.

Det låter, tycker jag, på Peder Björk lite som att verksamheten kommer att försvinna i Sundsvall om inte regeringen styr detta. Det låter som om Peder Björk har hört generaldirektören säga att det finns en sådan vilja. Det har jag aldrig hört.

Björk sa ju själv att man i de rapporter och analyser som har kommit från myndigheterna snarare värnar om att verksamheten ska finnas både i Sundsvall och i Stockholm. Jag förstår alltså inte riktigt varför denna oro nu håller på att piskas upp. Jag skulle vilja vädja till Peder Björk om att inte piska upp oro, för det finns ingen signal vare sig från min och regeringens sida eller från myndigheterna om att man vill lägga ned i Sundsvall.

Detta blir ju en stor myndighet om vi beslutar att slå samman dessa myndigheter. Det finns absolut förutsättningar för att ha lokalisering på fler än en ort. Men jag kan inte här i dag svara ja eller nej eftersom vi inte ens har fattat beslut om en sammanslagning.

Men piska nu inte upp någon stämning, och sprid inga rykten om att man kommer att lägga ned i Sundsvall, för någon sådan inriktning finns över huvud taget inte.

Vad gäller den sista frågan, om PTS ska bestämma vad det är för uppdrag myndigheten ska få, är svaret: Nej, absolut inte. Det gör regeringen. Om vi slår samman myndigheterna kommer det att bli en gemensam instruktion och ett gemensamt regleringsbrev. Det är regeringen som beslutar vad myndigheterna ska jobba med och vilket uppdrag de ska ha. Det kommer inte att bli någon ändring på detta när det gäller den nya myndigheten.

Fru talman! Nu tycker jag inte att vi ska underskatta regeringens fingertoppskänsla; jag tycker att den ofta är ganska hållbar. Det visade sig, tycker jag, också i mottagandet av detta förslag – att slå samman Digg och PTS och göra det till en större, mer kraftfull digitaliseringsmyndighet. Det har tagits emot väldigt väl, måste jag säga, inte minst inom techbranschen, där man är väldigt glad för den inriktningen.

Jag kan möjligtvis hålla med om att det skulle kunna framkomma tydligare i svaret att inriktningen för regeringen är att en sammanslagning, eller ett inordnande av Digg i PTS, ska ske. Vi har också sagt att detta, om inga övervägande argument talar emot, ska ske den 1 januari 2027. Det är inriktningen för detta arbete.

Men jag vill ändå ha respekt för det arbete som pågår, med den remiss som nu är ute till och med den 30 juni. Det kan komma argument för en annan linje som regeringen anser vara övertygande, och då måste vi vara öppna för det. Därför vill jag inte låsa fast mig i detta, men inriktningen är att en sammanslagning ska ske.

Detta följer precis den ordning vi har haft med de sex myndigheter som ska bli tre från och med 2026. Där utredde vi tio myndigheter. Efter att ärendet varit ute på remiss och vi fått ståndpunkter och synpunkter från myndigheterna gick vi inte vidare med två av sammanslagningarna. Vi gick dock vidare med tre av dem så att sex myndigheter blir tre. Vi följer precis samma ordning nu med PTS och Digg, så det är inget konstigt utifrån den aspekten.

Vi tycker att det fungerade väldigt väl med den ordning vi hade då. Det var ett nytt grepp från regeringens sida, vilket beror på att vi från regeringens sida i olika dokument är väldigt tydliga med att vi vill minska antalet myndigheter – det ingår i det vi kallar för omprövningsprojektet.

Nu blir det lite så att man vill gå händelserna i förväg. Jag kan möjligtvis ha respekt för att man som opposition är ivrig och vill ha svar. Men som minister talar jag för hela regeringen, och regeringen har inte fattat några beslut än. Det vi har fattat beslut om är att påbörja ett arbete. I ett första steg ska de här myndigheterna själva väga för- och nackdelar och föreslå hur en sådan här reform skulle kunna ske. Detta är nu ute på remiss till och med den 30 juni, och sedan ska beredning ske.

Varken regeringen eller jag har gett någon indikation om att verksamheten i Sundsvall ska läggas ned. Men lokaliseringen måste vi få återkomma till. Vi måste först bestämma oss för om det ska bli en myndighet – ska de två bli en? Det kan vi börja med att bestämma oss för. Sedan kommer vi att kunna ge besked om lokalisering.

Fru talman! Peder Björk har frågat mig om jag och regeringen i närtid avser att fatta beslut angående sammanslagning av Post- och telestyrelsen (PTS) och Myndigheten för digital förvaltning (Digg).

Vidare har Peder Björk frågat mig om jag och regeringen vid ett beslut om att slå samman PTS och Digg också avser att ta ställning till att Sundsvall ska vara en av platserna där den nya sammanslagna myndigheten är lokaliserad.

Regeringen gav den 5 december 2024 PTS och Digg i uppdrag att analysera och föreslå hur Diggs uppgifter kan överföras till och inordnas i PTS (Fi2024/02416). Bakgrunden till uppdraget är regeringens bedömning att antalet myndigheter bör minska för att öka effektiviteten i statsförvaltningen. Genom att samla uppgifter inom närliggande verksamhetsområden kan såväl högre effektivitet som bättre kvalitet uppnås. En utgångspunkt för regeringen är också att statlig närvaro och service i hela landet är viktigt för att förenkla för enskilda och öka medborgarnyttan. Statlig närvaro upprätthåller statsförvaltningens legitimitet och förtroende, och regeringen gör kontinuerligt bedömningar och avvägningar när lokaliseringsfrågor aktualiseras.

Förändringen kan också leda till bättre förutsättningar för synergier och kunskaps- och erfarenhetsutbyte, liksom bättre förutsättningar för att genomföra EU-lagstiftning inom digitaliseringsområdet.

Myndigheternas gemensamma svar inkom till Regeringskansliet den 14 mars i år. Digg och PTS har tillsammans gjort ett bra arbete med att ta fram ett förslag på hur Diggs uppgifter kan inordnas i PTS och en analys av vilka konsekvenser det kan ge. Rapporten är nu på remiss, och svaren ska ha inkommit till Finansdepartementet senast den 30 juni.

Vi inväntar nu remissinstansernas svar. Frågan kommer därefter att beredas i Regeringskansliet i vanlig ordning innan regeringen tar ställning till förslaget. Frågan om myndighetens framtida lokalisering är det ännu för tidigt att säga något om.

Herr talman! Jag avstår ändå från att gissa i interpellationsdebatten. Nu kommer också många olika myndigheter in här, bland annat Polismyndigheten, som inte ligger under mitt ansvarsområde. Därför blir jag lite extra försiktig med att reflektera alltför långtgående, vilket jag ibland kan våga göra när det gäller någon av det 35-tal myndigheter som jag har på mitt bord.

Jag välkomnar debatten. Jag uppfattar egentligen inte någon stor polemik här, utan vi vill båda samma sak i den här frågan. Jag har i den här debatten redogjort för de åtgärder som vi hittills har vidtagit, som också är systemövergripande och interdepartementala.

Jag är dock helt övertygad om en sak: Vi kommer att behöva göra mycket mer. Det tror jag att Mikael Damberg och jag är överens om. Verkligheten går snabbt, och de kriminella gängen och grupperingarna har en tendens att springa väldigt snabbt, många gånger snabbare än politiken och lagstiftningen så att vi inte hinner med. Det är ett bekymmer.

Vi har också långa beredningstider. Damberg nämnde att det tar tid att reflektera kring nya förslag. Sedan är det också gemensam beredning och annat som ska till, och många lagförslag behöver utredas vidare. Sådant tar många gånger tid, vilket naturligtvis är ett bekymmer i den förvaltningsmodell som Sverige har och har haft under flera hundra år.

Men med detta sagt har vi tagit fram de åtgärder som jag har redogjort för här väldigt snabbt. Det har varit en enorm kraft, inte minst på Gunnar Strömmers område, för att få till nödvändiga lagändringar för att kunna mota välfärdskriminaliteten. Jag har som minister med ansvar för statsförvaltning men också för digitalisering och offentlig upphandling ett väldigt stort ansvar inom de områdena för att verkligen använda verktygen så gott vi kan. Jag tycker att jag har redogjort för en del av detta i mitt svar.

Jag väljer att ändå se entreprenören Jens Nylanders arbete som en stor inspirationskälla när det gäller hur offentlig sektor också skulle kunna arbeta.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag håller helt med Mikael Damberg när han säger att vi behöver jobba med systemövergripande åtgärder. Det är en utveckling vi har sett under ett antal år nu, med en kriminell ekonomi som växer och som går allt djupare in i fler och bredare välfärdssektorer. Som vi har sagt tidigare kräver offentliga verksamheter ett systemövergripande arbete.

Det är också bakgrunden till många av de beslut som regeringen har fattat. Även om de tidigare regeringarna har rivit en del sekretesshinder är det inte tu tal om annat än att det vi nu har föreslagit i tre steg är väldigt långtgående och mycket mer genomgripande än de tidigare lagändringar som har skett.

Jag tror verkligen att det sekretessbrytande regelverk vi senast kunde ge besked om när det gäller de här myndigheterna, som också omfattar kommuner och regioner, är väldigt långtgående och kommer att ge effekt. När det gäller det tiotal myndigheter jag pratade om innan är detta också ett annat sätt att få ett mer samlat grepp.

Jag vill också nämna att färdplanen för offentlig upphandling, som vi nu jobbar med, också är ett sätt att få in Kommun- och regionsverige.

Ett bekymmer som jag stöter på rätt ofta som minister med ansvar för både statsförvaltningen och relationerna till kommuner och regioner är att vi inte styr. Vi har i Sverige ett långtgående kommunalt självstyre – det är vi överens om att vi ska ha. Men detta skapar ibland utmaningar eftersom vi inte styr kommunerna med regleringsbrev. Vi måste därför jobba på ett annat sätt och inte minst ha ett nära samarbete med SKR i dessa frågor.

Jag vill också nämna digitaliseringsstrategin, som regeringen inom ganska kort kommer att kunna fatta beslut om. Den innebär också ett holistiskt angreppssätt. Kommunernas och regionernas verksamheter kommer att omfattas av digitaliseringsstrategin, och SKR har varit med och tagit fram strategin, vilket jag välkomnar väldigt mycket.

AI-verkstaden är ett exempel på hur vi kan utveckla gemensamma lösningar mellan myndigheter, som också kan användas på olika nivåer i den offentliga förvaltningen. Det är också ett systemövergripande arbetssätt.

Jag nämner dessa exempel för att visa att jag håller med Mikael Damberg om det han säger om att vi behöver jobba mer systemövergripande. Vi har påbörjat en sådan resa även om vi kommer att behöva göra ännu mer.

Jag vill också nämna Leverantörskontrollutredningen, vars förslag vi nu omhändertog i budgeten. Bolagsverket håller på att jobba fram en leverantörskontroll så att man innan man sluter ett avtal ska kunna upptäcka fel och brister genom ett samlat leverantörsregister som Bolagsverket ska ansvara för.

När det sedan gäller det konkreta inspelet om att Utbetalningsmyndigheten skulle kunna få ta del av polisens underrättelseuppgifter tycker jag att det låter som ett intressant förslag. Men jag får ändå passa när det gäller svar, för det är finansminister Elisabeth Svantesson som ansvarar för Utbetalningsmyndigheten. Polismyndigheten är justitieminister Gunnar Strömmers ansvar. Jag skulle kanske vilja låta Strömmer och Svantesson kolla mer på det förslaget. Men jag tycker utan tvekan när jag står här och lyssnar på förslaget att det är ett intressant inspel som vi säkert kan kolla vidare på framöver.

Herr talman! Någon formaliserad eller offentlig analys har inte gjorts. Det vill jag vara ärlig med. Däremot har vi självklart tagit del av uppgifterna och också träffat Jens Nylander för att få mer information, för det är väldigt spännande.

Det här vittnar om betydelsen av offentlig och privat samverkan. Privata entreprenörer kommer alltid att ligga steget före offentlig sektor i utvecklingen av digitala tjänster. Det är ju en kärnuppgift för många entreprenörer att utveckla just sådant. Om offentlig sektor ska vara framgångsrik inom digitala tjänster och digital utveckling måste man involvera privata entreprenörer. Det är självklart. Det är det här ett konkret exempel på. Jag tycker i och för sig inte att de behöver stå särskilt mycket emot varandra.

Jag pratar ofta om hur vi kan tillgängliggöra data inom offentlig upphandling. Vi saknar ett system för en nationell upphandlingsdatabas så som en del andra nordiska länder har. Samtidigt kan man uppenbarligen få tag på upphandlingsdata på andra sätt, vilket Nylander visar. Det här är hur som helst en fråga som diskuteras.

Vi jobbar nu med en färdplan för offentlig upphandling, också i syfte att främja ett mer strategiskt arbete. Det är helt uppenbart att kompetensen och det strategiska arbetet kring offentlig upphandling behöver öka runt om i Sverige, inte minst i våra kommuner. Vi har 290 kommuner, och varje kommun är ansvarig för sin egen upphandling.

Vi ser inte minst betydelsen av digitaliserade upphandlingsprocesser där man digitalt kan matcha en beställning med en faktura. Länsstyrelsen i Västra Götaland har minskat sina kostnader med 15 miljoner bara genom att införa e-fakturor. Det är bara ett konkret exempel på vad digitala tjänster innebär för att förebygga och upptäcka medvetet fusk och omedvetna felaktiga utbetalningar.

Sedan en tid tillbaka har ett tiotal myndigheter ett särskilt uppdrag att jobba med välfärden, den kriminella ekonomin och välfärdsbrottsligheten. Jag tror att det var i och med vår första vårbudget som de fick både uppdrag och extra medel för det. Ett tiotal myndigheter är som sagt inblandade i detta.

Tillsammans med bland andra justitieminister Gunnar Strömmer har jag kunnat presentera lagförslag om hur vi bryter sekretess och river sekretesshinder i syfte att upptäcka välfärdsbrottslighet. Man blir nu mycket friare än i dag att kunna dela information mellan olika myndighetsnivåer och mellan olika statliga myndigheter. Det är en jätteviktig åtgärd.

Sedan har vi förslaget från AI-kommissionen om en AI-verkstad. Tanken är att utveckla och pröva olika AI-tjänster som ska kunna användas gemensamt i den offentliga sektorn. Det kan till exempel handla om att utveckla AI-tjänster för att upptäcka välfärdsbrottslighet och fusk. Dessa skulle man sedan kunna använda brett i den offentliga sektorn. Det vore väldigt bra.

Som jag sa i interpellationssvaret ser vi redan i dag att bland annat Försäkringskassan och Skatteverket använder AI för att upptäcka felaktig utbetalning och fusk eller rent kriminell verksamhet. Dessa verktyg skulle säkert kunna användas mycket bredare i offentlig sektor, utöver de två nämnda myndigheterna.

Herr talman! Mikael Damberg har frågat mig om jag har tagit några initiativ till analys för att undersöka varför privatpersoner lyckas identifiera uppenbara exempel på fusk och brottslighet medan de statliga myndigheterna inte gjort det.

Regeringen ser allvarligt på välfärdsbrottsligheten. Enbart från de statliga välfärdssystemen uppskattas omkring 15–20 miljarder kronor betalas ut felaktigt varje år, varav hälften misstänks bero på avsiktliga fel. Regeringen och berörda myndigheter arbetar gemensamt för att stoppa välfärdsbrottsligheten.

Regeringen har vidtagit omfattande åtgärder för att motverka felaktiga utbetalningar och brottsligt utnyttjande av offentliga medel. Regeringen arbetar till exempel på bred front med att riva sekretesshinder och att underlätta för myndigheter och andra aktörer att dela information med varandra. Ett omfattande utrednings- och lagstiftningsarbete pågår. Exempelvis har en ny lag om stärkt informationsutbyte för att motverka felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen och arbetslivskriminalitet redan införts.

Det är nödvändigt med träffsäkra och effektiva kontroller för att motverka välfärdsbrottslighet. Många myndigheter använder därför dataanalyser och urval för att identifiera felaktigheter. För att säkerställa att berörda myndigheter har tydligt rättsligt stöd att behandla personuppgifter för detta arbete har regeringen genomfört flera utrednings- och lagstiftningsprojekt.

Det är även viktigt att stänga alla dörrar som kan göra att oseriösa och kriminella aktörer får möjlighet att delta i offentliga upphandlingar. För att på ett mer effektivt sätt kunna motverka kriminella och oseriösa leverantörer i offentliga upphandlingar har regeringen tillfört Bolagsverket medel för att ansvara för att tillhandahålla ett it-system för samordnad registerkontroll av leverantörer vid offentliga upphandlingar och valfrihetssystem. Konkurrensverket har också fått i uppdrag att se över upphandlande organisationers möjligheter att utesluta onormalt låga anbud som inte är seriöst menade.

En rad andra olika åtgärder som syftar till att öka digitaliseringen av den offentliga affären har presenterats i Handlingsplan mot korruption och otillåten påverkan 2024–2027. Exempelvis fick Statens servicecenter i uppdrag att främja ökad användning av digitala beställningar och stärka förmågan till inköpsanalys i statsförvaltningen. Uppdraget redovisades den sista februari.

Regeringen kommer att fortsätta arbetet med att motverka felaktiga utbetalningar och brottslighet för att stärka och upprätthålla ett starkt skydd för vår gemensamma välfärd.

AI har stor potential att höja kvaliteten i myndigheternas tjänster, minska mängden administration, förbättra välfärden och stärka Sveriges konkurrenskraft. Regeringen har därför i regleringsbreven för 2025 gett 25 myndigheter i uppdrag att redogöra för sin användning av AI, bland annat Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten. Myndigheterna ska också redovisa vilka utmaningar som finns kopplade till etik, juridik och säkerhet.

Statskontoret redovisade i mars 2024 rapporten Myndigheterna och AI – En studie om möjligheter och risker med att använda AI i statsförvaltningen. Av rapporten framgår att flera myndigheter, bland annat Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Skatteverket redan använder AI för att göra riskbedömningar av ärenden för att upptäcka fel eller brottslig verksamhet. Ett exempel är att alla deklarationer kontrolleras maskinellt, och där är AI ett inslag för att hitta de deklarationer där risken för felaktigheter eller brottslighet är störst. De mest riskfyllda ärendena genomgår sedan en djupare granskning.

Regeringen föreslår i 2025 års vårändringsbudget ett ökat anslag till Försäkringskassan och Skatteverket med 30 miljoner kronor vardera i enlighet med AI-kommissionens förslag om etablering av en AI-verkstad för offentlig förvaltning. Regeringen avser därför att ge i uppdrag till Skatteverket och Försäkringskassan att utreda förutsättningarna för en sådan verkstad för att öka den offentliga förvaltningens gemensamma förmåga att utveckla och använda AI-baserade lösningar. En AI-verkstad kan skapa förutsättningar för offentlig sektor att utveckla och dela AI-tjänster, vilket kan effektivisera myndigheternas arbete med att bekämpa välfärdsbrottslighet.

Kommunal verksamhet måste skyddas mot systemhotande välfärdsangrepp. Regeringen har därför föreslagit ändringar i kommunallagen som innebär en tydligare intern kontroll och som syftar till att stärka skyddet för vissa förtroendevalda i kommuner och regioner. Riksdagen har sagt ja till lagändringarna, som träder i kraft den 1 juli 2025. Dessutom har remisstiden nyligen löpt ut för förslagen om kommunal anslutning till Utbetalningsmyndighetens verksamhet, och förslagen bereds nu inom Regeringskansliet.

Vidare har regeringen gett Statskontoret i uppdrag att föreslå åtgärder för att förbättra kommuners och regioners kontroll och uppföljning av privata utförare i syfte att motverka välfärdsbrottslighet, oseriösa aktörer och korruption. Statskontorets förslag har skickats ut på remiss.

Fru talman! Vi lär återkomma i kammaren och fortsätta debattera detta. Det är ett tjugotal interpellationer som har ställts nu, och det händer inte så mycket mellan gångerna. Behandlingen av de frågor som kommer om ekonomiska förutsättningar och annat är som ledamöterna mycket väl vet ingenting som sker löpande. Det återkommer vi till i både vårbudget och höstbudget.

Anslagsminskningen till Statens servicecenter får jag ändå säga går på bogen effektivisering av staten. Vi ser ständigt, löpande, över olika statliga utgifter för att kunna prioritera sådant som är viktigt för de partier som sitter i regeringen. Vi är övertygade om att vi även med denna anslagsminskning kommer att kunna ge viktig statlig service till alla medborgare i landet.

Det är helt korrekt att en del invånare efter den här neddragningen kommer att få längre till sitt närmaste fysiska kontor. Men myndigheterna utvecklar digitala lösningar som blir alltmer användarvänliga och mer och mer avancerade i sin tillgänglighet. De mobila lösningarna i form av ambulerande kontor hoppas jag ska bidra till att myndigheterna blir mer tillgängliga i stora delar av landet där man i dag saknar statliga servicekontor.

Vi får återkomma i den här frågan – men staten är närvarande i hela landet. Statens servicecenter finns kvar som myndighet, och statliga servicekontor finns kvar i mycket stora delar av Sverige.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Först och främst ska sägas att majoriteten av Sveriges kommuner i dag saknar ett statligt servicekontor. Också när den fulla utbyggnaden med 148 kontor var gjord hade en majoritet av Sveriges kommuner inget statligt servicekontor.

Det påstås nu att kommuner som blir av med sina statliga servicekontor kommer att få ökade kostnader. Men det har ju aldrig varit så att kommuner som har fått ett statligt servicekontor har fått minskade statsbidrag för att kompensera kommunens minskade kostnader. Vi har aldrig viktat statsbidrag till kommunerna utifrån om de har ett statligt servicekontor eller inte. Jag tycker därför att den argumentationen är lite ihålig.

Systemet med gode män kom till Sverige långt före statens servicekontor. Det påstås nu att många gode män säger att de ska avsluta sitt uppdrag på grund av att de statliga servicekontoren inte längre finns. Men det finns ju i dag mängder av gode män som verkar i kommuner där det inte finns statliga servicekontor, och gode män har verkat i Sverige i decennier utan att statliga servicekontor har funnits. Jag tycker därför att även detta är lite märkliga och långtgående argument.

Det är också viktigt att påpeka att staten ökar sin närvaro runt om i Sverige. Staten byggs ut kraftigt vad gäller polisnärvaro, det militära försvaret, domstolsväsendet och kriminalvården. Staten ökar alltså sin verksamhet och närvaro runt om i Sverige. Jag tycker att det är viktigt att tillägga.

Eva Lindh frågar vad som ligger bakom regeringens beslut. Riksrevisionen kom med en rapport om statens servicecenter där vi rekommenderades att göra en del effektiviseringar. Det handlade exempelvis om att det inte är effektivt att riksdag och regering bestämmer var enskilda kontor ska ligga. Det är i stället någonting som myndigheter bör besluta om själva utifrån olika parametrar. Detta omhändertog vi. Man ser också en kostnadsutveckling gällande statens servicekontor som inte riktigt matchas av ett ökat besöksantal.

Det är det som ligger bakom, förutom naturligtvis en allmän prioritering. Den här regeringen vill satsa på många olika saker i statens budget, och då behöver vi dra ned på en del annat. Det ligger en prioritering i botten.

Det låter ibland i debatten som att vi lägger ned myndigheten. Men myndigheten finns alltså kvar. Statliga servicekontor finns kvar runt om i landet. Efter de här nedläggningarna kommer det att finnas 119 kontor kvar – samma antal som fanns när Stefan Löfven var statsminister 2019. Jag tycker ändå att det är värt att säga detta, eftersom tonläget i debatten ger ett annat intryck.

Vi har också styrt myndigheten till att komma med förslag på mer mobila lösningar. Adrian Magnusson kan bara se en husbil framför sig när han hör talas om mobilt. Jag ser väldigt många andra tänkbara lösningar på hur den här myndigheten skulle kunna vara bemannad runt om i Sverige i betydligt många fler kommuner genom olika mobila koncept. För att inte ägna mig för mycket åt myndighetsstyrning avstår jag dock från att här och nu säga vilka bilder jag får upp i mitt huvud när jag hör om mobila koncept, men det är i alla fall betydligt mer än husbilar.

Herr talman! Först kan jag lugna Eva Lindh med att jag inte kommer att behöva ta någon huvudvärkstablett efter den här debatten, och jag har inte gjort det i förväg heller. Jag kommer gärna hit till kammaren och debatterar med mina politiska motståndare i många olika frågor. Det ger mig inte huvudvärk.

Låt mig beröra den sista frågan som ledamoten Lindh lyfte om att det är hyreskontrakten som avgör nedläggningarna. Det finns naturligtvis en risk för att den typen av intressen tar över när man som myndighet får ett besparingsbeting. Av just den anledningen – att minska risken för den typen av överväganden – höjde vi det så kallade anslagssparandet till Statens servicecenter.

Vi tog fram riktlinjer om att när Statens servicecenter nu ska avgöra vilka kontor som behöver läggas ned med anledning av nya ekonomiska förutsättningar ska man framför allt utgå från besöksantal, geografisk spridning och allmänt effektivitetstänkande kring kontorssammansättningen. Sedan kan jag inte utesluta att hyreskontrakten på sina håll har spelat en roll i den avvägda sammanfattningen. Men för att minska risken för att det entydigt skulle vara avgörande höjde vi anslagssparandet för i år.

Det är inget som hindrar att de fyra myndigheter som i dag är kopplade till de statliga servicekontoren öppnar nya kontor. Om exempelvis Arbetsförmedlingen känner att man behöver finnas närvarande med ett fysiskt kontor på en ort därför att de digitala tjänsterna inte räcker kan man själv fatta ett beslut om att ha fysiska kontor. Den möjligheten sitter myndigheten på; man kan själv avgöra om man ska etablera egna fysiska kontor.

Jag utesluter därför inte att ett och annat kontor hos de enskilda myndigheterna nu kan öppnas där de statliga servicekontoren läggs ned. Men det är inget som jag rår över, utan jag säger bara att möjligheten finns. Det får vara upp till varje myndighet att själv svara på detta.

Vad gäller FA-regionerna – som är det som interpellationsdebatterna framför allt handlar om och det som Kristoffer Lindbergs interpellation går ut på – är det helt korrekt att antalet FA-regioner enligt ett nytt beslut har utökats med 11 stycken. Tillväxtverket har utökat antalet regioner från 60 till 71. Vi har i dag en målbild om att det på sikt ska finnas ett statligt servicekontor i varje så kallad FA-region.

Det här beslutet är nytt, så det är lite för tidigt för mig att här och nu svara på exakt vilka effekter det får. Om frågan som Lindberg ställer är om regeringen nu kommer att skjuta till pengar för att möta det ökade antalet FA-regioner är svaret alltså nej. Vi har inte lagt fram någon ändringsbudget, vilket ledamöterna är mycket väl medvetna om, utan vi lägger fram budgeten i höst. I september kommer regeringens budget att presenteras, och då får vi se vilka anslag Statens servicecenter kommer att få.

Vi kan diskutera Skånes geografi och Eslöv. Jag konstaterar bara att avståndet mellan Eslöv och Lund är 16–17 kilometer eller ungefär 1 ½ mil fågelvägen. Jag hade kanske kunnat säga drygt 1 ½ mil, så hade jag varit ännu mer korrekt. Bilvägen är det drygt 2 mil, nämligen 21 kilometer. Det är alltså inga jätteavstånd mellan Eslöv och Lund. Jag kan säga att det även med dagens kontorsnät är många fler runt om i Sverige som har betydligt längre än 1 ½–2 mil till sitt närmaste servicekontor.

Även efter nedläggningen i Eslöv kommer invånarna där att ha möjlighet att ganska kvickt komma till sitt närmaste servicekontor – betydligt snabbare än vad väldigt många invånare kan göra i dag med de 148 kontoren.

Herr talman! Kristoffer Lindberg har frågat mig vad Tillväxtverkets indelning av nya FA-regioner innebär för nedläggningarna av servicekontoren samt om jag är beredd att skjuta till de medel som krävs för att behålla eller nyöppna kontor för att säkerställa att det finns servicekontor i varje FA-region.

Regeringen har gett Statens servicecenter i uppdrag att ta fram en plan för ny organisering av servicekontorsnätet. Vid genomförandet av uppdraget ska myndigheten planera för att på sikt tillhandahålla statlig service i samtliga så kallade funktionella arbetsmarknadsregioner, FA-regioner. När uppdraget lämnades fanns 60 FA-regioner i landet, enligt Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analysers kategorisering från 2015.

Statens servicecenter har lämnat en delredovisning av uppdraget som redogör för utgångspunkter och principer för den framtida organiseringen, däribland tillgänglighet i hela landet. I slutredovisningen ska Statens servicecenter bland annat redogöra för konsekvenserna för tillgängligheten till statlig service i olika typer av geografiska områden, däribland landsbygdsområden och områden där utanförskapet är stort. Jag har fullt förtroende för Statens servicecenters hantering av uppdraget och för myndighetens bedömning av vilka kontor som kan komma att avvecklas utifrån de förutsättningar som angavs i uppdraget.

Regeringen anser alltjämt att servicekontoren är en viktig verksamhet för att erbjuda personlig service från statliga myndigheter. Servicekontor ska fortsatt finnas i hela landet för att tillgodose enskildas behov av lokal statlig service inom rimligt avstånd. Det kommer samtidigt fortsatt att finnas ett stort antal servicekontor runt om i hela landet, även om resvägen till närmaste fasta kontor kommer att bli längre för vissa individer och företag.

När det kommer till konsekvenser för enskilda orter som riskerar att bli av med ett servicekontor följer det av förordningen (2019:202) om statliga myndigheters lokalisering att Statens servicecenter bland annat ska upprätta en konsekvensanalys inför ett sådant beslut. Dessa konsekvensanalyser kan utgöra en utgångspunkt för de samråd som myndigheten inleder med kommuner och andra berörda aktörer inför den fortsatta processen med eventuella avvecklingsbeslut.

Statens servicecenter arbetar samtidigt med att utveckla mer mobila och flexibla kontorslösningar för att på ett enkelt och smidigt sätt kunna komma närmare medborgarna på fler ställen i landet. Detta är en utveckling som jag följer med stort intresse.

Fru talman! Även den här regeringen har visat att vi kan ge mer pengar till kommunsektorn. Vi har permanent höjt de generella statsbidragen med 16 miljarder hittills under den här mandatperioden. Vi har också höjt de riktade statsbidragen. Nu ingår ju inte de riktade statsbidragen i utjämningssystemet, men väl de generella. Vi får se vilken nivå vi väljer att lägga statsbidraget på i den kommande budgeten i höst.

För mig är det viktiga nu att vi inte får nya parametrar som hämmar tillväxt. Det tycker jag är väldigt viktigt. Vi uppmuntrar snarare och bygger in system som gör att det faktiskt lönar sig att bedriva tillväxtarbete. Det tycker jag är en viktig parameter. Därav det tilläggsdirektiv vi gav.

Jag tycker också att det är viktigt att vi inte bygger in system som motverkar kommunsammanslagningar. Som Eva Lindh vet vill jag se kommunsammanslagningar i Sverige. Kommunerna är förmodligen för många. Det finns för många kommuner med alldeles för liten befolkning för att klara av det välfärdsuppdrag man har och de uppdrag man har kring brottsförebyggande arbete, kompetensförsörjning, strategiskt arbete, klimatanpassningar och civilt försvar etcetera.

I dag kan man se parametrar i skatteutjämningssystemet där man förlorar på att slå samman kommuner. Det tycker jag är väldigt olyckligt.

Det finns alltså vissa saker jag tycker är viktiga. När vi nu ska göra parametrarna så rättvisa som möjligt för att jämna ut strukturella skillnader mellan kommunerna är det viktigt att vi inte bygger in mekanismer som exempelvis motverkar tillväxt eller kommunsammanslagningar. Det är två viktiga parametrar för mig i det här arbetet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Nu ska det sägas apropå det sista här att utjämningssystemet kompenserar för gleshet och litenhet. Det är två komponenter som det faktiskt kompenserar för.

Jag tycker inte att det är någon jättebra styrning att utöver det lägga på en massa extra bidrag som ytterligare kompenserar för detta. Jag tycker att det är bra om det vi kompenserar för vad gäller strukturella förutsättningar och skillnader görs inom skatteutjämningssystemet. Jag tycker att det är väldigt välkommet om det görs.

Jag tittade efter precis före den här debatten och noterade att de kommuner som hade störst överskott förra året, de med bäst ekonomi per invånare, faktiskt var kommuner med mellan 30 000 och 50 000 invånare. Det var alltså inte de största kommunerna som hade bäst ekonomi, inte heller de minsta, utan det var mellanskiktet med mellan 30 000 och 50 000 invånare. Vad det beror på vet jag inte, men jag noterar det med extra stort intresse.

Jag kan absolut ge besked om att utredningen inte ligger i någon byrålåda. Jag har också hört rykten och farhågor om att vi har lagt den i byrålådan och inte vill gå vidare med någonting. Så är det inte.

Jag är också mycket väl medveten om att den parlamentariska kommitté som lade fram det här var enig. Det stärker också på något sätt incitamenten och motivationen – och argumenten för, ska jag säga – att gå fram med någonting. Det tycker jag att det gör; det måste jag säga. Det vore märkligt att inte gå fram med någonting när en parlamentarisk kommitté som riksdagen har beställt är enig, så vi kan nog räkna med att det kommer att göras.

Men beskedet är att det fortfarande bereds, och det beror som sagt på att det är väldigt många olika frågor som ska avvägas. Olika förslag vi väljer att gå fram med får konsekvenser. Det finns väldigt många synpunkter från olika håll, och de spretar. Många kan ha goda argument. Det finns många goda argument för respektive synpunkt, och där måste vi göra en klok avvägning. Därför bereds frågan fortfarande, och inga beslut är fattade än.

Eftersom det även kom en del allmänna kommunalekonomiska synpunkter i Eva Lindhs inlägg vill jag säga att ekonomin i kommunerna nu ser bättre ut. År 2024 var det tuffaste året, men det var ändå ett totalt överskott i kommunsektorn på 6 miljarder kronor. Det var ett minus i regionerna men ett plus för kommunerna. Nu när vi går in i 2025 ser utsikterna mycket bättre ut.

Det skapas någon bild här nu av att ekonomin i kommunerna är väldigt dålig. Jag håller inte med om det. Den är fortfarande ansträngd, och det är fortfarande ett tufft ekonomiskt läge. Vi ser också att ekonomin i omvärlden är orolig. Det är väldigt svårt att veta hur prognoserna kommer att se ut framöver. Det gör det svårare att lägga en kommunal budget, för det påverkar så mycket hur skatteunderlaget utvecklas, hur antalet arbetade timmar utvecklas och hur tillväxten och ekonomin utvecklas. Det är såklart tufft för kommunerna att veta de ekonomiska förutsättningarna. Men på totalen ser det ekonomiska läget ändå bättre ut år 2025 än det gjorde år 2024. Många kommuner har också upparbetat en resultatutjämningsreserv som man kan använda i de fall man går med underskott.

Fru talman! Då återupptar vi interpellationsdebatten som handlar om skatteutjämningssystemet och vad som händer med den utredning som lämnades i juli förra året.

Jag förstår att frågan väcks. Det har tagit lite tid. Det var ett omfattande utredningsarbete som höll på under lång tid, och som jag sa i mitt interpellationssvar har det gått ut på väldigt bred remiss. Samtliga kommuner och regioner i Sverige, 310 stycken, samt många andra instanser har fått komma med synpunkter.

Som Eva Lindh vet har synpunkterna varit många. Det tar såklart tid att ta sig igenom så många synpunkter, och då tar beredningen extra lång tid. Dessutom är det avvägningar och ställningstaganden som ska göras. Det här får ju stor påverkan, både plus och minus, på enskilda kommuner och regioner. Det gäller nu att hitta ett system och lägga fram en proposition som blir så välavvägd och proportionerlig som möjligt, också gentemot de kommuner och regioner som på olika sätt drabbas eller gynnas. Innan vi gör det och går fram med en så stor proposition behöver vi helt enkelt tid.

Jag förstår att det nu efterfrågas när det kommer mer besked. Jag kan inte riktigt ge besked i dagsläget. Det jag kan svara är helt enkelt att beredningen pågår. Jag ger skälen till att beredningen tar längre tid än vanligt.

Jag kan lägga till att Tidöregeringen gav tilläggsdirektiv till utredningen, som Eva Lindh vet eftersom hon var ledamot i kommittén, om att ytterligare stärka tillväxtperspektivet och analysera problemen med skatter, alltså att det i högskattekommuner finns en stor klyfta mellan de invånare som betalar högst kommunalskatt och de som betalar lägst kommunalskatt och hur man kan minska den klyftan.

Vi måste också ta ställning till om vi tycker att kommittén gjorde ett tillräckligt utvecklat arbete och gav tillräckligt bra förslag i de här avseendena eller om regeringen vill lägga till ytterligare saker.

Det är sådana orsaker som ligger bakom att den här beredningen tar längre tid än en vanlig utredning.

Fru talman! Jag får be om ursäkt till föregående debattörer för att jag inte skakade hand med dem. Men vi vinkar i luften i stället.

Fru talman! Eva Lindh har frågat mig vilket skälet är till att propositionen om utjämningssystemet inte finns med i regeringens plan och hur den aktuella tidsplanen ser ut.

Jag delar synen att alla kommuner ska kunna erbjuda en bra välfärd. Samtidigt har många kommuner, särskilt de mindre, utmaningar exempelvis när det gäller en åldrande och minskande befolkning och även när det gäller kompetensförsörjning. Kommunalekonomisk utjämning är en förutsättning för en likvärdig välfärd i hela landet. Det är viktigt att systemet hålls uppdaterat och att det utvecklas i takt med samhällsutvecklingen.

Utjämningssystemet har setts över av en parlamentariskt sammansatt kommitté. Bakgrunden till att kommittén tillsattes var ett tillkännagivande från riksdagen om att utjämningssystemet skulle ses över med fokus på utveckling, tillväxt och likvärdig service i hela landet. Kommitténs uppdrag var bland annat att göra en bred översyn av systemet och att föreslå åtgärder för att minska risken för negativa bieffekter av inkomstutjämningen på tillväxt.

Kommittén överlämnade sina förslag i juli, och förslagen remitterades därefter under fyra månader till en bred remisskrets, bland annat till samtliga kommuner och regioner. Det är viktigt för regeringen att ställningstaganden om Utjämningskommitténs förslag grundas på genomarbetade analyser. Förslagen bereds nu inom Regeringskansliet.

Fru talman! Debatten spretar absolut lite, men det kan också bero på att vi har fem interpellanter och ett statsråd. Det har kommit upp rätt många argument. Interpellanterna har betydligt mer talartid än statsrådet i det här fallet. Det gör naturligtvis att många argument ska bemötas. Det kan upplevas som spretigt.

Jag hoppas ändå att det har varit en innehållsrik och givande debatt för lyssnarna. Bara det att debatten tv-sänds, både digitalt och analogt, gör nog att riksdagen känns mer närvarande för dem som bor långt härifrån, som exempel. Visst kan man tillgängliggöra verksamhet och institutioner genom digitalisering. Det vill jag verkligen slå ett slag för.

Det påstods att prioriteringen kring de kontor som nu läggs ned görs med hänsyn till hyreskontraktens längd. Jag har inte verifierat det påståendet. Det ska inte vara det som är vägledande, men det är klart att det någon gång kan sammanfalla. Regeringen höjde det så kallade anslagssparandet just för att det inte skulle behöva vara den enda faktorn.

Jag fick kritik som gick ut på att jag inte svarade på frågan om effekten av nedläggningen av servicekontoren. Det tycker jag att jag har gjort. Effekterna blir att en del människor får fysiskt längre till ett servicekontor och att vi går ned till samma antal kontor som 2019. Men även då tycker jag nog att Sverige var ett hyfsat fungerande land, där staten också var närvarande.

Sedan har frågan ställts: Har det sparats färdigt? De förutsättningar vi nu har gett innebär en besparing på 50 miljoner per år. Det kommer att ge de här effekterna. Regeringen får återkomma i kommande budgetar om vilka ramar vi sätter för myndigheterna.

Det var nästan underhållande när Niklas Karlsson sa att regeringen bara tänker på dem som bor fem minuter från tunnelbanan. Det kommer från en regering som lämnade efter sig ett dieselpris på 28 kronor litern.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det blir av förklarliga skäl svårt att hinna svara på alla frågor som ställts här.

Ledamöterna vet också att jag tar tillfället i akt varje gång att reagera mot epitetet SD-regeringen, eftersom det är fel i sak. Och det kommer jag att fortsätta göra. Det är bara att vänja sig eller att säga regeringen.

Till Åsa Westlund kan jag säga att jag inte menar att det räcker med interpellationer. Det skulle aldrig falla mig in att säga åt en ledamot att inte ställa några interpellationer eller frågor till regeringen och oss ministrar. Men jag sa att det nu är ungefär 20 interpellationer som har ställts, och att svaret blir ungefär detsamma kan inte förvåna interpellanterna, eftersom ingenting har ändrats i sak sedan den första interpellationen skrevs. Man får nog förvänta sig att få ungefär samma svar på den 21:a, 22:a och kanske 32:a eller 52:a interpellationen, så länge inga andra budgetförutsättningar ges till myndigheterna.

Jag tycker inte att det är särskilt jobbigt att vi kallas för SD-regeringen. Men jag tycker det är ganska fånigt och fjantigt. Framför allt tycker jag att det är att tala osanning. Man riskerar att ge en bild av att Sverigedemokraterna sitter i regeringen. Det är olyckligt om den bilden ges här i kammaren när kanske tiotusentals människor sitter och tittar. Många skolklasser är också här och besöker riksdagen. Då vill jag ta tillfället i akt och berätta att Sverigedemokraterna alltså inte sitter i regeringen.

Vi fick dock ett valresultat som innebär att över 50 procent av ledamöterna tillhör partier som vill ha en borgerlig statsminister. Det är den demokratin som vi verkar i. Dessutom har vi nu en mycket framgångsrik regering, om jag får säga det själv.

Jag vill ändå avdramatisera lite. Staten är inte närvarande bara genom fysiska kontor. Man kan vara närvarande på många olika sätt. Inte minst den digitala servicen har utvecklats otroligt mycket under senare år. De digitala tjänsterna används i betydligt större omfattning än tidigare. Det är klart att det får någon form av effekt. Det kan vi inte komma ifrån. Dessutom har vi gett myndigheten i uppdrag att jobba mer med mobila och flexibla kontorslösningar för att i framtiden kunna vara närvarande på fler ställen än i dag, om man hittar koncept som är bra.

Samtidigt ska vi komma ihåg att över hälften av kommunerna i Sverige inte har ett statligt servicekontor i dag. Man får ändå hjälp på något sätt av de här myndigheterna, antingen genom att man åker till det närmaste servicekontoret i en annan kommun eller genom att man ringer, mejlar eller hur man nu kan få kontakt med dessa myndigheter.

Sedan får respektive myndighet nu svara för sig när det gäller om den kommer att starta upp ett eget kontor efter att det statliga servicekontoret har lagts ned. Det kan vara så att en av de här fyra myndigheterna vill göra det. Exempelvis kan Arbetsförmedlingen eller Skatteverket vilja öppna ett lokalt kontor på den plats där det tidigare har funnits ett statligt servicekontor. Jag kan inte svara på det här och nu, men det är fullt möjligt att de ser att det behovet finns.

Eva Lindh ställde en direkt fråga: Vad blir effekten? Effekten blir framför allt att fler människor kommer att få längre till sitt närmaste statliga servicekontor. Men många av dem som får längre får kortare avstånd än dem som i dag har det längsta avståndet med de kontor vi nu har.

Vad gäller just Östergötland är Norrköping en av de kommuner där ett servicekontor ska läggas ned. Men de har i dag två servicekontor. Norrköping kommer alltså att fortsätta ha ett statligt servicekontor.

När det gäller den absolut sista frågan jag fick här har jag besökt bland annat Motala, som är en av de kommuner vars servicekontor kommer att läggas ned. Där pratade jag med pressen och svarade på frågor om detta. Jag gömmer mig inte.

Fru talman! Först och främst: Niklas Karlsson sätter epitetet SD-regeringen på den här regeringen. Det är naturligtvis fel. Det är sakligt fel. En regering där ett parti inte ingår kan aldrig som regering kallas vid det partiets namn. Sverigedemokraterna ingår inte i regeringen. Det är Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna som har parlamentariskt samarbete med Sverigedemokraterna, precis som Socialdemokraterna hade parlamentariskt samarbete med andra partier när de själva satt i regeringen. Det blev ju inte en V-regering, en C-regering eller en MP-regering för den sakens skull.

Det är alltså sakligt fel att det är en SD-regering Sverige har. Vi har en borgerlig regering som får säkra en majoritet i kammaren, vilket vi behöver göra eftersom vi i Sverige lever i en parlamentarisk demokrati. Vi sa också innan valet: Vinner de här partierna kommer vi att samla en majoritet i Sveriges riksdag och bilda regering. Därför har vi parlamentariskt samarbete med Sverigedemokraterna.

Inte heller är det sant att vi har en SD-styrd regering, som Eva Lindh påstår. Det är inte SD som styr oss. Vi är naturligtvis beroende av SD för att få igenom vår politik, men regeringen är inte styrd av SD. Vi har ett samarbete med Sverigedemokraterna.

Så fick jag det sagt.

Ja, ibland kan det kännas som att den ena handen inte vet vad den andra gör. Det är en otroligt bred portfölj jag har som civilminister. Men jag försöker hålla många bollar i luften samtidigt och tycker att jag klarar det ganska bra.

Jag märker en kritik under debatten om att det är samma svar nu som i tidigare interpellationsdebatter. Jag tror att jag nu har fått ett tjugotal interpellationer i samma ämne, så det kan inte komma som någon jätteöverraskning att svaret liknar de 15 tidigare. Beskeden är nämligen desamma. Budgeten har inte ändrats sedan dess. Det kom inte heller några nya besked i vårändringsbudgeten vad gäller Statens servicecenter. Budgeten är lagd och gäller för 2025, och myndigheten har att hantera detta.

Vi har också ändrat förordningen så att regeringen nu inte beslutar eller lägger sig i vilka kontor som ska vara öppna och inte. Detta ska myndigheten själv göra. Det strider inte på något sätt mot svensk förvaltningsprincip. Vi tycker att myndigheten är den som bäst avgör var kontoren gör som mest nytta utifrån de intäkter man har.

Det är självklart så att antalet kontor nu minskar på grund av nya budgetförutsättningar. På den punkten har jag aldrig skyllt ifrån mig. Det är en realitet. Men exakt vilka kontor som läggs ned tycker vi att myndigheten är bäst på att avgöra.

Det var också ett av de förslag som kom i Riksrevisionens rapport. De föreslog att det skulle vara ett beslut för myndigheten själv var servicekontoren ska ligga.

Detta ska göras utifrån framför allt tre huvudprinciper. Det handlar om var de gör mest verksamhetsnytta utifrån bland annat besöksantal, det handlar om var verksamheten blir som mest effektiv och det handlar om ekonomiska realiteter. Det är detta man ska väga samman. Sedan är den långsiktiga ambitionen att det ska finnas ett kontor inom varje FA-region.

Nu utökas antalet FA-regioner. Vi får se exakt vad det får för konsekvenser i detta avseende; det kan jag inte ge något besked om här och nu.

Det tål också att påminnas om att vi med dessa förändringar de kommande åren går tillbaka till det kontorsnät vi hade 2019. Staten kommer alltså att vara närvarande även efter de här förändringarna. Det kommer att finnas statliga servicekontor runt om i Sverige. Dessutom har myndigheten nu fått i uppdrag att jobba med flexibla och mobila kontorslösningar så att statliga servicekontor kanske kan finnas på ännu fler platser i framtiden än i dag, men med lite friare koncept.

Herr talman! Eva Lindh har frågat mig på vilka grunder beslutet om minskade resurser till servicekontoren har fattats, vilka effekter jag bedömer att nedläggningen av servicekontoren kommer att få och om jag avser att ta initiativ till en utvärdering och analys av effekterna av vilka servicekontor som kommer att läggas ned som en konsekvens av besparingarna, och om inte, vad skälet till det är.

Vidare har Sanne Lennström frågat mig hur jag och regeringen tänker säkerställa att invånarna i Enköping fortsatt får den hjälp de behöver trots att det lokala servicekontoret nu föreslås stängas. Därtill har Åsa Westlund frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder för att upprätthålla myndigheternas fysiska servicenivå i Brandbergen. Därutöver har Adrian Magnusson frågat mig hur jag ska säkra tillgången till statlig service i hela Skåne och om det finns någon bortre gräns för hur många servicekontor i Skåne som kan avvecklas.

Regeringen anser alltjämt att servicekontoren är en viktig verksamhet för att erbjuda personlig service från statliga myndigheter. Servicekontor ska fortsatt finnas i hela landet för att tillgodose enskildas behov av lokal statlig service inom rimligt avstånd. Samtidigt behöver verksamheten effektiviseras, och vissa kontor kommer att avvecklas till följd av minskade anslag.

Regeringens bedömning av vilka möjligheter Statens servicecenter har att effektivisera sin verksamhet har bland annat gjorts med beaktande av Riksrevisionens iakttagelser i granskningen av verksamheten, hur fördelning av antalet besök har utvecklats och hur anslagsnivån förändrats över tid.

Det kommer samtidigt fortsatt att finnas ett stort antal servicekontor runt om i hela landet, även om resvägen till närmaste fasta kontor kommer att bli längre för vissa individer och företag.

Regeringen har gett Statens servicecenter i uppdrag att ta fram en plan för ny organisering av servicekontorsnätet. Jag har fullt förtroende för Statens servicecenters hantering av uppdraget och bedömning av vilka kontor som kan komma att vara föremål för avveckling – detta utifrån de ramar och ingångsvärden som getts myndigheten.

I slutredovisningen av uppdraget ska Statens servicecenter bland annat redogöra för konsekvenserna för tillgängligheten till statlig service i olika geografiska områden, och myndigheten ska hålla Regeringskansliet informerat om uppdragets genomförande.

Regeringen har därmed verktyg för att följa upp effekterna av kontorsavvecklingen inom ramen för uppdragsredovisningen och den löpande myndighetsstyrningen.

När det gäller konsekvenser för enskilda orter som riskerar att bli av med ett servicekontor följer det av förordningen om statliga myndigheters lokalisering att Statens servicecenter bland annat ska upprätta en konsekvensanalys inför ett sådant beslut. Dessa konsekvensanalyser kan utgöra en utgångspunkt för de samråd som myndigheten ska inleda med kommuner och andra berörda aktörer inför den fortsatta processen med aktuella avvecklingsbeslut.

Statens servicecenter arbetar samtidigt med att utveckla mer mobila och flexibla kontorslösningar för att på ett enkelt och smidigt sätt komma närmare medborgarna på fler ställen i hela landet. Detta är en utveckling som jag följer med stort intresse.