Herr talman! Eva Lindh har frågat mig på vilka grunder beslutet om minskade resurser till servicekontoren har fattats, vilka effekter jag bedömer att nedläggningen av servicekontoren kommer att få och om jag avser att ta initiativ till en utvärdering och analys av effekterna av vilka servicekontor som kommer att läggas ned som en konsekvens av besparingarna, och om inte, vad skälet till det är.

Vidare har Sanne Lennström frågat mig hur jag och regeringen tänker säkerställa att invånarna i Enköping fortsatt får den hjälp de behöver trots att det lokala servicekontoret nu föreslås stängas. Därtill har Åsa Westlund frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder för att upprätthålla myndigheternas fysiska servicenivå i Brandbergen. Därutöver har Adrian Magnusson frågat mig hur jag ska säkra tillgången till statlig service i hela Skåne och om det finns någon bortre gräns för hur många servicekontor i Skåne som kan avvecklas.

Regeringen anser alltjämt att servicekontoren är en viktig verksamhet för att erbjuda personlig service från statliga myndigheter. Servicekontor ska fortsatt finnas i hela landet för att tillgodose enskildas behov av lokal statlig service inom rimligt avstånd. Samtidigt behöver verksamheten effektiviseras, och vissa kontor kommer att avvecklas till följd av minskade anslag.

Regeringens bedömning av vilka möjligheter Statens servicecenter har att effektivisera sin verksamhet har bland annat gjorts med beaktande av Riksrevisionens iakttagelser i granskningen av verksamheten, hur fördelning av antalet besök har utvecklats och hur anslagsnivån förändrats över tid.

Det kommer samtidigt fortsatt att finnas ett stort antal servicekontor runt om i hela landet, även om resvägen till närmaste fasta kontor kommer att bli längre för vissa individer och företag.

Regeringen har gett Statens servicecenter i uppdrag att ta fram en plan för ny organisering av servicekontorsnätet. Jag har fullt förtroende för Statens servicecenters hantering av uppdraget och bedömning av vilka kontor som kan komma att vara föremål för avveckling – detta utifrån de ramar och ingångsvärden som getts myndigheten.

I slutredovisningen av uppdraget ska Statens servicecenter bland annat redogöra för konsekvenserna för tillgängligheten till statlig service i olika geografiska områden, och myndigheten ska hålla Regeringskansliet informerat om uppdragets genomförande.

Regeringen har därmed verktyg för att följa upp effekterna av kontorsavvecklingen inom ramen för uppdragsredovisningen och den löpande myndighetsstyrningen.

När det gäller konsekvenser för enskilda orter som riskerar att bli av med ett servicekontor följer det av förordningen om statliga myndigheters lokalisering att Statens servicecenter bland annat ska upprätta en konsekvensanalys inför ett sådant beslut. Dessa konsekvensanalyser kan utgöra en utgångspunkt för de samråd som myndigheten ska inleda med kommuner och andra berörda aktörer inför den fortsatta processen med aktuella avvecklingsbeslut.

Statens servicecenter arbetar samtidigt med att utveckla mer mobila och flexibla kontorslösningar för att på ett enkelt och smidigt sätt komma närmare medborgarna på fler ställen i hela landet. Detta är en utveckling som jag följer med stort intresse.

Herr talman! Statens servicecenter är ett sätt för staten att vara närvarande i hela landet. På ett servicekontor kan medborgare få hjälp med myndighetskontakter – det kan handla om till exempel Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen. Denna verksamhet är särskilt användbar för personer som behöver vägledning eller som befinner sig i ett digitalt utanförskap.

Visionen för Statens servicecenter är att tillsammans göra staten mer tillgänglig och effektiv. Den nuvarande regeringen väljer dock att gå i helt motsatt riktning, med en besparing som innebär att 35 kontor får lägga ned. Detta är motsatsen till lokal statlig service i hela landet då det kommer att innebära en längre resväg för många som redan i dag har knappa resurser på olika sätt.

Servicekontoren i Östhammar och Enköping är bara två av de kontor som kommer att behöva läggas ned med anledning av regeringens besparing på Statens servicecenter. För vissa som bor i den relativt stora kommunen Enköping kommer detta att innebära att man får en restid på en och en halv timme till närmaste kontor, som ligger i Uppsala eller Västerås.

Jag är emot den besparing som regeringen gör på Statens servicecenter. Det är denna besparing som leder till de nedläggningar vi debatterar här i dag. Regeringen och ministern kan inte två sina händer och säga att det är myndigheten som väljer vilka kontor som ska läggas ned, när man gör den här gigantiska besparingen.

Det är inte heller så att man vid nedläggningen bara har tittat på vilka kontor som nyttjats minst, utan man har även tagit hänsyn till hyreskontrakt. Om ett hyreskontrakt kommer att gå ut kan även det vara avgörande.

Under 2024 fick Enköpings kontor 9 377 besök – det är många. Många människor som har fått hjälp kommer i framtiden att stå utan ett kontor att vända sig till.

Det är många målgrupper som är beroende av dessa kontor. Man kan få hjälp med pensions- eller skattefrågor, som kontoret på Korsängsgatan i Enköping fram till nu har kunnat bistå med. Förra året ökade antalet besök på kontoren med 4 procent. Det handlar om äldre personer som inte har digital förmåga, men anställda vittnar även om en yngre målgrupp, nämligen ungdomar som har svårt med myndighetskontakter. Det här är en hjälp som nu kommer att flyttas betydligt längre bort från dem som bor i Enköping.

Detta är också en fråga om landsbygdens vara eller icke vara. Enköping och Östhammar är båda kranskommuner, och det är inte unikt att det mesta centraliseras till städer och att det är dit man måste åka för att få service. Det handlar inte sällan om både långa och ibland kostsamma resor i vårt land.

I en intervju i Sveriges Radio P4 Uppland med regionstyrelseordföranden för Region Uppsala, Helena Proos, påtalade hon detta. Statsrådet själv valde att inte medverka i intervjun och hävdade att sviktande besöksunderlag låg till grund för beslutet gällande Enköping och Östhammar. Men hur kan statsrådet säga så? När en sådan satsning är så pass ny har man inte givit verksamheten en rejäl chans.

Trots att verksamheten är relativt ny skulle jag verkligen inte vilja påstå att siffran för Enköping för 2024, 9 377 besök, är liten. Det är tvärtom många människor som har förlitat sig på en verksamhet som nu kommer att försvinna.

Det talar sitt tydliga språk att regeringen lägger landsbygden och de som bor där bakom sig. Därför vill jag fråga statsrådet: Hur tänker regeringen säkerställa att människorna i Enköping inte drabbas hårt av den här nedläggningen?

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Det är ett svar som i stora delar liknar de tidigare svar som har framförts i debatten, men jag tackar ändå.

I Skåne är det fyra servicekontor som har lagts ned eller som ska läggas ned. I Simrishamn är skylten redan nedhängd och nedplockad. Det handlar också om Trelleborg, Landskrona och Eslöv. Storleken på orterna är lite blandad, men det är överlag ganska välbesökta kontor. Landskrona, till exempel, hade över 22 000 besök under 2024. Det tycker i alla fall jag är ganska många, men det kanske inte är mycket för ett före detta borgarråd från Stockholms stad.

Under denna diskussion, som nu har förekommit i episoder, har statsrådet Slottner hela tiden hänvisat till att det är Statens servicecenters beslut att lägga ned kontoren. Det bygger i sin tur på de budgetförutsättningar som regeringen har lämnat till myndigheten; det är viktigt att betona detta. Det är ett beslut som regeringen äger och som man inte ska skjuta över på myndigheten. Regeringen Kristersson har alltså velat minska antalet servicekontor i det här landet. Så är det bara.

Fru talman! Jag tycker att det är viktigt att ansvarsutkräva på rätt ställe. Därför tänker jag ansvarsutkräva statsrådet Slottner för de här nedläggningarna. I diskussionen har statsrådet löpande skjutit över frågan till myndigheten själv. I svaret uppger statsrådet att myndigheten behöver effektiviseras men anger egentligen inte varför. Det är tydligen på Simrishamnsbors och andras bekostnad; det är i alla fall tydligt.

Frågan blir då: Är myndigheten nog effektiviserad nu, eller ska det ske ytterligare effektiviseringar? Det vet vi inte.

Det är just på detta, fru talman, som jag baserar min interpellation. Finns det någon bortre gräns för när regeringen kan tänkas säga att fler servicekontor än detta inte ska få läggas ned? Eller kan det röra sig om fler nedlagda servicekontor runt om i hela Skåne?

Statsrådet har i tidigare debatter sagt att det ska finnas minst ett servicekontor i varje FA-region. Det skulle rent hypotetiskt kunna innebära att det i Skåne finns ett servicekontor i Malmö och ett servicekontor i Kristianstad. Det skulle kunna vara allt i hela Skåne.

Men den diskussion som vi har här i dag och vid många andra tillfällen om statlig service handlar inte bara om att människor ska kunna lämna inkomstdeklarationen på ett fysiskt kontor. Det handlar också, som vi har varit inne på tidigare, om statens roll, statens legitimitet och statens funktion i det här landet. Ska staten vara närvarande i hela landet eller bara en bastion belägen innanför Stockholms tullar?

De här besparingarna innebär att staten försvinner ännu ett steg längre bort från människor. Kombinerat med de andra besparingar som vi just nu ser på statliga myndigheter runtom i landet blir det ett slags cocktail i tillbakadragande. Skatteverket lägger till exempel ned handläggarkontor både i Skåne, som i Lund, och i Upplands län, som i Enköping.

Andra myndigheter försvinner också från mindre orter efter tydliga direktiv från regeringen och centraliseras till storstäder, exempelvis Stockholm, eller andra städer. Men oftast är det väl ändå Stockholm som myndigheterna centraliseras till.

Fru talman! Det är möjligt att ett tidigare borgarråd i Stockholms stad, som förmodligen kan se myndighetsskyltar överallt, inte tycker att detta är ett problem. Men för människor som kanske bara har en myndighetsskylt kvar på orten vill jag ändå påstå att det är en ganska stark värdesignal när den sista skylten skruvas ned.

Den här regeringen brukar i andra sammanhang inte dra sig för att bedriva signalpolitik. Men i det här fallet ser inte regeringen värdet av de signaler man skickar ut eller värdet av statlig service för de äldre människorna i Simrishamn eller för de över 22 000 besökarna i Landskrona.

Fru talman! Tack till interpellanterna, som har tagit initiativ till den här väldigt viktiga debatten!

Jag har sagt det förut, men givet den politik som regeringen driver för den statliga närvaron runtom i Sverige upprepar jag mig: Sverige är större än Stockholm. Servicekontoren har en otroligt viktig roll att spela för medborgarna, och de bidrar till att upprätthålla statens närvaro i hela landet.

Nu har regeringen sett till, med berått mod, som det heter, att servicekontoret hemma hos mig i Bollnäs läggs ned den 13 juni. Vi har tidigare debatterat ärendet i den här kammaren, men frågan som ministern fortfarande inte har svarat på är: Varför?

Antalet besök på Bollnäskontoret har de senaste tre åren legat på mellan 10 000 och 13 000. Samma år hanterar kontoret mellan 13 000 och 17 000 myndighetsärenden. Kontoret är öppet fem timmar om dagen, fyra dagar i veckan. En överslagsräkning innebär att ungefär var fjärde minut som kontoret är öppet besöker någon servicekontoret. Ministern tycker att de här människorna nu ska få det svårare att fysiskt få hjälp av Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten och Skatteverket.

I en tidigare interpellation angående servicekontoren har ministern framhållit att målet ska vara att man ska ha åtminstone ett servicekontor i varje FA-område, alltså funktionellt analysområde. Det framgår också av det uppdrag som regeringen har gett till Statens servicecenter när man nu lägger ned servicekontor.

Men Tillväxtverket har nu fattat beslut om en ny indelning i FA-regioner i Sverige. Bland annat innebär det att en ny region upprättas för Bollnäs-Ovanåker, nummer 27. Men bara några månader senare lägger regeringen ned det enda servicekontoret i den FA-regionen. Varför då, om målet nu är att det ska finnas åtminstone ett kontor i varje FA-region?

Samma sak händer i FA-region 34 och 43, Arvika och Ludvika. De kontoren läggs ned, och nu saknar man kontor i de FA-regionerna.

Ministern måste ju känna till detta och veta att hans nedskärningar innebär att fler och fler FA-regioner står utan servicekontor, trots att målet är att de ska finnas kvar. Eller är det så inom civilministerns ansvarsområde att den ena handen inte vet vad den andra håller på med? Uppdatering av FA-regionsindelningen sker ju vart tionde år, så det känns minst sagt märkligt att ministern inte skulle ha känt till detta.

I ytterligare sex FA-regioner saknas servicekontor redan innan regeringen börjar sin nedskärning. Det innebär att de nu saknas i nio regioner. Men eftersom nedläggningarna fortsätter enligt civilministerns plan kommer fler och fler FA-regioner att helt sakna servicekontor. Hur kommer det sig? Och vad tänker ministern göra för att säkerställa att det finns servicekontor i varje FA-region, i enlighet med de utfästelser som ministern själv har gjort här i riksdagens talarstol?

Statens servicecenter som myndighet och de, faktiskt, hundratusentals invånarna i de nya FA-regionerna behöver ett besked av ministern. Får myndigheten nya pengar för att behålla eller nyöppna kontor i de nya FA-regionerna, eller avser ministern att besluta att servicekontor trots allt inte ska finnas i samtliga FA-regioner?

Fru talman! Jag har ännu inte fått svar från statsrådet på mina frågor. Kanske statsrådet hade haft tid att svara på dem om han inte hade uppehållit sig så mycket vid att tala om huruvida vi säger rätt eller inte när vi säger SD-styrd regering. Jag kan bara meddela att jag kommer att fortsätta säga SD-styrd regering, för det står det enligt Tidöavtalet. Det är ett helt annat upplägg än vad som har funnits tidigare, och därför är det också en SD-styrd regering – så var det också sagt.

Vi går tillbaka till 2019, säger statsrådet. Vi kommer nu enligt uppgift alltså att ha lika få servicekontor i Sverige som vi hade 2019. Socialdemokraterna tycker att det är viktigt med servicekontor. Det var därför vi byggde ut dem och fortsatte att bygga ut från det vi hade 2019 till det vi hade när vi lämnade över makten 2022. Vi tycker att det är en viktig plats för staten att ge den hjälp och det stöd till människor som de behöver.

Jag har frågat vilken effekt statsrådet bedömer att detta kommer att få. Den frågan har jag inte riktigt fått svar på.

Jag kan ge några bilder från Östergötland. Det är inte så svårt att hitta dem. Många människor är väldigt upprörda över det beslut som nu har tagits och vad det kommer att innebära för östgötarna.

Låt mig bara nämna ett möte. Så här sa en kvinna: Jag har jobbat hela mitt liv, och under hela mitt liv har min intention varit att jag vill göra rätt. Jag vill vara en människa och en samhällsmedborgare som gör rätt. Om jag nu inte får denna hjälp att förstå alla underlag och allt jag ska svara på är jag rädd för att jag kanske inte kan göra allt rätt. Vem bär då det ansvaret?

Den här kvinnan är bara en av alla de människor som känner frustration över att inte längre kunna gå till det servicekontor man har närmast.

Jag vill också uppehålla mig lite vid det som sägs i svaret om att servicekontor fortsatt ska finnas i hela landet – inom rimligt avstånd. Hur bedömer man ett rimligt avstånd? Statsrådet kan ju åka till de delar av södra Östergötland, till exempel, som nu inte kommer att ha något särskilt rimligt avstånd – vad jag bedömer – till ett servicekontor.

Jag oroar mig också för de kontor som nu ändå kommer att finnas kvar. Vi har ju några i våra eftersatta områden som inte bedöms vara aktuella att läggas ned, i alla fall inte just nu, eftersom kontraktet inte går ut just nu. Men har det sparats färdigt? Jag tycker att den frågan ändå behöver ställas. Är statsrådets bedömning att det nu har sparats färdigt? Eller behöver andra servicekontor vara oroliga, och behöver andra människor fortsätta att vara oroliga för att deras servicekontor också kommer att försvinna?

Att vi fortsätter att ställa dessa frågor och ta upp frågan till debatt i kammaren beror på att vi brinner för den. Att skapa tillit, att fortsätta ge stöd till människor och att människor ska känna att staten är närvarande är något vi socialdemokrater brinner för. Därför kommer vi också att fortsätta driva den här frågan.

Fru talman! Jag blev lite tagen av berättelsen om Tilda. Med tanke på att hon inte är den enda som kan drabbas i en liknande situation kan man bara sluta sig till att statsrådet har fått alldeles för få interpellationer om ämnet. Det lät lite som att statsrådet tyckte att det nu får räcka. Men jag tycker tvärtom, nämligen att alla människor som drabbas av beslutet måste få höras i kammaren. De måste få svar på varför de ska få det svårare att göra rätt, så som Tilda vill och har berättat för min kollega Sanne Lennström.

Statsrådet tycker att det är lite jobbigt att kallas för ett statsråd i en SD-regering. Ett tips är att inte samarbeta med Sverigedemokraterna, om man tycker att det är så jobbigt att nämnas i samma andetag som Sverigedemokraterna.

Regeringen tycker också att det är jobbigt att påstås vara styrd av Sverigedemokraterna. Det är samma sak där, det vill säga att det är bara att sluta vara det så slipper man det epitetet. Eva Lindh redogjorde tydligt för hur Sverigedemokraterna styr regeringen. Det syns tydligt i samarbetsavtalet, nämligen att allt ska gå via Sverigedemokraterna innan det tas upp i kammaren.

Den här debatten handlar dock inte om regeringens val av samarbetsparti utan om de människor som drabbas av regeringens politik. Det är väl ändå uppenbart att den fysiska närvaron av staten kommer att minska tydligt för många människor. Det kommer att hänvisas mer till att man ska klara sina ärenden med hjälp av digitala tjänster.

I servicekontoret i Brandbergen får varje dag 100 personer hjälp att göra det som förväntas av dem, men där de faktiskt behöver stöd för att kunna göra rätt. Det handlar om att deklarera, få rätt pension och få rätt stöd av Försäkringskassan. Jag tänker att regeringen behöver ägna en och annan tanke åt hur förändringarna påverkar samhällskontraktet. Det var orsaken till att vi bestämde oss för att bygga ut servicekontoren. Vi tror att staten behöver vara tillgänglig i människors vardag, att nå och ha ett samtal med, inte bara mötas av en röst i telefonen. Därför behövs kontoren runt om i landet, gärna där de grupper som har svårast att använda annan alternativ teknik bor i större omfattning än andra.

Vad händer med samhällskontraktet när Tilda inte kan göra rätt för sig, trots att hon försöker? Vad händer med samhällskontraktet när det inte går att få kontakt med staten med ett kanske lite mer komplicerat ärende än vad som går att förklara på en telefontjänst? Det borde regeringen fundera över.

Den sista saken jag tänker ta upp är att jag välkomnar att man effektiviserar och drar ned på byråkrati i staten. Men då måste man se till att effektiviseringen sker på rätt ställe, det vill säga inte i den service som ska vara medborgarna till gagn utan i den överbyggnad som oftast försvaras mest av alla typer av organisationer. Det visar forskningen tydligt. Det här kräver en aktiv regering som ser till att besparingarna sker på rätt ställe.

Fru talman! Statsrådet ägnade nästan halva sin tid åt att prata om andra saker i stället för att besvara de frågor som framkommit i inläggen. Jag frågade hur statsrådet ser på om det finns en överetablering av servicekontor i dag. Om det hörde vi intet. Jag frågade vilka kontakter och samtal han har haft med de kommunledningar som företräds av de partier som sitter i Sveriges regering och som har valt att avstå samrådsmöjligheter med servicekontoren. Om det hörde vi intet.

Frågan blir allt märkligare. I regeringsformen framgår det mycket tydligt att regeringen styr riket. När statsrådet i en interpellationsdebatt i riksdagens kammare säger att antalet besök ska vara ett av villkoren för att se över och effektivisera servicekontoren och i nästa andetag säger att myndigheten bestämmer detta själv undrar man ju vad vi ska med regeringen till.

Vi blir allt fler som funderar på vad vi ska med SD-regeringen till. Det är klart. I denna debatt personifierar statsrådet Slottner det – vad ska vi med regeringen till? Det är uppenbart att regeringen inte har någon plan. Man har inget intresse av en konsekvensanalys av de beslut man fattar. Man har ingen idé om varför servicekontoren ska finnas.

Det här handlar om att genom en osthyvelprincip hitta nedskärningar i hela statens budget i akt och mening att frigöra resurser för att sänka skatten och göra det bättre för dem som redan har, för dem som kan ta en promenad till tunnelbanan och för dem som har fem minuter till offentlig och kommersiell service.

Till resten av landet säger man: Vi hör er inte. Vi ser er inte. Vi bryr oss inte.

Fru talman! Det blir av förklarliga skäl svårt att hinna svara på alla frågor som ställts här.

Ledamöterna vet också att jag tar tillfället i akt varje gång att reagera mot epitetet SD-regeringen, eftersom det är fel i sak. Och det kommer jag att fortsätta göra. Det är bara att vänja sig eller att säga regeringen.

Till Åsa Westlund kan jag säga att jag inte menar att det räcker med interpellationer. Det skulle aldrig falla mig in att säga åt en ledamot att inte ställa några interpellationer eller frågor till regeringen och oss ministrar. Men jag sa att det nu är ungefär 20 interpellationer som har ställts, och att svaret blir ungefär detsamma kan inte förvåna interpellanterna, eftersom ingenting har ändrats i sak sedan den första interpellationen skrevs. Man får nog förvänta sig att få ungefär samma svar på den 21:a, 22:a och kanske 32:a eller 52:a interpellationen, så länge inga andra budgetförutsättningar ges till myndigheterna.

Jag tycker inte att det är särskilt jobbigt att vi kallas för SD-regeringen. Men jag tycker det är ganska fånigt och fjantigt. Framför allt tycker jag att det är att tala osanning. Man riskerar att ge en bild av att Sverigedemokraterna sitter i regeringen. Det är olyckligt om den bilden ges här i kammaren när kanske tiotusentals människor sitter och tittar. Många skolklasser är också här och besöker riksdagen. Då vill jag ta tillfället i akt och berätta att Sverigedemokraterna alltså inte sitter i regeringen.

Vi fick dock ett valresultat som innebär att över 50 procent av ledamöterna tillhör partier som vill ha en borgerlig statsminister. Det är den demokratin som vi verkar i. Dessutom har vi nu en mycket framgångsrik regering, om jag får säga det själv.

Jag vill ändå avdramatisera lite. Staten är inte närvarande bara genom fysiska kontor. Man kan vara närvarande på många olika sätt. Inte minst den digitala servicen har utvecklats otroligt mycket under senare år. De digitala tjänsterna används i betydligt större omfattning än tidigare. Det är klart att det får någon form av effekt. Det kan vi inte komma ifrån. Dessutom har vi gett myndigheten i uppdrag att jobba mer med mobila och flexibla kontorslösningar för att i framtiden kunna vara närvarande på fler ställen än i dag, om man hittar koncept som är bra.

Samtidigt ska vi komma ihåg att över hälften av kommunerna i Sverige inte har ett statligt servicekontor i dag. Man får ändå hjälp på något sätt av de här myndigheterna, antingen genom att man åker till det närmaste servicekontoret i en annan kommun eller genom att man ringer, mejlar eller hur man nu kan få kontakt med dessa myndigheter.

Sedan får respektive myndighet nu svara för sig när det gäller om den kommer att starta upp ett eget kontor efter att det statliga servicekontoret har lagts ned. Det kan vara så att en av de här fyra myndigheterna vill göra det. Exempelvis kan Arbetsförmedlingen eller Skatteverket vilja öppna ett lokalt kontor på den plats där det tidigare har funnits ett statligt servicekontor. Jag kan inte svara på det här och nu, men det är fullt möjligt att de ser att det behovet finns.

Eva Lindh ställde en direkt fråga: Vad blir effekten? Effekten blir framför allt att fler människor kommer att få längre till sitt närmaste statliga servicekontor. Men många av dem som får längre får kortare avstånd än dem som i dag har det längsta avståndet med de kontor vi nu har.

Vad gäller just Östergötland är Norrköping en av de kommuner där ett servicekontor ska läggas ned. Men de har i dag två servicekontor. Norrköping kommer alltså att fortsätta ha ett statligt servicekontor.

När det gäller den absolut sista frågan jag fick här har jag besökt bland annat Motala, som är en av de kommuner vars servicekontor kommer att läggas ned. Där pratade jag med pressen och svarade på frågor om detta. Jag gömmer mig inte.

Fru talman! Jag måste erkänna att jag blev ganska mållös när jag hörde det senaste debattinlägget från statsrådet. Han sa att han sitter i en framgångsrik regering. Men jag stod ju här i talarstolen och berättade om en kvinna i Enköping som kommer att få väldigt långt att åka till närmaste kontor, som ligger i Uppsala. Hon lever med nedsatt lungkapacitet. Jag bad om ett svar till henne om hur hon ska agera när servicekontoret i Enköping läggs ned. Men vi fick höra statsrådet prata om ifall han sitter i en SD-regering eller inte. Han sa att hans regering är framgångsrik. Jag tycker att det är ovärdigt den här debatten.

Jag skulle också vilja spinna vidare på det ledamoten Adrian Magnusson var inne på: att det här handlar om demokrati. Det handlar om ansvarsutkrävande och om att vi står här i debatten i dag och utkräver svar på vilka konsekvenserna blir av att kontoren försvinner och mattan rycks undan för till exempel Enköping och Östhammar. Jag tycker att det är ovärdigt och väldigt sorgligt att de människor som vill ha svar om en försvårad livssituation inte kommer att få det.

Fru talman! Det har redan framförts i talarstolen några gånger att det här är en speciell debatt, om man uttrycker sig diplomatiskt. Det är en ganska märklig debatt, kan jag tycka, där det bland annat har sagts att Statens servicecenter följer vissa principer. Men sedan fick vi veta att hyresavtalen styr vilka kontor som läggs ned. Det finns alltså egentligen inga principer som följs. Regeringen styr inte myndigheten utan låter den sväva fritt och göra lite vad den vill. Det kan leda till att Statens servicecenters kontor stängs ned lite överallt.

Som jag sa i mitt förra inlägg handlar detta om människor av kött och blod, men man kan såklart också föra ideologiska och filosofiska resonemang. Statsrådet gav sig i väg på en nästan filosofisk utsvävning när han började prata om att digitalisering gör att staten är närvarande och sa att om man kan ringa en myndighet, så finns den. Om man ringer 114 14 innebär det alltså att Polismyndigheten finns i ens kommun. Om man kan logga in någonstans och sköta sina ärenden, så är staten närvarande. Det är ju lite nästan som att parafrasera Descartes: Jag tänker på staten, alltså finns den. Vi är verkligen inne på något slags filosofiskt resonemang om vi tänker att staten är närvarande om man kan logga in på en etjänst.

Jag ska träffa Pensionärernas riksorganisation i Ystad på fredag. Om jag säger till dem att digitalisering innebär att staten är närvarande – och att det faktum att de kan logga in på en etjänst betyder att staten är närvarande i Ystad – får jag nog ta på mig en skyddshjälm på grund av hur de kan reagera.

Det här är en väldigt speciell debatt, måste jag säga. Den spretar lite hit och dit, och det läggs mycket tid på att prata om parlamentariska förutsättningar. Det kan man lägga tid på. Det är statsrådets val. Jag tror att vi får anledning att återkomma. Det blir kanske inte 52 interpellationsdebatter men vi kommer nog att ha en drös till innan vi är färdiga med den här frågan.