Herr talman! Kristoffer Lindberg har frågat mig vad Tillväxtverkets indelning av nya FA-regioner innebär för nedläggningarna av servicekontoren samt om jag är beredd att skjuta till de medel som krävs för att behålla eller nyöppna kontor för att säkerställa att det finns servicekontor i varje FA-region.

Regeringen har gett Statens servicecenter i uppdrag att ta fram en plan för ny organisering av servicekontorsnätet. Vid genomförandet av uppdraget ska myndigheten planera för att på sikt tillhandahålla statlig service i samtliga så kallade funktionella arbetsmarknadsregioner, FA-regioner. När uppdraget lämnades fanns 60 FA-regioner i landet, enligt Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analysers kategorisering från 2015.

Statens servicecenter har lämnat en delredovisning av uppdraget som redogör för utgångspunkter och principer för den framtida organiseringen, däribland tillgänglighet i hela landet. I slutredovisningen ska Statens servicecenter bland annat redogöra för konsekvenserna för tillgängligheten till statlig service i olika typer av geografiska områden, däribland landsbygdsområden och områden där utanförskapet är stort. Jag har fullt förtroende för Statens servicecenters hantering av uppdraget och för myndighetens bedömning av vilka kontor som kan komma att avvecklas utifrån de förutsättningar som angavs i uppdraget.

Regeringen anser alltjämt att servicekontoren är en viktig verksamhet för att erbjuda personlig service från statliga myndigheter. Servicekontor ska fortsatt finnas i hela landet för att tillgodose enskildas behov av lokal statlig service inom rimligt avstånd. Det kommer samtidigt fortsatt att finnas ett stort antal servicekontor runt om i hela landet, även om resvägen till närmaste fasta kontor kommer att bli längre för vissa individer och företag.

När det kommer till konsekvenser för enskilda orter som riskerar att bli av med ett servicekontor följer det av förordningen (2019:202) om statliga myndigheters lokalisering att Statens servicecenter bland annat ska upprätta en konsekvensanalys inför ett sådant beslut. Dessa konsekvensanalyser kan utgöra en utgångspunkt för de samråd som myndigheten inleder med kommuner och andra berörda aktörer inför den fortsatta processen med eventuella avvecklingsbeslut.

Statens servicecenter arbetar samtidigt med att utveckla mer mobila och flexibla kontorslösningar för att på ett enkelt och smidigt sätt kunna komma närmare medborgarna på fler ställen i landet. Detta är en utveckling som jag följer med stort intresse.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret och för att vi får diskutera den här viktiga frågan i riksdagens kammare ännu en gång. Jag lyssnade på statsrådets svar med stort intresse. Jag noterade att statsrådet pratade om konsekvensanalyser och samråd med berörda kommuner. I tidigare debatter har jag lyft fram Simrishamns kommun som en berörd kommun. Jag var lite nyfiken på vad Simrishamns kommun kunde tänkas tycka om stängningen av servicekontoret i Simrishamn. Samråden och dialogerna med kommunerna har på vissa håll fungerat så där. I Simrishamn har man lämnat ett yttrande över vad det här skulle kunna innebära för kommunen. Det tänkte jag redogöra för lite kort.

I Simrishamns kommun skriver man bland annat: ”Statens servicecenters planerade stängning av servicekontoret i Simrishamns kommun kommer att innebära en betydligt försämrad service och tillgänglighet för medborgarna i kommunen.” Man skriver vidare: ”Den försämrade servicen och tillgängligheten kommer främst att påverka den grupp som har svårast att på egen hand navigera i de digitala tjänsterna.”

Det är ett påstående som vi socialdemokratiska riksdagsledamöter i kammaren har upprepat flera gånger. Det kommer att slå hårt mot människor som har svårt med digitala tjänster, helt enkelt. Statsrådet har i sin tur talat om att digitalisering gör att staten är närvarande i hela landet. Det är uppenbart att det finns människor som har svårt att hantera de digitala hjälpmedlen.

Sedan skriver Simrishamns kommun: ”Om inte förstärkning görs i Ystad finns risken att servicen och tillgängligheten även där försämras.” Det är en annan dimension som vi kanske inte talar om så ofta. Det handlar om de människor som kanske behöver resa till ett annat kontor. Det är inte så att Statens servicecenter får mer pengar. Den personal som finns på de andra kontoren kommer att bli allt hårdare belastad.

Det är de facto en försämring av statlig service oavsett hur man vänder och vrider på det. Det är bara att konstatera.

Simrishamns kommun skriver också att kommunen kommer att få ”en än mer kompensatorisk roll med konsekvensen att kommunen kommer att behöva kompensera för den avsaknad av servicekontor som beslutet innebär”.

Alltså kommer det att bli så, vilket Simrishamns kommun bekräftar, att kommunerna kommer att få kliva fram och ta ansvaret när staten sviker. De människor som har problem med digitala tjänster och hjälpmedel finns ju kvar i Simrishamns kommun och i andra kommuner runt om i landet.

Man säger också: ”Här ser vi att ett ännu större ansvar läggs över på kommunen, främst på verksamheterna inom socialtjänst, kontaktcenter och andra öppna verksamheter i kommunen. – – – Finns inget servicekontor kommer medborgarna att vända sig till kommunens verksamheter med sina frågor i större utsträckning.” Det här är signerat av Jeanette Ovesson, kommunstyrelsens ordförande, från Moderaterna, i Simrishamns kommun den 26 mars 2025.

Det är så här det ser ut runt om i landet. När Statens servicecenter försvinner står kommunerna med Svarte Petter, och människorna som har svårt med de digitala hjälpmedlen och tjänsterna finns kvar.

Det är mycket möjligt att vi kommer att få se husbilar i framtiden som kan köra runt i småorter runt om i hela landet och hjälpa människor med service när det gäller statliga bestyr. Det är väl en fin tanke. Men vi är inte där just nu i varje fall. Det är bara att konstatera.

Det finns, som jag har sagt tidigare i debatten, egentligen inte någon konflikt. Man skulle kunna ha kvar fysiska kontor och husbilar som kör till andra ställen runt om i landet, eller vad de mobila lösningarna nu blir. Jag tolkar det som husbilar, men jag vet inte.

Det är mycket intressant att följa debatten och diskussionen och se hur även borgerliga politiker runt om i landet uttrycker att det är ett väldigt dåligt beslut. Tänk att vara moderat kommunstyrelseordförande och ha sådana kamrater i regeringen. Då behöver man inte ha någon opposition att bekymra sig för.

(Applåder)

Herr talman! Jag antar att statsrådet får huvudvärk av att återigen stå här och tala om servicekontor med socialdemokrater, för det sker ofta. Men vi får huvudvärk av situationen som är i landet. Det är därför som vi återigen envisas med att lyfta den här frågan.

Det berör många, och det vet vi. Ser man verkligheten därute inser man att det är mycket problematiskt för många människor. Jag ser det som att vi är bärare av historierna och berättelserna om vad det faktiskt innebär.

Jag har två saker som jag vill lyfta upp med statsrådet. Jag passar på när Kristoffer Lindberg har ställt interpellationen. Det ena är det som min kollega Agneta Nilsson berörde här och som jag också lyfte fram i en annan debatt.

Hur tänker statsrådet svara de människor som hör av sig till oss och frågar: Hur ska vi nu kunna göra rätt? När de vänder sig till servicekontoren är det just med önskan om att göra rätt. Det är därför de kommer till servicekontoren. Det är komplicerat.

Jag kan ta mig själv som exempel. Det är många år sedan, men när jag var föräldraledig tyckte jag inte att det var helt enkelt att fylla i blanketterna. Det är något. Jag har ändå en akademisk utbildning och är ganska van vid blanketter. Men det är inte helt lätt.

För att göra rätt kan det ibland vara skönt att komma dit och gå igenom hur man skriver rätt för att man inte ska göra fel. Har man dessutom svårigheter med att över huvud taget ta sig an text blir det ännu svårare. Men de är också samhällsmedborgare som vill göra rätt.

Det var min första fråga. Vad är svaret från statsrådet nu när man inte utvecklar servicekontoren som vi hade önskat göra? Nu går vi bakåt och minskar antalet servicekontor i stället. Människor får längre resväg för att komma och fråga för att kunna göra rätt.

Min andra fråga har jag också har ställt i några interpellationer. Men jag känner inte att jag riktigt har fått svar på den. Jag förstår inte vilka grunderna till beslutet är. Är det bara att spara pengar? I varje svar vi får säger statsrådet att den här typen av verksamhet är viktig. Varför tar man då bort en massa kontor? Det är vår fråga.

Dessutom gör man inte någon analys av vilka kontor som eventuellt kan tas bort. Jag tycker inte att några servicekontor ska försvinna, för de behövs. Det finns ju en anledning till att de finns. Den S-ledda regeringen gjorde en noggrann analys och började bygga ut verksamheten där man tyckte att det behövdes. Jag tycker alltså att alla servicekontor behövs.

Statsrådet har ändå sagt att han har någon form av tanke, men det synes inte vara så eftersom han avhänder sig beslutet och låter ansvarig myndighet fatta besluten. Det verkar då ske på basis av när hyreskontrakten går ut, och det är inte en seriös bedömning av var servicekontor behövs mest.

(Applåder)

Fru talman! Erik Slottner pekar på myndigheterna och att det är de själva som får planera var de ska ha sina kontor. Nu hör vi också att det är de enskilda myndigheterna som servas av servicekontoren, om jag uttrycker det så. Servicekontoren samlar fyra olika myndigheter. Statsrådet menar att det är de enskilda myndigheterna som i så fall får öppna egna kontor där de ser behovet.

Men det är ju Erik Slottner som är ansvarig minister för servicekontoren! Det är Slottner som har gett Statens servicecenter de här förutsättningarna för att snabbt spara in 150 miljoner. Vad blir kostnaden om de fyra myndigheterna i stället ska öppna egna kontor på de här orterna? Vad är då besparingen för staten? Vad är effektiviseringen för staten i den frågan?

Det man kan spara på är lokaler och personal. När de planeringsförutsättningar som regeringen har gett till myndigheterna är så kortsiktiga förstår jag att man plockar bort de kontor där man snabbast kommer ur hyreskontraktet. Eftersom regeringen och Erik Slottner helt har abdikerat från allt ansvar och inte heller är tydliga med att den geografiska aspekten måste beaktas för medborgarnas tillgänglighet läggs servicekontor ned som egentligen borde finnas kvar – åtminstone om vi fortfarande ska tro ministerns ord om att de andra aspekterna ska spela någon roll och att det ska finnas kontor i varje FA-region.

Man behöver inte lämna kommuner för att spara pengar. Det finns redan i dag kommuner som har erbjudit gratis lokaler för att verksamheterna inte ska försvinna från kommunerna. Men man får ändå kalla handen från staten. Och det är Erik Slottner som är ansvarig minister – ingen annan.

I fallet med nedläggningen av servicekontoret i Bollnäs har det framkommit att anledningen till avvecklingen var att man snabbt kunde komma ur hyresavtalet i Bollnäs. Man har inte tagit hänsyn till några andra aspekter. Det finns att läsa i myndighetens egen konsekvensanalys, som jag förutsätter att ministern har läst före debatten i dag.

De målgrupper som i störst omfattning kommer att drabbas av en nedläggning är de som redan i dag är mest utsatta i samhället, det vill säga pensionärer, utrikes födda, personer med kognitiva fysiska funktionsvariationer, personer med psykisk ohälsa, arbetssökande och så vidare. Det innebär att de som har stora behov av den personliga servicen får betydligt svårare att uppfylla sina skyldigheter gentemot myndigheterna.

Fru talman! Både Bollnäs och Ovanåkers kommuner vittnar också om att ett flertal gode män redan har hört av sig och sagt att de inte vill fortsätta sina uppdrag om servicekontoret läggs ned. Flera typer av ärenden som de sköter för sina huvudmän går inte att utföra helt digitalt eller via telefon. Att vara god man är redan i dag krävande – det vet vi alla – men när staten gör det ännu svårare planerar många att lämna sina uppdrag. Allt det här sammantaget ökar risken att stora grupper av människor hamnar ännu mer utanför samhället.

Att stänga kontoret i Bollnäs innebär enligt myndigheten en besparing som kan uppgå till cirka 3,9 miljoner. Mina frågor till ministern blir då: Vilka ökade kostnader bedömer regeringen att samhället får när människor hamnar utanför och inte får sina behov tillgodosedda eller när kommuner inte längre får människor att ställa upp som gode män?

Det här är ju kostnader som samhället får bära oavsett. Så vad är egentligen samhällets besparing i detta? Det måste regeringen ändå ha diskuterat när man beslutade sig för att göra den här nedskärningen.

Det är uppenbart att beslutet leder till sämre effektivitet, mer krångel för medborgarna och en försämrad medborgarnytta. Varför ska det enda kontoret i till exempel FA-region 27, Bollnäs-Ovanåker, läggas ned – i strid med det som ministern själv har uttalat som regeringens mål?

(Applåder)

Fru talman! Eftersom utgångna hyreskontrakt har gällt för nedläggning av andra kontor får väl vi i Eslöv vara tacksamma för att vårt kontrakt än så länge inte har gått ut. Därför får vi behålla vårt center fram till 2026. Att utgå från när ett hyreskontrakt går ut och sedan lägga ned tycker jag dock är ett lite cyniskt sätt att behandla människor som tydligt har behov av sitt servicekontor.

Servicekontor som är utspridda över hela landet, även på mindre orter och i städer som Eslöv, gör att människor lätt får tillgång till lokal statlig samhällsservice. På detta sätt motverkas de geografiska klyftorna. Människor som bor ute i mindre orter känner att de är värda lika mycket som de som bor i större städer.

Ett servicekontor har flera myndigheter samlade under samma tak. Då passar man på att få hjälp med flera olika ärenden på samma gång när man ändå ska hit, som en av besökarna sa till mig när jag var där i Eslöv.

När det gäller avstånd är det cirka 40 kilometer från en del av Eslövs kommun till Lund. Då har jag bara räknat på vår kommun och inte på de andra kommunerna som tillhör Mellanskåne. Det är alltså inte alltid avståndet mellan kontoren som har betydelse, utan det viktiga är att alla kontor ska finnas kvar. Man ska inte spara in på dem.

(Applåder)

Fru talman! Först och främst ska sägas att majoriteten av Sveriges kommuner i dag saknar ett statligt servicekontor. Också när den fulla utbyggnaden med 148 kontor var gjord hade en majoritet av Sveriges kommuner inget statligt servicekontor.

Det påstås nu att kommuner som blir av med sina statliga servicekontor kommer att få ökade kostnader. Men det har ju aldrig varit så att kommuner som har fått ett statligt servicekontor har fått minskade statsbidrag för att kompensera kommunens minskade kostnader. Vi har aldrig viktat statsbidrag till kommunerna utifrån om de har ett statligt servicekontor eller inte. Jag tycker därför att den argumentationen är lite ihålig.

Systemet med gode män kom till Sverige långt före statens servicekontor. Det påstås nu att många gode män säger att de ska avsluta sitt uppdrag på grund av att de statliga servicekontoren inte längre finns. Men det finns ju i dag mängder av gode män som verkar i kommuner där det inte finns statliga servicekontor, och gode män har verkat i Sverige i decennier utan att statliga servicekontor har funnits. Jag tycker därför att även detta är lite märkliga och långtgående argument.

Det är också viktigt att påpeka att staten ökar sin närvaro runt om i Sverige. Staten byggs ut kraftigt vad gäller polisnärvaro, det militära försvaret, domstolsväsendet och kriminalvården. Staten ökar alltså sin verksamhet och närvaro runt om i Sverige. Jag tycker att det är viktigt att tillägga.

Eva Lindh frågar vad som ligger bakom regeringens beslut. Riksrevisionen kom med en rapport om statens servicecenter där vi rekommenderades att göra en del effektiviseringar. Det handlade exempelvis om att det inte är effektivt att riksdag och regering bestämmer var enskilda kontor ska ligga. Det är i stället någonting som myndigheter bör besluta om själva utifrån olika parametrar. Detta omhändertog vi. Man ser också en kostnadsutveckling gällande statens servicekontor som inte riktigt matchas av ett ökat besöksantal.

Det är det som ligger bakom, förutom naturligtvis en allmän prioritering. Den här regeringen vill satsa på många olika saker i statens budget, och då behöver vi dra ned på en del annat. Det ligger en prioritering i botten.

Det låter ibland i debatten som att vi lägger ned myndigheten. Men myndigheten finns alltså kvar. Statliga servicekontor finns kvar runt om i landet. Efter de här nedläggningarna kommer det att finnas 119 kontor kvar – samma antal som fanns när Stefan Löfven var statsminister 2019. Jag tycker ändå att det är värt att säga detta, eftersom tonläget i debatten ger ett annat intryck.

Vi har också styrt myndigheten till att komma med förslag på mer mobila lösningar. Adrian Magnusson kan bara se en husbil framför sig när han hör talas om mobilt. Jag ser väldigt många andra tänkbara lösningar på hur den här myndigheten skulle kunna vara bemannad runt om i Sverige i betydligt många fler kommuner genom olika mobila koncept. För att inte ägna mig för mycket åt myndighetsstyrning avstår jag dock från att här och nu säga vilka bilder jag får upp i mitt huvud när jag hör om mobila koncept, men det är i alla fall betydligt mer än husbilar.

Fru talman! Vi lär återkomma i kammaren och fortsätta debattera detta. Det är ett tjugotal interpellationer som har ställts nu, och det händer inte så mycket mellan gångerna. Behandlingen av de frågor som kommer om ekonomiska förutsättningar och annat är som ledamöterna mycket väl vet ingenting som sker löpande. Det återkommer vi till i både vårbudget och höstbudget.

Anslagsminskningen till Statens servicecenter får jag ändå säga går på bogen effektivisering av staten. Vi ser ständigt, löpande, över olika statliga utgifter för att kunna prioritera sådant som är viktigt för de partier som sitter i regeringen. Vi är övertygade om att vi även med denna anslagsminskning kommer att kunna ge viktig statlig service till alla medborgare i landet.

Det är helt korrekt att en del invånare efter den här neddragningen kommer att få längre till sitt närmaste fysiska kontor. Men myndigheterna utvecklar digitala lösningar som blir alltmer användarvänliga och mer och mer avancerade i sin tillgänglighet. De mobila lösningarna i form av ambulerande kontor hoppas jag ska bidra till att myndigheterna blir mer tillgängliga i stora delar av landet där man i dag saknar statliga servicekontor.

Vi får återkomma i den här frågan – men staten är närvarande i hela landet. Statens servicecenter finns kvar som myndighet, och statliga servicekontor finns kvar i mycket stora delar av Sverige.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.