Fru talman! Då återupptar vi interpellationsdebatten som handlar om skatteutjämningssystemet och vad som händer med den utredning som lämnades i juli förra året.

Jag förstår att frågan väcks. Det har tagit lite tid. Det var ett omfattande utredningsarbete som höll på under lång tid, och som jag sa i mitt interpellationssvar har det gått ut på väldigt bred remiss. Samtliga kommuner och regioner i Sverige, 310 stycken, samt många andra instanser har fått komma med synpunkter.

Som Eva Lindh vet har synpunkterna varit många. Det tar såklart tid att ta sig igenom så många synpunkter, och då tar beredningen extra lång tid. Dessutom är det avvägningar och ställningstaganden som ska göras. Det här får ju stor påverkan, både plus och minus, på enskilda kommuner och regioner. Det gäller nu att hitta ett system och lägga fram en proposition som blir så välavvägd och proportionerlig som möjligt, också gentemot de kommuner och regioner som på olika sätt drabbas eller gynnas. Innan vi gör det och går fram med en så stor proposition behöver vi helt enkelt tid.

Jag förstår att det nu efterfrågas när det kommer mer besked. Jag kan inte riktigt ge besked i dagsläget. Det jag kan svara är helt enkelt att beredningen pågår. Jag ger skälen till att beredningen tar längre tid än vanligt.

Jag kan lägga till att Tidöregeringen gav tilläggsdirektiv till utredningen, som Eva Lindh vet eftersom hon var ledamot i kommittén, om att ytterligare stärka tillväxtperspektivet och analysera problemen med skatter, alltså att det i högskattekommuner finns en stor klyfta mellan de invånare som betalar högst kommunalskatt och de som betalar lägst kommunalskatt och hur man kan minska den klyftan.

Vi måste också ta ställning till om vi tycker att kommittén gjorde ett tillräckligt utvecklat arbete och gav tillräckligt bra förslag i de här avseendena eller om regeringen vill lägga till ytterligare saker.

Det är sådana orsaker som ligger bakom att den här beredningen tar längre tid än en vanlig utredning.

Fru talman! Nu ska det sägas apropå det sista här att utjämningssystemet kompenserar för gleshet och litenhet. Det är två komponenter som det faktiskt kompenserar för.

Jag tycker inte att det är någon jättebra styrning att utöver det lägga på en massa extra bidrag som ytterligare kompenserar för detta. Jag tycker att det är bra om det vi kompenserar för vad gäller strukturella förutsättningar och skillnader görs inom skatteutjämningssystemet. Jag tycker att det är väldigt välkommet om det görs.

Jag tittade efter precis före den här debatten och noterade att de kommuner som hade störst överskott förra året, de med bäst ekonomi per invånare, faktiskt var kommuner med mellan 30 000 och 50 000 invånare. Det var alltså inte de största kommunerna som hade bäst ekonomi, inte heller de minsta, utan det var mellanskiktet med mellan 30 000 och 50 000 invånare. Vad det beror på vet jag inte, men jag noterar det med extra stort intresse.

Jag kan absolut ge besked om att utredningen inte ligger i någon byrålåda. Jag har också hört rykten och farhågor om att vi har lagt den i byrålådan och inte vill gå vidare med någonting. Så är det inte.

Jag är också mycket väl medveten om att den parlamentariska kommitté som lade fram det här var enig. Det stärker också på något sätt incitamenten och motivationen – och argumenten för, ska jag säga – att gå fram med någonting. Det tycker jag att det gör; det måste jag säga. Det vore märkligt att inte gå fram med någonting när en parlamentarisk kommitté som riksdagen har beställt är enig, så vi kan nog räkna med att det kommer att göras.

Men beskedet är att det fortfarande bereds, och det beror som sagt på att det är väldigt många olika frågor som ska avvägas. Olika förslag vi väljer att gå fram med får konsekvenser. Det finns väldigt många synpunkter från olika håll, och de spretar. Många kan ha goda argument. Det finns många goda argument för respektive synpunkt, och där måste vi göra en klok avvägning. Därför bereds frågan fortfarande, och inga beslut är fattade än.

Eftersom det även kom en del allmänna kommunalekonomiska synpunkter i Eva Lindhs inlägg vill jag säga att ekonomin i kommunerna nu ser bättre ut. År 2024 var det tuffaste året, men det var ändå ett totalt överskott i kommunsektorn på 6 miljarder kronor. Det var ett minus i regionerna men ett plus för kommunerna. Nu när vi går in i 2025 ser utsikterna mycket bättre ut.

Det skapas någon bild här nu av att ekonomin i kommunerna är väldigt dålig. Jag håller inte med om det. Den är fortfarande ansträngd, och det är fortfarande ett tufft ekonomiskt läge. Vi ser också att ekonomin i omvärlden är orolig. Det är väldigt svårt att veta hur prognoserna kommer att se ut framöver. Det gör det svårare att lägga en kommunal budget, för det påverkar så mycket hur skatteunderlaget utvecklas, hur antalet arbetade timmar utvecklas och hur tillväxten och ekonomin utvecklas. Det är såklart tufft för kommunerna att veta de ekonomiska förutsättningarna. Men på totalen ser det ekonomiska läget ändå bättre ut år 2025 än det gjorde år 2024. Många kommuner har också upparbetat en resultatutjämningsreserv som man kan använda i de fall man går med underskott.

Fru talman! Även den här regeringen har visat att vi kan ge mer pengar till kommunsektorn. Vi har permanent höjt de generella statsbidragen med 16 miljarder hittills under den här mandatperioden. Vi har också höjt de riktade statsbidragen. Nu ingår ju inte de riktade statsbidragen i utjämningssystemet, men väl de generella. Vi får se vilken nivå vi väljer att lägga statsbidraget på i den kommande budgeten i höst.

För mig är det viktiga nu att vi inte får nya parametrar som hämmar tillväxt. Det tycker jag är väldigt viktigt. Vi uppmuntrar snarare och bygger in system som gör att det faktiskt lönar sig att bedriva tillväxtarbete. Det tycker jag är en viktig parameter. Därav det tilläggsdirektiv vi gav.

Jag tycker också att det är viktigt att vi inte bygger in system som motverkar kommunsammanslagningar. Som Eva Lindh vet vill jag se kommunsammanslagningar i Sverige. Kommunerna är förmodligen för många. Det finns för många kommuner med alldeles för liten befolkning för att klara av det välfärdsuppdrag man har och de uppdrag man har kring brottsförebyggande arbete, kompetensförsörjning, strategiskt arbete, klimatanpassningar och civilt försvar etcetera.

I dag kan man se parametrar i skatteutjämningssystemet där man förlorar på att slå samman kommuner. Det tycker jag är väldigt olyckligt.

Det finns alltså vissa saker jag tycker är viktiga. När vi nu ska göra parametrarna så rättvisa som möjligt för att jämna ut strukturella skillnader mellan kommunerna är det viktigt att vi inte bygger in mekanismer som exempelvis motverkar tillväxt eller kommunsammanslagningar. Det är två viktiga parametrar för mig i det här arbetet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.