Erik Slottner

Herr talman! Jag tackar för frågan.

Jag tycker att det är lite orättvist. Detta är faktiskt inte riktigt den bild som jag möter. Jag träffar väldigt ofta länsstyrelserna och landshövdingarna. På nästan vartenda möte, där de själva sätter agendan, kommer just totalförsvarsfrågan upp och inte minst deras viktiga arbete med det civila försvaret.

Det är 21 länsstyrelser. De är indelade i sex så kallade Civo-områden, alltså civilområden. De har fått medel för att jobba med detta, och de är de högst ansvariga myndigheterna vad gäller just den civila beredskapen. De har mycket nära samarbete med kommunerna kring bland annat lagerhållning, katastrofövningar och vad som ska hända när beredskapen höjs i Sverige.

Vi kan säkert jobba på mycket mer, men regeringen styr dem absolut åt detta håll. Jag vet att de är viktiga myndigheter för mig, såklart. Men de är inte minst också viktiga för ministern för civilt försvar, Carl-Oskar Bohlin, som står i nära dialog med samtliga länsstyrelser.

(Applåder)

Fru talman! Jag delar helt bedömningen att lagar ska gälla i praktiken, inte bara stå i någon bok och sedan inte efterlevas.

Jag utesluter inte att Konsumentverket får mer pengar för tillsyn bland annat med anledning av dessa lagstiftningar. Jag kan dock inte här ge några löften om pengaströssel över Konsumentverket i just denna fråga, för det finns inga sådana beslut.

Det finns två tillfällen. Vi har fortfarande vårändringsbudgeten, som ska beslutas i april. Det kanske kommer pengar där; det kan inte jag säga i dag. Sedan har vi såklart en höstbudget som ska tas senare i höst och som gäller från 2027. Vad som kommer att stå i den och hur Konsumentverket kommer att påverkas vet vi inte alls. Vi vet inte ens vilken regering som sitter när den budgeten ska lämnas över till riksdagen, så det blir verkligen hypotetiskt.

Här och nu, i dag, kan jag inte ge några löften om extra medel för detta. Vi har hittills gjort bedömningen att de nya lagstiftningarna går att härbärgera och hantera inom de ramar som nu finns. Det kommer naturligtvis att fortsätta ställa krav på Konsumentverket att prioritera inom sin verksamhet och jobba med metodutveckling för att kunna bli ännu effektivare och använda de pengar man har ännu bättre. Konsumentverket gör ett bra jobb med detta i dag. De är också vana att hantera nya uppgifter som kommer löpande.

Sedan förstår jag att myndigheten själv vill ha mer pengar, bland annat för sitt tillsynsarbete. Det delar den med många andra myndigheter. Pengar är dock en ändlig resurs. Regeringen har att prioritera mellan olika verksamhetsområden, och detta är den prioritering vi har gjort så här långt.

Jag är dock inte särskilt orolig för just dessa två nya lagar. Det finns en del andra områden på konsumentområdet där man skulle kunna önska mer tillsyn. Låt oss se vad regeringen återkommer med avseende detta.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Om jag inte är fel ute kommer budgetunderlagen senare på vårkanten – i maj, vill jag bestämt minnas att det är. De utgör alltid ett viktigt underlag för regeringen för att se vilka behov som finns. Sedan kommer det att vara omöjligt för varje regering, oavsett vilken, att tillgodose alla behov och önskemål, för då blir budgeten oändlig. Så mycket pengar kommer inte att finnas, om vi inte vill höja skatterna rejält varje år. Det tror jag inte att ens Anna-Belle Strömberg tycker vore önskvärt. Vi kommer aldrig att kunna tillgodose de önskemål och behov som finns fullt ut eftersom pengar är en ändlig resurs.

Naturligtvis är det ändå viktiga underlag som kommer in. Om en myndighet beskriver att ett uppdrag som man fått av riksdagen eller som man har enligt lagstiftningen inte kan uppfyllas på grund av brist på resurser måste vi skarpt överväga om mer resurser behöver komma till. I slutändan kommer det dock alltid att handla om en prioritering mellan olika politikområden. Det regeringen lovat väljarna i det föregående valet kommer naturligtvis alltid att vara mest prioriterat.

För den här regeringen kommer också Tidöavtalet alltid att vara mest prioriterat. Det som är överenskommet där kommer alltid att gå först i prioriteringsordningen. Det är inget konstigt med det.

De två lagstiftningar som nämns specifikt i interpellationen är fortfarande väldigt nya. Jag vet att en träder i kraft i juni 2026; den andra är jag lite mer osäker på vad gäller ikraftträdandet. Om Konsumentverket gör bedömningen att man med befintliga resurser inte kommer att kunna omhänderta detta på ett godtagbart sätt får man skriva det i sitt budgetunderlag och äska mer pengar. Sedan får vi väga dessa argument och äskanden mot andra äskanden som kommer in.

Hittills har vi gjort bedömningen att det inte behöver tillskjutas några medel under 2026 för att omhänderta den nya lagstiftningen. Därmed har vi också gjort bedömningen att det inte heller bör tränga undan annan tillsynsverksamhet.

Strömberg pratade också om nya befogenheter. Det tycker jag att man alltid ska vara öppen för. Exempelvis har vi bett Konsumentverket att återkomma med en rapport om just kundtjänst. Om jag inte minns fel har ledamoten och jag diskuterat detta i en tidigare interpellationsdebatt, där jag då lovade att göra någonting. Nu har vi fått den presenterad för oss, och vi har också fått en promemoria där Konsumentverket har föreslagit att de ska få mer befogenhet att exempelvis utdela vite mot företag som inte har en fungerande kundtjänst. Detta avser vi att gå vidare med, och det tycker jag är väldigt positivt.

Det utesluter absolut inte att det finns fler områden där man behöver ge befogenheter där myndigheter i dag saknar befogenheter. Kanske behöver man också ge vassare befogenheter där myndigheter i dag har befogenheter för att de ska kunna bedriva ett mer effektivt tillsynsarbete. Det måste vi hela tiden vara öppna för, ge uppdrag om och analysera längs resans gång.

Vad gäller de ekonomiska resurserna, avslutningsvis, bestäms dessa för varje budgetproposition. I budgetpropositionen 2025 gjorde vi framför allt två satsningar – dels på produktsäkerhet, ökad tillsyn där och utveckling av AI-modeller för detta, dels på ökade resurser till konsumentvägledning.

Jag är också övertygad om att Konsumentverket precis som många andra myndigheter kommer att kunna använda AI i betydligt större utsträckning, inte minst när AI-verkstaden är mer utbyggd. Det kommer att kunna skapa en betydligt ökad effektivitet. En del av denna kan man säkert använda också till ökad tillsyn.

Fru talman! Just de nya lagförslagen som nämns i propositionen ligger inte på mitt bord, utan det är statsrådet Strömmer som har lagt fram propositionen till riksdagen. Men bedömningen har ändå gjorts att det som framkommer i de lagstiftningarna inte föranleder behov av ökade resurser – det framkom också i mitt interpellationssvar – utan de kan hanteras inom befintliga ramar.

Det kan inte heller vara så att varje gång man kommer med ett nytt lagförslag måste man alltid skjuta till nya pengar till myndigheterna. De måste också inom ramen för löpande verksamhetsår kunna ta sig an nya uppgifter och göra omprioriteringar. Vi kan inte ha en ständigt växande och svällande stat. Någon gång måste man också prioritera om.

Detta gör vi varje gång i budgeten. Pengar är en ändlig resurs, och vi måste prioritera mellan olika verksamhetsområden. Men det är klart att varje myndighet också måste göra sina prioriteringar allteftersom samhället förändras. De har också ett regleringsbrev och en instruktion att gå efter. De måste såklart jobba med metodutveckling för att bli ännu mer effektiva i sitt arbete, och det vet jag att Konsumentverket jobbar mycket med. Verket gör ett intressant arbete inom AI för att med hjälp av AI förbättra och bli mer effektivt i sin tillsynsverksamhet, framför allt inom produktsäkerhetsområdet. Vi har skjutit till särskilda medel för detta i årets budget till Konsumentverket, så att de kan utveckla arbetet med AI för att kunna utöva mer tillsyn inom området för produktsäkerhetslagstiftning.

Från och med nästa år ökar vi anslagen till Konsumentverkets konsumentvägledning. Vi ser ett ökat behov av vägledning, vilket jag tycker är välkommet. Det pågår en hel del.

Det är klart att de flesta myndigheter säkert kan absorbera mer pengar, framför allt en myndighet som Konsumentverket som har ett viktigt tillsynsuppdrag i sin instruktion. Det är klart att man alltid kan göra ännu mer tillsyn. Men till syvende och sist är det en prioritering mellan många olika åtgärder som regeringen vidtar. Precis som ledamoten mycket väl vet om sker det en stor utbyggnad av försvaret och rättsväsendet som tränger undan en del andra investeringar. Därför fokuserar vi ännu mer på statens kärnverksamheter. Men vi gör ändå bedömningen att de två lagar som ledamoten nämner i interpellationen kan hanteras inom befintlig ram.

Fru talman! Anna-Belle Strömberg har frågat mig om jag bedömer att Konsumentverkets nuvarande resurser och mandat står i proportion till de uppgifter som följer av pågående och kommande konsumentpolitiska reformer, såsom distansavtalspropositionen och den nya konsumentkreditlagen. Hon har frågat om jag och regeringen avser att tillföra Konsumentverket ökade resurser för att möjliggöra en mer aktiv, förebyggande och effektiv tillsyn – särskilt inom de digitala marknaderna, kreditområdet och arbetet mot vilseledande affärsmetoder.

Hon har även frågat om jag avser att ta initiativ till att ge Konsumentverket ett utökat och tydligare tillsynsansvar inom områden där tillsynen i dag är splittrad, otydlig eller otillräcklig. Slutligen har hon frågat hur jag och regeringen säkerställer att de nya konsumentskyddsregler som det nu beslutats om inte stannar vid lagtext utan faktiskt leder till stärkt skydd för konsumenter i praktiken.

Precis som Anna-Belle Strömberg konstaterar är reformtempot på konsumentområdet högt. Ett flertal nya och reviderade rättsakter har förhandlats inom EU och ska nu genomföras i svensk rätt. Det är glädjande att konsumentskyddet därmed kommer att stärkas.

Ny lagstiftning behöver följas av förutsättningar för en effektiv tillämpning. Näringslivet kan behöva stöd för att förstå och tillämpa sina nya skyldigheter, och berörda tillsynsmyndigheter behöver resurser, mandat och tillgång till effektiva metoder för att kunna utöva nödvändig tillsyn.

I varje enskilt lagstiftningsärende gör regeringen en bedömning av eventuellt behov av resurstillskott. I de lagstiftningsprodukter som Anna-Belle Strömberg nämner, och där Konsumentverket i flera fall ges ett tillsynsansvar, har regeringen bedömt att myndigheten har utrymme att hantera sin uppgift med befintliga resurser. Regeringen kommer inom kort att ta emot myndighetens budgetunderlag med en bedömning av eventuellt behov av resurstillskott. Detta underlag utgör som alltid en viktig grund för regeringens bedömning av om Konsumentverket har tillräckliga resurser för att hantera sina uppgifter.

Fru talman! Först vill jag säga till Anders W Jonsson att jag ofta ger mig utanför de mytomspunna tullarna i Stockholm. Jag är också kommunminister och ansvarig för länsstyrelser och landshövdingar, som jag besöker ofta. Jag är alltså ofta utanför Stockholms tullar, även om just jag råkar ha en bostad innanför de här tullarna.

Jag har absolut inget emot att titta vidare på det här. Jag stänger inte de dörrarna. Men jag vill inte stå här i talarstolen och ge förhoppningar om att det nu kommer att betalas ut pengaregn till de drabbade fastighetsägarna. Det kan jag nämligen inte lova. Jag vill inte ens ge en förhoppning om att det kan ske. Det finns inga aktuella sådana diskussioner i regeringen i dag.

Jag utesluter dock inte att på något sätt ge ett uppdrag till PTS att titta på vad som har gått fel och hur vi, genom avtalsutformning och annat, kan undvika att sådant här ska hända igen.

Jag vill också återigen, för tredje gången, upprepa att den nya betalningsmodellen, som vi har beslutat om och som nu är genomförd, där vi betalar efter och inte före projektets arbete är en åtgärd för att undvika att sådant här ska ske i framtiden. Därmed undanröjer eller i varje fall minimerar vi kraftigt risken för att oseriösa företag tar sig in på marknaden. Det har varit för lätt för oseriösa företag att få det här investeringsstödet. Den möjligheten täpper vi nu igen till stor del i och med den här betalningsmodellen. Det är ändå en konkret åtgärd som regeringen har vidtagit.

Jag kan inte här och nu från regeringens sida lova ekonomisk ersättning till dem som har drabbats. Men vi hoppas att detta löser sig genom det rättssystem vi har.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag vill inte gå så långt som att säga att det är en misslyckad statlig satsning. På det stora hela är bredbandsstödet en framgångssaga för svensk bredbandsutbyggnad och svensk internetpolitik. Om jag inte är helt fel påläst var det ett centerpartistiskt statsråd som var ansvarig för att sätta igång bredbandsstödet, som den här regeringen har fortsatt med och som vi gör mycket bra av. Vi ska nu utveckla det och se om stödet även kan gå till trådlös teknik, så att det blir mer teknikneutralt. Men det är en bredare bredbandsfråga som vi inte ska avhandla i den här interpellationsdebatten.

Det finns nu ett femtiotal konflikter, som är i olika stadier. Det regeringen har gjort för att minska risken för att detta ska hända igen är att övergå till en ny betalningsmodell där vi betalar ut stödet i efterhand i stället för i förskott. Jag upprepar igen att det minimerar riskerna för att oseriösa företag kommer att lägga anbud och ta sig in på marknaden.

Jag hoppas verkligen att den nya betalningsmodellen, som fortfarande är ganska ny, ska leda till att vi ser färre sådana händelser framöver. Jag vill återigen säga att jag givetvis känner mycket med de markägare och personer som är drabbade.

Sedan kommer det lite slängar om att vi nog hade reagerat om detta hade hänt i Djursholm. Nej, det hade vi faktiskt inte. Vi gör naturligtvis ingen skillnad på om det händer i Ockelbo eller i Djursholm. Däremot har det inte behövts något bredbandsstöd i Djursholm, eftersom det har funnits marknadsförutsättningar där.

Men det skulle kunna hända också i Djursholm, som ligger i Danderyds kommun – för dem som inte vet det. Det skulle kunna hända en markägare även i Danderyds kommun. Men ska de stå rättslösa bara för att PTS inte har gett ett investeringsstöd? Det blir också en ojämlik behandling. Vi kan inte ge ett starkare skydd till aktörer som får ta emot investeringsstöd från en statlig myndighet än till dem som inte får det. Vi måste behandla invånare lika.

PTS blir inblandade i detta just på grund av investeringsstödet. Eftersom det saknas marknadsförutsättningar för att bygga ut bredband på vissa platser i Sverige har vi ett bredbandsstöd, och det är PTS som kanaliserar det stödet till företaget. Men därefter släpps PTS ansvar för detta. Men man villkorar nu bredbandsstödets utbetalning, och PTS ska såklart se till att de villkoren följs. Gör de inte det betalas stödet inte ut.

När det gäller skadeverkningar på markägarnas mark måste det behandlas i enlighet med de rättsliga processer som finns och det civilrättsliga avtal som har slutits.

Om man ska särbehandla och göra avsteg i just de här fallen kan det bli märkliga prejudikat. Det skulle skapa prejudikat för övriga fall, och så fort staten går in med någon form av investeringsstöd skulle andra regler plötsligt gälla för att öka skyddet för markägare och andra. Jag vet inte riktigt, men jag är nog lite skeptisk till att gå alltför långt i detta.

Jag ser inte heller något konkret förslag från Centerpartiet på hur det här stödet skulle betalas ut.

Fru talman! Jag delar naturligtvis den frustration som ledamoten visar. Det är en förfärlig situation som de här markägarna, privatpersonerna och verksamhetsutövarna har råkat ut för. Man har trott att man ska få snabbt bredband och fiber nedgrävd. I stället utsätts man för det här. Jag har verkligen all medkänsla och empati för de här människorna och verksamheterna som drabbas.

Men ledamoten säger också att staten i högsta grad är inblandad och att någon logga som med på något papper. Jag kan inte avgöra om PTS logga bör stå med eller inte på det här papperet. Det kan jag inte riktigt uttala mig om. Staten är inblandad på det sättet att staten ger ett investeringsstöd, och det är PTS som betalar ut det här investeringsstödet. Men när det är utbetalt är det faktiskt upp till de inblandade parterna att se till att det de får pengar för genomförs.

Vi har nu infört den prismodell eller utbetalningsmodell som jag redogjorde för, där man betalar under projektets gång och inte betalar ut stödet innan arbetet är genomfört. Där har vi ett väldigt effektivt sätt att stärka incitamenten för seriösa företag och minska risken att oseriösa företag tar sig in.

Det som beskrivs i den här interpellationen visar på att oseriösa företag har lyckats ta sig in i den här branschen. Det är väldigt olyckligt. Men det kan inte vara staten som är skadeståndsskyldig, utan det måste vara företaget som har brutit gällande avtal och eventuellt mot gällande lagstiftning. Men det kommer inte att vara regeringen som avgör det, utan det måste vara upp till rättssamhällets aktörer genom civilrättsliga avtal eller i slutändan en domstol att avgöra detta. Det kan inte vara regeringen som står för det stödet.

Avtalet i Ockelbo som ledamoten redogör för antar jag är ett avtal som slutits innan den nya prismodellen infördes. Min bild är att med den nya prismodellen med efterbetalning har vi verkligen minimerat riskerna för att detta ska ske igen.

Återigen vill jag säga att det inte är PTS som står för projektet eller ansvarar för projektet, utan det här är ett investeringsstöd som vi också sett i en del andra sektorer. Det har funnits investeringsstöd på hyresrättsmarknaden. Det har funnits för äldrebostäder och för trygghetsbostäder. Men ansvaret för att byggnationen sker i enlighet med det som är avtalat har naturligtvis byggherren och byggföretaget. Om de bryter mot reglerna finns det ett rättssamhälle som tar vid.

Fru talman! Anders W Jonsson har frågat mig på vilket sätt jag och regeringen kommer att agera för att markägare ska kunna få ersättning för skador som de drabbats av i samband med installation av fibernät som genomförts med statliga medel.

Tillgången till snabb uppkoppling är helt grundläggande för boende, företagande och välfärd i hela landet. Över 98 procent av alla hushåll och arbetsplatser kan i dag få tillgång till snabbt bredband. Regeringen avsätter 3,8 miljarder kronor till bredbandsutbyggnad fram till och med 2027, och med dessa insatser fortsätter tillgången till snabbt bredband att öka i hela landet. För närvarande pågår arbetet med över 950 stödfinansierade bredbandsprojekt runt om i landet, och hittills har bredbandsstödet lett till att 45 500 byggnader fått tillgång till snabbt bredband.

Post- och telestyrelsen, PTS, administrerar det nationella stödet för utbyggnad av bredband. Företag och andra organisationer som har för avsikt att bygga bredband kan alltså ansöka om och beviljas stöd av PTS.

Det är viktigt att understryka att utbyggnaden inte sker på uppdrag av PTS. Ansvaret för projektet ligger hos det företag eller den organisation som mottagit stöd. Det är den som utför arbetet som ansvarar för att nödvändiga tillstånd och avtal finns. Hur arbetet ska genomföras på en fastighet regleras genom civilrättsliga avtal eller ledningsrätt mellan fastighetsägaren och nätägaren. Om det uppstår en tvist mellan parterna kan den ytterst prövas i domstol.

Med detta sagt ställer PTS som villkor för tilldelning av bredbandsstöd att byggnationen ska ske enligt branschstandarden Robust fiber. Standarden innehåller krav på hur nät ska förläggas för att säkerställa robusthet och driftssäkerhet. Den innehåller även krav om återställning av mark efter genomfört arbete. PTS granskar och följer upp de projekt som tilldelats stöd, löpande under projektens gång, bland annat för att se till att näten uppfyller tekniska krav.

Regeringen införde under 2024 en ny utbetalningsmodell för bredbandsstöd. Stödet betalas nu ut i omgångar i stället för i förskott. Utbetalning av stödet sker först efter att PTS konstaterat att projektet framskrider i enlighet med villkoren. PTS tar emot och dokumenterar all information som rör avsteg från PTS villkor. PTS har nåtts av ett femtiotal ärenden där markägare eller privatpersoner vänt sig till myndigheten med klagomål. Om eventuella avsteg från villkoren inte åtgärdas kan utbetalningarna av stöd stoppas helt, och eventuellt redan utbetalda medel kan komma att krävas tillbaka.

Herr talman! Läget är självklart väldigt allvarligt när akutsjukhus störs ut, oavsett var i landet det sker. När jag sa att det handlade om några akutsjukhus var det inte för att negligera antalet. Jag menade bara att vi inte kan ha rutiner och lagstiftning anpassade enbart för sjukhus i Stockholm, utan det måste vara generellt. Det var vad jag menade i mitt inlägg.

Vi måste dra lärdomar av alla incidenter. Det är också därför det finns krav på incidentrapportering till PTS för att man ska kunna dra lärdom när incidenter uppstår och för att vi ska kunna jobba ännu bättre och ännu mer effektivt vid framtida incidenter.

En sak vet vi. Det kommer att ske incidenter även framöver. Det kommer att ske avbrott i olika tjänster i våra samhällen. Då måste vi ha rutiner på plats för att konsekvenserna ska bli så få och så milda som möjligt.

Markus Selin säger att jag bara hänvisar till strategier och EU-direktiv. Det gör jag inte alls! Vi har en nyantagen digitaliseringsstrategi. Där är frågor om robusthet viktiga, och därför ville jag nämna det i mitt interpellationssvar. Jag tycker också att det är viktigt att nämna NIS 2-direktivet och CER-direktivet, för EU jobbar väldigt aktivt med cybersäkerhet, inte minst utifrån ett totalförsvarsperspektiv. Jag nämnde också den nya lagstiftning som kom så sent som i går och alla andra åtgärder som regeringen vidtar, inte minst med näringslivet och med PTS. Det är alltså en bred palett vi jobbar med.

Slutligen ska jag svara på frågan om vi har gjort något efter den 9 december. Nej, som civilminister har inte jag gjort något just med anledning av den 9 december. Regeringen har gett uppdragen till PTS, och jag tycker att det fungerar bra. Vi har förstärkt uppdragen i regleringsbrev till PTS.

Jag har från mitt perspektiv inte sett någon anledning att vidta ytterligare åtgärder. Däremot kan det ha skett på olika departement, och jag tänker då framför allt på Socialdepartementet i och med att detta rör akutsjukhus. Det är inte något jag är medveten om, men från min sida har alltså inte några särskilda åtgärder vidtagits.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag tycker nog ändå att interpellanten lyssnade lite dåligt, eller kanske medvetet lyssnade dåligt, på de två inlägg som jag har gjort hittills.

Jag redogör i interpellationssvaret väldigt tydligt för vad regeringen gör på området för att öka robustheten, redundansen och vår cybersäkerhet för att kunna stå emot den här typen av påfrestningar och händelser.

Detta är det jag sover minst dåligt över om nätterna av vad regeringen gör. Jag har inte det minsta dåligt samvete för det arbete som regeringen gör. Det står mycket högt upp på vår agenda, bland annat för att det är en viktig del i totalförsvaret och inte minst i det civila försvaret. Det är därför som skyddet av elektronisk kommunikation har en så hög prioritering i ökningarna inom det civila försvaret.

Det målas här upp en bild som inte stämmer överens med verkligheten och som svartmålar Sverige och regeringens arbete i det här avseendet på ett olyckligt och nästan lite taskigt sätt. Jag tycker att regeringen hanterar de här frågorna på ett mycket bra sätt.

Vi har en myndighet, Post- och telestyrelsen, som har ett mycket gott renommé. Den har på ett väldigt professionellt sätt hanterat den här typen av händelser. Det är också till den myndigheten man ska rapportera den här typen av incidenter, och Post- och telestyrelsen analyserar för att se hur man kan undvika att sådant sker i framtiden.

I just det här enskilda fallet handlar det om brister i kraftförsörjningen till våra telekomnät. Egentligen är det i det här fallet inte telekomoperatörerna som vi ska anklaga alltför mycket. I det här enskilda fallet handlar det om kraftbrist.

Vi kan inte ha en lagstiftning och ett regelverk som anpassar sig till vissa sjukhus i Stockholmsområdet. Vår lagstiftning måste ändå vara generell, och våra åtgärder måste ändå vara generella, för att i största möjliga mån undvika att sådant här sker framöver. Men när det väl sker framöver ska vår beredskap vara så pass god att avbrotten blir så korta som möjligt och konsekvenserna så milda som möjligt.

När det gäller det som skedde den 9 december är vår bild att beredskapen var god. Man hanterade mycket snabbt läget. På några timmar kunde man återställa och återgå till normalläge igen. Det visar på god beredskap.

Frågan är då: Är regeringen nöjd med detta? Tycker regeringen att vi har gjort allt vi behöver? Nej. Det är därför vi ger nya uppdrag till Post- och telestyrelsen i regleringsbrevet för det här året. Vi vill utveckla detta arbete ännu mer. Vi ser att vi behöver jobba ännu mer för att stärka vår beredskap, det civila försvaret och skyddet för befolkningen i en tid då vi blir alltmer beroende av digitala tjänster och elektronisk kommunikation.

Herr talman! Jag delar interpellantens uppfattning. Med det alltmer digitaliserade samhället blir vi naturligtvis sårbara. Vi blir framför allt sårbara när de kommunikationerna inte fungerar. Dock vill jag säga att vi också är sårbara när vi jobbar analogt och manuellt. Då är vi sårbara på ett annat sätt. Helt ärligt vet jag inte om vi på totalen är mest sårbara när vi är digitala eller när vi är analoga. Det beror naturligtvis på situationen och vilken verksamhet vi befinner oss i. Vad som är viktigt är att vi har en god beredskap. När vi jobbar digitalt ska det finnas analoga och manuella alternativ att ta till när den elektroniska kommunikationen inte fungerar.

Det enskilda fallet den 9 december var givetvis mycket allvarligt. Jag delar den bedömningen. Självklart är det väldigt allvarligt när telefoner slutar fungera, när man inte kan nå 114 14 eller när sjukvårdsapparaturen inte fungerar. Men den händelsen visade också att beredskapen var god. Man åtgärdade felet mycket snabbt – på några timmar. Sjukhusen gick upp i stabsläge. Man tog till manuella rutiner, vilket gjorde att konsekvenserna inte blev så illa som de annars skulle kunna bli. Att händelsen inträffade berodde på ett avbrott i eltillförseln som också påverkade de elektroniska kommunikationerna. Men man hade rutiner på plats som visade sig vara väldigt välfungerande. Det tycker jag var väldigt bra.

Som Markus Selin säger håller regeringen och ministrarna inte på med detaljstyrning av myndigheterna. Vi ska absolut inte hålla på med ministerstyre, endast myndighetsstyrning. Vi ansvarar för lagar, resurser och beredskapsfrågor – exakt. Det är just det som jag tycker att regeringen gör på ett mycket bra sätt inom det här området.

Som jag nämnde i interpellationssvaret trädde en ny cybersäkerhetslag i kraft så sent som i går, bara för att nämna ett exempel. Vi har formaliserat NTSG, Nationella telesamverkansgruppen, som jag nämnde i den förra interpellationsdebatten med Isak From. Vi tar ut en beredskapsavgift från telekomoperatörerna för att jobba med beredskap. Inom totalförsvaret lägger vi fram till 2030 inte mindre än 6,75 miljarder kronor på att stärka beredskapen inom telekomsektorn. Vi ger också nya uppdrag i regleringsbrev till bland annat Post- och telestyrelsen om att stärka arbetet i de här frågorna ännu mer. Syftet är att vi ska bli mindre sårbara när digital infrastruktur störs ut och mer redundanta – när en kommunikationsväg slås ut ska det finnas en annan att använda i stället.

Det här garanterar inte till 100 procent att det aldrig kommer att hända incidenter. Men när incidenter sker, antingen på grund av angrepp, kanske från antagonistisk stat, eller på grund av oväder, som vi har fått uppleva de senaste veckorna, ska det finnas en infrastruktur att ta till i stället. Det ska finnas en beredskap. Jag tycker att den mycket olyckliga händelse som skedde den 9 december visade prov på att den beredskapen är mycket god. Men även saker som fungerar bra kan fungera ännu bättre, och det är därför vi i regeringen gör de satsningar som vi nu gör.

Herr talman! Markus Selin har frågat ministern för civilt försvar om ministern har dragit några slutsatser av störningarna i en av de större mobiloperatörernas nät den 9 december 2025 och deras följdeffekter för samhällsviktig verksamhet. Markus Selin har även frågat vilka åtgärder ministern avser att vidta för att säkerställa att akutsjukhus och annan samhällsviktig verksamhet inte påverkas av störningar i kommersiella mobiloperatörers nät.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Jag vill inleda med att konstatera att alla berörda aktörer, såväl statliga som privata, behöver vidta åtgärder för att säkerställa en hög säkerhetsnivå och en stark krisberedskap inom sektorn elektronisk kommunikation och post. Den digitala infrastrukturen är grundläggande för ett välfungerande samhälle. Det är vårt gemensamma ansvar att bidra till att samhället kan motstå störningar och snabbt återhämta sig efter en incident.

Regeringen bedriver tillsammans med Post- och telestyrelsen och aktörerna i sektorn för elektroniska kommunikationer och post ett aktivt arbete för att stärka robustheten och motståndskraften i den digitala infrastrukturen. Operatörerna har i över 20 år omfattats av krav på att vidta åtgärder för att säkerställa en grundläggande nivå av driftsäkerhet i sina nät och tjänster i syfte att undvika störningar och avbrott.

I propositionen Totalförsvaret 2025–2030 (prop. 2024/25:34) konstaterade regeringen att åtgärder behöver vidtas för att stärka robusthet och motståndskraft i nät och tjänster. För detta ändamål har regeringen avsatt 6,75 miljarder kronor fram till 2030.

PTS arbetar för att stärka aktörers beredskapsförmågor och minska riskerna för avbrott och störningar. Myndigheten finansierar robusthetshöjande åtgärder för att säkerställa tillgång till reservkraft, möjliggöra inköp av förstärkningsmaterial och utrustning samt stärka reparationsförmågan. Om infrastrukturen skadas eller mobilnäten störs ut ska det snabbt gå att åtgärda, för att begränsa påverkan på samhällsviktiga tjänster.

Regeringen har gett PTS i uppdrag att utveckla samverkansformerna mellan privata och offentliga aktörer, exempelvis gällande hybridhot och incidentrapportering. Regeringen har även gett PTS i uppdrag att stärka förmågan att förebygga och hantera incidenter som kan följa av aktörsdrivna hot i sektorn för elektronisk kommunikation. Dessa uppdrag stärker sektorns handlingsförmåga i såväl normalläge som kris och höjd beredskap.

Regeringens digitaliseringsstrategi framhäver den privata sektorns roll och betonar vikten av privat-offentlig samverkan i arbetet med att säkerställa att Sverige har en robust och redundant infrastruktur. För att stärka samarbetet och förbättra förmågan att snabbt återställa skadad digital infrastruktur har regeringen formaliserat Nationella telesamverkansgruppen.

Trots det goda arbete som sedan länge görs för att stärka beredskapen och nätens redundans och robusthet går det aldrig att helt utesluta att störningar och avbrott uppstår i de elektroniska kommunikationerna. Därför måste verksamheter som har ett stort beroende av fungerande elektroniska kommunikationer ha beredskap för att kunna bedriva sin verksamhet även om störningar och avbrott inträffar.

EU-direktiven NIS 2 och CER ställer krav på bland annat hälso- och sjukvårdssektorn att säkerställa en hög nivå av cybersäkerhet samt motståndskraft och förmåga att tillhandahålla samhällsviktiga tjänster. Den 15 januari, det vill säga i går, trädde den nya cybersäkerhetslagen (2025:1506) i kraft. Därmed genomfördes NIS 2-direktivet i svensk lag. Av lagen framgår bland annat att verksamhetsutövare ska vidta lämpliga säkerhetsåtgärder utifrån ett allriskperspektiv.

I Sverige ska det alltid finnas tillgänglig och tillförlitlig konnektivitet, fungerande elektroniska kommunikationer och tillgång till digitala tjänster. Regeringen kommer att fortsätta sitt arbete för att stärka denna mycket samhällsviktiga infrastruktur.

Herr talman! 60 000 telefoner är många. Det låter också som många. Samtidigt ska man veta att det i Sverige är flera miljoner telefoner som är i omlopp. Det är viktigt att komma ihåg. Ibland kan en siffra låta väldigt hög, men i relation till en annan siffra blir den ändå ganska låg i sammanhanget.

Icke förty är det 60 000 telefoner. Hur många abonnenter det gäller vet vi inte. Vi vet ju inte om en del hushåll som drabbas exempelvis äger flera telefoner av den sorten.

När det gäller det här med att regeringen måste göra allt i sin makt tycker jag att vi har gjort allt vi kan. Isak From insinuerar att regeringen sitter med armarna i kors och inte gör något. Vi har varit väldigt aktiva i denna fråga. Nedsläckningen har varit välkänd i fem år. Vi har gett flera aktörer i uppdrag att sprida information om detta.

Telekomoperatörerna har också varit jätteaktiva i denna fråga. Vid mötet jag hade med dem den 12 december framkom det att de tar individuell kontakt. De försöker nå de berörda genom att ringa. Men det är många som inte svarar, eftersom man har lärt sig att inte svara på okända nummer. Då sms:ar de. Som ett sista steg får de skicka fysiska brev. De gör allt de kan för att nå sina slutkunder. De vill naturligtvis upprätthålla goda kundrelationer så gott de kan. Det var ändå tryggt att höra detta från dem.

Vi behöver inte i onödan måla upp ett svart scenario om att allt kommer att bli katastrof för de här personerna. Jag tror inte att det kommer att bli så; vi har en konsumentskyddslagstiftning där återförsäljarna har sitt ansvar. Om de inte sköter sitt ansvar har vi Allmänna reklamationsnämnden, som ska säga sitt. I det här fallet har vi också telekomoperatörer som är mycket måna om sina kunder och vill hjälpa dem på absolut bästa sätt.

Jag både hoppas och är övertygad om att detta kommer att lösa sig på ett bra sätt. Det är vi båda två väldigt angelägna om.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Absolut! Jag sa även i mitt interpellationssvar att vi fortsätter att följa frågan, och självklart gör vi det.

Man ska komma ihåg att den här informationen var ny för Post- och telestyrelsen. Den kom i höstas. Vi blev alltså lite tagna på sängen; det kan vi gott erkänna att vi blev. Det är också därför vi agerade så snabbt, och det är därför PTS i november – väldigt kort efter att informationen kom – satte igång ett tillsynsärende. Bara en vecka efter att ärendet startades kom också förelägganden. Jag måste alltså säga att myndigheten har agerat på ett mycket snabbt och klanderfritt sätt. Detta har skötts mycket professionellt, måste jag verkligen säga.

Väldigt snabbt efter detta kallade jag också till mig telekomoperatörerna för att ha ett samtal med dem. Det var ett ganska frankt och uppriktigt samtal där jag beskrev vilka förväntningar jag har på telekomoperatörerna och att det inte var tillfredsställande att informationen kom så sent som den gjorde. Jag tycker ändå att regering och myndigheter, med de förutsättningar som fanns, agerade mycket snabbt på det robusta och resoluta sätt vi kunde.

Hittills är 7 000 telefoner blockerade, just för att vi inte ska ha telefoner som man inte kan ringa nödsamtal med. PTS beräknar att ungefär 60 000 telefoner kommer att behöva blockeras den närmaste tiden. Det går att nå SOS Alarm med dem i dag, men med fördröjning. Det är inte tillfredsställande. Därför kommer de också att blockeras.

Låt oss nu pröva detta mot gällande konsumentskyddslagstiftning. Visst, man kan säga att ministern står och hoppas på att detta ska räcka. Men vi har ett starkt konsumentskydd. Det är också svårt att veta om de här telefonerna har sålts med vetskap eller ovetskap om att de inte kommer att fungera. Det ser kanske lite olika ut. Men så länge de är köpta av seriösa återförsäljare är jag övertygad om att detta kommer att ersättas.

Återigen: Telekomoperatörerna har också uttalat att de är villiga att hjälpa sina kunder med nya telefoner till rabatterade priser. I slutänden finns också Allmänna reklamationsnämnden att vända sig till.

Jag vet inte riktigt vad det är Socialdemokraterna förväntar sig ska göras. Vilken lagstiftning ska man ta till för att skydda just de konsumenter som drabbats i denna enskilda fråga? Det är svårt att göra den typen av särlagstiftning.

Min förhoppning men också tro är som sagt att det kommer att kunna lösas inom ramen för den konsumentskyddslagstiftning vi redan har.

Fru talman! Jag ska inleda med att säga att vi hade en del debatter om den här frågan under förra året och att jag tycker att Socialdemokraterna då ibland gav sken av att ha en annan syn på detta. De gav sken av att de ville tvinga operatörerna att vänta med att stänga ned 2G- och 3G-näten, trots att vi hittills alltid har varit överens om att teknikneutralitet ska gälla i tilldelningen av frekvensbanden.

Operatörerna har nu valt att stänga ned 2G-nätet eftersom det i princip är outnyttjat och vi behöver mer 5G i våra nät. Det behövs av många olika anledningar, både utifrån ett konsumentperspektiv och utifrån ett näringslivs- och innovationsperspektiv. I grunden är det alltså bra att vi fyller näten med ny teknik – att vi ersätter gammal teknik med ny teknik.

Det här teknikskiftet har varit känt under många år. Det har varit känt i fem år att det här skulle läggas ned, och olika myndigheter och aktörer har haft i uppdrag – och även tagit på sig uppdraget – att informera om detta. Det har på det stora hela skötts mycket bra. Vi har också i olika omgångar gett PTS i uppdrag att göra konsekvensanalyser och följa avvecklingen så att den går så smidigt som möjligt.

Nu har avvecklingen av 2G- och 3G-näten skett hos tre av operatörerna. Telia väntar med sin nedsläckning av 2G-nätet fram till 2027. Hittills har vi inte sett några incidenter med anledning av detta. Det kan vara så att de uppkommer framöver – året är fortfarande nytt – men hittills har det inte varit några kända incidenter.

Precis som Isak From säger är jag ansvarig även för konsumentfrågor, fru talman. Vi har i dag en stark konsumentskyddslagstiftning i Sverige, och jag menar att vi inte kan ha en särlagstiftning med anledning av att 2G-nätet släcks i Sverige. Det måste i stället prövas gentemot den lagstiftning som finns. Mig veterligen är inget ärende påbörjat hos Allmänna reklamationsnämnden. Återigen: Jag säger ”mig veterligen” – det kan ha hänt, men jag har hittills inte fått information om att något ärende är påbörjat.

Min förhoppning är verkligen att de som på senare tid har köpt telefoner i tron, och kanske till och med utifrån information om, att de ska gå att ringa nödsamtal med också kommer att få ersättning för den utgift de har haft. I min kontakt med teleoperatörerna har de också sagt att de kommer att vara generösa och erbjuda nya telefoner till ett mycket rabatterat pris för att ersätta och hjälpa sina kunder.

Vi vet inte heller om det här alltid är den enda telefon som kunden har. Många gånger kan det också vara så att man har flera telefoner, ur någon form av beredskapsperspektiv eller annat, så det är inte säkert att detta alla gånger är den enda telefon som finns i hushållet. Man kan ha även andra telefoner som man använder. Men det ser såklart väldigt olika ut, och det kan vi bara spekulera om.

Är det så att man under de senaste tre åren har köpt en telefon som visar sig inte fungera kan man anmäla det som ett ursprungligt fel, och då ska näringsidkaren – återförsäljaren – faktiskt ersätta konsumenten. Om återförsäljaren inte gör det kan konsumenten vända sig till Allmänna reklamationsnämnden, som då kommer att göra en bedömning av vad som gäller och inte. Vi har hittills inte haft något sådant rättsfall, men det ska bli väldigt spännande att se vad nämnden i så fall kommer fram till.

Min stora förhoppning är dock att de kunder som nu är drabbade ska kunna få hjälp antingen av återförsäljaren eller via sin telekomoperatör.

Fru talman! Isak From har frågat mig vilken konsekvensanalys jag och regeringen har gjort nu när även relativt nya 4G-mobiltelefoner slutar fungera när 2G-nätet stängs. Isak From har även frågat mig om jag och regeringen avser att ta några initiativ för att äldre inte ska lida ekonomisk skada av Post- och telestyrelsens beslut.

Jag vill inleda med att konstatera att Post- och telestyrelsen, alltså PTS, utfärdar tillstånd för användning av radiofrekvenser och att tillståndsvillkoren är teknikneutrala. Det är alltså mobiloperatörerna som avgör vilka tjänster som ska tillhandahållas i näten och vilken teknik som ska användas. Därmed har de också ansvaret gentemot användarna att genomföra förändringar på ett ansvarsfullt sätt, bland annat genom att identifiera utmaningar, informera om kommande förändringar i utbudet av tjänster och erbjuda användarna ett gott stöd för att hantera de konsekvenser som förändringarna kan få.

PTS har sedan flera år tillbaka haft regeringens uppdrag att följa och redovisa hur avvecklingen av kopparnäten samt 2G- och 3G-näten fortlöper och att följa konsekvenserna av teknikskiftet. I uppdraget ingår att bevaka vilka informationsinsatser som genomförs med anledning av avvecklingen. I uppdraget ingår också att redovisa vilka ersättningslösningar som erbjuds i de fall elektroniska kommunikationstjänster har varit beroende av de nät som nu avvecklas.

Inom ramen för uppdraget har PTS fört dialog med operatörerna. På ett sent stadium har det uppdagats att vissa kunder inte kommer att kunna nå SOS Alarm via 112 på ett tillfredsställande sätt utan att använda nödroaming, trots att telefonerna kan använda 4G för vanliga samtal. Post- och telestyrelsen inledde med anledning av detta den 14 november ett tillsynsärende.

Operatörerna är enligt lag skyldiga att medverka till att förmedla nödsamtal via nödnumret 112. De är också skyldiga att förmedla den information som krävs för att SOS Alarm ska kunna lokalisera den nödställde. Även om användarens vanliga operatör saknar täckning eller har drabbats av ett avbrott kan samtal till 112 kopplas fram via en annan operatörs nät under förutsättning att någon annan operatör har täckning. Det är detta som kallas nödroaming, och det är en väldigt viktig säkerhetsåtgärd.

PTS beslutade den 21 november om ett föreläggande riktat mot de aktörer som stänger ned sina 2G-nät. Föreläggandet innehåller bland annat krav på att identifiera vilka kunder som berörs och att direkt kontakta dem vars telefoner påverkas. Post- och telestyrelsens bedömning i föreläggandet är att nödroaming i annan aktörs nät inte kan vara den enda lösningen för att ringa nödsamtal och att utgångspunkten måste vara att en fungerande telefonitjänst ska kunna förmedla samtal till nödnumret 112 via det egna nätet.

I december kallade regeringen till sig mobiloperatörerna för att förhöra sig om situationen och för att inskärpa att regeringen förväntar sig att de gör allt de kan för att kontakta och hjälpa de kunder som berörs. Jag fortsätter att följa situationen noggrant och kommer naturligtvis inte att tveka att kalla till mig mobiloperatörerna igen om det behövs.

En konsuments rätt till ersättning om han eller hon har köpt en 4G-telefon som förlorat möjligheten att ringa larmsamtal är en fråga som får prövas mot gällande lagstiftning, och det enskilda fallet får avgöras i enlighet med de regler som finns. En konsument som köpt en sådan telefon kan först vända sig till sin operatör eller återförsäljare. Om konsumenten inte kompenseras kan denne vända sig till Allmänna reklamationsnämnden.

Jag har full förståelse för att det kan vara betungande för de användare som drabbas att byta telefon eller operatör. Samtidigt kan vi inte riskera att människor i nöd inte kan nå 112 via sin telefon. Jag förväntar mig att alla berörda företag tar sitt ansvar och hjälper sina kunder på bästa sätt.

Herr talman! I mitt föregående inlägg glömde jag att tacka Eva Lindh för att hon tackade mig för att jag försökte svara på de frågor som oppositionen ställt. Jag märker att förväntansnivån är ganska låg vad gäller regeringens företrädare. Jag hoppas dock att vi verkligen bidrar till att svara på de frågor som ställs; det tycker jag är viktigt.

Jag vet att kommuner kämpar med att få ihop sitt uppdrag, inte minst det viktiga välfärdsuppdraget. Kommunerna har under 20-talet tyngts ordentligt av först coronapandemin och sedan hög inflation. Inflationen var tvåsiffrig och satte verkligen hård ekonomisk press på kommunerna.

Nu börjar ekonomin i kommunerna se bättre ut. Jag säger inte att det är rosenskimrande i alla kommuner, men kommunerna prognostiserar faktiskt överskott nu och ser ut att klara en god ekonomisk hushållning. Det är jag väldigt glad över.

Det var också därför regeringen under den första halvan av mandatperioden lade en så stor del av reformutrymmet på kommunerna i form av höjda generella statsbidrag samt många riktade statsbidrag för att öka tillgängligheten i vården och korta vårdköerna men också för att satsa på förskola och skola. Under den andra halvan av mandatperioden kan vi nu framför allt fokusera på hushållens ekonomi för att få igång ekonomin utan att riskera högre inflation. Detta kommer i sin tur att vara oerhört betydelsefullt, om vi lyckas med det, för att stärka kommuners och regioners ekonomi.

Jag har inget dåligt samvete för hur den här regeringen har hanterat kommunal ekonomi och den ekonomiska politiken över huvud taget. Jag tycker att vi har gjort helt rätt, vilket jag också tycker att vi visar med de prognoser som nu föreligger.

Vi får anledning att återkomma till den här debatten under nästa år. Innan dess ökar jag en riktigt skön julledighet och ett gott nytt år.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag får nog låta hambo-i-garderoben-liknelsen marinera lite grann, så kan vi eventuellt återkomma till den i nästa debatt – låt oss se hur det blir!

Först vill jag bara säga att jag tycker att Kalle Olsson i sitt inlägg lite grann insinuerar att regeringen inte vill ha något utjämningssystem eller att vi håller på att ta bort utjämningssystemet. Det gör vi absolut inte, utan vi är överens om att det ska finnas ett inkomst- och kostnadsutjämningssystem som kompenserar våra kommuner och regioner för ej påverkbara skillnader och faktorer. En sådan är definitivt gleshet, och därför får Jämtland ta emot mycket genom de här systemen. Det beror bland annat på att Jämtland är glest befolkat.

Sedan kommer det enskilda räkneexempel. Jag har hört väldigt många, och ibland kan man undra lite var beräkningarna kommer från. Det är nämligen svårt att räkna på det här. Men eftersom Ljusdal tas upp som ett exempel kan jag bara säga att jag, faktiskt i realtid här, fick reda på att Ljusdal är en kommun som vinner på promemorians förslag. Den förlorade enligt kommitténs förslag, men jämfört med det förslaget vinner den faktiskt 400 kronor per invånare.

Sedan kan det kanske vara så att en kommun förlorar jämfört med hur det är i dag. Det vet inte jag – jag kan inte siffrorna för alla 290 kommuner – men ibland när någon räknar på detta och säger att en kommun förlorar si och så mycket undrar jag: Är det jämfört med hur det är i dag, eller är det jämfört med kommitténs förslag? Vad är det man jämför med?

Om man är en stor vinnare på kommitténs förslag kanske man förlorar lite på promemorians förslag. Är man då en förlorare i systemet? Nej, det är man väl inte; man är ju fortfarande en vinnare även om någon annan vinner ännu mer. Vindelns kommun i Västerbotten skulle förlora på kommitténs förslag men vinner på promemorians. Man kan ju undra varför Kristoffer Lindberg försvarar att Vindelns kommun ska få mindre pengar i det framtida kostnadsutjämningssystemet.

Så här kan vi alltså hålla på och dividera om enskilda kommuner, men vi måste ändå gå på principer. Jag ville verkligen se om vi kan kompensera gleshet mer, för jag anser att det är mindre påverkansbart än vad litenhet här.

Dessutom finns det, för att komma in på Eva Lindhs resonemang, kommuner som har sagt till mig att skatteutjämningssystemet skulle missgynna en kommunsammanslagning, det vill säga att de skulle förlora pengar i kostnadsutjämningen om de gick samman med grannkommuner och blev större enheter. Det menar jag är fel. Jag tycker snarare att det är bra om kommuner vinner ekonomiskt på att gå samman.

Vi har sagt att vi från statligt håll inte kommer att rita om kartan och tvinga fram kommunsammanslagningar, men vi får ju verkligen akta oss för att skapa incitament som motverkar dem. Jag säger nämligen fortfarande, och står för, att jag tror att svensk välfärd skulle må bättre av färre och större kommuner. Jag tror att vi skulle få mer kraft i våra kommuner om enheterna blev större, och den bilden skulle jag säga delas av väldigt många som är initierade i detta ämne.

Vad gäller kommunal ekonomi är den absolut viktigaste frågan inte om vi lägger 5 miljarder mer eller mindre i generella statsbidrag, utan det viktigaste är tillväxt, arbetade timmar och aktivitet i ekonomin. Enligt prognoser från bland andra Landsorganisationen själv ser tillväxten nu ut att ta fart med betydligt ökad aktivitet i ekonomin nästa år. Nu börjar vi till och med gå väldigt bra också med EU-mått mätt. Detta är den enskilt viktigaste faktorn för den kommunala ekonomin framöver.

Det känns väldigt bra att vi har lagt en budget för 2026 som kan ge fart i ekonomin, som stärker hushållen, som ökar aktiviteten i ekonomin och som kommer att bidra till ökad tillväxt och därmed också till ljusare ekonomiska förutsättningar för våra kommuner och regioner.

Herr talman! Kristoffer Lindberg säger att gleshet kostar. Ja, precis! Det var därför vi ville gå fram med den här promemorian, som skiljer sig en del från kommitténs förslag. Vi vill se om man kan ändra i parametern merkostnad för administrativa tillägg, som är en av väldigt många parametrar i en av de tolv delmodellerna i utjämningssystemet, så att den kompenserar mer för just gleshet. Det handlar om att kommuner får ersättning för att de är glest befolkade därför att avstånd kostar. Vi har en känsla av att utjämningssystemet inte kompenserar tillräckligt för just gleshet. Många säger detta, men det är svårt att bevisa exakt. Förmodligen är gleshet ännu lite dyrare än vad de här parametrarna ger uttryck för.

Vi vill kompensera för gleshet för att det är en opåverkbar faktor, till skillnad från litenhet. Litenhet är påverkbart. Ett antal kommuner kan gå samman och växa i kostym eller kropp för att bli mer robusta. Det är påverkbart, men gleshet är inte det. Därför har vi gått fram med detta. Det är inget förslag utan en promemoria. Vi vill titta på vad som skulle hända om vi ökar stödet för gleshet och drar ned något på litenhet som parameter. Väldigt många gånger är litenhet och gleshet tätt sammankopplade. De flesta små kommuner är glesa, men det finns en hel del kommuner i Sverige med relativt liten befolkning som inte alls hör till glesbygden och som inte alls dras med samma problematik som många glesbygdskommuner gör. Därför vill vi kolla på om detta går att göra.

Det här är ett nollsummespel. Man pratar om hur mycket pengar Jämtland skulle tjäna, men det sker ju på bekostnad av andra. Det är inte så att alla kommuner och regioner blir vinnare om kommitténs förslag går igenom. Det finns vinnare och förlorare i detta nollsummespel. Vi ska komma ihåg att det är flera kommuner och åtminstone någon region som drabbas ganska hårt med kommitténs förslag. Det är klart att vi måste analysera detta och ta reda på vad remissinstanserna säger innan vi lägger fram ett så omfattande förslag. Det är ingenting man gör lättvindigt, utan det behöver analyseras.

Att vi bröt ut den parameter som avser ersättning för administrativa kostnader har att göra med att vi behöver ett beredningsunderlag för att kunna gå vidare. Det är inte så att detta är det enda vi kommer att gå vidare med. Så ska man inte tolka det. Vi behöver ett beredningsunderlag för att kunna öka stödet till glesa kommuner. Då valdes den här modellen, som nu är ute på remiss. Vi får se om vi gör något med detta; det vet jag inte än.

Det har av naturliga skäl kommit väldigt många synpunkter på kommitténs förslag. Det brukar det göra, inte minst eftersom samtliga kommuner och regioner är mottagare.

Ärendet bereds fortfarande. Därmed kan jag i dag inte ge något svar på om det kommer att läggas fram ett förslag, när det i så fall kommer att ske och hur det skulle se ut. Detta vet ledamöterna om, herr talman.

Vilka delar vi kommer att gå vidare med vet jag inte, eftersom ärendet fortfarande bereds. Det enda jag vet är att det i budgetpropositionen aviseras en proposition i denna fråga. Det innebär inte att något datum är satt eller att det är 100 procent säkert att det blir så. Hur ett förslag kommer att se ut kan jag inte svara på i dag. Det får jag återkomma till.