Erik Slottner

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Nu blir det kanske lite dubbelargumentering med tanke på den förra interpellationsdebatten, för debatterna berör mer eller mindre samma ämne även om den förra berörde hela Sverige och interpellanten nu fokuserar på de norra delarna av Sverige.

Regeringen gör ingen skillnad på norra eller södra Sverige i de här frågorna, utan vi ser att välfärden ska fungera i hela Sverige. Ökningarna av både generella och riktade statsbidrag fördelas inte olika mellan södra och norra Sverige, utan det tas om hand i kostnads- och skatteutjämningssystemet där man fördelar resurserna beroende på vilka strukturella förutsättningar kommunerna har. Vi vet att många kommuner i norra Sverige får stöd i och med det skatteutjämningssystem vi har.

Systemet håller också på att utredas just nu, kan jag säga. Det görs inte minst utifrån att de socioekonomiska faktorerna behöver stärkas ännu mer, men man ser över skatteutjämningssystemet väldigt brett. Vi får se hur det kommer att påverka enskilda kommuner.

Lindh fokuserar mycket på frågan om elprisstödet. Precis som Lindh själv sa är det inte mitt ansvarsområde, utan det ligger på energi- och näringslivsminister Ebba Buschs bord. Jag får faktiskt hänvisa till henne om just den debatten ska fördjupas. Men det är ju helt klart så att det kommer ett elprisstöd också till norra Sverige som ska kompensera för höga elpriser under november och december.

Eva Lindh vet, precis som alla andra, varför vi har kompenserat före det andra elprisstödet och varför elprisstöd 1 bara gick till elprisområde 3 och 4. Det berodde på att elpriserna var så mycket högre i dessa delar än i område 1 och 2. Elpriserna var ibland tre eller fyra gånger högre på månadsbasis i elprisområde 3 och 4 än i elprisområde 1 och 2. Vi satte ett referenspris på 75 öre per kilowattimme, och det var det vi utgick från. Priset låg ju långt över detta vissa månader i elprisområde 3 och 4 men inte i elprisområde 1 och 2, och det var därför stödet gick dit. Det var inte för att diskriminera någon del av landet utan för att man skulle få kompensation för höga elpriser; det var ju det som detta handlade om.

När vi i regeringen sedan såg att elpriserna ökade väldigt mycket i de norra delarna av Sverige tog vi ett snabbt beslut och kunde tidigt i år meddela att även hushåll i norra Sverige skulle få elprisstöd, vilket jag tycker var väldigt bra. Det kommer att delas ut. Exakt datum för detta är jag inte uppdaterad på, men det kommer att delas ut. Det första stödet ska börja delas ut redan nu på måndag.

Kommer vi att ge tillräckligt med stöd? Tillräckligt är ett ganska subjektivt begrepp, för man kan tycka olika om vad som är tillräckligt. Regeringen har visat att den tar kommunsektorn på allvar genom att en tredjedel av reformutrymmet har gått till ökade statsbidrag, såväl generella som riktade, till kommuner och regioner för att ge dem förutsättningar att klara det så otroligt viktiga välfärdsuppdraget och ge en dräglig och omsorgsfylld vardag till människor som behöver samhällets stöd. Om regeringen gör bedömningen att det behövs ökade resurser kommer det också att komma ökade resurser.

Fru talman! Eva Lindh har frågat mig om jag avser att göra nedskärningar i välfärden i kommuner och regioner i norra Sverige.

Regeringen delar bedömningen att kommunsektorns ekonomiska situation kommer att vara utmanande de närmaste åren. Det kommer att behövas en kombination av åtgärder för att värna och stärka välfärden.

Genom den kommunala självstyrelsen är kommuner och regioner ansvariga för sin ekonomi och sin verksamhet, vilket innebär att kommuner och regioner själva beslutar om ekonomiska prioriteringar och eventuella effektiviseringsåtgärder i sina egna verksamheter. Liksom för många hushåll och företag gäller det att vidta åtgärder för att kunna uppnå en ekonomi i balans. Kommuner och regioner behöver fortsätta arbeta innovativt, effektivisera sin verksamhet och utveckla den efter nya förutsättningar. Inte minst finns potential i nya digitala lösningar. Staten har ett ansvar för att skapa goda förutsättningar för kommunsektorn.

Elpriserna har under november och december varit mycket höga, särskilt i december då elpriserna i stora delar av Sverige var högre än de någonsin tidigare varit under en enskild månad. Regeringen har därför gett Svenska kraftnät i uppdrag att hos Energimarknadsinspektionen ansöka om att använda de så kallade flaskhalsintäkterna till åtgärder som kompenserar för de höga elpriser som drabbat hushållen. Det nya stödet gäller även hushåll i norra Sverige och planeras att betalas ut under våren 2023. Denna åtgärd kommer att innebära en förstärkning av hushållens ekonomi, och det minskar indirekt den ekonomiska bördan för kommunerna.

I budgeten för 2023 avsattes, som vi hörde under den tidigare interpellationsdebatten, cirka en tredjedel av reformutrymmet till kommunsektorn. Det generella statsbidraget höjdes permanent med 6 miljarder kronor jämfört med tidigare år. Genom det kommunalekonomiska utjämningssystemet fördelas de generella statsbidragen så att de kompenserar för skillnader i skattekraft och för kostnadsskillnader som beror på strukturella faktorer, till exempel långa avstånd och skillnader i uppvärmningskostnader.

Vidare går 300 miljoner kronor i år till utveckling av primärvård i landsbygd inom överenskommelsen med SKR om God och nära vård 2023.

Regeringen beslutade också i december 2022 att ge en samordnare fortsatt uppdrag att till och med juni 2023 främja koordineringen av arbetet med insatser av betydelse för näringslivets hållbara omställning och samhällsomvandlingen till följd av framväxten av nya industrier i Norrbottens och Västerbottens län.

Fru talman! Jag vill också tacka Eva Lindh och Adnan Dibrani för denna debatt som jag tycker har varit bra. Det går inte att ta miste på det engagemang som ändå finns för välfärden, vilket jag tycker är väldigt bra. Jag gläds över att så många partier som möjligt verkligen funderar på hur vi kan stärka välfärden framöver och hur människor som behöver samhällets stöd i olika faser av livet verkligen kan få omsorg och den värme som alla som jobbar med välfärd ger till både barn och äldre men också till människor som mitt i livet behöver välfärden.

Jag vill återigen, som jag har gjort i alla inlägg hittills, säga att det är därför som denna regering lägger mer pengar i statsbidrag till kommuner och regioner, såväl ökade generella statsbidrag som riktade statsbidrag.

Inom Socialdepartementet, där kristdemokraten Jakob Forssmed är departementschef, har flera riktade statsbidrag införts bland annat för att bryta ofrivillig ensamhet, för fler vårdplatser inom sjukvården, för en stärkt förlossningsvård och för kvinnors sjukvård. Och många andra satsningar har gjorts. Jag tycker alltså att det görs väldigt mycket.

Eva Lindh pekade på Äldreomsorgslyftet, som jag tycker har varit en väldigt bra satsning, även om det av olika anledningar har varit svårt att göra av med alla pengar i de olika kommunerna. Linköping var för övrigt en av de kommuner som var med i ett inslag på SVT för något år sedan och som hade stora problem att göra av med pengarna. Det var en treårig satsning. Det planerades att fasas ut även av den förra regeringen. Hur vi gör med äldreomsorgssatsningarna och andra kompetensutvecklingssatsningar när tiden för dem går ut får regeringen återkomma om i nästa budget. Vi hade mycket kort tid på oss att lägga fram en budget - från att denna regering tillträdde till att den skulle lägga fram en budgetproposition till riksdagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Exakt hur vi fortsätter att fullfölja dessa satsningar får vi återkomma till. Men kompetensförsörjning och yrkesutbildningar kommer att vara helt avgörande för att klara välfärdens utmaningar framöver.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag delar bedömningen att mer pengar behövs till välfärden och att mer pengar behövs till kommuner och regioner. Det är också därför som regeringen tillför mer resurser och lägger en tredjedel av vårt reformutrymme just på kommunsektorn. Jag vill verkligen få detta sagt. Det ges nämligen en annan bild av mina socialdemokratiska motdebattörer under denna debatt.

Jag är också orolig för framtiden. Jag har flera gånger i denna talarstol sagt att jag också känner en oro för kommunsektorns framtida utmaningar att upprätthålla välfärden, kanske inte främst för ekonomin som jag tror att vi kommer att lösa tillsammans eftersom Sverige har starka statsfinanser. Och vi har lagt fram en ansvarsfull budget så att vi kommer att kunna möta upp behov som kan uppstå. Men jag känner en stor oro för kompetensbrist och kompetensförsörjning och för att behovet av ny arbetskraft ökar så mycket samt hur vi ska få unga människor att vilja utbilda sig inom dessa sektorer. Det är kanske den största utmaningen som kommunerna står inför.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan vill jag säga till Eva Lindh att Alliansens resurser till kommunsektorn ökade. Kommunerna hade bra ekonomi under alliansåren. Kommunsektorns ekonomi ökade, inte främst på grund av ökade statsbidrag utan för att ekonomin växte, för att fler människor kom i arbete och för att skatteunderlaget till kommunerna växte. De viktigaste förutsättningarna för kommunerna är att skatteunderlaget ökar, att antalet arbetade timmar blir större och att sjukskrivningarna minskar. Detta är viktiga frågor för kommunerna, och detta hände just under alliansåren.

Socialdemokraterna får gärna berätta för undersköterskorna i äldreomsorgen att jobbskatteavdraget som gav honom eller henne ungefär 1 500 krnor mer i månaden att röra sig med aldrig skulle ha införts. Jag tror inte att undersköterskorna riktigt uppskattar ett sådant budskap. Och Socialdemokraterna har i sina budgetar inte föreslagit att något av de fem jobbskatteavdrag som den förra alliansregeringen införde ska tas bort. Jag tycker ändå att det är intressant med tanke på den retorik som förs fram här.

Pengar spelar stor roll - det visar också denna regering - men de spelar inte all roll. Jag tycker att det är viktigt att säga det ibland. Tror man att kommunsektorns utmaningar framöver ska kunna lösas enbart med ökade statsbidrag och framför allt om man förenklar detta tycker jag att man vilseleder medborgarna. Att jobba mer effektivt handlar inte om att man ska springa fortare i korridorerna och att man ska ge färre kramar, som det sägs ibland. Men det kan röra sig om digitalisering.

Jag återkommer ibland till min tid som äldreborgarråd, och jag tycker att man ibland får referera till det som man själv gjort i tidigare uppdrag. Vi försökte då med digitala verktyg frigöra tid inom äldreomsorgen. Det kunde handla om sådana enkla saker som att i stället för att utbildad personal skulle gå iväg till mataffären och köpa mat kunde man exempelvis göra onlinebeställningar av mat. Att man hade digitala nycklar i stället för fysiska nycklar sparade väldigt mycket tid inom äldreomsorgen. Att inte låta utbildad undersköterskepersonal städa eller stryka utan låta andra yrkesgrupper göra det är ett sätt att göra verksamheten både effektivare och mer optimerad.

Att få fler att jobba heltid är en annan viktig fråga för att klara kompetensförsörjningen framöver och skapa bättre arbetsmiljö. Att få människor att jobba längre, att orka och vilja jobba längre, är också ett annat sätt att få kommuner och regioner att kunna hantera utmaningen med personalbrist framöver.

Det finns alltså många andra frågor som vi också måste kunna diskutera. Jag tycker att det blir för snävt om vi bara diskuterar om ett statsbidrag ett enskilt år ska öka med 6 eller 12 miljarder kronor. Debatten blir fattig. Vi behöver komma djupare ned än så för att verkligen klara av välfärdens utmaningar.

Fru talman! Jag instämmer verkligen i de varma engagerade ord som precis uttalats här vad gäller välfärden. Kristdemokraterna är ett välfärdsparti. Det är detta som gör att många dras till Kristdemokraterna. Det finns ett oerhört stort engagemang för äldreomsorg, LSS och sjukvård. Det är detta som utgör the selling point, som man säger ibland, för Kristdemokraterna, som är ett borgerligt parti med en stark social röst.

Under den förra mandatperioden - då jag var äldreborgarråd i Stockholms stad - i huvudstaden var jag själv med om att tillföra historiskt stora anslag till just äldreomsorgen. Jag vet alltså vad det innebär att vara engagerad i välfärden och att prioritera välfärden. Det är därför regeringen ger ett stort tillskott till kommunsektorn och välfärden, och det är därför vi väljer att lägga en tredjedel av reformutrymmet på både ökade generella statsbidrag och riktade statsbidrag till kommuner och regioner - just för att säkra välfärdens kärna.

Det statsbidrag på ungefär 4 miljarder kronor som enkom gick till att stärka äldreomsorgen under pandemin och som Kristdemokraterna och Moderaterna drev igenom i riksdagens finansutskott under den förra mandatperioden är nu permanent och kommer att vara kvar framöver. Detta är viktigt.

De ökade anslag till kommuner och regioner som gavs under pandemin var vi helt överens om i riksdagen, och Kristdemokraterna var en mycket aktiv part här för att få igenom ökade anslag till välfärden under pandemin. Men vi sa också gemensamt att anslagen var just pandemianslag. De var tillfälliga anslag till kommuner och regioner för att klara av att upprätthålla välfärden i en mycket ansträngd tid. Enligt planen skulle de extra bidragen fasas ut, både i den socialdemokratiska regeringens budget då och i den budget som vi lägger fram nu.

Jämfört med de anslag som skulle ges nästa år ökar vi nu anslagen med cirka 12 miljarder kronor i generella och riktade statsbidrag till kommuner och regioner, vilket utgör ungefär en tredjedel av det totala reformutrymmet.

Vi i regeringen är naturligtvis beredda att återkomma med ökade resurser om vi ser att det uppstår behov. Vi följer utvecklingen i kommunsektorn mycket noggrant för att se hur behoven ser ut framöver. Om man tittar på budgeten för 2023 i kommunerna kan man se att fem kommuner har valt att höja skatten och att sju kommuner har valt att sänka skatten. I princip alla kommuner låter alltså skatten ligga stilla under 2023, och det är en indikator på att kommunsektorn gör bedömningen att de med de tillskott som nu ges kommer att klara av att hålla en ekonomi i balans.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kommunerna har genom åren byggt upp så kallade resultatutjämningsreserver, och där ligger nu ungefär 40 miljarder kronor som kan användas för att parera den lågkonjunktur som vi väntas gå in i. Jag tycker att det är ett klokt förvaltarskap från kommunerna att bygga upp sådana reserver som kan användas som ett slags airbag när vi nu går in i sämre ekonomiska tider. Då blir kommunsektorn mindre beroende av att staten hela tiden ska parera sämre ekonomiska tider med ökade statsbidrag. Det blir en större långsiktighet.

Dibrani ställde en del frågor som jag får återkomma till i mitt nästa inlägg, för jag ser att talartiden är slut. Men jag vill sammanfatta med att säga att regeringen är väldigt engagerad i välfärdsfrågan. Kristdemokraterna är ett välfärdsparti, och det är därför ingen tillfällighet att vi många gånger får ansvar för just välfärdsfrågorna, såväl i regeringen som i kommuner och regioner.

Fru talman! Eva Lindh har frågat finansministern vilka åtgärder hon avser att vidta för att säkerställa att kommuner och regioner har tillräckliga ekonomiska förutsättningar för att klara sina välfärdsåtaganden. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sverige befinner sig i ett läge där hushållens, företagens och kommunsektorns ekonomi pressas hårt. Med hänsyn till det ekonomiska läget och den höga inflationen är inriktningen på budgeten svagt åtstramande. Finanspolitiken behöver vara väl avvägd för att få ned inflationen och för att hantera nedgången i ekonomin. Genom att följa det finanspolitiska ramverket säkerställs att det finns handlingsutrymme vid ett försämrat ekonomiskt läge. Regeringen prövar samtliga reformförslag mot det ekonomiska utrymmet och det finanspolitiska ramverket. Ordning och reda i de offentliga finanserna är en prioriterad uppgift.

Eva Lindh påstår att den budget som regeringen och Sverigedemokraterna presenterat inte innebär några ökade statsbidrag till välfärden och att detta medför att välfärden riskerar att försämras. Detta stämmer inte. I budgetpropositionen för 2023 satsas cirka en tredjedel av reformutrymmet på kommunsektorn.

Det generella statsbidraget höjs med 6 miljarder kronor från och med i år, i jämförelse med den nivå som tidigare har aviserats. Åren 2021 och 2022 fanns en tillfällig höjning av det generella statsbidraget på 10 respektive 5 miljarder kronor. Den tillfälliga höjningen var ett sätt att lindra effekter av pandemin och var aldrig tänkt som permanent höjning av det generella statsbidraget. Vidare avsätter regeringen omkring 6 miljarder kronor i riktade statsbidrag för 2023, bland annat 2 miljarder kronor till regionerna för en prestationsbaserad ersättning i syfte att öka antalet vårdplatser samt en förstärkt satsning på förlossningsvård och kvinnors hälsa med 1,7 miljarder kronor.

Jag är medveten om att kommuner och regioner, trots de medel som regeringen och Sverigedemokraterna nu på olika sätt tillför, ändå står inför en ekonomiskt utmanande period under kommande år. Hur kommuner och regioner kan hantera ekonomisk turbulens och samtidigt arbeta för en långsiktigt hållbar ekonomi diskuteras löpande i regeringen men också i kommuner och regioner. Frågan är svår och viktig. Det kommer att behövas en kombination av åtgärder för att värna och stärka välfärden.

Mer pengar kommer inte att lösa alla problem som kommunsektorn står inför. Kommuner och regioner behöver fortsätta arbeta innovativt, effektivisera sin verksamhet och utveckla den efter nya förutsättningar. Inte minst finns en potential i nya digitala lösningar. Staten har ett ansvar för att ge bästa möjliga förutsättningar för detta.

Det osäkra ekonomiska läget gör att det finns risk för att den ekonomiska nedgången blir djupare än enligt prognosen i budgetpropositionen för 2023. Regeringen följer därför utvecklingen mycket noga.

Fru talman! Tack för frågan, ledamoten Westmont! Det här är ingen fråga som har varit uppe och snurrat på Regeringskansliet under mina fyra månader som civilminister med ansvar för konsumentfrågor. Den har inte heller tagits upp i de samtal som jag har med det utskott som Martin Westmont sitter i, så låt oss diskutera denna fråga vidare!

Det är alltid intressant att få internationell inspiration, inte minst från länder som ligger nära oss och som fungerar på ett likartat sätt. Om Norge har framgångsrika exempel på hur man kan mota och begränsa den här typen av beteende tycker jag att det är jätteintressant och kollar gärna vidare på det. Jag har anledning att ta kontakt med mina norska kollegor inom många andra områden, bland annat digitalisering, och skulle gärna ta upp även den här frågan och se om det skulle kunna göra konsumentpolitiken ännu bättre i vårt land.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Frågestunden var härmed avslutad.

Fru talman! Detta är en viktig fråga för regeringen. Jag har inga nyheter som jag kan presentera här och nu. Detta är ett arbete som pågår, och jag lägger ganska mycket kraft bakom det för att det ska hända någonting.

Jag är mycket väl insatt i digitaliseringens möjligheter och utmaningar, inte minst på lokal nivå, i och med min bakgrund som kommunpolitiker. Jag ser de stora möjligheter som digitaliseringen kan ge, men jag vet också att det kan vara mycket svårt, inte minst för en liten kommun, att få rätt kompetens på plats.

Vi har ett nära samarbete med SKR, Sveriges Kommuner och Regioner, som är mycket angelägna i denna fråga. Samarbetet gäller inte minst att olika it-system ska kunna prata med varandra, som jag var inne på i samband med en tidigare fråga, för att kommunerna ska kunna dra nytta av varandras it-utveckling.

Frågan är mycket viktig och står högt upp på min agenda.

Fru talman! Tack för frågan, ledamoten Lindh!

Detta är en väldigt bred fråga att avhandla på en minut. Vi hade en interpellationsdebatt i riksdagen om detta i förra veckan, då vi kunde breda ut och fördjupa oss lite mer i ämnet, vilket jag uppskattade. Jag sa då att det här är en ödesfråga för den framtida välfärden, och det säger jag fortfarande. Det är ett mycket tufft uppdrag som våra kommuner och regioner står inför vad gäller kompetensförsörjningen och rekryteringen.

Staten och regeringen ger stöd genom ökade generella statsbidrag till kommunsektorn. Vi ökar också de riktade statsbidragen för att välfärden - kärnan - ska kunna upprätthållas. Vi satsar på många platser i både den regionala och den statliga eftergymnasiala yrkesutbildningen, som vi vet är en väldigt effektiv väg direkt ut på arbetsmarknaden.

Det är också viktigt att fortsätta satsa på digitalisering för att göra verksamheterna mer effektiva och på att utbildad personal ska göra rätt saker. Utbildad personal ska inte exempelvis bädda sängar eller städa, utan det kan andra personalgrupper göra.

Fru talman! Jag delar den bedömningen, och detta är något som regeringen jobbar mycket med. Det är en viktig fråga för mig som minister med ansvar för digitalisering hur vi kan underlätta en digital inre marknad inom unionen och en rörlighet som fungerar för människor och där medborgare känner att den ökade digitaliseringen underlättar deras rörlighet inom Europa.

Även inom Sverige har vi problem med olika it-system som inte pratar med varandra, exempelvis mellan kommuner och regioner. Det finns mycket arbete att göra.

Fru talman! Tack, ledamoten Söder, för frågan!

Detta är en jätteviktig fråga. Hela digitaliseringen och hur våra it-system och digitala tjänster ska kunna fungera i våra länder och prata med varandra är en viktig fråga inte bara för Nordens och Sveriges konkurrenskraft utan för hela Europas konkurrenskraft.

När det gäller den konkreta frågan om olika betalningslösningar får man fråga dem som handhar dessa lösningar om varför Sverige inte är med i samarbetet. Detta är inte något som svenska staten är inblandad i.

På EU-nivå pågår ett mycket aktivt arbete inom olika delar av digitaliseringspolitiken, inte minst när det gäller frågan om ökad så kallad interoperabilitet, alltså att olika it-system kan tala med varandra och därmed utföra tjänster över nationsgränserna. Detta är en mycket viktig del, liksom e-IDAS II, som ska möjliggöra en digital plånbok som kommer att underlätta för olika betaltjänster inom hela unionen.

Fru talman! Jag har inte sagt att offentlig sektor inte ska göra något av det här jobbet. Den offentliga sektorn är en viktig aktör för att bland annat minska klimatpåverkande utsläpp, och upphandlingen är ett viktigt redskap i detta.

Riksrevisionen har kommit med en viss kritik kring regeringens och tidigare regeringens handhavande med det här. Vi ska nu gå vidare med detta och se om vi behöver vidta åtgärder.

Sverige är dock ett stort land, och ju fler ska-krav vi ställer i upphandlingarna, desto mer riskerar vi att försämra konkurrenskraften. Ett viktigt mål för regeringen är att kunna hålla båda bollarna i luften samtidigt.

Fru talman! Tack, ledamoten Luhr, för frågeställningen!

Detta är ingen slopad åtgärd, men regeringen vill avvakta ett tag för att ha en helhetssyn på upphandlingen. Därför inför vi fler och fler ska-krav. Oavsett inom vilken sektor det gäller höjer vi trösklarna till upphandlingen. Det i sin tur går emot målet om att öka antalet anbud per upphandling.

Vi har haft ett problem under en tid där vi ställer mer och mer krav, vilket gör det svårare för företag att delta i upphandlingar. Därmed försämrar vi innovationsförmågan och konkurrenskraften, och vi riskerar att höja priserna.

Men Luhr och jag är mycket väl medvetna om att kommunerna själva kan ställa tuffare miljökrav. Både Luhr och jag var, när vi var borgarrådskollegor i Stockholm stad, drivande i detta. Kommunerna kan ställa och ställer alltså i dag i mycket hög utsträckning krav, bland annat mycket tuffare klimatkrav än vad lagen kräver. Det hoppas jag att många kommuner ska fortsätta att göra.

Herr talman! Jag tackar Peter Hedberg för det sista inlägget. Jag välkomnar naturligtvis alla ledamöter att ställa både interpellationer och frågor till mig och pressa mig i diverse frågor. Vi lär få återkomma i just denna fråga.

Regeringen har ju inte suttit jättelänge. Men vi har tagit initiativ i många frågor som ligger i den mycket stora portfölj som jag har som civilminister. Vi lär också få återkomma om insatser mot social dumpning.

Jag tackar Peter Hedberg och Markus Kallifatides för en mycket givande debatt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Först vill jag svara på Peter Hedbergs fråga. Tidningsintervjuer som ska handla om ett ämne kan ibland breddas lite; jag ska inte säga att de spårar ur. Då svarar man på de frågor man får från journalisten. Jag är väl medveten om definitionen av social dumpning, men den aktuella intervjun var något bredare. Därför ville jag betona att det inte alltid kan vara ett problem att människor fem år efter etableringen bor i en annan kommun än den de etablerade sig i. Det kan ju ha många olika orsaker. Jag tycker dock inte att social dumpning är en bra orsak till att man byter kommun.

Peter Hedberg ställde också en del frågor till mig om jag var beredd att genomföra den ena åtgärden efter den andra. Jag talar nu för hela regeringen och kan inte lägga ord i munnen på andra statsråd. De förslag som nämnts här är propositioner och utredningar som i så fall skulle läggas av andra statsråd, och därför kan inte jag stå här och säga att det är saker regeringen vill göra.

Det är dock väldigt bra om det kommer konkreta förslag, bland annat från dem som lett utredningen om social dumpning. Om de har konkreta och intressanta förslag tycker jag att vi åtminstone ska lyssna på dem, se om det är någonting man kan gå vidare med och analysera om förslagen kan bidra till en bättre ordning. Det är jag absolut beredd att göra.

Vi ska jobba vidare med denna fråga. Jag vill betona hur viktigt det är att inte bara regeringen har en dialog med kommunerna, utan att kommunerna har en dialog med varandra. Jag läste en artikel i tidningen som Peter Hedberg nämnde där en kommunrepresentant sa att de hade haft problem med social dumpning, men att de upphörde efter det att man ringt upp den kommun som skickat dit många av sina invånare.

Jag säger inte att det alltid är så lätt för alla kommuner, men det visar ändå på något av hur viktigt det är med mellanmänskliga kontakter. Man behöver inte alltid gå via regering, utredare och lagförslag utan kan också lyfta på luren, ringa varandra och diskutera problemet. Kanske är det då så att en kommunrepresentant lyssnar. I det här fallet gick det tydligen bra. Det kanske kan inspirera kommuner som är drabbade och som inte har gjort detta.

Jag tror, som jag nämnde i mitt förra inlägg, att i takt med att migrationen minskar kommer det här problemet också att börja ebba ut. Men regeringen kommer som sagt att fortsätta jobba med frågan.

Herr talman! Jag ska börja med att svara på Peter Hedbergs fråga. Ja, jag tycker att social dumpning är ett problem. Det är svårt att veta omfattningen. Det finns inte ett objektivt begrepp för vad som är social dumpning eller inte. Men vi vet ju att det förekommer. Det har vi sett kalla, hårda fakta på. Och det är ett problem.

Detta är en bred fråga med många dimensioner. Det erkänner också Hedberg här i talarstolen. Det finns en inneboende konflikt, nämligen att där det är gott om bostäder är det ofta ont om jobb, och möjligheterna till integration är sämre. Där det är ont om bostäder är möjligheterna att få jobb bättre, och integrationen går lättare.

Vi har inte kommunarrest. Man är fri. Etableringstiden går ut efter två år. Statens ansvar för ersättningar och Arbetsförmedlingens ansvar är på två år. En del kommuner har tolkat det som att deras ansvar också sträcker sig över två år. Vi kan inte förbjuda människor att bo kvar i den kommun de blivit anvisade till. Man har möjlighet att flytta dit det kanske finns bostäder och man av andra orsaker vill bo. Det är en bred fråga.

Det finns flera uppdrag i Tidöavtalet som relaterar till detta och som har med bosättningslagen att göra. Bland annat nämns tre år som någon form av nationellt uppdrag för kommunerna att kunna erbjuda boende. Vi får se var det landar. Uppdragen ska utredas. Efter utredning och sedvanlig remisshantering får regeringen se vad vi landar i.

Jag noterar de två förslagen från utredningen, som ändå hann jobba ett tag. Jag har träffat utredaren och sekretariatet på ett möte och har fått ta emot den information och det material som de gjort hittills. Jag kan inte uttala mig om de två förslagen i dag. Det ligger inte ens på mitt bord. Förslagen som lästes upp berör andra statsråd. Men det är naturligtvis intressant att ta del av och att överväga förslagen. De skulle kanske innebära och leda till större nationell likvärdighet, vilket brukar vara en önskvärd ambition inom andra områden.

När det gäller skatteutjämningskommittén förstår jag naturligtvis att ekonomisk kompensation är en viktig fråga för kommunerna som drabbas av detta, även om jag också förstår att frågan är bredare än bara ekonomisk kompensation och den ekonomiska konsekvensen för kommunerna. Jag tycker att det är bra att skatteutjämningskommittén har i uppdrag att se om de socioekonomiska faktorerna spelar en tillräckligt stor roll i kostnadsutjämningen. Om de inte gör det ska man återkomma med förslag på mer åtgärder. Det har också bäring på frågan.

Det ska också sägas att migrationen till Sverige är betydligt mindre nu än när bosättningslagen sjösattes. Orsaken till att bosättningslagen skapades var att vi hade väldigt stor migration till Sverige. Den har sjunkit nu. Jag tror därför att problemen med social dumpning av den anledningen kommer att minska ganska rejält framöver. Kommuner med bostadsbrist kommer att ha större möjligheter att erbjuda bostad till de människorna också på längre sikt. Frågans aktualitet kommer förhoppningsvis att minska.

Det är också viktigt att betona att jag har löpande dialoger med både SKR och enskilda kommuner. Där lyfts bland annat den här frågan upp. Det är också ett sätt att jobba med frågan. Jag tror nämligen att den också måste hanteras genom bilaterala möten mellan kommuner.

Herr talman! Peter Hedberg har frågat mig om jag anser att social dumpning är ett problem och vilka åtgärder jag i så fall är beredd att vidta.

Social dumpning är en komplex fråga som spänner över flera politikområden. Det handlar bland annat om bostads- och arbetsmarknadsfrågor och att kommunerna tolkar och tillämpar bosättningslagen på olika sätt.

Den förra regeringen tillsatte flera utredningar strax före valet 2022. En av dessa var utredningen Motverka social dumpning (dir. 2022:56). Regeringen har gjort en genomgång av samtliga pågående utredningar och vid en prioritering bland dessa beslutat att avsluta utredningen Motverka social dumpning. Även om denna utredning nu har lagts ned bedrivs annat arbete som har betydelse för frågan.

Det kommunalekonomiska utjämningssystemet utjämnar för skillnader i skattekraft och för kostnadsskillnader som bland annat beror på socioekonomiska faktorer, till exempel utbildnings- och inkomstnivå och vistelsetid i Sverige. Den parlamentariska kommittén En ändamålsenlig kommunalekonomisk utjämning (dir. 2022:36), som bland annat tittar på systemet för kostnadsutjämningen, har i uppdrag att analysera om det i tillräcklig grad kompenserar för socioekonomiska faktorer och ska vid behov föreslå ändringar.

Det pågår även andra statliga utredningar och myndighetsuppdrag som har anknytning till frågan om social dumpning. Länsstyrelserna har till exempel i uppdrag att stödja kommunerna i deras arbete med att förebygga avhysningar och motverka hemlöshet.

Utredningen om skärpta kontroller vid fastighetsförvärv (dir. 2022:93) ska föreslå åtgärder för att skärpa kontrollen vid överlåtelser av fastigheter i syfte att skydda bostadshyresgäster mot oseriösa överlåtelser av hyresfastigheter och hindra att den svenska fastighetsmarknaden utnyttjas för brottslighet.

Regeringen avser vidare att se över bosättningsregelverket i enlighet med Tidöavtalet. Goda förutsättningar för mottagande i kommunerna är centralt för att integrationen av nyanlända ska fungera.

Regeringen är mån om att det finns ett välfungerande samarbete mellan kommunerna och kommer att fortsätta följa frågan.

Herr talman! Jag menar inte att Socialdemokraterna skulle ha lagt fram exakt samma budget som den här regeringen; det vore ju märkligt. Jag vet naturligtvis att Socialdemokraterna har lagt fram en egen budget.

Resonemanget handlar, om vi jämför satsningar före och efter pandemin, om att den förra regeringen gjorde en del satsningar som den dåvarande oppositionen stödde och som var temporära. Enligt plan fasade man ut dessa stöd. En del av dessa stöd handlar om detta område; det tycker jag att vi ska vara ärliga med att säga.

För regeringen är detta en viktig fråga. Det är därför vi lägger mycket pengar på kompetensutveckling, både på statlig och på regional nivå och både inom utbildningssektorn och inom arbetsmarknadssektorn. Sedan kan man dividera om huruvida det ska läggas en miljard mer eller mindre, men det är inte tu tal om att denna regering prioriterar detta och lägger väldigt mycket pengar på det.

Vi i regeringen gör en bedömning och lägger de summor som vi tror att dessa instanser klarar av att absorbera. Det är också en viktig fråga. Hur mycket vi än satsar på utbildning och kompetensutveckling måste det finnas människor som jobbar kvar inom välfärdssektorn. Det går ju inte att lämna de äldre ensamma på ett äldreboende därför att hela personalstyrkan går på vidareutbildning, utan verksamheten måste klara av detta. Jag tror att det är viktigt att ha det verksamhetsperspektivet med sig.

Med detta sagt vill jag verkligen säga att regeringen är beredd att göra mer. Visar det sig att arbetslösheten börjar att sticka iväg, att det finns möjlighet att lägga mer pengar och att det går att absorbera och att erbjuda fler utbildningsinsatser, både inom utbildningssystemet och som arbetsmarknadspolitiska åtgärder, är regeringen självklart beredd att återkomma med fler satsningar i kommande budgetpropositioner.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Att man som civilminister har regioner och kommuner inom sitt ansvarsområde innebär inte att man är ansvarig för precis allt som sker inom kommuner och regioner. Väldigt många av de frågor som nu ställdes i Joakim Sandells anförande ligger faktiskt under andra statsråd, och jag får tyvärr vara så tråkig att jag hänvisar en del av frågorna till mina statsrådskollegor i regeringen. Det finns alltså möjlighet att ställa fler interpellationer och fler frågor, både muntligen och skriftligen.

Ledamoten Sandell är mycket medveten om att det under pandemin gjordes många satsningar på kommuner och regioner - och även inom andra områden - som var temporära. De hade med pandemin att göra och handlade om att stötta välfärden och stötta kommuner och regioner i en mycket tuff period. Många av dessa stöd löper nu ut när pandemin börjar klinga av. Det är därmed inte konstigt att jag jämför satsningarna efter pandemin med satsningarna före pandemin, utan det är faktiskt helt i sin ordning. Jag är helt övertygad om att en socialdemokratisk regering skulle ha gjort precis samma sak. Jag kan nästan lova det.

Jag tycker alltså att det är ett styrkebevis att vi lägger dubbelt så mycket på den regionala yrkesvuxutbildningen 2023 jämfört med före pandemin. Det visar att regeringen satsar på kompetensutveckling och att vi satsar på den regionala yrkesutbildningen.

Precis som jag sa i mitt inledande anförande och som det även står i det skriftliga svaret på interpellationen kan inte enbart mer pengar, fler människor och fler utbildade personer lösa den kompetensförsörjningsbrist vi står inför. Det är nämligen inte bara kommuner och regioner som står inför kompetensförsörjningsproblem, utan det gör även försvaret, näringslivet och många andra sektorer. Tillväxten av den arbetande delen av befolkningen kommer inte att räcka till för att göra allt det som arbetskraft i form av människor i dag gör.

Därför måste vi stötta kommunerna och regionerna, för välfärdssektorn måste bli mycket bättre på att tillvarata exempelvis digitaliseringens möjligheter. Där har jag själv erfarenhet, och jag kan se hur digitala hjälpmedel faktiskt kan avlasta utbildad personal och göra arbetet mer effektivt.

Vi måste se till att utbildad personal gör det som de är utbildade till och inte utför en massa arbetsuppgifter som annan personal skulle kunna utföra. Det finns väldigt många exempel att hämta, exempelvis inom sjukvård och äldreomsorg.

Vi måste se till att skapa arbetsplatser där människor vill stanna och jobba kvar längre. Vi måste se till att människor inom äldreomsorgen orkar jobba kvar längre och att fler orkar jobba kvar ända fram till 69 års ålder, som är den nya LAS-gränsen för hur länge man får vara kvar och jobba. Det finns en enorm potential i att fler jobbar kvar längre sett till vad detta skulle kunna innebära för att råda bot på kompetensförsörjningsbristen.

Att minska sjukskrivningarna är en annan viktig fråga. Det är inte minst en viktig jämställdhetsfråga, som Joakim Sandell sa, men det är också ett svar på det kompetensförsörjningsproblem som vi har framför oss.

Jag vill också säga något om karriärstegar inom offentlig sektor. Det gäller att inte minst kvinnor som jobbar inom offentlig sektor har möjlighet att göra karriär och att utbildning och kompetensutveckling ger utslag både i lönekuvertet och i vilket ansvar och vilka arbetsuppgifter man får.

Vi har väldigt mycket att jobba med för att skapa mer attraktiva arbetsplatser och bättre arbetsmiljö och därmed få fler människor att orka jobba längre.

Herr talman! Det är ingen tvekan om att detta är en viktig fråga vad gäller kompetensförsörjningen. Om Joakim Sandell tycker att det nämns för lite om detta i budgeten beklagar jag det. Det är mycket möjligt att man skulle kunna skriva några rader till om det, men det är ingen tvekan om att regeringen tycker att detta är en stor utmaning.

Jag skulle till och med kunna gå så långt som att säga att detta är en ödesfråga för välfärden och för våra kommuners och regioners förmåga att klara av sitt uppdrag. Det är alltså ingen tvekan om den saken, och det är därför regeringen fortsätter att lägga mycket pengar på olika typer av utbildningsinsatser och arbetsmarknadspolitiska insatser inom en rad olika områden. Det görs såväl på kommunal och regional nivå som på statlig nivå, via yrkeshögskolan, inom arbetsmarknadspolitiken och inom den högre utbildningen på högskolor och universitet.

Jag har själv erfarenhet av att vara kommunpolitiker, från tiden innan jag blev statsråd. Jag har hållit på väldigt mycket med äldreomsorg, inte minst under den förra mandatperioden, och är därmed väl förtrogen med ämnet och ser utmaningarna. I rollen som kommunpolitiker jobbade jag själv mycket med de här frågorna.

Jag kan ändå nämna några saker. Den regionala yrkesvuxutbildningen beräknas 2023 ligga på en nivå som är dubbelt så hög som före pandemin. Att tala om drastiska neddragningar på området tycker jag därför är att ge en felaktig bild. Regeringen gör dessutom bedömningen att detta är vad kommunerna klarar av - vi kan ju inte ösa ut hur mycket pengar som helst, för kommunerna ska också klara av att absorbera de medel man ger.

Enligt Myndigheten för yrkeshögskolan själv kommer man att ha ungefär lika många platser i år som man hade förra året, det vill säga ungefär 50 000. Högskolor och universitet fick också permanenta satsningar inom det här området 2021, och de ligger kvar även nästa år i och med att de är permanenta.

Det stämmer att det har gjorts en del neddragningar inom arbetsmarknadspolitiken, för regeringen har sett att det har funnits möjlighet att göra det. Trots det gör Arbetsförmedlingen själv bedömningen att man genom olika omdisponeringar till och med kommer att kunna öka antalet utbildningsplatser inom bristyrken. Vi ska också veta att Arbetsförmedlingen har gett tillbaka pengar till staten då man inte har gjort av med alla de pengar man fått tidigare.

Sandell ställde frågan om specifikt Äldreomsorgslyftet. Här måste regeringen naturligtvis få återkomma - det var en treårig satsning, så den skulle upphöra nästa år enligt planen. Budgetprocessen var dessutom väldigt kort i och med att regeringsskiftet skedde ganska tajt inpå att budgeten skulle presenteras. Regeringen kommer alltså att få återkomma om hur vi går vidare med detta särskilda kompetensutvecklingsstöd och även om hur vi ser på fortbildning i övrigt. Denna fråga ligger dock inte inom mitt ansvarsområde utan under ett annat statsråd, nämligen Anna Tenje som är äldre- och socialtjänstminister.

Vad gäller just Äldreomsorgslyftet ska vi dock veta att SKR har gillat den satsningen men att det faktiskt har varit svårt att göra av med pengarna. Många kommuner har inte kunnat göra av med de pengar de har fått inom Äldreomsorgslyftet. Det finns nog alltså möjlighet att skruva på detta om man skulle vilja fortsätta med den satsningen.

Regeringen kommer som sagt att få återkomma kring detta och en hel del andra frågor, men det är inte tu tal om annat än att regeringen inser allvaret. Vi tar frågan på stort allvar, och vi gör väldigt många satsningar för att fler ska vilja jobba i välfärden och för att fler ska vara redo att jobba i välfärden. Vi gör också satsningar för att ge kommuner och regioner förutsättningar att ta sitt arbetsgivaransvar så att detta blir attraktiva yrken som människor vill söka sig till och - framför allt - stanna kvar länge inom. Det är ändå det som är det viktiga.