Fredrik Malm

Herr talman! Min replik anknyter till den förra repliken, nämligen om Europasamarbetet.

Aron Emilssons partikollega Mattias Karlsson var ordförande i utrikesutskottet under hösten när Aron Emilsson var föräldraledig. Mattias Karlsson intervjuades i Svenska Dagbladet. Där argumenterade han för att Sverige ska agera för en nordisk union som ett alternativ till EU och Nato. Han vill inte gå ur EU, men han vill ha en nordisk union.

Eftersom jag själv är en varm Europavän, herr talman, anser jag att detta är lite bekymmersamt. De står inte i motsats till varandra. Vi i Sverige har sedan årtionden ett mycket nära samarbete med våra nordiska grannländer i Nordiska rådet, i Europeiska unionen och i en bredare EU-kontext, eftersom inte alla nordiska länder är medlemmar i EU, samt nu i Nato.

Problemet med dessa resonemang är att man från Sverigedemokraternas sida ställer samarbetet i Norden mot samarbetet i Europeiska unionen. Men det vi behöver göra är snarare att stärka den nordisk-baltiska, nordeuropeiska och Östersjöregionala dimensionen inom Europasamarbetet, inte att sluta oss mer inåt, vända Europasamarbetet ryggen och ställa upp på att fördjupa det när det behövs.

Och om vi ska vara uppriktiga, herr talman, ser övriga Norden inte heller på Sverige enbart med beundran och bultande hjärta. Tilltron till att Sverige alltid finns där för övriga Norden är av historiska skäl inte lika stark bland våra nordiska grannar. Vi börjar nu bygga upp förtroendet igen genom inte minst Natomedlemskapet och upprustningen av vårt försvar.

Var det här, Aron Emilsson, ett solospel från en partikollega? Han var ändå ordförande i utskottet vid den tidpunkten. Hur ser Aron Emilsson på detta?

Herr talman! ”Fredrik Malm är en vän av stora ord”, sa Morgan Johansson, men de som svänger sig med stora ord är ju Morgan Johansson och Socialdemokraterna, som nu ska gå till val på en feministisk utrikespolitik. Jag är som sagt feminist. Jag tror dock inte att en utrikespolitik blir feministisk bara för att man säger att den är det, utan det handlar om vad man gör.

Det som den här regeringen har gjort är att ge 90 miljarder svenska kronor i militärt stöd till Ukraina. Det innebär att ukrainska kvinnor inte behöver bli våldtagna och ockuperade av en rysk fascistoid statsmakt som säger sig stå för så kallade traditionella värderingar. Det är feministisk utrikespolitik.

Den här regeringen står för att ge maximalt stöd till Moldavien och dess kvinnliga president Maia Sandu. Det är feministisk utrikespolitik.

Vi skapar möjligheter för att stärka kvinnors rättigheter genom handlingar, inte ord.

(Applåder)

Herr talman! Jag läste i medierna att Socialdemokraterna går till val på att återinföra den så kallade feministiska utrikespolitiken, och detta framkom också här under några replikskiften.

Jag kallar mig själv feminist, mitt parti likaså, men det vi såg av den socialdemokratiska så kallade feministiska utrikespolitiken senast det begav sig var en fullständig katastrof. Det var ord, ord, ord men väldigt lite handling.

Men en tydlig handling gjorde man ju, och den blev viral globalt. Det var 2017 när socialdemokratiska ministrar åkte till Teheran i Iran och kvinnliga Stoppar visade sin vördnad för de reaktionära och kvinnohatande mullorna. Man gick i parad framför dem, iklädda hijab och med krökta ryggar i en scen av underkastelse.

Därefter, herr talman, slöt regeringen fem samarbetsavtal med ayatollorna. Ett av dessa gällde jämställdhet. Statsminister Stefan Löfven fick en fråga om detta av Aftonbladet: Hur kommer detta avtal att hjälpa kvinnor i Iran? Stefan Löfven svarade: Det ska Iran självt utveckla. Hur då, kan man undra. Varför ska Sverige ge legitimitet i avtal och ge fria händer åt en kvinnohatande regim att själv definiera vad den anser är jämställdhet?

Är det mer av detta, Morgan Johansson, som vi kommer att få se om Socialdemokraterna åter flyttar in på Utrikesdepartementet i höst? Det skulle jag säga vore förödande för förtryckta kvinnor i världen.

Fru talman! Vi har nu att debattera utbildningsutskottets betänkande nummer 14 under det här riksmötet, och det handlar om studiestöd. Närmare 50 yrkanden har kommit in under allmänna motionstiden som vårt utskott har satt tänderna i. Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Sverige är och ska förbli en kunskapsnation som bidrar med innovationer i världsklass och säkrar vårt framtida välstånd genom uppfinningar inom områden såsom medicin, ekonomi, industri och välfärd.

En välutbildad befolkning är en av Sveriges allra starkaste tillgångar för vår konkurrenskraft och för vår förmåga att upprätthålla en generell välfärdsstat. Men bildningsnivån i det svenska samhället uppvisar också en del oroande trender. De senaste Pisaresultaten pekar på en veritabel läskris bland svenska högstadieelever. Var fjärde elev på högstadiet kan inte läsa ordentligt i dag. Vi riskerar att fostra en generation av funktionella analfabeter, om det här fortsätter.

Det finns också en del ljusglimtar i resultaten från en del andra undersökningar. Man ser vissa förbättringar i bland annat matematik och även bland vuxnas förmågor. Men det kvarstår rätt stora skillnader mellan grupper, och föräldrars bildningsnivå fortsätter att ha en stor inverkan på våra barns livschanser.

Därför är det viktigt att peka på vad som för oss i Liberalerna är en viktig princip, nämligen att ens framtid inte ska avgöras av hur många hyllmeter böcker som finns hemma, utan den ska avgöras framför allt av ens egna förmåga och driv.

I det här hänseendet, fru talman, är studiestödet helt centralt för att garantera lika möjligheter för alla att utbilda sig i Sverige. Det här är något som vi i Liberalerna helhjärtat står bakom. Det är en viktig frihetsinstitution i bemärkelsen att alla individer i Sverige ges möjligheten att förverkliga sig själva. Vi gör ingen åtskillnad på rik eller fattig, utan vi ska ha ett system för högre utbildning som kan lyfta fram begåvade och ambitiösa personer oavsett bakgrund, kön, ort eller status.

Dagens system fungerar relativt bra. Det ska vara rekryterande för såväl kvinnor som män oavsett bakgrund, såväl unga som äldre, såväl arbetslösa som anställda samt oavsett utbildningsbakgrund, kön eller härkomst. Studiestödet ska vidare vara långsiktigt hållbart, och principen är att lånet ska betalas fullt ut.

Regeringen aviserade i budgetpropositionen i höstas en översyn av studiestödssystemet. Jag tror att det är bra att göra. Det system vi har nu kom 2001, och det har nu gått 25 år. Det är en förhållandevis lång tid, och arbetsmarknaden förändras. Det är en god idé att göra en större översyn, och en sådan utredning kommer väl att tillsättas under våren. Vi måste säkra att systemet är följsamt mot dagens och framtidens utbildningssystem och arbetsmarknadens behov.

Fru talman! Låt mig också säga något om omställningsstudiestödet. Det har funnits nu i något mer än tre år för att förbättra förutsättningarna för vuxna att finansiera studier som kan stärka deras framtida ställning på arbetsmarknaden. Det handlar om att säkra de kompetenser som en snabbt föränderlig ekonomi också kräver.

Omställningsstudiestödet är fortfarande en ny reform. Det har funnits i tre år, men det är fortfarande en ny reform som behöver hitta sin plats i det utbildningspolitiska landskapet. Det byggs upp och det byggs ut, och allt har självklart inte fungerat perfekt från början. Men vi genomför nu rätt stora reformer, särskilt reformer som vi aldrig har genomfört tidigare. Omställningsstudiestödet är en sådan reform. Då behöver man under resans gång komplettera och förstärka olika saker. Under åren har en del regelförenklingar gjorts, och CSN har fått ökat stöd för att hantera att den utbildningsformen blev betydligt mer populär än vad man hade prognostiserat för när den infördes. Det är förstås roligt och bra att människor får fler möjligheter, för matchning och för den svenska arbetsmarknaden.

Vi har vidtagit flera åtgärder för att korta handläggningstiderna. Det blir även en uppgift för Centrala studiestödsnämnden när stödet införs att få det att fungera bra, att handläggningen inte ska gå ut över alla andra som studerar på universitet och högskolor. Arbetet ska fungera bättre, och vi har sett det ske under resans gång.

Herr talman! Vi ska nu debattera utbildningsutskottets betänkande om vuxenutbildning. Det är utskottets betänkande nummer elva under detta riksmöte, och i det hanteras motioner som lämnades in av ledamöter, partier och partigrupper under allmänna motionstiden hösten 2025.

Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Samhällsutvecklingen har på ganska kort tid förändrat arbetsmarknaden i Sverige och många andra länder i grunden. Artificiell intelligens har blivit en del av vardagen. Digitaliseringen har accelererat i både offentlig och privat sektor. Kraven på kompetens ser i dag helt – eller i alla fall på många sätt – annorlunda ut än de gjorde för bara fem eller tio år sedan.

Samtidigt pressas Sverige av en mer osäker omvärld, ökande protektionism – inte minst från andra sidan Atlanten – och ett pågående krig i Europa som nu, efter överfallet på Ukraina, har pågått i nästan fyra år. Detta påverkar vår ekonomi, vår arbetsmarknad, vår konkurrenskraft och så vidare.

Herr talman! När den här regeringen tog över efter valet 2022 hade vi en väldigt hög inflation. Sverige blev fattigare. Invånarna i Sverige blev fattigare därför att pengarnas värde gröptes ur till följd av olika faktorer, framför allt i vår omvärld. Återhämtningen begränsades av den lågkonjunktur som följde i coronapandemins och Ukrainakrigets spår och som höll sig kvar.

Detta har bidragit till att vi har fått en ökande arbetslöshet i Sverige. Arbetslösheten beror delvis på vilken konjunktur vi har och på att återhämtningen har släpat efter, men den beror inte bara på det. Vi har också en strukturell arbetslöshet i Sverige. En stor andel av de arbetslösa har i dag begränsade färdigheter, och många av dem står långt från arbetsmarknaden.

Omkring 70 procent av dem som är inskrivna på Arbetsförmedlingen – det handlar om ungefär en kvarts miljon människor, herr talman – tillhör grupper med svag konkurrensförmåga. För många av dem är bristande kunskaper i svenska språket och låga utbildningsnivåer avgörande hinder för att ta sig in på en arbetsmarknad som blir alltmer kvalificerad och som kräver alltmer av oss i form av olika typer av kunskaper, inte minst till följd av teknikutvecklingen och de stora landvinningarna på det området.

Samtidigt har vi en paradox. Vi har hög arbetslöshet samtidigt som arbetsgivare skriker efter kompetens. Det visar att vi inte bara har problem med att alltför många människor inte har ett jobb att gå till utan också problem med att arbetsgivare inte hittar den kompetens de behöver. Vi har således ett matchningsproblem. Det här är egentligen inget nytt i Sverige – alla regeringar, oavsett om de lutar åt höger eller åt vänster, brottas med samma problematik gällande hur man ska få en bättre matchning på arbetsmarknaden.

Herr talman! Komvux och yrkeshögskolan spelar en väldigt viktig roll i att hantera den här utmaningen och få fler människor i arbete. Vuxenutbildningen är ett av vårt samhälles mest kraftfulla verktyg för frihet, inkludering och tillväxt. Det ger många människor en andra – och ibland en tredje – chans att läsa in gymnasiekompetens, byta bana, bygga på tidigare studier eller helt enkelt stärka sin position på arbetsmarknaden. Där tar nya framtider form.

Liberalerna har alltid betonat utbildningens värde i det goda samhället. Kunskap och färdigheter ger egenmakt. Det är bättre och värdigare att människor ges möjlighet att bidra än att de blir passiviserade genom bidragsförsörjning.

Herr talman! När vi nu gått in i 2026 skulle jag säga att det finns skäl till i alla fall en försiktig optimism, även om vi inte kan veta – världsläget är ju minst sagt ganska volatilt. Vi har en expansiv statsbudget, vilket kommer att hjälpa till. Vi har ljusare konjunkturutsikter. Vi har också den största skolbudgeten i modern tid, vilket är särskilt glädjande för Liberalerna.

Från regeringens och riksdagsmajoritetens sida har vi byggt ut det regionala yrkesvuxet, bland annat genom olika budgetbeslut. I årets budget tillförs ytterligare medel till yrkesutbildning. Det blir fler platser inom yrkeshögskolan och en förstärkt satsning på regionalt yrkesvux. Detta är investeringar som gör konkret skillnad både för individer och för arbetsmarknaden.

Samtidigt, herr talman, måste vi vara tydliga med att kvalitet aldrig får kompromissas bort. På senare år har oseriösa och i vissa fall rent kriminella aktörer tagit sig in i den kommunala vuxenutbildningen. Skolinspektionens granskningar visar att kommuner i flera fall har brustit i uppföljning och kontroll. Det är allvarligt och måste åtgärdas.

Därför tillsatte regeringen i november en utredning för att komma till rätta med de brister som uppmärksammats i vuxenutbildningen och inom svenska för invandrare. Ägar- och ledningsprövning är nödvändigt för att stoppa oseriösa aktörer från att bedriva vuxenutbildning. Det handlar ytterst om förtroendet för hela systemet.

Herr talman! Yrkeshögskolan är en utbildningsform som levererar. Åtta av tio personer som läser en yrkeshögskoleutbildning i Sverige har arbete året efter examen. Det ska sägas att en del hade arbete redan innan de började sin yrkeshögskoleutbildning, men arbetskraftsdeltagandet ökar med ungefär 10 procent för dem som också har läst på yrkeshögskolan.

Yrkeshögskolan fortsätter att byggas ut kraftigt och utvecklas nu vidare med kortare kurser, bättre möjligheter till omställning mitt i arbetslivet och en mer långsiktig finansiering. Från regeringens och Tidöpartiernas sida är vi tydliga med att yrkeshögskolan ska växa, men den ska göra det med kvalitet och stark arbetslivsanknytning.

Låt mig också säga något om sfi, herr talman. Här är Liberalerna mycket tydliga: Svenska språket är nyckeln till att komma in i det svenska samhället. Det är inte ett hinder utan en förutsättning, och det är både en rättighet och ett ansvar. Därför har regeringen ställt tydligare krav på progression och kvalitet. Att fler snabbare lär sig svenska, kommer i arbete och blir självförsörjande är avgörande både för individens frihet och för samhällets sammanhållning.

Jag är också väldigt glad över att vi har tagit fram en ny utbildningsform, nämligen den nationella yrkesutbildningen. Den byggs nu upp som en pilot, med inspiration från den modell som finns för yrkeshögskolan, och kan ge många en snabb och praktisk väg till jobb. Detta är ett exempel på hur vi moderniserar systemet utan att tumma på kvaliteten.

(Applåder)

Fru talman! Lärosätena själva vill detta. Det blir mycket tydligt när man talar med rektorer för lärosäten i Sverige. Inte minst rektorn vid Stockholms universitet har skrivit att han välkomnar detta och menar att det är väldigt viktigt för att lärosätena på både kort och lång sikt ska garanteras autonomi. Vi vet ju inte hur de politiska vindarna kommer att blåsa.

Det är lätt att stå i riksdagens talarstol och hänvisa till en enda ledamots X-flöde, och det spelar ingen roll om Chalmers är en myndighet eller en stiftelse om en riksdagsledamot skriver något på X. Men hade Harvard, Brown, Princeton och Yale varit myndigheter hade en amerikansk president genom en enkel order och ett senatsbeslut kunnat lägga ned dessa myndigheter. De hade då inte funnits alls i dag. Skälet till att de finns kvar är att de har en alternativ finansiering.

Det viktiga med fria lärosäten är att de på olika sätt kan bygga upp en robusthet i sina organisationer och att autonomin gör dem fria från de olika politiska vindar som kan blåsa.

Socialdemokraternas uppfattning är att det bästa sättet att trygga den akademiska friheten är att politisera våra lärosäten, lägga en våt filt över dem på det sätt som sker nu och inte friare låta dem ingå avtal, investera i exempelvis fastigheter, bygga upp annat kapital och ta in privat kapital. Men andra länder går i den riktningen eller gjorde det för flera hundra år sedan. Sveriges modell är ganska unik.

Det är problematiskt att Socialdemokraterna tar så lätt på den akademiska friheten.

Fru talman! Jag lyssnade på Linus Skölds anförande och noterade Socialdemokraternas ställningstagande i en central fråga, nämligen hur våra lärosäten ska drivas. Ända sedan Folkpartiets dagar har vi liberaler tillsammans med de andra borgerliga partierna drivit på för att se över om myndighetsformen är lämplig för våra lärosäten eftersom vi ser nödvändigheten av en fri akademi i Sverige. Detta har blivit alltmer akut, inte minst med tanke på det vi ser från Trumpadministrationen i USA. Om Ivy League-lärosätena i USA varit myndigheter gissar jag att de inte hade funnits kvar med tanke på vad nuvarande presidentadministration i så fall hade kunnat göra.

Fru talman! Sverige har fri forskning inskriven i sin grundlag, och nu pågår en utredning om hur den akademiska friheten ska stärkas; betänkandet kommer i sommar. Om vi verkligen har för avsikt att stärka den akademiska friheten och de fria akademierna är det helt nödvändigt att också se över lärosätenas driftsform.

Finland gick denna väg för 15 år sedan, och där ser man tydligt att när majoriteten av lärosätena är sina egna juridiskt offentligrättsliga inrättningar har de en starkare autonomi. De kan besluta om egna akademiska strukturer, ingå avtal, friare äga egendom och så vidare.

Nu är det Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna som blockerar detta i Sveriges riksdag. Varför, Linus Sköld?

Fru talman! Jag noterar att Centerpartiet försöker ta ett litet steg tillbaka och säga: Jomen om det används på rätt sätt kan vi tänka oss det. På er hemsida säger ni att ni vill ge Skolverket ett uppdrag att öka de digitala läromedlen i skolan, Niels Paarup-Petersen. Men samtidigt säger Centerpartiets företrädare här i talarstolen att det är upp till lärarna och skolorna att bestämma och att det här ska decentraliseras. Det går inte ihop.

Faktum är att Centerpartiet har dragits in i en yra över att alla, ned till yngsta pojke och flicka, ska exponeras för skärm. Men forskningen är mycket tydlig. Sverige har några av de främsta forskarna i världen inom kognitionsforskning, hjärnforskning och neuroforskning på inte minst Karolinska institutet men även på andra håll. De visar mycket tydligt att det har varit skadligt för många barn.

Vi ser att koncentrationssvårigheterna ökar. Den psykiska ohälsan ökar. Fler barn diagnostiseras med adhd och annat till följd av en extremt omfattande skärmanvändning i väldigt unga år. Vi ser problem med sömn, skeva ideal bland inte minst flickor, mobbning och mycket annat.

En tjej eller kille som är 15, 17 eller 18 år ska såklart kunna ha en laptop i skolan i undervisningen. Det är inte konstigt alls. Och det ska såklart finnas en digital it-miljö på varje skola. Men det är inte det här som Centerpartiet säger.

Centerpartiet säger att vi genom hela skolsystemet ska ha mer digitala hjälpmedel och digitala läromedel. Ni slår till och med fast att man lär sig att läsa och skriva bättre. Forskningen säger snarare tvärtom. Vi skriver in nu i läroplanen att man ska lära sig genom ljudning, men Centerpartiet vill att man lär sig genom en Ipad. Det är skillnaden. Vi styr på vetenskaplig grund. Centerpartiet styr på killgissningar i de här frågorna.

Fru talman! Jag har hört otaliga anföranden tidigare där Niels Paarup-Petersen upprepar samma mantra om att regeringen detaljstyr medan Centerpartiet lyssnar på professionen och vill ge makten till den enskilda läraren hur man ska undervisa. Därför gick jag in på Centerpartiets hemsida och läste vad som står under rubriken it och skola. Där slår Centerpartiet fast att digitala hjälpmedel förbättrar skolresultat, att elever fortfarande lär sig läsa och skriva och att många kommuner har varit bra på att köpa in datorer. Jag skulle säga att datorinköp inte nödvändigtvis är bra, men de har ju gjorts i väldigt stor utsträckning.

Centerpartiet slår också fast att det är brist på digitala läromedel i skolan. Jag skulle inte säga att det är någon brist på digitala läromedel i svensk skola. Centerpartiet vill ge Skolverket ett uppdrag att öka andelen digitala läromedel i skolan.

Centerpartiet vill att det digitala lärandet ska genomsyra hela utbildningsväsendet, alltså från att barnen är ett år och kan börja förskolan ända upp till universitetsnivå. Man gör ingen som helst skillnad, fru talman, mellan åldrar. Man för inget resonemang om att barn som är ett, två, tre, fyra eller fem år har andra behov. Man tar ingen hänsyn till att det i dag finns en hel folkrörelse av föräldrar som försöker frigöra sina barn från det digitala beroendet.

Fru talman! Niels Paarup-Petersen säger att regeringen detaljstyr. Det händer att vi gör det. Vi styr, och ibland detaljstyr vi. Det gör alla regeringar, men vi gör det på vetenskaplig grund. Det Centerpartiet gör här är att gå in i en massiv detaljstyrning baserad på rena killgissningar, utan hänsyn till vad vetenskapen säger, trots de stora problem vi ser i dag med barns exponering för skärmar.

Fru talman! Jag kan upplysa Anders Ygeman om att den här kammaren består av 349 mandat. Det är inte 349 plakat utan 349 mandat. Om Socialdemokraterna har ungefär 100 av mandaten kan de inte förvänta sig att få stöd av 175 när de lägger fram förslag som de inte förankrar eller diskuterar med andra i förväg.

Nu har vi en regering som får igenom sin politik för att den har majoritet här i kammaren. Det är för att vi pratar med varandra och reder ut olika frågor. Det innebär att vi från Liberalernas sida ganska ofta får göra kompromisser givet vår storlek. Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna får också kompromissa. Men totalt sett är vi överens om inriktningen för Sverige.

Vi pratar med varandra, vi förankrar våra förslag, vi förhandlar om dem och vi lägger fram dem för riksdagen. Och vi får igenom våra förslag.

Problemet för Socialdemokraterna är att man förväntar sig att andra partier liksom i defaultläge ska trycka ja när Socialdemokraterna lägger fram ett förslag. Så fungerar inte riktigt demokratin.

När det gällde regleringen av friskolorna hade Socialdemokraterna under förra mandatperioden idéer om olika sociala experiment och om hur antagningssystemet skulle se ut som hade fått helt orimliga konsekvenser. Man hade också en idé som gick ut på att totalförbjuda möjligheten att göra en intresseanmälan till en skola i förväg. Trots att det fanns stöd från alla åtta partier för att reglera detta och göra det mer restriktivt valde Socialdemokraterna att inte lyssna. Anders Ygeman hade en majoritet här, 349 mot 0, och lyckades ändå inte få igenom sin proposition. Det är snudd på världsrekord, skulle jag vilja säga.

(Applåder)

Fru talman! Det var inte så på 90-talet när man införde friskolereformen att man riktigt förutsåg hur reformen skulle utvecklas. Det har också att göra med att reformen inte riktigt har omhändertagits och hanterats på ett sätt som jag tycker att man i efterhand kan se hade varit rimligt att man hade gjort.

Fru talman! Jag ska inte ta gift på det, men jag tror att Anders Ygeman har fel i sak när han säger att den överkompensation det talas om gällde från början. Jag tror att friskolorna hade 75 procent av skolpengen i början. Sedan lade Socialdemokraterna fram förslag om att den skulle upp till 100 procent.

Det var nog så att man i början av reformen hade en lite annan attityd från lagstiftarens sida till elevavgifter som var väldigt låga, det vill säga ringa elevavgifter. När man sedan förbjöd det, vilket såklart var väldigt bra, skedde det en uppjustering av skolpengen för friskolorna.

Fru talman! I tidigare replikskiften har man också varit inne på detta. Man talar om att under förra mandatperioden var man så bekymrad från vänstersidan för att man inte hade någon majoritet.

Fru talman! Så är det inte. Politik är dynamiskt. Vill man nå en majoritet kan man också skaffa sig en majoritet. Centerpartiet och Liberalerna var en del av januariavtalet och budgetförhandlade med regeringen.

Socialdemokratiska ministrar hade kunnat kontakta Centerpartiet och Liberalerna. Man ville inte tala med Sverigedemokraterna, men man hade kunnat tala också med Moderaterna och Kristdemokraterna och kunnat lösa ut en del av de här frågorna.

Det gäller inte minst frågan om att till exempel reglera systemet med köer, där alla partier ville gå i den riktningen. Men Socialdemokraterna var inte intresserade av att göra hantverket.

Regeringen lade fram propositioner som närmast liknade pamfletter. Den fick inte stöd för detta därför att de inte höll den kvalitet som var rimlig för oss för att kunna bifalla dem.

Fru talman! Camilla Hansén ställde en fråga till mig om jag kunde räkna upp lite saker som skolor eller kommuner skulle kunna göra precis här och nu. Då tänkte jag att jag inte skulle rabbla upp allt som står i Tidöavtalet och som det kommer att bli propositioner, som kommer att införas under året och som därefter kan behöva en implementeringstid. Det vore lite oseriöst.

Jag tog mig an frågan på det seriösa maner som präglar mig som politiker genom att faktiskt svara på frågan som Camilla Hansén ställde. Jag rabblade upp tio saker som man skulle kunna göra här och nu. Då säger Camilla Hansén: Det har ingen vetenskaplig grund. Vad gör ni för att stärka den vetenskapliga grunden i skolan?

Fru talman! Sanningen är den att när Miljöpartiet hade ansvar för skolpolitiken i Sverige gick man steg för steg ifrån att skolan ska bygga på vetenskaplig grund. Man gick så långt att man ville introducera digitala devices, digitala enheter, för barn från ett års ålder i skolan.

Det var helt i strid med kognitionsforskningen och våra världsledande hjärnforskare på Karolinska institutet. Man skrev in i det i läroplanen för förskolan. Det har vi nu tagit bort. Det är rätt steg att ta i vetenskaplig riktning.

I de nya läroplanerna kommer det tydligt att framgå att det är phonics som gäller för att knäcka läskoden, det vill säga att man ljudar fram till att knäcka läskoden. Då kritiserar Camilla Hansén och Miljöpartiet det och tycker att vi i stället lägger oss i professionen.

Det är lite svårt att veta hur Miljöpartiet ska ha det. Å ena sidan säger man att vi måste lyssna på vetenskapen. När vi sedan gör det säger man å andra sidan att vi detaljstyr och inte låter professionen bestämma själv. Man kan inte ha kakan och samtidigt äta upp den – i slutänden blir det ingenting av detta.

Nu har vi bestämt oss för en inriktning som är helt nödvändig för att lyfta svensk skola. Ingen skulle vara gladare än jag om även Miljöpartiet fick kroka arm och vara en del av den resan framåt.

Fru talman! Jag skulle kunna svara med några konkreta saker direkt. Det vore väldigt bra om Sveriges kommuner blev bättre på att söka de statsbidrag som finns. Det gäller oavsett vilken färg kommunen har: röda, blå eller gröna. Något annat som borde göras är att man i alla skolor i Sverige per omgående fasar ut mobiltelefoner så att man får helt mobilfria skoldagar. Det vore väldigt bra. En tredje bra sak vore om Skolinspektionen fick skärpta befogenheter.

Det är också väldigt viktigt att alla kommuner, regioner och länsstyrelser liksom Skolverket sammantaget tittar på frågan om civil beredskap, krisberedskap, totalförsvar och så vidare, och inventerar. De borde se till att skolan har en tydligare krisberedskap om de orostider vi ser runt omkring oss nu i högre grad också når Sverige. På skolor måste man operativt se över hur man kan förstärka säkerheten här och nu, med tanke på det som hände på Risbergska och på ett antal andra dåd vi har haft.

Det har anslagits pengar, och vi har också snabbutrett detta. Vi kommer att behöva skärpa säkerheten kring svenska skolor, men det finns säkerligen en hel del man kan göra här och nu.

Det finns också mycket annat. Det som är avgörande är dock att de skolor som ägnar sig åt en pedagogik som inte är framgångsrik och inte lär eleverna tillräckliga kunskaper bör förändra sin pedagogik. Det ska vara lärarledd undervisning, strukturerad i klassmiljö där läraren är en auktoritet i klassrummet och där man inte fasar ut läxor och säger att eleverna får göra lite vad de vill. Strukturerad undervisning med höga krav och höga förväntningar är vägen framåt för svensk skola.

Fru talman! Det finns en väsentlig skillnad mellan Fredrik Malm och Niels Paarup-Petersen. Niels Paarup-Petersen är en tvättäkta populist i debatter som dessa. Han försöker nämligen tuta i dem som lyssnar att man kan genomföra saker och ting dagen därpå. Det är bara att klubba någonting. Klubbar man någonting blir alla lärarbehöriga, säger Niels Paarup-Petersen.

Nej, det enda vi praktiskt taget kan klubba nu som direkt blir verklighet är att reglera lärarnas undervisningstid. Det kommer att kunna göras ganska snabbt. Det är en ren budgetfråga. Men det råkar Niels Paarup-Petersen och hans parti vara emot. Det gillar nämligen inte deras kommunpolitiker eftersom de är i klorna på Sveriges Kommuner och Regioner.

Sedan säger Niels Paarup-Petersen, fru talman, att Liberalerna inte gör någonting. Va? En mandatperiod sträcker sig över en cykel, vilket innebär att vi först måste skriva regleringsbrev, och enligt svensk lagstiftning har vi ett utredningskrav. Det hoppades jag att Centerpartiet var medvetna om. Det betyder att saker och ting behöver utredas och sedan remitteras. Därefter blir det lagrådsremiss, proposition och så vidare. Det innebär att det kommer en rad olika förslag till våren.

Det har också kommit en rad förslag redan tidigare. Vi får tioårig grundskola i Sverige. Vi reformerar elevhälsan. Vi tar bort en massa administration för lärare och skolledare. Vi får nya läroplaner i Sverige. Vi får ett nytt betygssystem, språkförskola och yrkesskola. Vi får akutskolor för elever som inte kan vara i skolan på grund av att de är för våldsamma. Vi genomför stora reformer av friskolesystemet. Allt detta hade såklart behövt göras tidigare, men tyvärr gjorde inte den tidigare regeringen särskilt mycket.

Det enda jag minns från när exempelvis Gustav Fridolin var skolminister var handhjärtat. Något annat minns jag faktiskt inte, och därefter skedde inte heller särskilt mycket.

Nu genomför vi politik. Det ser jag fram emot. Det kommer att bli bra, och det är nödvändigt för svenskt skolväsen.

(Applåder)

Fru talman! Centerpartiets matematik är intressant. Niels Paarup-Petersen talade om återvandringsbidraget, men det hör ju inte till den här debatten utan till den förra. Niels Paarup-Petersen är nog kvar i den eftersom han deltog i den. Hans sätt att räkna bygger på att det blir väldigt många människor som utnyttjar detta återvandringsbidrag. Det är jag inte så säker på.

Fru talman! Centerpartiet säger att den stora krisen i svensk skola beror på Liberalerna för att vi har haft ministerposter. Jag skulle säga att orsaken snarare är att man genomförde en kommunalisering av svensk skola för 35 år sedan, som Centerpartiet var för och Liberalerna emot. Det har inneburit att centerpartistiska kommunalråd – som faktiskt varit fler än de liberala under rätt lång tid – har haft ansvar för svensk skola och misskött det ansvaret. Det är en av orsakerna.

En annan orsak är att kommunaliseringen som drivits genom och sköljt över Skolsverige i hög grad har varit driven av skolförvaltningars närmast kommersiella symbios med olika techaktörer, inspirationsföreläsare och andra som tutat i människor att allt ska digitaliseras i svensk skola.

Ett annat stort problem som bidragit till kunskapstappet i svensk skola är bristen på ordning och reda. Det har varit för mycket flum, helt enkelt. Vårt parti har försökt i årtionden att ta itu med flummet och få mer av ordning och reda i skolan. Jag hade önskat att Centerpartiet varit en partner i det arbetet. Jag har aldrig riktigt uppfattat att partiet är särskilt engagerat i detta, utan man har en mañana, mañana-inställning till svensk skolpolitik och svensk skolutveckling.

Det finns alltså en rad olika orsaker. Det kan vi förstås träta om, men det är viktigare att göra någonting åt detta – och det gör regeringen.

Fru talman! Vänsterpartiet lyssnade nu på ungefär ena halvan av det jag sa och inte på andra halvan. Det jag säger handlar absolut om valfrihet, Isabell Mixter. Skillnaden är att ni vill knäcka ryggen på en hel sektor. Vi vill reformera och renovera systemet för att få rimliga, inte skeva, ekonomiska incitament för aktörerna i sektorn.

Det finns för många oseriösa aktörer i friskolesektorn, men det finns också väldigt många som är seriösa och duktiga. Vi vill värna dem. Vi vill värna valfriheten. Vi vill hitta ett sätt att långsiktigt garantera elevers och föräldrars möjlighet att styra över de här valen så att de kan göra viktiga val för framtiden.

Det oroar mig att om man inte gör någonting för att komma åt problemen i friskolesektorn finns risken, fru talman, att en framtida vänsterregering slaktar alltihop och att vi sedan är tillbaka på ruta noll. Då måste elever gå i den skola som ligger närmast, oavsett om de trivs där eller inte. Lärare som vill ha möjlighet att jobba i en annan verksamhet eller på ett annat sätt kommer inte att ha möjlighet att göra det. Då tappar vi all mångfald.

Vänsterpartiet har alltid varit för enfald. Vänsterpartiet har aldrig varit för mångfald. Vi är för mångfald, men vi är också för ordning och reda. Det ska inte vara high chaparral och vilda västern i den här sektorn. Därför finns det en mycket stor skillnad, fru talman, mellan Liberalerna och Vänsterpartiet. Liberalerna vill genomföra reformer för att få rimliga villkor och ordning och reda i systemet, medan Vänsterpartiet inte vill ha det här systemet över huvud taget. Det är den stora skillnaden mellan våra partier.

Fru talman! Frågan om friskolesystemet är intressant, för när friskolorna kom i början av 90-talet var vi många – inte just jag, men vi liberaler och många andra – som hade kämpat oerhört hårt för att få valfrihet för elever och föräldrar. Det var ingenting som Vänsterpartiet, som då hette VPK, var anhängare av. Det var inte heller Socialdemokraterna med flera. Man motarbetade frenetiskt möjligheten att ge valfrihet och möjligheter till andra pedagogiska alternativ för elever och föräldrar i Sverige.

Man fick kämpa oerhört mycket för denna reform. Den var väldigt viktig med tanke på hur rigid, byråkratisk och tungrodd svensk skola hade blivit. Den var framför allt konform och enhetlig på ett sätt som gick ut över elever som ville kunna välja ett annat alternativ. Det började egentligen med kampen för valfrihet också i förskolan.

Nu har det gått över 30 år sedan reformen infördes. Vi har sett en utveckling som eskalerat, i alla fall de senaste två årtiondena. Tidigare vänsterregeringar gjorde ingenting åt saken under åtta års tid. Vi ser en utveckling utan önskad mångfald i pedagogiken och med för många oseriösa aktörer i den här sektorn. Vi som är anhängare av denna valfrihet har ett jätteansvar att göra någonting åt detta. Det är det vi gör under den här mandatperioden. Jag hade önskat att det hade skett tidigare.

Ingen utredning är kastad i någon papperskorg över huvud taget. I Tidöavtalet är det mycket tydligt att vi är överens, alla fyra partier, om att den statliga styrningen av skolan behöver stärkas också på det finansiella området.

Fru talman! Låt mig börja med att sända mina tankar till offren – de som dödades, de som skadades – och till alla deras anhöriga för terrorattentatet i helgen i Bondi Beach i Sydney, Australien.

Jag tycker att det här visar, fru talman, hur otroligt viktigt det är att länder som Australien och Sverige, och alla demokratier runt om i världen, står upp för utsatta minoriteter och skyddar dem. För några månader sedan, i höstas, såg vi ytterligare en attack mot en synagoga i Manchester. Det var i samband med jom kippur, och attacken i helgen var riktad mot ett chanukkafirande i Australien.

Det är allas vårt ansvar som demokrater att stå upp för dem som är utsatta, oavsett om det är judar, somalier i Minneapolis eller någon annan grupp som stigmatiseras eller stämplas ut.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Vi har nu att debattera ett av statsbudgetens allra viktigaste områden, det som rör utbildning och forskning. Varför är då det här så viktigt? För mig som liberal är det viktigt för att vi aldrig kommer att kunna bygga ett liberalt samhälle om vi inte har medborgare som är utbildade. Vi behöver höja den allmänna grundnivån i samhället vad gäller kunskapsnivån och allmänbildningen. Våra barn och ungdomar måste få den fostran som man får i skolan. Vi behöver vässa vår spets, stärka vår excellens och stärka vår högre utbildning så att vi kan få fler Nobelpris i Sverige.

Svensk skola befinner sig i en utdragen kris, fru talman. Varje år lämnar mellan 15 000 och 20 000 barn grundskolan utan behörighet till gymnasieskolans nationella program. Den senaste Pisamätningen visar att var fjärde högstadieelev inte kan läsa ordentligt. Universiteten larmar om att nya studentkullar har allt svårare att ta till sig sin kurslitteratur.

Ordningsstörningar har blivit vardag i skolan. Anmälningar om hot och våld har ökat med över 150 procent på tio år. Enligt OECD har svensk skola nu sämst disciplin i Europa, och mobiltelefoner pekas också ut som en viktig orsak till detta.

Kunskapskrisen, fru talman, sammanfaller med allvarliga likvärdighetsproblem. Skillnader mellan elever med utrikesfödda respektive svenskfödda föräldrar är mycket stora. Sverige är fortfarande ett av de länder som är sämst på att kompensera för elevers bakgrund.

Detta är ett meritokratiskt sammanbrott. Det liberala samhällskontraktet bygger på att vilja, drivkraft och kompetens, inte bakgrund, ska avgöra framtiden. För detta är en fungerande kunskapsskola helt avgörande och varje människas språngbräda till att realisera sin potential.

Hur hamnade svensk skola här? På 90-talet genomfördes mycket stora förändringar i vårt skolväsen. Reform efter reform genomfördes utan tillräcklig hänsyn till långsiktiga konsekvenser. Kommunaliseringen slog sönder skolans likvärdighet, och finansieringen stjälptes över på 290 olika kommuner. Läraryrket tappade i status, och skolan blev svårare att styra.

Den socialdemokratiska besparingsåtgärden från 90-talet hemsöker oss än i dag, och det är ingen hemlighet att Liberalerna vill återförstatliga svensk skola. Friskolereformen genomfördes med goda intentioner men fick konsekvenser som inte förutsågs. Stora koncerner har etablerat sig på skolmarknaden. Betygsinflationen har ökat, och kommunala skolbudgetar har pressats. Friskolesystemet behöver helrenoveras.

Samtidigt har en konstruktivistisk, eller postmodern, kunskapssyn fått ett alltför stort genomslag. Kunskap har behandlats som relativ snarare än något som ska förmedlas systematiskt. Lärarens roll har förskjutits från kunskapsauktoritet till handledare, ofta på bekostnad av struktur, tydlighet och krav. När ansvar för kunskapsprogression flyttas från läraren till eleven för tidigt drabbas särskilt de barn som saknar stöd hemifrån. Det är ingen slump att detta har sammanfallit med växande kunskapsklyftor.

Sammantaget har kommunaliseringen, marknadsstyrningen och en ensidig pedagogisk idéutveckling skapat en perfekt storm, som det heter, av sjunkande resultat, försvagad lärarroll och ökande ordningsproblem.

Fru talman! Skolan måste tillbaka till grunderna. Lärare måste få vara lärare. Klassrummen ska präglas av respekt, struktur och studiero. Varje barn ska ges en reell chans att lyckas. Med denna skolbudget är Liberalerna fast beslutna att vända den negativa utveckling som vi har sett i svensk skola. Det är den största skolbudgeten i modern tid, både i löpande och fasta priser. Redan 2026 tillförs skolan 4,3 miljarder kronor mer. Totalt handlar det om 14 miljarder kronor över tre år.

Men detta handlar inte bara om pengar. Det handlar om en ny riktning. Vi genomför de största skolreformerna på 30 år. Vi reglerar lärares undervisningstid. Vi inför ett tydligare stödsystem för elever i behov av särskilt stöd. Vi städar upp i friskolesektorn. Vi reformerar läroplanerna. De ska bli tydligare och mer konkreta och lägga större vikt vid faktakunskaper och stabila grundkunskaper till gagn för alla elever men särskilt dem utan stöd hemifrån.

Fru talman! Barns vardag har förändrats snabbt. Skärmar har trängt undan böcker, och distraktioner har följt med in i klassrummen. Därför tar vi steget från skärm till pärm i svensk skola. Elever ska ha riktiga läroböcker och skönlitteratur. Under tre år har över 2 miljarder kronor satsats på detta. Alla skolor ska nu också ha bemannade skolbibliotek.

Vi inför dessutom ett nationellt mobilförbud. Pisa visar att svenska elever distraheras mer av digitala verktyg än OECD-genomsnittet. En mobilfri skola stärker både trygghet och studiero.

Otryggheten i skolan är ett växande problem. I alltför många klassrum är det så stökigt att undervisningen blir lidande. Det slår särskilt hårt mot elever från studiesvaga hem. Därför tillförs nu medel för att stärka tryggheten i skolmiljön.

Skolor får bättre möjligheter att anställa fler vuxna, arbeta med trygghetsteam och stärka elevhälsan. Det kan också bidra till fler speciallärare och mindre undervisningsgrupper. Tidigare har sådana lösningar ibland avfärdats som exkluderande. Men vi menar tvärtom: Att ge rätt stöd i rätt miljö är ofta det mest inkluderande man kan göra.

Otryggheten i skolan är ett växande problem och slår hårdast mot elever från hem där Vilhelm Moberg och Selma Lagerlöf inte trängs med varandra i bokhyllan. Därför stärks tryggheten genom en stärkt elevhälsa, trygghetsteam, fler vuxna i skolan och mindre undervisningsgrupper.

Läraren ska ha mandat att leda undervisningen. Därför stärker vi ordningsarbetet, bygger ut skolsociala team och intensifierar arbetet mot skolfrånvaro. Tidiga insatser i läs- och skrivinlärning prioriteras liksom en mer likvärdig förskola. Lärarna är skolans viktigaste resurs. Därför reglerar vi nu också undervisning och planeringstider. Lärare ska få tid att undervisa, förbereda och följa upp, inte dränkas i administration. En hållbar lärararbetsmiljö är avgörande för en stark kunskapsskola, fru talman.

Friskolesystemet, vilket jag har återkommit till många gånger tidigare, måste reformeras. Oseriösa aktörer, extremism och kortsiktiga vinstintressen hör inte hemma i svensk skola. Vi angriper också betygsinflationen genom ett nytt betygssystem och centralrättade nationella prov.

Forskning och innovation har gjort Sverige till en ledande kunskapsnation. Vi ligger i dag tvåa i världen i innovationsrankningar, och med Liberalerna i regeringen befäster vi den positionen genom historiska satsningar på forskning och innovation. Den nya forskningspolitiken stärker spjutspetsforskning, avancerad teknik och forskningsinfrastruktur. Sverige ska ligga i framkant inom områden som artificiell intelligens, klimat och teknik.

Den här budgeten sätter fokus på det mest grundläggande: att fler elever tidigt får de kunskaper som de behöver för att klara skolan och livet. Grunderna måste fungera i klassrummet och i skolsystemet. Det är avgörande för alla elever men särskilt för dem som behöver skolan mest.

Fru talman! Liberalerna finns till för att ge varje människa friheten och möjligheten att forma sitt liv, ta ansvar och förverkliga sina drömmar. Det visar vi i dag genom att lägga fram den största skolbudgeten någonsin och genomföra några av de mest omfattande strukturreformerna för svensk skola på 30 år. Skolan är varje barns chans till ett bättre liv, och därför kommer vi i Liberalerna alltid att sätta skolan först.

(Applåder)

Fru talman! Vi har nu att debattera utgiftsområde 15 – ett av de två områden vi har på utbildningsområdet i statsbudgeten. Det här är en central komponent i den största skolbudgeten i modern tid, både i löpande och i fasta priser.

Fru talman! Vi ger ett tillskott på 4,3 miljarder kronor nästa år och totalt 14 miljarder kronor de kommande tre åren. Med Liberalerna i spetsen genomför nu regeringen de största skolreformerna på tre decennier. Vi rustar svensk skola stark igen och för tillbaka utbildningspolitiken till det den alltid borde ha varit, med fokus på kunskap, bildning och ordning och reda.

Sverige är och måste fortsätta vara en kunskapsnation. Det är inte bara en identitet, utan det är ett strategiskt fundament för vårt framtida välstånd. I en tid av global konkurrens, av teknologiska språng men också av auktoritära vindar är det genom utbildning vi står starka.

Men utvecklingen i skolan de senaste åren, fru talman, visar att vi har ett berg att bestiga. Pisaresultaten 2022 blottlade en allvarlig läskris bland våra elever. Universitet larmar om att studenter har svårt att ta till sig längre texter. Dessutom består skillnaderna mellan olika grupper. Föräldrars utbildningsnivå och hemförhållanden fortsätter att påverka barns chanser i livet.

Det är här en liberal grundsats blir avgörande, menar jag. Ens framtid ska inte avgöras av hur många hyllmeter böcker man har i sitt barndomshem utan av den egna förmågan och den egna viljan.

Studiestödet spelar en nyckelroll i detta. Det är en frihetlig institution i ordets sanna bemärkelse. Det är ett system som öppnar dörrar för alla att utbilda sig, oavsett bakgrund, kön, ort eller ålder. Studiestödet är en bärande del av vårt utbildningssystem, och det är en grundförutsättning för att Sverige ska ha ett högt deltagande i utbildning.

Dagens system fungerar väl, skulle jag säga. Det är därför min och Liberalernas uppfattning att huvuddragen i studiestödssystemet ska ligga fast. Det ska vara rekryterande för kvinnor och män oavsett bakgrund. Det ska vara långsiktigt hållbart, överblickbart och bygga på principen att studielån ska betalas tillbaka. Samtidigt ska det vara flexibelt nog att kunna möta förändringar i utbildning och arbetsmarknad.

Regeringen och riksdagen har därför förtydligat målen för utgiftsområdet. De tidigare målen om rekrytering och utjämning har nu slagits samman till ett tydligare och mer träffsäkert mål: att studiestödet ska vara rekryterande för alla och ha goda samhällsekonomiska effekter. Det gör också resultatredovisningen mer transparent och skarpare i sin uppföljning.

Ett väl fungerande studiestödssystem, fru talman, är också en demokratifråga. I ett samhälle som allt oftare utsätts för desinformation och påverkanskampanjer är en välutbildad befolkning helt avgörande för motståndskraften. Utbildning skapar självständiga och kritiskt tänkande medborgare. Det är en hygienfaktor för en liberal demokrati. Det är därför som Liberalerna i regeringen genomför reformer som återför skolan till kunskapens kärna.

Vi reglerar lärares undervisningstid. Vi renoverar friskolesystemet. Vi gör skolan mobilfri. Vi stärker elevhälsan. Vi satsar stort på nya läroplaner, på läroböcker och på mycket, mycket annat.

Dessa reformer hänger ihop med studiestödet. Kvaliteten i grund- och gymnasieskolan avgör nämligen hur förberedd en elev är för framtida studier och hur effektivt studiestödssystemet också fungerar.

En viktig del av studiestödssystemet är omställningsstudiestödet. Det, fru talman, är ett exempel på det jag tidigare beskrev i mitt anförande – att vi också måste vara flexibla i fråga om att möta de nya utmaningar som kommer på arbetsmarknaden och så vidare.

Omställningsstudiestödet fortsätter att byggas ut. Det är anslaget 1:3 i utgiftsområde 15 i statsbudgeten eller i budgetpropositionen. Det uppgår för nästa år till 7,3 miljarder kronor, vilket speglar det stora intresse som har funnits för reformen sedan den sattes igång den 1 januari 2023.

Under förra året, fru talman, beviljades mer än dubbelt så många som året innan. Det stora söktrycket innebar initialt minst sagt en del administrativa utmaningar för CSN, särskilt vad gäller handläggningstider. Genom ökade resurser och genom regelförenklingar har nu handläggningstiderna kortats avsevärt, vilket gör att fler kan ta del av möjligheten att ställa om och stärka sin ställning på arbetsmarknaden.

Det är också glädjande, fru talman, att regeringen nu föreslår att personer som har flytt från Ukraina och som har stannat i Sverige på basis av massflyktsdirektivet ska få rätt att ta del av studiestöd efter ett års vistelse i Sverige. Det är en klok och human reform som ökar möjligheterna till utbildning, integration och självförsörjning.

Fru talman! Sverige ska vara en kunskapsnation, inte bara till namnet utan också till sin faktiska politik. Med denna historiskt stora skolbudget – med en reformagenda som återför skolan till grunderna och med ett studiestödssystem som står starkt – bygger vi en utbildningskedja som håller ihop från förskola till högre utbildning.

Genom dessa beslut lägger vi grunden för ett starkare, friare och mer bildat Sverige och för en värdegemenskap där fler bildar sig, beter sig och bryr sig.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Jag är till vardags stationerad i ett annat utskott, men jag rycker in för denna debatt. Det är inte första gången, dock – möjligen den sista. Det får vara oklart.

Målet för det här utgiftsområdet, fru talman, är att främja internationell samverkan, fred och säkerhet och sådana saker. Det viktigaste målet är det som är definierat som det övergripande utrikespolitiska målet för vårt land, nämligen att främja svenska utrikes- och säkerhetspolitiska intressen.

I praktiken finns det i dag ingenting som är viktigare för att värna vår säkerhet och våra utrikespolitiska intressen än att Ukraina vinner kriget mot de ryska inkräktarna och att man når en förändring i Ryssland.

Vi ser ett narrativ, en doktrin och en institutionaliserad chauvinism i Ryssland. Det spelar egentligen ingen större roll, fru talman, om vi talar om det tsarryska imperiet under den romanovska ätten, bolsjevikernas Ryssland under kommunismen eller Vladimir Putins högerextrema regim i dag. Vi ser samma mönster – att Ryssland tar sig rätten att plåga sina grannar. Man anser i grund och botten att det ryska imperiet ska vara så som det var vid första världskrigets utbrott för drygt 100 år sedan och att allt det territorium som då tillhörde Ryssland alltid ska vara ryskt. Det är därför man inte accepterar den territoriella integriteten, självständigheten eller suveräniteten för länder som Ukraina, de baltiska staterna i praktiken eller till och med Finland när det kommer till kritan. Samma sak är det med de kaukasiska länderna och andra. Därtill finns det en rad folk och nationer i Ryssland som under århundraden har koloniserats, assimilerats och förföljts.

En slutsats, fru talman, av det som pågår just nu är att vad man försöker kräva av Ukraina är att Ukraina ska lämna ifrån sig territorium som Ryssland under tre år och nio månaders krig ännu inte har erövrat. Det är fullständigt orimligt.

I dag är det ungefär en tiondel av Donetsk som Ryssland inte kontrollerar. Skulle man ta Pokrovsk kan man gå mot Kramatorsk och Slovjansk. Det skulle sannolikt ta ett antal år, enligt de bedömningar som finns.

På samma sätt var det när Ukraina tvingades evakuera från Avdijivka för knappt två år sedan, i februari 2024. Man gjorde då analysen att Ryssland skulle göra fortsatta framryckningar i rask takt. Så skedde inte heller.

I det här utdragna frontkriget har Ukraina på ett, givet de förutsättningar Ukraina har, heroiskt och framgångsrikt sätt skyddat de områden som Ryssland ännu inte har tagit i Donetsk, även om det är små fickor. Det är helt orimligt att kräva av Ukraina som attackerat land att lämna ifrån sig dem. Detsamma gäller såklart Cherson och Zaporizjzja och även Luhansk, där Ryssland i dag kontrollerar kanske 75–80 procent.

Det sista jag vill säga, fru talman, eftersom jag har kort om tid i detta anförande är att vi ska vara väldigt tacksamma för att det finns en så bred enighet i Sverige och att alla åtta partier står bakom Ukraina på det sätt som görs. Samma sak gäller inte i andra länder, exempelvis Tyskland. Det är en djupt problematisk situation där. Vi måste fortsätta att hålla denna enighet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 10 december.)