Joakim Järrebring

Herr talman! Tack, Helena Storckenfeldt, för anförandet! Jag lyssnade med intresse och kan konstatera att i de här frågorna tycker vi socialdemokrater och ni moderater väldigt mycket lika.

Men det är precis som ledamoten själv sa: Även om det byggs kärnkraft om 10, 15, 20 år är det helt nödvändigt för den gröna omställningen att vi får annan elproduktion på plats snabbt, och som ledamoten nämnde är det vindkraften som har potentialen att klara den utmaningen. Hittills har vi dock sett att Moderaterna i regeringsställning har försvårat vindkraftsutbyggnaden. Det är det enda på det politiska området som man har fattat beslut om.

Vi är överens om att mycket av det som behöver göras handlar om att få effektivare tillståndsprocesser. Men frågan om att förstärka incitamenten för att bygga vindkraft är också oerhört central.

Jag skulle gärna lyssna till hur Moderaterna tänker ta sig an de här utmaningarna. Hur ska vi se till att det byggs den mängd vindkraft som behövs för den gröna omställningen så att de investeringar som vi vet att det finns intresse för att göra i Sverige faktiskt hamnar i Sverige och inte i andra länder? Hur ska vi se till att vi får mer vindkraft på plats snabbt?

Herr talman! Jag tackar för svaret, även om det kanske inte var så mycket till svar på min fråga som det var attacker mot den tidigare regeringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande miljöfrågor

Ledamoten pratar om den omfattande klimathandlingsplanen. Ja, den är kanske omfattande i ord, men den är utdömd av såväl Klimatpolitiska rådet som Naturvårdsverket för att den inte innehåller några konkreta åtgärder som tar oss hela vägen till nettonoll.

Misslyckas vi med omställningen misslyckas vi också med att upprätthålla den svenska välfärden. Då misslyckas vi med att se till att Sverige fortsättningsvis är ett framgångsrikt industriland.

Jag delar mycket av problembeskrivningen - det gör vi allihop. Tillståndsprocesserna är problematiska. En fråga är då varför regeringsunderlaget inte gick vidare med förslagen från Klimaträttsutredningen och Miljöprövningsutredningen, som vi tillsatte. Om man ansåg att det behövdes fler åtgärder hade man kunnat gå fram med dessa förbättringar av lagstiftningen medan man utredde fler. Jag förstår inte riktigt varför man släpar benen efter sig i dessa frågor, om vi nu är överens om att de är otroligt viktiga.

Jag tycker att det är tydligt att Sverigedemokraternas syn på den gröna omställningen är något helt annat. Det är möjligtvis ett nödvändigt ont. Men ibland undrar jag om Sverigedemokraterna ser den gröna omställningen ens som något som behöver göras. Ledamoten får gärna förklara hur Sverigedemokraterna ser på den gröna omställningen.

Herr talman! Tack, Martin Kinnunen, för ditt anförande! Jag lyssnade med intresse på hur ledamoten lyfte fram Sverige som industrination. Mycket av det som sades från talarstolen håller vi socialdemokrater med om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande miljöfrågor

Det finns dock frågor där vi verkar ha lite olika inställning, åtminstone om man tittar på hur Sverigedemokraterna röstar i klimat- och miljöfrågor i EU och på hur de har påverkat regeringens klimathandlingsplan. Vi ser att det i princip helt saknas åtgärder som gör att Sverige skulle kunna klara sina miljömål och sina åtaganden. Det är den gröna omställningen.

För oss socialdemokrater är det väldigt tydligt att den gröna omställningen är själva nyckeln för att Sverige ska fortsätta att vara en framgångsrik industrination. Då skorrar det liksom lite falskt, tycker jag, när ledamoten lyfter fram hur viktig svensk industri är för Sverige samtidigt som hans parti aktivt motarbetar den gröna omställningen både på EU-nivå och här på hemmaplan.

Min fråga till ledamoten är: Hur ser egentligen Sverigedemokraterna på den gröna omställningen i EU och i Sverige för att se till att vi har framgångsrika företag som kan skapa jobb, tillväxt och välstånd i Sverige i framtiden?

Fru talman! Jag tycker att min interpellation om transparens bärs upp av den kritik som jag framför. Mycket av den kommunikation som regeringen och ministern själv har fört fram när det gäller klimathandlingsplanen ger ju sken av att vi nu har en handlingsplan med åtgärder som tar oss hela vägen till nettonoll när det de facto, för att vi ska klara av att ersätta de utsläppsminskningar som vi fick genom reduktionsplikten, behöver komma på plats en mycket större reform - som än så länge inte finns utan som ska utredas.

Jag tycker att det är värt att diskutera det här med transparens, även om det är helt riktigt som ministern säger att underlagen fanns och kunde lämnas ut och att man där kunde se hur det verkligen förhöll sig. Men jag tror att det var många förutom mig som verkligen hade hoppats att regeringen skulle komma med en handlingsplan med åtgärder som skulle få oss att klara både våra egna miljömål, de åtaganden vi har enligt Parisavtalet och våra EU-åtaganden.

Just nu ser det ut som att vi inte kommer att klara våra 2030-mål och heller inte EU:s mål till 2030, utan det är mycket en plan om en plan - en förhoppning om att vi i framtiden ska få på plats åtgärder som ska göra att vi klarar omställningen. Det är inte den här regeringen som ska göra det, utan det är någon annan, någon annan gång.

Tack för debatten!

Fru talman! Jag tackar ministern för det utvecklade svaret.

Min invändning när det gäller transparensen handlar om hur statsrådet själv och regeringen har kommunicerat handlingsplanen. Man säger att det är första gången som det finns en handlingsplan som tar oss till nettonoll till 2045.

Som jag har förstått det av vad ministern har redogjort för och vad jag hört i medierna tidigare ska regeringen utreda ett nationellt utsläppshandelssystem som ska ersätta reduktionsplikten på sikt. Men för att, som man ofta säger, inte lägga alla ägg i samma korg, ska man också enligt en princip om alla bäckar små få fram många åtgärder som skulle kunna göra att drivmedelspriset vid pump inte ska behöva vara över 40 kronor litern från 2027. Alla beräkningar visar att ett sådant utsläppshandelssystem skulle behöva trycka upp kostnaderna för drivmedlet till de nivåerna för att vi ska nå hela vägen till nettonoll 2045.

Problemet är att alla ökade utsläpp fram till 2027 kommer vi att behöva hantera efter 2027. Statsrådet gör alltså omställningen svårare för nästa riksdag och nästa regering att klara. Det är någon annan som någon annan gång ska klara omställningen.

Konsekvenserna av att försena konkreta klimatåtgärder är både omedelbara och långsiktiga. Genom att skjuta upp nödvändiga insatser nu riskerar vi att orsaka irreversibla skador på vår planet, vilket i sin tur kommer att ha djupgående effekter på alltifrån biodiversitet till mänsklig hälsa och även ekonomi. Redan i dag ser vi hur extremväder som torka och översvämningar påverkar jordbruk, försörjningen av livsmedel och livsmedelssäkerhet för miljontals människor globalt.

Det här är inte framtida spekulationer, utan det här är en verklighet vi står inför här och nu. Att försena åtgärder innebär att regeringen väljer att acceptera en värld där dessa katastrofer blir allt vanligare och allt allvarligare.

Vidare kommer framtida generationer att bära den tyngsta bördan av ert nuvarande förhalande. Genom att inte agera beslutsamt i dag lägger ni en orättvis börda på framtida generationer. Det är en börda som omfattar både ekologisk skuld och begränsade möjligheter att åtgärda problemen. De ekonomiska kostnaderna för att hantera effekten av klimatförändringarna kommer också att öka exponentiellt, vilket lägger en ohållbar finansiell press på framtida budgetar.

Vi har en skyldighet att agera nu, inte bara för vår egen skull utan för alla kommande generationers välbefinnande och för den planet vi alla delar. Därför har vi inte tid för planer om planer. Det är dags för handling på riktigt. Vi behöver en handlingsplan som inte bara utlovar förändringar i framtiden utan som också initierar förändringen här och nu. Det ska vara en plan som är tydlig, mätbar och framför allt genomförbar.

I stället för att presentera en abstrakt vision om en grönare framtid uppmanar jag verkligen statsrådet att återkomma med en riktig handlingsplan med tydliga åtgärder, deadliner och ansvarsfördelning.

Avslutningsvis vill jag fråga om ministern överväger att återkomma till riksdagen med en riktig handlingsplan med åtgärder som tar oss hela vägen till nettonoll. Eller är ministern nöjd med att under den här mandatperioden ha en plan om en plan?

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.

Vi står inför vår tids största utmaning: klimatkrisen. Det är en utmaning som kräver beslutsamma åtgärder, konkreta planer och omedelbara handlingar. Därför har jag med viss besvikelse tagit del av regeringens så kallade klimathandlingsplan.

Vi har förelagts en plan som låter ambitiös. Hela vägen till nettonoll, står det. Men när man skalar bort de välformulerade talepunkterna och söker efter de konkreta åtgärderna finner man, till sin förvåning, en innehållsmässigt tom sida. Det är ingen handlingsplan i ordets rätta bemärkelse. Det är när man kokar ned det en graf, till största del baserad på den tidigare regeringens politik, som visar på en ambition att nå hela vägen till nettonoll. Ska man vara generös är det möjligtvis en plan om en plan snarare än den handlingskraft som nuets brådskande klimatkris kräver.

Min interpellation tar sin utgångspunkt i att när regeringen och statsrådet stolt presenterade sin så kallade handlingsplan gjorde man det utan att nämna att den graf som ska illustrera regeringens politik, den så kallade målbanan, i själva verket var baserad på reduktionspliktens effekt på utsläppen. I sitt svar har statsrådet pekat på att det i det underlag som också diarieförts i samband med den så kallade handlingsplanen framgår att klimatkalkylen just bygger på reduktionspliktens effekt och att transparens och öppenhet därmed är säkerställd. Nåväl, det är inte hela världen att vi är oense om detta. Det allvarliga är att handlingsplanen inte innehåller de åtgärder som krävs för att grafen ska stämma.

Delar statsrådet min beskrivning att den så kallade handlingsplanen är en plan om en plan om framtida styrmedel snarare än en handlingsplan som, när vi genomför åtgärderna i planen, tar oss hela vägen till nettonoll?

Herr talman! Martin Kinnunen säger att Sverigedemokraterna är en konstruktiv kraft i samarbetet med regeringen. Ja, möjligtvis en konstruktiv kraft för sverigedemokratisk politik, för särskilt konstruktiva när det kommer till klimathandlingsplanen har de inte varit. Nu har vi en klimathandlingsplan som är ett luftslott, eller snarare ett koldioxidslott eftersom koldioxidhalten ökar med regeringens och Sverigedemokraternas politik.

Som regeringsunderlagets största parti och med betydande påverkan på statsbudgeten, hur avser Sverigedemokraterna att säkerställa att kommunerna, som redan kämpar med ekonomiska utmaningar på grund av det otillräckliga inflationsskyddet i statsbidragen, får nödvändiga resurser för att hantera vattenförvaltningen effektivt och upprätthålla nödvändig krisberedskap?

Herr talman! Jag har samma frågor till Martin Kinnunen som jag ställde till Johanna Hornberger.

Jag studsade på en sak som ledamoten sa i sitt anförande kopplat till vad som är rimligt när det gäller åtgärder för att garantera vattenkvaliteten. Ledamoten ondgjorde sig över att orimliga kostnader är undantagna i vår lagstiftning. Jag förstår inte riktigt den kritiken. Motsatsen till orimliga kostnader är ju rimliga kostnader. Det låter för mig rimligt att det är rimliga kostnader för att garantera vattenkvaliteten som är lagkravet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av EU:s nya dricks-vattendirektiv

Man kan också fundera över hur Sverigedemokraterna ibland väljer att vara i opposition och ibland väljer att vara de som i praktiken styr den här regeringen. Vi har ju sett ett antal frågor som från början inte var reglerade i det så kallade Tidöavtalet men som senare, efter påtryckningar från Sverigedemokraterna, kanske - inte vet jag - med hot om att hoppa av samarbetet, tvingats in i till exempel klimathandlingsplanen. Detta är tydligen en fråga som Sverigedemokraterna inte brinner riktigt lika starkt för, eftersom man nu ställer sig i opposition.

Det skulle vara lite intressant att höra hur Martin Kinnunen resonerar om de här frågorna. Han får gärna reda ut detta med rimliga och orimliga kostnader och vad som är så fel med den definitionen.

Herr talman! När vi samlas här i dag gör vi det inte bara som beslutsfattare och politiker utan också som förvaltare av en framtid som förändras snabbare än någonsin tidigare. Vi står inför en av vår tids mest påträngande frågor: klimatförändringarna och deras djupgående påverkan på vår mest grundläggande resurs, nämligen vatten.

Klimatförändringarna är inte längre en avlägsen oro; de är en omedelbar realitet. De påverkar allt från de minsta ekosystemen till de stora vattenkretslopp som styr vår planet. Översvämningar, torka och extremväder blir allt vanligare och utmanar på så sätt vår förmåga att säkerställa ren och tillgänglig vattenförsörjning för alla.

Genomförandet av EU:s nya dricksvattendirektiv i svensk rätt är därför inte bara en fråga om policyanpassning. Det är en nödvändighet för att säkra en motståndskraftig infrastruktur som kan stå emot de oförutsägbara konsekvenserna av klimatförändringarna. Detta direktiv ger oss verktygen att inte bara skydda vår vattenkvalitet utan också bygga ett system för vattenförvaltning som är anpassat för en värld där klimatet inte längre är stabilt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av EU:s nya dricks-vattendirektiv

I vår diskussion i dag måste vi hålla klimatförändringarnas centrala roll i åtanke. Våra beslut, vår beredskap och vår vilja att agera beslutsamt kommer att definiera vår förmåga att inte bara möta dagens utmaningar utan även säkra en hållbar och rättvis framtid för kommande generationer.

Herr talman! Det är därför beklämmande att regeringens klimatpolitiska handlingsplan tillåtits urvattnas av Sverigedemokraterna till den grad att den i praktiken består endast av förhoppningar och utredningar. Den SD-styrda regeringen skjuter således i realiteten ansvaret framför sig till kommande generationer.

Låt oss därför närma oss denna diskussion med en känsla av brådska och en gemensam beslutsamhet att agera. Vårt vatten, vår planet och vår framtid kräver inte mindre av oss.

Vi socialdemokrater har två reservationer i detta betänkande. Dessa reservationer rör en utvecklad vattenförvaltning respektive krisberedskapen i relation till klimatförändringarna.

Vår första reservation understryker behovet av en utvecklad vattenförvaltning. Vi står inför en tid då vattenresurserna blir alltmer ansträngda, inte bara på grund av en växande befolkning och den industriella utvecklingen utan även på grund av de stressfaktorer som klimatförändringarna medför. Att säkerställa en hållbar och rättvis tillgång till rent dricksvatten kräver ett aktivt förhållningssätt och en helhetssyn på vattenförvaltningen.

Vi menar att vattenförvaltningen måste vara holistisk och framtidssäker. Det innebär att man inte bara ska skydda vattenkvaliteten från föroreningar utan också aktivt ska förvalta vattenresurserna för att säkra dem mot torka, översvämningar och andra klimatrelaterade händelser. Det kräver innovativa lösningar, ökad forskning och utveckling och ett starkt samarbete mellan kommuner, statliga myndigheter och privata aktörer.

Som ett exempel på den tidigare S-ledda regeringens åtgärder inom detta område vill jag nämna att Va-beredskapsutredningen tillsattes för att granska och förbättra vår beredskap inom vattenförsörjningen. Utredningen skulle faktiskt enligt den initiala tidsplanen ha redovisats i dag, men nuvarande regering har förlängt tiden till den 30 november i år. Vi får väl avvakta något ytterligare för att se vilka åtgärder som regeringen eventuellt kommer med till riksdagen.

Vi kan konstatera att länsstyrelserna förvisso tilldelats 80 miljoner kronor per år för 2022 och 2023 för att arbeta med just dricksvattenförsörjning och vattenskydd. Problemet är att länsstyrelserna med de samlade anslagen i regeringens budget är underfinansierade i förhållande till sina uppgifter. Men det är viktigt att arbetet på detta område snabbt leder till både konkreta och mätbara förbättringar.

Socialdemokraternas andra reservation gäller krisberedskap i relation till klimatförändringarna. Vi kan inte ignorera att frekvensen av och intensiteten i extremväderhändelser ökar. Detta märker inte minst Norge av just i dag.

Varje sådan händelse utgör en potentiell kris för vår vattenförsörjning, oavsett om det är en översvämning som kontaminerar vattentäkter eller en torka som tömmer dem. Socialdemokraterna menar att det behövs en robust och väl förberedd krisberedskap som kan hantera dessa utmaningar. Det innebär inte bara att ha planer på plats för att snabbt kunna svara på en akut vattenkris utan också att bygga en infrastruktur och ett samhälle som är motståndskraftigt mot dessa förändringar. Att införliva klimatanpassningsstrategier i vår vattenförvaltning kan inte längre ses som ett alternativ, utan det måste vara ett krav.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av EU:s nya dricks-vattendirektiv

För att uppnå detta måste vi investera i forskning och teknologi som kan hjälpa oss att förutse och hantera dessa risker. Vi måste stärka samarbetet mellan olika nivåer. Regeringen har ett särskilt ansvar att se till att vår beredskap är integrerad och effektiv.

Det är ur detta perspektiv oroväckande att sex av tio kommuner i dag saknar en vattentjänstplan, vilket understryker behovet av att regeringen ökar sitt fokus på den lokala och regionala nivån. För att stärka vår förmåga att hantera vattenkriser behöver vi inte bara nationella riktlinjer och resurser utan också en stark lokal förvaltning och planering. Att regeringen inte har kompenserat kommunsektorn fullt ut i denna kostnadskris har såklart negativa effekter på alla välfärdsområden - så även på krisberedskapen. Sverige blir fattigare och farligare med SD-regeringens politik.

Socialdemokraterna har lagt fram sina ståndpunkter. De är grundade på vetenskap, beprövad policy och ett orubbligt åtagande till vår planets och vårt folks välfärd. Jag vill yrka bifall till reservation 8, herr talman, om krisberedskap och klimatförändringar.

Jag vänder mig nu direkt till regeringspartiernas företrädare. De frågor jag har tagit upp i dag - behovet av en utvecklad vattenförvaltning och en robust krisberedskap inför klimatförändringarna - bör inte vara partipolitiska frågor. De är frågor som berör oss alla, oavsett politisk färg, och det är därför av största vikt att ni tar den kritik och de förslag som vi framför på största allvar.

Vi står inom flera politikområden vid ett vägskäl. De beslut vi fattar i dag kommer att ha långtgående effekter för framtida generationer. Därför uppmanar jag er att återkomma till riksdagen med åtgärder för att skapa en framtid där vattenförvaltningen inte bara är en fråga om att reagera på kriser utan en fråga om att bygga ett samhälle som är både motståndskraftigt och rättvist. Låt oss se till att våra barn och barnbarn ärver en värld där rent vatten är en självklarhet för alla och inte en lyx för några få.

(Applåder)

I detta anförande instämde Anna-Caren Sätherberg (S).

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av EU:s nya dricks-vattendirektiv

Fru talman! Jag tackar Johanna Hornberger för svaret. Men vi måste ändå kunna vara överens om att resurserna från staten till kommuner, och regioner för den delen, är otillräckliga. Vi ser effekterna av statens budget när det kommer till välfärden och till sjukvården. Det är väl uppenbart att staten inte finansierar välfärden fullt ut.

När det finns otillräckliga resurser i kommunerna, och om fokus ska vara på att stärka beredskapen och trygga vattenförsörjningen, är det då Moderaternas uppfattning att kommunerna får dra ned ännu mer än de redan gör på skolan och på äldreomsorgen? Eller hur ska detta gå ihop?

Man hade kunnat välja att prioritera annorlunda och inte sänkt skatten för höginkomsttagare med 13 miljarder kronor. Man hade kunnat göra som vi har föreslagit och infört en bankskatt som hade kunnat dra in 10 miljarder kronor ytterligare till staten och sett till att trygga de ekonomiska förutsättningarna och därmed också förutsättningarna för kommunerna att faktiskt klara beredskapskraven som regeringen säger är så viktiga men inte följer upp med tillräckliga resurser.

Fru talman! Jag har precis lyssnat till Johanna Hornbergers anförande. Ledamoten lyfte fram att regeringen verkligen prioriterar frågan om dricksvatten och höjd beredskap. Men verkligheten ser något annorlunda ut.

Det är kommunerna som är huvudmän för vattenförsörjningen i Sverige. Och precis som när det kommer till välfärden är frågan om vatteninfrastrukturen en stor utmaning för våra kommuner, givet det ekonomiska läget med hög inflation och det faktum att regeringen inte har räknat upp statsbidragen för att täcka de kostnadsökningar som kommunerna har.

Vi har också lyssnat på andra företrädare för Moderaterna som i ganska högt tonläge pratat om vikten av höjd beredskap men där fokus ligger på att den enskilde ska höja sin beredskap. Och det läggs mycket tryck på vikten av höjd beredskap när det kommer till kommuner och andra myndigheter. Men regeringen verkar inte vilja ta något ansvar själv.

Min fråga till ledamoten är: Hur planerar Moderaterna att säkerställa att kommunerna har tillräckliga resurser för att genomföra de nödvändiga investeringarna i vatteninfrastrukturen och upprätthålla beredskap med tanke på den nuvarande ekonomiska belastningen som inflation och otillräckliga statsbidrag innebär för kommunerna?

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Romina Pourmokhtari. Jag hade också en fråga kopplad till Oxfams rapport, men den pratades ju ned här av statsrådet alldeles nyss.

Kopplingen mellan konsumentbaserade utsläpp, konsumtion och inkomst är ju ganska starkt belagd. Det finns andra som pekar på kopplingen mellan inkomst och utsläpp, inte minst Stockholm Environment Institute. Med tanke på det vill jag fråga om regeringen ser det här problemet. Har regeringen några tankar om hur man kan ta itu med skillnaden i klimatpåverkan mellan olika inkomstgrupper och i så fall hur?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Den gemensamma överenskommelsen om en ambitiös och effektiv klimatpolitik som är fastslagen i vår klimatlag är inte bara en text på ett papper utan en överenskommelse med vårt framtida samhälle och med våra barn och barnbarn. Jag är därför glad att ministern slår fast att regeringen inte har några ambitioner att göra förändringar av vår klimatlag.

Klimat- och miljöministern upprepar ofta och gärna att Sverigedemokraterna och regeringen är överens om att föra en ambitiös och effektiv klimatpolitik. Men ambition och effektivitet inom klimatpolitiken mäts trots allt inte i vackra ord utan i konkreta åtgärder och mätbara resultat. Det är tydligt för alla och envar att en politik som resulterar i ökade utsläpp snarare än minskade inte kan kallas vare sig ambitiös eller effektiv. Den kan snarare beskrivas som kortsynt eller ett svek mot det ansvar vi gemensamt har för kommande generationer.

Jag vill tacka ministern för debatten och avsluta med att uppmana ministern att, om vi ändå hamnar i en situation där regeringen vill revidera de nationella klimatmålen, trots allt stå fast vid den höga ambitionsnivån i våra nationella klimatmål. Annars skulle jag vilja veta hur ministern kan försvara en omsvängning av politiken när vetenskapen talar ett tydligt språk om nödvändigheten av att minska utsläppen drastiskt här och nu.

Fru talman! Jag förstår att det finns ett stort intresse av vad Socialdemokraterna, det största partiet i Sveriges riksdag, bedriver för politik, men det är inte därför vi har den här debatten. Den här debatten har vi därför att regeringen är här i Sveriges riksdag och svarar på frågor från riksdagen.

Med det sagt är det här en viktig debatt. Det är vår skyldighet som folkvalda att värna om och försvara vår planet och våra medborgares framtid. Det är vi alla överens om, och jag tycker därför att det är centralt att ministern kan redogöra för vad regeringen avser att göra med de svenska klimatmålen och framför allt delmålet för 2030.

Under dagen har vi i medierna kunnat ta del av förslagen i den snabbutredning som regeringen har tillsatt, och det var med stor oro som jag tog del av uppgifterna för några veckor sedan om att regeringen överväger att skrota delmålen för 2030. Detta är själva bakgrunden till den här interpellationen.

Nu hör vi att förslaget från utredaren är att samtliga nationella klimatmål ska skrotas. Några timmar efter att vi kunde läsa det i medierna dementerade regeringen: Samtliga nationella klimatmål ska inte skrotas. Det lämnar dock en öppning för att något kanske ska skrotas, och här tycker jag fortfarande att ministern är svaret skyldig.

Fru talman! Sverige har länge varit ett föredöme på den globala scenen när det gäller klimatpolitik. Men nu, vid en tidpunkt då världen behöver enad, beslutsam och vetenskapligt grundad handling mer än någonsin, riskerar vi med regeringens politik att tappa fotfästet och göra avkall på våra ambitiösa mål.

Klimatkrisen är inte en fråga om politisk överlägsenhet eller ideologisk vinst utan handlar om att säkra en hållbar och livskraftig framtid för alla. Det handlar om att agera med integritet, ansvar och framför allt mod - mod att stå fast vid våra överenskomna mål och mod att med öppna ögon och en fast beslutsamhet att agera i våra medborgares bästa intresse möta de utmaningar som ligger framför oss.

Fru talman! I tidningen Aktuell Hållbarhet i dag framhåller tunga miljöprofiler som Tomas Kåberg, Johan Rockström, Anders Wijkman och Eva Svedling att regeringens klimatpolitik är en katastrof för klimatet, de gröna teknikföretagen och elkonsumenterna. När regeringen och klimat- och miljöministern svarar på liknande kritik hänvisas det ofta till det övergripande ekonomiska läget. Men när vi överväger de ekonomiska aspekterna av klimatpolitiken, låt oss då inte glömma de långsiktiga kostnaderna av inaktivitet. De skador som orsakas av extremväder, ökad havsnivå och förlust av biologisk mångfald kan ha en djupgående påverkan på vår ekonomi. Varje krona vi investerar i att minska utsläppen och stödja hållbar utveckling i dag kan spara oss många fler kronor i framtida skadekontroll och återuppbyggnad.

Angående de teknologiska möjligheter som vi står inför har Sverige alltid varit en pionjär inom innovation och teknologisk utveckling. Det finns en rikedom av möjligheter som väntar på oss i övergången till en grön ekonomi.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Avslutningsvis vill jag återigen låta ministern svara på min grundläggande fråga om klimatmålen ska bevaras. Jag ställer frågan kopplat till delmålen för 2030, för det är där jag tycker att regeringen och ministern svävar.

Fru talman! Vi står nu vid en skiljeväg. De beslut vi fattar kommer inte bara att forma vår nations framtid utan även lämna ett avtryck på den globala klimatkampen. Klimatförändringarna är inte en avlägsen hotbild utan en pågående kris som redan påverkar oss och som kommer att fortsätta göra så om vi inte agerar kraftfullt och meningsfullt.

Sverige har länge varit ett banbrytande land i klimatpolitiken. Vårt engagemang har visat sig genom ambitiösa mål, som målet att minska utsläppen från inhemska transporter med minst 70 procent jämfört med 2010, vilket är ett konkret steg mot att uppnå vårt bredare mål om att minska koldioxidutsläppen med 63 procent fram till 2030.

De nyligen framkomna uppgifterna om att regeringen överväger att ändra detta mål är inte bara oroande utan utmanar också själva kärnan i våra klimatpolitiska principer. Det är en sak att sätta mål, en annan att stå fast vid dem, särskilt när utmaningarna blir svåra och när det krävs verklig handling snarare än retorik.

Men låt oss inte glömma, fru talman, att vårt mål om en 63-procentig minskning av koldioxidutsläppen inte bara är en intern målsättning utan också en del av ett större globalt åtagande. Världen ser på oss som ett föredöme. Vår förmåga att hålla fast vid våra mål och gå före som ett gott exempel har en avsevärd inverkan på den globala klimatpolitiken.

Det är viktigt att inte bara fokusera på de omedelbara kostnaderna eller politiska komplikationerna utan att även se de långsiktiga vinsterna för vår nation och för världen. Varje steg som vi tar mot att minska våra utsläpp är ett steg mot en säkrare, mer hållbar och mer rättvis framtid för alla.

Vi måste också överväga de teknologiska och ekonomiska möjligheter som en ambitiös klimatpolitik kan erbjuda. Genom att investera i grön teknik och främja hållbar praxis kan vi stimulera innovation, skapa jobb och främja en grön ekonomisk tillväxt i hela landet.

Men denna debatt handlar inte bara om siffror eller procent utan också om de värderingar och principer som styr vårt samhälle. Det handlar om att vara ansvariga, framsynta och modiga nog att agera för det gemensamma bästa även när det är svårt och utmanande.

Jag ser fram emot att fortsätta diskutera dessa frågor mer djupgående med ministern under denna debatt. Jag hoppas också på att få ett konkret svar på den fråga som jag har ställt till ministern. Avser regeringen att avskaffa de nationella klimatmålen, och kanske specifikt 2030-målen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! När jag ser SD-regeringens neddragning på satsningarna på att upprusta leder och stödja friluftsorganisationer smärtar det i hjärtat. Den tidigare, socialdemokratiska regeringen förstod värdet av att satsa resurser på dessa områden. Vi vet hur viktigt det är för människors hälsa att komma ut i skogen och att kunna plocka bär och svamp - ja, att uppleva naturen. Vi förstår också att sådana investeringar skapar jobb, särskilt på landsbygden.

Fru talman! Upprustning av leder och stöd till friluftsorganisationer är inte bara en fråga om rekreation. Det är en fråga om folkhälsa, landsbygdsutveckling och biologisk mångfald. Jag frågar statsrådet Pourmokhtari om dessa värden inte är intressanta för regeringen.

Fru talman! Livsmedelsförpackningar spelar en viktig roll i det europeiska och därmed det svenska livsmedelssystemet genom att underlätta tillgången till livsmedel till överkomliga priser, minskat matsvinn och skydd för konsumenter.

Europeiska kommissionens förslag på förordning PPWR innehåller åtgärder som skulle begränsa användningen av engångsförpackningar inom hotell- och restaurangsektorn och förpackningar för frukt och grönsaker. Alla dessa åtgärder kommer att påverka livsmedelssäkerheten, generera mer matsvinn och påverka logistiken i livsmedelskedjan och livsmedelspriserna. Vissa av åtgärderna, till exempel förbud mot engångsbruk inom hotell- och restaurangsektorn kommer att leda till att återanvändbara förpackningar måste tvättas efter varje användning. Detta beräknas öka färskvattenförbrukningen med upp till 4 miljarder liter.

Europeiska kommissionen har inte presenterat någon konsekvensbedömning av PPWR:s effekter. Kommer miljö- och klimatministern att se till att kommissionen tillhandahåller en grundlig konsekvensbedömning av PPWR:s inverkan på det europeiska livsmedelssystemet?

Herr talman! Varje år genomför Naturvårdsverket en bedömning av miljömålen, och vart fjärde år presenterar man en mer detaljerad rapport. Den senaste av dessa omfattande rapporter publicerades den 17 januari 2023, och där konstateras att åtgärder för miljön verkligen gör skillnad men att det är nödvändigt att öka tempot betydligt om miljömålen för 2030 ska nås.

Naturvårdsverket uttrycker det så här på sin webbplats: "Eftersom vi bara når eller är nära att nå fyra av sexton miljökvalitetsmål når vi inte heller det övergripande generationsmålet - att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta."

I höstas meddelade regeringen att man planerar att reducera miljöbudgeten med 60 procent under mandatperioden. Min fråga till statsrådet Romina Pourmokhtari är om målet om en nära halverad miljöbudget ligger fast.

Fru talman! Nu blir det en viss tolkning från min sida, men jag gör min tolkning mot bakgrund av att Martin Kinnunen i en intervju som svar på klimat- och miljöministerns tankar om kompensatoriska åtgärder för att nå transportmålet för 2030 sa att det inte är någonting som Sverigedemokraterna kommer att ställa upp på. Han hänvisade i sitt uttalande under intervjun till att det inte finns någonting i Tidöavtalet om kompensatoriska åtgärder för sänkningen av reduktionsplikten.

Mot bakgrund av Jimmie Åkessons uttalande i 30 minuter, intervjun med Martin Kinnunen själv och de svar jag har fått nu inställer sig frågan om det finns annan lagstiftning - för klimatlagen är ju en lag - som Sverigedemokraterna inte anser sig bundna av, fastän den är beslutad i Sveriges riksdag?

Fru talman! Tack, Martin Kinnunen, för det intressanta anförandet och lovsången till torven! Det tänker jag inte uppehålla mig mer vid, utan jag fortsätter replikskiftet som vi hade med anledning av mitt eget anförande om de bristande svaren på hur Sverigedemokraterna och Martin Kinnunen ser på hur Sverige ska nå transportmålet för 2030 med anledning av den överenskommelse som nu är gjord om att sänka reduktionsplikten. Naturvårdsverket har varit tydliga, och deras bedömning är att det inte går att nå transportmålet för 2030 med en så kraftig sänkning av reduktionsplikten.

Kopplat till det här tycker jag att det är intressant att lyssna på vad Sverigedemokraternas partiledare sa när han var med i 30 minuter. Han fick också frågor på det här temat och svarade att det var enklare för Sverigedemokraterna i förhandlingarna med regeringspartierna om reduktionsplikten. Han sa att Sverigedemokraterna har större handlingsutrymme eftersom de inte var med och röstade igenom klimatlagen. Delar Martin Kinnunen förhållningssättet som hans partiledare gav uttryck för i intervjun i 30 minuter?