Joakim Järrebring

Fru talman! Tack, Elin Nilsson för svaret!

Jag dristar mig ändå att säga att det är en politisk prioritering som ligger bakom detta. Det är ju svårt att säga att de kompetenta handläggare som ska handlägga tillståndsprocesserna ska kunna göra mer när man drar ned resurserna till just dem. När det försvinner 800 miljoner kronor per år för Västra Götaland, alltså 16 tjänster, blir det svårt att få ihop retoriken. Det är viktigt att korta tillståndsprocesserna, men inte så viktigt som att sänka skatten för de allra rikaste.

Även om vi är överens om att man just nu behöver ha en stram politik vad gäller de ekonomiska förutsättningarna för att pressa tillbaka inflationen ligger det ändå en politisk prioritering bakom att ni i regeringsställning väljer att sänka skatten för de allra rikaste före resurser till barnfamiljerna och före resurser för att korta tillståndsprocesserna.

Skaver det inte lite i samvetet att påstå att ni står upp för höga klimat och miljömål samtidigt som era prioriteringar när det gäller de ekonomiska resurserna pekar i en annan riktning?

Fru talman! Tack, Elin Nilsson, för anförandet!

Jag återkommer till frågan om att korta processen vid tillståndsprövningar. Jag tycker ändå att jag har fått en del svar av tidigare talare från samarbetspartierna, men just i frågan om resurserna till länsstyrelserna saknar jag fortfarande svar. Delar Elin Nilsson min och Socialdemokraternas uppfattning att om vi ska kunna snabba på tillståndsprocesserna i närtid, innan vi har fått förändrad lagstiftning på plats, handlar det om att se till att det finns rätt resurser hos de myndigheter som ska göra prövningarna? Och hur rimmar det i så fall med att man i regeringsställning minskar finansieringen till länsstyrelserna både i höstbudgeten och i vårändringsbudgeten? Delar inte Elin Nilsson min uppfattning att detta är ganska kontraproduktivt om målet är att uppnå snabbare tillståndsprocesser?

Fru talman! Det är helt enkelt så här: Att ge ett tidigt besked i planprocessen är inte att ge upp det kommunala vetot. Det kräver bara att kommunerna tar ställning i ett tidigt skede så att man slipper lägga ned en massa tid och pengar i onödan på att ta fram ett projekt för vindkraft för att sedan, i ett sent skede, få ett negativt besked.

Det är oerhört oekonomiskt, och det slösar med samhällsresurser. Därför vore ett tidigt besked i planprocesserna från kommunernas sida bra på många olika sätt.

Vi är helt överens när det gäller incitamenten. Det är självklart viktigt att det finns acceptans för alla former av kraftslag för dem som berörs och som är närboende.

Det finns en anledning till att jag tog upp detta i mitt anförande. Kristdemokraterna - och jag tror också både Moderaterna och Liberalerna - pratar inte bara om kärnkraft numera utan faktiskt också om vindkraftens betydelse. Jag tyckte mig höra det från samtliga företrädare för regeringspartierna. Men det samarbetsparti som regeringen är helt beroende av för att kunna få igenom någon som helst politik i den här kammaren, Sverigedemokraterna, har meddelat att de ska stoppa vartenda vindkraftsprojekt som de kan.

Därför var det viktigt för mig att betona behovet av att alla inser att det är svenska jobb, svensk tillväxt och Sveriges framtida finansiering av välfärden som står på spel om vi inte får fram den elproduktion som vi behöver i närtid.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Kjell-Arne Ottosson, för frågorna! Jag börjar med vindkraften. Jag är genuint glad att Kristdemokraterna har ändrat retoriken från valrörelsen, där man skrämde folk med stora stålskogar och så vidare.

I stället inser ni nu att vindkraften är den enda lösningen på kort och medellång sikt för att få till de investeringar som är så viktiga om vi ska få framtidens jobb och framtidens tillväxt och därmed också kunna finansiera en god välfärd i Sverige framöver. Så tack för det!

Propositionen som kammaren röstade ned handlade inte om incitamenten. Kritiken från den dåvarande oppositionen gällde just att incitamentsfrågan inte var löst. Propositionen handlade om att kommunerna skulle ge tidigt besked i planprocessen.

Vi tillsatte dock en incitamentsutredning; det är helt riktigt. Den tillträdande regeringen gav ett tilläggsuppdrag, eller snarare ett förändrat uppdrag, till utredningen. Man tog då bort möjligheten för kommunerna att få någon form av ekonomiskt incitament. Även utredaren pekade på att detta var en brist, för man kommer inte hela vägen fram med att skapa rätt incitament.

Jag är mer intresserad av att lyssna på om man från regeringspartierna har tagit till sig utredarens uppmaning att också den frågan behöver lösas. I övrigt ser vi positivt på de förslag som finns från incitamentsutredningen.

Herr talman! Tack, Martin Kinnunen, för de fortsatta frågorna! Det är klart att vi fortfarande har ett tufft kostnadsläge i Sverige, även om vi ser ljusningar. Inflationen dämpas, och elpriserna har gått ned kraftigt.

Sänkningen av reduktionsplikten sker ju inte här och nu, utan den kommer att träda i kraft först efter årsskiftet. Tänk om regeringen hade haft lite verklig omsorg om alla Sveriges barnfamiljer och i stället för att sänka skatten för de rikaste med 13 miljarder hade satsat på barnfamiljer och på dem som faktiskt har det riktigt tufft just nu!

Det hade varit en politik för att hjälpa de mest utsatta i Sverige i stället för dessa löften om en reduktionsplikt, som inte ens branschen själv tror kommer att leda till sänkta dieselpriser.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Martin Kinnunen, för frågan!

Jag tror att vi alla är överens om att elektrifiering av transportsektorn är vägen framåt. Det är så vi klarar omställningen till 2045.

Till 2030 är det dock så att även om all nybilsförsäljning i Sverige skulle vara elbilar från och med i dag kommer fortfarande mer än hälften av fordonsflottan ha förbränningsmotorer.

För att klara transportmålet att sänka utsläppen från transportsektorn behöver vi hantera utsläppen från förbränningsmotorerna. Där var reduktionsplikten svaret som i princip samtliga förutom Sverigedemokraterna stod bakom när vi införde det.

När det gäller det besked som nu kom finns en rad olika argument för varför man gör detta. Branschen är högst tveksam till om det kommer att få de ekonomiska effekterna.

Man kan också tänka sig att man med de medel som står till buds hade kunnat göra ganska stora sociala insatser för att rikta stöd till dem som behöver det. Ska vi vara ärliga är det inte speciellt många barnfamiljer där man kör dieselbilar.

Frågan är snarare: Hur har regeringen och Sverigedemokraterna tänkt att klara transportmålet till 2030? Hur ska ni få ned utsläppen?

Herr talman! Inledningsvis vill jag meddela att vi socialdemokrater självklart står bakom samtliga av våra reservationer, men för tids vinnande yrkar vi bifall endast till reservation nummer 9.

Det är med en känsla av djupt ansvar jag står här i talarstolen i dag eftersom vi ska debattera en av vår tids viktigaste frågor: miljön.

Vi lever i en tid då människan står inför en enorm klimatutmaning och stora miljöproblem - problem som vi människor själva har skapat genom den fossildrivna ekonomin. Det är också problem som vi fortfarande kan klara av att hantera, men det kräver att vi som beslutsfattare agerar kraftfullt för att skydda och bevara livsbetingelserna på vår jord. Det är en fråga om rättvisa, respekt och gemensamt ansvar, i dag och i morgon men också för framtida generationer.

För att på ett effektivt sätt kunna möta dessa utmaningar behöver vi ha en väl fungerande och genomtänkt miljöpolitik. En miljöpolitik som erkänner att det finns målkonflikter är en miljöpolitik som är förankrad i verkligheten. Det finns motstående riksintressen som politiken behöver döma av. Vår uppgift är att göra dessa avvägningar med fokus på hållbarhetens samtliga aspekter - den ekonomiska, den sociala och den ekologiska. Därför kan hållbar miljöpolitik vara att ge fortsatt tillstånd till Cementa. Därför kan hållbar miljöpolitik leda till nya gruvor, och därför kan hållbar miljöpolitik vara ökad produktion i skogsbruket.

Herr talman! Miljömålssystemet utgör grunden för vår miljöpolitik. De senaste utvärderingarna och uppföljningarna visar att många myndigheter gör både små och stora insatser som har betydelse för att nå målen men att Sverige behöver göra mycket mer.

Miljöpolitiken måste alltså uppdateras och förstärkas på flera områden för att vi ska kunna nå målen till 2030. Framför allt behöver vi fokusera på och prioritera arbetet med de vattenrelaterade miljökvalitetsmålen, klimatanpassningen, biologisk mångfald och en snabbare grön omställning där vi ersätter den fossilt drivna ekonomin med ett cirkulärt system.

Det är i det perspektivet man ska se Tidölagets besked om att sänka reduktionsplikten till 6 procent, vilket kommer att öka den fossila användningen och öka utsläppen från transportsektorn.

Det allvarliga är att regeringen presenterar sänkningen av reduktionsplikten isolerat och utan att svara på vilka kompensatoriska åtgärder man ser framför sig som ska väga upp de ökade utsläppen eller vad kostnaderna för utsläppsrätter eller avgifter till EU beräknas uppgå till.

Herr talman! Miljöbalken, som är den centrala delen av vår miljölagstiftning, måste tillsammans med annan lagstiftning ses över, och ramverken för processerna för miljöprövningar måste reformeras i syfte att främja nyindustrialisering och elnäts- och elproduktionsutbyggnad.

Vi behöver robust lagstiftning som tar hänsyn till både dagens och framtidens miljöutmaningar och samtidigt inte skapar onödiga hinder för omställningen.

Ska vi klara klimat- och miljöutmaningarna behöver tillståndsprocesserna bli snabbare, enklare, mer kostnadseffektiva och mer förutsägbara med fortsatt höga miljökrav.

Konkret vill vi socialdemokrater se lösningar som parallella tillståndsprocesser och att ändringstillstånd blir huvudregel. Vi vill främja berörda myndigheters och domstolars kompetensresurser och kapacitet och komma till rätta med kompletteringsträsket genom att ordförande och miljösakkunniga inom miljöprövningsdelegationerna ska kunna tjänstgöra över hela landet.

Vindkraften är en viktig del av vår omställning till ett hållbart och klimatsmart samhälle. Vindkraften är också helt avgörande om vi som land ska kunna göra den gröna omställningen till en svensk framgångssaga med nya företag och ökade resurser till välfärden genom jobb och tillväxt i hela landet.

Vindkraften är helt avgörande därför att det är vindkraften som i närtid och på medellång sikt har möjlighet att bidra med den nödvändiga ökningen av elproduktion för att näringslivets planerade investeringar ska hamna i Sverige.

Om vindkraftens utbyggnad inte tar fart igen kommer investeringarna, och därmed jobben och tillväxten, att hamna i andra länder. Någon kraftig ökning av elproduktionen kommer då inte att behövas i Sverige, vare sig från solkraft, vindkraft, vattenkraft eller kärnkraft. Att då, som regeringen gör, på flera områden försvåra för vindkraftsinvesteringar är dålig klimat- och miljöpolitik, dålig jobbpolitik, dålig tillväxtpolitik och dålig välfärdspolitik. Samtliga partier i regeringsunderlaget måste släppa det ensidiga fokuset på kärnkraften, genomföra förslagen i incitamentsutredningen och rulla tillbaka förslagen som försvårar för en snabb vindkraftsutbyggnad i Sverige.

Herr talman! Nya reformer i en statsbudget brukar ligga på mellan 20 och 30 miljarder. Jag vill säga något om de cirka 820 miljarder av våra gemensamma skattemedel som inte i tillräcklig utsträckning bidrar till den nödvändiga omställningen. Jag talar alltså om omfattningen av den offentliga upphandlingen i Sverige.

Det är naturligtvis så att 820 miljarder har en stor potentiell inverkan på miljön. Därför är det av yttersta vikt att vi ställer höga miljökrav vid upphandlingar och att vi ser till att dessa krav också efterlevs. Genom att ställa krav på giftfria, fossilfria och cirkulära lösningar i enlighet med den klimatpolitiska handlingsplanen och strategin för cirkulär ekonomi kan den offentliga upphandlingen bidra till den gröna omställningen.

Herr talman! Inom affärsvärlden och tillverkningsindustrin pratas det om arbetssättet ständiga förbättringar. Detta har sitt ursprung i den japanska affärsfilosofin kaizen. Vi kan konstatera att de budgetar som regeringen har presenterat så här långt - höstbudgeten liksom vårbudgeten och vårändringsbudgeten - har ett återkommande tema när det gäller klimat- och miljöpolitiken. Det är en form av omvänd kaizen, skulle man kunna säga. I stället för ständiga förbättringar jobbar regeringen med ständiga försämringar och ekonomiska neddragningar på miljö- och klimatområdet.

Sverigedemokraternas ekonomisk-politiska talesperson är tydlig med att riktningen ligger fast och att miljöbudgeten ska halveras. Trots det återupprepar regeringen och regeringspartierna ett mantra: Regeringen har inte sänkt Sveriges miljö- och klimatambitioner, och höstens budget är den näst största miljöbudgeten någonsin. Det finns uttryck för att beskriva beteendet att säga en sak och göra någonting annat.

Jag vill avsluta med en fråga till företrädarna för regeringspartierna: Skaver det inte åtminstone lite grann i samvetet att påstå en sak och göra någonting helt annat?

(Applåder)

(forts. § 15)

Herr talman! Jag måste börja med att rätta ledamoten. Det är klart att det har hänt en massa saker. Annars hade det inte funnits två stycken färdiga utredningar som är remitterade och klara och som kan bli lagstiftning om bara regeringen kommer med dem till riksdagen.

Frågan är fortfarande varför ni vilar på hanen. Varför är det inte läge att korta tillståndsprocesserna med det som går även om regeringspartierna vill utreda fler saker? Jag är med på det, men det finns färdiga lagförslag som det bara är att lämna till riksdagen. Varför kommer de inte hit?

Den andra frågan fick jag inget svar på. Det är frågan om de systematiska neddragningarna på länsstyrelserna i höstbudgeten men också i vårändringsbudgeten. Tror inte ledamoten att minskade resurser till länsstyrelserna för tillståndsprövningar påverkar tiden för tillståndsprövningarna?

Herr talman! Tack, Kjell-Arne Ottosson, för anförandet! Jag gör ett nytt försök att få svar på de frågor som jag ställde till den moderata ledamoten.

Ledamoten Ottosson får gärna förklara varför man håller på de färdiga utredningarna, som är remitterade och klara och som hade kunnat bli ny lagstiftning som hade underlättat tillståndsprocesserna.

Ledamoten tog i sitt anförande upp att det inte alltid är mer pengar som behövs för att lösa samhällsproblem. Detta är jag helt överens med ledamoten om, men vi pratar om tillståndsprocesser där det krävs handläggare - människor av kött och blod - för att ta hand om tillståndsprövningarna. Tror inte Kjell-Arne Ottosson att mindre pengar till länsstyrelserna, så att det blir 16 personer färre, påverkar deras möjligheter att hantera tillståndsprocesserna?

Herr talman! Tack, ledamoten, för svaret! Frågan kvarstår dock. Jag kan visst ha sympati för att man vill fortsätta utreda om det finns mer man kan göra med de förslag som fanns i utredningarna. Men de förslag som ändå finns utredda, remitterade och klara - varför går man inte vidare med dem? Är det något specifikt i de förslagen som Moderaterna och de andra partier som står bakom regeringen inte håller med om eller inte tycker är bra? I så fall vore det trevligt att få höra det. Annars kvarstår min fråga: Varför inte gå fram med lagstiftning som hade kunnat förbättra tillståndsprocesserna här och nu?

Det kan också vara värt att fundera över en grupp av viktiga myndigheter när det gäller tillståndsprocesserna, nämligen länsstyrelserna, och hur man från regeringen har valt att hantera finansieringen där. Hur underlättar det för tillståndsprövningen att resurserna till länsstyrelserna dras ned?

Jag var i måndags och besökte Länsstyrelsen Västra Götaland. Där försvinner ungefär 8 miljoner kronor per år för just tillståndsprövningen. Det motsvarar nästan 16 tjänster. Hur underlättar det för tillståndsprövningen?

Herr talman! Tack, Helena Storckenfeldt, för anförandet! Jag tar gärna vid där ledamoten slutade sitt anförande - behovet av mer el i Sverige. Jag hörde att vi är överens om att ett av de stora problemen när det gäller att få fram mer el är tillståndsprocesserna.

Den tidigare S-ledda regeringen tillsatte två utredningar, Miljöprövningsutredningen och Klimaträttsutredningen. De är båda färdiga och remitterade och ligger på regeringens bord. Min fråga är: Varför sitter just nu ni i Tidölagets partier på händerna? Ni tillsätter ytterligare en utredning - okej, men varför inte gå fram med de förslag som redan nu hade kunnat leda till snabbare tillståndsprocess? Varför denna saktfärdighet?

Fru talman! Vi socialdemokrater är inte alls emot att fler av Sveriges småskaliga vattenkraftverk kan få fortsätta att bedriva sin verksamhet. Tvärtom tycker vi att det är viktigt. Planen har aldrig varit någon annan än att den vattenkraft som finns ska få moderna miljötillstånd. Det är alltså inte det frågan handlar om.

Kärnkraften och vattenkraften är bra eftersom de är planerbara; här är vi helt överens. Men kärnkraften saknar det som kanske är det viktigaste bidraget och som vattenkraften är ensam om, och det är att kunna reglera elsystemet. Man måste skilja på planerbarhet och reglerförmåga.

Vi klarar att bygga ut vårt elsystem ganska rejält med intermittent kraft, alltså i form av vindkraft och solkraft, tack vare att vi har vattenkraften som bas. Den kommer att fortsätta att vara viktig, men ett elsystem kan bli robust också på annat sätt än med den teknik vi använt hittills, till exempel i form av batterilagring.

Därför tyckte jag att det var intressant att föra ett resonemang med statsrådet. Låt oss utgå från att en förutsättning för att få ett vattenkraftverk förklarat kraftigt modifierat är att det bidrar till elsystemet med en tjänst som inte kan fås på något annat sätt som är bättre för miljön. Mitt exempel var att man kan få pengar från Vattenkraftens Miljöfond för att i stället för att göra stora satsningar på vattenkraftverket riva dammen, återställa och investera i solceller och batterikapacitet så att man får samma tjänster som vattenkraftverket tidigare levererade. Vad tycker statsrådet då att det är mest värt att satsa på?

Fru talman! Jag börjar med att göra en liten historisk återblick.

Vi har haft många debatter i denna kammare under den här mandatperioden - inte bara jag och ministern - om kärnkraftens utveckling i Sverige. För dem som eventuellt lyssnar på denna debatt är det viktigt att ha klart för sig att det hölls en folkomröstning i Sverige om kärnkraften. Beslutet där var att kärnkraften skulle avvecklas.

Även om statsrådet tillhör ett parti som alltid har varit förespråkare för kärnkraft har det demokratiska beslutet varit avveckling. Så har det varit ända fram till 2016, då vi träffade en energiöverenskommelse som möjliggjorde att ny kärnkraft byggs i Sverige. Vi skapade också bättre förutsättningar för kärnkraften att producera el i Sverige med den energiöverenskommelsen.

Jag tycker att det är dags att lägga undan alla försök att klistra avvecklingen av kärnkraften på ett enskilt parti. Det var faktiskt demokratin i Sverige som beslutade att kärnkraften skulle avvecklas, och det är detta som har präglat alla politiska beslut fram till 2016.

Men det var inte detta vi skulle diskutera, utan vi skulle diskutera vattenkraften. Nyckelorden för kraftigt modifierat vatten och mindre stränga krav är "som inte kan fås på annat sätt som är bättre för miljön". Det var därför min fråga till statsrådet var om avsikten med denna paus och översyn är att fler av Sveriges småskaliga vattenkraftverk, som det ju handlar om, ska omfattas av en KMV-klassning.

Vägledningen när det gäller KMV säger ju att 98 procent av både den energiproduktion - den installerade effekt - och det reglerbidrag som vattenkraften bidrar med är skyddade enligt kraftigt modifierat vatten, om man nu ska kalla det för skyddat. Detta ger möjlighet att fortsätta leverera el och reglerkraft.

Att klassa vattenkraft som KMV innebär inte att olika miljöåtgärder inte behöver vidtas, framför allt inte utifrån annan lagstiftning, till exempel art- och habitatdirektivet. Det blir dock betydligt mindre stränga krav på miljöåtgärder om man får en KMV-klassning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har förstått att det är möjligt att få ersättning från Vattenkraftens Miljöfond, som finansierar 85 procent av kostnaderna för både utrivning och återställningsåtgärder samt ersättning för produktionsbortfall som till exempel skulle kunna investeras i en kombination av solceller och batterilagring.

Låt oss utgå från att produktionskapaciteten och reglertjänsterna är lika bra, eller kanske till och med bättre, i solcellsalternativet och att samhällstjänsterna då kan fås på annat sätt än genom vattenkraft. Med anledning av att statsrådet så ofta framhåller att regeringens miljöpolitik ska vara både ambitiös och effektiv skulle jag vilja veta följande: Är det statsrådets mening att det är bättre att investera i solceller och batterilagring för att kompensera för produktionsbortfall och reglering, eller är det statsrådets mening att ändringar av systemet för prövningar av moderna miljötillstånd ska leda till att fler småskaliga vattenkraftverk ska kunna klassas som kraftigt modifierat vatten?

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet!

Senast jag och statsrådet debatterade vattenkraftens miljötillstånd var beskedet att arbetet med analys och bedömning av effekterna av hittills genomförda prövningar pågick i Regeringskansliet. Utifrån dagens svar kan vi konstatera att arbetet har vuxit till att omfatta tre myndigheter, som tillsammans ska kartlägga de konsekvenser som de hittills genomförda prövningarna kan få för elsystemet och en trygg elförsörjning. Myndigheterna ska även se över och eventuellt komplettera det nationella riktvärdet på 1,5 terawattimmar.

När Energimyndigheten, Svenska kraftnät och Havs- och vattenmyndigheten presenterade sin rapport om vattenkraftens reglerbidrag och värde för elsystemet 2016 byggde den i sin tur på förslaget till strategi från 2014 för avvägning mellan vattenkraft och vattenmiljö, uttryckt som ett begränsat planeringsmål för miljöförbättrande åtgärder i vattenkraftverken på högst 2,3 procent av vattenkraftens normalproduktionsår - det vi normalt sett pratar om som riktvärdet på 1,5 terawattimmar.

Energimyndigheten och Havs- och vattenmyndigheten presenterade alltså den strategin 2014. Rapporten från 2016 hade som mål att utgöra ett fördjupat stöd till vattenmyndigheterna i deras arbete med att förklara en vattenförekomst som kraftigt modifierat vatten, en så kallad KMV-klassning.

En vattenförekomst kan förklaras som kraftigt modifierat vatten om god status inte kan nås på grund av fysisk påverkan och om orsaken är att den verksamhet som är samhällsekonomiskt viktig inte kan fås på annat sätt som är bättre för miljön. Rapporten delade in våra drygt 2 000 svenska vattenkraftverk i tre klasser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Klass 1 omfattar 255 kraftverk, som tillsammans står för 98 procent av den installerade effekten från vattenkraften och cirka 98 procent av vattenkraftens reglerbidrag till elsystemet.

Klass 2 omfattar 78 kraftverk, står för 1,3 procent av den installerade effekten från vattenkraften och utgör mellan 3,1 och 0,4 procent av reglerbidraget.

Resterande cirka 1 700 små kraftverk står tillsammans för 0,7 procent av den installerade effekten från vattenkraften och någonstans mellan 1,1 och 0,1 procent av vattenkraftens reglerbidrag till elsystemet.

För kraftverk i klass 1 är rådet i rapporten att reducering av reglerförmågan bör undvikas och att KMV och mindre stränga krav ska tillämpas. Dock kan åtgärder behöva vidtas enligt annan lagstiftning, till exempel art och habitatdirektivet, för att få ett modernt miljötillstånd.

För kraftverk i klass 2 är presumtionen också att åtgärder som reducerar reglerförmågan bör undvikas, men här krävs individuell prövning om inte motsvarande nytta kan nås på ett för miljön bättre sätt innan KMV och mindre stränga krav ska tillämpas.

För den småskaliga vattenkraften i klass 3 bör KMV eller mindre stränga krav som regel inte tillämpas.

Min fråga till statsrådet är hur hon ser på den här indelningen av våra vattenkraftverk och om tanken med översynen är att fler små kraftverk ska omfattas av en KMV-klassning.

Fru talman! Jag och statsrådet är helt överens. Självklart handlar inte allting om mer pengar för att vi ska lösa alla miljömål. Men just när vi pratar om kalkningen handlar det just om bristen på tillräckligt mycket medel för att upprätthålla kalkningen på den nivå som krävs för att bibehålla de goda naturvinster som vi har åstadkommit de senaste 40 åren.

En bristande finansiering leder till en lägre grad av kalkning. Det som man varnar för framför allt från Västra Götalandsregionen är att mycket av de vinster som man har åstadkommit kommer att gå om intet. Vi kommer att förlora stora naturvärden som vi har lagt en massa pengar på att uppnå. Det är inte speciellt resurseffektivt att först satsa pengar och åstadkomma bra miljövinster för att sedan på grund av för lite finansiering tappa mark på miljöområdet. Vi behöver så att säga återigen avsätta både pengar och år för att komma tillbaka till den nivå som vi hade 2022 om vi har en situation där det inte finns tillräckligt med medel för kalkningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Även om jag och statsrådet är överens om att alla miljömål inte nås bara genom ökad finansiering är det i fråga om detta en så tydlig koppling mellan just bristen på medel och för låg finansiering för att klara den nödvändiga kalkningen och för att upprätthålla de miljövinster som vi har nått.

Jag hoppas att statsrådet åtminstone kan vara överens med mig om de slutsatserna - och kanske ge lite hopp om vad som kommer i kommande budget.

Fru talman! Även om jag tog upp Västra Götalandsregionen, som jag själv kommer från, som ett exempel uppgav 9 av de 13 regioner som besvarade TV4-nyheternas enkät att de av kostnadsskäl behöver dra ned på de planerade kalkningsinsatserna. Det gäller Gävleborg, Kronoberg, Jönköping, Värmland, Västerbotten, Västernorrland, Västmanland, Västra Götaland, som vi har varit inne på, och Östergötland.

Fru talman! Vi får i denna debatt dock höra, vilket jag tror att statsrådet upprepar i alla sina debatter och intervjuer, att regeringen inte har sänkt Sveriges miljöambitioner. Men man säger en sak - i detta fall att det är en viktig fråga för regeringen att kalkåtgärderna fortsätter - men säkrar samtidigt inte den finansiering som krävs för att kalkningen ska kunna fortsätta på samma nivå som krävs för att upprätthålla de förbättringar som vi har uppnått under de senaste 40 åren.

Jag tror att många skulle kunna kalla denna typ av retorik för hyckleri. Jag nöjer mig med att kalla den motsägelsefull. I detta fall med kalkningen skulle man kunna säga att kopplingen mellan ord och handling är väldigt tydlig. Ett statsråd som står för bibehållna miljöambitioner skulle också se till att säkra den nödvändiga finansieringen. Ett statsråd som säger en sak men gör någonting annat skulle inte säkra den nödvändiga finansieringen, kanske med hänvisning till det rådande ekonomiska läget och inflationen.

Men jag vill gärna att statsrådet ändå svarar på min fråga. Vi står inför en vårändringsbudget. Det är ett ypperligt tillfälle att tillföra medel som man inte såg eller inte visste skulle behövas när höstbudgeten antogs. Avser statsrådet att ta några initiativ för att säkra den finansiering som krävs för att säkra den nödvändiga kalkningen?

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Min interpellation handlar om att nuvarande anslag för kalkning är otillräckligt. Detta är något som rapporterats i medierna, och länsstyrelsen i Västra Götaland larmar om att nuvarande anslagsnivå riskerar att leda till försurning av våra sjöar.

Min fråga till statsrådet var om hon avser att ta några initiativ. Detta gör jag nu i budgettider för att säkra den nödvändiga finansieringen till kalkningen.

Svaret från statsrådet, fru talman, innehåller en redovisning av hur Havs- och vattenmyndigheten har ökat anslaget till länsstyrelserna med 25 miljoner från budgetåret 2022, men jag vill påpeka att min interpellation är ställd utifrån situationen här och nu.

Det är nu vi ser effekterna av anslagsnivåerna för 2023, och jag vet inte varför statsrådet i sitt svar inte lämnar ett besked på min fråga, om statsrådet avser att vidta några åtgärder för att säkra den nödvändiga kalkningen. Denna fråga borde kunna besvaras med ett enkelt nej eller ja.

Fru talman! Det hade varit ett bra argument om det var sant. Vi har ju inte haft något problem med elproduktionen i Sverige. Vi har haft stora överskott. Vi är den största exportören av el i hela Europa.

Framtida elsystem behöver stärkas. Vi behöver bygga ut elproduktionen i takt med att vi ska klara den gröna omställningen och elektrifieringen. Vi behöver modernisera elsystemet för att klara av att hantera mer av sol och vind.

Men det var inte det frågan handlade om. Detta handlar om miljöprövning för att se till att vi har en vattenverksamhet i Sverige som är hållbar enligt EU:s taxonomi. För att kunna fortsätta bedriva verksamhet behöver man miljötillstånd.

De underlag som vattenmyndigheterna i dag har att ta hänsyn till har uppenbarligen lett till en del olika effekter. En del ägare tycker att insatserna som behöver göras inte är värda de kostnader de innebär. Trots att det finns pengar att få från Vattenkraftens miljöfond är det ibland så pass stora kostnader att en del väljer utrivning.

Det råder ingen tvekan eller några olika uppfattningar om de faktiska omständigheterna. Som jag sagt flera gånger välkomnar vi socialdemokrater verkligen om regeringen avser att ta fram ett nytt beslutsunderlag så att myndigheterna kan ta hänsyn till saker som de i dag inte kan ta hänsyn till.

Men jag har fortfarande inte fått något svar: Vad är det regeringen avser att göra? Och vad gör Liberalerna för att se till att pausen faktiskt leder till någonting konstruktivt, till ett nytt beslutsunderlag?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vattenvård

Fru talman! Då återkommer jag faktiskt till frågeställningen. Om det är så att även Kristdemokraterna tycker att tillkännagivandet i sig om att det krävs högre ambitionsnivå när det gäller våtmarker framöver är bra - varför finns det då en reservation, Kjell-Arne Ottosson, och varför yrkar ni bifall till den om vi har samsyn i frågan? Det är obegripligt för mig.

När det sedan kommer till pausen är faktiskt hela syftet med prövningen att alla våra vattenkraftverk ska få moderna miljötillstånd så att de ska få fortsätta att finnas. De ska få fortsätta att leverera el och fortsätta att leverera tjänster till elsystemet. Men vi måste ju leva upp till vattendirektivets krav. Vi måste se till att vattenkraften räknas som hållbar enligt EU:s taxonomi. Här får det inte finnas någon konflikt mellan miljö och behovet av fortsatt vattenkraftsproduktion.

Vi socialdemokrater välkomnar om det är så att regeringen avser att ta fram ett förbättrat beslutsunderlag så att vattenmyndigheterna har mer underlag att ta ställning till. Kommer det ett sådant välkomnar vi det, men just nu är det enda beskedet från regeringen att man ska analysera vattenkraftens bidrag till elsystemet. Det säger väldigt lite.

Återigen: Kjell-Arne Ottosson får möjlighet att svara på frågan. Vad gör Kristdemokraterna för att se till att pausen leder till någonting konstruktivt?