Joakim Järrebring

Fru talman! Jag tackar återigen ministern för svaren. Ska vi korrigera lite? Ministern är retoriskt skicklig och ljuger aldrig. Men budgeten för 2022 var såklart en socialdemokratisk regerings budget, där en majoritet i kammaren gjorde lite förändringar i marginalen. Hela den satsning som vi hade på UO 20 var också det som beslutades i kammaren. Då är det sagt.

Jag vill ändå återkomma till resonemanget, som jag håller med om, att politik inte bara handlar om pengar och anslag. Absolut är det så. Vi har under lång tid fått indikationer på att anslagen är otillräckliga för våra myndigheter. Så sent som i veckan fick vi en dragning av Riksrevisionens senaste rapport på klimat- och miljöområdet. För ovanlighetens skull pekade man just på bristande resurser för myndigheterna att klara sitt uppdrag. Det handlade om åtgärder för värdefull natur.

På en teoretisk nivå håller jag med ministern om att det inte alltid handlar om resurser. Men vad gäller det här området, länsstyrelserna, Naturvårdsverket och HaV tror jag ändå att vi kommer att komma tillbaka till frågan om det finns tillräckliga medel för att klara uppdraget. Min bild är att det inte finns, och jag konstaterar att regeringen använder 60 miljarders reformutrymme till att till en tredjedel sänka skatten mest för rika män. Jag tycker att man hade kunnat prioritera annorlunda, och det gör vi socialdemokrater i vår budget.

Fru talman! Tack, ministern, för svaren! I nästan samtliga debatter som jag och ministern hade under hela förra riksdagsåret var det en diskussion kring de lägre anslagen på både klimatområdet och miljöområdet. Svaret var i princip alltid: Nej, men vi har en ekonomisk situation i Sverige som kräver en återhållsamhet. Vi behöver få bukt med inflationen.

Nu är regeringen tvärtom väldigt tydlig med att inflationen är låg. Vi har tagit oss igenom denna kris. Inflationen har gått ned i hela världen, så även i Sverige. Regeringen är också väldigt stolt över att det finns ett stort reformutrymme, på 60 miljarder kronor. Men om man drar ut strecket för vart vi är på väg på klimat- och miljöområdet kan jag konstatera att de satsningar som jag hade hoppats på, när vi fick budgetpropositionen för 2025 presenterad, inte finns.

Det är väl inte konstigt att jag oroas över vart vi är på väg när det från regeringens sida i planperioden skissas på att vi ska minska anslaget med 470 miljoner kronor. Det är mycket pengar. Men det är mycket pengar också med 40 miljoners minskning, som vi pratar om för 2025.

Vi kan titta på vad pengarna i detta anslagsområde går till. Det är till exempel 25 miljoner kronor som går till strandstädning. Det skulle helt kunna försvinna i prioriteringen i fråga om de minskade resurserna med 40 miljoner kronor. När det gäller att förebygga och förhindra spridning av invasiva främmande arter är anslaget för 2024 på 50 miljoner kronor. Nästan hela det anslaget kan ryka. Vi kan titta på ett annat anslag, som handlar om samordning kring övergödning av kust- och avrinningsområden. Det är 30 miljoner kronor. Hela det skulle kunna ryka.

Jag har stor respekt för att ministern inte kan säga hur regleringsbrevet i detalj kommer att vara utformat. Men jag förutsätter att man har gjort någon typ av konsekvensbedömning och prioritering när det gäller de besparingar som man, trots att det finns ett reformutrymme på 60 miljarder kronor, väljer att göra på detta område. Jag förutsätter också att man vet vilka av dessa åtgärder som besparingarna ska läggas på.

Jag har alltså respekt för att jag inte kan få svar på hur regleringsbrevet ser ut, men jag kanske kan få höra hur resonemanget har gått kring prioriteringarna och varför man väljer att spara på detta anslagsområde.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Föga förvånande tycker jag att det är positivt att regeringen värderar LOVA-projekten och gör en särskild prioritering av dem i budgeten. Det bidrar till att upprätthålla det lokala arbetet och engagemanget när det gäller vattenmålen. Lokala initiativ och lokalt engagemang är centralt för att förbättra vattenmiljön och adressera de stora utmaningar som övergödning, miljögifter och den biologiska mångfaldens utsatthet innebär.

Jag måste dock framhålla att den här prioriteringen även får undanträngningseffekter, eftersom ministern har valt att på totalen sänka anslaget för havs- och vattenmiljö, i årets budgetproposition med 40 miljoner kronor. Detta innebär att andra viktiga vattenvårdsåtgärder nu riskerar att stå utan tillräckliga resurser.

För 2025 ligger anslaget på cirka 1,33 miljarder kronor. För år 2026 minskar det till drygt 1 miljard och för 2027 till drygt 860 miljoner kronor. Vi talar alltså om en minskning med 470 miljoner under planperioden. Jag förutsätter att departementet har genomfört konsekvensanalyser av vad de minskade anslagen innebär.

I ljuset av att det totala anslaget för åtgärder för havs- och vattenmiljö sänks vill jag förtydliga min fråga om hur ministern motiverar omprioriteringarna av anslaget. Vilka åtgärder anser ministern inte längre vara nödvändiga? Är det exempelvis åtgärder mot övergödning, fiskevårdsåtgärder eller åtgärder mot invasiva främmande arter som man nu anser att vi kan spara på? Vilka projekt kommer att drabbas när resurserna minskar? Jag menar att det här är frågor som behöver tydliga svar, inte minst eftersom det handlar om åtgärder som ofta tar lång tid att genomföra och där kontinuerlig finansiering är avgörande för att nå långsiktiga resultat.

Ministern hänvisar i sitt svar till att regleringsbreven ännu inte är utformade och framhåller att hon därför ser min fråga som för tidigt ställd. Men när de väl är utformade och beslutade finns det ju inte längre något behov för mig av att ställa frågan. Alltså är frågan ställd vid exakt rätt tillfälle.

Jag undrar helt enkelt om ministerns prioriteringar kommer att återspeglas i regleringsbreven. Ministern har väl en egen uppfattning om vilka åtgärder som inte längre behövs, eftersom man väljer att göra anslagsbesparingar på 470 miljoner kronor under planperioden.

Jag ser också fram emot att höra statsrådets tankar kring hur nedskärningarna påverkar förutsättningarna för att uppfylla ambitionerna i havspropositionen. Jag anser att regeringen har en skyldighet att inte bara tala om höga ambitioner utan också säkerställa att de ekonomiska resurser som krävs för att göra verklighet av ambitionerna finns. Hur ska svenska folket kunna tro på att regeringens höga ambitioner på lång sikt är verkliga när anslagen successivt minskas med 470 miljoner kronor fram till 2027?

Fru talman! Jag vill avsluta med att tacka ministern även för denna debatt.

Om man gör en insats och tittar på alla de debatter som jag och Romina Pourmokhtari har haft kommer man att märka att frågan om kommunernas förutsättningar för att klara det viktiga uppdrag de har att förse kommuninvånarna med va-tjänster återkommer.

Det här kanske vi får återkomma till i fler debatter. Det handlar ju om frågor som än så länge inte har en tydlig och slutgiltig lösning.

Jag hakar tag i det positiva besked jag fick om att regeringen verkar överväga att se över förutsättningarna för va-huvudmännen att klara sina åtaganden, även när det gäller hanteringen av PFAS. Med det tackar jag för debatten.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för det utvecklade svaret.

Den förra interpellationsdebatten hade ett annat perspektiv men handlade ändå även om va-frågan. Jag och statsrådet har haft ett antal debatter då vi väldigt ofta har återkommit till de stora utmaningar som va-huvudmännen, kommunerna, står inför när det gäller investeringar i vatten och avlopp. Det handlar om att klara av att hantera till exempel rening av PFAS med den teknik som står till buds nu. Även om mycket lovande forskning pågår på området är det väldigt dyrt att rena från PFAS.

Jag återkommer till samma grundproblematik som jag tog upp när vi diskuterade förutsättningarna för det nya avloppsdirektivet, om dessa regler kommer på plats. Det kokar ned till regelverket för hur kommunerna ska klara de nyinvesteringar och reinvesteringar som krävs.

Det är därför jag har med denna fråga här. Överväger regeringen några förändringar i lagstiftningen för att stödja kommunerna på det sätt som man kan med lagstiftning? Kan vi förvänta oss en bättre finansieringsmodell för va-huvudmän att hantera till exempel utmaningen med PFAS?

Fru talman! Tack, ministern, för svaret på interpellationen!

PFAS, för dem som inte har hört det begreppet förut, är vad man kallar en evighetskemikalie. Den bryts ned väldigt sakta, om ens alls.

Den här interpellationen är ställd utifrån att man har identifierat PFAS i Mälaren, som är Sveriges största dricksvattentäkt. Den förser 2,4 miljoner människor med dricksvatten. Mälarens vattenvårdsförbund har lyft fram behovet av omedelbara åtgärder för att skydda dricksvattnet från dessa föroreningar.

Den 8 december 2023 inkom en hemställan till regeringen med tydliga krav på statliga insatser för att stoppa spridningen av PFAS, finansiera sanering och förenkla regelverken för att få en effektivare hantering av saneringsåtgärder. Det är i ljuset av den som jag har ställt interpellationen till statsrådet.

För det första har jag frågat om regeringen har vidtagit specifika åtgärder sedan de mottog hemställan från Mälarens vattenvårdsförbund. Det är en fråga som är av stor betydelse, för med varje dag som går utan effektiva insatser ökar ju riskerna för allvarligare konsekvenser för både miljön och hälsan.

För det andra har jag frågat om regeringen avser att säkerställa att de nya gränsvärdena för PFAS i dricksvatten som träder i kraft den 1 januari 2026 kommer att kunna upprätthållas. Det är avgörande att vi redan nu börjar förbereda oss för att dessa gränsvärden ska kunna efterlevas och att vi säkerställer att de kommuner som ansvarar för dricksvattenförsörjningen har de resurser och den kunskap och teknik som krävs för att rena vattnet från de här farliga kemikalierna.

För det tredje undrar jag om regeringen har planerat att stödja lokala myndigheter och andra berörda aktörer i arbetet med att hantera och sanera PFAS-föroreningar. Det är inte bara en fråga om att fastställa nya regler och gränsvärden. Vi måste också se till att de som är på marken och faktiskt ska genomföra saneringsarbetet har tillräckliga resurser och tillräckligt stöd för att göra det på ett effektivt sätt.

Statsrådets svar var delvis tillfredsställande, men jag saknar fortfarande konkret information om huruvida regeringen har vidtagit eller planerar att vidta några specifika åtgärder. Därför följer jag upp med frågan om statsrådet i så fall kan specificera vilka konkreta åtgärder regeringen har vidtagit som resultat av hemställan från den 8 december 2023 om att hantera PFAS-föroreningar i Mälaren och också om statsrådet överväger att stödja kommunerna ekonomiskt eller regulatoriskt, alltså med en lagstiftningsförändring, för att säkerställa att de nya gränsvärdena för PFAS i dricksvattnet kan upprätthållas från och med den 1 januari 2026.

Fru ålderspresident! Tack, statsrådet, för interpellationsdebatten! Oftast har vi debatter där vi är oense och vill vara tydliga med att vi tycker olika. Denna interpellationsdebatt är viktig av en annan anledning, och det är att det är ett otroligt viktigt arbete som görs för både miljö, klimat och klimatanpassning, som vi alla har varit inne på under diskussionen.

Jag vill passa på att tacka för att regeringen gör kloka saker på detta politiska område. Jag tackar också för statsrådets engagemang i dessa frågor och hoppas att vi får återkomma och diskutera hur vi ytterligare kan förbättra förutsättningarna för att både kunna effektivisera arbetet och ha en stabilitet och långsiktighet i arbetet.

Fru ålderspresident! Jag tackar statsrådet för det utvecklade svaret.

Jag tror också att det är viktigt med det som ministern pekar på, nämligen att man ser över de juridiska hindren. Har statsrådet någon tänkt tidsram för hur det arbetet ska gå till och för när vi får åtgärder på plats som underlättar återvätningen?

När det gäller frågan om tidsramen för det ekonomiska stödet är jag nog lika övertygad som ministern är hoppfull om att det kommer att finnas ett fortsatt starkt stöd även efter nästa och nästnästa val för att fortsätta arbetet med att återställa våtmarker.

Naturvårdsverkets utvärdering av LONA-förordningen tror jag också är jättebra. Det är ett viktigt arbete. Kan statsrådet även här ge en bild av hur en tänkt tidsplan ser ut för det arbetet och när vi kan förvänta oss förbättringar även på det området?

Fru ålderspresident! Tack, statsrådet, för det utförliga svaret och för möjligheten att få diskutera den stora betydelse återvätning av våtmarker har både för biologisk mångfald, för att minska våra utsläpp och också för klimatanpassning!

Trots de betydande satsningar som görs och har gjorts under tidigare regering ser vi dock att andelen våtmark fortsätter att minska i Sverige, vilket är ett bekymmer som vi inte kan ignorera. Precis som statsrådet var inne på spelar våtmarkerna en avgörande roll för både miljö och klimat.

För två år sedan träffade jag en framstående forskare på området från Göteborgs universitet som berättade för mig att även om det är viktigt med de politiska satsningarna på återvätning och återställning av våtmarker är det kanske ännu viktigare att se till att inte ytterligare våtmarker torrläggs. Och just nu har vi alltså en olycklig utveckling som innebär att andelen våtmark fortsätter att minska.

Statsrådet redogjorde för en rad pågående projekt och satsningar, vilket är glädjande. Men sett i perspektivet att vi fortfarande har en minskande areal våtmarker behöver vi ställa oss frågan om åtgärderna är tillräckliga. Statsrådet lyfte fram att bedömningen är att detta är tillräckligt. Så kan det vara; statsrådet pekar också på att det tar tid att få effekt och att det här är ett långsiktigt arbete.

Jag känner dock fortfarande en oro, och jag tror att vi kanske behöver ha lite mer av ett helhetsperspektiv även på dessa frågor. Jag vet att det finns länder, till exempel Danmark om jag inte missminner mig, som har jobbat ganska strategiskt med program vad gäller våtmarker. Där tittar man både på att stoppa torrläggning av våtmarker och att jobba strategiskt med att återväta på rätt sätt. Statsrådet var i sitt svar inne på att det är viktigt framför allt när det gäller återställning av våtmarker i klimatsyfte att man är väldigt noggrann och specifik i vilken vattennivå man ska ha för att det ska bli optimalt.

Jag tror därför att vi måste överväga både långsiktiga lösningar som integrerar återvätning och att få till ett stopp på exploatering av våtmarker. Vi behöver också göra detta på ett sätt som inte i onödan skadar vårt jord- och skogsbruk. Vi vet ju att vi behöver öka vår livsmedelsförsörjning i Sverige, och vi behöver också använda skogens råvaror för att klara omställningen till ett fossilfritt samhälle.

Jag vill därför uppmana statsrådet att noggrant överväga ytterligare åtgärder och reformer som kan stärka arbetet när det gäller våtmarkerna.

Fru talman! Nu närmar vi oss äntligen slutet av denna debatt. Även om vi inte riktigt har hört alla partiers anföranden än tycker jag ändå att det går att reflektera lite grann över vad som har framkommit under debatten.

Regeringen, stödd av Sverigedemokraterna, har lagt fram en plan som vid en första anblick kan verka imponerande, men som vid närmare granskning visar sig vara täckt av en tunn fernissa. Bakom den glänsande ytan hittar vi en plan fylld av vackra ord men som brister i konkreta åtgärder.

Regeringen har gång på gång talat om sina höga ambitioner och stora visioner när det gäller klimatomställningen. Men låt oss vara ärliga - ambitioner utan handling är som en bil utan motor. Det kan se bra ut på papper, men det kommer inte att ta oss någonstans. Regeringens handlingsplan är full av löften men saknar de konkreta åtgärder som krävs för att uppnå de mål som de själva varit med och satt upp.

Klimatpolitiska rådet har tydligt påpekat att regeringens plan inte lever upp till Parisavtalets mål. De säger att regeringens handlingsplan saknar de konkreta åtgärder som krävs för att vi ska kunna nå Parisavtalets mål, och att vi utan tydliga och mätbara mål inte kommer att kunna minska utsläppen i den takt som krävs.

Fru talman! Är detta verkligen den nivå av engagemang som vi har rätt att förvänta oss från vår regering? Regeringens åtgärder är diffusa och otillräckliga. Vi ser förslag som antingen ska utredas och kanske ska leda till åtgärder först nästa mandatperiod eller förslag som saknar konkreta tidsramar och nödvändig finansiering. Det är nästan som om regeringen hoppas att problemen ska lösa sig själva, vilket tyvärr är en strategi som fungerar dåligt när det gäller klimatförändringar.

Naturvårdsverket har också uttryckt sin oro. Deras analyser visar att de nuvarande förslagen inte kommer att leda till de nödvändiga utsläppsminskningarna. De menar att Sverige med nuvarande förslag i klimathandlingsplanen inte kommer att nå sina klimatmål och att det krävs betydligt mer ambitiösa och konkreta åtgärder för att minska våra utsläpp tillräckligt snabbt.

Det finns alltså en tydlig diskrepans mellan vad regeringen påstår och vad de faktiskt levererar. Det är som att måla en tavla av framtiden utan att ha färgen och penslarna för att göra den verklig. Regeringen talar om att skapa förutsättningar för hushållen och företagen att fatta de beslut som krävs för att nå klimatmålen. Utan konkreta åtgärder och riktlinjer blir dock dessa förutsättningar inget annat än tomma ord.

Fru talman! Den här debatten tycker jag tydligt har visat att regeringens klimathandlingsplan inte är tillräcklig. Bakom den glänsande fernissan av vackra ord och löften döljer sig en brist på konkreta åtgärder och verklig ambition. Vi behöver en regering som inte bara pratar om att vara en global förebild, utan som faktiskt agerar som en.

(Applåder)

Fru talman! Vi står inför en akut klimatkris. Men i stället för kraftfulla åtgärder för att minska utsläppen ser vi en regering som kompromissar och viker sig för klimatförnekande krafter inom Sverigedemokraterna. Detta har lett till en klimatpolitik som inte ens kommer i närheten av att uppfylla de mål som krävs för att Sverige ska bidra till att begränsa den globala uppvärmningen.

Sverigedemokraterna har konsekvent varit kritiska till och motsatt sig kraftfulla reformer som EU:s gröna giv och gått till val på att riva upp den fastlagda klimatpolitiken på EU-nivå. Det står i stark kontrast till Liberalernas uttalade ambitioner att göra Sverige till ett föregångsland i klimatarbetet och behovet av ett offensivt klimatarbete på EU-nivå.

De åtgärder som nu föreslås i klimathandlingsplanen är otillräckliga och visar tydligt på de kompromisser som regeringen har gjort för att behålla Sverigedemokraternas stöd. Är det inte dags, Romina Pourmokhtari, att erkänna att er urvattnade klimatpolitiska handlingsplan är priset ni fått betala för regeringsmakten?

Fru talman! Det är svårt att gå förbi den diskussion som statsrådet precis haft om de opolitiska tjänstemännen. Jag tänker att det kanske inte är svårare än så här: Eftersom det inte finns någon egentlig grund från experter eller myndigheter för de uttalanden som regeringen gör när det gäller klimathandlingsplanens effekter vill man skapa någon form av ökad trovärdighet i det man säger genom att nämna de opolitiska tjänstemännen under presskonferenser. Är det inte på det sättet kan statsrådet dementera det.

Annars slås jag när jag lyssnar på statsrådets anförande av att vi socialdemokrater och framför allt Liberalerna men även i stora stycken den här regeringen, åtminstone när det kommer till retoriken, har väldigt likartad syn på vad som krävs för att klara omställningen - inte i alla delar men i stort.

Sverigedemokraterna däremot, som den här regeringen är helt beroende av, har länge kritiserat till exempel Parisavtalet och EU:s gröna giv, initiativ som Liberalerna starkt stöder. Att båda partierna skulle vara nöjda med regeringens klimathandlingsplan verkar därför orimligt.

Sverigedemokraterna har varit tydliga med att de inte tänker acceptera åtgärder som leder till ökade bränslepriser. Då inställer sig frågan: Är det helt enkelt mot bakgrund av den kunskapen som klimat- och miljöministern accepterar att utredningen om nya styrmedel inte ska komma med förslag förrän nästa mandatperiod? Är det detta som är anledningen till att vi får vänta?

Fru talman! Tack, ministern, för det utvecklade svaret! Vi har en rad utmaningar framför oss. Vi behöver stärka vår beredskap och därför också öka vår inhemska produktion av livsmedel och se till att vi kan försörja oss i händelse av kris eller ofred. Vi har behov av skogen på många olika sätt för att klara omställningen till ett fossilfritt samhälle. Det finns många produkter som vi kan använda skogen till för att fasa ut det som i dag är fossil råvara. Detta är alltså ett viktigt pussel för att lyckas med den gröna omställningen. Det är detta som är min huvudpoäng.

Ministern säger i sitt svar att om förordningsförslaget träder i kraft kommer Sverige att utarbeta en nationell restaureringsplan. Före pausen ställde jag en fråga: Om förordningsförslaget inte träder i kraft bör vi väl ändå utarbeta en nationell restaureringsplan? Den frågan tänker jag att ministern bara kan svara ett enkelt ja eller nej på.

Fru talman! Tack till ministern för det svaret!

Som ministern är inne på finns det många synergier vad gäller både klimatanpassning och klimatåtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser och värna biologisk mångfald. Men det finns också motstående intressen, och ibland är det svårt att veta vilken väg som är rätt väg att gå. Det behövs en holistisk bild, ett fågelperspektiv, för att landa rätt i de här frågorna.

Just nu brottas vi med att hantera både LULUCF och kravet på biologisk mångfald och med det också att skydda ur- och naturskog. Får vi också ett naturrestaureringsdirektiv på plats är det viktigt att det här inte blir raster som läggs på varandra och försvårar snarare än hjälper.

Det är därför jag tycker att det är en oerhört viktig utgångspunkt att försöka förstå hur regeringen resonerar i de här frågorna. Det är det som är syftet med den här interpellationen.

Både jag och ministern har varit inne på att det är viktigt att det finns bra kunskapsstöd till markägare men också att det finns ekonomiskt stöd och kanske ekonomisk kompensation i händelse av att äganderätten inskränks i ett område för att det finns arter eller biotoper som behöver skyddas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är glad över svaret jag fick när det gäller betesmarker. Men jag tänker fortfarande att det är viktigt att vi försöker se frågan som vi var inne på före pausen och som jag tryckte på i min inledning - att oavsett om det blir ett fortsatt arbete på EU-nivå med naturrestaurering är det en fråga som vi behöver jobba med och ta tag i själva.

Jag sitter också i Miljömålsberedningen. Vi har ett tufft uppdrag och ett mycket viktigt uppdrag, och förhoppningsvis kommer vi med massor av kloka förslag till regeringen. Men vi har inte möjlighet att pausa arbetet vad gäller naturrestaurering och ha med de perspektiven nu, för vi vet inte vad de besluten landar i - om de landar. De kommer nog inte att göra det i så pass god tid att vi hinner ta med det i vårt arbete; det har vi konstaterat.

Då blir regeringens ansvar väldigt stort att se till att vi får en samlad politik på det här området som möjliggör omställning och som ser till att vi får ned växthusgaserna, ökar den biologiska mångfalden och klimatsäkrar på ett smart sätt.

Våtmarkssatsningen är jättebra, men det är ingen silverkula som löser allt. Också hur man återställer våtmarker är oerhört viktigt. Man kan få negativa effekter, få ökade utsläpp, om man gör det på ett felaktigt sätt. Och vissa områden lämpar sig bättre ur ett klimatperspektiv medan andra områden lämpar sig bättre ur ett biologiskt mångfaldsperspektiv.

Den här helhetssynen tror jag kommer att vara oerhört viktig och avgörande för om vi ska lyckas.

Vi ser ju i dag att vi brottas ganska mycket med miljöbalken. Den har blivit ett hinder, till exempel när det gäller tillstånd, för att klara den gröna omställningen.

Vi får inte hamna i en situation där lagstiftningen som vi nu jobbar med att implementera i Sverige skapar onödiga hinder för omställningen.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret.

Jag vill börja med att betona vikten av att vi arbetar med naturrestaurering i Sverige, helt oavsett när eller ens om den nya EU-lagstiftningen på området blir verklighet. Tyvärr blev det en paus, och många är oroliga över huruvida arbetet kommer att gå vidare med nästa kommission. Det återstår att se.

Naturrestaurering är en central del av vårt arbete för att bevara biologisk mångfald och stärka vår miljö- och klimatresiliens. Vår svenska natur är en ovärderlig resurs, och precis som ministern sa bidrar den med värdefulla ekosystemtjänster, inte minst ren luft, rent vatten och bördiga jordar. Genom att återställa skadade ekosystem stärker vi inte bara den biologiska mångfalden utan även vår långsiktiga förmåga att hantera klimatförändringar och förbättra människors välbefinnande och hälsa.

Sverige har en lång och god tradition av att värna vår natur, och det är också vår skyldighet att fortsätta med det arbetet med än större kraft. Vi måste säkerställa att åtgärderna är konkreta och genomförbara, som ministern tog upp i sitt svar. Då krävs det tydliga mål och tidsramar. Det är avgörande att vi också stöttar våra lantbrukare och markägare i detta arbete så att de kan vara aktiva och viktiga aktörer i naturrestaureringen utan att drabbas ekonomiskt. Naturrestaurering handlar inte bara om att uppfylla internationella åtaganden utan också om att ta ansvar för vår egen miljö och vår egen framtid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som uppföljning på mina frågor - det är som sagt några månader sedan jag skickade in interpellationen, och det har hänt en del under tiden - undrar jag hur ministern ser på framtiden för naturrestaureringsförordningen, givet det politiska läget och att vi nu står inför stundande EU-val. Om direktivet läggs i byrålådan, vilken ambition har regeringen då på naturrestaureringsområdet för svensk del?

(forts.)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Just när det kommer till föroreningar är principen förorenaren betalar oerhört viktig och helt central, skulle jag till och med säga. Den aspekten av finansieringen är också viktig att titta på.

Hela min poäng med interpellationen är att peka på vad regeringen borde göra när den ställer sig bakom direktivet och samtidigt vet att det innebär en större utmaning för våra va-huvudmän, sett i ljuset av att det redan i dag finns stora svårigheter för va-huvudmännen att klara sitt uppdrag av finansieringsskäl. Då tycker jag att det är viktigt att regeringen i så god tid som möjligt, och gärna redan nu, har tankar, idéer och planer när det gäller hur man ska ge kommunerna rätt förutsättningar att klara både det befintliga uppdraget och det utökade uppdraget i och med det ansvar som det nya avloppsdirektivet innebär.

Med detta vill jag tacka för debatten. Även om den är nästan tre månader försenad är det bra att den blev av.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Jag får börja med att säga att jag tror att det är väldigt många, inklusive jag och mitt parti, som är nöjda med att vi nu har hanterat effekterna av Weserdomen och ickeförsämringskravet. Det har skapat stora problem ute i Kommunsverige och försvårat omställningen.

Med det sagt: Jag försöker i min interpellation peka på att vi redan i dag ser hur stora utmaningarna är för va-huvudmännen när det gäller att klara nya investeringar och reinvesteringar i det system som staten finansierade när man byggde ut och sedan lämnade över till kommunerna att förvalta. Man har inget värde med avskrivningar som gör att man kan finansiera reinvesteringar, och vi har ett regelsystem som rent tekniskt försvårar när det gäller att bygga upp det kapital som behövs för att klara räntor och amorteringar.

Det är därför inte av ovilja, skulle jag säga, som kommunerna inte investerar i den takt som man egentligen behöver. Det finns ett behov av att se över regelsystemet, och jag är bara ledsen att vi under förra mandatperioden inte hade med detta när det ändå gjordes en utredning kring hållbara vattentjänster. Vi borde ha tagit med det ekonomiska perspektivet.

Det finns ingen anledning för regeringen att vänta på att det nya avloppsdirektivet har ratificerats och implementerats i svensk lagstiftning, utan grundproblemet med finansieringen av va behöver regeringen titta på här och nu. Även om vi har 20 år på oss väntar inte investeringarna. Investeringarna kommer att behöva göras även i fortsättningen, och de kommer att öka i nivå med tanke på de nya krav som kommer med det nya avloppsdirektivet.

Jag skulle gärna vilja höra om statsrådet, eller ni på departementet, har resonerat kring underinvesteringen och de problem som kommunerna faktiskt står inför. För om vi ska vara ärliga gäller detta inte bara att underhålla vårt vatten- och avloppssystem och att anpassa oss efter nya hårdare krav vad gäller avloppsrening, utan det handlar också om klimatanpassning. Det är ett mycket starkt tryck på kommunerna att klara detta rent ekonomiskt. De ska klara att trygga dricksvattenförsörjningen, klara att trygga avloppsreningen och klara att trygga klimatanpassningen.

Har regeringen resonerat kring detta? Ser man problemet? Tänker man sig att man ska kunna göra någonting åt problemet? Varken jag eller kommunerna ropar i första hand efter att regeringen behöver skjuta till mer pengar, utan det handlar främst om att skapa ett bättre regelsystem som möjliggör för kommunerna att ta sitt ansvar.

Frågan kvarstår: Ser statsrådet att det finns behov av specifika stödåtgärder när det gäller kommunerna i norra Sverige, där vi har problemet med både ett kallare klimat, stora avstånd och glest befolkade områden?

Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Jag vill börja med att understryka att vi är helt överens om behoven och om att det hela i grund och botten är något oerhört bra. Situationen i Östersjön är djupt problematisk.

Med interpellationen vill jag belysa att det nya avloppsdirektivet ändå innebär att Sverige står inför betydande utmaningar. Dessa utmaningar är särskilt märkbara i våra landsbygdskommuner och i norra delen av landet, där vi har en lägre befolkningstäthet. Det är också andra klimatförhållanden i norra Sverige än i södra Sverige och, för den delen, än i övriga Europa.

Svenskt Vatten tog under förra året fram en rapport där de pekar på att infrastrukturen för vårt dricksvatten och avlopp har ett investeringsbehov på lite drygt 30 miljarder kronor årligen men att det i dag bara investeras 20 miljarder. Det finns alltså ett årligt underskott på investeringssidan på ungefär 10 miljarder kronor.

Detta resulterar i ett växande problem och en växande investerings- och underhållsskuld. För att kunna hantera kostnaderna behöver va-taxorna i Sveriges kommuner fördubblas till 2040 jämfört med vad kommuninvånarna betalar för vatten och avlopp i dag. Det är en börda som kommer att vara särskilt tung för människor som bor just i kommuner med låg befolkningstäthet.

Med de nya kraven kommer investeringsbehovet att öka ytterligare. Vi måste erkänna att landsbygdskommuner och kommuner i norra Sverige står inför stora utmaningar. Som den som lyssnar kanske förstår kan investeringskostnaderna fördelas på fler invånare i städerna, som har högre befolkningstäthet, men på landsbygden och i norr blir kostnaderna per capita betydligt högre. Det kallare klimatet i norr gör också att de tekniska och ekonomiska utmaningarna blir större när det gäller avloppsrening.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I svaret nämnde statsrådet att det finns en respit på 20 år för Sverige när det gäller naturlig retention, men frågan om de ekonomiska förutsättningarna för va-huvudmännen att klara de nödvändiga investeringarna är fortsatt obesvarad. Redan innan de skärpta krav som följer av det nya avloppsdirektivet införs brottas va-huvudmännen med ett regelverk som inte är anpassat för de stora ny- och reinvesteringar som verksamheten står inför.

Jag menar att regeringen måste agera skyndsamt och presentera konkreta åtgärder för att säkerställa att de nya kostnaderna inte ytterligare ökar skillnaderna mellan stad och land och mellan nord och syd och även säkerställa att de investeringar som behövs och som är helt nödvändiga inte får negativa effekter på välfärdsverksamhet, vilket skulle drabba våra äldre och våra barn i första hand.

Herr talman! Sverige och världen står inför en avgörande skiljeväg. Vi måste välja den väg som leder oss mot en hållbar framtid präglad av gröna innovationer, ekonomisk tillväxt och social rättvisa.

Det handlar om mer än att skydda vår miljö; det handlar om att skapa en solidarisk ekonomisk modell där den gröna omställningen driver fram ökat välstånd och skapar goda, hållbara jobb för alla, oavsett var i Sverige man bor.

Herr talman! Vår planet ropar på hjälp, och tiden att agera är nu. Klimatförändringarna är en realitet som hotar inte bara vår miljö utan hela vår existens.

Därför är det djupt oroande att se hur den nuvarande regeringens avsaknad av ambition och drivkraft i klimat- och miljöfrågor riskerar vår gemensamma framtid.

Socialdemokratin står för ett proaktivt ledarskap som inte väjer för de stora utmaningarna.

Regeringens klimathandlingsplan har granskats och kritiserats, med rätta. Handlingsplanen saknar beräkningar, åtgärder och de konkreta handlingar som krävs. Ord, grafer och fromma förhoppningar är den full av, herr talman, men gåsfjädrar och retorik kommer inte att klara omställningen.

Som socialdemokrater bär vi en vision om ett Sverige som inte bara når upp till globala klimatmål utan även banar väg för en ny era präglad av rättvisa, jämlikhet och ekonomiskt välstånd för alla.

Vi vill se moderna miljötillstånd som möjliggör för företag att växa och innovera medan de bidrar till en hållbar framtid.

Vi ser en framtid där tillståndsprocesser inte är ett hinder utan en möjliggörare för grön tillväxt och nya jobb i hela vårt land. Då måste tillståndsprocesserna kortas, och här har vi haft en rad förslag som är utredda och remitterade och som regeringen borde ha tagit till kammaren för länge sedan.

Enligt uppgifter från Svenskt Näringsliv väljer vartannat företag som har problem med tillståndsprocesserna att inte genomföra investeringar eller att göra dem i andra länder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande miljöfrågor

Den samhällsekonomiska effekten beräknas uppgå till 50 miljarder kronor, vilket är lönekostnaden för ungefär 15 000 personer. Och vi vet att för varje ny person som blir anställd i den svenska industrin genereras det fler arbetstillfällen i den kunskapsintensiva tjänstesektorn, i dagligvaruhandeln och inom skola och sjukvård. Det innebär fler skattekronor som genereras till vår gemensamma välfärd.

Elektrifieringen är nyckeln till omställningen. Det tar dock alldeles för lång tid att anlägga ny elproduktion och eldistribution. Det måste ske snabbare än någonsin och i en skala vi inte har sett förut. Under de senaste 20 åren har Svenska kraftnät anlagt 60 mil stamnät för eldistribution. De kommande 20 åren kommer vi att behöva anlägga 700 mil. Det är bråttom och akut att vi får effektiva och kortare tillståndsprocesser på plats.

Vi socialdemokrater har också pekat på nya åtgärder som vi hoppas att regeringens utredning tar i beaktande. Här vill jag yrka bifall till reservation 3 om effektivare miljötillstånd.

I hjärtat av vår vision ligger begreppet rättvis omställning - en grundpelare i socialdemokratisk politik. Ingen ska lämnas bakom, och samhällets stöd ska anpassas efter varje individs behov och förutsättningar. Det är en omställning som säkerställer att ingen lämnas bakom när vi rör oss mot en grönare ekonomi. Det innebär investeringar i utbildning och omskolning för att arbetskraften ska kunna anpassa sig till nya gröna jobb. Det handlar om att stödja våra regioner och samhällen så att de kan vara delaktiga i och dra nytta av den gröna revolutionen. Det handlar om en fördelningspolitik som tar hänsyn till olika förutsättningar som råder i stad och land.

Vår politiska roll är att säkerställa att denna omställning inte bara är grön utan också rättvis. Det innebär att vi måste fokusera på de sociala dimensionerna av klimatpolitiken, alltså att vi ser till att omställningen leder till ökat välstånd för alla och inte bara för några utvalda få.

Herr talman! Vi vill skapa ett samhälle där alla svenskar, oavsett var de bor, kan ha tillgång till de möjligheter som den gröna omställningen medför. För att nå dit krävs modiga politiska beslut.

Vi måste våga investera i framtidens industrier och teknologier. Vi behöver en översyn av miljöbalken som gör det möjligt för företag att snabbt anpassa sig till nya miljökrav utan att fastna i byråkratiska processer. Vi måste sträva efter effektiva och förutsägbara tillståndsprocesser som stöder innovation och hållbar utveckling.

Låt mig vara tydlig: Den gröna omställningen är vår tids största ekonomiska möjlighet. Den erbjuder chansen att inte bara bekämpa klimatförändringarna och miljöförstöringen utan också skapa en mer hållbar och inkluderande ekonomi - en ekonomi som skapar jobb, driver innovation och säkerställer Sveriges konkurrenskraft på den globala arenan.

Herr talman! Framför oss ligger en väg fylld av möjligheter, där Sverige inte bara klarar klimatkrisen utan också bygger ett starkare och rättvisare samhälle - ett välfärdssamhälle under demokratisk kontroll. Det är en väg som kräver samarbete, vision och beslutsamhet.

Till skillnad från den SD-ledda regeringen, som visar en uppenbar brist på trovärdig klimatpolitik och ambitioner för en stärkt välfärd, står vi socialdemokrater redo med en klar plan och ett fast åtagande för att leda omställningen mot ett mer jämlikt och hållbart samhälle.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande miljöfrågor

Vi kan bygga ett grönare, starkare och mer rättvist Sverige där klimatpolitik och miljöskydd går hand i hand med ekonomisk tillväxt och social rättvisa. Det är ett Sverige där framtiden är ljusare för alla.

(Applåder)