Herr talman! Joakim Järrebring har frågat mig om jag har tagit initiativ till en analys av hur förslaget till nytt avloppsdirektiv stämmer överens med regeringens uttalade kostnadseffektiva miljö- och klimatpolitik sett till aktuell miljöforskning om kväverening i kallare klimat och om jag i så fall kan redogöra för resultatet av analysen, vilka initiativ jag och regeringen avser att ta för att ekonomiskt stödja kommunerna i deras arbete med att uppfylla dessa krav samt - med tanke på kommunernas redan ansträngda ekonomi - hur jag och regeringen planerar att säkerställa att de nya kostnaderna inte ger påverkan på annan verksamhet.

Inledningsvis vill jag säga att bakgrunden till revideringen av avloppsdirektivet är att miljöstatusen i sjöar och hav är långt ifrån tillfredsställande. Vi ser fortsatt hur algblomningar och syrefattiga bottnar breder ut sig i Östersjön med negativa effekter för såväl fiske som turism.

Torskfisket i Östersjön har helt fått stoppas under flera år, vilket delvis bedöms bero på övergödning. Data från miljöövervakningen visar samtidigt att de normaliserade utsläppen av kväve och fosfor ökar sedan 2015 till stora delar av Östersjön. Sverige, och övriga länder runt Östersjön, behöver alltså göra ytterligare insatser för att minska utsläppen. En stärkt gemensam lagstiftning är ett effektivt angreppssätt för att begränsa utsläppen.

I förhandlingarna har Sverige, tillsammans med Finland, mycket framgångsrikt förhandlat fram två tillägg till kommissionens ursprungliga förslag.

Det första gäller möjligheten att godkänna ökade utsläpp vid etablering och utbyggnad av reningsverk även om miljöstatusen för de vattenområden som tar emot utsläppet försämras. Så som lagstiftningen är utformad i dag är det svårt att godkänna sådana utsläpp på grund av vattendirektivets krav och den så kallade Weserdomen. Det andra gäller möjligheten att åberopa naturlig retention av näringsämnen i landskapet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Inget av tilläggen fanns med i ursprungsförslaget, och Sverige och Finland har sett till att båda nu är med i det slutliga förslaget trots ett starkt motstånd från flera röststarka länder. Vad gäller naturlig retention kom vi dock inte hela vägen fram i förhandlingen, utan vi har 20 år på oss att uppfylla de nya kraven, vilket ändå är en kraftfull förbättring givet var ursprungsförslaget började.

För att kunna åtgärda övergödningsproblemen behöver utsläppen från alla EU:s kuststater till Östersjön och Västerhavet minska ytterligare. Det reviderade avloppsvattendirektivet är ett mycket starkt verktyg för att gemensamt lyckas höja ambitionen och säkerställa att alla kuststater minskar sina utsläpp.

Det slutliga förslaget till reviderat avloppsvattendirektiv publicerades den 23 februari och förväntas kunna antas senare i år. Regeringen har därför ännu inte tagit ställning till vilka behov som kan finnas under genomförandet. Vi kan dock konstatera att det i Sverige är ett begränsat antal mindre reningsverk som kommer att påverkas på 20 års sikt. Det finns därför gott om tid att lyckas planera på bästa möjliga sätt och exempelvis ta hänsyn till de kommande investeringsbehov som följer av utvecklingen. Kostnaderna för avloppsrening regleras dock generellt genom va-avgiften.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka ledamoten för att han väljer detta tillfälle att belysa den här viktiga frågan, eftersom det är av stor vikt att man tar hänsyn till saker som även ligger en bit fram i tiden, vilket detta numera gör.

Det som jag allra främst måste belysa här är att det fanns ett ursprungsförslag från EU-kommissionen där det inte fanns något utrymme att ta hänsyn till den naturliga retentionen. Här har Sverige och Finland lyckats förhandla tillbaka möjligheten att åberopa naturlig retention och på så vis skapa stor framgång i sig när det gäller implementeringen av direktivet.

Vi nådde dock inte hela vägen fram, utan kommunerna har 20 år på sig att uppfylla de nya kraven i stället för några få år, som annars hade kunnat vara fallet. Hur den egna kommunen påverkas av det nya reviderade avloppsdirektivet är något för alla kommuner att raskt börja titta på.

När det gäller frågan om regeringen anser att kommunerna själva ska stå för hela kostnaden är detta något som vi inte har tagit ställning till ännu. Vi behöver se vilka behov som finns innan vi kan göra ett sådant uttalande. Vilka behov som finns under genomförandet av det reviderade direktivet vet vi först när direktivet är antaget och beslutat, vilket det ännu inte är. Så snart det är det kommer regeringen självfallet att börja se på vad konsekvenserna blir för svensk del.

Det som man i nuläget kan konstatera är att det i Sverige är ett begränsat antal mindre reningsverk som kommer att påverkas på 20 års sikt. Sedan, vad gäller avloppsrening generellt, är det va-avgiften som man ska använda sig av. Om man ser att det finns ett investeringsbehov på 10 miljarder, som saknas årligen, kan man väl - om ledamoten inte misstycker - börja med att dela upp detta behov på alla kommuner som finns för att se vilka kommuner som har ett större behov och vilka som kanske inte har det.

Men de kommuner som har dessa behov behöver såklart ta hänsyn till det i sin planeringshorisont, så att säga, och jag förväntar mig att våra ansvarsfulla kommunpolitiker har en god medvetenhet om detta. Jag tackar ledamoten för att det här tillfället också blir ett sätt att belysa vikten av att man tar hänsyn till detta och att man är medveten om den revidering som nu sker av avloppsdirektivet.

Jag tar också tillfället i akt att belysa de framgångar som har gjorts från Sveriges och Finlands sida för att göra detta till ett direktiv som är enklare att implementera på svensk mark trots att det, precis som ledamoten lyfter, finns någonting som är unikt för de kallare klimaten. Det blir helt enkelt en annan situation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I och med detta menar regeringen att vi nu har en god grund för våra kommuner att agera på, men det kräver att vi först antar direktivet och sedan ser över vilka behov som finns. Alla kommuner har ansvar för att planera för de grundläggande behov som ett avloppssystem utgör. Det är någonting man sannerligen bör ta ansvar för som kommunpolitiker, även om det inte alltid syns lika tydligt som annan politik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tackar återigen ledamoten för interpellationen, för det här är en relevant interpellationsdebatt att föra om en väldigt relevant fråga som ledamoten lyfter.

Det finns flera delar i det här, men specifikt ser vi att det inte fungerar så som det är nu. Vi har identifierat ett problem som vi behöver hantera. När det gäller hur vi avser att hantera detta framöver finns det i dag inga besked att ge. Men jag tackar verkligen för det här tillfället att lyfta upp frågan på agendan, och jag ser fram emot att även vidare diskutera med ledamoten Järrebring vad man skulle kunna göra för att komma åt problematiken. Vi vet som sagt att den finns där, och den är verkligen närvarande.

Det är inte så att jag som statsråd och regeringen har bilden av att kommunerna får investera och att allting sedan är klart, utan det är självklart mer komplext än så. Senast i går kväll stod jag på torget i Norrtälje och pratade med invånare som ville lyfta va-frågan. De tyckte att just va var det som krånglade till det i kommunen. Problemet är alltså ständigt närvarande, och det är vi medvetna om. Vi behöver självklart hantera detta.

Interpellationsdebatten just i dag handlar om EU:s nya avloppsdirektiv, eller revidering av avloppsdirektivet, och vilka konsekvenser det får. Här kan jag endast lyfta att Sverige tillsammans med Finland har lyckats nå framsteg och framgångar i ett avsnitt där vi inte hade särskilt många länder med oss, och framför allt ganska många stora och röststarka länder emot oss. Det har alltså varit med stor svårighet vi har försökt skapa förståelse för det unika klimat vi har här i Sverige och vilka förutsättningar det ger oss.

Det handlar även om att se till att vi har möjligheter att bygga ut reningsverk framöver. Det är också ett behov som ökar i takt med att vissa städer växer. Det förslag som finns nu angående ramdirektiv för vatten och Weserdomen blir näst intill identiskt med det förslag som Sverige och Finland har arbetat med för att få in i direktivet. Det betyder att ett medlemsland får bygga ut ett reningsverk och öka utsläppen i ett visst vattenområde om vissa villkor uppfylls. Vi menar att detta kommer att vara något som underlättar för kommunerna, exempelvis i det arbete de gör på den här fronten.

Sedan finns det andra delar som man också skulle kunna diskutera i samband med att man ser över regelverk, nämligen exempelvis PFAS-föroreningar och hur vi ser till att komma åt den problematik som finns med föroreningar på den fronten. Det finns ytterligare saker att göra när det gäller detta, men det som nu har framgått gällande PFAS är att medlemsstaterna ska övervaka koncentrationen av detta i avloppsvattnet och metodiken tas fram i en delegerad akt.

Även där har det alltså gjorts vissa framsteg, men man kan konstatera att det problem som vi har med föroreningar, särskilt PFAS-föroreningar, är en mycket svår fråga som vi kommer att behöva arbeta med även framöver.

För att knyta ihop det hela: Det finns fortsatt mycket arbete som behöver göras både på EU-nivå och på nationell nivå från statens sida sett till regelsystem och finansieringsfrågor, men också sett till kommunernas kapacitet att hantera finansieringen, som ju är en högst kommunal fråga.