Thomas Ragnarsson

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågorna!

När det gäller personalförsörjningen är jag den första att hålla med om att alla människor som kan arbeta behöver vara i arbete i det här landet. Det är en självklar sak för mig. Problemet har varit att man på grund av personalbrist har sänkt kraven ganska rejält. Jag brukar själv uppfatta mig som en rätt så normal människa. Jag kan uppfatta vad folk säger till mig och så. Men när inte jag förstår vad personalen säger till mig, hur ska då min svärfar som är 90 år göra det? Där har vi ett problem.

Men i övrigt är jag helt medveten om att den reserv vi har i dag när det gäller folk som kan jobba i välfärden utgörs av de människor som står utanför arbetsmarknaden. Det är ingen hemlighet att många av dem har utländsk bakgrund. Det är en otrolig reserv, men vi måste få dem i arbete.

Den skyddade yrkestiteln diskuterades mycket, och det var ett bra förslag. Jag är inte en sämre politiker än att jag kan tycka att ett förslag från Vänstern är väldigt bra. Men vi behöver jobba med denna fråga så att det inte bara blir ett konstaterande av att det nu är en skyddad yrkestitel. Nu börjar det stora arbetet med att se till att de personer som får den skyddade yrkestiteln gör rätt saker. Det är nu vi behöver skruva om och göra kompetensväxlingen och verkligen se till att det blir rätt använd kompetens. Detta har vi pratat om i Kronobergs län; vi kallar det RAK.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om lex Maria och lex Sarah

Jag är helt övertygad om att detta kommer att spela roll, men det är ett tufft läge - för hela vårdsektorn.

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågorna! Ja, äldreomsorgen drabbades enormt under pandemin - jag håller med. Men om vi bryter ned det, vad var det egentligen som hände?

I Sverige hade vi strategin att vi skulle behålla så många äldre som möjligt på våra boenden. Det hade man inte kapacitet att hantera. Ett av skälen till att så många människor dog i covid i Sverige var att vi inte kunde erbjuda patienterna sjukhusvård; det är också konstaterat. Hade man i stället kunnat hantera dessa patienter inom sjukvården, där de hörde hemma, hade vi nog inte sett den arbetsbelastning och de problem som vi faktiskt fick se.

Vad gör då regeringen? Man har avsatt ganska mycket riktade pengar till regionerna för att öka antalet tillgängliga vårdplatser. Det är ett problem i Sverige att vi har för få vårdplatser per 1 000 invånare - faktiskt det minsta antalet i hela Europa. Jag ser alltså inte detta som någon dålig satsning.

Med den skyddade yrkestiteln för undersköterskor får vi samtidigt ett värde på vad en undersköterska är. Detta har varit lite spretigt. Jag vet att det har funnits kompletteringsutbildningar och liknande som lett till att man plötsligt fått kalla sig undersköterska utan att kanske riktigt ha haft kunskaperna för det. Jag tror alltså att detta kommer att betyda enormt mycket för äldreomsorgen, där undersköterskorna är oerhört viktiga medarbetare.

Herr talman! Jag säger som jag sa tidigare: Socialtjänstlagen är i grunden en lag även för de äldre. Vi ska egentligen inte behöva ha speciallagar för allting, utan en bra socialtjänstlag ska täcka in detta område.

När det gäller kopplingen till hälso- och sjukvård är det problematiskt att olika lagar gäller. Vi har en hälso- och sjukvårdslag, och vi har en socialtjänstlag. De pratar inte alltid samma språk.

Det har också fram till nu varit ganska svårt för sjukvården att prata med socialtjänsten i vissa frågor på grund av sekretesslagstiftning och liknande. Här kommer förändringar, och jag ser verkligen fram emot dem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om lex Maria och lex Sarah

Det finns definitivt inte något illasinnat mot våra äldre i att vi inte nu lägger fram en äldreomsorgslag. Men jag har stor tilltro till en ny socialtjänstlag, förenklad lagstiftning om sekretess mellan myndigheter och att man börjar titta på att socialtjänstlagen verkligen lirar ihop med hälso- och sjukvårdslagen. På så vis behöver vi inte en specifik äldreomsorgslag - det är min uppfattning.

(Applåder)

Herr talman! Det är en bra fråga. Vi håller på med ett omställningsarbete just nu när det gäller ett rätt stort antal lagar. Vi har en ny socialtjänstlag som också till viss del kommer att innefatta våra äldre medborgare.

Att i det läget ha en hel räcka med nya lagar som ska tillskapas och som kanske överlappar varandra tycker inte jag är vare sig relevant eller särskilt smart. Om man gör ett arbete och får en ny socialtjänstlag på plats som vi ser faktiskt gagnar området kanske vi inte behöver en äldreomsorgslag. Socialtjänstlagen är inte riktigt på plats än, men skulle vi se att den inte räcker till får vi titta på frågan igen och se vad som behöver göras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om lex Maria och lex Sarah

Vi har stor tilltro till dokument, lagar och olika typer av inriktningar för hur vi ska jobba. För mig är det mer viktigt att de grejer vi gör faktiskt får relevant genomslag.

Det gäller till exempel handlingsplaner. Jag tror att också ledamoten är ganska medveten om att vi har en räcka med handlingsplaner. En del av dem är fantastiskt bra, men andra är helt meningslösa. Det är ingen som implementerar dem i sin verksamhet. Det blir, som jag slarvigt brukar uttrycka det, en floskel som skulle kunna broderas och hängas som tavla på väggen.

Ska vi ha handlingsplaner ska det vara bra handlingsplaner. När det gäller handlingsplaner för äldreomsorgen känner jag att det kanske inte är rätt läge att lägga fram dem just nu när Socialstyrelsen håller på med sitt arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om lex Maria och lex Sarah

Herr talman! Vi debatterar i dag betänkandet SoU5, Riksrevisionens rapport om lex Maria och lex Sarah. Och jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Herr talman! Det är ganska tragiskt att man över huvud taget ska behöva stifta lagar för att förhindra vårdskador och missförhållanden inom vården och omsorgen av äldre. Lagarna har tillkommit på förekommen anledning, och det är min övertygelse att dessa lagar har spelat en viktig roll för arbetet för våra patienter och äldre omsorgstagare. De har legat till grund för det systematiska arbetet för patienterna och varit vägledande i skapandet av rutiner och processer.

Herr talman! Riksrevisionen har i sin granskning av dessa lagar kommit fram till att det finns brister i statens insatser mot vårdskador och missförhållanden, och man har också lämnat fyra rekommendationer till regeringen om vad man anser behöver göras.

Rekommendationerna innefattar bland annat den nationella styrningen, den enskildes och anhörigas upplevelser av händelsen, framtagandet av ett gemensamt stödsystem för information till och kommunikation med drabbad och anhöriga samt att ge uppdraget till lämplig aktör att räkna på kostnaden för vårdskador inom vården och missförhållanden inom omsorgen av äldre.

Herr talman! Det finns nog ingen som inte håller med om de brister som Riksrevisionen beskriver i sin granskning, men därmed inte sagt att man behöver hålla med om vilka åtgärder som behöver sättas in. Det finns ofta flera lösningar på ett problem, och det beskriver regeringen med all tydlighet i sitt svar. Man har redan ett pågående arbete om en ökad statlig styrning, fortsatt satsning på Äldreomsorgslyftet, införande av skyddad yrkestitel för undersköterskor och inrättande av Nationellt kompetenscentrum för äldreomsorg vid Socialstyrelsen. Det kommer också en ny socialtjänstlag som kommer att stärka den nationella styrningen och på så sätt komma omsorgstagaren till godo.

Herr talman! Den enskildes och de närståendes ställning måste vara central i samband med vårdskador och missförhållanden, och det finns i dag ett stort stöd för det i de författningar som finns på området, men det kan vara så att verksamheterna inte följer dessa rutiner fullt ut. Socialstyrelsen genomför därför under detta år en översyn av dessa föreskrifter, och resultatet av detta kommer givetvis att beaktas av regeringen.

Herr talman! Vi vet genom tidigare mindre uträkningar att vård- och omsorgsskador kostar ofantliga pengar. Därför är det inte prioriterat att göra en sådan uträkning igen. Resultatet skulle inte vara relevant eftersom vi vet att det finns ett stort mörkertal inom dessa områden och syftet då skulle missa målet. Det räcker att vi vet att dessa missförhållanden kostar mycket pengar, pengar som vi skulle kunna använda på ett bättre sätt om vi minimerar den här typen av förhållanden och skador.

Herr talman! Vi har i dag fungerande lagar på området, och det finns tydliga riktlinjer för hur de ska tolkas och implementeras. Trots det finns det en underrapportering, och händelser får inte den uppmärksamhet och utredning som de förtjänar.

Det här ser jag som ett större problem. Frågan behöver lyftas och diskuteras. Varför väljer personal att inte rapportera händelser? Är man rädd för repressalier, eller är systemet där man ska rapportera otidsenligt? Upplevs händelseanalysarbetet som alltför tidskrävande i förhållande till vad förändringen leder till, och finns det ekonomiska prioriteringar i verksamheten som gör att det inte avsätts tid för detta ändamål? Mitt svar är: Jag vet inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om lex Maria och lex Sarah

Herr talman! Det jag dock vet är att vi som jobbar inom dessa verksamheter lägger oändlig tid på överdokumentation, inte för patientens eller vårdtagarens skull utan för vår egen skull i händelse av att det skulle bli ett anmälningsärende. Dokumentation är givetvis viktig, men den ska vara värdeskapande för patienten.

Hur denna känsla har infunnit sig hos oss i personalen är väldigt oklart. Uppfattas våra myndigheters uppföljning som anklagande och dömande? Det är inte tanken med lagstiftningen. Tanken är att vi ska minimera misstag och missförhållanden som uppdagas för att inte ytterligare patienter och vårdtagare ska drabbas.

Herr talman! Jag kommer ju från hälso- och sjukvården och har jobbat hyfsat länge, vill jag nog påstå, inom vården. Jag är uppväxt där med att man nästan har gjort det till en paradgren att inte hålla budget. Ibland har det varit väldigt lite pengar som man har gjort i budgetunderskott, men man har trots allt inte hållit budget.

Jag tror att vi behöver bli bättre inom både kommun och region på att verkligen titta på vilka pengar vi har och vad vi kan göra. Som jag sa innan är vi dåliga på att prioritera. Det är jobbigt att prioritera, och ofta blir det så i debatten när man börjar prata om den tunga ekonomin och bristen på pengar att det direkt slår över i att man tror att man måste säga upp undersköterskor och sjuksköterskor, som är viktiga för vården. Vem har sagt det? Jag har aldrig hört från politiskt håll att när en region ska göra en besparing ska den slå mot undersköterskorna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om lex Maria och lex Sarah

Inom kommuner och regioner har administrationen växt något kopiöst under de senaste decennierna. Det kanske är så att vi inte har råd med all administration som vi håller på med i dag? Mycket av den är vällovlig, men i det här läget kanske vi måste titta på vad kärnverksamheten är och vad som är viktigast. Jag vågar nog påstå att de flesta sjuksköterskor och undersköterskor svarar att det är patienten. Det ska vi vara väldigt glada för.

Vi måste våga prioritera, för om vi skjuter till nya pengar nu kommer det att bli likadant nästa år, och nästa, och nästa.

Herr talman! Tack för anförandet, ledamoten!

Så fort det är problem i en verksamhet börjar man alltid prata om pengar, bristen på pengar. Vi får inte glömma att våra regioner och kommuner har haft ganska rejäla överskott de senaste åren. Det finns alltså en del pengar.

Dessutom har regeringen skjutit till 16 miljarder i budgeten till regionerna och kommunerna. Jag är fullt medveten om att de pengarna inte räcker hela vägen. Men samtidigt är vi i ett läge med ekonomisk kris, inte bara i Sverige utan globalt. Då måste man ibland laga efter läge och rätta munnen efter den plånbok man har.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om lex Maria och lex Sarah

Det handlar om prioriteringar. I det här landet är vi inte jätteduktiga på att prioritera, utan vi vill bara fortsätta som vi alltid har gjort. Det kommer vi inte att kunna göra.

Jag har en fråga. Jag vet inte hur demografin ser ut i Värmland; jag kommer från Småland och Kronobergs län. Våra demografiska siffror ser inte speciellt roliga ut. Vi har brist på personal i dag. Att skjuta till medel är lovvärt, men varifrån ska vi få den personal som ska jobba? Den finns ju inte. Och om vi räknar framåt ett antal år kommer hela avgångsklasser i landet att behöva jobba inom välfärdssektorn.

Är det lösningen på problemet? Eller behöver vi tänka och göra annorlunda med framtidens välfärd - vården och omsorgen?

Herr talman! Jag tycker ändå att det är rätt spännande. Jag hör hela tiden: Det finns ingen personal. Personalen väljer att sluta.

En del har valt att sluta sin tjänstgöring inom hälso- och sjukvården. Det är en fråga där man som politiker och ledare får ställa sig framför spegeln och titta: Vad är min del i detta? Varför väljer människor som har läst tre år till sjuksköterska att plötsligt lämna yrket helt? Det är ett jätteproblem.

Men regionerna har aldrig någonsin haft så många sjuksköterskor och läkare anställda som de har nu. Problemet är att vi inom hälso- och sjukvården har varit duktiga på att premiera legitimerad personal som väljer att jobba administrativt. Man får mer lön, och man får ett bättre schema.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Prioriteringar inom hälso- och sjukvården

Där har vi grundproblemet. Jag talar mycket om rak, rätt använd kompetens. För mig är det helt obegripligt att jag som administratör och sjuksköterska kan vara löneledande på ett sjukhus gentemot skrået. Det säger sig självt att de som jobbar ute med patienterna självklart måste vara löneledande.

Vi har varit duktiga på att premiera administrativt arbete, och vi har skapat väldigt mycket administrativt arbete. Vi har personal. Det gäller att stimulera de personerna att vilja jobba i vården. Det gör man inte genom att höja lönen för att du ska sluta att jobba inom vården.

Jag kan ibland bli lite trött på att höra att det är så dåligt och att det inte finns personal - jo, det finns personal. Jag känner rätt många som jobbar inom hälso- och sjukvården, och de älskar sitt jobb.

Herr talman! Man kan väl konstatera, och det gjorde vi redan i den förra debatten, att ledamoten Karin Rågsjö och jag inte har samma syn på ekonomi. Därvid är vi helt oense.

Ekonomi för mig handlar om variationer och fluktuationer. Vi hade små regioner som gjorde ett överskott på 400 miljoner förra året. Nu går ekonomin sämre. Då plötsligt ska man ha pengar. De 400 miljonerna, eller ännu mer i många fall, har ju sparats. Många har inte gjort av med de pengarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Prioriteringar inom hälso- och sjukvården

Man gjorde enorma överskott i svenska kommuner och regioner. Sedan finns det någon region och några få kommuner som faktiskt har det tufft ekonomiskt. Men generellt sett gjorde man enorma överskott de senaste två åren.

Jag tycker att det är rätt rimligt att man använder de pengarna när man ser att det nu kommer tajtare och tuffare tider. Det är rätt så rimligt för min del.

Att skjuta in pengar i ett system där man hela tiden ber om pengar är sällan eller aldrig lyckat. Jag har ändå lite erfarenhet från hälso- och sjukvården.

Under mina 35 år har jag aldrig hört att man har talat om: Vi måste göra förändringar nu, för vår budget kommer inte att hålla. Vi gör det till en paradgren inom svensk hälso- och sjukvård att tänka: Det finns en budget, men vi måste ändå ge vård. Vid årets slut, när underskottet är där, rycker man på axlarna.

Herr talman! Jag förutsätter att man på Regeringskansliet precis som här i riksdagen har en omvärldsbevakning och tittar på de goda exemplen. Vi brukar vara rätt duktiga på att titta på de länder som ligger i vårt närområde, Norge, Finland och Danmark. Om det finns goda exempel är det väl alldeles utmärkt att titta på dem.

Jag ska villigt erkänna att jag inte är jättedjupt insatt i denna fråga. Så är det, men det finns de som är det. Det är oerhört viktigt att man lyfter fram den frågan på det vis som ledamoten gör i dag. Jag är ändå förväntansfull inför att det kommer att hända någonting.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Prioriteringar inom hälso- och sjukvården

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Jag tror på den fria människan. Jag tror att människor ska ha ett självbestämmande och kunna leva sitt liv precis som de vill - givetvis inom lagens råmärken, som jag sa. För min del ser jag inget som helst problem i frågan. När det sedan gäller lagtext och liknande är det, som jag sa tidigare, väldigt mycket som ska göras innan den är på plats. Det är min förhoppning att man faktiskt jobbar ganska intensivt med det.

I det fall som ledamoten nämnde fick man bort tvångssteriliseringen, och det var oerhört viktigt. Det är ju ett av de värsta ingrepp man kan göra på en människa - att sterilisera en person mot dennes vilja. Det var alltså bra att man i det läget faktiskt bröt ut en liten del och fick bort den. Men som ledamoten själv säger har det funnits snart fyra regeringar - i alla fall tre - sedan den delen plockades bort ur lagen, och än är inte lagen klar. Det har alltså inte tagit tid bara för denna regering, utan det har funnits tidigare regeringar som hade kunnat göra detta om det nu går så snabbt.

Det finns någon misstanke om att det kanske finns interna stridigheter, och då är ju frågan om det fanns interna stridigheter under de tidigare åtta åren. Var det skälet till att vi inte kom vidare? Inte vet jag, och jag tänker inte spekulera i det heller. Jag hoppas i stället att vi verkligen ska få den här lagstiftningen på plats. Eftersom statsrådet har sagt att det ska ske under våren och att det ska komma någonting förutsätter jag att det gör det.

Herr talman! Jag tänker inte stå och spekulera i om det finns någon eller några som tycker annorlunda, men när jag pratar med statsrådet får jag inte uppfattningen att det är det som är den stora delen. Man jobbar internt med frågan, och det är med den lagen som med alla andra lagar - det är inte gjort på en förmiddag. Det tar ganska lång tid att göra denna typ av förändringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Prioriteringar inom hälso- och sjukvården

Jag tycker att det är alldeles utmärkt om vi får en lag som faktiskt blir bra. Det var någon som nämnde tidigare att man gjorde små förändringar i lagen men inte löpte hela linan ut. Ibland kan det vara bättre att göra på det viset, men i det här fallet hoppas jag att vi ska få en bra lag som är till gagn för dem som känner att de behöver detta stöd.

Jag har jobbat som sjuksköterska i 35 år och också alltid värnat den enskilda människan. Jag har många dåliga sidor, men en god sida jag har är att jag faktiskt alltid har varit patientens försvarare. Jag tycker själv att jag står upp för den enskilde på ett bra sätt, och vi är ett parti som tror på den enskilde. Det är därför självklart att vi ska skapa förutsättningar; därvid är vi överens. Det är självklart att man ska kunna leva sitt liv precis som man vill - inom lagens råmärken - i det här landet. Det är en självklarhet för mig, precis som det verkar vara för dig, Martina Johansson.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Jag har fullt förtroende för att regeringen hanterar de frågor som den säger att den hanterar. Det har väl inte undgått någon att väldigt mycket har hänt sedan valet, dels positivt i form av förändringar för landet, dels har vi påverkats av många yttre faktorer som har tagit mycket av vårt fokus. Det har varit kriget i Ukraina och alla beslut i anslutning till hur vi ska stödja landet i dess kamp mot Putin. Vi har en ekonomisk kris som måste hanteras både nationellt och internationellt. Vi har en skyhög inflation som har lett till att kostnaderna för den enskilda medborgaren har varit extrema. Detta har i sin tur lett till att regeringen har varit tvungen att jobba väldigt aktivt med till exempel elstödsfrågan.

Jag vill inte på något vis förringa den fråga som ledamoten lyfter fram; jag förstår att den är extremt viktig. Men precis som inom hälso- och sjukvården måste även regeringen prioritera sitt arbete i vissa lägen, och jag är ganska övertygad om att man har gjort en prioriteringsordning som man känner att man kan stå för i framtiden.

Herr talman! Vi debatterar i dag socialutskottets betänkande SoU13 Prioriteringar inom hälso- och sjukvården, och jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Herr talman! Moderaterna har på ett framgångsrikt sätt drivit frågorna om den svenska cancersjukvården under lång tid, och vi kan konstatera att arbetet har varit fruktsamt. Vi har i dag en cancersjukvård av yppersta klass. Men utvecklingen inom området går i rasande takt, och därför kan man inte luta sig tillbaka. Utvecklingen inom genterapi och precisionsläkemedel lyfter nu behandlingsmöjligheterna till helt nya nivåer, vilket gör att vi måste fortsätta satsningen på den svenska cancersjukvården. Tyvärr spiller tillgänglighetsproblematiken över även på detta område, och det är givetvis inte acceptabelt.

Herr talman! Ett område som tyvärr är eftersatt är rehabiliteringen och eftervården för de patienter som drabbats av cancer, och det är något som Tidöpartierna har tagit fasta på och kommit överens om att göra satsningar på. Det finns goda exempel på hur en rehabiliteringskedja kan byggas, och inom den svenska hjärtsjukvården har man kommit långt inom detta område. Det borde kunna ligga till grund för hur vi ska organisera rehabilitering och eftervård för dem som drabbats av cancer.

Herr talman! Socialstyrelsen har tagit fram nationella behandlingsriktlinjer som stöd för huvudmännen när de prioriterar behandlingsformer. Riktlinjerna innefattar rekommendationer, indikatorer, målnivåer och utvärdering. Man har också tagit fram rekommendationer om nationella screeningprogram. Det är sedan upp till huvudmännen att besluta om dem och när ett sådant program ska införas. Detta är givetvis ett problem, och här finns ett tydligt exempel på när den statliga styrningen måste bli bättre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Prioriteringar inom hälso- och sjukvården

Tidigare satsningar på till exempel HPV-vaccinering ger nu frukt, och livmoderhalscancer är en cancerform som skulle kunna utrotas inom en snar framtid, vilket är helt fantastiskt.

Vi har i dag standardvårdförlopp som ska styra vård och behandling för ett stort antal cancerdiagnoser. Förloppen är vetenskapligt framtagna för att ge patienten största möjliga chans till tillfrisknande. Men även här ser vi att man inom många områden inte uppfyller tidsmålen, och det är ytterligare en sådan sak där statlig styrning och uppföljning är mycket viktigt.

Herr talman! Den svenska förlossningssjukvården har under många år omgärdats av kompetensförsörjningsproblem, tillgänglighetsproblematik och mammor som vittnat om förlossningsvård som på vissa ställen under vissa tider inte varit speciellt rolig att vistas i.

När det gäller tillgänglighetsproblematiken har jag personliga erfarenheter av detta, då jag under förra sommaren jobbade som ambulanssjuksköterska. Vi fick då en förlossning på ett sjukhus utan förlossningsavdelning. Vi tog dock beslutet att inte påbörja transporten utan att vi skulle förlösa på sjukhusets akutmottagning. All personal på plats hjälptes åt, och alla gjorde så gott de kunde. Efter cirka 15 minuter förlöstes ett friskt gossebarn. Men det var då problemen började. Under en och en halv timme var vi i kontakt med fem sjukhus i fyra län, men ingen ville ta emot oss för att det var fullt. Vi tog därför beslutet att lasta familjen i ambulansen och köra till närmaste förlossningsklinik. Sedan fick de faktiskt lösa rumsproblematiken bäst de ville.

Herr talman! Det ska inte vara på detta vis, och därför är behovet av en nationell förlossningsplan mycket viktig. Det är ett arbete som vi inom Tidöpartierna har kommit överens om, dels för att öka tillgängligheten, dels för att minska de regionala skillnaderna och dels för att öka möjligheten för att så många födande kvinnor som möjligt ska få tillgång till barnmorsketeam före, under och efter förlossningen.

(Applåder)

Fru talman! Vi debatterar i kväll socialutskottets betänkande SoU12 Hälso- och sjukvårdens organisation. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Fru talman! Behovet av att reformera svensk hälso- och sjukvård är alldeles tydligt. Vi styrs i dag av hälso- och sjukvårdslagen, vilken anger att det åligger våra regioner och kommuner att ansvara för att leverera vård till dem som lever i respektive kommun och region. Behovet av att tydliggöra gränssnittet mellan statens, regionernas och kommunernas ansvarsområden är viktigt, då vi i dag ser tendenser till att patienter faller mellan stolarna. Därför är det glädjande att vi i Tidöavtalet kommit överens om att utreda frågan grundligt. Däremot är nog inte lösningen på svensk sjukvårds problematik ytterligare administration eller centralstyrning.

Fru talman! Det är lätt att tro att organisationsförändringar alltid är lösningen på alla problem, men att det i dag finns otydligheter inom ansvarsområdena leder till att vi får en ojämlik vård, beroende på var man bor och att skillnaderna är stora över landet. Detsamma gäller när begreppet högspecialiserad vård förs upp på agendan. Vem bestämmer vad som är högspecialiserad vård, och vilka riktlinjer arbetar man efter? Här tror jag att statens ansvar behöver öka när det gäller att specificera den högspecialiserade vården och skapa strategier och mål för den vård som ska bedrivas. Man behöver också ta ett större ansvar för måluppfyllelsen och för att bestämda strategier följs.

Det får dock inte gå så långt att det påverkar de mindre sjukhusens förmåga att kunna hantera det akuta uppdraget. Sveriges geografi är speciell. Utifrån det behövs alla de akutsjukhus som finns i dag, dels för att lösa tillgänglighetsproblematiken, dels för att kunna rädda liv vid akut livshotande sjukdom eller skada. Vi ska kunna leverera en god och jämlik vård i hela landet utifrån de förutsättningar som råder.

Fru talman! Det finns flera områden där staten skulle kunna ta ett större ansvar, såsom strategiarbete, högspecialiserad cancersjukvård, nationell helikopterorganisation, specifik barnkirurgi och övrig avancerad kirurgi. Arbetet med en nationell förlossningsplan och inrättandet av en nationell vårdförmedling är redan avtalat mellan Tidöpartierna. Vi ser att skillnaderna i svensk förlossningsvård är markanta, och givetvis kan detta inte fortsätta. Man behöver ta ett större ansvar när det gäller ny teknik och nya behandlingsformer som nu når marknaden på ganska bred front. Det gäller specifikt utvecklingen av genomsekvensering och precisionsmedicin.

Fru talman! Framtidens hälso- och sjukvård kommer att präglas av god och nära vård samt ökad digitalisering, detta för att vi över huvud taget ska kunna kompetenssätta denna verksamhet i framtiden. Tidöpartierna har därför kommit överens om satsningar när det gäller den digitala infrastrukturen inom vården och satsningar på primärvård och utvecklad sjukvård på landsbygd och i glesbygd. Närhetsprincipen och ett utökat mandat för primärvården kommer att leda till en bättre och effektivare vård för patienten. Det finns redan i dag goda exempel på hur man kan jobba i glesbygd. Vi har Glesbygdsmedicinskt centrum, som är en föregångare. Där har man drivit hälsocentralerna i Västerbotten till helt nya nivåer. Ett sådant arbetssätt minskar också trycket på våra sjukhus där man kan koncentrera sig på sina kärnområden. Rätt vård ska ges på rätt ställe.

Fru talman! Vi ser i dag en ganska stor psykisk ohälsa hos våra medborgare, och i Tidöavtalet gör man satsningar inom området. Dels ser man behovet av en nationell strategi inom området, dels är behovet av en nationell samordningsfunktion av yttersta vikt.

Psykisk ohälsa är vanligt förekommande i samhället. Trots detta är det fortfarande både stigmatiserande och svårt att prata om. Här finns stora vinster med att se till att primärvården har de resurser som behövs för att klara första linjens psykiatri. Även detta område är något som staten behöver ta ett övergripande grepp om, både när det gäller det förebyggande arbetet och uppföljningen av hur regionerna sköter sitt åtagande.

Fru talman! Tack, ledamoten, för svaret! Det var ändå glädjande att någonstans där i mitten faktiskt få höra lite idéer om prioriteringar i stället för att pengar ska hämtas någon annanstans, till exempel genom att låna. Vi befinner oss just nu i en ekonomisk kris, inte bara i Sverige utan över hela världen. Det är en av de kanske djupaste kriser vi har varit i på väldigt länge. Jag betackar mig för att då låna upp pengar. Om vi i andra änden väljer att prioritera när det gäller hur vi använder de pengar vi har är det en helt annan sak.

Fru talman! Tack, ledamoten, för anförandet!

Det verkar som att ledamoten har täta kontakter med Konjunkturinstitutet. Hon har vid flera tillfällen sagt att välfärden inte driver inflation.

Det må så vara, men med tanke på att ledamoten och hennes parti lade en budget som var underfinansierad med 200 miljoner är min fråga vad Konjunkturinstitutet säger om det. Hade det drivit inflation?

Jag må vara en enkel människa, men för mig handlar ekonomi väldigt mycket om att inte göra av med andras pengar hur som helst.

Ledamoten pratar om prioriteringar. Ja, där är ledamoten och jag helt överens. I svåra tider måste man göra prioriteringar. Men när prioriteringslösningen är att man går till banken och lånar pengar, då vet jag inte om det kan kallas prioritering. Risken är ju att vi hamnar i en situation som tenderar att leda det här landet in i TV3:s program Lyxfällan.

Jag ställer frågan igen. Hade Vänsterpartiets budget drivit inflation, enligt Konjunkturinstitutet? Eller är det likadant som med välfärden?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för svaret. Jag tror egentligen inte att ledamoten och jag har någon delad mening i frågan. Jag kan bara konstatera att vi har satsat en hel del på förlossningsvården.

Jag kan beskriva helt kort något som jag var med om i somras. Jag fick förmånen att förlösa ett barn på ett sjukhus som inte hade någon förlossningsavdelning. Det gick bra; all personal hjälptes åt - ambulanspersonal, sjuksköterskor, en läkare och undersköterskor. Alla gjorde så gott de kunde, och det gick bra. Barnet skulle givetvis vidare sedan. Vi ringde till fem sjukhus i fyra län och fick nej från samtliga, för de hade ingen plats. Det är jag inte stolt över. Då känner jag att vi har misslyckats här. Det är nog ett återkommande problem - kompetensförsörjningen på våra förlossningsavdelningar är ett jättestort problem.

Jag var uppe i Lycksele och tittade på sjukhuset där. Det är ett fantastiskt litet sjukhus, men man har enorma problem att kompetenssätta förlossningsenheten. Självklart är det en oerhört frustrerande känsla för de kvinnor som bor i det området - och där kan vi faktiskt prata om avstånd - att fråga sig vad som händer om vattnet går snabbt och det blir en akut förlossning.

Jag tycker alltså inte att vi har en delad mening i frågan. Jag tycker att vi som parti och jag som person värnar om dessa frågor precis som du gör och brinner för. Det borde vara en god grogrund för att vi faktiskt ska kunna ha en god förlossningsvård i framtiden.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för anförandet. Det var några saker därvid som jag kände att jag behövde kommentera.

Ledamoten nämner statens roll i att utveckla den svenska hälso- och sjukvården. Mig veterligen har Socialdemokraterna suttit i styre i åtta år, och när man tittar på hur sjukvården har förändrats har jag inte sett så mycket av att de satsningarna har lett någonstans.

Ledamoten nämner förlossningsvården. Det är självklart att vi ska satsa på förlossningsvården, men även där har det på många ställen bara blivit sämre trots att vi har gjort stora satsningar. Jag tror inte riktigt på korrelationen att mer medel hela tiden är en lösning på de problem som finns i verksamheten. Jag skulle vilja höra hur ledamoten ser på de åtta år som har gått - vad hon tar med sig av lyckade satsningar som har lett till att vi faktiskt har fått ett bättre läge.

Fru talman! Jag börjar med den sista frågan. Ja, jag tror faktiskt att regionerna kommer att lyssna, för de hamnade i en oerhört pressad situation under pandemin. Alla insåg att det var ett stort misslyckande att man inte klarade av att upprätthålla patientsäkerheten på grund av att man inte tänkt lite längre. Jag tror att det flesta utan påtryckning jobbar intensivt med denna fråga.

Det är komplext. Vi har levt efter just-in-time där två lastbilar i veckan lastat av det material som sjukhuset ska använda under veckan för de operationer och den vård som ska genomföras. Så kan vi inte ha det, och det tror jag att de flesta inser.

Men det är en extremt tuff uppgift att skapa lager för tre månader i varje region, och jag tror att man därför behöver titta över lite vilket material man behöver. Man kan inte bara prioritera engångsmaterial utan måste satsa på flergångsmaterial. Man behöver också skapa saker på lokal nivå, till exempel ett tvätteri, för att kunna upprätthålla hygienen.

Man får ofta en känsla av att en cancersjuk patient inte kommer att få vård eftersom det inte finns några pengar. Men min uppfattning är att det finns ganska mycket pengar i regionerna till vård men att man är ganska duktig på att säga att det inte går att spara och att det inte går att göra förbättringar och effektiviseringar. Men nu är vi i ett ekonomiskt läge där vi faktiskt behöver göra det.

Jag är helt övertygad om att vi kommer att kunna leverera bra vård till alla patienter i Sverige med den budget som finns.