Aida Birinxhiku

Herr talman! Jag tackar ledamoten för svaret.

Frågan jag ställde handlade om hur regeringen arbetar för att stoppa kringgåendet av sanktionerna, det vill säga om vilka åtgärder som vidtas i praktiken. Dessa kringgåenden kan inte ha utgjort en nyhet för regeringen. Den svenska exporten till Rysslands närområde har varit omfattande ända sedan invasionen inleddes, men trots det dröjde det ända till dess att vi uppmärksammade exportökningen i en skriftlig fråga innan regeringen gav Kommerskollegium i uppdrag att kartlägga detta.

Kommerskollegium har nu kartlagt detta och presenterat förslag på konkreta åtgärder. Vi socialdemokrater har också gått fram med flera förslag på konkreta åtgärder för att sätta stopp för kringgåendet av sanktionerna. Ingenting har dock hänt från regeringens sida, trots alla konkreta förslag som ligger på regeringens bord. Flera av dessa förslag skulle regeringen kunna gå vidare med omgående.

Jag måste fråga ledamoten vad som hindrar regeringen från att exempelvis ge de brottsbekämpande myndigheterna ett tydligt uppdrag att stärka samverkan eller rikta informationsinsatser till företagen.

Slutligen, herr talman, vill jag säga att det finns en hel del att lära av andra länder som har ett välfungerande system på plats och som har agerat betydligt mer kraftfullt. Nu är det dags för den svenska regeringen att göra detsamma. Kriget pågår här och nu, och det finns ingen tid att förlora.

Därför vill jag upprepa min fråga till ledamoten: Vilka konkreta åtgärder vidtar regeringen för att förhindra att sanktionerna mot Ryssland kringgås i Sverige?

Herr talman! Jag tackar ledamoten för anförandet.

Jag är övertygad om att ledamoten håller med mig om att Sverige och EU måste stå enade och starka i stödet till Ukraina. Vi måste fortsätta att stötta Ukraina så länge som det behövs.

Lika viktigt är det att vi lyckas hålla det ekonomiska trycket på Ryssland uppe. Just nu ser vi dock betydande kringgåenden av handelssanktionerna mot Ryssland även i Sverige. Regeringen behöver agera omgående, herr talman, för att dessa kringgåenden ska upptäckas tidigare, förhindras oftare och naturligtvis även straffas hårdare. Det är trots allt medlemsländernas ansvar att se till att EU:s sanktioner efterlevs i praktiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Handelspolitik

Vi socialdemokrater har presenterat flera konkreta förslag för att säkerställa att sanktionerna efterlevs i Sverige, till exempel anmälningsplikt för myndigheter, kraftiga företagsböter och ett sanktionsråd med berörda myndigheter under Utrikesdepartementet. Trots detta har ingenting hänt från regeringens sida. När vi socialdemokrater gick fram med dessa förslag i ett utskottsinitiativ valde regeringspartierna och Sverigedemokraterna att säga nej. Därför, herr talman, vill jag fråga ledamoten vad regeringen gör för att sätta stopp för sanktionsbrotten.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för debatten.

Sverige har länge varit en förebild i arbetet för mänskliga rättigheter, miljö och klimat. Därför kan jag inget annat än beklaga att regeringen aktivt driver på för att förhindra att denna lagstiftning blir verklighet. Den positionen är inte förankrad i riksdagen. Det är en position som försämrar skyddet för arbetstagares rättigheter, och det är en position som äventyrar svensk konkurrenskraft och svenska jobb.

Fru talman! Vi kan ägna hela debatten åt att prata om att näringslivet spelar en viktig roll i arbetet för en hållbar utveckling. Men efter ett tag blir det dags att gå från ord till handling. Då väljer regeringen att backa.

Regeringens agerande innebär att tre års arbete för att få till stånd denna lagstiftning riskerar att gå förlorat. I värsta fall blir det ingen gemensam EU-lagstiftning om företagsansvar. Men det är min förhoppning att regeringen tar till sig av den kritik som detta agerande har föranlett. I stället för att blockera lagförslaget ska regeringen göra sitt yttersta för att nå en kompromiss och se till att lagstiftningen blir verklighet. Det skulle stärka svensk konkurrenskraft, svenska jobb och skyddet för människor och miljö. Det hoppas jag är regeringens ingång när man eventuellt kallar till en ny överläggning i näringsutskottet.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Jag vill återigen konstatera att statsrådet och jag är överens om att de krav som ställs på företagen ska vara tydliga, proportionerliga och ändamålsenliga. Hänsyn ska tas till förutsättningarna för de små och medelstora företagen, och de ska även få stöd för att hantera risker och krav på ökad aktsamhet, vilket framgår av lagförslaget.

Statsrådet och jag är däremot inte överens gällande att riskera att tre års arbete för att få denna lagstiftning till stånd går förlorat och att vi därmed över huvud taget inte får någon ny lagstiftning på plats. Det är nämligen vad den svenska regeringens agerande riskerar att leda till. Det är också därför det har mött så kraftig kritik från stora delar av näringslivet, civilsamhället och fackföreningsrörelsen, vilket inte kan ha undgått statsrådet.

Fru talman! Det kan inte heller ha undgått statsrådet att regeringens ändrade position om att fälla direktivet i dess helhet saknar förankring i riksdagen. När frågan var föremål för överläggning i riksdagen fick regeringen mandat att ställa sig bakom en allmän riktlinje i rådet och fortsatt driva på för ett direktiv som så bra som möjligt motsvarar svenska ståndpunkter. Regeringen har inget mandat att förkasta direktivet i dess helhet, och det vet statsrådet mycket väl.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns mycket att anmärka på i statsrådets senaste svar, men låt mig sammanfatta så här: Statsrådet och hennes kollegor kan gärna fortsätta tala sig varma för hållbarhetsfrågorna och för att svenska företag ligger i framkant, men när det väl kommer till kritan verkar regeringen inte vilja göra någonting. Sverige har gått från att vara en förebild till att vara en bromskloss, och regeringen har egentligen ända sedan den tillträdde försökt urvattna, motarbeta och numera även blockera lagförslaget - ett förslag som länge har efterfrågats i Sverige.

Bara för några månader sedan, fru talman, skrev sverigedemokratiska riksdagsledamöter debattartiklar om att ingen vill prata om de arbetstagare som utsätts för kränkningar av sina mänskliga rättigheter och som utnyttjas när ekonomin ställer om - men när vi gör det sker det för döva öron. När det väl kommer till kritan står varken Sverigedemokraterna eller regeringen på arbetstagarnas sida.

Fru talman! Det är fortfarande min förhoppning att det belgiska ordförandeskapet ska lyckas samla en majoritet av EU-länderna bakom direktivet, men tiden håller på att rinna ut. Europaparlamentsvalet närmar sig, och som tidigare nämnts har det belgiska ordförandeskapet lagt fram ett omarbetat förslag som medlemsländerna nu ska ta ställning till.

Därför vill jag återigen upprepa den fråga till statsrådet som jag inte riktigt fick svar på: Kommer Sverige att rösta för det nya förslaget och se till att vi får denna EU-lagstiftning på plats, eller är syftet med att kalla till en ny överläggning i näringsutskottet att regeringen ska kunna fälla direktivet i dess helhet?

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Låt mig inleda med bakgrunden till att detta lagförslag presenterades.

På många marknader i dag är kränkningar av mänskliga rättigheter, skador på miljö och klimat och ett svagt arbetsrättsligt skydd vanligt förekommande. Det finns alldeles för många människor som arbetar under livsfarliga förhållanden, som tvingas till barnarbete och som får utstå hot och trakasserier för att de väljer att organisera sig fackligt. Därför har stora delar av näringslivet, civilsamhället och fackföreningsrörelsen krävt en tydlig lagstiftning om företagens ansvar. Frivilliga riktlinjer har visat sig vara otillräckliga. Och tydliga spelregler har efterfrågats, inte minst av de svenska företagen.

Statsrådet har själv konstaterat att näringslivet spelar en viktig roll i arbetet för en hållbar utveckling och att svenska företag ligger i framkant. Men i dag tvingas de att konkurrera på orättvisa villkor med företag som inte gör samma prioriteringar. De vill se ett gemensamt regelverk som säkerställer att det inte ska vara en konkurrensfördel att undgå ansvar för mänskliga rättigheter, miljö och klimat. Att ha harmoniserade regler på detta område i stället för ett lapptäcke av nationella regler bidrar till konkurrensneutralitet och rättssäkerhet för företagen.

Fru talman! Det är mot denna bakgrund som EU-kommissionen har presenterat sitt förslag till direktiv om vad som kallas tillbörlig aktsamhet. Precis som statsrådet nämnde kom man fram till en politisk överenskommelse i mitten av december förra året.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu verkar dock hela direktivet hänga på en skör tråd. Den svenska regeringen ser ut att backa ur uppgörelsen i sista stund, och Sverige är det enda EU-land som uttryckligen har aviserat att det tänker rösta nej till lagförslaget. Det är en hållning som försämrar svensk konkurrenskraft, som äventyrar svenska jobb och som försämrar skyddet för arbetstagares rättigheter. Det är dessutom en hållning som inte har förankrats i riksdagen.

Fru talman! Vi socialdemokrater är överens om att direktivet inte ska medföra oproportionerliga kostnader eller administrativa bördor för företagen. Vi är däremot inte överens om att direktivet ska bli så tandlöst som möjligt, och vi är definitivt inte överens om att Sverige ska medverka till att fälla hela direktivet.

I nuläget fortsätter regeringen att blockera lagförslaget samtidigt som Europaparlamentsvalet i juni börjar närma sig. Att skjuta upp beslutet till efter valet innebär en stor risk för att det kommer att dröja flera år innan vi får en lagstiftning på plats. I värsta fall blir det ingen ny lagstiftning om företagsansvar, vilket vore djupt beklagligt.

Fru talman! Det belgiska ordförandeskapet har i samråd med parlamentet arbetat om förslaget för att kunna samla en majoritet av EU-länderna. Medlemsländerna skulle ta ställning till det nya, omarbetade förslaget i fredags, men omröstningen blev uppskjuten. Nu väntar en ny omröstning. Det blir troligen den sista chansen att få till stånd denna lagstiftning före parlamentsvalet. Därför hoppas jag att statsrådet Ebba Busch kan ge oss ett tydligt besked i denna debatt: Kommer Sverige att rösta för det nya omarbetade förslaget och se till att vi får denna EU-lagstiftning på plats?

Herr talman! Jag tackar ledamoten för svaret.

Jag håller med om att det har gjorts mycket bra på detta område. Både ledamoten och jag har framhållit att Sverige är ett av världens främsta innovationsländer, och det är resultatet av en tydlig politisk riktning. Ledamoten har i tidigare kommittémotioner framfört att innovatörerna inte kan vänta, men i detta fall verkar det vara okej att låta dem vänta.

Vi tycker fortfarande att man behöver ta ett strategiskt angreppssätt och jobba på samma sätt som man jobbar för exempelvis kulturella och kreativa branscher. Man måste se hur man kan använda verktygen på bästa möjliga sätt för att Sverige ska fortsätta att vara ett ledande innovationsland.

Nationella strategier arbetas fram i land efter land, och som jag tidigare har nämnt finns dessa i nästan samtliga av våra grannländer - något ledamoten också har hänvisat till i tidigare debatter. Det finns i andra länder som vi konkurrerar med på innovationsområdet, efterfrågas av näringslivet och kan samla ett brett politiskt stöd. Då har jag svårt att förstå varför regeringen fortfarande väljer att säga nej till att arbeta fram en strategi som specifikt tar sikte på immaterialrätt och innovation. Vi drev denna fråga redan förra mandatperioden, och vi kommer att fortsätta att driva den denna mandatperiod.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Immaterialrättsfrågor

Jag har inte heller fått något svar på hur man resonerar om nedskärningarna i Vinnova. Det går inte ihop att tala sig varm för att kunskapshöjande åtgärder måste öka och samtidigt föra en politik som innebär att Vinnovas innovationscheckar inte kommer att kunna utformas på samma sätt och att välfungerande projekt inom produktionsområdet kommer att behöva läggas ned.

Herr talman! Jag tycker att regeringen är svaret skyldig. Varför väljer regeringen att sänka ambitionsnivån när andra länder växlar upp?

Herr talman! Jag tackar ledamoten för anförandet.

Jag vet inte om jag håller med om att detta enbart är ett socialdemokratiskt sätt. Ledamoten och hennes parti har ju under en lång tid stått bakom detta och motionerat om det - det var inte länge sedan ledamoten själv stod i talarstolen och krävde en nationell immaterialrättsstrategi.

Detta är viktigt. Det är något som Socialdemokraterna har stått bakom och något som kan ske i bred parlamentarisk enighet. Jag tycker att de avsnitt i utrikeshandelsstrategin där immaterialrätt nämns är välkomna. Jag nämnde också i mitt tidigare replikskifte att det är välkommet att regeringen arbetar med att ta fram flera olika strategier som kan hjälpa oss på vägen.

Jag måste dock säga att jag inte kunde läsa någonting i utrikeshandelsstrategin om hur vi ska göra för att öka kunskapen om immaterialrätt, apropå att regeringen har valt att kraftigt minska anslaget till Vinnova.

Jag kunde inte läsa något om hur vi ska anpassa det immaterialrättsliga skyddet till AI och den utveckling som sker där.

Jag kunde inte läsa något om hur vi ska använda tillgänglig patentinformation eller om hur vi ska underlätta den användningen. Kanske ska vi göra som man gör i Norge, där man varje år gör djupgående patentanalyser för att kunna satsa forskningsmedel där de gör störst nytta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Immaterialrättsfrågor

Jag kunde inte heller läsa något om hur denna strategi ska motverka det växande problemet med intrång i immateriella rättigheter.

Herr talman! Det är alltså många pusselbitar som saknas. Därför är det beklagligt att regeringen inte vill använda detta strategiska angreppssätt och inte vill arbeta fram en innovationsstrategi, trots att man har velat det tidigare. Detta är någonting som näringslivet efterfrågar. Det är också någonting som forskningsfinansiärer efterfrågar. Numera efterfrågas det även av OECD.

Jag väntar fortfarande på svaret. Varför har regeringen helt plötsligt ändrat sig efter att tidigare ha drivit den här frågan?

Herr talman! I dag debatterar vi näringsutskottets betänkande om immaterialrättsfrågor, och jag vill inledningsvis yrka bifall till reservation 12 i betänkandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Immaterialrättsfrågor

Immaterialrättsfrågorna står sällan högst upp på den politiska dagordningen, men de är helt centrala för företag och för samhället i stort. Patenträtten, upphovsrätten och andra immaterialrätter har byggt Sverige starkt. Historien om hur Sverige blev ett rikt land är till stor del även historien om hur Sverige blev en ledande kunskapsnation.

Sverige är ett av världens främsta innovationsländer. För att fortsätta vara det måste vi ta till vara våra immateriella tillgångar på bästa möjliga sätt. Vi måste öka utväxlingen av våra innovationssatsningar så att de leder till största möjliga nytta för det stora flertalet i samhället. De är avgörande för jobben, för välfärden och för välståndet i vårt land.

Herr talman! De är också avgörande för att vi ska kunna ta oss an nutida och framtida utmaningar, inte minst när det kommer till den gröna omställningen. Immaterialrätten skapar incitament för att utveckla framtidens klimatsmarta lösningar. Den möjliggör för enskilda och företag att satsa på forskning och utveckling och göra de investeringar som krävs.

Som ett ledande innovationsland har Sverige en unik möjlighet att leda den gröna omställningen, vilket skapar jobb, investeringar och ett ökat välstånd i hela landet. Det kräver dock att vi kan både värna och skapa värde i våra immateriella tillgångar.

Herr talman! Upphovsrätten har vuxit i både betydelse och komplexitet. Vikten av att vi har en fungerande upphovsrätt i det digitala samhället kan inte understrykas nog, särskilt mot bakgrund av att de kulturella och kreativa näringarna växer i hela landet.

Patenträtten har varit, och fortsätter att vara, avgörande för vår innovationsförmåga. Som tidigare har nämnts är vårt patentsystem helt grundläggande för att företag och andra ska våga investera i forskning och utveckling.

På dagens konkurrensutsatta marknad har även mönsterrätten och varumärkesrätten blivit allt viktigare, vilket vi inte får glömma bort.

Herr talman! Det är tydligt att vi befinner oss i en kunskapsekonomi där immaterialrätten spelar en nyckelroll. Därför är jag stolt över att tidigare S-ledda regeringar har gjort satsning efter satsning på kunskapshöjande åtgärder, skärpt straffen för de allvarligaste fallen av immaterialrättsliga intrång, infört en ny domstolsordning för att öka förutsägbarheten och minska kostnaderna i immaterialrättsliga mål och drivit på arbetet för ett enhetligt patentsystem på EU-nivå, vilket har gjort det enklare och billigare för svenska innovatörer att ta till vara sina idéer. Detta var några exempel.

Som jag nämnde i ett tidigare replikskifte är det dock så att den globala konkurrensen hårdnar för varje dag som går. Därför behöver vi göra ännu mer.

Först och främst behöver vi öka kunskapen om immaterialrätt som strategisk tillgång, framför allt bland små och medelstora företag men även inom universitets- och högskolevärlden. Den omfattande kunskapsbrist som råder i dag leder till att alldeles för stora värden går förlorade.

För det andra är det hög tid att vi börjar använda patentinformation på ett systematiskt och strategiskt sätt. Genom att använda tillgänglig patentinformation kan vi påskynda innovationer och undvika dubbelforskning. Vi kan också satsa våra forskningsmedel där de gör störst nytta. Detta är något som Patentstyret i Norge gör varje år, och det borde även vi i Sverige göra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Immaterialrättsfrågor

Vidare måste immaterialrätten anpassas till den snabba utvecklingen inom AI och digitalisering. Här är det alldeles uppenbart att Sverige inte lyckas hålla jämna steg.

Slutligen, herr talman, behöver vi göra ännu mer, både nationellt och inom EU, för att sätta stopp för det växande problemet med intrång i immateriella rättigheter. Det handlar om miljardbelopp som flödar in i organiserad brottslighet och som i slutändan hamnar i fickorna på de globala kriminella nätverken. Detta framgår klart och tydligt av Skatteverkets senaste granskning beträffande försäljningen av illegala tv-abonnemang.

Många är dessvärre helt omedvetna om vilken roll denna typ av intrång spelar för den organiserade brottsligheten och vad den får för konsekvenser. Vi går miste om tiotusentals jobb. Vi går miste om miljarder i skatteintäkter. Vi går givetvis även miste om de företag och kulturskapare som tvingas att lägga ned helt och hållet.

Herr talman! Mot bakgrund av alla dessa utmaningar vill vi socialdemokrater se en offensiv innovationsstrategi i Sverige. Det behövs en tydlig väg framåt när det gäller hur insatserna inom det immaterialrättsliga området ska utformas på bästa möjliga sätt, annars kommer Sverige att hamna på efterkälken i den globala kunskapsekonomin. Därför är det min förhoppning att regeringen kan gå oss till mötes och påbörja arbetet med att ta fram en sådan strategi.

Jag tycker att det är beklagligt att regeringspartierna först höll med om behovet av en nationell strategi men nu helt plötsligt säger nej, trots att en sådan strategi finns i nästan samtliga våra grannländer och andra länder som vi konkurrerar med på innovationsområdet, trots att en sådan strategi efterfrågas av alla från näringslivet till forskningsfinansiärer och trots att detta kan ske i bred parlamentarisk enighet.

Just nu ser vi att nationella strategier arbetas fram i land efter land, att antalet patent inom grön teknik ökar i rask takt och att andra länders satsningar på forskning och innovation blir alltmer offensiva. I detta läge väljer regeringen att vända i frågan om en nationell strategi. I detta läge väljer regeringen dessutom att kraftigt sänka anslagen till Vinnova, vilket kommer att leda till nedskärningar i stödet till små och medelstora företag vad gäller hanteringen av immateriella tillgångar. Det är, som jag nämnde tidigare, högst oroväckande när det samtidigt rapporteras att svenska startups förlorar möjligheter till finansiering eftersom de är betydligt sämre på att hantera sina immateriella tillgångar än startups i andra jämförbara EU-länder.

Vi socialdemokrater avvisar naturligtvis regeringens nedskärningar och avsätter i vår budgetmotion 175 miljoner kronor mer till forsknings och innovationsanslaget. Att skära ned när andra länder satsar som aldrig förr är inte rätt väg att gå. Därför hoppas jag att regeringen tar till sig av den hårda kritik som dessa beslut har föranlett, inte minst från näringslivets sida.

Herr talman! I tidigare debatter har jag upprepat att den som står still snabbt blir omsprungen. Det vet alla som sitter i den här kammaren och som engagerar sig i dessa frågor. Om vi inte tar till vara våra immateriella tillgångar på bästa möjliga sätt kommer vi att gå miste om jobb, investeringar och vår ställning som ett ledande innovationsland. Vi riskerar att gå miste om det som har gjort att ett litet och exportberoende land i norra Europa har kunnat bli så framgångsrikt och har kunnat bygga ett så starkt välfärdssamhälle. Det, herr talman, har vi helt enkelt inte råd med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Immaterialrättsfrågor

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar ledamoten för svaret.

Det är välkommet att regeringen arbetar fram olika viktiga strategier. Men varför tas inte en strategi fram som specifikt tar sikte på innovation och immaterialrätt? Varför väljer regeringen att avfärda den idén helt och hållet? Det är det beskedet jag fick i den senaste interpellationsdebatten jag hade med energi- och näringsminister Ebba Busch den 18 december.

Jag vill också återkomma till att regeringen väljer att kraftigt sänka anslagen till Vinnova, vilket jag nämnde i mitt tidigare anförande. Jag vill understryka att vi socialdemokrater avvisar regeringens nedskärningar. Vi säger nej till dem i vår budgetmotion och avsätter 175 miljoner kronor mer till forsknings- och innovationsanslaget.

Att regeringen har valt att skära ned när andra länder satsar som aldrig förr är inte rätt väg att gå. De satsningar som statsrådet har nämnt i den interpellationsdebatt jag hänvisade till tidigare kan inte kompensera för generella neddragningar, och det framgår klart och tydligt när man läser den konsekvensanalys som Vinnova har gjort av budgetpropositionen.

Ledamoten talar varmt om att vi måste öka kunskapen om immaterialrätt som strategisk tillgång, framför allt bland små och medelstora företag. Men varför väljer man då att sänka anslagen till Vinnova? Det kommer att leda till kraftiga nedskärningar i det stödet.

Därför kvarstår min fråga till ledamoten: Varför sänker regeringen ambitionsnivån när andra länder väljer att växla upp?

Herr talman! Jag tackar ledamoten för anförandet.

Jag är övertygad om att ledamoten delar engagemanget för immaterialrättsfrågorna och för att Sverige inte ska halka efter som innovationsnation. Men då borde ledamoten även dela min oro över att regeringen först och främst väljer att kraftigt sänka anslagen till Vinnova, vilket kommer att leda till nedskärningar i stödet till små och medelstora företag vad gäller hanteringen av immateriella tillgångar. Det framgår klart och tydligt av Vinnovas konsekvensanalys av budgetpropositionen, och det är högst oroväckande när vi samtidigt vet att de mindre företagen i Sverige är betydligt sämre på att hantera sina immateriella tillgångar jämfört med mindre företag i andra jämförbara EU-länder.

För det andra säger regeringen konsekvent nej till att arbeta fram en nationell strategi som kan möta de utmaningar som vi ser på immaterialrättsområdet. Ledamoten och regeringspartierna stod tidigare bakom behovet av en strategi, men de verkar nu helt plötsligt ha ändrat sig.

Herr talman! Jag kan konstatera att nationella strategier arbetas fram i land efter land och att andra länders satsningar på forskning och innovation blir alltmer offensiva. Varför väljer då den här regeringen att prioritera annorlunda?

Fru talman! Tack, statsrådet, för möjligheten att få debattera dessa angelägna frågor vidare!

Sverige har byggt sitt välstånd och sitt starka välfärdssamhälle på att vara ett ledande innovationsland. Det ger oss verkligen en unik möjlighet att leda den gröna omställningen. Det skapar nya exportmöjligheter. Det skapar svenska jobb med bra villkor, och det ökar välståndet i hela landet.

Men då måste regeringen höja ambitionsnivån. Andra länder springer nämligen just nu förbi Sverige i både ambitioner och ansträngningar. Industrin är orolig för att den svenska innovationspolitiken inte kommer att ge det långsiktiga lyft och den finansiering som krävs för att Sverige ska vara ett ledande innovationsland.

Vi ser att näringslivet och andra aktörer står redo att växla upp innovationsarbetet för att Sverige ska kunna leda den gröna omställningen. Nu är det upp till regeringen att göra detsamma.

Regeringen måste öka satsningarna på forskning och innovation, arbeta fram en offensiv innovationsstrategi och också skapa rätt förutsättningar för industrins innovationskraft. Annars riskerar vi att gå miste om de jobb och det välstånd som omställningen skapar men även vårt anseende som ett ledande innovationsland. Och det vet både statsrådet och jag att vi inte har råd med.

Fru talman! Både statsrådet och jag har här framfört att Sverige länge har varit ett ledande innovationsland. Det är resultatet av en tydlig politisk inriktning.

I regeringsställning har vi socialdemokrater lanserat strategier med tydligt innovationsfokus. Vi har tagit fram strategiska innovationsprogram, och vi har också ökat basanslagen för forskning och innovation. Men vi behöver göra mycket mer, inte minst på immaterialrättens område. Vi behöver bli ännu bättre på att öka kunskapen om hur innovationer kan skyddas. Vi behöver satsa forskningsmedel mer effektivt och se till att våra innovationer kan kommersialiseras i större utsträckning.

Därför vill vi att regeringen arbetar fram en offensiv innovationsstrategi för att säkerställa att Sverige inte halkar efter.

Som jag förstår det kommer det enligt statsrådet att vara så att innovationsfrågorna inkorporeras i de strategier som nu arbetas fram. Vi kommer givetvis att säkerställa att detta sker och fortsätta bevaka frågan, inte minst när det kommer till de immateriella tillgångarna, som inte får glömmas bort. Det gäller även arbetet med den kommande forsknings- och innovationspropositionen. Vi socialdemokrater vill se en strategisk och ambitiös inriktning på innovationsarbetet när propositionen presenteras 2024.

Fru talman! Sverige håller på att halka efter. Vår innovationskraft är på tydlig nedgång jämfört med tidigare år, särskilt om vi jämför med våra grannländer Danmark och Finland, som har haft en betydligt starkare utveckling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I Finland blev det tydligt att när det offentliga drog sig undan försvann även investeringar och satsningar från det privata näringslivet. Därför har man nu lagstiftat om att statens innovationssatsningar ska uppgå till motsvarande 1,2 procent av bnp år 2030. Där har man dessutom i bred parlamentarisk enighet formulerat en mycket ambitiös innovationspolitik.

Även EU driver en ambitiös innovationsagenda, men för att delta i dessa satsningar krävs betydande nationell medfinansiering. Därför står Sveriges internationella konkurrenskraft på spel om regeringen inte är redo att öka innovationssatsningarna.

Fru talman! Vinnova är en viktig del i att säkerställa att näringslivet lägger sin forskning och utveckling i Sverige, men regeringens nedskärningar sätter käppar i hjulet för det arbetet. Satsningarna, som statsrådet nämnde inledningsvis, som rör försvaret är välkomna. Men de överskuggas helt och hållet av den generella neddragningen. Vi talar inte ens om samma summor här, och det vet statsrådet.

Detta kan inte kompensera för de nedskärningar som väntar när det kommer till industrins innovationskraft, till exempel när det gäller stödet för hanteringen av immateriella tillgångar, som jag nämnde tidigare. Det är därför regeringens nedskärningar har mött kraftig kritik, inte minst från näringslivet.

Det råder stor oro över att Sverige nu håller på att halka efter i den moderna kunskapsekonomin. Och att statsrådet inte tycks dela den oron är oroväckande i sig.

Är detta den konsekvensanalys som statsrådet gör - att minskade ambitioner och anslag inte kommer att påverka industrins innovationskraft negativt?

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Som ledande innovationsland har Sverige en unik möjlighet att leda den gröna omställningen, vilket leder till minskade utsläpp, nya jobb och ett ökat välstånd i hela landet.

Statsrådet och jag tycks vara överens om att den globala konkurrensen hårdnar och att vi måste stärka svensk innovationskraft. Men i praktiken gör regeringen och Sverigedemokraterna det motsatta. I budgetpropositionen väljer regeringen att kraftigt sänka anslagen till Vinnova under de kommande åren, och jag förutsätter att statsrådet har tagit del av Vinnovas konsekvensanalys av den senaste budgetpropositionen. Där framgår tydligt att regeringens nedskärningar kommer att få betydande konsekvenser för bland annat arbetet med AI och digitalisering, stödet till små och medelstora innovativa företag och även välfungerande projekt inom produktionsområdet. Satsningarna inom 6G och det civila och militära försvaret är välkomna, men de kan inte kompensera för dessa neddragningar, och det vet statsrådet mycket väl.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Statsrådet framför att hon vill stärka svensk innovationskraft. Hon framför också att hon vill att Sverige ska fortsätta att vara ett ledande innovationsland. Men problemet är att det inte tycks ha fått genomslag i regeringens budget. I stället för att möta upp mot andra länders mer offensiva satsningar på forskning och innovation går regeringen i rakt motsatt riktning. Det är högst oroväckande i en tid då Sverige väntas få lägst tillväxt i hela EU och riskerar att halka efter i den globala konkurrensen.

Vi socialdemokrater avvisar naturligtvis regeringens nedskärningar och föreslår i vår budgetmotion 175 miljoner kronor mer till forsknings- och innovationsanslaget än vad regeringen gör.

Fru talman! Vi socialdemokrater har dessutom föreslagit att regeringen ska arbeta fram en offensiv innovationsstrategi för att säkerställa att Sverige inte halkar efter. Jag måste säga att jag finner det något anmärkningsvärt att regeringspartierna först stod bakom frågan om en nationell immaterialrätts- eller innovationsstrategi i Sverige. Men sedan, när statsrådet och jag debatterade frågan i juni, sa statsrådet "kanske" till en sådan strategi. Och när vi debatterade dessa frågor senast, i oktober, var det inte längre ett kanske utan ett nej.

Varför vill regeringen inte ta fram en innovationsstrategi när den efterfrågas av näringslivet, forskningsfinansiärer och numera även OECD? Det är välkommet att regeringen arbetar med att ta fram flera viktiga strategier, men varför då inte en strategi som specifikt tar sikte på svensk innovationskraft och som dessutom kan samla ett brett parlamentariskt stöd?

Fru talman! Jag kan bara konstatera att innovationsstrategier arbetas fram i land efter land och att andra länders satsningar på forskning och innovation blir alltmer offensiva. Men det sker inte i Sverige. Här väljer regeringen att prioritera annorlunda. Därför vill jag fråga statsrådet Ebba Busch vad hon anser att detta kommer att få för konsekvenser för industrins innovationskraft.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, statsrådet, för denna debatt! Som tidigare nämnts är detta inte min första interpellationsdebatt om det utlovade elstödet. Men nu står jag här i talarstolen igen, snart ett år efter min och statsrådets första debatt, och får ställa samma fråga igen, nämligen när det utlovade elstödet kommer. Flera kommuner och regioner väntar fortfarande på ett besked.

Jag är något osäker på vad som är mest anmärkningsvärt i denna debatt - att flera kommuner och regioner drabbas på det här sättet och går miste om nästan hela sitt elstöd eller att regeringen inte tycks vilja göra något åt detta. Denna debatt handlar ju inte bara om elstödet. Den handlar om att regeringen och Sverigedemokraterna inte lyckas leverera när det gäller deras kanske viktigaste vallöfte. Och den handlar om att regeringen och Sverigedemokraterna inte stöttar kommuner och regioner i en ekonomiskt svår tid.

Därför är det fortfarande min förhoppning att kommuner och regioner runt om i landet får de resurser de behöver, att de kommuner och regioner som har drabbats, däribland Region Halland och Falkenbergs kommun, får sitt utlovade elstöd och att detta blir min och statsrådets sista interpellationsdebatt om hanteringen av elstödet.

(Applåder)

Fru talman! Tack till statsrådet för svaret!

Låt mig återigen inleda med att konstatera att den här debatten handlar om regeringens utformning och hantering av elstödet. Det är klart och tydligt att regeringens utformning av stödet har drabbat kommuner och regioner på ett orimligt sätt, och nu handlar frågan om regeringens fortsatta hantering av stödet, det vill säga om man avser att göra någonting åt det här. När det blir så här fel måste regeringen skyndsamt vidta åtgärder. Det minsta man kan begära vore att statsrådet själv svarade på brevet från de lokala företrädarna och inledde den dialog som de hoppats på.

Jag tycker att statsrådets svar i den här debatten påminner om det svar jag fick under riksdagens frågestund för ett tag sedan. I stället för att ge besked om elstödet svarade statsrådet att hon tyckte att det var magstarkt att frågan ställdes av en socialdemokrat som enligt statsrådet lämnat efter sig vårdköer och gängskjutningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Statsrådet kan förvisso välja att anklaga mig för både det ena och det andra i stället för att besvara min fråga, men det beskedet är inte särskilt lugnande för de drabbade kommunerna och regionerna. Tvärtom visar det att regeringen inte har någon plan för hur frågan ska hanteras, och dessutom försvårar det en någorlunda konstruktiv debatt om regeringens agerande framöver.

Jag hoppas att statsrådet tar det här tillfället i akt att ge de kommuner och regioner som har drabbats ett tydligt besked. Jag är helt säker på att det är att föredra framför att påstå att andra bär ansvaret för ett vallöfte man själv har utfärdat.

Fru talman! Redan förra året valde regeringen och Sverigedemokraterna att kraftigt underfinansiera välfärden. I år kan de medel som tillförs knappast kompensera för den kostnadskris som kommuner och regioner befinner sig i. I min hemkommun Falkenberg kämpar man för att skydda skolan, omsorgen och jobben när regeringens statsbidrag inte på långa vägar räcker. Kostnadskrisen slår naturligtvis även hårt mot sjukvården i Halland. Regionföreträdare över partigränserna har varnat för nedskärningar om inte regeringen skjuter till mer resurser.

I vårt senaste budgetförslag föreslog vi socialdemokrater en fördubbling av satsningarna på sjukvården. För kommunsektorn skulle vårt förslag innebära en förstärkning med sammanlagt 26 miljarder kronor. Det är klart att det hade gjort skillnad för Falkenberg och Halland och övriga kommuner och regioner runt om i landet. Något som också hade gjort skillnad är givetvis om de hade fått sitt utlovade elstöd i stället för att gå miste om miljardbelopp som man har budgeterat för.

Fru talman! Jag vill upprepa min fråga till statsrådet Ebba Busch. Det är en enkel ja-eller-nej-fråga. Kommer statsrådet att vidta åtgärder för att de kommuner och regioner som har drabbats till slut ska få sitt utlovade elstöd?

Fru talman! Tack till statsrådet för svaret!

Det har varit många turer kring regeringens utlovade elstöd, minst sagt. Regeringen och Sverigedemokraterna lovade att elstödet skulle vara på plats den 1 november 2022. Så blev dock inte fallet. Förslaget om elstöd till företagen drogs tillbaka i december, vilket resulterade i en KU-anmälan i mars. Och det anmäldes inte till EU-kommissionen förrän i april. Efter mycket om och men meddelade statsrådet och regeringen att elstödet skulle kunna sökas från och med den 30 maj, det vill säga nästan sju månader efter att stödet skulle ha varit på plats. Men slutet gott allting gott, hoppades både statsrådet och jag.

Den senaste tiden har det dock rapporterats att flera kommuner och regioner, som ju också omfattas av elstödet till företagen, riskerar att gå miste om miljonbelopp i elstöd. I korta drag handlar det om att de på grund av ett växthus eller ett naturbruksgymnasium betraktas som jordbruksproducenter enligt regeringens elstödsförordning.

I min valkrets har både Region Halland och Falkenbergs kommun drabbats. Min hemkommun Falkenberg riskerar att gå miste om 16 miljoner i elstöd, allt detta på grund av ett ytterst litet kommunalt växthus som används för att odla växter till kommunens parker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Detta kan rimligen inte ha varit regeringens intention. Det kan inte ha varit regeringens intention att kommuner och regioner ska gå miste om nästan hela sitt elstöd på grund av att man har ett växthus i egen regi eller tillhandahåller ett naturbruksgymnasium för att utbilda framtidens arbetskraft i de viktiga gröna näringarna.

Det är uppenbart att regeringen, som själv har tagit fram elstödsförordningen, har missat att ta höjd för den här problematiken. Problemet är inte att det i enlighet med EU:s statsstödsregelverk finns en bestämmelse om jordbruksproducenter. Problemet är att regeringen inte har agerat för att detta inte ska drabba kommuner och regioner på ett orimligt sätt, till exempel genom att sätta en begräsning för hur mycket den primära jordbruksverksamheten ska gälla. Detta flaggade också SKR för i sitt remissvar.

Den här debatten handlar alltså inte om myndigheters beslut i enskilda fall utan om regeringens utformning och hantering av elstödet.

Fru talman! Kommunala och regionala företrädare av olika partifärger har undertecknat ett brev till statsrådet där de kräver besked. De understryker i brevet att det här slår särskilt hårt i ett svårt ekonomiskt läge. Det gäller miljoner som man har räknat med i sin ekonomiska planering och som man dessutom behöver i en redan ansträngd ekonomi. De statsbidrag som regeringen har skjutit till i budgeten är långt ifrån tillräckliga. Och nu förvärras situationen ytterligare av att regeringen och Sverigedemokraterna inte heller levererar det elstöd som utlovats.

Min fråga till statsrådet Ebba Busch är därför om hon avser att vidta några åtgärder för att säkerställa att de kommuner och regioner som drabbats till slut får sitt utlovade elstöd.

Fru talman! Det har varit många turer kring elstödet, minst sagt. Först lovade regeringen att det skulle vara på plats den 1 november 2022. Därefter meddelade regeringen att kommuner och regioner skulle behöva vänta till slutet av maj för att kunna ansöka om stödet. Nu riskerar flera kommuner och regioner att gå miste om miljonbelopp i elstöd. I korta drag handlar det om att de på grund av ett växthus eller ett naturbruksgymnasium betraktas som jordbruksproducenter enligt regeringens elstödsförordning. I min valkrets är både Falkenbergs kommun och Region Halland drabbade.

Det här kan rimligen inte ha varit regeringens intention vid utformningen av elstödet, särskilt mot bakgrund av det svåra ekonomiska läge som landets kommuner och regioner befinner sig i. Därför vill jag fråga om statsrådet Ebba Busch avser att vidta några åtgärder för att förhindra att detta sker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag håller med om att det blir spretigt här. Men jag skulle ändå vilja använda mitt sista anförande för att betona att Sverige har byggt sitt välstånd på att vara ett land som ligger i framkant i fråga om teknik, kunskap och innovation. Vi har länge gått längst fram i ledet, och det är det som har gjort att ett litet exportberoende land i norra Europa har kunnat bli så framgångsrikt och har kunnat bygga ett så starkt välfärdssamhälle.

Nu står Sverige inför ett vägval. Vi kan antingen välja att fortsätta ligga i framkant och öka takten i omställningen, vilket leder till fler jobb och ett ökat välstånd i hela landet, eller också kan vi välja att halka efter och gå miste om de jobb och det välstånd som omställningen skapar. Det har vi helt enkelt inte råd med.

För att Sverige ska fortsätta att ligga i framkant finns det flera saker som vi behöver göra på innovationsområdet. Vi behöver en offensiv innovationsstrategi. Vi behöver öka, inte minska, satsningarna på forskning och innovation. Och vi behöver en regering som visar på ett starkt politiskt ledarskap.

Nu är det upp till den nuvarande regeringen att stärka svensk innovationskraft under denna mandatperiod, så att Sverige kan fortsätta att vara ett ledande innovationsland som skapar jobb, välfärd och välstånd i hela landet.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Låt mig återgå till innovationsfrågorna. De länder Sverige konkurrerar med storsatsar på forskning och innovation. De skär inte ned, och de pratar inte om effektiviseringar.

Sverige förlorade nyligen platsen som Europas främsta innovationsland och riskerar nu att halka efter ytterligare. Därför är det hög tid att regeringen påbörjar arbetet med att ta fram en offensiv innovationsstrategi. Vi behöver bli mycket bättre på att öka kunskapen om hur innovationer kan skyddas, använda forskningsmedel mer effektivt och se till att innovationer i större utsträckning kan kommersialiseras.

En sådan strategi finns redan i Danmark och Finland, och i Finland pågår en nationell kraftsamling i bred parlamentarisk enighet för att utveckla innovationspolitiken och genomföra rekordstora satsningar.

Även Norge arbetar strategiskt med dessa frågor, inte minst när det gäller patentdata. Patentstyret i Norge gör varje år djupgående patentanalyser just för att säkerställa att forsknings- och innovationsmedel går dit där de gör störst nytta. Detta borde vi även göra i Sverige, för då kan vi avgöra var Sverige har störst möjlighet att bidra med ny kunskap och teknologi.

Inte minst behöver vi en innovationsstrategi för att möta den snabba utvecklingen inom AI och digitalisering. Även här behöver det tas krafttag för att inte bara hålla jämna steg utan kunna leda utvecklingen.

Därför är det fortfarande min förhoppning att regeringen kan gå oss till mötes och påbörja arbetet med att ta fram en innovationsstrategi. Statsrådet önskar få återkomma med svar vad gäller arbetet inom andra strategier, men detta arbete behöver växlas upp här och nu.

Herr talman! När nu arbetet framåt diskuteras vill jag tillägga att Socialdemokraterna vill se en ambitiös och strategisk inriktning på innovationsarbetet när regeringen presenterar en ny forsknings- och innovationsproposition 2024. I detta arbete är immaterialrätten helt avgörande, särskilt när det gäller att öka nyttiggörandet av svensk forskning. Vi behöver se till att svensk forskning leder till största möjliga nytta för det stora flertalet i samhället. Detta vill jag understryka eftersom jag inte har hört statsrådet nämna immaterialrätten en enda gång under denna debatt, och den får vi inte glömma bort.

Herr talman! Vinnova är en viktig del i att säkerställa att näringslivet lägger sin forskning och utveckling i Sverige, för det är ingen självklarhet. Regeringens och Sverigedemokraternas nedskärningar är därför oroväckande. Kritiken har varit omfattande, för industrin är orolig för att innovationspolitiken inte får det långsiktiga lyft och den finansiering som krävs för att Sverige ska kunna vara ett ledande innovationsland. Det går dessutom helt emot den internationella trenden att öka offentliga satsningar på området, och nu springer andra länder förbi Sverige i både ambitioner och ansträngningar.

Det är uppenbart att näringslivet och andra aktörer står redo att växla upp innovationsarbetet för att Sverige och svensk industri ska kunna leda den gröna omställningen. Min fråga till energi- och näringsministern är: När är regeringen redo att göra detsamma?