Linus Sköld

Fru talman! Jag frågade inte ministern vad hon tycker att skolhuvudmännen ska göra. Jag frågade inte heller vad hon tycker att Skolinspektionen ska göra. Jag frågade ministern vad hon tänker göra för att se till att avgifter försvinner ur den svenska skolan. På detta har hon inget svar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller vad som var felaktigt eller vad som saknades i beskrivningen av vilka avgifter som är möjliga att ta ut har jag redogjort för åtminstone tre exempel i lagstiftningen: skolluncherna i gymnasieskolan, lärverktyg i gymnasieskolan som man kan ta ut avgift för och möjligheten att finansiera skolresor vid enstaka tillfällen. De saknas i den beskrivning som Lotta Edholm ger.

Utöver detta konstaterar jag att Lotta Edholm följer regeringens linje. Den ekonomiska situationen i landet gör svenskarna fattigare. Hårdast drabbade är givetvis de som har de minsta marginalerna. Hushåll med barn är ofta de som har de minsta marginalerna. Därför har vi socialdemokrater föreslagit som åtgärder att höja barnbidraget, att höja studiebidraget och att höja bostadstillägget för barnfamiljer. Vi har också förslag om att göra skolan avgiftsfri på riktigt. Det skulle vara betydelsefullt för de barnfamiljer som har de minsta marginalerna.

Det Lotta Edholm och hennes regering gör i den här situationen med ökande arbetslöshet, konkurser som slår rekord och rekord i skuldsättning hos Kronofogden är att öka de ekonomiska marginalerna för samhällets allra rikaste. Riktade skattesänkningar för 6 miljarder till dem som tjänar 65 000 i månaden och mer – det är vad Lotta Edholm och hennes gäng prioriterar. Vi socialdemokrater prioriterar annorlunda.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Som jag nämnde slår matprisökningarna rekord under det senaste året. Priserna på kläder ökar också dramatiskt. Barnfamiljer är beroende av att både äta och klä sig.

Barnfamiljer är också de hushåll som har barn i skolan. Det Lotta Edholm säger stämmer inte helt. Även om det förvisso stämmer att skolan har möjlighet att ta ut obetydliga kostnader vid enstaka tillfällen under ett läsår kan man tolka vad obetydliga kostnader innebär, och det tolkas väldigt olika på olika håll. Huvudmän kan göra tolkningar på upp till 400 kronor, och för den som har en svag ekonomi är inte 400 kronor en obetydlig kostnad.

Man kan också se på hur det är för gymnasieelever. Den som går i gymnasiet är till exempel inte garanterad avgiftsfri skollunch. Den som går i gymnasiet kan också förväntas hålla sig med enstaka hjälpmedel för utbildningen på egen bekostnad. Det finns också en möjlighet för skolor att arrangera skolresor för eleverna. Det finns alltså fler lagrum som medför att det kan innebära kostnader för föräldrar att deras barn går i skolan.

Lotta Edholm sitter på makten att ta initiativ för att göra någonting åt detta. Jag frågar henne: Tänker hon göra någonting åt detta? Det korta svaret är nej. Hon tänker inte göra någonting åt detta. Hon fortsätter att redogöra för vad reglerna säger, dessutom felaktigt, och problematiserar inte alls det faktum att en liten tuva kan stjälpa lasset för en liten hushållsekonomi.

Jag tycker att Lotta Edholm borde svara på frågan vilka åtgärder hon avser att vidta framöver för att enstaka ”obetydliga kostnader” inte ska drabba barnfamiljer med utsatt ekonomi.

Fru talman! Tack, Lotta Edholm, för ett långt svar som hade kunnat vara väsentligt kortare!

Frågan jag ställde i interpellationen var: Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att skolan på riktigt ska bli avgiftsfri? De många ord som statsrådet gav som svar hade kunnat summeras till ett enda, nämligen ”inga”. Hon tänker inte vidta några åtgärder alls. Hon beskriver i sitt svar hur reglerna ser ut, och hon beskriver också att hon hoppas att tillsynsmyndigheten ska ingripa om någon tar ut högre avgifter än vad som medges.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Statsrådet hänvisar också till att förskolan och skolan under en lång period har kämpat med en svår situation präglad av ökade kostnader. Det rimmar illa med annat jag har fått höra. Jag har flera gånger i debatter i den här kammaren tagit upp den frågan med finansministern, som är ansvarig för kommunernas ekonomi. Och kommunerna är ju ansvariga för skolan. Finansministern har upprepade gånger sagt att kommunerna har tillräckligt med pengar. Jag instämmer inte i det.

I går kom nyheten som bekräftar det som alla svenskar känner: Matpriserna pressar de svenska hushållens ekonomi ordentligt, faktiskt mer än de har gjort under ett helt år. Matpriserna ökade med 3,9 procent i februari jämfört med februari förra året. Samtidigt ökar priserna på kläder med nästan lika mycket. Detta drabbar givetvis dem som har de minsta ekonomiska marginalerna allra hårdast, vilket bekräftas av att skuldsättningen till Kronofogden slår rekord. Under förra året ökade skuldsättningen till Kronofogden med 52 miljoner kronor om dagen.

Det är givetvis värst för dem som har de minsta marginalerna. I en hushållsekonomi med mycket små marginaler kan även små utgifter vara väldigt betungande. Detta tycker jag att man måste ha respekt för.

I den här situationen, när matprisökningarna gröper hål i barnfamiljernas ekonomi och när klädprisökningarna gröper hål i barnfamiljernas ekonomi – vad gör regeringen då?

Vi socialdemokrater har föreslagit att man ska höja barnbidraget, att man ska höja bostadstillägget och att man ska höja studiebidraget. Vi har också förslag på att göra skolan avgiftsfri på riktigt.

Men vad gör regeringen? Regeringen sänker skatten för dem som har de största marginalerna. Det är vad regeringen gör. I övrigt blir svaret ”inga” på frågan vilka åtgärder regeringen ska vidta. Det är det som är svaret. Hushållen och barnfamiljerna med de minsta ekonomiska marginalerna ska fortsätta att betala frukt till förskoleklassen, kollektivtrafikbiljetter när barnen åker på skolresa, matsäck på utflykten eller entrébiljetter till teaterföreställningar.

Jag tycker att det är fräckt att Lotta Edholm låtsas som att hon vill göra någonting åt situationen när det korta svaret egentligen är ”inga”.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det här handlar inte om att komma med nedlåtande beskrivningar av någon. Det handlar om att människor som har gjort och sagt saker får lov att stå för vad de har gjort och sagt, särskilt när detta är oomtvistligt.

Erik Slottner säger att han inte har tvingats till något. Det var väl det enda som var värre än om han varit tvingad. Det innebär ju att han vill utnämna inte bara en sverigedemokrat utan också en dömd brottsling till Gävleborgs landshövding. Det är en person som tvingats be om ursäkt för sin egen rasism innan hon tillträtt. Han har inte tvingats till det; han vill det.

Jag tycker att det här väcker fler frågor än det ger svar. Min fråga om tajmningen och om detta var att agera för sammanhållning ignorerade Erik Slottner fullständigt. Han har inte heller svarat på hur han kommer att agera för att säkerställa att den här personen, som dokumenterat inte delar den statliga värdegrunden, kommer att efterleva den i sitt ämbete.

Dessa frågor hänger fortfarande i luften. Även om Erik Slottner nu har aviserat att han inte tänker göra sitt sista inlägg har han ändå en chans att svara på frågorna. Var denna utnämning ett bra sätt att agera för sammanhållningen i nationen när det enligt statsministern var det vi behövde allra mest? Och hur kommer statsrådet att agera för att säkerställa att landshövdingen i Gävleborg efterlever den statliga värdegrunden?

Herr talman! Till att börja med vill jag säga något om benämningen SD-regeringen. Att Sverigedemokraterna har lyckats tvinga Erik Slottner att utse en dömd brottsling som landshövding, en person som har tvingats be om ursäkt för sin egen rasism före sitt tillträde, är väl det yttersta beviset på att det är Sverigedemokraterna som håller i kopplet på den här regeringen och att benämningen SD-regeringen är alldeles riktig.

Till Sverigedemokraterna, som kallar den här interpellationen och den här debatten för mobbning, skulle jag vilja säga att jag inte har gjort mig skyldig till mobbning. Jag ger en saklig beskrivning av saker som har hänt och saker som personen debatten handlar om har sagt och gjort och har blivit fälld för. Jag ställer frågor om det eftersom det står i strid med den statliga värdegrunden, som nämnda människa är satt att upprätthålla. Erik Slottner är ansvarig för detta. Det är rimliga frågor. Det är inte mobbning.

Om Carina Ståhl Herrstedt är omtänksam, snäll och öm och värnar de mest utsatta tycker jag att Sverigedemokraterna har en del att förklara när det kommer till hennes uttalanden om människor av en annan hudfärg, människor av en annan trosuppfattning och människor av en annan sexuell läggning än hon själv. Det är fråga om minoriteter som har ett grundlagsstadgat diskrimineringsskydd. Är det att vara öm och snäll att göra sig lustig på deras bekostnad? Är det att värna om de mest utsatta?

Ulf Kristersson höll ett tal till nationen dagar efter det tragiska dådet den 4 februari. Han talade då om sammanhållning i nationen som det allra viktigaste just nu. Sedan tog det några dagar innan beskedet kom att SD-regeringen utser den första SD-landshövdingen, en person som, skulle det visa sig, blev tvungen att be om ursäkt för sin egen rasism efter att hon hävdat sin rätt att använda vissa mycket nedsättande ord om människor med viss hudfärg. Efter att hon gjort sig lustig på bekostnad av minoriteters religion, etnicitet och sexuella läggning har hon försvarat det med: ”Jag kan tycka att det är lite halvroligt.”

Är det Erik Slottners bedömning att den här utnämningen leder till sammanhållning i det här landet och till sammanhållning i Gävleborgs län, om hela den politiska oppositionen är kritisk? Hemma i Norrbotten har vi en moderat, Lotta Finstorp, som landshövding. Hon har ett solitt stöd och är inte ifrågasatt i något politiskt läger.

Det som gör den här utnämningen dramatisk är att Carina Ståhl Herrstedt är avslöjad med rasism och har försvarat den men nu har tvingats be om ursäkt eftersom kritiken blev för påtaglig. Hon är dömd för förtal. Var det att agera för sammanhållning att utnämna henne till landshövding i Gävleborg, Erik Slottner?

Herr talman! Ministern som tar den här debatten i dag är samma minister som varenda gång någon ur oppositionen använder benämningen SD-regeringen om den sittande regeringen känner sig tvungen att invända. Ibland har han så starka invändningar att han vägrar att svara på frågor när han sammankopplas med partiet Sverigedemokraterna. Då tycker jag att det är ödets ironi att det är just den ministern som måste svara för utnämningen av landets första myndighetschef med sverigedemokratisk partifärg.

Personen som utsetts är inte bara en sverigedemokrat, utan det är en riksdagsledamot som är en profilerad abortmotståndare. Hon har dömts för förtal av politiska motståndare vid inte mindre än tre tillfällen. Hon har också avslöjats med – och försvarat – uttalanden som handlar om rasism och som visar på homofobi och antiziganism, och hon har för den delen gjort sig lustig på bekostnad av religiösa minoriteter.

Kritiken har inte låtit vänta på sig efter att ministern utsåg henne till landshövding i Gävleborg. P4 Gävleborg rapporterar att ett trettiotal lokala företrädare i andra partier, givetvis, kräver att hon inte ska tillträda posten, vilket väntas ske den 1 mars. Kritiken blev så omfattande att det till slut blev ohållbart, och Carina Ståhl Herrstedt blev tvungen att kommentera saken i P4 Gävleborg i förra veckan. Hon fick då börja med att be om ursäkt. Det finns inget annat att göra, sa hon i P4 Gävleborg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Då tänker jag: Slottner måste ha insett att han skulle hamna i situationen att behöva utse den första sverigedemokratiska landshövdingen. Det lär ha ingått i de förhandlingar som ligger till grund för den här regeringen. Varenda gång han har invänt mot benämningen SD-regeringen måste det har varit ett spel för galleriet.

I förra veckan höll Erik Slottner en pressträff om en digital offensiv mot den organiserade brottsligheten. Efter pressträffen skickades det ut ett pressmeddelande. Pressmeddelandet var underskrivet av samarbetspartierna. Är det samarbetspartierna ni kallar er nu?

Om det nu var så att Slottner, som har en sådan aversion mot att sammankopplas med Sverigedemokraterna, var tvungen att utse den första sverigedemokratiska landshövdingen undrar jag: Var det inte dumt att välja en person som måste börja med att be om ursäkt för sin egen rasism?

Om han nu har valt en människa som måste börja med att be om ursäkt för sin egen rasism undrar jag hur han ska säkerställa att denna myndighetschef lever upp till den grundlagsstadgade värdegrunden, som handlar om alla människors lika värde och rätt och om förbud mot diskriminering.

Hur ska Slottner, som är ansvarigt statsråd, säkerställa att Carina Ståhl Herrstedt lever upp till detta? Hennes värdegrund stämmer nämligen inte överens med den lagreglerade.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag konstaterar att den S-ledda regeringen införde stödet för näringslivsutveckling i små glesbygdskommuner i Norrlands inland. Jag konstaterar att SD-regeringen avskaffar detsamma.

Jag konstaterar att Kullgren fortsätter att försöka blanda bort korten och påstå att 16 miljarder i ökning av generella statsbidrag under 2023 och 2024 ska täcka för minskade riktade statsbidrag under 2025.

De 16 miljarderna under 2023 och 2024 var inte ens uppräkningspengar. De täckte inte ens den inflation som rådde vid det tillfället. Att regeringen har bekämpat inflationen är också bara nys.

De som har tagit ansvar och bekämpat inflationen är Sveriges löntagare som har haft reallöneminskningar för att regeringen inte klarar av att prioritera inflationsbekämpande åtgärder.

Jag har ägnat de senaste veckorna åt att besöka ett antal landsbygdskommuner i Norrbotten där jag bor och verkar. I Övertorneå och Arjeplog har de i princip haft möjlighet att ha ett näringslivskontor som en direkt konsekvens av att stödet har funnits.

I Överkalix har staten stängt alla dörrar till Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och postterminalen som har funnits där. Vi räknade tillsammans med kommunalrådet hur många statliga jobb som finns kvar. Det finns två på Statens servicecenter och ungefär två tjänster på Systembolaget lokalt.

Kan Kullgren föreställa sig vad som kommer att hända med förtroendet och legitimiteten för staten i Överkalix om de två tjänster som finns på servicecentret där också försvinner?

Fru talman! Jag tackar Isak From för en otroligt viktig interpellation och tackar landsbygdsministern för svaret. Jag skulle dock vilja korrigera landsbygdsministern på en rätt bärande punkt i hans resonemang i interpellationssvaret; att det sker förändringar i hur politiken utformas innebär i klartext att regeringen helt saknar landsbygdsfokus.

Låt mig förklara! Jag blev nämligen ytterligt provocerad av landsbygdsminister Kullgrens svar. Med hans resonemang behöver glesbygdskommunerna inget stöd för näringslivsutveckling och mindre stöd till arbetet som förvaltningsområden eftersom de fått del av ökningar av de generella statsbidragen 2023 och 2024.

Fru talman! Detta är ett sätt för Kullgren att försöka finta bort åhörarna. Han försöker helt enkelt blanda bort korten. Men som man brukar säga: Den gubben går inte.

År 2025 försvinner stödet till näringslivsutveckling. År 2025 minskar stödet till de samiska förvaltningsområdena. År 2025 försvinner stödet till kommuner med socioekonomiska utmaningar. Och år 2025 ökar regeringen de generella statsbidragen till kommunerna med exakt 0 kronor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Detta betyder att värdet på det stöd som kommer från staten minskar med motsvarande 6 miljarder mellan 2024 och 2025. Att påstå att undermåliga uppräkningar från 2023 och 2024 skulle täcka upp för bortfallet av de här riktade stöden är att försöka blanda bort korten. Kullgren vet om detta. Kullgren vet hur statsbudgetering fungerar. Det här är bara ett sätt att försöka finta den som eventuellt lyssnar på debatten. Den gubben går inte.

Den sammantagna effekten av regeringens politik blir att livet i glesbygden blir fattigare, tystare och sämre. Låt mig förklara! Vi känner till att folkbildningen lever en tynande tillvaro. Folkbildningen är ju jämte Systembolaget den enda offentligt finansierade verksamhet som finns i alla landets 290 kommuner. Så verkar det inte kunna fortsätta. Vi vet att vart fjärde servicekontor kommer att stänga. Vi vet att bidraget till regional utveckling minskar, att kommuner med socioekonomiska utmaningar får mindre pengar, att bidraget till näringslivsutveckling i glesbygderna försvinner, att det blir mindre pengar till de samiska förvaltningskommunerna, att stödet till kollektivtrafik där man bor som glesast blir sämre och att bidraget till den regionala kulturen minskas.

Jag tycker att Anna-Caren Sätherbergs fråga är viktig: På vilket sätt har den sittande regeringen förbättrat livet för människor i kommuner i norra Sveriges inland?

Fru talman! Min fråga går till Johan Pehrson.

Musikhögskolan i Piteå är en del av Luleå tekniska universitet. Den senaste femårsperioden har den fört en tynande tillvaro, och åtta utbildningar har lagts ned. Det handlar bland annat om utbildningar till musiklärare, danslärare och journalist samt utbildningar inom visuell gestaltning och scenproduktion. Nu föreslås även ljudteknikutbildningen avvecklas.

Frågan har gett upphov till omfattande protester. De som protesterar är givetvis studenter och lärare, men det är också kommunalråden i Piteå kommun. Det är regionen - även det moderata oppositionsrådet i regionen - och kommunförbundet i Norrbotten. Det är branschen, det är näringslivet i Norrbotten och det är kända artister som höjer rösten. Häromdagen sa rektorn för LTU i SVT Nyheter att det hela hänger ihop med att pengarna för de konstnärliga utbildningarna inte räcker till.

Är den långsamma nedläggningen av Musikhögskolan i Piteå så att säga en önskvärd utveckling för den här regeringen, eller tänker Johan Pehrson agera?

Fru talman! Erik Slottner säger att det finns folk som bor i kommuner utan servicekontor. Ja, jag tycker att det låter som ett bra argument för att bygga ut servicekontoren till fler kommuner. Det låter som ett dåligt argument för att stänga vart fjärde kontor.

Slottner fortsätter med att hävda att det är effektivitet som ska åstadkommas i den här verksamheten. Det är en verksamhet som ska se till att medborgare, oavsett var i landet de bor, ska ha rimlig närhet till ett fysiskt kontor där de kan få hjälp med ärenden hos de största medborgarnära myndigheterna. Det ska de ha oavsett var i hjärtlandet de bor.

Om man har effektivitet som ledord för en sådan verksamhet kommer det att vara kontoren i de stora städerna som blir kvar, där man kan upprätthålla en hög besöksfrekvens och en låg kostnad per besök. I hjärtlandet kommer kontoren att få stänga när Erik Slottner sätter effektivitet före medborgarnytta och hjärtlandet.

Jag tycker fortsatt att det är en feg strategi av regeringen att lägga över detta på myndigheten. Piteå-Tidningen rapporterade om stängningen av kontoret i Piteå, som för övrigt kommer att ske den 31 mars i år. Piteå-Tidningen sökte då Erik Slottner, som mycket behagligt kunde hänvisa till myndigheten. Han behövde inte ens kommentera frågan i lokalpressen och i det allra närmast berörda kontoret. Det är en otroligt feg strategi. Jag tycker att Erik Slottner ska ta ansvar och komma till Piteå och tala om för medborgarna där varför de inte ska ha någon service från statens myndigheter.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Statlig service i hela landet är viktigt, sa ministern i sitt svar här. När man tittar på konsekvenserna av de förslag som vi debatterar i dag tycker jag att det nästan är lite hånfullt att säga så.

I höstas stod det klart att regeringen skulle skära ned 150 miljoner på servicekontoren runt om i landet. Jag frågade då Erik Slottner i en interpellationsdebatt, som var ganska lik denna, vilka kontor som han tyckte skulle stänga. Jag frågade vilka av Norrbottenskontoren han tyckte skulle stänga. Det kunde han inte svara på, för han har lagt över uppgiften på myndigheter att bestämma detta.

Det enkla svaret är ju att Erik Slottner vill slippa svara på frågan. Erik Slottner vill inte behöva åka till Piteå, som är ett av de första kontoren som behöver stänga, och stå upp för att han stänger kontoret där. Han hänvisar alla frågor om enskilda kontor till myndigheten. Det är bekvämt, om man är ansvarig minister.

Nu står det som sagt klart att konsekvenserna av regeringens drakoniska nedskärningar är att vart fjärde kontor ska stängas. Ett av dem som är först ut ligger alltså i min grannkommun Piteå hemma i Norrbotten. Om hjärtlandet inte ligger i södra Hälsingland ligger det uppenbarligen inte heller i Norrbotten. Kontoret i Piteå har 8 700 besökare varje år, och de kommer nu i stället att behöva åka buss i fem och en halv mil till Luleå, som har det närmaste kontoret.

I förra veckan var jag i de västra delarna av länet och besökte Lärcentra i Arjeplogs kommun. Arjeplog är en av landets minsta kommuner, och det är väldigt långt till nästa kommun. Personalen på Lärcentra sa att det hade varit bra om man haft ett servicekontor på orten. Man förstod att det inte skulle kunna vara öppet varje dag i veckan, men kanske någon gång - för att eleverna skulle slippa ta en hel dag ledigt för att åka 87 kilometer enkel väg till Arvidsjaur med buss.

Jag blev tvungen att säga som det är. Med den här SD-styrda, hjärtlandsfientliga regeringen kommer det inte att bli några nya kontor. I stället kommer vart fjärde kontor att läggas ned. Regeringen sparar 150 miljoner. Det är ett tråkigt besked till någon som jobbar med människor, är beroende av tillgång till statlig service och har närmaste servicepunkt 87 kilometer bort. Det är ett tråkigt besked att behöva ge, men det är det enda möjliga.

Slottner gör denna förändring och påstår att han ger myndigheten större utrymme att bestämma var kontoren ska finnas. Men menar Erik Slottner på allvar att en nedskärning med 150 miljoner ger myndigheten större handlingsfrihet?

(Applåder)

Herr talman! Om det är någon här som fultolkar är det Edward Riedl. Jag gjorde mig på intet vis skyldig till ett angrepp på vare sig honom och hans karaktär eller på finansministern och hennes karaktär. Tvärtom var det ett uttryck för en förståelse för att det här har ideologiska bevekelsegrunder. Idén om att nyliberal ideologi går ut på att minimera staten och att rika ska kunna berika sig är ingen hemlighet, och det här var inget angrepp på Edward Riedls karaktär. Så om någon gör sig skyldig till fultolkning är det Edward Riedl.

Det är ändå fascinerande. Det finns ju en lång lista över bolag som de liberala och konservativa partierna har gått till val på att sälja. Jag nämnde dem i mitt förra inlägg, men jag tar dem igen: Lernia, Svevia, Telia, Infranord, SBAB, Green Cargo, Jernhusen, Svenska Spel - ja, så många bolag som möjligt, om man får omformulera statsministerns ingång om att staten ska äga så få bolag som möjligt.

Finansministern borde erkänna att det hos den samlade högern finns en ideologisk övertygelse att staten ska äga så lite som möjligt. Hon har visat att hon är beredd att sälja bolag under den här mandatperioden. Hon har sagt på en moderat ungdomsförbundsstämma att mer kommer, och hon har sagt att staten till exempel inte ska äga banker. Det borde innebära att SBAB står näst på tur. Detta är en enkel fråga: Vilka andra bolag ska säljas under mandatperioden?

Herr talman! Om vi börjar där finansministern slutade genomfördes som sagt under alliansregeringen försäljningar till ett värde av 164 miljarder vid inte mindre än nio tillfällen under åtta år. Om man ska jämföra kanske man ska jämföra på ett rättvist sätt.

Nåväl! Om vi ser på läget där vi befinner oss nu är det, tänker jag, ganska uppenbart för alla som lyssnar på debatten att det finns ideologiska skäl till motsättningarna mellan Edward Riedl och finansministern å ena sidan och det socialdemokratiska gänget här i kammaren å den andra.

Inför valet 2022 sa Kristdemokraterna till Dagens industri att man under de kommande fyra åren borde sälja Svevia, Infranord, SBAB, Green Cargo och Jernhusen. Liberalerna sa att man borde sälja Lernia, Svevia och Telia och att man även borde kunna sälja delar av Svenska Spel. Statsministern sa, som jag nämnde i mitt inledningsanförande, att staten ska äga så få bolag som möjligt.

Det finns alltså för den här regeringen ett självändamål att sälja ut våra gemensamma tillgångar. Det är inte nödvändigtvis för att de är onda, utan det är för att de ideologiskt sett är övertygade liberaler som tycker att det är bättre att enskilda kan tjäna storkovan än att vi tillsammans ska tjäna pengar på ägandet.

Sedan är det för mig en gåta att finansministern inte bara kan svara på frågan. Under den här mandatperioden, så sent som i höstas, såldes Bilprovningen. Efter det har jag försökt att ställa frågan skriftligen, men eftersom jag inte fick något svar på den har jag ställt en interpellation.

Det är uppenbart att regeringspartierna tillsammans, möjligen med undantag för Sverigedemokraterna, vill sälja ut fler statliga bolag. Tycker inte finansministern att väljarna och oppositionen förtjänar att få veta vilka bolag det gäller? Hur svårt kan det vara att svara på frågan: Vilka bolag bedömer finansministern ska säljas under innevarande mandatperiod?

Fru talman! Jag tänkte att jag skulle börja med att redogöra för bakgrunden till min interpellation. Bakgrunden är att staten äger ett antal bolag, närmare bestämt 43 stycken efter att regeringen sålde Bilprovningen. År 2023 omsatte de tillsammans ungefär 500 miljarder. Det uppskattade värdet av den statliga bolagsportföljen var då 800 miljarder, och bolagen delade ut ungefär 22 ½ miljard i vinst till staten.

Varför ska då staten äga bolag över huvud taget? Det ena uppenbara skälet att äga tillsammans är att man tjänar på ägandet tillsammans. Att vi tillsammans äger bolag som ger service och kontrollerar naturtillgångar gör att vi kan ta del av avkastningen på de resurserna tillsammans.

Det andra skälet är att statliga bolag kan verka i samhällets tjänst. Systembolaget är ett bra exempel på ett statligt bolag som definitivt har ett samhällsuppdrag, som det kallas. Det skulle ytterligare bolag kunna ha. Till exempel hade SBAB kunnat spela en roll när finansministern själv under inflationsåren sa att bankmarknaden uppenbarligen inte fungerade. Ett samhällsuppdrag till SBAB att se till att konkurrensen på bankmarknaden blir bättre hade kunnat lösa frågan om de övervinster som bankerna tog ut från skillnaden mellan inlåning och utlåning.

Nåväl! Vi backar bandet till förra gången Moderaterna satt i regering. Under sina åtta år vid makten sålde alliansregeringen av statligt ägda bolag till ett värde av 164 miljarder kronor. Sedan vann Socialdemokraterna makten. När Moderaterna försökte återfå den sa Lars Hjälmered, som nu är ansvarig statssekreterare hos finansministern, i Aftonbladet i maj 2018 att Telia och SBAB skulle säljas vid en valseger. I augusti 2022, alltså inför den här valperioden, sa den nuvarande statsministern i Dagens industri att staten såklart ska äga så få bolag som möjligt.

I november såldes så Bilprovningen. Snart efter det rapporterade Dagens ETC från en MUF-stämma och återgav vad finansministern hade sagt enligt följande: Under en frågestund frågar ett MUF-ombud vilket statligt bolag som står näst på tur efter miljardförsäljningen av Bilprovningen, en affär som oppositionen kritiserat. Svantesson drar sig för att svara konkret, eftersom hon inte vill påverka marknaden, men säger att regeringen nu ser över fler statliga bolag som kan komma att säljas. Jag tycker till exempel inte att det är självklart att staten ska äga en bank, säger finansministern.

Detta föranledde min skriftliga fråga, som också är upphovet till den här interpellationen. Finansministern har nu två gånger avfärdat min beskrivning att hon har sagt att fler statliga bolag ska säljas. Stämmer inte rapporteringen i Dagens ETC överens med vad finansministern sa?

Den centrala frågan är: Vilka statliga bolag ska säljas under innevarande mandatperiod?

Fru talman! Tack, Slottner, för korrigeringen! Givetvis är det den disponibla inkomsten för ministrarna som ökar med 4 000 efter årsskiftet, inte arvodet.

Jag noterar att Erik Slottner tycker att samarbetet med Sverigedemokraterna fungerar så himla bra. Han har helt införlivat Sverigedemokraterna i det här samarbetet. Då antar jag att förslagen om indragen rätt till tolk i sjukvården, avskaffad modersmålsundervisning, avfinansierad utvecklingsforskning, stora besparingar på biståndet och angiverilagstiftning är kristdemokratiska. Detta är nu politik som är Erik Slottners - bra, då är det etablerat. Och då undrar jag vad Kristdemokraterna alls har för existensberättigande.

Jag tänker att vi ska återgå till frågan, nämligen hur staten ska bistå kommunerna i att lösa den upparbetade investeringsskulden på 600 miljarder kronor, som enligt bedömningar årligen ökar med ytterligare 10 miljarder, för vatten- och avloppsanläggningar runt om i landet.

Erik Slottner säger att han inte nu kan ta ställning till utredningens förslag. Men han har gett en hint i sitt inledande svar, som jag också har fått skriftligt och tänker citera för att be Erik Slottner förtydliga vad han menar: "Regeringen har visat att ekonomiska tillskott till kommunsektorn prioriteras när behoven är stora."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nja, det var ju noll kronor i tillskott nästa år. De 16 miljarder som statsrådet stoltserade med tidigare var långt ifrån tillräckliga för att möta inflationen under de två år vi då snackar om.

Vidare: "Regeringen ser nu ett behov av insatser som långsiktigt främjar kommunsektorns effektivitet och kapacitet och avsätter också medel för dessa ändamål i budgetpropositionen för 2025."

Vilka medel avser Erik Slottner då?

Fru talman! Låt mig korrigera ett par saker i det Erik Slottner just sa.

För det första: Det stämmer med verkligheten att det är Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna som sitter i regeringen. Men det är Sverigedemokraterna som håller i kopplet. De har tjänstemän på Statsrådsberedningen som ska godkänna varenda grej som den här regeringen lägger fram. Det är deras politik som den här regeringen svarar för. Därför är Eva Lindhs benämning SD-styrd regering med sanningen överensstämmande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För det andra: Den största enskilda utgiften för staten är bidrag till kommuner och regioner. Beloppet som Erik Slottner angav i talarstolen alldeles nyss stämmer säkert. För att upprätthålla detta belopps värde i tider av inflation skulle det mellan 2024 och 2025 krävas en ökning på 6 miljarder. Det är ungefär 3,43 procent, vilket är den pris- och löneomräkning som regeringen själv antar behövs för att man ska kunna köpa samma mängd prylar och avlöna samma mängd personal för denna summa pengar.

Ska man upprätthålla servicenivån i det offentliga, i kommuner och regioner, måste alltså bidraget räknas upp. När regeringen inte gör det är det i praktiken en besparing på 6 miljarder på kommuner och regioner, det vill säga på sjukvård, skola och omsorg.

Som av en händelse är det nästan exakt samma summa som man lägger på att sänka skatten för ministrar, direktörer och andra som tjänar över 62 000 kronor i månaden - en skattesänkning riktad till precis dem. Med samma motiv - att det nu vänder, som Erik Slottner säger - minskar man också stödet till de allra mest utsatta familjerna, de familjer som tillsammans har cirka 16 000 kronor i månaden att leva på. En minister har 160 000 kronor att leva på, men här minskar man ersättningen till dem som har minst med 400 spänn och ökar ersättningen till ministern med 4 000 spänn i månaden.

Är det detta som behövs i tider av ekonomisk kris? Jag tycker att Erik Slottners sätt att argumentera är stötande.

Låt oss sedan gå till utredningens förslag. I den utredning som Erik Slottner hänvisar till finns "en del förslag", säger han. Jag skulle gissa att det är för att han inte vill kännas vid innehållet i dem, eftersom regeringen har en vana att stjälpa över denna typ av kostnader på kommuner och regioner och inte har någon ambition att finansiera välfärden och den allmänna service som kommuner och regioner svarar för. Det syns också väldigt tydligt i Erik Slottners interpellationssvar att han inte har någon sådan ambition. Det som nu är prioriterat är att lätta skattebördan, svarar han, eftersom kommunerna har så bra ekonomi.

Utredaren föreslår att staten ska ta upp lån motsvarande 1 miljard om året för att hjälpa kommunerna i den situation de befinner sig i, med en investeringsskuld som är värd 600 miljarder. Man kan tycka att det är ganska futtigt att staten skulle hjälpa till med 1 miljard om året, men utredaren föreslår faktiskt det. Han förordar också att staten ska låna den miljarden, eftersom det är investeringar som är av den karaktären att de kommer att ge varaktig förbättring för generationer framöver. Därför är det motiverat att sätta skattebetalarna i skuld för att hjälpa till att beta av kommunernas upparbetade skuld.

Då skulle man kunna fråga Erik Slottner: Hur ställer han sig till det? När han nu inte vill ge några ökade generella statsbidrag, kan han tänka sig att ta upp lån om 1 miljard om året? Han kan ju tänka sig att ta upp lån om 400 miljarder för att bygga kärnkraft, så kanske han kan tänka sig att ta upp lån om 1 miljard om året för att hjälpa till att säkerställa att vi också i framtiden har rent dricksvatten.

Fru talman! Den här interpellationen lämnade jag till riksdagens kansli för vidare befordran till Regeringskansliet den 25 oktober i år. Jag ställde den då till finansministern eftersom jag bedömde att detta faller inom hennes ansvarsområde. Nu är det en annan minister på Finansdepartementet som slutligen är här för att svara på den.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationer är ett viktigt verktyg för riksdagens granskningsmakt, och regeringen ska i normalfallet besvara dem inom 14 dagar. I det här fallet tog det fyra veckor för finansministern att lämna beskedet att hon överlämnar den till det statsråd som är här i dag, och därefter fick jag ett förslag på svarsdatum.

Vore jag representant för en regering som hade förstärkt Regeringskansliets resurser med hundratals miljoner under mandatperioden men inte klarar av att få fram ett förslag till svarsdatum inom fyra veckor när kravet är att debatten ska hållas inom två veckor skulle jag skämmas! Jag skulle tycka att det var pinsamt att vara Erik Slottner här i dag och företräda en regering som inte klarar ens den mest grundläggande hygienen när det gäller byråkratin fast man har avsatt hundratals miljoner ytterligare för Regeringskansliets byråkrati. Men nog om formalia.

Vi är här för att debattera att kommunerna sitter i en trång sits. Kommunerna, som tillsammans är ansvariga för att se till att medborgarna har tillgång till rent vatten och fungerande avloppstjänster, har en investeringsskuld som är upparbetad under lång tid och uppgår till över 600 miljarder kronor enligt organisationen Svenskt Vatten. Deras bedömning är att skulden ökar med ungefär 10 miljarder per år i det rådande läget.

Regeringen förnekar inte problemet. Regeringen har, som ministern nämnde, tillsatt en utredning för att se över vad staten kan göra för att hjälpa till i situationen. Staten har ändå ett delansvar för att kommunerna sitter i denna situation.

Staten var med och betalade stora delar av utbyggnaden av va-anläggningarna. Sedan har man lämpat över ansvaret för dem på kommunerna, och kommunerna har egentligen bara haft anledning att sköta driften. De har varit förbjudna att bygga upp ett kapital som de skulle kunna investera. Därför sitter vi nu i denna situation.

Detta är kopplat till fördelningspolitiken. Det är kopplat till regeringens prioriteringar. Kommunernas skattebetalare riskerar att få betala investeringsskulden om inte staten tar sitt ansvar. Därför är detta en fråga om fördelningspolitik, och det är därför som finansministern skulle vara här och svara på den.

Om staten inte tar sitt ansvar att hjälpa till med investeringsskulden kommer kommunala skattebetalare att få betala den. Och samtidigt som regeringen ger exakt noll kronor i generella statsbidrag för nästa år till kommunerna sänker man skatten för de rikaste. Skattebördan måste lättas, säger Erik Slottner, och det är för dem som tjänar över 62 000 kronor i månaden som den ska lättas. Det kommer inte att gynna kommunernas möjlighet att beta av investeringsskulden.

Är Erik Slottner beredd att vidta några konkreta åtgärder för att hjälpa till i detta trångmål?

Fru talman! Jag häpnar över detta. Ja, 40 miljarder till forskning satsar ni absolut. Det är därför de 1 ½ miljarder som ligger i budgeten för nästa år bara är uppräkningspengar av de 40 miljarderna.

Utvecklingsforskningen finansierades via utlysningar på Vetenskapsrådet motsvarande 180 miljoner. Regeringen strök dem med ett pennstreck utan förklaring. De pengarna lägger regeringen ingalunda tillbaka i forskningspropositionen. Varenda tillkommande krona i forskningspropositionen är uppbunden, antingen via utlysningar som ska sökas i konkurrens eller till särskilda utpekade projekt. Någon förstärkning av basresursen som gör att forskare i större utsträckning kan välja vad de vill forska om kommer inte på fråga.

Lili André är helt enkelt dåligt påläst när hon säger att regeringen inte är emot utvecklingsforskning. Man kan bara lyssna på Robert Stenkvists anförande tidigare i dag. Vi vet ju att det är Sverigedemokraterna som styr den här regeringen. Vill de inte ha någon utvecklingsforskning blir det ingen utvecklingsforskning, och det var det som hände.

Kristdemokraterna brukar vara besjälade av att hjälpa dem som har det allra svårast. Detta handlar om hur man kan stärka livsbetingelserna för dem som lever i världens mest utsatta länder - världens mest utsatta befolkningar. Detta brukar Kristdemokraterna vara besjälade av och vilja hjälpa till med - men inte Lili André. Lili André säger att ingenting har ändrats och låtsas som ingenting.

Vi talar om 180 miljoner. Forskningspropositionen ligger på riksdagens bord. De finns inte där.

(Applåder)

Fru talman! Utvecklingsforskningen avfinansierades abrupt förra sommaren. Redan utlysta medel drogs tillbaka, till en början helt utan förklaring. Det gjorde en hel forskarvärld milt sagt upprörd.

Utvecklingsforskning, för den som inte känner till det, är forskning i samverkan mellan discipliner och med andra länder för att bilda kunskap om livsavgörande frågor som hur man kan bygga varaktig fred i konfliktdrabbade områden, hur livsmedelstillverkning kan bli klimatresilient, hur man bekämpar smittsamma sjukdomar, multiresistenta bakterier och virus, hur man kan hantera pandemier, hur man främjar utbildning i fattiga länder eller hur man stärker mänskliga rättigheter, demokrati och jämställdhet.

Sverige har varit en ledande aktör när det gäller utvecklingsforskning i ett halvt sekel. I Vetenskapsrådets senaste rapport om utvecklingsforskningen skriver de att Vetenskapsrådet finansierar utvecklingsforskning av högsta vetenskapliga kvalitet.

I den forskningsproposition som presenterades förra veckan hade Kristdemokraterna möjlighet att återföra medel till forskning om hur människor ska kunna få mat i länder med svält och hur svälten inte ska förvärras av de klimatförändringar som huvudsakligen orsakas av västvärlden. Vill inte Lili André att befolkningen i världens fattigaste länder ska kunna få bättre livsbetingelser? Är världsledarskap och högsta vetenskapliga kvalitet inte excellent nog för att utvecklingsforskningen ska vara värd att satsa på?

(Applåder)

Fru talman! Regeringen satsar inte för att fler ska kunna komma i utbildning. Det är väldig tydligt. Jag redogjorde i mitt anförande för de neddragningar som kommer att bli konsekvensen inom akademin, i yrkeshögskolan och på regionalt yrkesvux. Och detta fortsätter på andra utgiftsområden också. När det gäller folkbildningen säger Folkbildningsrådet att det kommer att bli tusentals färre platser på folkhögskolorna nästa år. Arbetsmarknadsutbildningen halveras med den här regeringen vid rodret. Människors utbildningsmöjligheter förtvinar under regeringens styre.

I vårändringsbudgeten kommer Marie-Louise Hänel Sandström och hennes kompisar att ha kommit på att det visst behövdes mer pengar till vuxenutbildningen, för arbetslösheten är den högsta vi har haft på tio år, om man inte räknar pandemiåren. Att då skära ned i människors möjligheter att utbilda sig är osmart konjunkturpolitik. Det är riktigt osmart konjunkturpolitik.

Socialdemokraterna fick rätt i budgeten 2023 och i budgeten 2024, och vi kommer att få rätt i den här budgeten också. Välkommen tillbaka med ett ändringsförslag till våren, där regeringen lägger till mer pengar till vux.

Marie-Louise Hänel Sandströms enda svar här är omställningsstudiestödet. Omställningsstudiestödet är ett direkt resultat av förhandlingar mellan parterna som regeringen har misskött. Det har varit en formidabel katastrof. Regeringen har underlåtit att tillskjuta medel till CSN, så att handläggningstempot ska kunna öka. Man har dragit benen efter sig när det gäller de regelförenklingar som både parterna och CSN har efterlyst. Och när man väl får tummen ur och börjar genomföra förändringarna ligger ikraftträdandet ett helt år fram i tiden.

Omställningsstudiestödet är en jättebra reform - missförstå mig inte - och det är också bra att regeringen nu får loss pengar till CSN. Men hanteringen hittills har varit en formidabel katastrof.

(Applåder)