Linus Sköld

Fru talman! En unik sak med det svenska utbildningssystemet är de ständigt återkommande möjligheterna att fortsätta att utbilda sig och bygga på sin kunskap. Det är helt nödvändigt för att vi i Sverige ska kunna konkurrera med kunskap och ny teknik att befolkningen är beredd att vidareutbilda sig genom livet. Det var också därför som regeringen Löfven redan 2014 satte igång med Kunskapslyftet och byggde ut antalet utbildningsplatser för vuxna med över 160 000 under våra åtta år vid regeringsmakten.

Men när SD-regeringen tog över 2022 kapade man drastiskt stödet till vuxenutbildningen. Man lade ned fungerande branschskolor. Vi protesterade. I vårt budgetförslag lade vi mer resurser till vuxenutbildning, yrkeshögskolor och branschskolor men också såklart till folkbildning och till arbetsmarknadsutbildning.

På våren 2023 erkände regeringen och SD att vi hade haft rätt. Det behövdes mer resurser till vuxenutbildningen, och därför föreslog man detta i en ändringsbudget. Samma sak hände året efter. Regeringen lade för lite pengar i budgetpropositionen för att sedan återkomma i vårändringsbudgeten med mer resurser.

Men problemet är att när regeringen har så dålig framförhållning som man har haft när det gäller vuxenutbildningen kan pengarna inte användas effektivt. De blir underutnyttjande eftersom ryckigheten här inte passar systemet.

I år avsätter Socialdemokraterna återigen över en halv miljard mer än regeringen till vuxenutbildning. Sverige har rekordhög arbetslöshet. Hade det då inte varit bra att vuxna kunde utbilda sig under arbetslösheten för att kunna ta de jobb som finns?

Varför, Marie-Louise Hänel Sandström, har ni inte lärt er av de två tidigare åren - vore det inte bättre om vuxna kunde utbilda sig i stället för att vara arbetslösa?

(Applåder)

Fru talman! Ledamoten som står här ser det definitivt på ett annat sätt än ledamoten som står där. Jag kan inte nog understryka att en anslagsförändring på 20 miljoner minus är en anslagsförändring på 20 miljoner minus.

Studentkårerna kommer att få 20 miljoner mindre att organisera sig för, att bedriva påverkansarbete för eller att engagera sig i utbildningarnas utformning för. Det är verkligen på alla sätt en försämring av studentinflytandet, oavsett vad Marie-Louise Hänel Sandström säger.

På samma sätt är en minskning av anslagsnivån på över ½ miljard på vuxenutbildningen en minskning av anslagsnivån på över ½ miljard. Marie-Louise Hänel Sandström och hennes kompisar i SD-regeringen kan kalla det för en satsning hur mycket de vill. Det är fortfarande så att pengarna kommer att räcka till färre utbildningsplatser nästa år än vad de gjorde detta år.

På samma sätt är det med anslaget för studentinflytande. Jag tror att det var 2008 som kårobligatoriet avskaffades. Då infördes statsbidraget på den nivå som Marie-Louise Hänel Sandström säger, och det har inte räknats upp sedan dess. Man fick ett tillskott under pandemin. Men studenterna är tillbaka på plats sedan länge. Varför har inte Marie-Louise Sandström skurit ned anslaget i detta års budget eller i förra årets budget? Det är en ohållbar förklaring.

I bästa fall kan man tro att det är en plan som regeringspartierna helt verkar ha missat att korrigera. I så fall har de alla möjligheter att korrigera det i nästa års budget, eftersom det inte träder i kraft förrän 2026.

I sämsta fall är det att gaslighta oss, att försöka prata om annat och hitta på ett skäl till varför det är så, och att mena att regeringen inte är ansvarig för sin egen budget. Hur som helst får studentorganisationerna en tredjedel mindre av anslaget, och jag tycker att det är kasst.

(Applåder)

Fru talman! Att minska ett anslag med en tredjedel är väl att minska ett anslag med en tredjedel, oavsett vad man hade i planen i förra årets budget.

Så ser det ut med er budget när det gäller vuxenutbildningen, Marie-Louise Hänel Sandström. Varje år påstår ni och regeringen att ni satsar på vuxenutbildningen. Men om man granskar det påståendet ser man att ni i verkligheten bara satsar i relation till er egen planerade neddragning.

Det här är samma sak. Att påstå att det inte skulle vara en minskning när en tredjedel av anslaget förvinner, vad är det för lek med ord? Det är klart ni skär ned med en tredjedel av anslaget.

Fru talman! Kunskap är nyckeln till den svenska framgångssagan. Kunskap, utvecklingsoptimism och solidaritet är vad som har tagit detta land ur armod och helvete och gjort det till ett av världens bästa länder att leva i.

Kunskap är viktigt för den enskilde, för samhället och för tillväxten. Sverige ska vara en kunskapsnation i världsklass. Det är så vi konkurrerar internationellt - med kompetens och smarta innovationer, inte med låga löner och kassa arbetsvillkor.

Högre utbildning och forskning är kraftfulla verktyg för att stärka samhället, människan och regioners utvecklingskraft. Men möjligheterna när det gäller högre utbildning och forskning är ojämnt fördelade.

Tillgången till högre utbildning är olika runt om i landet och mellan människor. Precis som i skolan spelar familjens utbildningstradition stor roll. När det gäller hur stor andel som går vidare till högre utbildning skiljer det sig helt beroende på var i landet man bor. I Danderyd är det 79 procent som har påbörjat högskolestudier vid 24 års ålder. Motsvarande siffror för de tio kommuner med lägst övergångsfrekvens ligger på mellan 10 och 20 procent.

Förutom den sociala sammansättningen påverkar alltså geografisk närhet till högre utbildning och situationen på den lokala arbetsmarknaden när det gäller detta.

Att kunna plugga där man bor är avgörande för att hela landet ska kunna växa och utvecklas och för att den enskilde ska kunna förverkliga sina drömmar. Därför satsar vi på lärcentrum. Därför värnar vi tillgång till högre utbildning i hela landet. Och därför ser vi, till skillnad från regeringen, att excellent forskning kan finnas i hela landet.

Fru talman! Den akademiska friheten behöver stärkas. Forskare ska fritt få välja sina forskningsfrågor och metoder och fritt få publicera sina resultat. Lärosäten och universitetslärare ska självklart på vetenskaplig och konstnärlig grund svara för val av innehåll och metod i utbildningarna. Hela akademins frihet måste värnas.

Förra sommaren kom den första och kanske hittills tydligaste attacken från SD-regeringen på akademin. Det var styrelsernas mandattider som förkortades väsentligt - med mycket kort varsel och helt utan några hållbara förklaringar.

I somras kom årets attack när den dåvarande utbildningsministern i en debattartikel i Svenska Dagbladet dömde ut vissa högskolekurser på ett mycket raljant sätt, utifrån deras innehåll.

Det är sedan gammalt att regeringsunderlagets största parti vill censurera vissa forskningsfält. Det manifesterades tydligt alldeles nyss i talarstolen då Robert Stenkvist sa att det finns dålig forskning, speciellt inom humaniora, och att statsvetare inte är några riktiga forskare.

Det regeringen hittills har gjort för att säkra akademisk frihet är att tillsätta en utredning om cancelkultur. Men när Universitetskanslersämbetet frågar personal på lärosätena bedömer de att Tidöavtalet - SD-regeringen - är ett mer än fyrdubbelt så stort hot mot den akademiska friheten som cancelkulturen.

För oss socialdemokrater är det kritiskt att forskning och utbildning står fria från omotiverade politiska angrepp.

Trygga anställningar för forskare är också en förutsättning för akademisk frihet. En god arbetsmiljö för forskare borde vara en självklarhet. Det gäller även en stabilare finansiering. Det är en av anledningarna till att vi lägger mer än 50 procent mer än regeringen på tillskott till forskning på lärosätena, de så kallade basanslagen.

Det här är en budgetdebatt. Men jag kommer ändå att ta mig friheten att göra en liten utvikning om en sak som har hänt den senaste veckan. Jag vill säga så här: Jämställdheten har inte gått för långt, och inte heller på landets lärosäten.

Det är långt kvar till en jämställd högre utbildning. Både studenter och personal fördelar sig ojämnt över utbildningarna och forskningsområdena. Ju tätare det blir mellan professorerna, desto glesare blir det mellan kvinnorna.

Vi socialdemokrater vill se ökad jämställdhet även i akademin. Det vill inte regeringen. I forskningspropositionen som den lade på riksdagens bord i förra veckan stryker den jämställdhet bland de forskningspolitiska målen. Det tycker jag är allvarligt.

Fru talman! Regeringen skär ned på antalet utbildningsplatser. Genom sänkta takbelopp på lärosätena och höjda prislappar kommer antalet utbildningsplatser i akademin att minska med flera tusen. Genom att inte räkna upp anslaget för yrkeshögskolorna minskar man i realiteten utrymmet som finns att ordna utbildningsplatser på yrkeshögskolan.

Genom stora neddragningar på anslagsnivån på vuxenutbildningen försvinner värdefulla möjligheter för människor att utbilda sig för att kunna ta de jobb som finns. Utanför vårt budgetområde finns också tuffa tider för folkbildningen och folkhögskolorna och tuffa tider för arbetsmarknadsutbildningen.

Vi avvisar såklart de sänkta takbeloppen. Vi lägger till mer pengar än regeringen på yrkeshögskolan. Vi satsar på vuxenutbildningen.

Regeringen har avvecklat stödet till branschskolorna. Vi ser fortsatta behov av att staten tar ansvar för kompetensförsörjningen i för landet viktiga branscher med smala yrkesområden. Sådana lärmiljöer kräver tillgång till utrustning som inte prislappen på utbildningen täcker. Därför föreslår vi att man på vux också inför ett särskilt investeringsstöd för investeringstunga utbildningar. Det kan till exempel röra sig om yrkesutbildningar som elektriker som jobbar med kraft, utbildningar inom järnväg, maskiner och fordon eller vissa byggutbildningar.

Som framgick tidigare i ett replikskifte föreslår också regeringen att pengarna till studentorganisering skärs ned ordentligt 2026. För att ha det sagt vill jag säga att Socialdemokraterna å det bestämdaste avvisar denna besparing.

Vi avsätter nästan 700 miljoner mer än regeringen på forskning i årets budget. Den 1 ½ miljard som regeringens företrädare presenterade som historisk höjer vi med nästan 50 procent. Hur de närmare teknikaliteterna i fördelningen av de medlen ser ut kommer vi att debattera till våren när forskningspropositionen ska passera genom den här salen. Nu handlar det om resurserna. Regeringen räknar knappt upp de medel som går till forskning 2024 med inflationen. Vi har rejäla satsningar utöver det.

Socialdemokraterna har ingen reservation på det här området. Vi följer budgetprincipen. När vår budget har fallit i rambeslutet lämnar vi ingen reservation på utgiftsområdet, men vi står bakom vårt särskilda yttrande.

(Applåder)

Fru talman! Jag noterar att Robert Stenkvist alltså inte till fullo står bakom regeringens budgetförslag. Det var intressanta nyheter.

Jag vill ta upp en annan detalj som finns i budgeten. Det gäller att priset, det vill säga det ersättningsbelopp som lärosätena får per student, höjs på stora områden som humaniora och samhällsvetenskap respektive natur och teknik. Natur- och teknikhöjningen aviserades redan i förra årets budget. I denna lanseras höjningen av humaniora och samhällsvetenskap. Det blir ungefär 1 000 kronor mer per student.

Det här är inget vi har några invändningar mot. Det är i sin ordning att höja beloppen, eftersom undervisningstiden har drabbats av alldeles för långa tider av effektiviseringskrav. Jag har alltså inga invändningar mot detta i sak. Men djävulen sitter som sagt i detaljerna, och regeringen gör skillnad på hur man höjer priset.

Det finns nämligen en peng som lärosätena får för att de antar studenter och en annan peng som lärosätena får för att studenter passerar igenom utbildningen med godkända poäng. När det gäller natur- och teknikutbildningarna höjer man beloppet för att anta, det vill säga ta in, studenter. Men när det gäller humaniora och samhällsvetenskap höjer man beloppet för att examinera studenter, det vill säga att studenter passerar igenom utbildningarna.

Robert Stenkvist! Varför gör ni denna skillnad?

Fru talman! Robert Stenkvist noterar inga dramatiska avvikelser i denna del av budgeten. Jag tänkte för den skull uppehålla mig vid några små detaljer och alltså inte de stora huggen. Som vi alla vet säger talesättet att djävulen sitter i detaljerna.

Robert Stenkvist! I budgetpropositionen genomförs inte en neddragning av bidraget till studentorganisering, utan den aviseras. Det handlar om ungefär en tredjedel av den totala summan. Bidraget infördes när alliansregeringen avskaffade kårobligatoriet för ett par decennier sedan.

Åtgärden att minska stödet till studentorganisering faller ganska väl in i en sverigedemokratisk politik av att minska elevinflytandet, försämra möjligheter för civilsamhällesorganisering och attackera fackförbund och folkbildning. Att kringskära möjligheterna till studentorganisering passar väl in i en politik där man ger sig på varje centrum där motstånd mot den egna politiken kan frodas.

Robert Stenkvist! Har jag rätt när jag antar att det är skälet till neddragningen? Eller varför aviserar regeringen att man ska dra ned finansieringen till studentorganisering med en tredjedel?

(Applåder)

Fru talman! Fredrik Malm tror inte på politiken som samhällsförändrande kraft hör jag. Den sjunkande tillväxten är ett resultat av omständigheter i omvärlden.

Den politik som Fredrik Malm står för har ingenting med tillväxtsiffrorna att göra. Det tycker jag är desillusionerande från någon som sitter i regeringen, höll jag på att säga, eller i varje fall stöder regeringen.

Det jag skulle säga var att den största forskningspropositionen någonsin nästa år innebär ett tillskott på 1 ½ miljard. Det är inte ens uppräkning av de befintliga medlen för forskning. Det motsvarar inte ens de 3,43 procent som pris- och löneomräkningen ger i resten av statens budget.

De stora investeringarna - för det finns stora tillskott - ligger i nästa mandatperiod. Det är flera år bort. Det är nu vi har sjunkande tillväxt. Det är nu klimatkrisen är här. Det är nu vi har en orolig omvärld. Vad väntar regeringen på? Vill ni ha sjunkande tillväxt?

Nej, jag gissar att svaret är att ni vill sänka skatten för de rika. Ni kommer att bränna halva reformutrymmet på att sänka skatten för de allra rikaste i stället för att göra tillväxtskapande åtgärder. Sedan kallar ni det för historiska satsningar. Jag tycker att det är pinsamt.

(Applåder)

Fru talman! I sitt slutanförande i det senaste replikskiftet talade Fredrik Malm om tillväxtpolitik. Kvittot på regeringens tillväxtpolitik kom i förra veckan då man fick skruva ned prognosen ytterligare för den svenska tillväxten.

Samtidigt har vi en klimatkris i världen, skenande gängkriminalitet i landet och stora globala hälsoproblem som flera begynnande pandemier, antibiotikaresistens och så vidare, och vi har ett försämrat säkerhetsläge.

Lösningen på de samhällsproblemen - sjunkande tillväxt och de uppräknade hoten - skulle man kunna ha i ett slag genom att satsa på forskning. Att satsa på forskning skapar tillväxt och kan bidra till att lösa samhällsproblemen.

Liberalerna säger att de satsar på forskning. På pressträffen i förra veckan när forskningspropositionen presenterades hette det att det var historiska satsningar. Det var den största forskningspropositionen någonsin.

Jag noterade att Fredrik Malm i ett tidigare replikskifte sa att man ökar resurserna varje år. Men det är med detta som när Lotta Edholm fick sitta och förklara sig i 30 minuter när hon hade sagt att man gjorde historiska satsningar på skolan. Det var egentligen 2 miljarder i nedskärning.

Det är samma sak med den historiskt stora forskningspropositionen. De senaste 20 åren har det presenterats åtminstone tre stycken som ledde till mer forskning, det vill säga där man i fasta priser hade högre belopp. Detta är ju lögn.

Jag undrar: Varför satsar inte Liberalerna på forskning?

(Applåder)

Herr talman! Jag tycker att det nästan blir lite hånfullt när Kullgren står här och talar sig varm för det civila samhällets betydelse. Det blir 25 miljoner extra till civilsamhället i landsbygden, säger han. Ja, men det blir 500 miljoner mindre till folkbildningen och 20 miljoner mindre till kulturen.

Med Kullgren vid rodret kommer landsbygderna att bli tystare och fattigare platser att leva på. Det är otroligt tydligt. Det mest konkreta exemplet har jag gett i båda mina tidigare anföranden, och jag säger det igen: ABF säger upp all personal på plats i min hemkommun. Vad är den avsedda effekten? Hur gynnar det civilsamhället?

Jag vill sammanfatta den här debatten med att Kullgren skjuter ifrån sig ansvaret för sitt eget politikområde. Han säger att det är kollegornas ansvar, att det är myndigheternas ansvar och Socialdemokraternas ansvar att han bedriver en politik som ger sämre förutsättningar för kulturen på landsbygden, för näringslivet på landsbygden, för folkbildningen på landsbygden, för tillgången till statlig service i hela landet, för bilbesiktning på landsbygden, för vård, skola och omsorg i hela landet.

Herr talman! Det här var en exposé som går ut på att det är andras ansvar.

Jag inledde med att läsa citatet från Norrbottens-Kuriren där Kullgren skriver "om vi kristdemokrater får bestämma". När han sedan får bestämma och jag ställer frågor om vad som händer med de olika storheter som är viktiga för att hela samhället ska fungera säger han att det är andras ansvar. Det är kollegornas ansvar eller myndigheternas ansvar. Det kan till och med vara Socialdemokraternas ansvar att Kullgren avfinansierar näringslivskontoren. Man vet inte. Det kan vara så.

Jag tycker att det är provocerande att landsbygdsministern står här och inte har några visioner för hur hela landet ska fungera. Älvsbyn, där jag bor, har 8 000 invånare på gränsen till Norrbottens inland. Där stänger ABF sitt kontor. Var det det Kullgren avsåg när han skar ned en tredjedel av studieförbundens verksamhet? Minskningen av den regionala kulturen kommer att försämra den regionala tillgången till teater, bildkonst och det som gör livet rikt. Det gäller i hela landet.

Underfinansieringen av samverkansavtalen, det vill säga hugget mot kollektivtrafiken som skapar tillgänglighet i hela landet, är regeringen ansvarig för. Det är regeringen som budgeterar och inte Trafikverket.

Så här fortsätter på område efter område. De flesta av mina poänger bemöter Kullgren inte ens i sitt svar. Vård, skola och omsorg underfinansieras, och de som kommer att få täcka underfinansieringen av kollektivtrafiken och kulturen är regionerna. Noterade Kullgren att jag sa att Region Norrbotten har fått minskat stöd från staten med 250 miljoner under hans tid på posten? Hur ska Region Norrbotten kunna täcka att staten underfinansierar statligt finansierade verksamheter?

Man kan inte stoltsera med satsningar på generella statsbidrag och övrigt som landsbygdsministern tycker att regeringen stöttar regionernas ansvar för trafiken med. Det stämmer ju inte! Regionerna får mindre pengar när Kullgren styr och kan därför inte täcka upp för Kullgrens och hans kollegors tillkortakommanden när det gäller att upprätthålla tillgänglighet i hela landet för kollektivtrafiken.

Jag ska sammanfatta det en gång till: Man får sämre tillgång till kultur och bildning, ett sämre näringsliv, sämre tillgång till statlig service, sämre tillgång till besiktning och sämre tillgång till vård, skola och omsorg när Kullgren är ansvarig.

Hur tycker Kullgren att det går för hjärtlandet? Det enda hoppfulla i Kullgrens svar är utredningen om den regionala utvecklingspolitiken som han hänvisar till. Den ska leverera sina förslag den 1 juni 2026. Då hoppas jag att Kullgren snart blir befriad från ansvaret för landsbygdspolitiken i det här landet, för då är det ju bara några månader kvar till valet.

Under den här mandatperioden har hjärtlandet lagts i träda kan jag säga.

Herr talman! Tack, landsbygdsministern, för möjligheten att ha den här debatten om hur hela Sverige ska kunna leva, växa och utvecklas, som jag formulerar mig, eller "fungera", som landsbygdsministern formulerar sig! Det visar på en något olika ambitionsnivå.

Icke förty skrev landsbygdsministern i Norrbottens-Kuriren den 12 oktober 2021 följande: "Hjärtlandet ska inte läggas i träda. Inte om vi kristdemokrater får bestämma. Vi ser det svenska hjärtlandet. Och vi kommer att kämpa för det. För att hela Sverige ska fungera."

Jag tänker att vi nu ska göra en liten exposé av hur det går nu när landsbygdsministern får vara med och bestämma. Sammanfattningen kan jag röja redan från början: Det går inte så bra.

Vi kan börja med att i budget för nästa år ligger en nedskärning på den regionala kulturen på 20 miljoner. Till det kommer effektiviseringskrav kopplat till att man också har inflation i kultursektorn. Minskningen av tillgången till kultur regionalt i hela landet kommer därför att bli dramatisk med den här regeringens budget.

Vi kan fortsätta med att samverkansavtalen mellan Trafikverket och de regionala kollektivtrafikmyndigheterna, som jag ser i svaret att Kullgren inte har förstått att jag hänvisar till, är underfinansierade av Trafikverket så att de regionala kollektivtrafikmyndigheterna måste sluta köra där det är som glesast. Det gäller buss, och det gäller tåg, framför allt i norra Sverige, men även i vissa andra glesbygder runt om i landet saknas pengar för att upprätthålla tillgängligheten.

Vi kan fortsätta med näringslivskontoren. Det projektet är avslutat. När Kristdemokraterna får bestämma behövs inte längre näringslivsutveckling i glesbygden.

När det gäller folkbildningen varslade ABF i veckan som gick alla tre anställda på kontoret i min hemkommun Älvsbyn. När regeringen straffar folkbildningen kommer studieförbunden i storstäderna att få skala ned, och i landsbygderna får man lägga ned. Det är det som kommer att hända.

Folkbildningen är infrastruktur för både bildning och kultur i hela landet. ABF har funnits i alla landets kommuner fram till att den här regeringen fick vara med och bestämma. Nu kommer de att behöva stänga kontor i flera glesbygdskommuner.

Vi kan fortsätta med servicekontoren. Servicekontoren kommer nästa år att få 50 miljoner kronor mindre för att man ska effektivisera någonting som ska upprätthålla tillgången till statens tjänster i hela landet. Men om något ska finnas i hela landet kan det per definition inte vara effektivt. Det är ju därför de finns! Året efter kommer de att få 100 miljoner mindre och året efter det 150 miljoner mindre.

Vi kan fortsätta med privatiseringen av Arbetsförmedlingen. Hur många privata tjänsteutförare finns det som är intresserade av att bedriva verksamhet i glesbygden?

Så har vi försäljningen av Bilprovningen. I stället för att se till att Bilprovningen får ett samhällsuppdrag som skulle kunna leverera tillgång till besiktning i hela landet säljer regeringen Bilprovningen för 1,2 miljarder. Vad ska ni göra med pengarna? Förmodligen inte bedriva politik för lands- och glesbygden.

När det gäller de 16 miljarder som Kullgren stoltserar med att kommuner och regioner har fått är varenda region i hela landet i kris. Kommunsektorn går med stora, stora underskott, och det är ju för att vi under den här tiden har haft en galopperande inflation. I morse fick jag höra att Region Norrbotten har fått 250 miljoner mindre i bidrag från staten från 2022 till 2024.

Hur blir det med hjärtlandet nu, Kullgren? Hur går det?

Herr talman! När det kommer till att hantera tidigare regeringars försyndelser vet Johan Forssell likaväl som jag att det var alliansregeringen med Johan Forssells eget stöd i kammaren som genomförde den liberalaste migrationspolitiken och arbetskraftsinvandringen. Det är Johan Forssell som svarade för öppna era hjärtan-politiken som fördes under åren 2006 till 2014. Det är den politiken han nu har att hantera.

Låt oss lämna detta därhän! Sedan kan vi se om jag kan få ett svar. Jag fick inte det. Johan Forssell påstår att han har svarat på mina frågor, men jag har fortfarande inte hört honom säga att han kan garantera att lärare inte ska tvingas ange sina elever och att han kan garantera att sköterskor inte ska tvingas ange sina patienter. Jag har inte heller hört honom svara att han inte kan garantera det och att vi får se vad som händer. Om han inte svarar ja eller nej på frågan, hur ska vi då kunna lita på vad Johan Forssell kommer att göra nu? Vi vet inte vad han har gett Sverigedemokraterna. Det redogör han inte för, utan han säger att de ska fortsätta med Tidöavtalet.

Jaha! Det står i Tidöavtalet att det ska införas en angiveriskyldighet för offentliganställda. Kan han garantera att välfärdens personal inte kommer att tvingas ange sina brukare, patienter eller elever? Snälla! Kan han ge ett svar på hur han tog sig ur knipan och vad han gav Sverigedemokraterna för att de skulle släppa på det absoluta kravet på införande av en angiverilag - som för tankarna till Nazityskland?

Herr talman! Tack, Johan Forssell, för ett svar! Det är dock inte svaret på frågan som jag ställer.

Johan Forssell oroar sig över att Miljöpartiet fick styra den socialdemokratiska regeringens migrationspolitik. Jag oroar mig för att Sverigedemokraterna får styra Johan Forssell. Det är det som är min kärnfråga här.

Kan Johan Forssell garantera att lärare aldrig kommer att bli skyldiga att ange sina elever? Kan han garantera att sjuksköterskor inte ska bli skyldiga att ange sina patienter? Kan Johan Forssell garantera att han inte kommer att lägga fram några sådana förslag under den här mandatperioden? Det är min första fråga. Den är mycket tydlig. Det handlar om ja eller nej.

Den andra frågan är: Vad fick Sverigedemokraterna? Sverigedemokraterna fick inte en absolut angiverilag där alla offentliganställda ska vara skyldiga att ange vid varje givet tillfälle; de fick ge sig på den punkten. Men vad fick de då? Varför är de nöjda med uppgörelsen?

Jag tycker att Johan Forssell för transparensens skull och för alla som har engagerat sig i frågan är skyldig att ge ett svar. På vilket sätt kommer den att komma tillbaka - denna ondhetssignalerande politik som tillgodoser Sverigedemokraternas linje i frågan?

Det är enkla frågor, och Johan Forssell borde bemöda sig om att upplysa allmänheten om vad det är som har hänt i stället för att oroa sig över huruvida vår regering styrdes av Miljöpartiet eller Socialdemokraterna.

Johan Forssell säger att skuggsamhället är ett stort problem och menar att Socialdemokraterna vill sopa det under mattan. Det är inte ens nära sanningen. Skuggsamhället är ett stort problem; det tycker även jag. Men jag är helt övertygad om att det inte är genom att göra elever rädda för att gå till skolan som vi kommer att motverka skuggsamhället. Det är inte heller genom att göra människor rädda för att söka vård om de är sjuka eller har skadat sig. Det kommer inte att motverka skuggsamhället, utan det kommer tvärtom att befästa det.

Därför är det så otroligt viktigt att Johan Forssell kan garantera att välfärdens personal inte kommer att underställas en skyldighet att ange patienter, elever, brukare och klienter. Kan Johan Forssell garantera att förslaget inte kommer tillbaka i ny skepnad? Och vad fick Sverigedemokraterna?

Herr talman! Det här handlar om den sedan länge, under hela mandatperioden, omdebatterade angiverilagen. Bakgrunden till detta är att följande punkt fanns i Tidöavtalet: "Lämna förslag till en ordning med informationsutbyte och anmälningsplikt mellan Polisen och myndigheter som kan antas komma i kontakt med personer som befinner sig illegalt i landet. Kommuner och myndigheter ska vara skyldiga att informera Migrationsverket och Polismyndigheten när de kommer i kontakt med personer som vistas i Sverige utan tillstånd. Det innebär att myndigheter som en person kan komma i kontakt med får ett ansvar för att säkerställa personens lagliga rätt att vistas i Sverige. Genom informationsplikten ska möjligheterna att leva i landet utan tillstånd försvåras. Det kan finnas situationer där en anmälan skulle strida mot ömmande värden, till exempel i sjukvården. Undantag från informationsplikten behöver därför utredas närmare."

Det är ett direkt citat från Tidöavtalet som SD-regeringen tecknade och som är grunden för regeringens tillkomst över huvud taget. Detta möttes av omfattande protester. Facken har aldrig varit så enade någonsin som när de tog strid för att slippa ange sina patienter, sina klienter, sina elever och barnen i förskolan.

Oppositionen, som Tidögänget brukar kritisera för att vara splittrad, var i denna fråga totalt enig. Till och med Liberalerna sa att de var helt säkra på att även skolan skulle komma att undantas förutom sjukvården, som exemplifierades som att det här skulle kunna finnas ömmande värden.

Debatten rasade. Regeringen tillsatte en utredning. Debatten fortsatte att rasa. Manifestationer hölls i städer runt om i landet. Slutligen kom då den här hösten.

Den inleddes med att Patrick Reslow, som är Sverigedemokraternas utbildningspolitiska talesperson, sa bergfast i Altinget den 22 oktober att de tänkte sätta hårt mot hårt när det gällde angiverilagen. Inga undantag skulle medges.

Klipp till den 26 november och pressträffen då regeringens särskilda utredare levererade sina förslag om hur detta skulle bli. Det fanns stora undantag i dessa förslag, som Johan Forssell mycket riktigt redogjorde för i sitt svar.

Det som förvånade alla i oppositionen och alla som har varit rädda för detta, alla som har gjort motstånd under vägen, var att regeringen samtidigt sa att de tänkte leverera ett lagstiftningsförslag i enlighet med vad utredningen har föreslagit och undanta lärare, läkare, sköterskor och socialsekreterare från plikten att ange sina elever och patienter.

Då kunde allt ha varit gott. Då kunde alla vi som har gjort motstånd mot detta känna oss trygga. Eller så kunde vi lyssna på Ludvig Aspling i Ekot samma dag när han sa att detta förvisso inte var vad Sverigedemokraterna hade velat se - ni kommer väl ihåg vad Patrick Reslow sa tidigare - men att de ändå kände sig nöjda.

Då finns två tänkbara alternativ: Antingen kommer frågan tillbaka i ny skepnad, och lärare, läkare och sköterskor kommer att bli tvungna att ange, eller så har Johan Forssell gett Sverigedemokraterna någon annan ondhetssignalering.

Jag tycker att han är skyldig att ge transparens. Vad är det som har hänt?

Herr talman! Alltså, den här regeringen och dess vänskapskorruption! Statsministerns barndomsvän tillsattes på en opolitisk tjänst som nationell säkerhetsrådgivare. På opolitiska tjänster ska förtjänst och skicklighet vara vägledande. Anna Kinberg Batra satte upp en lapp i receptionen, och sedan tillsatte hon sina gamla kompisar på höga chefstjänster med feta löner på Länsstyrelsen i Stockholm. I går kom avslöjandet om att en likadan skenrekrytering har skett på Statsrådsberedningen i Regeringskansliet, utan säkerhetsprövning. Det här är låtsasrekryteringar.

När Johan Pehrson har ansvar för Universitetskanslersämbetet som myndighet väljer han att avstå från ingripande när skandaler som uppenbart är vänskapskorruption rullas upp. Johan Pehrson slingrar sig och säger att han inte kan delge vad som sägs mellan myndighetschefen och Utbildningsdepartementet. Nej, det må vara sant. Men en bättre plan för att återupprätta förtroendet för myndigheten än att bara godkänna business as usual - för det var väl det Johan Pehrson sa alldeles nyss - borde han ändå få fram.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag sammanfattar debatten med att det är klarlagt och avslöjat av Dagens Nyheter att omfattande vänskapskorruption och kass arbetsmiljö präglar arbetet på Universitetskanslersämbetet. Och Johan Pehrson väljer att göra ingenting åt saken.

(Applåder)

Herr talman! Det är ytterst glädjande att Johan Pehrson respekterar grundlagen. Vi har tidigare exempel i debatter liknande den här där han möjligen inte har gjort det.

Dock har Johan Pehrson och regeringen utnämningsmakten till sitt förfogande. Det är inte bara myndighetsdialoger, regleringsbrev och instruktioner, utan det är också utnämningsmakten som Johan Pehrson har till sitt förfogande.

I sitt interpellationssvar sa Johan Pehrson att han hade förvissat sig om att generaldirektören har en plan för att återupprätta förtroendet för myndigheten. Jag skulle vilja veta hur den planen ser ut, för än så länge är det ingenting som det går att se ett spår av i det offentliga. Det är ingenting som har lämnat myndighetens fyra väggar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag skulle vilja att Johan Pehrson redogjorde för detta. Hur ser planen ut för att återupprätta förtroendet för UKÄ?

Det här är en otroligt förtroendeskadlig skandal, precis som de andra skandaler som präglas av vänskapskorruption som jag nämnde inledningsvis. Denna skandal bildar tillsammans med dem något som ger ett rätt klent förtroende för regeringens sätt att hantera den här typen av ärenden. Johan Pehrson borde vara intresserad av att förtroendet för regeringens förmåga att styra landet på ett sätt som rimmar med good governance ökar.

Jag tycker därför att frågorna kvarstår. Överväger Johan Pehrson att göra något mer resolut än att kalla upp generaldirektören på en kopp kaffe? Och hur ser planen ut för att återupprätta förtroendet för myndigheten?

Herr talman! För att den här debatten ska bli begriplig för dem som lyssnar på den tänkte jag börja från början.

Det här handlar om vad som fram till i går var den senaste kända korruptionsskandalen som den här regeringen ansvarar för. Tidigare exempel finns, som tillsättningen av den nationella säkerhetsrådgivaren som är barndomsvän med statsministern eller, för den delen, Anna Kinberg Batras vitt kända lapp i receptionen när hon skulle rekrytera på Länsstyrelsen i Stockholm. Avslöjandet i går var att Henrik Landerholm i sin tur har gjort skenutlysningar av tjänster och underlåtit att säkerhetspröva personal som ska hantera information om rikets säkerhet.

Det här ska dock handla om Universitetskanslersämbetet. Vad är det som har hänt där? Jo, Statskontoret kritiserade i en rapport Universitetskanslersämbetet för att ha höga konsultkostnader. Den tillträdande generaldirektören fattade det för mig helt obegripliga beslutet att ta in en konsult för att minska konsultkostnaderna. Inte nog med att han fattade detta obegripliga beslut; han fattade också beslutet att ta in en kompis utan att konkurrensutsätta kompisens tjänster. Det får man göra. Det kallas direktupphandling. Men när beloppsgränsen 700 000 kronor överskrids måste tjänsten konkurrensutsättas enligt gällande lag. Så skedde inte, utan konsultkompisen - som också tog in medlemmar ur sin familj för att utföra uppdraget - fortsatte att debitera upp till 1,2 miljoner utan att konkurrensutsättas.

Därtill kommer att konsultkompisen och generaldirektören har haft mejlväxling på generaldirektörens offentliga mejl och på ett mycket olämpligt sätt uttalat sig om medarbetares insatser och även hotat medarbetare i dialog eller trialog mellan generaldirektören, konsulten och medarbetaren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Konsulten levererar till slut en rapport. Denna rapport kritiseras av personer i ledande ställning på myndigheten för att vara så undermålig och direkt adresserad till bara generaldirektören att den inte borde få se dagens ljus. Rapporten omarbetas lite grann, och sedan får den ändå se dagens ljus.

Så vitt framgår av medierapporteringen jobbar konsultkompisen på uppdrag kvar som coach till sin generaldirektörskompis.

Vad har Johan Pehrson för ansvar för detta? Johan Pehrson har ansvaret att agera, och Johan Pehrson har agerat genom att kalla upp generaldirektören till Utbildningsdepartementet.

Detta ger några följdfrågor. Är det slut därmed, om konsultkompisen fortfarande jobbar kvar för myndighetens räkning? Jag skulle vilja veta vad samtalen med generaldirektören innehöll. Har Johan Pehrson övervägt att agera på något mer resolut sätt i den här vänskapskorruptionsskandalen?

Herr talman! Tidöavtalet stipulerade att det vore önskvärt att införa en angiverilag i Sverige så att alla offentliganställda skulle bli skyldiga att ange sina elever. Utredningen presenterades i veckan, och stora undantag gjordes från den principen. Bland annat undantogs skolpersonal. Johan Pehrson kallade detta Liberalernas seger. Jag skulle snarare säga att det är civilsamhällets och specifikt fackens seger, om det än så länge är någons seger.

Bara några veckor tidigare sa Sverigedemokraternas utbildningspolitiska talesperson till Altinget att de tänkte sätta hårt mot hårt när det gällde angiverilagstiftningen. Inga undantag skulle göras. Därför vill jag fråga Johan Pehrson om han kan garantera att ingen skolpersonal i Sverige någonsin kommer att bli tvungen att ange sina elever.

Fru talman! Ministern inledde sitt andra anförande med att tacka oss ledamöter för vårt engagemang i frågan. Jag efterlyser nu motsvarande engagemang i frågan från Andreas Carlson.

Andreas Carlson svarar nämligen otroligt passivt på våra frågor. Han säger att regeringen sätter av si och så mycket pengar och att resten är upp till Trafikverket. Men nu är ju inte Trafikverket här och kan svara på våra frågor, utan nu är det Andreas Carlson som är ansvarig minister för frågan. Andreas Carlson återkommer till att beslut inte är fattat. Oj, så skönt - då finns det ju ännu tid att agera, Andreas Carlson!

Frågan om hur Andreas Carlson tänker agera för att det här inte ska bli en katastrof för tillgängligheten i landets glesbygder duckar han för genom att säga att det är Trafikverket som måste avgöra den. Jag tänker så här: Andreas Carlson är kristdemokrat, och Kristdemokraterna skriver fortfarande på sin hemsida att vården, hjärtlandet och tryggheten är priofrågor för Kristdemokraterna. I den här situationen, som har uppstått därför att Andreas Carlson skyfflar över hundratals miljoner i ökade kostnader på regionerna, är det antingen hjärtlandet eller vården som får betala.

Andreas Carlson är fortfarande svaret skyldig: Tänker han agera för att komma till rätta med det här problemet? Tänker han agera för att lösa statens del av finansieringen av de här tillgänglighetsåtgärderna? Blir det hjärtlandet eller vården som får betala annars, Andreas Carlson?

(Applåder)

Fru talman! Tack, ministern, för möjligheten att få debattera denna otroligt viktiga fråga!

Till skillnad från Björn Petersson är jag från Norrbotten, ett av de fyra nordligaste länen som tillsammans har två samverkansavtal med Trafikverket när det gäller tillgängligheten i gles- och landsbygd.

Det ena avtalet kallas Norrtåg. Det är alltså tågtrafik på sträckorna Sundsvall-Umeå, Sundsvall-Östersund-Storlien, Umeå-Luleå och så vidare. Det andra avtalet kallas Samverkande inland. Det är alltså busstrafik i de riktigt glesbefolkade delarna av landet, det vill säga de områden i landet där det bitvis bor avrundat noll invånare per kvadratkilometer.

Att det saknas marknadsmässiga förutsättningar för att köra trafiken är en självklarhet. Om det är något med ministerns prat i interpellationssvaret om att hela landet ska fungera kommer han givetvis att agera när frågan visar sig så tydligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

De två samverkansavtalen, det vill säga tågtrafiken i det nordligaste Sverige och busstrafiken i det glesaste Sverige, och den tillgänglighet som Trafikverket har bedömt behövs, är underfinansierade med 40 miljoner. De 40 miljonerna kommer att landa på regionerna. I det här skedet är trafikplaneringen redan lagd, så det är nästan omöjligt att åstadkomma att inga bussar går nästa år.

Även om det skulle vara möjligt att åstadkomma att bussarna och tågen inte ska gå för att staten inte vill betala sin del av kakan är det ingen som kan ge ett svar på vilken tillgänglighet som ska bort. Trafikverket gör det inte, och ministern svarar att det är en fråga för Trafikverket. Men när regionerna frågar svarar Trafikverket att ingen vet.

Att på det här sättet avhända sig ansvaret för en högst politisk fråga, det vill säga tillgången till kollektivtrafik i hela landet, och säga att regeringens myndighet och regionerna, som är självstyrande och som får noll tillskott i generella statsbidrag 2025, ska ta ansvaret för att lösa frågan är att ducka för en fråga som definitivt angår ministern.

Jag tycker att han ska presentera ett förslag på hur han ska agera för att komma till rätta med problemet så att trafiken kan finansieras och upprätthållas eller presentera vilken av busslinjerna i Norrbotten, mitt hemlän, som kommer att ryka. Är det Kiruna-Riksgränsen, Pajala-Överkalix-Luleå, Gällivare-Jokkmokk-Boden-Luleå, Arvidsjaur-Älvsbyn-Boden-Luleå eller Arjeplog-Arvidsjaur-Skellefteå? Vilken av dessa linjer ska stängas? Det kan ministern svara på - om han nu inte presenterar ett förslag för att lösa finansieringen av statens del av trafiken.

(Applåder)