Linus Sköld

Herr talman! Ministern säger i sitt svar: Därtill har de generella statsbidragen till regioner och kommuner förstärkts med 10 miljarder kronor under det innevarande året, vilket skapar förbättrade ekonomiska förutsättningar och minskar behovet av neddragningar i verksamheter i kommuner och regioner.

Jag ska nu visa några exempel på varför detta inte stämmer.

Enligt SCB ökade medelskattesatsen för kommunalskatten med 10 öre vid årsskiftet. Så stora kommunalskattehöjningar har vi inte sett sedan senast vi hade en moderatledd regering. Var tredje kommun väntas landa på ett årsbokslut för 2023 med underskott. Och 48 kommuner budgeterar med underskott 2024.

I går var det en stor nyhet i lokala och regionala medier i Norrbotten: Piteå kommun agerar för att rädda sin kulturskola. De byter förvaltning för att den inte ska ställas mot lagstadgad verksamhet. De passar samtidigt på att göra den avgiftsfri.

Kommunalrådet sa så här i medierna: Vi är väldigt oroliga över utvecklingen från statligt håll, med minskade generella medel till välfärden och minskade medel till kulturskolorna.

I min hemkommun Älvsbyn gick Socialdemokraterna 2018 till val på att avskaffa avgiften i kulturskolan för att alla, oberoende av föräldrarnas ekonomi, skulle ha likvärdig tillgång till den. Ingen familj skulle behöva välja mellan en ny vinterjacka och pianolektioner till barnen.

Detta genomfördes under förra mandatperioden. Och just nu, när vi har den här debatten, är kulturskolan fortfarande avgiftsfri. Men högern har tagit över och styr, och i förra veckan lade de fram förslaget om att återinföra avgifterna i kulturskolan.

SVT rapporterade för ett par veckor sedan att bara 9 procent av kommunerna klarar av att räkna upp kulturbudgeten så att den svarar mot inflationen. Parisa Liljestrand sa då: Jag sa 2022 att vi har några tuffa år att vänta. Det har varit tufft 2023, och jag tror inte att 2024 kommer att se annorlunda ut.

Det är en otroligt passiv hållning vi ser från kulturministerns sida. Samtidigt har Kulturskolerådet gjort en enkätundersökning med kulturskolechefer runt om i landet. Av landets kulturskolor får 94 procent antingen nominella minskningar eller oförändrade anslag, vilket i praktiken betyder att 94 procent av landets kulturskolor måste skära ned. Och kulturministern svarar att 2023 var tufft och att 2024 också verkar bli tufft, som om hon inte har med saken att göra. Jag tycker att kulturministern borde agera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Civilministern uppmanar mig att interpellera civilförsvarsministern. Jag ska givetvis göra så och hälsa så gott från civilministern i den interpellationsdebatten.

Frågan har ställts till civilministern i dag, som är ansvarig för mobil telekommunikation: Avser han att vidta åtgärder för att stärka tillgången till telekommunikation i kris?

I den här kontexten, med de exempel jag har gett, undrar jag om han är beredd att ställa högre krav på teleoperatörerna att tillhandahålla reservkraft eller redundans för längre tid än en timme i centralort och fyra timmar i landsbygd. De är de för tillfället gällande föreskrifterna från Post- och telestyrelsen. Svaret som civilministern verkar känna sig nöjd med är att Post- och telestyrelsen har pengar för att göra det som man inte kan kräva av den enskilda operatören. Betyder det, Erik Slottner, att Post- och telestyrelsen har pengar och ansvar att försörja mobilmasterna med reservkraft om elavbrottet är längre än fyra timmar?

Svaret är att man kan förelägga teleoperatörer att samverka för att återställa infrastrukturen efter ett avbrott. Men Telia kan fortfarande inte samverka igång eltillförseln från Vattenfall. Jag tycker inte att civilministerns svar duger. Är han beredd att ställa större krav än fyra timmar på teleoperatörerna?

(Applåder)

Herr talman! Jag menade bara att illustrera ett bekymmer när jag nämnde den 4 januari. Älvsbyn kan få vara ett exempel. Låt oss anta att det i kväll inträffar ett varaktigt strömavbrott i Ödeshög. Skulle Post- och telestyrelsen då komma dit med reservkraft för att hålla igång telekommunikationen längre tid än fyra timmar, eftersom det är ett krav som uppenbarligen går längre än det krav man kan ställa på den enskilda operatören?

Frågan är principiell till sin natur, och jag tycker inte att statsrådet ska försöka att undvika den genom att hävda att man inte kan prata om det enskilda exemplet. Jag tycker att statsrådet kan bemöda sig om att svara på den principiella frågan jag ställer.

Jag tycker också att här finns en konflikt mellan borgerlig övertygelse och vad som kommer att bygga ett starkt samhälle. Vi såg den i en interpellationsdebatt här i kammaren tidigare i dag när vi debatterade bankernas övervinster med finansministern. Åtgärderna som regeringen vidtar för att göra någonting åt orimliga övervinster i dessa dyrtider hos bankerna är att lägga ansvaret på kunderna. Vi ska göra det lättare för kunderna att byta bank för att stärka konkurrensen, säger finansministern.

Nej - politiker måste ta ansvar för samhällssystemet och för att bygga ett samhälle som är robust och motståndskraftigt i kris och i krig!

Det syns när Carl-Oskar Bohlin håller sitt anförande, som Marcus Wennerström nämnde tidigare i talarstolen, där han i sina 15 minuter i strålkastarljuset "med ämbetets kraft, mindre inlindat och med en osminkad tydlighet" talar om att det kan bli krig i Sverige.

Han ställde frågor som löd så här: Är du ledande befattningshavare i en beredskapsmyndighet? Är du kommunalråd? Är du arbetstagare? Är du privatperson?

Inte en enda fråga löd: Är du teleoperatör?

Han avkräver alltså individen ansvar, och för den som vill veta vad han frågade privatpersonerna var frågan: Har du tagit ansvar för din hemberedskap?

Den som vill veta vad civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin kräver i hemberedskap kan gå till Expressen, nyårsafton 2022. Rent konkret innebär det, skriver han: "Förbered dig för att kunna klara dig sig utan samhällets hjälp i en vecka, men gärna längre."

Av mig som enskild privatperson, mina föräldrar eller vilken enskild privatperson som helst kräver alltså regeringen en vecka utan el, utan värme och utan mat. Av teleoperatörerna kräver man en timme. Är det rimligt, Erik Slottner?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar statsrådet för detta tillfälle att debattera en så här viktig fråga en så här sen kväll.

Jag tänkte för tydlighetens skull, för dem som eventuellt lyssnar på denna debatt, klargöra vad som hände i Älvsbyn den 4 januari i år.

Det var kallt, skulle man kunna säga. Det var mycket kallt, ned mot 40 minusgrader, i Älvsbyn den 4 januari. Så brann det i en transformatorstation mitt inne i byn, och flera tusen hushåll blev utan ström - i 40 graders kyla. Det gick några timmar, och sedan tog Telias reservkraft i telemasten slut och mobiltäckningen dog för merparten av Älvsbyns invånare - så också för krisledningen i kommunen, för hemtjänstens larm, ja, snart sagt alla blev utan möjlighet att kommunicera utanför det rum man befann sig i.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den som granskar detta lite närmare kommer att upptäcka att det som styr hur länge teleoperatörerna behöver hålla sina master igång vid ett strömavbrott är Post- och telestyrelsens föreskrifter 2022:11 - de är alltså beslutade så sent som 2022. I 11 kap. 10 § står det: "Tillhandahållare av mobila kommunikationsnät och mobila kommunikationstjänster ska med reservkraftsystem . säkerställa att fel i extern elförsörjning inte orsakar störning eller avbrott i kommunikationsnät och kommunikationstjänster som tillhandahålls eller minskar kommunikationstjänsters täckningsområde, under åtminstone en timme i tätort med fler än 8 000 invånare och fyra timmar på övriga platser."

Alltså: I centralorter med över 8 000 invånare ska reservkraften räcka en timme. På landsbygden ska den räcka fyra timmar. Skälet är att man kan anta att det är tätare mellan elavbrotten på landsbygden än i stan.

Nu var ju detta en olycka. Såvitt känt fanns det ingen som med ont uppsåt anlade den brand som ledde till elavbrottet. Men lek med tanken att någon med ont uppsåt skulle vilja slå ut eltillgången i Älvsbyn. Efter fyra timmar skulle mobiltäckningen dö. Frågan som då uppstår är: Hur länge kan någon hålla oss utan ström, och hur länge ska vi i så fall vara utan telekommunikation?

Frågorna jag ställde till statsrådet var hur han ska agera för att stärka tillgången till telekommunikation i kris och om han tänker ta några initiativ för att skärpa kraven på teleoperatörerna att hålla sig med reservkraft. Statsrådets svar leder till många fler frågor än klargöranden.

Det finns en finansiering av åtgärder som går utöver vad som kan krävas av de enskilda operatörerna genom att man tar ut en beredskapsavgift av de större operatörerna och genom att staten skjuter till pengar till Post- och telestyrelsen. Men var fanns i så fall Post- och telestyrelsen när Älvsbyn blev utan mobiltäckning den 4 januari?

Det finns också en telesamverkansgrupp. Vissa aktörer ska kunna åläggas att samverka för att därigenom återställa infrastrukturen vid ett avbrott. Men Telia kommer ju inte att kunna samverka igång Vattenfalls eltillförsel.

Vad är det egentligen statsrådet vill göra för att stärka tillgången till telekommunikation i kris?

(Applåder)

Fru talman! Jan Ericson avkräver oppositionen svar. Det är helt uppenbart att han har gjort sig för bekväm i oppositionsrollen. Han måste inse att det nu är hans parti som styr och att han därmed också får ta ansvar. Men han behöver inte vara orolig - senast 2026 ska vi se till att han är tillbaka i den roll där han känner sig bekväm.

Finansministern å sin sida uppmanar oss att prata med våra partikamrater som har beslutande befattningar i enskilda banker. Men finansministern måste ta ansvar för systemfrågorna och inte den typen av personfrågor.

Det går rekorddåligt för hushållen, med rekord i skulder till kronofogden, rekord i vräkningar av barnfamiljer, sjunkande ekonomisk standard för hushållen för första gången på runt 20 år samt skenande matpriser och räntor. Samtidigt går det rekordbra för bankerna och livsmedelsjättarna. Finansministern har visat sig oförmögen att göra något åt livsmedelspriserna och livsmedelsjättarnas vinster, och hon vill inte göra något åt bankernas övervinster. Det ansvaret vill hon lägga på kunderna genom att göra det lättare att byta bank. Det är tydligt att regeringens insatser för att stödja de ekonomiskt utsatta hushållen är otillräckliga.

Fru talman! Jag tycker att Sverige förtjänar bättre.

(Applåder)

Fru talman! Den rapport som jag nämnde i mitt förra inlägg och som vi på den norrbottniska socialdemokratiska riksdagsbänken har tagit fram pekar på att hushållens köpkraft viker nedåt för första gången på mycket länge. I förra veckan publicerade SCB statistik som bekräftar denna bild. SCB konstaterar att hushållens ekonomiska standard sjunker för första gången sedan 90-talskrisen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Samtidigt går det, som flera här har pekat på, rekordbra för bankerna. De fyra storbankerna gjorde tillsammans 153 miljarder i vinst under de tre första kvartalen förra året. När Elisabeth Svantesson höll presskonferens i förra veckan och fick frågan vad hon tyckte om beskedet att två av dem ska dela ut 17 respektive 27 miljarder svarade hon att utdelning är ett resultat av vinsten och att vinsterna sticker i ögonen när låntagare har det svårt.

Men vad gör Svantesson åt saken? Livsmedelsjättarna försökte hon åtminstone kalla till sig, men det gick kanske så dåligt att hon nu inser att det inte ens är lönt att försöka kalla till sig storbankerna. Klart är i alla fall att varken Jan Ericsons kritik eller Svantessons försynta uttalande om att det sticker i ögonen kommer att råda bot på bankernas övervinster.

Samtidigt har flera tunga ekonomer den senaste tiden pekat på att upp till hälften av inflationen beror på företagens vinster. Det går superkasst för hushållen samtidigt som det går rekordbra för banker och företag. Vad är då Svantessons lösning? Ett svar från henne här i kammaren är till exempel det elstöd som regeringen ordnade. Elstödet var en formidabel katastrof. Det kom nästan aldrig fram, och när det väl kom fram var det de som konsumerade mest som fick mest pengar. Det hade ingen utjämnande effekt över huvud taget.

Svantesson hänvisar till höjningen av bostadstillägget och till att förstärkningen ska förlängas med sex månader. Men vad händer när de sex månaderna är slut? Jo, då försvinner förstärkningen, och Svantesson växlar den mot att i stället ge riktat stöd till höginkomsttagare som vill anlita hemhjälp eller renovera badrummet.

Svantesson hänvisar till ett förstärkt jobbskatteavdrag och sänkt skatt på pensioner. "Det ger hushåll med knappa resurser mer i plånboken", sa hon ordagrant. Men tror Svantesson att personer som är varaktigt arbetsoförmögna till följd av sjukdom eller funktionsnedsättning har stora marginaler?

Vi hade prioriterat på ett annat sätt. Vi hade infört en bankskatt, och jag skulle kalla det fantasilöst av Jan Ericson att inte kunna tänka ut hur en sådan skatt skulle kunna konstrueras för att komma åt de enorma övervinsterna utan att den vältras över på kunderna. Vi socialdemokrater är kreativa nog att hitta en sån lösning.

Vi hade velat se andra stöd också, till exempel ett extra barnbidrag som hade kunnat betalas ut under årets fattigaste månad, förstärkt underhållsstöd till ensamstående föräldrar eller en skuldakut. Ja, vi kan fortsätta.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Elisabeth Svantesson för möjligheten att debattera detta för så många hushåll otroligt viktiga ämne.

Det gäller inte minst de norrbottniska hushållen, skulle jag vilja säga, vilket jag grundar på en rapport som vi socialdemokrater i den norrbottniska riksdagsbänken tog fram i somras. Rapporten visar ett antal typhushålls utgiftsökningar de senaste fem åren. Kostnaderna för mat, el och bränsle för ett typhushåll kan ha ökat med upp till 86 procent under de senaste fem åren. Denna utveckling har sedan fortsatt under hösten.

När jag skrev interpellationen var det aktuellt att prata om julbordets kostnader, och det kan kanske låta inaktuellt så här den näst sista dagen i januari. Men inflationen och prisökningarna på matvaror fortsätter att gröpa stora hål i inte minst de allra mest utsattas plånböcker. Julbordet var 18 procent dyrare 2023 jämfört med 2021, enligt matpriskollen.se.

Dessutom kom i förra veckan rapporter om att svenskarnas skulder hos kronofogden når rekordnivåer. Svenskarnas skuldsumma hos kronofogden ökade med 50 miljoner om dagen under förra året. Rekordmånga barnfamiljer vräks. I dag publicerade PRO Norrbotten en debattartikel där de redogjorde för resultatet av en medlemsenkät, och 42 procent av dem som svarat på enkäten säger att de oroar sig för sin ekonomi. En vanlig bolåneränta har långt mer än fördubblats de senaste 18 månaderna. Löntagarna har fått se inflationen äta upp tio års reallöneökningar.

Inflationsbekämpning, svarar Svantesson - ja, det är viktigt med inflationsbekämpning, men hur går det? Jämfört med våra närmaste grannländer har ju prisutvecklingen varit mycket högre i Sverige, där Svantesson är ansvarig, än i grannländerna. Nu viker förvisso inflationen nedåt, men prisökningarna kommer som sagt att bestå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Samtidigt gör livsmedelsjättarna jättestora vinster. Förra våren, när prisökningen på livsmedel var som allra störst, blev detta påtagligt. Då kände sig Svantesson nödgad att agera; hon kallade till sig livsmedelsjättarna, hette det i medierna. Hon sa att hon skulle sätta press på dem och understryka allvaret. Man kanske undrar hur det gick sedan. Ja, de största Icahandlarna delade några månader senare ut en vinst på uppemot 3 miljarder, och Konjunkturinstitutet konstaterade i uppföljningen att den sammantagna bedömningen är att konsumentpriserna på livsmedel över den studerade perioden har ökat mer än vad som förklaras av de ökade kostnaderna.

Att Elisabeth Svantesson hojtade om att kalla till sig livsmedelsjättarna och sätta press på dem gav alltså föga effekt. Därför tycker jag att frågan är relevant: Vad ska Elisabeth Svantesson göra för att skydda de mest utsatta hushållens ekonomi genom den här krisen?

(Applåder)

Fru talman! Niklas Wykman säger att han har redogjort för vad regeringen gör för att Sverige ska hålla ihop. Jag skulle vilja säga att de fakta som jag har pekat på i den här interpellationsdebatten - som Niklas Wykman inte har haft några invändningar emot och som man därmed får anta att han accepterar - tydligt visar att Sverige inte håller ihop på det här viset. Det går jättebra - rekordbra - för svenska banker. Handlarna gör jättestora vinster. Samtidigt går det rekorddåligt för hushållen med de minsta marginalerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen har visat att den är oförmögen att göra något åt prisutvecklingen på livsmedel och vill inte göra någonting åt rekordvinsterna. Regeringen gör också otillräckliga insatser för att skydda de ekonomiskt utsatta hushållen i den här krisen.

Jag har beskrivit några förslag som Niklas Wykman hade kunnat spegla sin politik i om han hade velat, men han har hängt upp sig på bankskatten. Jag skulle säga att Niklas Wykman är på vippen till fantasilös som inte kan tänka ut ett sätt att beskatta bankernas enorma övervinster utan att det kan övervältras på kunderna. Vi socialdemokrater är uppfinningsrika nog för att kunna lista ut hur en sådan konstruktion ska se ut.

Jag har också beskrivit några av våra förslag som skulle stötta några av de mest utsatta hushållen. Dessa förslag har Niklas Wykman helt bortsett från. Det är höjt underhållsstöd för ensamstående föräldrar. Det är ett extra barnbidrag - kanske hade det kunnat betalas ut i januari när folk har det som kärvast. Det är också en skuldakut och ett förlängt bostadstillägg.

Det här duger inte, Niklas Wykman! På det här sättet håller Sverige inte ihop.

(Applåder)

Fru talman! Niklas Wykman är här för att i finansministerns ställe svara på frågor om vad regeringen gör för att skydda utsatta hushålls ekonomi i krisen och hur man ska agera för att handel och banker inte ska fortsätta att göra övervinster. Det är detta vi är här för att debattera. Niklas Wykman behöver inte bemöda sig med att debattera mitt förslag till bankskatt. Jag har ställt frågor till Niklas Wykman, och det anstår en minister att svara på frågor som ställs till honom i kammaren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Utöver det jag nämnde i mitt förra anförande uppfattade jag att Niklas Wykmans kollega Elisabeth Svantesson, som jag egentligen skulle ha denna debatt med, i våras hojtade i medierna om att hon skulle kalla till sig livsmedelsjättarna efter att det hade kommit rapporter om att vinsterna ökade samtidigt som prisökningarna på matvaror var som värst. Nu svarar Wykman att utöver detta fick Konkurrensverket och Konjunkturinstitutet i uppdrag att analysera konkurrenssituationen och prisutvecklingen inom dagligvaruhandeln, där bristande konkurrens kan tänkas vara en orsak till ökade priser.

Hur gick det sedan, kan man fråga sig. De största Icahandlarna gjorde 2,7 miljarder i vinst som delades ut ett halvår senare. Konjunkturinstitutet konstaterade torrt i sin uppdragsrapport att "den sammantagna bedömningen är att konsumentpriserna på livsmedel över den studerade perioden har ökat mer än vad som kan förklaras av de ökade kostnaderna". Elisabeth Svantesson hojtande om att kalla till sig livsmedelsjättarna gav alltså föga effekt.

Niklas Wykmans prat om vår syn på arbetsmarknadspolitik ger jag faktiskt inte mycket för, utan nu kräver jag att Niklas Wykman svarar på min fråga om vad han ska göra för att skydda de mest utsatta hushållens ekonomi i denna kris. Det är rekordhög skuldsättning hos kronofogden, och rekordmånga barnfamiljer vräks från sina hem. Man kan inte tycka att det är i sin ordning, och det hoppas jag verkligen att Niklas Wykman inte gör.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Niklas Wykman för att han tar debatten i finansministerns ställe, så att den kan bli av.

Niklas Wykman konstaterar i sitt svar att svenska hushåll just nu pressas av höga kostnader, och ja, det är ju verkligen ingen överdrift, fru talman. Ett exempel på det är att SVT i dag rapporterar att svenskarnas skulder hos kronofogden ökade med 50 miljoner om dagen under det gångna året 2023. Det är rekordhöga skulder hos kronofogden. Ett annat exempel är att rekordmånga barnfamiljer vräks från sina hem.

Julbordet kostade svenskarna drygt 18 procent mer 2023 än vad det gjorde 2021. Det kan kanske låta som en daterad uppgift nu när vi står här och det är januari; det är ju vid det här laget länge sedan det var jul. Men det är vid det här laget också länge sedan jag lämnade in interpellationen, och julbordets kostnader - matens kostnader - fortsätter att gräva djupa hål i folks plånböcker så här under årets fattigaste vecka.

En vanlig bolåneränta har långt mer än fördubblats de senaste 18 månaderna, och löntagarna har fått se inflationen äta upp de senaste tio årens löneökning. I dag publicerade SCB statistik som gör att man kan konstatera att hushållens ekonomiska standard har försämrats för första gången sedan 90-talet.

Samtidigt svarar Wykman att det allt överskuggande målet är att hålla nere inflationen och att den är roten till allt ont. Det är väl svårt att säga emot, men hur går det då för regeringen med detta? Inflationen viker förvisso nedåt, men vi har under de senaste två åren haft mycket högre inflation än våra närmaste grannländer. En bidragande orsak kan ju vara det som tunga ekonomer pekat på i medierna de senaste veckorna, nämligen att uppemot hälften av inflationen drivs av företagens vinster.

Samtidigt som det går superkasst för de ekonomiskt utsatta hushållen går det rekordbra för bankerna. De största bankerna har gjort 153 miljarder i vinst under de första tre kvartalen 2023; det återstår väl att se hur helårsresultatet ser ut.

Wykman hänvisar till att man gör saker för att stötta de utsatta hushållen. Ett exempel är elstödet, som ju var en formidabel katastrof. Det betalades ut långt senare än vad regeringen hade lovat och gick mest till dem som konsumerade mest, vilket ju knappast är de som har de minsta ekonomiska marginalerna.

Wykman säger att det förstärkta bostadsbidraget förlängs med sex månader. Sedan växlar Wykman och hans kompisar det mot ett riktat stöd till dem som har det bäst ställt, nämligen förstärkta rot- och rutavdrag för dyra renoveringar av kök och för dem som har råd att anlita hemhjälp.

Niklas Wykman säger att man sänker skatten för hushåll med låga och normala inkomster, men det är ju inte riktigt sant. Eller tror Wykman att personer som är varaktigt arbetsoförmögna till följd av sjukdom eller funktionsnedsättning inte har låg inkomst?

Vi hade velat se en skuldakut för hushåll som har det svårt, förstärkt konsumentvägledning, höjt underhållsstöd för ensamstående föräldrar och ett extra barnbidrag som kanske hade kunnat betalas ut just denna vecka under årets fattigaste månad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Niklas Wykmans icke-svar på den här frågan kan bara förstås som att bankernas rekordvinster och hushållens alltmer utsatta ekonomiska situation är ett önskvärt tillstånd.

(Applåder)

Fru talman! Jag började denna debatt med att tala om ärendet i Älvsbyn där det gick förfärligt illa i myndighetsutövningen gentemot tre barn. Jag tänker också avsluta debatten med detta. Hur bra det än är att vi har lex Lilla hjärtat på plats och att barnkonventionen har blivit svensk lag gick det att bortse från dem i denna process. Det är klart att ansvar kommer att kunna utkrävas för att man bröt mot befintlig lagstiftning när man fattade dessa beslut. Och samma sak kommer att kunna hända även vid en skärpning.

Men en fråga här är hur man ska förebygga att detta händer. Professionalisering, eller för den delen juridifiering, av myndighetsutövning är inte oproblematiskt. Jag kan inte lättvindigt säga att detta är den enda och allena saliggörande idén, utan jag tycker att man behöver problematisera detta också.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om det är detta som ministern sätter sitt hopp till som en stor förändring här återstår det att se hur detta kommer att gå.

Jag noterar bara att trots ambitiös lagstiftning, till exempel om att barn ska få tillfälle att yttra sig, kan man bryta mot denna lagstiftning, och förfärliga saker kan hända.

Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag inte har uttryckt en enda förväntning på att ministern ska uttala sig i ett enskilt ärende. Jag illustrerade vad jag bedömer som ett allvarligt problem med en berättelse från min hemkommun eftersom jag är väl bekant med den berättelsen.

Jag är intresserad av vad ministern vill göra för att stärka rättssäkerheten och barnperspektivet i myndighetsutövningen i socialtjänsten, och jag tycker att det här ärendet illustrerar att den är fragil. Rättssäkerheten här är fragil. Det var därför jag inledde med att berätta om hur maktskiftet gick till och hur snabbt det gick från politiker som förstod sin roll i myndighetsutövningen och var vana vid att fatta beslut och driva ärenden i enlighet med det till att en oerfaren politiker kan hamna i att vilja ingripa.

Det är helt begripligt att man om man får höra historier om hur saker gått till och vad som varit fel vill agera för att ingripa. Självklart är det så, men då finns det risk att det går väldigt fel. Med det som bakgrund är jag intresserad av vad vi kan göra lagstiftningsmässigt för att det inte ska bli så här fel igen - helt utan förväntningar på kommentarer om just det här enskilda ärendet.

Mediankommunen i Sverige är 12 000 invånare stark, alltså ungefär 50 procent större än Älvsbyns kommun.

Det finns ingen anledning att tro att det i en kommun som länge varit styrd av ett starkt moderatparti eller en stark allians och som för första gången får ett maktskifte där oerfarna socialdemokrater tar över skulle gå på något annat sätt. Det här är alltså inte en partipolitisk spaning, utan jag tänker att det blir fragilt därför att det är människor som kommer in som förtroendevalda och får ett förfärligt stort ansvar för hur det går för enskilda människor i väldigt utsatta situationer. Det är problematiken.

Att det är små kommuner gör också att ganska få röster kan göra att majoriteten skiftar i kommunfullmäktige och att man får helt andra politiker som är ytterst ansvariga. Jag skulle därför vilja veta hur man kan stärka rättssäkerheten i myndighetsutövningen.

Fru talman! Jag tackar ministern för tillfället att få debattera vad jag tycker är en mycket viktig fråga. Älvsbyn är nämligen kommunen där jag bor.

Älvsbyn styrdes fram till den 1 januari 2023 av Socialdemokraterna och har gjort så sedan demokratins införande. Den 1 januari 2023 tog en konstellation av partier över makten med Moderaterna som kommunstyrelsens ordförande. Moderaterna var då nybildade, så de har ingen erfarenhet av att jobba med politik över huvud taget. Till det kan läggas att Älvsbyn är en ganska liten kommun med 8 000 invånare. Varenda förtroendevald utom kommunstyrelsens ordförande är fritidspolitiker.

Den nyvalda ordföranden i utskottet som ansvarar för myndighetsutövningen i socialtjänsten är också fritidspolitiker. En av de första sakerna som händer när han tillträder är att han träffar föräldrar som har begärt att få träffa honom, biologiska föräldrar till barn som är placerade efter beslut enligt LVU. Han initierar efter det en dokumentgranskning. Granskaren går igenom handlingarna i ärendet och förordar att vården ska upphöra. Utskottet häver placeringen i enlighet med det förslaget.

Ganska snabbt framkommer det att båda föräldrarna, som tidigare dömts för våldsbrott mot och ofredande av barn, återigen utreds för allvarliga brott som utnyttjande av barn för sexuell posering och grovt barnpornografibrott. Det som händer när det hamnar i tidningen är att polisen agerar. Man åker och anhåller föräldrarna, frihetsberövar dem, så att barnen kan återföras till familjehem - akut, då. Efteråt vittnar ett av barnen i familjen om att de under tiden de var hemma hos sina biologiska föräldrar efter beslutet om att vården skulle upphöra har blivit utsatta för våld.

Det här är så fel det bara kan bli i myndighetsutövningen. Det är såklart flera regelbrott som är begångna här. I januari 2020 blev barnkonventionen svensk lag; ändå hände den här LVU-skandalen i Älvsbyn helt utan att barnen eller deras ombud fick tillfälle att yttra sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att ministern ger en massa ord som svar, men jag hör inte riktigt vad jag ska få ut av det. Jag skulle vilja ha ett mer koncentrerat svar.

Ministern säger till exempel att barns rättigheter och trygghet är ett prioriterat område. Men från min horisont är det viktigt att ministern precis som alla vi andra gör vad hon kan för att det inte ska gå så här fel i myndighetsutövningen en enda gång till.

Därför vill jag ge ministern en ny chans att svara på frågan vad hon kan göra för att säkerställa att barn inte återförs till hemförhållanden där de far illa på det här sättet. Hur kan hon säkerställa rättssäkerhet och barnperspektiv i myndighetsutövningen? Vad kan ministern göra?

Fru talman! Sammanfattningsvis hör jag att Lotta Edholm inte alls vill erkänna risken att elever med koncentrationssvårigheter och svårigheter med impulsstyrningen skulle bli föremål för att till exempel utvisas ur undervisningslokalen utan föregående tillsägelse, som ett exempel på hur man ska skärpa de repressiva åtgärderna. Jag tror precis som Lotta Edholm att alla vill ha ett klassrum som är lugnt och tryggt att vistas i, men det bästa sättet att uppnå det är inte att vidta den hårdaste bestraffningen när något går fel, utan att förebygga att något går fel. Att förebygga ordningsstörningen och förebygga kränkningen är det bästa sättet att uppnå lugn och trygghet i klassrummet, inte att ge den starkaste reprimanden när något redan har gått fel.

I tillägg till detta noterar jag att Lotta Edholm inte har någon invändning mot min beskrivning av hur regeringens ekonomiska politik riskerar att drabba den här elevgruppen. Det är besparingar på skolan och nedskärningar för kommuner - och för den delen även för regioner; det här är en elevgrupp som kommer att drabbas av längre väntetider till bup med den ekonomi som regionerna går till mötes. Jag noterar alltså att Lotta Edholm inte har några invändningar mot mitt sätt att beskriva den ekonomiska politiken, och jag tar det som en bekräftelse på att nedskärningar och repression är svaret på hur Lotta Edholm vill göra skolsituationen bättre för elever med NPF.

Herr talman! För mig blir det svårt att följa ministerns logik. Under decennier har ministern och hennes partikamrater slagit på oss socialdemokrater och försökt tillskriva oss uppfattningen att vi vill sänka kraven, när vi har sagt att vi vill undersöka om det underkända betygssteget leder till negativa, potentiellt livslånga, konsekvenser. Nu står ministern här och säger att hon vill sänka de krav som hennes egen partikamrat Jan Björklund stipulerade när han var minister på Utbildningsdepartementet och bestämde hur kunskapskraven, som det hette då, skulle se ut. Nu är det dessa krav Lotta Edholm vill sänka. Jag får inte ihop logiken.

Med den här statistiken kom en skrivelse till alla ledamöter i utbildningsutskottet. Jag tänkte läsa upp ett citat. Skrivelsen kommer från ett föräldranätverk, en sammanslutning av föräldrar till barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar av olika slag. De har beskrivit det så här:

"Att ha en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning innebär att du kan ha utmaningar med fokus, koncentration och att avsluta uppgifter. Kanske blir du också ofta rastlös och har svårt att styra dina impulser. Du kan behöva hjälp med att planera, prioritera, starta upp, fokusera och avsluta. Att ha npf innebär såklart inte per automatik besvär som oro, ångest, depression - och en känsla av att inte längre vilja leva. De här följderna är istället resultatet av att ständigt behöva uppleva misslyckande efter misslyckande, ett starkt utanförskap och en svår oro för att inte klara sig i framtiden. [- - -] Detta gör att vi är mycket oroade över de förslag till hårdare tag i skolan som vi dagligen hör från politiker eftersom det kommer att leda till ännu mer psykisk ohälsa för barn med npf."

Jag tänker på ministerns oförståelse för min kritik mot repressionen. Under förra mandatperioden presenterade Liberalerna ett reformpaket som de kallade för Ordningslyftet. Nu har de gjort gemensam sak med Sverigedemokraterna och dragit till med de här kommittédirektiven - jag minns inte exakt hur de var formulerade. Det är bara repression.

Jag tycker att det vore intressant att höra Lotta Edholm resonera om risken för att elever som till exempel har koncentrationssvårigheter, blir rastlösa och har svårt att styra sina impulser också blir de elever som kommer att bestraffas när miljön gör att deras funktionsnedsättning blir ett funktionshinder. Den repressiva linjen kommer att leda till att de bestraffas för detta. Hur ser ministern på den risken?

Herr talman! Föräldranätverket Rätten till utbildning har samkört statistik från Socialstyrelsen och SCB för att få fram uppgifter om hur skolan fungerar för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Herr talmannen undrar förstås hur det gått, och svaret är: inte så bra.

Var tredje elev med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar går ut nian utan behörighet till gymnasiet. Detta kan jämföras med elever som inte har en sådan diagnos, där 12 procent går ut utan behörighet till gymnasiet. Det är alltså nästan tre gånger så vanligt att elever med NPF inte blir behöriga efter grundskolan.

Genomsnittligt meritvärde för gruppen med NPF är 159 poäng, att jämföra med 235 för dem som inte har en NPF-diagnos. Detta får ödesdigra konsekvenser. Det finns nämligen också uppgifter om självmordsfrekvens i elevunderlaget. Gruppen med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, som utgör 11,4 procent av den undersökta kohorten, svarar för nästan vartannat självmordsförsök.

Man kan förstå att det måste vara förfärligt att gå i en skola som ställer krav på att man ska klara av saker i en miljö som gör funktionsnedsättningen till ett hinder. Konsekvenserna syns i resultaten, i problematisk frånvaro, som ministern pekade på, och i hur den psykiska ohälsan bland unga skenar.

När uppgifterna presenterades fick Lotta Edholm tillfälle att kommentera dem i Sveriges Radio. Då hänvisade hon till den utredning om trygghet och studiero som regeringen har tillsatt. För det första innehåller nämnda utredning en lång rad idéer om repression, det vill säga bestraffning, men inga idéer om hur stök och otrygghet ska förebyggas. För det andra kan väl inte trygghet och studiero vara det enda svaret på hur elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar ska få samma chans att klara skolan. Det är därför vi har denna debatt i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När Lotta Edholm i dag får tillfälle att lägga ut texten lite mer om hur hon ska göra för att elever med NPF ska få samma chans svarar hon att hon satsar stort på att skolor ska ha bättre möjligheter att anställa fler speciallärare. Men när man granskar det påståendet kan man konstatera att den statliga pengen till skolan i år räcker till 3 000 färre lärartjänster än under vårt sista regeringsår, 2022. På det viset blir det inte fler speciallärare.

När det därutöver gäller kommunernas huvudansvar att finansiera skolan underfinansierar regeringen kommunerna ordentligt. Konsekvenserna av dessa neddragningar visar sig tydligt. Det är 13 kommuner som har höjt skatten vid årsskiftet. Var tredje kommun gick med underskott 2023, och 2024 väntas bli värre.

Finansministern sa i höstas: Budgetera med underskott! Det finns kommuner som har gjort det. Min grannkommun hemma, Piteå, är ett exempel. Det budgeterade underskottet är 116 miljoner, och ändå kan man läsa i lokaltidningen om förvaltningens oro för att pengarna och resurserna inte ska räcka till stödet för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Hur ska det då gå i kommuner där lokalpolitikerna inte kan, vill eller vågar följa finansministerns uppmaning?

Var tredje elev med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar blir inte gymnasiebehörig. Elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar har 76 poäng lägre genomsnittligt meritvärde. Detta får ödesdigra konsekvenser. Vad ska vi, bortom nedskärningar och repressiva förslag, göra åt detta, skolministern?

Herr talman! Till att börja med kommer varenda fel och brist som Mats Persson känner till av att studieförbunden själva har rapporterat dem, anmält dem och utrett dem. Jag tycker att det är ett dåligt skäl att montera ned en tredjedel av verksamheten.

Jag tycker att Mats Perssons hänvisning till stödet från kommuner och regioner haltar rätt betänkligt när hans koalitionspartner i Sverigedemokraterna kallar stödet från kommuner och regioner för kampanjbidrag.

Jag ska ta Eva Lindhs perspektiv en liten stund. Mats Persson är liberalpartist, och Liberalernas eget studieförbund är Vuxenskolan. Representanter för Vuxenskolan har kommenterat neddragningarna och säger att de främst kommer att slå mot redan utsatta. Det är människor med funktionsnedsättning, ensamma och utrikes födda som i första hand kommer att drabbas av neddragningarna. Jag undrar om det också var avsedda konsekvenser.

Mats Persson är från Skåne. Där kommer 25 000 unika deltagare att bli utan möjlighet att delta i studieförbundens verksamhet som en direkt konsekvens av Mats Perssons beslut att dra ned på studieförbunden. Var det en avsedd konsekvens? Var det 25 000 skåningar som Mats Persson ville dra in den här verksamheten för?

Om man med att bygga ut utbildning menar att det ska gå fler människor på utbildningarna står Mats Persson här och ljuger. Jag tycker att han behöver erkänna att han är tvingad av Sverigedemokraterna att göra drakoniska neddragningar på studieförbunden och att han ska svara på min fråga, nämligen hur många fler studieförbund som ska gå samma väg som kulturen innan Mats Persson har gjort nog.

(Applåder)

Herr talman! Mats Persson säger vid två tillfällen i sitt senaste inlägg att han prioriterar utbildning, utbildning och utbildning. Tittar man på hur det går när Mats Persson prioriterar en verksamhet ser man att det blir färre platser i vuxenutbildningen 2024 än 2023 och att det blir färre platser på folkhögskolorna 2024 än 2023. Det är så det går när Mats Persson prioriterar något, så jag skulle inte vilja vara prioriterad av Mats Persson.

Men Mats Persson och hans regering prioriterar en massa olika saker på riktigt. Man lägger 650 miljoner på att sänka priset på plastpåsar. Det hade man kunnat avstå från; då hade vi inte behövt dra ned på en tredjedel av verksamheten i studieförbunden. Då hade folk haft tillgång till bildning fritt och frivilligt, precis som sig bör i ett demokratiskt samhälle.

När det gäller Sverigedemokraternas deltagande i debatten och ledamoten Alftberg tycker jag att han mycket tydligt understryker min poäng. Mats Persson har upprepade gånger sagt att det var en väntad konsekvens att kulturens bildningsverksamhet lägger ned. Men jag tror inte att Mats Persson vill detta utan att han är tvingad av Sverigedemokraterna. Då kliver Anders Alftberg upp i talarstolen med en svavelosande svada om hur dåligt det är för folket med fri och frivillig bildning. Jag tänker att han som sagt understryker min poäng, och Mats Persson motsäger den inte, trots att han har alla möjligheter. Han svarar fortfarande inte på frågan om det är en avsedd konsekvens att fler studieförbund ska läggas ned. Om det inte är det, hur ska han då förebygga nedläggningarna?

Jag skulle vilja att Mats Persson säger som det är, antingen att han vill att fler studieförbund läggs ned eller att han vill förhindra att fler läggs ned och presenterar en lösning på hur det ska gå till.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Mats Persson för möjligheten att debattera frågan ännu en gång.

Mats Persson kallade i sitt svar studieförbundens verksamhet för en viktig kraft i samhället. Sedan övergick han till att tala om varför man måste prioritera bort resurser till studieförbunden, nämligen för att skydda landet från inflation - som jag uppfattade svaret.

Ett par saker är lite märkliga. Frågan i interpellation var formulerad enligt följande: Hur avser ministern att agera för att inte fler studieförbund ska gå samma väg som Kulturens Bildningsverksamhet? Det betyder alltså att lägga ned. På den frågan levererar Mats Persson inget svar över huvud taget, och den får han gärna återkomma till. Men jag misstänker att Mats Persson inte prioriterar nedskärningar på studieförbunden på grund av inflationen utan på grund av att han vill. Han säger att verksamheten är viktig, men han prioriterar bort resurser till studieförbunden. Hur går det ihop?

Det går ihop enligt följande. Tidigare i dag sa Mattias Eriksson Falk i finansutskottets debatt att de kommunala stöden till folkbildningen är kampanjbidrag. Tidigare i december sa Alexander Christiansson, kulturpolitisk talesperson för Sverigedemokraterna, att när det gäller bildning prioriterar den här regeringen folkhögskolorna. Han anser att han kan vara skeptisk och säger att Sverigedemokraterna tidigare har varit för en neddragning även inom folkhögskolorna. Han menar att utbildningen måste leda någonstans, inte bara vara mysklubbar med lunchdisco för kvinnor. Det måste finnas ett syfte med det man håller på med.

Linjen är uppenbar. Att skära bort en tredjedel av studieförbundens resurser handlar inte om inflationsbekämpning. Vi har råd att ha kvar dem i vår budget trots att kollegan finansministern har sagt att man visst tar ansvar för inflationsbekämpningen. Nej, det handlar om att prioritera bort studieförbunden, möjligtvis inte för att Mats Persson själv vill utan för att hålla Sverigedemokraterna på gott humör.

Nu lägger Kulturens Bildningsverksamhet ned sin verksamhet, och studieförbundens verksamhet minskar med en tredjedel. Det betyder att 200 000 enskilda deltagare kommer att berövas möjlighet till den bildning som studieförbunden erbjuder. Sverigedemokraterna myser. Organisationer som de inte har kontroll över vill de avveckla. En bildad befolkning är ett hot mot ett auktoritärt styre. Det är därför Sverigedemokraterna tvingar Mats Persson att genomföra förändringen. Jag trodde att det skulle skära lite i hjärtat på Mats Persson när Kulturens Bildningsverksamhet lägger ned verksamhet. I stället har han kommenterat beskedet i Dagens Nyheter och kallat det väntat.

Mats Persson har dessutom svarat på Magnus Manhammars skriftliga fråga i samma ärende och sagt att noggranna överväganden har föregått beslutet och att regeringen varit medveten om att det skulle få konsekvenser.

Det här är ett rent beställningsjobb från Sverigedemokraterna, och Mats Persson vet exakt vad han gör. Det handlar inte om att bekämpa inflationen, utan det handlar om att lägga ned studieförbund. Hur många fler vill Mats Persson lägga ned?

(Applåder)

Fru talman! Jörgen Grubb avfärdar helt remissinstansernas invändningar, till exempel Kungliga Musikhögskolans. Han tycker inte heller att det är värt att följa upp om nedläggningen och kommande nedläggning av över 15 musikprofilklasser runt om i hela landet har med den aviserade förändringen att göra. Är det så jag ska förstå Jörgen Grubbs svar på min fråga när han säger att det som blir kvar efter förändringen är tillräckligt för att profilering ska kunna fortsätta? Det finns ju också idrottsprofiler. Inget antyder att de skulle gå ett annat öde till mötes än musikprofilerna.

Vi är inte emot förändringen så som den är föreslagen, men vi tycker att man borde ta hand om konsekvenserna. Regeringen har behandlat detta lite styvmoderligt. De har precis som Jörgen Grubb konstaterat att skolans val finns kvar och att man kan öka undervisningstiden. Den möjligheten finns nu också, och ändå ser vi de här remissyttrandena och de här konsekvenserna för musikprofilerna.

Varför vill Jörgen Grubb inte följa upp vad den här förändringen får för konsekvenser och ta hand om de konsekvenserna om han nu tycker att musikprofiler är något som ska finnas också framöver?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bättre anpassad undervisningstid i grundskolan, specialskolan och sameskolan

(Applåder)