Camilla Hansén

Fru talman! Sverige har ett av världens mest generösa studiemedelssystem. Det är något som vi ska värna. Det har lett till att vi också är ett av världens mest utbildade folk. Detta är vi väldigt överens om över partigränserna, men vi har olika idéer om hur ett redan starkt studiemedelssystem ska bli ännu bättre. Det behövs nämligen när vi ska hantera de globala megatrender som klimatförändringar, migration, digitalisering och förändrad demografi utgör.

Studenter investerar sin tid och sina pengar i Sveriges framtid. Ett starkt studiestödssystem är ett viktigt sätt för oss i Sverige att visa att vi investerar i studenterna här och nu. För det handlar inte bara om framtiden - det handlar också om att våga bli student, och det handlar om livet när man är student.

När vi i Miljöpartiet ingick i regeringen drev vi igenom en höjning av studiebidraget med 300 kronor i månaden. Vi vill höja det igen. Studenter är en grupp med små ekonomiska marginaler, och den ekonomiska stressen påverkar många studenter negativt. Nu är ju inte detta en budgetdebatt, men jag vill ändå påminna om att vi är det enda parti som lägger dessa pengar på bordet.

En höjning av studiemedlen skulle skapa bättre förutsättningar för fler att våga vidareutbilda sig, och de som gör det skulle klara sig lite bättre ekonomiskt. Till exempel hör singelstudenthushåll till den grupp som drabbas väldigt hårt av hög inflation och kostnadsökningar. För dem skulle 300 kronor i månaden göra skillnad.

I betänkandets ställningstagande framhålls att studiemedlet höjdes vid årsskiftet, men bidragsdelen i studiemedlet har länge släpat efter prisutvecklingen. Höjningen vid årsskiftet handlade ju om en inbyggd indexering. Det vi menar är att det behövs en reell ökning av bidragsdelen. Jag vet att fler partier tycker så. Vi vill också höja nivån på studiemedlet för elever på gymnasiet genom att den nivån skyddas med en indexering.

Vi har också talat en hel del om omställningsstudiestödet i den här debatten. En arbetsmarknad i förändring kräver en utbildnings- och arbetsmarknadspolitik som ger människor goda möjligheter att välja en ny väg i karriären mitt i livet.

Omställningsstudiestödet ger människor en chans att utbilda sig för sin egen skull och för att stärka sin egen ställning på arbetsmarknaden. Om jag ska göra en miljöpartistisk djupdykning i omställningsstudiestödet och beskriva vad som saknas från den riktigt gröna reform som friåret en gång var, kan jag säga att det tappat en del i frihet och enkelhet för individen. Handläggningen har blivit väldigt komplicerad. Men så är också omställningsstudiestödet något annat och mer komplext. Därför behöver myndigheter som CSN förutsättningar för att utföra sitt uppdrag.

Till skillnad från regeringen gör Miljöpartiet inga generella besparingar på CSN. Vi lägger dessutom till de pengar som CSN begär för att kunna förbättra handläggningen när det gäller omställningsstudiestödet. Nu vet vi att det finns aktuella förslag om förenklingar och förbättringar. Det är viktigt för att fler ska kunna ställa om sin kompetens och vara en del av det hållbara samhällsbygget.

Jag vill också säga några ord om livslångt lärande. Det handlar ju inte bara om att kanske byta karriär mitt i livet utan också om att man kan behöva fylla på med kunskaper hela livet. Yrkeslivet ställer allt större krav på att man ska kunna fylla på med kunskaper.

Därför vill vi, grundat på betänkandet Äldre har aldrig varit yngre, att det ska vara enklare att få studiemedel när man är äldre. Som det påpekas i det betänkande vi nu debatterar har förbättringar gjorts. Den senaste höjningen av åldersgränserna för studiemedel trädde i kraft hösten 2021. Då höjdes den övre åldersgränsen för studiemedel från 56 till 60 år, och första steget i nedtrappningen av omfattningen av studiemedlen höjdes från 47 till 51 år.

Studiestöd

Detta är viktiga första steg, men vi vill se att åldersgränserna i studiemedelssystemet successivt höjs i takt med höjningar av riktåldern för pension. Vi vill också att man ska överväga att göra det möjligt att finansiera studier med studiestöd på deltid med 25 procents studietakt. Nu kan människor endast få studiemedel om de studerar på minst halvtid.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 3, som handlar om just åldersgränser och studietakt för att få studiemedel.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)

Herr talman! Jag sa att staten ska ta ett större ansvar för skolans finansiering. Det betyder till exempel något som är enkelt och aktuellt nu, nämligen att när ett helt samhälle drabbas av ökade kostnader på grund av pandemi och krig ser en stat som har ganska bra med pengar i plånboken till att skolan inte drabbas. Det är vad en stat borde göra.

Utöver detta ska vi använda det som förr i tiden kallades statsbidrag för likvärdighet och kunskap, men regeringen har nu strukit begreppet likvärdighet. Detta ska användas för att bygga ut ett sektorsbidrag så att det blir en trygg finansiering från staten till skolan.

Det ska inte vara så att fler rektorer ställs inför att antingen bryta mot lagen eller att - om de hävdar att lagen ska gälla - förlora jobbet. Det är helt orimligt.

Herr talman! Vad är det nu som behöver göras?

Om man vill skapa snabba förändringar i svensk skola finns en enda bärande förutsättning, nämligen att skickliga lärare behöver tillräckligt med tid för sina elever. Då behöver vi stoppa nedskärningarna i skolan, lämna marknadsskolan bakom oss och se till att alla elever får den utbildning de har rätt till.

Rebellrektorn i Ragunda, som hon kallas, vägrar säga upp de extra resurserna som hennes elever behöver. För detta har hon fått en erinran från arbetsgivaren. Hon står för att ge sina elever den undervisning de behöver, som proportionellt bedöms vara den undervisning de behöver. Hon står upp för skollagen, och framför allt står hon upp för sina elevers rätt till utbildning. Men hon får en erinran för att inte sköta sitt jobb. Så kan vi inte ha det.

Varför verkar regeringen förvånad över försämrade resultat när det gäller att läsa, skriva och räkna? Det här är en oro som har funnits länge, och vi har gjort insatser för att stävja oron. Det här är allvarligt, och jag tror att alla här tar frågan på yttersta allvar. Det finns nu en läsa-skriva-räkna-garanti, som trädde i kraft för några år sedan. Problemet är att när lärarna använder kartläggningsmaterialet och säger var det behövs tidiga insatser får de nej eftersom pengarna inte finns. Vi här har redan bestämt att det ska göras tidiga insatser, men det finns inte pengar.

Låt mig sammanfatta: Nedskärningarna i skolan måste stoppas. Nej, det är inte kommunerna som prioriterar fel när regeringen väljer att inte kompensera för ökade kostnader.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt med anledning av resultatet i den senaste Pisa-undersökningen

Marknadsskolan måste slopas. Den sliter isär det svenska utbildningssystemet. Vi behöver fokusera på elevernas rätt till utbildning.

(Applåder)

Herr talman! Det är ändå ett lite uppmuntrande svar som skolministern kommer med. Det har kommit långsamma reformer, som såklart måste sjösättas i tid, men inte snabba, till exempel pengar för att skickliga lärare ska ha mer tid i klassrummet tillsammans med sina elever. Men då tänker jag mig att vi kan se en framtid an där även de satsningar som ger snabba resultat kommer.

Jag skulle också vilja gå in på det här med läroplanerna och digitaliseringen. Vi har läroplaner med fokus på kunskap. Vi har läroplaner som fokuserar på att man ska lära sig läsa och skriva, på tidiga insatser och på att man när det är lämpligt ska använda digitala lärverktyg. Som vi hört tidigare betecknas användandet av digitala lärverktyg som en framgång. Hur ska vi ta oss ur den här svartvita debatten om digitaliseringen och komma framåt i svensk digital skolutveckling?

Herr talman! Skolministern tycker sig se en brist på ansvarstagande från oppositionspartierna. Jag förstår att man kan behöva se över lärarutbildningen och läroplanerna med jämna mellanrum. Det är rimligt att man gör det. Men vill man ha en snabb förändring är det inte det man gör. Då ser man till att lärare får möjligheter att göra sitt jobb här och nu. Det tar många år innan de nya lärare som har gått Liberalernas nya lärarutbildning kommer i arbete, och det tar många år innan nya läroplaner är implementerade.

Jag förvånas över de långsamma åtgärderna, och jag förvånas över att Liberalerna kämpar emot så mycket när det gäller att ge kommunerna det stöd de behöver när kommunerna råkar ut för ökade kostnader som inte på något sätt är orsakade av dem själva utan av krig och pandemi. Varför låter Liberalerna skolan ta den smällen?

Herr talman! Sveriges resultat i Pisaundersökningen sjunker när det gäller läsning och matematik. Det är allvarligt.

Undersökningen genomfördes under våren 2022. Som ni minns var det efter två år av pandemi. Jag tycker inte att vi ska fastna särskilt mycket vid effekterna av pandemin, men även om vi hade skolorna öppna kanske mer än något annat land var sjukfrånvaron bland elever och lärare ändå hög under en längre tid. Det påverkar kontinuiteten och kvaliteten i utbildningen. Vårt fokus ska vara utvecklingen för svenskt skolväsen framåt.

I kölvattnet av detta Pisaresultat ploppar det upp alla möjliga förslag på lösningar. Regeringens stora utspel helgen efter att Pisaresultatet kom hade jag ändå väntat mig en hel del av. Det kom förslag om mobilfria skolor, som redan är ett faktum. Det finns redan laglig möjlighet att ha det. Nyheten i det förslaget är väl snarare politisk detaljstyrning framför rektorers, lärares och elevers inflytande.

Studiero är viktigt. Det ska visst skapas genom att lärare får större befogenheter att disciplinera eleverna, när det som behövs är tid för att bygga goda relationer och gemensamt inflytande över vardagen.

En annan reform som ska råda bot på de dåliga kunskapsresultaten är nya läroplaner, som är ett bra sätt att genomföra utveckling ganska långsamt. Men det skolan behöver nu är resurser för att göra sitt jobb.

Skolan ska gå tillbaka till grunderna genom att fokusera på kunskap. Läsa, skriva och räkna är viktigt. Det finns med i våra läroplaner. Men att införa nya läroplaner är det Liberalerna gör när de vill rädda skolan. Är baktanken kanske att politiker är bättre än lärare på pedagogik?

Skolan behöver pengar, inte pekpinnar om skärmar eller att bli skriven på näsan om att det är viktigt att läsa, skriva och räkna. Det vet alla i svensk skola, skolforskning och pedagogisk forskning. Det som behövs är förutsättningar för att göra jobbet. Det är det, inte detaljstyrning, som regeringen ska leverera. För Miljöpartiet är målet att en lågkonjunktur aldrig ska märkas inom skolans väggar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt med anledning av resultatet i den senaste Pisa-undersökningen

Vi kan se den bristande utvecklingen i likvärdighet. Under vår tid i regeringen tog vi fram ett statsbidrag för likvärdighet och kunskapsutveckling. Det behöver fortsätta, det behöver stärkas och det behöver omfatta även förskolorna.

Svensk skola förtjänar politiker som ger lärarna rätt förutsättningar att göra sitt jobb, fler kollegor, bra löner, mindre klasser, stark elevhälsa, skickliga skolledare och kontinuerlig kompetensutveckling. Eleverna behöver en regering som tror på ungas förmåga och som investerar i deras framtid.

(Applåder)

Fru talman! Miljöpartiet står bakom denna förändring av elevens val och timplanen.

Utöver kulturen och idrotten, som redan har lyfts upp, vill jag lyfta upp en annan aspekt, nämligen elevinflytandet. Jag noterar att argumentationen om elevinflytandet är ganska tunn i propositionen. Bland remissinstanserna har elevrörelsen till och med avstyrkt propositionen just på grund av bristerna i elevinflytandet i framtagandet av förslagen.

Det är viktigt att man förstår hur detta hot mot elevinflytandet uppfattas av eleverna och av elevorganisationerna, men inte bara av dem. Örebro kommun tillstyrker förslaget men påpekar i sitt remissvar att det kan leda till mindre elevengagemang och påverka elevernas känsla av påverkansmöjligheter. Elevernas riksförbund uttalar en oro över minskat elevinflytande i praktiken och risk för minskad motivation hos eleverna när makten över den egna skolgången reduceras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Bättre anpassad undervisningstid i grundskolan, specialskolan och sameskolan

Jag vill understryka att elever i Sverige ska ges inflytande över utbildningen och uppmuntras att ta en aktiv del i att utveckla sin utbildning utifrån ålder och mognad. Successivt ska eleverna få större inflytande över sin utbildning och skolans inre arbete.

Förmågan att arbeta i demokratiska former är något som man lär sig i praktiken till exempel när kraven på elevinflytandet i skolväsendet tas på allvar i skolans vardagliga praktiska arbete. När fler skolämnen nu förändras i omfattning och innehåll är det viktigt att elevinflytandet får sin rättmätiga plats i skolornas utvecklingsarbete som helhet.

Fru talman! Med det yrkar jag bifall till reservationen, som innebär dels att den här reformen ska följas upp när det gäller kulturens och idrottens ställning, dels att det ska tillsättas en utredning för att stärka skolans kulturuppdrag.

Fru talman! Jag är väldigt glad att vi i dag debatterar hur vi ska stärka elevers rätt till de läromedel, lärverktyg och läroböcker som de och deras lärare behöver för en riktigt bra utbildning. Svensk skola förtjänar politiker som ger lärare rätt förutsättningar att göra sitt jobb, och bra läromedel är en självklar förutsättning för det.

Kommer ni ihåg känslan av skolböckerna och omslagspapperet och hur man sorterade böckerna i bänken, skåpet och ryggsäcken? Jag är gammal nog att ha gjort detta och gammal nog att ha kvar några skolböcker som av någon outgrundlig anledning blev speciella för mig. Hej Matematik har många hört talas om. Men, som jag brukar säga, jag försörjer mig själv. Det går ganska bra. Av någon outgrundlig anledning har jag också läroboken i franska från gymnasiet. Franska var kanske mitt sämsta skolämne. Men det är något speciellt med böcker.

Jag tror inte att vi någonsin kunde föreställa oss att det var tvunget att stå uttryckligen i skollagen att det ska finnas skolböcker och lärverktyg som man behöver i skolan för att de faktiskt ska finnas där i klassrummet, i skolbänken och i ryggsäcken. På sätt och vis önskar jag att vi inte stod här i detta ärende - jag önskar att detta skulle vara självklart. Men vi står inför ett faktum att Sveriges skolelever inte har de läromedel de behöver. Sveriges lärare har inte de läromedel de behöver.

Miljöpartiet vill att skolan ska vara jämlik. Då måste alla lärare och elever ha tillgång till de läromedel som behövs, och de ska såklart vara av en jämn och hög kvalitet. Vi vill med en tydlig definition skriva in rätten till läromedel i skollagen. Det är därför vi står här i dag.

Ett nedslående skäl till att läromedel är viktiga är lärarbrist, som leder till att alltför många elever i dag undervisas av obehöriga lärare eller lärare som inte är behöriga i just det ämne som de undervisar i. Här blir läromedlet ett viktigt stöd i undervisningssituationen för lärarna och för eleverna när de pluggar med kompisar eller själva hemma.

Läromedel är också ett viktigt verktyg för att öka jämlikheten både mellan skolor och mellan elever med olika förutsättningar. Här vill vi inkludera, som har nämnts tidigare i debatten, elever som studerar på komvux, och vi reserverar oss tillsammans med Socialdemokraterna till förmån för utredningens förslag som innebär att även eleverna där ska ha rätt till kostnadsfria läromedel.

Ytterligare ett skäl till att läromedel är viktiga är: Om man ska bli bra på att läsa, tolka text, bearbeta text, skriva, analysera och reflektera är det ju det som man behöver ägna sig åt. Här vill jag understryka att även om fokus i denna debatt är på böcker behöver vi förstå att vi lever i en digital samtid där den digitala utvecklingen går väldigt snabbt. Det är viktigt att val av läromedel utgår från vetenskap och beprövad erfarenhet och inte från politiska pekpinnar eller den svartvita debatt vi har i kammaren om skärmar. Det hör inte hemma i klassrummet. Där är det vetenskap och beprövad erfarenhet som ska vara fundamentet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stärkt tillgång till läromedel

Den snabba digitala omvandlingen i samhället är både en utmaning och en möjlighet. När det gäller digitalisering i utbildningen handlar det om allt från när det är lämpligt att använda digitala läromedel för att förbereda barn, elever och studenter för ett arbetsliv och samhällsliv som inte kommer att likna något som vi har varit med om till att använda digitaliseringens möjligheter för samhällsutvecklingens bästa.

Förändringarna går mycket fort och påverkar oundvikligen alla samhällssektorer. Vi behöver balansera på en slak lina här. Vi behöver agera snabbt och samtidigt eftertänksamt.

Att digitaliseringen ofrånkomligen kommer att vara en del av den värld vi lever i innebär dock inte att andra kunskaper blir oviktiga. Jag tänker till exempel på vanan att läsa böcker och att skriva för hand men också på hantverk och estetiska praktiker.

Det är förskollärare och lärare som är experter på barns och ungas lärande. En av de viktigaste förmågorna i arbetslivet är förmågan att lära sig nytt genom hela yrkeslivet. Eleverna behöver tillsammans med sina lärare fylla sin verktygslåda med olika strategier för lärande som baseras på både analoga och digitala sätt att ta in, organisera och fördjupa sin kunskap.

Läromedel, både tryckta och digitala, utgör en bas som läraren kan arbeta ifrån och ger en grund för både lärare och elever. Tillsammans med bra lärarhandledningar avlastar de dessutom lärare, som får mer tid till undervisning och för- och efterarbete i stället för att uppfinna hjulet på nytt eller stå vid en trilskande kopiator.

Lärare och elever ska ha tillgång till bra, objektiva och högkvalitativa läromedel. Tillgången till läromedel måste säkras. Lärare och elever ska inte vara beroende av gratismaterial från partiska bolag eller samhällsaktörer som de inte hinner granska. Finansieringen av skolan som helhet behöver vara tillräcklig, så att skolor inte tvingas avstå från läromedel av ekonomiska skäl.

Jag vill vara tydlig med en sak. Det var inte så att Sveriges lärare vaknade upp en dag och tänkte: Det här med skolböcker är onödigt; vi struntar i dem. Det handlar om att lärare år efter år efter år har fått lappa och laga och använda äldre utgåvor och att de inte orkar med det längre. Man har hamnat så långt efter i läromedelshanteringen.

Här vill Miljöpartiet att staten tar ett större ansvar för skolans finansiering som helhet.

Stärkt tillgång till läromedel

För Miljöpartiet är det viktigt att besluten om vilka läromedel som köps in, inflytandet över vilka läromedel som används i klassrummet och resurserna att välja läromedel finns hos de lärare och elever som ska använda läromedlen. Skickliga lärare som har tillräckligt med tid med sina elever och som känner sina elever och deras behov är de som ska fatta besluten om vilka läromedel som används i klassrummet.

De elever som använder böckerna är experter på sin egen lärandesituation utifrån sitt perspektiv, och de ska också kunna ha inflytande över situationen. Detta innebär att arbetet på skolan måste organiseras så att lärare har både tid och kunskap att arbeta med urval och bedömning av läromedel.

Fru talman! I dag är jag glad över att Miljöpartiets yrkanden från allmänna motionstiden kan anses tillgodosedda nu när vi fattar beslut om stärkt tillgång till läromedel. Miljöpartiet står också bakom reservationerna 1 och 5, som det redan har yrkats bifall till i debatten.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)

Fru talman! Ur mitt perspektiv blir det inte mycket bättre av att man gör generella neddragningar i hela den statliga sektorn. Det påverkar verkligen lärosätena. Det påverkar också skolväsendet eftersom skolmyndigheterna drabbas.

Hur man än vänder och vrider på det är det en prioritering av pengar. Regeringen slår på stort med en satsning på natur och teknik. Men man drar bort pengar någon annanstans, och de syns inte riktigt.

När det gäller en så här stor budget svarar naturligtvis en statlig myndighet sina uppdragsgivare: Detta kommer vi att lösa.

Men lösningen kommer ju att drabba någonstans. Man kommer att göra neddragningar någonstans för att man ska kunna utföra uppdraget som handlar om natur- och tekniksatsningarna.

Jag tycker att det är mycket ärligare av en regering att säga rakt ut: Det här vill vi ha mer av, och det här vill vi ha mindre av. Vi ska väl i och för sig vara tacksamma över att ni låter lärosätena sköta detta själva, kom jag på nu.

Ledamoten har mest hört positivt från lärosätena om en neddragning. Jag vet inte. Det kanske ledamoten har. Jag hör från de lärosäten som jag pratar med att det är ett bekymmer, för de upplever att de är underfinansierade. De får inte en uppräknad ersättning när det gäller pris och löner. Och sedan drar man av lite till.

Jag förstår helt enkelt inte varför man gör den prioriteringen när man säger sig vilja göra satsningar. Det är för mig obegripligt. Jag tycker att man skulle ha låtit bli att osthyvla. Som jag sa i gårdagens debatt: Jag tycker att osthyvling är för lata politiker som inte orkar göra viktiga prioriteringar.

Fru talman! Tack, Marie-Louise, för anförandet! Jag vet att ledamoten verkligen brinner för forskning. Jag vet också, fru talman, att ledamoten särskilt brinner för naturvetenskap och teknik. Då undrar jag något med tanke på de NT-satsningar som ledamoten nämnde i sitt anförande.

Uppsala blir av med 10 miljoner i en generell nedskärning. De får 8 i NT-satsningar. Lund blir av med 12 miljoner, och de får 8. Göteborg blir av med 12 miljoner i generella besparingar, och de får 5 miljoner. Stockholm blir av med 10 miljoner, och de får 6 i NT-satsning. Umeå blir av med 8, och de får 4. Jag kan fortsätta med uppräkningen ett tag till, men det blir inte jätteroligt för någon.

Min fråga till Marie-Louise Hänel Sandström är: Varför gör ni en osthyvling på högre utbildning och på forskning när regeringen verkar vilja satsa?

Fru talman! Jag pratar om att vi ska ha en kunskapsskola. Det är kunskaperna som är i fokus. Det bästa sättet att ha motivation för att lära sig svåra saker är att man tycker att det är roligt, att man är motiverad.

Om flumskolan är en kunskapsskola där eleverna lär sig mycket, då älskar jag flumskolan. Då vill jag gärna ha tillbaka den, för jag tycker att barn och elever ska lära sig mycket och att det är kunskapen som ska vara i fokus.

Vi kan mäta en del kunskap; det kan vi. Men betygen är ju en skärva av den kunskap som barn och elever tillägnar sig i förskolan och skolan. Man kan alltså mäta kunskaper. Vi har valt att ha ett betygssystem som inte främjar kunskapsutveckling. Jag vill att vi har ett betygssystem som främjar kunskapsutveckling, som gör att lärarna kan göra ett bättre jobb, som stimulerar barnen i deras inlärningsprocess. Nu har vi någonting annat. Vi har något som skadar svenska barn.

Vi tappar 15-20 procent som inte går vidare till gymnasiet. Vi tappar också en ungefär lika stor andel som inte klarar gymnasiet och inte kan gå vidare till högskolan om de vill. Då tappar vi väldigt mycket.

Jag vill ha en skola där man får med sig kunskaper man behöver i livet och där man också kan fylla på med de kunskaper man behöver under hela livet.

Jag tror att Miljöpartiets syn på en stark kunskapsnation, som Sverige är och som vi vill att Sverige ska fortsätta vara, skiljer sig väldigt mycket från hur Sverigedemokraterna vill se att Sverige som kunskapsnation ska utvecklas. Jag är helt okej med det. Jag vet vad jag och Miljöpartiet vill. Det är kunskapen och eleven och lärarna som är i centrum.

Fru talman! Det handlar om att kunskap och lärande ska vara i fokus. På ett seminarium om betyg nyligen berättade en forskare att när man pratar med finska och svenska elever om kunskap i skolan är skillnaden mellan dem att de svenska eleverna kan prata om detaljer som krävs för att nå nästa betyg eller ett högt betyg. Om kunskap kan de inte prata på samma sätt. Finska elever pratar mer om vilken kunskap man behöver för att kunna göra vissa saker och vilken kunskap som behövs i livet. Det är skillnaden. Kunskapen är i fokus.

Vi har ett bedömningssystem som slår ut 15 procent av Sveriges elever. Om det skulle vara framgångsrikt skulle ju de som får ett F i sexan vara mycket fler än de som får ett F i nian. Men så är det inte. Det är alltså uppenbarligen fel verktyg.

Att ha ett betygssystem som stöder kunskapsutveckling är ingenting som motsäger att man har höga förväntningar. Det finns forskning om det sedan 50-talet, om vi nu ändå ska gå långt tillbaka i historien. Höga förväntningar är viktigt.

Det finns också några saker till som är viktiga. Vet ni att något av det viktigaste är att det ska vara roligt att gå i skolan? Det är motiverande att få ägna sig åt saker som man är intresserad av, och lärarna ska ha förutsättningar att vägleda sina elever till det.

Fru talman! Vi vill bygga en riktig kunskapsskola. Det är kunskaper som är i fokus. Det handlar inte om att bocka av på checklistor, skriva avtal och rabbla svar. Jag beskrev lite av vår kunskapssyn i anförandet.

Ingen vill ha en stökig skola. Försök inte klistra på mig den etiketten, Fredrik Malm! Jag vill heller inte att ledamoten klistrar på Sveriges elever att de med Vilhelm Moberg och Selma Lagerlöf som trängs i bokhyllorna på något sätt skulle vara ordningsammare än elever som inte har de förutsättningarna.

Vi har ett fritt skolval i Sverige, och det ska vi ha. Man ska kunna välja skola utifrån vad barnen behöver och vad föräldrarna har för synpunkter. Alla skolor ska vara bra skolor. Lärandet ska stå i fokus. Lärandet sker i klassrummet och ska vara utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet.

Vi har ett betygssystem som skadar dem som lär sig sämre. Jag tycker att det är ett hån. Betyg är inte en motiverande faktor eller kunskapshöjande för dem som redan har det svårt i skolan. Det är det för dem som har det bra och som kanske har mycket Moberg och Lagerlöf i bokhyllorna. Jag vet inte. Elever är ju olika.

Ingen vill ha ett kaosklassrum, men vi kan heller inte ha en svartvit debatt. Tror vi att ett kaosklassrum styrs bäst från Utbildningsdepartementet eller av lärare som har rätt förutsättningar att göra sitt arbete? Jag vill att lärarna ska kunna leda Sveriges kunskapsskola.

Fru talman! Fredrik Malms referenser bakåt i tiden går hela tiden längre och längre tillbaka. Vi är här för en budgetdebatt om 2024.

Jag plockar upp en del ur citatet Fredrik Malm läste upp. Andreas Schleicher saknar ett klassrumsklimat han tror att Sverige hade förr när lärarna var vägledande och peppande, enligt vad Fredrik Malm läste upp.

Jag tror att det är så här: När skickliga lärare har tillräckligt med tid med sina elever hinner man bygga relationer och vara vägledande och peppande. Jag tror att det är jätteviktigt. Detta är någonting som måste ske i klassrummet, i relationerna med eleverna.

Regeringens förslag om ordning och reda bemöttes väldigt kraftfullt av elevrörelsen, som betonar vikten av att bygga positiva relationer mellan vuxna och barn i skolan. Man oroar sig för om elevinflytandet, som ju är lagstadgat, verkligen tas på allvar.

Jag tycker att det här är viktiga aspekter av att skapa klassrum med bra lärmiljö. De som ska göra jobbet är rektorerna och framför allt lärarna som står i klassrummen. Se till att det finns tillräckligt många lärare i skolorna! Se till att klasserna inte är för stora! Då kommer lärarna att kunna göra ett mycket bättre jobb.

Av regeringens artikel om mobilförbudet framgick det att åtta av tio grundskolor inte har mobiler på dagarna. Det framgick också att ett stort problem var tiden som tillbringas med mobiler. I skolor som har bra resultat finns det ett samband med att skolan har en hälsoprofil. Det är viktigare än mobilförbud.

Fru talman, ledamöter och åhörare! På spåret har precis börjat; vi får se vad folk väljer.

Välkomna till årets viktigaste budgetdebatt! Jag förstår att alla andra utskott också tror att de har den viktigaste budgetdebatten, och det är väl bra. Men precis allting i samhället blir bättre när förskolor, skolor och universitet levererar bra och likvärdig utbildning och viktig forskning i världsklass.

Miljöpartiet har en helhetssyn på utbildning och forskning som en del av det livslånga lärandet i en föränderlig omvärld. Vår samtid präglas av ett antal stora, globala megatrender. Det påverkar hur vi behöver organisera vårt system för utbildning och forskning för att stärka Sveriges position.

Bland det som kallas globala megatrender brukar nämnas klimatförändringarna, globaliseringen, digitaliseringen och den tekniska utvecklingen, urbaniseringen och demografiska förändringar. Dagens barn, elever och studenter är världsmedborgare och makthavare som har förmågan att vara del av det hållbara samhällsbygget i ljuset av de här globala megatrenderna. Dessa trender kommer att påverka dem och vårt samhälle under hela deras liv.

Svensk skola ska vara en skola för alla, och Miljöpartiet menar att staten ska ta ett större ansvar för en likvärdig skola med en stark kunskapsutveckling. Sambandet mellan skolmisslyckanden, fattigdom, utanförskap och kriminalitet är starkt och väl belagt i forskningen. Staten måste fortsätta att rikta resurser för att öka likvärdigheten i förskolan, skolan och fritidshemmet över hela landet.

Det är en otjänst för hela samhället när det sparas in på barn och elever, och vi vet att det händer just nu i kommun efter kommun. I går frågade jag finansminister Elisabeth Svantesson när skolan ska få den statliga finansiering som man behöver för att kunna ge eleverna den utbildning de har rätt till. Jag fick inget riktigt svar på frågan. Jag fick veta att man inte kan investera i skolan för att det driver inflationen, men det var ingenting jag hade frågat om. Dessutom investerar vi i skolan, och det går alldeles utmärkt. Man kan göra samhällsinvesteringar som inte är inflationsdrivande.

Miljöpartiet vill att staten ska ta ansvar för att skolor i hela landet ska ha tillräckliga resurser och föreslår därför att det som numera heter statsbidrag för stärkt kunskapsutveckling ska fyllas på. Det rör sig om 1 ½ miljard mer än vad regeringen prioriterar. Jag säger "det som numera heter" därför att det här är ett statsbidrag som inrättades under Miljöpartiets tid på Utbildningsdepartementet. Men nu har regeringen strukit delen om stärkt likvärdighet. Det är naturligtvis någonting som för oss är grunden för hur vi ska finansiera skolan.

Skolans syfte ska alltid vara utbildning, aldrig vinst. Det måste bli stopp för marknadsskolan eftersom den driver segregation och ökar ojämlikheten mellan skolor. Ett rättvist skolval måste skapas för att motverka de här effekterna.

Nu har Liberalerna tillsatt en utredning som ska göra det lite krångligare att plocka ut pengar från svensk skola. Men det räcker inte. Lärare är inte servicepersonal, elever är inte pengapåsar och föräldrar är inte kunder. Marknadsskolan sliter isär svensk skola.

Förskolan är grunden i utbildningssystemet och har en viktig roll i att kompensera för skillnader i barns uppväxtvillkor. Grupperna är för stora, och pedagogerna är för få. Det likvärdighetsbidrag som finns för grundskolan som jag pratade om förut vill vi ska finnas även för förskolan. Det här ska ges till alla förskolor men fördelas utifrån nyckeltal. Detta skulle göra skillnad för många barn, förskollärare, pedagoger och kommuner i deras vardag.

En god utbildning är avgörande för att skapa förutsättningar och se till att alla får chansen till självförverkligande och självständighet. Utbildning och bildning spelar därför en väldigt viktig roll i att skapa förutsättningarna för individens frihet. Via skolan ska barn och ungdomar få viljan och redskapen att lära, kritiskt granska och utvecklas genom hela livet.

I skolan ska varje barn lära sig att läsa, skriva, räkna, skapa, delta i samhällsdiskussionen, samarbeta och umgås med andra och känna makten att kunna påverka sin egen livssituation. Skolan ska vara en plats där man får bra förutsättningar för lärande.

Som en del i vår budget finns finansieringen för både frukost och lunch i grundskolan och gymnasiet kostnadsfritt för eleverna. Det här betyder att vi behöver bygga ut elevhälsan. Vi behöver stärka skolbiblioteken. Det ska finnas bemannade skolbibliotek med utbildade skolbibliotekarier på varje skola.

Jag är glad att regeringen, precis som utskottsordföranden påpekade i replikskiftet tidigare, går vidare med de utredningar som tillsattes när Miljöpartiet satt i regeringen och som nu hanteras av riksdagen.

Men för en riktigt bra skola krävs det också att skickliga lärare har tillräckligt med tid med sina elever. För att det ska hända behöver fler drömma om att bli lärare. Läraryrket måste gå från ett riskyrke för sjukskrivning till ett friskyrke.

Jag vill återigen påminna om att det inte finns något annat yrke som fler studenter utbildar sig till på landets högskolor. Det är klart att det är viktigt med en attraktiv lärarutbildning. Det är det, och den ska vara bra. Men om inte yrket i sig är någonting som man längtar efter är det heller inte en utbildning som man söker till. Läraryrket behöver få vara det drömyrke det förtjänar att vara.

Även betyg har berörts i den här debatten. Miljöpartiet vill inte att vi ska ha ett F-betyg som fungerar som det gör i dag. Det slår ut elever, och vi behöver ha ett betygssystem som stärker lärandet. Det absurda med dagens betygssystem är att vi vet att betyg kan vara bra och motiverande för dem som redan är duktiga, men för dem som inte är så duktiga i skolan är effekten den motsatta. Det tycker jag är ett fruktansvärt sätt att administrera fördelningen av platser till högre utbildning, till exempel. Detta är ett betygssystem som leder till ohälsa, och vi behöver göra om det.

Jag vill också säga några ord om högre utbildning och forskning. Högre utbildning och forskning i ett land som Sverige är någonting som lägger grunden för ett livslångt lärande. Vår ställning som kunskapsnation bygger på en välutbildad befolkning och på forskning av hög kvalitet. Den samhällsomvandling som nu krävs för att bromsa och hantera klimatförändringarna utgör fortfarande en delvis oöverblickbar utmaning, och här har högre utbildning och forskning en nyckelroll att spela för att möjliggöra omställningen till ett hållbart samhälle.

Kunskap bidrar till förståelse för omvärlden, oavsett om den är av kommersiellt intresse eller inte. Därför behöver även humaniora, konst och tvärvetenskapliga ämnen stärkas och utvecklas i samklang med att man stärker teknik, natur och samhällsvetenskapliga utbildningar. Grundforskning och forskningsfinansiering som inte är öronmärkt är nödvändiga förutsättningar för framtida kommersiella genombrott och för framtida framgångsrik spetsforskning.

Just nu pågår en orimlig urholkning av lärosätenas finansiering genom produktivitetsavdraget. Effekten blir färre undervisningstimmar för studenterna och att lärare och forskare tydligen ska prestera mer undervisning av toppkvalitet och fler forskningsresultat som ska hämta hem Nobelpris till Sverige på kortare tid. Det är inte riktigt så en forskningsprocess går till.

Här vill jag också nämna de satsningar som görs på natur och teknik. Våra största lärosäten får alltså en satsning, som regeringen gärna pratar om, på natur och teknik. Men man väljer att osthyvla, att göra ett generellt avdrag på all statlig verksamhet. Det gör att för våra största lärosäten är regeringens generella avdrag större än satsningen man gör på natur och teknik. Jag tycker faktiskt att det är ganska pinsamt.

Jag vill också lyfta en fråga från min egen valkrets som påverkar läkarutbildningen åtminstone i Mellansverige, men som ni vet är läkarutbildningarna nödvändiga för kompetensförsörjningen av läkare och för klinisk forskning i hela landet. Det är självklart att alla lärosäten och regioner som har verksamhetsförlagd utbildning och klinisk forskning inom läkarvetenskapen ska ha likadana förutsättningar. Men nu är det inte så. Bara Örebro universitet av alla lärosäten som har läkarutbildning har halv ersättning i det som kallas ALF-medel. Jag tycker att det är en orättvisa som borde vara ganska enkel att rätta till.

Fru talman! Vårt uppdrag som folkvalda är att bygga ett socialt hållbart samhälle. Det är målet. Verktyget debatterar vi här i dag: ekonomin. Här är det vi i Miljöpartiet som kliver fram och tar ansvar för att den hållbara omställningen ska kunna levereras genom att ge ett alternativ till statsbudget som klarar av att prioritera välfärden, som vi har pratat om en del i den här debatten. Vi gör det genom att låna pengar för investeringar i den hållbara omställningen.

Vår budget är fullt ut finansierad. De här lånen gäller nödvändiga investeringar i en hållbar och rättvis omställning.

Ekonomernas analyser nu säger att man tycker att reformutrymmet kan vara större än det regeringen har och att politiken måste våga se framåt. Man menar att det finansministern kallar ansvarstagande är att vara snål. I länder med låg statsskuld och tillväxtproblematik, som Sverige, kan man hantera en expansiv finanspolitik. Vi menar att det är en nödvändig prioritering för att vi ska kunna nå målet om ett socialt hållbart samhälle inom planetens gränser.

Fru talman! Miljöpartiet deltar inte i beslutet om statsbudgeten. Jag hänvisar till mitt särskilda yttrande.

Fru talman! De flesta skolor har inte mobiler på dagarna, särskilt inte för yngre barn. På högstadiet brukar det kunna vara så att man lämnar ifrån sig mobilen i ett mobilhotell när lektionen börjar och tar den när man går ut igen.

Den stora delen av regeringspartiernas artikel handlar om vad som händer på fritiden. Det är därför anpassningen till ett digitaliserat liv är något som är viktigt för både vuxna och barn. Barnen lever ju det liv som föräldrarna lever.

Jag är inte säker på att staten ska gå in och detaljreglera bara därför att en utveckling slingrar sig fram på olika vägar och något går för långt. Jag tycker att staten ska ge rejäla förutsättningar för skolan att utföra sitt uppdrag. Det handlar om kompetensutveckling och tillräckligt med resurser för att ha tillräckligt många lärare som har tid med sina elever.

Det finns inget styrdokument eller något annat där man säger att barn inte ska läsa böcker eller skriva för hand. Däremot finns det många partier som gärna vill dra ned på de ämnen där man övar på just dessa förmågor.

Sedan har vi det här med Pisa. Ett av resultaten visade att elever som använder upp till en timme med digitala läromedel i matematik har ett bättre kunskapsresultat i matematik. Det kommer aldrig att finnas en regering som har koll på det senaste på forskningsfronten om vad lärare ska göra i klassrummet. Detta är en tendens som dyker upp när vi har borgerliga regeringar; då går skolpolitiken från att ge förutsättningar till att detaljstyra, ibland var läraren ska stå i klassrummet.

Hur ska man se på resultaten i matematik i relation till digitala lärverktyg?

Fru talman! Jag har både pärm och skärm, så jag är redo för mitt anförande sedan.

Jag vill tala om hur regeringen för debatten om kunskap och digitalisering, Mathias Bengtsson. När man bokat plats på Aftonbladets debattsida helgen efter att man visste att Pisaundersökningen skulle presenteras trodde jag ändå att man skulle ha någonting att komma med som rörde viktiga utbildningsreformer. Ni kom med en artikel som handlar om skärmförbud i skolan.

Det är jätteviktigt. Skärmarna påverkar våra liv. Det gäller både vuxna och barn, vill jag säga till alla i rummet. Men detta ska handla om barnens kunskapsutveckling. I förskolan ska man använda digitala lärverktyg när det är lämpligt. Det är ingen som tvingar på någon någonting. Det finns otroligt skickliga pedagoger som jobbar med digitala lärverktyg i förskolan. Det är rekommenderat att besöka dem.

Den här debatten blir snarare ett hån mot pedagogerna som jobbar i förskolan. Det handlar om att politiker hellre ger pekpinnar om hur saker och ting ska utföras i detalj i klassrum och på förskolor i stället för att ge förutsättningar. Utbildning ska bedrivas på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Sedan var det detta med vad som ska prägla lärandet i våra skolor: hederligt tråkigt tragglande. Det låter ju jättekul. Ett av bekymren enligt Pisaundersökningen är svenska elevers dåliga motivation.

Skolan är en del av samhället. Den behöver pengar och inte pekpinnar. Förklara hur ni egentligen ser på digitaliseringen.

Fru talman! Jag tackar för svaret. Jag förstår det som att medan vi lägger pengarna i generella statsbidrag fördelar ni det som hade kunnat vara där till två olika sektorsbidrag, där skolan är ett område.

Jag tror ändå att det här kan vara något som påbörjar någon form av resa kring finansieringen för skolan. Jag tror att det behövs frihetliga partier som anser att besluten ska fattas nära människor. Det är lärare i klassrummen som ska fatta beslut om undervisningsmetoder, och det är folkvalda i en kommun, som känner sin kommun, som ska göra prioriteringarna.

Fru talman! Jag hoppas talmannen och ledamoten har överseende med det ovanliga greppet i en kammardebatt att ställa en helt uppriktigt menad fråga.

Vi som står här tillhör de partier som lägger mest pengar i våra budgetar på skola och högre utbildning. Det är i skolan det börjar, och det är högre utbildning man måste satsa på för att Sverige ska fortsätta att vara en ledande kunskapsnation.

Nu för Centerpartiet in ett sektorsbidrag för skolan i budgeten. Jag funderar över var omprioriteringarna sker. Jag har också noterat att ni inte ökar de generella statsbidragen till kommuner och regioner. Förklara gärna lite mer hur ni bygger upp sektorsbidraget.